Anne-Marie Körling Blogg

UTAN PEDAGOGISKT ANSLAG - SITT STILL

Jag grubblar på lärares och vuxnas SITT STILL ord och tillsägelser till ungar i skolan. Sitt still är ett kontrollord för att en grupp inte ska upplevas stökig, men kan knappast bli ett mål i sig för en enskild elev. Jag måste fundera öppet kring - SITT STILL - och gör det här på bloggen.

En liten unge sitter nästan aldrig still. Det är en förmåga att vara orörlig och något som erövras med tiden och i sammanhanget. Det pillras på ditten och datten under samlingarna jag har. Det är nästan ingen som sitter still. Det är det inte bland vuxna heller - vuxna rör sig men mer osynligt - det pillras på pennor, i tablettaskar, i handväskor, i håret då vuxna lyssnar och ska sitta still och titta.

En liten sexåring med myror i baken (hur kan man klandra en liten sexåring för spring i benen och samtidigt förundras över att barn i dag rör sig för lite) får till mål att sitta still. Jag tycker inte att detta är ett mål i sig utan att förmågan att sitta still beror på omgivningens förståelse för rörelse och lärande.

Jag deltog i att granska läsande barn i en film som gjordes för skolor. Det var små barn som lärde sig läsa. Jag tittade på ungefär 2000 ungar. Det slog mig att man kunde ta bort ljudet på de läsande barnen och utan ljud försiktigt bedöma elevernas läsförmåga. De som kämpade med orden de vred sig på stolarna, rörde på armarna, gnuggade sig i ögonen, vickade huvudet hit och dit, och ju bättre läsförmåga och ju ledigare läsning desto mindre rörelser för att slutligen mynna ut i att kroppsrörelserna försvann då förmågan att läsa var utvecklad och ingick som del av elevens förmåga.

Jag vet att då jag ställs inför problem jag inte kan lösa omedelbart då behöver jag rörelsen. Jag går omkring, flyttar saker här i mitt hem, städar och plockar - och långsamt rör jag ihop något i mitt huvud. Jag behöver rörelsen. Då jag väl får tag i det jag tror är en väg till att lösa mitt problem så kan jag slå mig ned igen och börja arbeta och utföra mitt uppdrag. Jag vet professorer som börjar sitt skrivande med att möblera om i sina kontor och författare som stökar omkring med papper som de lägger i olika högar överallt för att vanka omkring bland alster som om de gick sig in i sina tankar. De rör sig i alla som tänker.

Jag gillar inte ord som myror i baken, eller spring i benen, jag tycker det är vuxenord som inte riktigt hör hemma i pedagogiska sammanhang. Vad händer om vi tillåter rörelsen och integrerar den i våra lärande sammanhang? Vad händer om vi begär en stund av stillhet där eleverna annars får röra sig ganska fritt (utan lärarens SITT STILL)?

Jag har ett rörligt klassrum. Jag har många besökare som kommer för att ta del av min pedagogiska syn och elevernas lärande i klassrummet. Ingen har sagt att det är stökigt hos mig, ingen har sagt att eleverna inte lär - tvärtom - de flesta har förvånats över att eleverna vill lära sig, och att de rör sig omkring med sådan respekt för att de är många i ett rum som hyser dem.

Jag är mån om ord. Pedagogiska ord ska vara pedagogiska och omslutas av en tanke om barns behov, förmåga och riktas mot ett innehåll som utvecklar individen. Vi samspelar i klassrum som ofta är skapade av vuxna, för yrket lärare och för att utlära. Rummet är inte konstruerat för samspelet och det aktiva lärandet. Därför måste vi lärare skapa förutsättningarna själva. Och det är något helt annat än att sitta still och gilla läget.

Anne-Marie
som funderar vidare i frågor:

Varför sitter inte eleven still?
Hur förhåller jag mig till rörelser i klassrummet?
Hur förstår jag samarbete och interaktion i klassrummet?
Hur har jag skapat förutsättningar/hinder för att eleven interakterar i miljön?
Hur upplevs klassrummet? Trängsel? Nyfikenhet? Osäkerhet?
Var finns saker och ting? Behovet av att röra sig för att hämta och lämna saker och ting?
Hur länge orkar jag själv sitta still och lyssna?
Hur är det att sitta i mitt klassrum?

Vilka får röra sig, vilka får inte röra sig?
Hur påverkar en klassrumspromenad mitt pedagogiska innehåll?
Om eleven sitter still är det ett bevis för att eleven kan?
När eleven sitter still hur förhåller jag mig då till eleven?
När får eleven uppmärksamhet?
Vilket innehåll är det i uppmärksamheten?
Vilka utmaningar upplever eleven i det eleven gör?
Hur antar eleven utmaningar?
Får eleven utmaningar?
Hur är det då eleven är fullt sysselsatt med något eleven finner intressant?
Vad är skillnaden mellan att sitta still och att röra på sig?
Hur länge orkar jag själv sitta still?
När behöver jag som lärare ha en stillsam grupp?
När behöver jag inte ha det?
Kan ett individuellt kunskapsmål vara att sitta still?
Var i läroplanen syns målet för uppdraget att sitta still?
Hur talar vi om de pedagogiska målen och hur elevens förmåga är att nå dem oavsett om eleven sitter still eller inte?
Varför ska eleven sitta still?
När ska eleven sitta still?
Hur ska eleven sitta still?
Signalerar klassrummet att eleverna får vara där?
Hur syns pedagogiken i klassrummet?
Vet eleven om när eleven sitter still och när eleven inte sitter still?
Varför sitter inte eleven still?
Varför sitter eleven still?
När sitter eleven still?
Varför sitter eleven still då?
Har jag samtalat med eleven om elevens arbete och syn på arbetet?
Hur synliggör jag en målformulering om jag anser att målet är att sitta still?
Vad är att sitta still?

Jag är (som vanligt) djupt imponerad av ditt inlägg! Din iakttagelseförmåga är enastående och din eftertanke beundransvärd!! Det är rent av njutbart att följa din blogg och dina reflektioner. Jag är dessutom imponerad av din förmåga att använda orden på ett sådant sätt att de alltid, alltid andas respekt och förståelse för omgivningen. Jag önskar innerligt att jag får bli en lika förstående och iakttagande pedagog som jag har kategoriserat dig till.

Och jag vågar vara just det därför att ni förvaltar mötet med mina tankar. Stora omslutande ord. Anne-Marie

Håller fullständigt med! Läser man lite om neurologi så inser man snart betydelsen av rörelse vid inlärning! Tack för en bra blogg!

Det var bra och genomtänkt. Jag önskar att yrkeskategorierna samarbetade mer. Som förskollärare är det naturligt och självklart att barnen lär genom alla sina sinnen och på olika sätt. Skolan jagas idag av internationella prov betygsättning och besparingskrav, men jag vill ändå tro att vi i framtiden kan lägga mer tid på våra barn och elever. Alla barn är allas barn.