BARNKONVENTIONEN och SKOLAN
Barnkonventionen är ett av skolans huvuddokument och ska bidra och verka för barns rättigheter. Alla artiklar i barnkonventionen vänder sig till vuxna människor. Ansvarstagande vuxna som bidrar till att göra verklighet av orden i konventionen.
______________________________________________________________________________
BARNKONVENTIONEN Artikel 2
"ALLA BARN HAR SAMMA RÄTTIGHETER OCH LIKA VÄRDE. INGEN FÅR DISKRIMINERAS."
vilket översätts i läroplanen med orden:
Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete.
______________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________
BARNKONVENTIONEN Artikel 2
"ALLA BARN HAR SAMMA RÄTTIGHETER OCH LIKA VÄRDE. INGEN FÅR DISKRIMINERAS."
vilket översätts i läroplanen med orden:
Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete.
______________________________________________________________________________
Skolan betraktar denna artikel som en artikel mot mobbing. Vilket artikeln givetvis pekar mot. Men det finns en annan innebörd, inte bara den yttersta konsekvensen, utan respekten för den person man är. Eleverna är individer. Individer som bemöts och som utvecklar sin identitet. Viss tid är de i skolan och gör detta. Viss tid är de bland andra vuxna och gör detta - formas, utvecklas, möts och vill i dialog med omvärlden.
Skolan har inte till uppdrag att förändra en person utan tillföra en person kunskaper och skapa förutsättningar och skillnader för barn. Individen har rätt att vara just en individ, en personlighet, en person som är och gör på sitt egna unika sätt. Skolan ska inte förändra en person utan skapa förutsättningar för att varje person får utvecklas och lära sig så att framtiden är en möjlig plats för var och en.
Vi talar svepande och stort om elever och ofta ur ett bristperspektiv, eller rätta-till-och-förändra-beteendeperspektiv.
Frågan är hur vi förvaltar artikel två i skolan.
Utvecklingssamtal kan peka på att eleven borde ta mer plats i större sammanhang; prata inför gruppen eller våga ta större plats i det stora sammanhanget. Eleven kan vara stökig och förväntas sluta vara det. Eleven kan ha problem med koncentrationen och få höra att eleven har koncentrationssvårigheter och kan uppleva sig som ett problem. Eleven har... och gör... och man lägger ansvaret på eleven. Eleven är lite udda... eleven vill inte ... eleven kan inte... eleven sitter inte still... eleven har glimten i ögat ... eleven vill inte vara med på gymnastiken ... och så problemetikettstämplar man barnet och inte miljön som barnet befinner sig. Den pratglade lilla ivriga ungen i årskurs två får sig definierad som en hänsynslös liten pratkvarn som alldeles för ofta avbryter... istället för att titta på en samtalsivrig person fullt fokuserad på det som är undervisningens fokus.
Detta strider mot barnkonventionen och läroplanen. Alla elever har rätt att uppleva att de respekteras för den person de är. Skolans uppgift är att skapa förutsättningar för alla i skolan. Artikel två omsluter samtliga elever i skolan.
Jag menar att vi måste skapa förutsättningar för pedagogiska samtal där konventionernas artiklar lyfts fram och där perspektivet på artiklarna omsätts till var och en av våra elever.
Ansvaret för problemet måste de vuxna ta. Kanske jag ska skriva i bestämd form - DEN VUXNE.
Anne-Marie
Skolan har inte till uppdrag att förändra en person utan tillföra en person kunskaper och skapa förutsättningar och skillnader för barn. Individen har rätt att vara just en individ, en personlighet, en person som är och gör på sitt egna unika sätt. Skolan ska inte förändra en person utan skapa förutsättningar för att varje person får utvecklas och lära sig så att framtiden är en möjlig plats för var och en.
Vi talar svepande och stort om elever och ofta ur ett bristperspektiv, eller rätta-till-och-förändra-beteendeperspektiv.
Frågan är hur vi förvaltar artikel två i skolan.
Utvecklingssamtal kan peka på att eleven borde ta mer plats i större sammanhang; prata inför gruppen eller våga ta större plats i det stora sammanhanget. Eleven kan vara stökig och förväntas sluta vara det. Eleven kan ha problem med koncentrationen och få höra att eleven har koncentrationssvårigheter och kan uppleva sig som ett problem. Eleven har... och gör... och man lägger ansvaret på eleven. Eleven är lite udda... eleven vill inte ... eleven kan inte... eleven sitter inte still... eleven har glimten i ögat ... eleven vill inte vara med på gymnastiken ... och så problemetikettstämplar man barnet och inte miljön som barnet befinner sig. Den pratglade lilla ivriga ungen i årskurs två får sig definierad som en hänsynslös liten pratkvarn som alldeles för ofta avbryter... istället för att titta på en samtalsivrig person fullt fokuserad på det som är undervisningens fokus.
Detta strider mot barnkonventionen och läroplanen. Alla elever har rätt att uppleva att de respekteras för den person de är. Skolans uppgift är att skapa förutsättningar för alla i skolan. Artikel två omsluter samtliga elever i skolan.
Jag menar att vi måste skapa förutsättningar för pedagogiska samtal där konventionernas artiklar lyfts fram och där perspektivet på artiklarna omsätts till var och en av våra elever.
Ansvaret för problemet måste de vuxna ta. Kanske jag ska skriva i bestämd form - DEN VUXNE.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: LenaA
Väldigt bra formulerat. Visst är det hos oss vuxna ansvaret ligger och varför vill vi förändra? Är det lättare för oss att alla är lika? kanske är det just likvärdigheten som tolkas fel. Vad vet jag.
Postat av: Åsa Ekman
Bra skrivet. Barnets rättigheter är universella och okränkbara. Det är vuxnas och samhällets ansvar att barnkonventionen följs. Oavsett om det rör sig om samhälleliga strukturer, i skolan, hemma, på fritidsgården, sjukvården eller dansträningen.
Trackback