BLOMSTERFÖRSÄLJNINGSUPPTÅG
Min mormor älskade den lilla blomman Skilla.
- Åh, nu har mina Skillor slagit ut, utbrast hon och slog lyckligt ihop med sina händer. Gräsmattorna lyste blåa och rabatterna hade en mindre Skillainvasion. Mormor var lycklig. Försiktigt plockade hon några Skillor och satte i en liten, liten vas på det bord där eftermiddagskaffet serverades (runt klockan exakt tre om jag inte minns fel).
Jag och min jämnåriga kusin var ofta hos mormor. Hor mormor bakade vi sju sorters kakor och en sorts bulle. Vi fick slicka alla byttorna och skära bruna chokladlimpor till små snittar. Socker och penslandet med äggen var barnens uppgift. Vi slickade oss om munnarna och penslade på och strödde pärlsocker över. Vi fick inte slösa med saker och ting sa mormor. Sparsamt fick det lov att vara. Små sockerkorn som hamnat vid sidan av skrapades ned i sockerskålen igen. Sådant lärde man sig hos mormor.
När vi hade bakat klart och mormor ville vara för sig själv visades vi ut i trädgården. Ute, det var också en gata, en stentrapp för finurligheter, grusgång, vänskapsstigar till grannarna och tvärs över gatan låg det ståtliga slottsliknande ålderdomshemmet. Ibland var det farligt att möta dom som bodde i ålderdomhemmet för de kunde vara arga och inte tycka om barn.
- Usch, barn! sa farbröder som gick med sina käppar. De pekade med käpparna mot oss där vi satt på mormor och morfars grindstolpar och tittade på dem som gick förbi samtidigt som vi jämförde våra lekskadade knän och hittade på nya lekar att leka. Vi tyckte synd om arga och ledsna tanter som haltade fram genom tillvaron.
- Jag tycker synd om gamla tanter som inte får några Skilla, funderade jag.
- Ja, sa min kusin. Det är jättesynd om tanterna som inte får några Skilla.
Genast kom vi på att vi skulle rädda världen från bristen på Skilla. Vi plockade några buketter Skilla och knöt ihop dem med gummisnoddar och som mormor fundersamt frågade vad vi skulle använda dem till. Kloka som vi var berättade vi inte det för mormor.
Sedan stod vi med en liten korg nyblockade Skilla. Vi hade placerat oss vid ålderdomshemmets stora grind. När det kom en tant sa vi:
- Tant ser snäll ut. Tant ska få lite Skilla.
Tanterna blev väldigt förtjusta i Skilla. De letade i sina svarta handväskor med de röda portmonäerna i. De letade femtioöringar och tjugofemöringar, femöringar och tioöringar, och någon ... gav oss en hel krona. Jag och min kusin tittade på varandra; Pengar?!
Nu blev det affärerna som tog överhand. Fabriksbuketterna Skilla producerades och vi sprang in till mormor och frågade efter en liten pall. Mormor storbakade och tänkte inte mer på det utan sa att vi kunde ta en pall. Affärsverksamheten krävde ett litet försäljningsbord. Eftermiddagen var i ren affärsanda. Skillor plockades i allt snabbare takt, i förenlighet med åtgången. I våra små fickor klirrade pengarna. Klirr-klirr.
Klirr-klirr-pengarna skulle vi köpa godis, glass och mer godis för. Det låg en liten kiosk utmed stora gatan. Dit sprang vi med våra sommartrasiga ben och klirrande fickor. Vi skulle handla. Vi köpte godis med omsorg; ettöreskolor, isglass och mer godis; två salta pengar, fyra chokladkolor, två gröna riff (tuggummi av bästa sort). I en stor påse hade vi vårt godis. Hemmåt mot trappan.
Mormor kom ut i sin trädgård, i sin Skillavärld. Hon såg sig om. - Var i hela friden, är alla Skilla, utbrast hon. Då såg vi hur företagssamma vi varit. Det såg tomt ut. Mormor blev mormorsarg och lämnade oss på trappan där alla finurligheter nu måste tänkas igen. Nytt måste vi tänka.
Godiset vi hade i vår påse smakade inte längre gott av sött eller salt. Det smakade surt. De gamla tanterna vid ålderdomshemmet fick vara så sura och griniga som de ville. Skillan var slut.
Anne-Marie
som efter att ha besökt www.peterenglund.wordpress.com inser att jag konsekvent stavat blomman SCILLA delvis en aning fel. Men då jag skrev en barndomsskilldring tycker jag att mitt lilla stavfel gott kan få vara kvar där det är, och hänvisar vidare till Herr Englunds underbara fundering över skrivprocessen.
- Åh, nu har mina Skillor slagit ut, utbrast hon och slog lyckligt ihop med sina händer. Gräsmattorna lyste blåa och rabatterna hade en mindre Skillainvasion. Mormor var lycklig. Försiktigt plockade hon några Skillor och satte i en liten, liten vas på det bord där eftermiddagskaffet serverades (runt klockan exakt tre om jag inte minns fel).
Jag och min jämnåriga kusin var ofta hos mormor. Hor mormor bakade vi sju sorters kakor och en sorts bulle. Vi fick slicka alla byttorna och skära bruna chokladlimpor till små snittar. Socker och penslandet med äggen var barnens uppgift. Vi slickade oss om munnarna och penslade på och strödde pärlsocker över. Vi fick inte slösa med saker och ting sa mormor. Sparsamt fick det lov att vara. Små sockerkorn som hamnat vid sidan av skrapades ned i sockerskålen igen. Sådant lärde man sig hos mormor.
När vi hade bakat klart och mormor ville vara för sig själv visades vi ut i trädgården. Ute, det var också en gata, en stentrapp för finurligheter, grusgång, vänskapsstigar till grannarna och tvärs över gatan låg det ståtliga slottsliknande ålderdomshemmet. Ibland var det farligt att möta dom som bodde i ålderdomhemmet för de kunde vara arga och inte tycka om barn.
- Usch, barn! sa farbröder som gick med sina käppar. De pekade med käpparna mot oss där vi satt på mormor och morfars grindstolpar och tittade på dem som gick förbi samtidigt som vi jämförde våra lekskadade knän och hittade på nya lekar att leka. Vi tyckte synd om arga och ledsna tanter som haltade fram genom tillvaron.
- Jag tycker synd om gamla tanter som inte får några Skilla, funderade jag.
- Ja, sa min kusin. Det är jättesynd om tanterna som inte får några Skilla.
Genast kom vi på att vi skulle rädda världen från bristen på Skilla. Vi plockade några buketter Skilla och knöt ihop dem med gummisnoddar och som mormor fundersamt frågade vad vi skulle använda dem till. Kloka som vi var berättade vi inte det för mormor.
Sedan stod vi med en liten korg nyblockade Skilla. Vi hade placerat oss vid ålderdomshemmets stora grind. När det kom en tant sa vi:
- Tant ser snäll ut. Tant ska få lite Skilla.
Tanterna blev väldigt förtjusta i Skilla. De letade i sina svarta handväskor med de röda portmonäerna i. De letade femtioöringar och tjugofemöringar, femöringar och tioöringar, och någon ... gav oss en hel krona. Jag och min kusin tittade på varandra; Pengar?!
Nu blev det affärerna som tog överhand. Fabriksbuketterna Skilla producerades och vi sprang in till mormor och frågade efter en liten pall. Mormor storbakade och tänkte inte mer på det utan sa att vi kunde ta en pall. Affärsverksamheten krävde ett litet försäljningsbord. Eftermiddagen var i ren affärsanda. Skillor plockades i allt snabbare takt, i förenlighet med åtgången. I våra små fickor klirrade pengarna. Klirr-klirr.
Klirr-klirr-pengarna skulle vi köpa godis, glass och mer godis för. Det låg en liten kiosk utmed stora gatan. Dit sprang vi med våra sommartrasiga ben och klirrande fickor. Vi skulle handla. Vi köpte godis med omsorg; ettöreskolor, isglass och mer godis; två salta pengar, fyra chokladkolor, två gröna riff (tuggummi av bästa sort). I en stor påse hade vi vårt godis. Hemmåt mot trappan.
Mormor kom ut i sin trädgård, i sin Skillavärld. Hon såg sig om. - Var i hela friden, är alla Skilla, utbrast hon. Då såg vi hur företagssamma vi varit. Det såg tomt ut. Mormor blev mormorsarg och lämnade oss på trappan där alla finurligheter nu måste tänkas igen. Nytt måste vi tänka.
Godiset vi hade i vår påse smakade inte längre gott av sött eller salt. Det smakade surt. De gamla tanterna vid ålderdomshemmet fick vara så sura och griniga som de ville. Skillan var slut.
Anne-Marie
som efter att ha besökt www.peterenglund.wordpress.com inser att jag konsekvent stavat blomman SCILLA delvis en aning fel. Men då jag skrev en barndomsskilldring tycker jag att mitt lilla stavfel gott kan få vara kvar där det är, och hänvisar vidare till Herr Englunds underbara fundering över skrivprocessen.
Kommentarer
Trackback