KILOGRAMMET - EN MÄNSKLIG KONSTRUKTION
Jo, det torde vara självklart. Människan definierar det mesta. Kilot är inte kilo om inte någon tänkt på vikt i termer och mallar. Detta är ett kilogram och därmed beslutar man sig för att det är det. Nåja, så enkelt är det inte förstås.
_____________________________________________________________________________________
Prototypen för ett kilogram finns inlåst i ett kassaskåp i Frankrike. Att det är just ett kilogram beslutades av den
I N T E R N A T I O N E L L A M Å T T O C H V I K T B Y R Å N
år 1889
I Sverige finns också en RIKSKILOGRAM och det förvaras hos Sveriges Nationella mätinstitut SP i Borås.
______________________________________________________________________________________
Nu är det så här att lite då och då tar man det svenska rikskilogrammet och reser till Frankrike för att jämföra vårt rikskilogram mot utgångskilogrammet. Senast detta genomfördes var för 20 år sedan. Saken är den att de väger inte lika mycket längre. Vad kan ha hänt? undrar jag nyfiket och förvånat.
Skillnaden är inte så mätbart stor, men om man lägger ihop mängder med kilogram, till exempelt om jag ställer mig på en våg - 65 kilogram - så kanske skillnaden blir en aning större. Nu skiljer sig vårt rikskilogram från utsprungskilogrammet med 50 miljarddelar. Då har jag en liten fråga: Hur mycket är det egentligen? Hur kan man mäta detta? Har det alltid varit så stor skillnad eller har skillnaden uppkommit genom, ja vad?
Nu ska man ta itu med problemet och utveckla en naturkonstant. Det har man redan gjort med metern. Metern är också inlåst i Frankrike. Frankrike verkar vara ett hjärta för det människorna har beslutat sig för - alltså metern och kilogrammet - och jag tror att Franska Revolutionen har något med det hela att göra.
Oj, jag förundras över mina enorma kilogram som är det jag är. Det är summan av mina atomer. Tänk - att ett av mina kilogram innehåller ungefär tio miljoner miljarder miljarder atomer. Tänk - att jag har 65 x allt det där. Svindlande tanke.
Hi hi - jag tycker det här är roligt.
För det tävlas nu bland forskare att komma fram till det exakta kilogrammet. Och det är först år 2011 som man i den årliga konferensen - ja, alltså - INTERNATIONELLA MÅTT OCH VIKTBYRÅNS ALLMÄNNA KONFERENS (hi, hi, underbara, underbara ord - bara ordet viktbyrån får mig att må bra) som något som liknar det exakta kilogrammet kommer att uppvisas.
Jag väntar med spänning. Jag älskar plötsligt mina oanade feltolkningar av min vikt. Jag väger olika tungt på olika vågar, och mina kilogram syns tyngre i vissa kläder och lättare i andra. Som person väger jag tungt hos somliga och fjäderlätt hos andra.
Kilogram förresten - ett ord från 1700-talet då gram var en enhet för massa. En massa gram skapade ett helt kilogram. Man ansåg att grammet inte var så användbart för människan, utan att kilogrammet fungerade bättre för oss vanliga männikor i vanliga situationer. Tänk att be om 3500 gram äpplen av bästa sort... men ett litet nyfött barn får minsann uppleva sig så viktgranskad att varje gram är värdefullt att notera.
Nu kanske man också klubbar igenom att kilogrammet inte längre ska heta kilogram. Men om man byter ut det är kostnaderna skyhöga - dvs - att genomföra ordförändringar kostar skjortan helt enkelt. Man kanske skulle väga det hela för och emot. Ordet kilogram väger lätt. Det nya förslaget kanske väger tyngre... nåja, vi får avvakta konferensen 2011.
Då blir allt nytt under solen.
Och jag väger antagligen en aning mer eller mindre.
Oavsett vilken enhet jag har att utgå ifrån.
Anne-Marie
som kåserar en aning kring DN den 12 april VETENSKAP/Världen ska få ett nytt kilogram av journalisten Ingela Roos.