Anne-Marie Körling Blogg

Mobilpresentation - okänt nummer?

Varje sommar har jag slagit mig ned i ett slags andra vardagsrum. Det är så enkelt att slå sig ned där vid detta cafe. Man börjar prata, idag sitter jag med grabbarna. De är bergsklättrare och jag älskar att höra dem berätta. Vi talar idrott och skolan, könsrollerna i gymnastiken och lagsport och individuella utmaningar.

En av mobilerna ringer:

- Okänt nummer, jag svarar inte, säger den ene.
- Inte jag heller, aldrig att jag svarar om jag inte vet vem det är! säger den andre.
- Näe, jag är likadan säger jag. Jag vill veta vem jag talar med innan jag svarar.

Men säger vi nästan unisont. Det är konstigt!
För hur gör vi då när vi får ett nummer som vi inte känner igen.

- Jag kollar med nummerupplysningen, googlar på namnet, sedan går jag ut på facebook och söker, kollar vem som känner den här personen, ja... jag liksom undersöker allt innan jag väntar in till nästa gång personen ifråga ringer igen, säger den yngste av oss alla.

Själv söker jag nog på Eniro, eller lyssnar in det inlästa eller får ett sms. Inte lägger jag ned all min tid för att söka reda på det mesta innan jag svarar.

Det här är nummerpresentationens tid, sökmotorernas århundrade och som en avlägsen rest tänker jag på den svarta gamla telefonen, med en skiva med siffror på, man snurrade in numret till den man sökte, därhemma gick en signal fram och om det var tidigt i mitt lilla liv, så svarade man högtidligt med såväl sitt för och efternamn så att uppringaren visste att signalen gick fram hos den de sökte.
- Ja, goddag, det här är ...., jag söker den och den, kunde telefonrösten säga.

Detta inledande samtal är för länge sedan borta.
Ett okänt nummer betyder att man inte svarar.
Som lärare har jag dessutom min telefon på ljudlöst.
Hör inte ens att någon ringer.

Hur gör ni?

Anne-Marie

Vi diskuterade detta med att ringa häromdagen. Jag insåg att när jag växte upp fick mina kompisar ringa hem till mig om de ville prata med mig. Det innebar att även mina föräldrar fick prata med mina kompisar. Idag pratar jag aldrig med mina barns kompisar på telefon. De sms:ar direkt till mina barn och ytterst sällan ringer dem. Det verkar som om dagens barn/ungdomar mest hålla kontakt via sms (när vi pratar om att telefonera) - hihi vilket gammalt namn, det existerar nog inte i våra ungdomars vokabulär. Det innebär att mina barns kompisar som sällan är här hemma inte existerar för mig som fysiska personer. Jag hör namnet men har inget ansikte på personen.

Och vad gäller anonyma nummer - jag svarar alltid =)