INGEN LÄXGIVANDE LÄRARE
Nästan inga alls.
Det kan ställa till det för föräldrarna som inte får en riktig inblick i vad vi gör i skolan. Läxan är en slags hembrev. Men läxan är ofta kompensatorisk. Läxan är större och mer omfattande för de elever som inte kan. Föräldrarna ska vara pedagoger. Mammahjärtan och pappaoro omsluter eleverna som inte kan göra sina läxor hemma. Det blir en negativ spiral. Jag längtar efter de bekräftande läxorna. De läxor som eleven gör mer för att sätta igång tänkarprocesser och funderavidare tankar. Jag minns med bävan olika läxor där jag krävdes på närvaro. Jag ville inte själv, jag ville sitta och prata om annat än att göra läxorna. Men som sagt:
Anne-Marie
Skolan är krävande som den är för eleverna, läxorna verkar mest ges för att de ska ha dem.
I den skola jag har varit i under min VFU har de inga läxor förrän år 4 och då får de ett gäng som ska klaras av på en vecka. Jag märkte att det stressade eleverna mkt, de pratade om hur de skulle hinna med dem när de ju också hade aktiviteter vid sidan av skolan.
Tycker väl också att en läxa ska vara något som inte ställer höga krav på föräldrarnas kunskaper och tid, om det är i skolan det finns lärare ska det väl vara där man får stöd i det man inte kan.
Håller med dig fullständigt. Jag tycker att skolans pedagoger ska vara pedagoger hela vägen hem. FÖräldrar som inte kan eller kan hjälpa, ens förstår känner sig hjälplösa och dumma. Det gjorde jag. Jag förstod inte läxorna, jag förstod inte hur läraren tänkte, och därför kunde jag väldigt sällan vara den hjälp jag önskade. Oftast blev vi ovänner. Och det tycker inte jag att läxan är värd. A-M
Detta är oerhört intressant, tycker jag. Skrev faktiskt nyss en artikel på precis detta ämne för Skolportens nya Magasin 360. Jag intervjuade då en forskare som hade en hel del synpunkter på det här med läxor som pålaga, utifrån en stor studie han gjort. Himla spännande! (Artikeln publiceras i augusti.)