"BLI EJ EN KLEMMIG KAMMARDOCKA"
Jag läser Zacharias Topelius bok LÄSNING FÖR BARN. Den gavs ut av Bonniers 1902. Ungefär vid den tid man började tänka på barn som barn; Ellen Key skrev sin brandfackletext för att upplysa om barn, min farfar skrev drudilutter om barns lekar och såg dem leka utan att stränga till dem med tukt och förmaningar. Men Zackarias Topelius, den stora författaren, skrev något om läxorna i en av sina sagor som kanske kan vara av vikt även idag, trots det moraliska och den pekpinnevisande texten som uppfostrade dåtidens barn om det sunda och friska ute-i-naturlivet.
I en liten saga om Skridsklöparen börjar Topelius sin berättelse på detta viset:
Topelius skickade ut barnen. Därute fanns lika mycket lärdom att hämta som ur böckerna, jo, faktiskt, det fanns mer att hämta därute. I vackra ord förklarar Topelius hur det är att frysa i vinterkölden, hur att andas under en klarblå himmel, och att frysa om händerna då man inte har vantar och hur att tåla att frysa om händerna då man inte har vantar. Istället för att inte ha vantar kunde man :
FÄKTA MED ARMARNA SOM EN PAPPERSDANSMÄSTARE, OCH GNIDA HÄNDERNA MOT HVARANDRA, SOM DET STÅR I ROBINSON, ATT VILDARNA GNIDA TVÅ TRÄSTYCKEN, DÅ DE VILL HA ELD. /.../ OCH OM DIN MAMMA FÖRBANNAR DIG DÄRFÖR - SÅ KYSS HENNES HAND OCH SÄG: FÖRLÅT MIG, MAMMA; DÄRAV BLIR JU DIN GOSSE STARK OCH FRISK! (så fantastiskt språkrikt tänker jag)
Det är en sedeslärande berättelse om att också trotsa men lagom mycket. Det är också uppenbart att detta äro gossarnas berättelse, och jag funderar en aning var flickorna är?
Därefter följer den berättelse om Frans och Mathias som räddade sig ur vaken, låg och ålade på den svaga isen, och däremed fick sagan ett lyckligt undervisande slut:
Det kan vara bra att gå tillbaka i den pedagogiska historien, och i berättelserna som berättades för barn en gång för länge sedan, då en del av den skolpolitik som förs återför oss till en annan tid. Nu tycker jag att tiden under 1900-talet hade mycket att lova för de små eleverna, lärarna ville mycket och samspelade mer med elevernas behov, den svåraste tiden för läraren var nog då de diagnostiska proven infördes, då bandspelaren tog ifrån läraren rösten och det mesta var en aning toppstyrt, men den underton av att läraren inte behövdes. Det var andra tider det, och dem ska vi inte ha tillbaka.
Anne-Marie
andra versen på sov du lilla videung:
Solskensöga ser på dig,
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig.
Skolskensfamn dig vaggar.
Solskensfamn... det är ett väldigt vackert ord om man tänker efter. Ticketack. A-M