FÖRELÄSNINGSGENSVAR
Hej!
Hoppas du kom hem ordentligt och var lika nöjd som vi med helgen. Jag har fått så många tack-mail av deltagare som sett tillbaka på en riktigt lyckad helg.
Jag ser redan fram emot nästa år. Det jag funderat allra mest kring i efterhand är sambandet mellan modell/modellande – elevernas självständighet. Lite rädd är jag för att min modell ska hämma elevernas egna idéer och att de inte ska våga frigöra sig från modellen, men jag har kommit på att jag ju kan visa olika modeller, inte alltid själv måste modell, utan kan låna någon annans modell och jag övar mig i att lita på eleverna. Med motfrågor som ifrågasätter rädslans legitimitet kommer jag framåt.
_________________________________________________________________________________________
Jag tar upp frågorna här.
Modellandet och modellerna är absolut inte en endaste modell. Modell är en tanke om att ha något att utgå ifrån. Modellen är till en början en trygghet, något att ta sin början ifrån, utveckla till sitt eget. Jag använder en medveten tanke kring att vara modell, skapa modeller, utveckla tänkandet utifrån andra som är modeller, gör och tänker. En hel klass som erövrar en modell betyder att samtliga i klassen har något nytt att tillföra. Det gör att alla elever också kan tjänstgöra modeller för hur att tänka och utveckla uppgifter, lärandet och tänkandet. Så låt tanken kring en modell vara tankarna om modellerna. En mening är en modell för att skriva på ett speciellt sätt, jag står modell för en lärarroll och det jag modellar åskådliggöra mitt tänk, mitt förhållningssätt och min kunskapssyn. Jag tänker modell i förhållande till Vygotskijs utvecklingszon.
Anne-Marie
Jag tänkte på modellera. En mjuk, formbar och färggran "klick" som jag kan utgå från - sedan ändras formen beroende på vem som sätter händerna på modelleran ... ja så tänkte jag, lite snabbt och inte så genomtänkt.