TÅRTA I SINGELRIKET
Skriver på begäran. Om tårtan i singelriket.
TÅRTAN I SINGELRIKET
Min systervän fyller år. Jag är för att hämta min cykel. Senare ska jag komma tillbaka för att delta i festligheterna.
- Va har du bara ett ljus i tårtan? frågar jag.
- Ja, jag ska ju orka blåsa ut det också! utbrister hon. Vill du smaka?
- Njae... ska du inte ha den till sen?
- Nej, jag ska ha den nu. Jag ska fira, trallalaaaaa, mig själv.
Så tänder hon ljuset, är barnsligt glad, dukar upp en tallrik och en kopp framför sig, klappar förtjust i händerna, åh så gott det ska bli:
- det är en barnsligt god tårta förstår du? Ska du verkligen inte smaka?
- Jo, jag tar en bit....
- Efter mig, jag är först. Jag tar först. Det är min födelsedag, bubblar hon på andra sidan bordet.
- Jo, så är det, säger jag.
- Jag måste sjunga också... tralllallla och blåsa ut ljuset, å ett å två å tre....blåååååååååååås! varpå min vän slår ihop händerna av den enorma glädjen över att ha blåst ut det endaste ljuset på tårtan:
- Får jag önska mig något? säger hon till sig själv, få se... jag önskar mig...
Då tänker jag. Ålderdom har inget med ålder att göra. Vi blir precis så gamla som vi själva gör oss till. Jag är en aning barnsligt lagd så jag gillar att vara intill personer som gör precis så här.
- Skulle du äta den här tårtan ensam? frågar jag sedan.
- Jajamän, jag har bakat den till mig själv. Men alldeles egna singeltårta. Jag firar mig själv jag. Alla paketen jag har fått har jag gömt i garderoben och korten som alla sände de öppnar jag någon annan gång.
Anne-Marie