Vikariefrågan
Då man har vikarie måste man lämna en mycket ordnad programförklaring för dagen. Det är i sin ordning tänker jag, men om man är så sjuk att man inte orkar så blir det problematiskt. Det kan också vara så att man har alla sina papper i skolan då man gladeligen tänkt att man är tillbaka där dagen efter. Jag tror inte att så många inser hur stor den stressen är?
Anne-Marie
Anne-Marie
Sämre av att ha vikarie?
Jag mår sämre då jag är hemma och tänker på mina elever. De brukar uppföra sig en aningens annorlunda då deras ordinarie lärare ligger sjuk och vrider sig i feberyra. Jag oroas hela tiden för mina elever trots att jag är sjuk på min lediga dag. Jag äter alvedon för att snabbtillfriskna men inser att jag faktiskt kan vara en smittohärd och sätta igång en liten pandemi i min klass. Eller så är det redan så att den finns där i skolan?
Nåväl - dagsläget är fortfarande sängliggande och febernedsättningen är tillfälligt löst med alvedon. Det tråkiga är att jag inte vill vara borta... och kanske måste vara det. Hur känner ni andra? Detta är en av de svåraste sakerna med att vara lärare tycker jag.
Anne-Marie
Sällskap
En husfluga flyger runt i mina rum. Jag är märkligt nog förtjust i husflugor. Min husfluga har flyttat in här. En av mina vänner köpte sig en spindelskrämmarapparat. Den kopplar man in i elnätet och på något märkligt sätt skrämmer den iväg alla spindlar. De tar sitt pick och pack och flyttar in till grannen. Min vän skulle tillfälligt vara borta under den stora spindelflytten. Sedan skulle hon tryggt fortsätta bo utan hyresgäster. Jag blir inte rädd för spindlarna mer för apparaten som får dem att försvinna.
Anne-Marie
Anne-Marie
Fingervisning
Fingervisning?
Om man spretar med fingrarna visar de åt alla möjliga håll!
Anne-Marie
Om man spretar med fingrarna visar de åt alla möjliga håll!
Anne-Marie
Matematik: Pröva mått
Då jag högläser för mina elever stannar jag alltid upp inför ett mått av något slag. Det kan vara mått av dessa slag:
"en armlängds avstånd"
"fem centimeter"
"två steg hit eller dit"
"en bit korv"
"hon stod på ett tryggt avstånd till..."
"knähöjd"
"en handfull"
"en halvmeter"
"ett halvt steg bakåt"
ja, det finns många, många fler mått som anges.
Då får mina elever göra dessa texter med sina händer, fötter, rörelser.
Det blir mer levande matematik och dessutom kan man titta på sin kompis om man känner sig osäker.
Vi - är ett större lärande än jag.
Täcke
Dagsformen idag är ingen form alls.
Jag är en smittohärd.
Förkyld. Sjuk!
Kanske skriver jag något för att lindra tristessen?
Anne-Marie
Jag är en smittohärd.
Förkyld. Sjuk!
Kanske skriver jag något för att lindra tristessen?
Anne-Marie
Influenser?
- Influenser?
- Nej! Jag sa influensa!
Anne-Marie
- Nej! Jag sa influensa!
Anne-Marie
Mina elever
Idag har vi haft TV-inspelning hela dagen.
Det har varit fantastiskt roligt att vara lärare åt så fina elever.
Programmet kommer senare i vår eller kanske i höst.
Det blir nog ett väldigt fint program.
Anne-Marie
Det har varit fantastiskt roligt att vara lärare åt så fina elever.
Programmet kommer senare i vår eller kanske i höst.
Det blir nog ett väldigt fint program.
Anne-Marie
Datorkunskap
Min son studerar vid datorn. Jag studerar sonen. Allt går att läsa.
Anne-Marie
Tumregel
Tumregel- roligt ord - måste leka vidare: pekfingeregel, långfingeregel, ringfingeregel och så lilla vickevireregeln!
Anne-Marie
Anne-Marie
Ordval och klädda ord
Idag ska jag klä mig i mina finaste ord: Glädje, tillförsikt, nyfikenhet, klänning, beslutsamhet, öppenhet, ungar, kaffeskvätt, förundran, framtid, utmaning, rörelse, springibenen, matematik, skratt, leenden, blåa-kappan, middagssittning, lektioner, elever, mattant, uppdrag, förtroende, sprudlande, ordvändare, barnkonventionen...
Få se nu, är jag redo för att gå till jobbet? Inga ord som fattas?
Jo, hoppsaskutt och sagoberättande, Tranströmer och ett och annat ord som gör någon annan glad.
Hej hopp,
Anne-Marie
Få se nu, är jag redo för att gå till jobbet? Inga ord som fattas?
Jo, hoppsaskutt och sagoberättande, Tranströmer och ett och annat ord som gör någon annan glad.
Hej hopp,
Anne-Marie
Föreläsa för rektorer i hemskolkommunen
Idag är jag inbjuden att föreläsa för rektorerna i min skolkommun. Här blir en plats för kommentarer och tänk för er.
Föreläsningar: Värmdö kommun idag
Det var härligt att höra alla skratt och alla allvarssamtal kring hur lärare undervisar, tänker och utvecklar. Ni som lyssnade idag - varmt välkomna att tycka, tänka, fråga eller dialogskapa här!
Anne-Marie
Anne-Marie
28 september Estonia
Den här dagen är alltid knepig. Den knyter ihop sig i magen. Jag vädrar väder. Är himlen hög, solen vacker och världen ser ut som vanligt blir den ännu värre, så var vädret då jag tog min bil och körde en märklig färd genom ett välkänt Stockholm för femton år sedan, för att få besked om min mamma, färjelägret var uppsamlingsplats.
Den 28 september är en slags mayday-dag hela dagen.
Då Bonniers gav ut en bok om Estonia fick jag med kort varsel avsluta boken. Här är mitt efterord:
Den 28 september är en slags mayday-dag hela dagen.
Då Bonniers gav ut en bok om Estonia fick jag med kort varsel avsluta boken. Här är mitt efterord:
Anne-Marie,
som tackar för värmen från er som delar människors öden och historia, vi är våra livsödens summor. Gemenskap är ett nätverk. Vi är större än två. En dimension som inte vill låta sig mätas.
Ten times table songs
10 x Table song - Children's song with vocal backing suitable for use on the Interactive Whiteboard in the classroom or to sing along with on the PC.
Jag är rekommenderar också den här:
One Two Three Four Five, Once I Caught a Fish Alive
Anne-Marie
Jag är rekommenderar också den här:
One Two Three Four Five, Once I Caught a Fish Alive
Anne-Marie
Skrivande ensamhet - läsande gemenskap!
Det är ensamt att skriva, men sällskapande att läsa.
Anne-Marie
Anne-Marie
Ta seden dit du kommer...
Kanske vi ska tänka - Ta språket dit du kommer!
Anne-Marie
Anne-Marie
Katedern?!
Förlåt! Men jag reagerar på ordet!
Katedern!
Det är märkligt att just katedern ska symbolisera lärarens undervisning. Det är inte katedern i sig som är undervisning utan lärarens roll i klassrummet. Jag vill inte ha en kateder. Jag vill ha undervisning i många konstellationer. Fullt ut. Jag räknar med att jag ska undervisa. Det är just undervisandet som är roligt och utvecklande. Eleverna ska få möjligheter att lära genom att se sin lärare göra. Jag undervisar genom att åskådliggöra mitt tänk, skriva modeller och skapa goda undervisande fokus att samtala, göra, tänka, grubbla och utgå ifrån.
Katedern finns inte i mitt klassrum, men jag har haft såväl skolinspektion som skolverket på flera besök för att just titta på undervisningen och samspelet med eleverna. Det är så mycket utanförtyckande om klassrum och lärande. Då vi för in gamla begrepp skapas gamla och föråldrade bilder. Det betyder att ett klassrum kan bli organiserat utifrån katedertänket, det som vi en gång minns i våra egna klassrum. Jag tror att det är en fara. Eleverna ska inte rikta sig mot ett håll utan mot flera håll, mot klasskamrater och in i lärande och utvecklande undervisningar.
Läraren ska naturligtvis undervisa - det tror jag de flesta lärare gör - och samtidigt finnas intill eleverna då de arbetar. Jag tror mycket lite på självständiga arbeten, utan mer på ett klassrum som skapas av lärande gemenskap, tydliga undervisande fokus och eleverna i mångstämmiga konstellationer. Lärandet för mig är rörligt, muntligt och processande. Läraren är mitt i detta.
Jag vill inte ha in en gammal metafor för lärande, däremot vill jag ha tillbaka den modellande läraren, läraren som undervisar!
Anne-Marie
Katedern!
Det är märkligt att just katedern ska symbolisera lärarens undervisning. Det är inte katedern i sig som är undervisning utan lärarens roll i klassrummet. Jag vill inte ha en kateder. Jag vill ha undervisning i många konstellationer. Fullt ut. Jag räknar med att jag ska undervisa. Det är just undervisandet som är roligt och utvecklande. Eleverna ska få möjligheter att lära genom att se sin lärare göra. Jag undervisar genom att åskådliggöra mitt tänk, skriva modeller och skapa goda undervisande fokus att samtala, göra, tänka, grubbla och utgå ifrån.
Katedern finns inte i mitt klassrum, men jag har haft såväl skolinspektion som skolverket på flera besök för att just titta på undervisningen och samspelet med eleverna. Det är så mycket utanförtyckande om klassrum och lärande. Då vi för in gamla begrepp skapas gamla och föråldrade bilder. Det betyder att ett klassrum kan bli organiserat utifrån katedertänket, det som vi en gång minns i våra egna klassrum. Jag tror att det är en fara. Eleverna ska inte rikta sig mot ett håll utan mot flera håll, mot klasskamrater och in i lärande och utvecklande undervisningar.
Läraren ska naturligtvis undervisa - det tror jag de flesta lärare gör - och samtidigt finnas intill eleverna då de arbetar. Jag tror mycket lite på självständiga arbeten, utan mer på ett klassrum som skapas av lärande gemenskap, tydliga undervisande fokus och eleverna i mångstämmiga konstellationer. Lärandet för mig är rörligt, muntligt och processande. Läraren är mitt i detta.
Jag vill inte ha in en gammal metafor för lärande, däremot vill jag ha tillbaka den modellande läraren, läraren som undervisar!
Anne-Marie
SMS från min pedagogiska omvärld!
Först sms:ar lärarkandidaten sin fråga, sedan går jag och grubblar på den, någon dag senare ringer lärarkandidaten och diskuterar frågan med mig. Några timmar senare får jag ett gensvar. Det mobila lärandet sprider sig. Jag är gärna en kanelbulle med sockerkorn på. Det viktigaste i alltsammans är att vi två diskuterande är tillförande. Jag tillför. Lärarkandidaten tillför. Vi är större än ett jag. Vi är ett lärande ihop.
Anne-Marie
Anne-Marie
Matematik: Nu blir jag nyfiken!
Jag här själv hämtat matematiktänk från andra länder. Har aldrig förstått varför vi inte kan göra det. Det finns så många olika sätt att tänka utanför Sveriges skolgränser. Matematik är ett mänskligt ämne som formas i kulturer efter behov. Jag skulle gärna börja med utbildningar i hur att tänka matematik med föräldrar för att se vilken effekt det får på mina elever. Tänk om föräldrarna börjar uppskatta matematikens kreativa möjligheter, sopa undan gammal skolmatematikrädsla och därmed börja nyfikenhetsfölja ungarnas matematikutbildning. Drömläge!
Anne-Marie
som gladeligen hänvisar vidare till denna tidningsartikel.
Anne-Marie
som gladeligen hänvisar vidare till denna tidningsartikel.
Estoniakatastrofen, vad gjorde du då?
21 500 träffar på Estoniakatastrofen. För mig är det enda.
Eftersom jag själv lamslogs den dagen, och förlorade en aning av tidsbegrepp och omvärldsförståelse: Vad gjorde du den dagen, hur fick du meddelandet, hur tänkte du?
Om du har lust att skriva något här så är det mycket betydelsefullt för mig!
Anne-Marie
Eftersom jag själv lamslogs den dagen, och förlorade en aning av tidsbegrepp och omvärldsförståelse: Vad gjorde du den dagen, hur fick du meddelandet, hur tänkte du?
Om du har lust att skriva något här så är det mycket betydelsefullt för mig!
Anne-Marie
Sanningen!
Min dotters ord:
Så porös den tycks sanningen, likt en tvättsvamp som suger upp våra förväntningar.
Anne-Marie,
som tänker - det är aldrig för sent att berätta sanningen!
Så porös den tycks sanningen, likt en tvättsvamp som suger upp våra förväntningar.
Anne-Marie,
som tänker - det är aldrig för sent att berätta sanningen!
Blott Sverige Svenska Bananer Har
Blott Sverige Svenska Bananer Har!
- Nähä!
Så kan man inte säga!
Tack och lov för mångfalden.
Blott Sverige Svenska Krusbär Har, säger dikten,
Nu undrar jag hur det är med krusbären?
Jag har inte ätit krusbär sedan jag plockade några bär ur mormors och morfars buskar. Då var jag liten och vi fick bara äta sju stycken var, för resten av bären skulle det kokas kompott på. Jag tror det hela var en komplott - morfar ville att vi skulle räkna och lära oss måttlighet. Jag lärde mig räkna fel för jag tyckte krusbären var väldigt goda så jag tog två till. Alltså nio. Mormors kompott var också god trots att det fattades två krusbär som jag så glupskt hade ätit upp tidigare under dagen.
Men återigen - är verkligen krusbär så svenska? Eller om dikten har förevigat den svenska kopplingen, säger jag och smaskar i mig ett svenskt äpple. De är närplockade. Det gillar jag.
Anne-Marie
Nu undrar jag hur det är med krusbären?
Jag har inte ätit krusbär sedan jag plockade några bär ur mormors och morfars buskar. Då var jag liten och vi fick bara äta sju stycken var, för resten av bären skulle det kokas kompott på. Jag tror det hela var en komplott - morfar ville att vi skulle räkna och lära oss måttlighet. Jag lärde mig räkna fel för jag tyckte krusbären var väldigt goda så jag tog två till. Alltså nio. Mormors kompott var också god trots att det fattades två krusbär som jag så glupskt hade ätit upp tidigare under dagen.
Men återigen - är verkligen krusbär så svenska? Eller om dikten har förevigat den svenska kopplingen, säger jag och smaskar i mig ett svenskt äpple. De är närplockade. Det gillar jag.
Anne-Marie
Textrörlighet
Textrörlighet är ett begrepp som vi måste lägga in i vår pedagogiska verksamhet.
I stort sett kan man introducera tänket så här, då tänker jag mig en slags begynnande textrörlighet, och funderar över hur en progression kan se ut:
Jag läser en bok om en katt.
Jag läser för en liten tvååring.
Den lilla tvååringen lämnar min läsning.
Springer och hämtar en gossekatt.
Det är den första formen av textrörlighet.
Jag ska vidarutveckla detta begrepp till en praktiskt undervisning.
Det hör hemma i Caroline Libergs forskning.
Men exemplet är hämtat från min privata begreppsuppfattning.
Anne-Marie
I stort sett kan man introducera tänket så här, då tänker jag mig en slags begynnande textrörlighet, och funderar över hur en progression kan se ut:
Jag läser en bok om en katt.
Jag läser för en liten tvååring.
Den lilla tvååringen lämnar min läsning.
Springer och hämtar en gossekatt.
Det är den första formen av textrörlighet.
Jag ska vidarutveckla detta begrepp till en praktiskt undervisning.
Det hör hemma i Caroline Libergs forskning.
Men exemplet är hämtat från min privata begreppsuppfattning.
Anne-Marie
Sms och den pedagogiska frågan
Jag får en hel del pedagogiska frågor via sms. Det är roligt. Den här frågan tycker jag är mycket intressant. Den är större och djupare och berör elevens rätt att lära, kunskaps- och människosyn. I den bästa av världar vill jag säga att man inte kan lägga görande och utförande i förälderns händer.
Jag är utbildad pedagog, jag har tänkar kring det jag processar i klassrummet, föräldrar har mycket ont om tid och ska förvalta föräldrarskapet utan att få uppgifter från skolan att göra, göra, göra. Det finns hem där detta är fullt möjligt, det finns hem där det är väldigt svårt att få föräldrar att göra för sina barn. Det handlar inte om att de inte vill, utan att de kanske inte kan, inte har den tiden, känner obehag för skolans krav, har andra saker de gör med sina barn - träningar och annat.
Personligen tycker jag att det som skolan ska göra för barn och föräldrar är att förtäta samspelet och bekräftelsen om vad barnet faktiskt kan. Skolan är alldeles för snabb med att berätta vad elever inte kan. Av gammal vana!
Jag vill verka för goda lärande cirklar kring barn. Den bekräftande läxan är en sådan.
Det är en läxa kring det barnet kan. Mer för att åskådliggöra något av det lärande som processas i skolan!
Anne-Marie
Jag är utbildad pedagog, jag har tänkar kring det jag processar i klassrummet, föräldrar har mycket ont om tid och ska förvalta föräldrarskapet utan att få uppgifter från skolan att göra, göra, göra. Det finns hem där detta är fullt möjligt, det finns hem där det är väldigt svårt att få föräldrar att göra för sina barn. Det handlar inte om att de inte vill, utan att de kanske inte kan, inte har den tiden, känner obehag för skolans krav, har andra saker de gör med sina barn - träningar och annat.
Personligen tycker jag att det som skolan ska göra för barn och föräldrar är att förtäta samspelet och bekräftelsen om vad barnet faktiskt kan. Skolan är alldeles för snabb med att berätta vad elever inte kan. Av gammal vana!
Jag vill verka för goda lärande cirklar kring barn. Den bekräftande läxan är en sådan.
Det är en läxa kring det barnet kan. Mer för att åskådliggöra något av det lärande som processas i skolan!
Anne-Marie
Bejaka skavankerna
Det kändes så befriande att läsa dessa två ord:
Bejaka skavankerna!
Dessutom är ordet skavank ganska ovanligt att såväl läsa som att skriva. Idag ska jag undersöka skavankerna lite överallt. Också hos mig själv. Underbara brister och fel, underbara skavanker. Jag är människa. Mitt hem är beboligt. Det är skavankerna som gör det! Det perfekta är en illusion!
Anne-Marie
Minnet: Vad kan vi lära av minneseliten?
Hur vi lär oss borde alltid vara en öppen fråga? Nya saker lär vi på nya sätt. Jag älskar frågetecknet i mitt förhållningssätt. Det gör att jag söker svar, och jag vill ha många, många svar. Det kanske bättre kan förklaras med att jag vill ha fler strategier.
Idag läser jag om den tävling som hölls i Göteborg. En tävling i minneskonst.
De främsta inom den sporten - att minnas berättar att det inte handlar om faktiskt memorering utan mer att kunna associera och se bilder.
Detta betyder att organisationen av det som ska memoreras är viktig och att hjärnan behöver associationer och bilder. Så viktigt är det då inte att höra med eleverna hur de gör för att komma ihåg, och om de exempelvis gör en text till bild där inne i huvudet. Man kan också ställa sig undrande till om elever kan överföra text i de naturvetenskapliga ämnena och se egna bilder. Om de gör det är de nog lärande, om de inte gör det tror jag alltsammans går hjärnan förbi, läggs i något slags skolkortminne - plugg för prov!
Anne-Marie,
läser ur DN 27 september 2009
Idag läser jag om den tävling som hölls i Göteborg. En tävling i minneskonst.
De främsta inom den sporten - att minnas berättar att det inte handlar om faktiskt memorering utan mer att kunna associera och se bilder.
Detta betyder att organisationen av det som ska memoreras är viktig och att hjärnan behöver associationer och bilder. Så viktigt är det då inte att höra med eleverna hur de gör för att komma ihåg, och om de exempelvis gör en text till bild där inne i huvudet. Man kan också ställa sig undrande till om elever kan överföra text i de naturvetenskapliga ämnena och se egna bilder. Om de gör det är de nog lärande, om de inte gör det tror jag alltsammans går hjärnan förbi, läggs i något slags skolkortminne - plugg för prov!
Anne-Marie,
läser ur DN 27 september 2009
Sonen på bloggen
If a man says something in a forest, and there is no women around to hear it, is he still wrong?
sådana diskussioner har vi två, säger jag, sonen, som tittar förbi,
och vill ha med den här bilden på bloggen,
sonen!
Läroplanspåverkan
Jag funderar över var vi har våra läroplaner och kursplaner vid skolorna. Jag tycker att de skulle finnas i varje lärares hand jämt. Det betyder att jag menar att man ska ha den mycket lätt tillgänglig så att man ständigt kan relatera till de dokument vi lärare har att utgå ifrån. Jag tycker också att man ska bära med sig barnkonventionen. För mig är läroplanen en trygghet, en ram för mitt arbete och för mina uppdrag. Jag vill inte gärna att mina dokument är långt ifrån mig. Jag vill ha dem i min hand.
Anne-Marie
Anne-Marie
Litteraturgenre
Ny litteraturgenre:
GÄSP-REALISM
Utplockat ur DN´s litteratursida idag.
Jag undrar så hur man identifierar den.
Är det litteratur man läser innan man somnar?
Eller är det godnattsagor?
Anne-Marie
GÄSP-REALISM
Utplockat ur DN´s litteratursida idag.
Jag undrar så hur man identifierar den.
Är det litteratur man läser innan man somnar?
Eller är det godnattsagor?
Anne-Marie
Inte snigel - mera sköldpadda
Nyss - alldeles nyss - fick jag ett mail.
Mina ord om sorg, min mammas kaffekopp, klev över tröskeln in i en annan människas liv. Så gör ord. Kliver över och kliver in. Utan att veta vad orden kommer att åstakomma när de väl är där innanför. Man läser utan att skydda sig själv. Mina ord skadade inte mottagaren utan klädde mottagaren i ord.
Jag gråter då jag läser detta mail.
För också jag är oskyddad för mötet med texten jag får i förtroende.
Jag kan inte värja mig mot ordens kraft.
Jag kan bara hålla mig innanför raderna.
Resten blir skört och bräckligt.
Jag är mitt eget bogvisir.
Ord sänker mig, lyfter mig.
När världen är för hård,
då orden haglar över oss är det rent mänskligt att krypa innanför något som skyddar.
Jag brukar tänka att jag sniglar mig. Som snigeln som kryper tillbaka.
Men kanske sköldpadda är bättre.
Hårdare skal kring det oändligt ömtåliga.
Anne-Marie.
som ömt håller mig intill dig som skrev.
Mina ord om sorg, min mammas kaffekopp, klev över tröskeln in i en annan människas liv. Så gör ord. Kliver över och kliver in. Utan att veta vad orden kommer att åstakomma när de väl är där innanför. Man läser utan att skydda sig själv. Mina ord skadade inte mottagaren utan klädde mottagaren i ord.
Jag gråter då jag läser detta mail.
För också jag är oskyddad för mötet med texten jag får i förtroende.
Jag kan inte värja mig mot ordens kraft.
Jag kan bara hålla mig innanför raderna.
Resten blir skört och bräckligt.
Jag är mitt eget bogvisir.
Ord sänker mig, lyfter mig.
När världen är för hård,
då orden haglar över oss är det rent mänskligt att krypa innanför något som skyddar.
Jag brukar tänka att jag sniglar mig. Som snigeln som kryper tillbaka.
Men kanske sköldpadda är bättre.
Hårdare skal kring det oändligt ömtåliga.
Anne-Marie.
som ömt håller mig intill dig som skrev.
Människan är en ö
Någon skrev att människan är en ö.
Jag vill skriva att människan är ett örike.
Anne-Marie
Jag vill skriva att människan är ett örike.
Anne-Marie
Estonia: Östersjön i en kaffekopp
Tranströmer skrev:
Det finns dagar då Östersjön är ett stilla tak.
Östersjöns gigantiska tak och det uttorkade kaffet i min mammas kaffekopp, tänker jag.
Det är det där med min mammas kaffekopp.
Den stod kvar på hennes köksbord dagarna efter Estonias förlisning.
Hon hade lämnat sin hem i hast, och återvändaransvaret var hennes, hon skulle naturligtvis diska sin kaffekopp.
Den där kaffekoppen gjorde hennes död så mer påtagligt än det tomma rummet.
Jag kunde inte diska kaffekoppen genast. Den stod intill den nyhetstidning hon så nyss hade läst.
Det syntes som hon i vilket ögonblick som helst skulle slå sig ned där, lyfta den blyertspenna hon hade tuggat en aning på, fortsätta med korsordet som var Svenska Dagbladetklurigt, och ...
Det var den där kaffekoppen som gjorde hennes död mer verklig dagarna då Estonia var nyheter. Brevinkastet hos min mamma fylldes med rubrikerna och tidningarna. Det tog dagar innan prenumerationen avslutades. Tidningarna, som kastades in genom brevinkastet, som vore dörren ett brustet bogvisir, skrek ut sitt budskap om Estonias förlisning.
Det gjorde kaffekoppen också.
Anne-Marie
Det finns dagar då Östersjön är ett stilla tak.
Östersjöns gigantiska tak och det uttorkade kaffet i min mammas kaffekopp, tänker jag.
Det är det där med min mammas kaffekopp.
Den stod kvar på hennes köksbord dagarna efter Estonias förlisning.
Hon hade lämnat sin hem i hast, och återvändaransvaret var hennes, hon skulle naturligtvis diska sin kaffekopp.
Den där kaffekoppen gjorde hennes död så mer påtagligt än det tomma rummet.
Jag kunde inte diska kaffekoppen genast. Den stod intill den nyhetstidning hon så nyss hade läst.
Det syntes som hon i vilket ögonblick som helst skulle slå sig ned där, lyfta den blyertspenna hon hade tuggat en aning på, fortsätta med korsordet som var Svenska Dagbladetklurigt, och ...
Det var den där kaffekoppen som gjorde hennes död mer verklig dagarna då Estonia var nyheter. Brevinkastet hos min mamma fylldes med rubrikerna och tidningarna. Det tog dagar innan prenumerationen avslutades. Tidningarna, som kastades in genom brevinkastet, som vore dörren ett brustet bogvisir, skrek ut sitt budskap om Estonias förlisning.
Det gjorde kaffekoppen också.
Anne-Marie
Nyanlända barn - utplacerade elever
Läser Skolinspektionens rapport om de nyanlända eleverna som årligen kommer till Sverige. Det är ett stort antal barn - nästan 9000 elever. Det betyder att vi har elever som skulle kunna täcka 10 stora skolor från förskoleklass till årskurs nio. Om vi leker med tanken att det ser ut så; hur skulle skolan i stort agera? Det skulle bli mer synligt hur skolan skulle kunna jobba och vilka strategier som behövs för att integrera barnen (för tydlighetens skull så vill jag understryka att jag absolut inte vill ha särskilda skolor för nyanlända elever).
Den guide till åtgärder beskriver hur dessa elever bättre kan få sina rättigheter att lära tillgodosedda:
Kartlägga och värdera
(hur ser den tidigare skolgången ut, och vilka kunskaper har eleven).
Planera varje enskild elevs undervisning
Ge eleven den undervisning eleven har rätt till.
Erbjuda studiehandledning på modersmål och modersmålslärare.
Rekrytera behövlig personal.
Följa upp och utvärdera.
Då jag läser denna guide tänker jag att detta är en guide för alla barn som studerar i skolan. Det betyder att varje elev har rätt till att få kunskap om vilken kunskap eleven har, få veta vad som förväntas av progression, rätt till sin lärare, ha en lärare och tillhöra en skola och få se sin utveckling bekräftad.
Barn lär sig av barn. Kanske vi bättre kan underlätta för nyanlända om vi vidgar elevernas talutrymme i befintliga klassrum och tillåter mer av muntlighet för samtliga elever. Det gynnar alla. Språk kräver också rörelser, alltså att man får röra sig, flytta runt i grupper där man bättre förstår, också det går att göra i befintliga klassrum. Språket är så knutet till identitet och får inte utgöra hinder och utanförskap. Därför ska identitetsspråket få utrymme också. Kan det vara möjligt att vi faktiskt lär av varandra. Att det inte är ena parten som ska lära sig ett språk, utan att båda parter lär sig varandras språk?
Hur ser vi på människan? Hur ser vi på kunskapen?
Anne-Marie
Den guide till åtgärder beskriver hur dessa elever bättre kan få sina rättigheter att lära tillgodosedda:
Kartlägga och värdera
(hur ser den tidigare skolgången ut, och vilka kunskaper har eleven).
Planera varje enskild elevs undervisning
Ge eleven den undervisning eleven har rätt till.
Erbjuda studiehandledning på modersmål och modersmålslärare.
Rekrytera behövlig personal.
Följa upp och utvärdera.
Då jag läser denna guide tänker jag att detta är en guide för alla barn som studerar i skolan. Det betyder att varje elev har rätt till att få kunskap om vilken kunskap eleven har, få veta vad som förväntas av progression, rätt till sin lärare, ha en lärare och tillhöra en skola och få se sin utveckling bekräftad.
Barn lär sig av barn. Kanske vi bättre kan underlätta för nyanlända om vi vidgar elevernas talutrymme i befintliga klassrum och tillåter mer av muntlighet för samtliga elever. Det gynnar alla. Språk kräver också rörelser, alltså att man får röra sig, flytta runt i grupper där man bättre förstår, också det går att göra i befintliga klassrum. Språket är så knutet till identitet och får inte utgöra hinder och utanförskap. Därför ska identitetsspråket få utrymme också. Kan det vara möjligt att vi faktiskt lär av varandra. Att det inte är ena parten som ska lära sig ett språk, utan att båda parter lär sig varandras språk?
Hur ser vi på människan? Hur ser vi på kunskapen?
Anne-Marie
Maybe Mayday
Östersjöns vatten kluckar lite högre än vanligt.
Den röda färgen i ett höstlöv dunsar ned i asfalten.
Ord som sades, skrevs eller tänktes simmar omkring i en vattenpöl.
Mayday! mayday! mayday! piper orden.
Det är saknadens månad. Jag har bebodda tomrum.
Och utan att nå fram lägger jag en varm hand på en kind.
Anne-Marie
Kunskapen sitter i rörelsen
Jag är en rörlig person. Jag springer ofta omkring i min skolmiljö. Jag sitter aldrig still. Idag har jag varit på utbildning vid skolinspektionen och suttit från klockan nio till ... klockan fyra. Det är ytterst ansträngande upptäckte jag. Stackars ungar som måste sitta och titta framåt på någon som är pratar mest i klassrummet. Jag är dock glad över det jag fått lära mig idag. Så vuxen är jag. Men väl utanför byggnaden så tog jag mig en rask promenad över gator och torg. Rörelse är också kunskap. Kanske allt jag lärt mig under dagen sitter efter en promenad.
Anne-Marie
Anne-Marie
Klockren!
Föreläser på Matematikbiennalen 2010
Att få komma till en matematikbiennal betraktas av många deltagare som en av yrkeslivets största upplevelser. Under intensiva dygn får deltagare en totalupplevelse av matematik, med möjligheter till möten med entusiaster och ansvariga på alla nivåer i vårt utbildningssystem. Beskrivningar av forskning, utvecklings- och vardagsarbete i föredrag, i diskussioner samt i idé-, informations- och läromedelsutställningar har både bredd och djup. Den matematikintresserade läraren är i centrum och närkontakt med senaste idéer och utveckling.
/../
Biennalerna och Nämnaren kan tillsammans ses som våra främsta inspirationskällor för lokalt utvecklingsarbete i matematik. Biennalkonceptet har blivit en succé och används även i regionala konferenser, biennetter.
Detta år ska jag föreläsa på Matematikbiennalen. Det känns stort. Min egen skoltid var en mörkertid för min matematikutbildning. Jag hade hjärtat i halsgropen under alla lektioner. Var en rädd elev som aldrig förstod. Jag fick inte ihop talen i mitt kunnande, men var en duktig utförare. Jag gjorde allt och räknade kallt med att aldrig få en fråga från läraren. Om läraren frågade mig något försvann jag in i en slags bråkig trots, så att jag på alla sätt och vis kunde undgå att besvara frågorna. Jag var helt enkelt livrädd.
En gång såg jag lösningen på en uppgift utan att veta hur jag kunde se den - räckte upp handen - fick som enda elev svara på frågan. Jag fick en krona av läraren för min förmåga. Efter det såg läraren alltid på mig med en matematisk förundran - när dyker A-M´s matematikhjärna upp igen. Trots uppmuntran så dolde jag alla mina tankar om hur saker och ting stod till.
Jag är en kreativ människa, min hjärna tycker om problem, min hjärna kan konstruera massor av genvägar, svar, bilder och annat som kan vara vägar till lösningar. I matematiken fanns det bara en väg - och den vägen var för snäv för mig att gå på.
Uppgiften med belöningen var en uppgift som krävde alla sinnen - och ett tänk utanför ramarna - det passade mig perfekt.
Nu ska den rädda matematikeleven ställa sig på föreläsarpodiet och presentera matematiktänk och klassrumsfunderingar - det är ett litet steg för matematikerna men ett hjärtekliv för Anne-Marie.
Anne-Marie,
som rosar och prisar mina trygga och reperationslystna utbildare vid Lärarhögskolan i Stockholm, samt de som visat mig vägen till matematiken; redaktörerna, samtalsutvecklarna, eleverna, matematikvisionärerna, konsten ...
Utbildning och fortbildningsdag
Idag är jag på fortbildning. Det tycker jag om. Ofta är det jag som utbildar. Att själv få utmaningar och uppdrag att tänka och fundera, utveckla och visonera är av vikt. Det är som att få vitaminer för hjärnan! Jag behöver andra infallsvinklar för att skapa nytt och eget. Så är det för eleverna också. I och för sig reagerar jag på ordet - FORTBILDNING för särskilt fort går det inte att förändra sina kunskapsmönster.
Anne-Marie
Anne-Marie
Från ena sidan till den andra
Från ena sidan tar jag mig över till den andra sidan. Det är en yttre resa. Den inre resan ser helt annorlunda ut. Den har inte ens denna riktning. Den reser tillbaka. Den inre resan skapar en historia. Jag landar på Bromma flygplats. Där väntar utgången.
Anne-Marie
Anne-Marie
Gotland talar till mig
Gotland talar till mig - jag har talat till Gotland.
Jag letar efter små ord som jag tror jag tappat sedan i somras.
Jag vet att jag lämnade ut några ord där jag var bland Almedalsmänniskorna.
Jag vet att jag slog in ett ord i en rosett och lämnade det till en människa.
Jag vet att jag sprang omkring och slickade i mig sommarglassord och surplade sommar med ett grönt sugrör ur en sockerdrickesflaska.
Jag vet att jag skrattade ut några ord i något fånigt sammanhang.
Jag vet att jag höll några ord i min hand och lät sommarvinden ta med dem över vallmoängarna som gula fjärilar.
Jag vet att jag bokstaverade mina tankar och knöt ihop dem i en ordbok.
Jag vet att jag hade mina ord alldeles intill mig.
Gotland talar minnen med mig.
Anne-Marie
Höstens Gotland
Jag promenerar runt i ett Visby. Varje sten återkallar minnet. Jag går omkring i en höst.
Solen värmer. Jag fryser en aning. Berättelserna springer fram. Jag nästan rör vid dem.
Det är så ensamt där jag går. Så ensamt. Så ensamt. Runt hörnet ler minnet och glasscafeet
syns plötsligt öppet. Jag kliver rakt in i sommaren. Sträcker fram en hand...
Anne-Marie
TED talk - Daniel Pink
http://www.ted.com/talks/dan_pink_on_motivation.html
Jag fick boken som Daniel Pink skrivit då jag var hos Microsoft, Redmond. Nu läser jag den också på svenska. En helt ny värld. Rekommenderas.
Anne-Marie
Jag fick boken som Daniel Pink skrivit då jag var hos Microsoft, Redmond. Nu läser jag den också på svenska. En helt ny värld. Rekommenderas.
Anne-Marie
Utkant - framkant - i kanten av
Om man inte ligger i framkant så är det bättre att ligga i kanten av istället för att vara på utkanten.
Skolan är en aning eftersatt. Men istället för att blunda för faktum och känna sig omkörd är det kanske viktigare att ta sig över utkantsgränsen och kliva in till kanten av. Ungarna är redan i framkanten. Ja, jag talar om den digitala verkligheten. Här ser jag att vi lärare utgör hinder om vi inte förstår hur världarna runt skolan ser ut. Vi måste ta in den in undervisningen.
Anne-Marie
Skolan är en aning eftersatt. Men istället för att blunda för faktum och känna sig omkörd är det kanske viktigare att ta sig över utkantsgränsen och kliva in till kanten av. Ungarna är redan i framkanten. Ja, jag talar om den digitala verkligheten. Här ser jag att vi lärare utgör hinder om vi inte förstår hur världarna runt skolan ser ut. Vi måste ta in den in undervisningen.
Anne-Marie
Föreläsning på Gotland
Föreläsning om lärande förhållningssätt och formativa bedömningar! Ni som lyssnar och funderar - här är er plats för frågor och gensvar!
Anne-Marie
Leka med orden: Vimla!
Mingla är en sak.
Vimla är en annan.
Himla det är något helt annat.
Anne-Marie,
som bara lekte lite med orden.
Följeslagare
Det är ett vackert ord.
Följeslagare.
Någon som slår följe intill.
Promenaden blir vackrare då!
Anne-Marie
Föreläst om formativa bedömningar Sthlm Stad
Fin fina lyssnarlärare!
Tack för idag.
Ni får gärna gensvara här!
Mer än gärna!
Anne-Marie
Skola min klass!
Idag, om en stund - in i klassrummet till mina elever.
Jag tänker - kunskap -och människosyn prövas och utvecklas ju närmare individen vi kommer.
Anne-Marie
Nystirrandet!
Köpt nya glasögon - av annan karaktär!
Såg inte ut genom de gamla.
Ska bli spännande att se världen med nya ögon.
Kommer rikta in mig på förändringarna!
Anne-Marie
Att bli annorlunda och ny
Hämtade mina skor hos min skomakare.
Jag glömde dem där i våras och nu är det höst.
Däremellan hade skomakaren semesterstängt i två månader.
Nu fick jag mina skor.
Skomakaren plockade fram dem utan att jag hade den där lappen som säger att de är just mina. Bland alla skor så hämtar han fram mina skor. Jag blir förvånad. Frågar hur han vet:
- Jag ser människan! Jag ser skorna! Så enkelt är det.
- Jamen, det var väldigt länge sedan jag var här, försöker jag.
- Du samtalar alltid lite med mig, jag minns, du är de här skorna.
Sedan berättar han om hur han blivit ny. Han har öppnat upp ett hem för handikappade i Syrien. Fått människorna som blivit institualiserade att bli utlokaliserade, ja mer eller mindre, han har fått sjukhemmet att öppna dörrarna och låta människorna med handikapp komma ut och se lite utanför sjukhemmet. Nu samlar han sitt överskott för att göra livet bättre för dem.
- Jaha, ska du inte starta insamling här då? frågar jag.
- Nä, men jag är inte sådan. Jobbar i det tysta. Men jag har blivit en helt annan människa. Det hände något med mitt hjärta. Min hustru säger att jag blivit lyckligare. Och det stämmer nog. Först tyckte jag bara synd om människorna som satt därinne. Nu har jag lärt mig att de också påverkar mig, inte bara att jag påverkar dem. Förstår du vad jag menar...
Jag nickar.
Jag är glad att jag har en sådan bra skomakare!
Jag tog i hand och tackade för skovården och samtalsinnehållet.
Vissa skor blir visst aldrig nötta eller utslitna, tänkte jag, som såg människan och skorna.
Anne-Marie
Vikariera i min egen klass
Vikarierade i min egen klass idag. Vanligtvis är jag inte på skolan måndagar. Det var en aning märkligt att vara inhoppare. Nyttigt också. Nu sitter jag åter bakom skrivbord och papperstravar och formulerar något för framtiden. Struktur, riktlinjer och innehåll är en sak på pappret en helt annan sak i verkligheten.
Anne-Marie
Anne-Marie
Walking up and down with my camera
En slags promenad!
Anne-Marie
Storasyster ser dig!
Äsch - jag lekte bara med gamla ord och meningar: Storasyster ser dig! Jag tror mer att någon ser dig. Förhoppningsvis med goda och blida ögon. Då det gäller barn önskar jag att vi vuxna ser och sätter en vidvinkel till detta seende. Utvidgar det. I skolan kan man öva sig att se rätt och inte fel. Jag har ett kameraöga som utvecklar mitt seende. Jag ser mycket, och noggrant. Men storasyster... nej... jag är lillasyster!
Anne-Marie
Anne-Marie
Uppmärksammat TEDx
TEDxStockholm"Congratulations! By all accounts it sounds like your #TEDx Stockholm event was an amazing successs" Lara Stein in charge of TEDx at TED.com.
Den 5 december 2009 kommer TEDxStockholm göra något stort. Det betyder att vi alla kan bidra till att goda idéer sprids. Det är vårt ansvar.
Anne-Marie
Den 5 december 2009 kommer TEDxStockholm göra något stort. Det betyder att vi alla kan bidra till att goda idéer sprids. Det är vårt ansvar.
Anne-Marie
Jordklotets rättigheter
Det är en rättighet att vara ett jordklot.
Om jordklotet inte har en unik rätt att vara ett jordklot försvinner allas vår rätt att ha våra rättigheter. Om vi inte ger jordklotet en talan så kommer jordklotet att tala i trots, ilska och tröttnad. Det betyder att vi som kräver våra rättigheter med råge och mer därtill kommer möta de överraskningar som finns i jordklotets trots. Vi kommer också se och få uppleva hur alla våra rättigheter ifrågasätts och blir indragna.
Jorden behöver den bundna permafrosten, de gigantiska regnskogarna, isarna och öknarna. Isarna, öknarna, skogarna, vidderna är upprätthållna balanser. Jordklotets befolkningen är inte människorna. Befolkningarna är alla de andra som i lika stor utsträckning har samma behov av jordmån och yta och samspel med allt det andra. Skalbaggen har sitt mikrokosmos. Blåvalen sitt hav. Loppan ett eget kretslopp.
Då jordklotet börjar berätta om det viktiga med balans, respekt och ansvar kommer vi stå där med våra plånböcker och och tro att vi kan köpa oss en nypa frisk luft och en droppe färskt vatten. Men det vi fått har inget pris. För att få det tillbaka måste vi betala med innovationer, avrundade begär, framtidsansvar och inse att vi är en del av något. Inte att vi är själva innehållet och syftet. Jordklotet behöver oss knappast. Det är vi som behöver jordklotet.
Anne-Marie
som funderar över hur vi kan betrakta jordklotet som en del av vår vardag, som någon vi dagligen ska värna om, och verka för. Kanske vi ska upprätta en slags relation till jordklotet? Mitt jordklot? Vårt jordklot? Jag tänker att närhetsprincipen till jordklotet påverkar mina handlingar. Jag kan tänka mig en relation med mitt jordklot? En slags nyförälskelse? Nya ögon för det jag tar för givet? Jag tror i min lilla värld att orden kan bidra till förändring?
Tänk att jag varje morgon frågar mitt jordklot - Vad kan jag göra för dig idag?
Läroplan vs undervisningsplan
Kanske läroplanen borde heta undervisningsplan.
En undervisningsplan som säkerställer elevens rättighet att få lära och utbilda sig.
Anne-Marie
En undervisningsplan som säkerställer elevens rättighet att få lära och utbilda sig.
Anne-Marie
Tänkande jag
Funderar och grubblar.
Fotograferar och snubblar.
Skriver och bokstavsbubblar.
Promenerar och studerar.
Söndagstid och veckoslutar.
Anne-Marie,
som försöker självporträttera!
MÅL: TEDxSwedenxPed
My idea:
MY IDEA is not yet to publish:
but...
MY IDEA is not yet to publish:
but...
Working on it!
Did it years back with video supporting teachers meetings.
Will transform the idea to TEDxSwedenxPED if possible.
But I got my vision clear:
To connect schools to this project, and support headmasters to start up meetings with TED Ideas from all over the world. I give supporting question connecting to our mission and curriculum.
And I will hopefully give you examples how to introduce this work at schools - and the week when closest to the 5 of december 2009 join the TEDxSTOCKHOLM event of being one of the worlds greatest TEDxEVENT ever!
By then I hope to have alot of schools following.
Anne-Marie
Did it years back with video supporting teachers meetings.
Will transform the idea to TEDxSwedenxPED if possible.
But I got my vision clear:
To connect schools to this project, and support headmasters to start up meetings with TED Ideas from all over the world. I give supporting question connecting to our mission and curriculum.
And I will hopefully give you examples how to introduce this work at schools - and the week when closest to the 5 of december 2009 join the TEDxSTOCKHOLM event of being one of the worlds greatest TEDxEVENT ever!
By then I hope to have alot of schools following.
Anne-Marie
Framtidstänk à la körling:
S P R Å K V Å R D A V A R A N D R A !
Det finns inga vackrare gåvor än ord som vill väl, manar fram, utvecklas till större sammanhang. Det borde bli en rörelse - min språkvårdande tanke och omsorg är hur lätt som helst att sprida. Välj dina ord och ge dem till en annan människa!
Anne-Marie,
TED spreading idea
Jag ska göra en TEDxStockolm
kopplat till sverige och den pedagogiska verksamheten - med tillhörande pedagogiska vinklingar och kopplingar - för visionen om framtidens lärande!
Tog för flera år sedan fram iden om Video för pedagogiska samtal, där olika teman var underlag för frågeställningar jag skapade. Frågorna presenterades i små tillhörande häften. Nu ska jag sätta samman TED-filmer som har något gemensamt och som direkt kan betyda något för skola och skolans utveckling, vilket i stort sett alla TEDtalks gör.
Anne-Marie
kopplat till sverige och den pedagogiska verksamheten - med tillhörande pedagogiska vinklingar och kopplingar - för visionen om framtidens lärande!
Tog för flera år sedan fram iden om Video för pedagogiska samtal, där olika teman var underlag för frågeställningar jag skapade. Frågorna presenterades i små tillhörande häften. Nu ska jag sätta samman TED-filmer som har något gemensamt och som direkt kan betyda något för skola och skolans utveckling, vilket i stort sett alla TEDtalks gör.
Anne-Marie
Meningsfulla sammanhang!
Jag vill skapa meningar och sammanhang.
Jag vill också ingå i dem.
Skriver in mig i texten!
Sätter kommatecken överallt!
Anne-Marie
Förståelse? Huvudet på spiken!
När man talar om förståelse bör man nog inte vara så generell.
Man kan följdfrågeundra:
Förståelse för vad?
Man kan också skapa en vidare tanke:
Hur bidrog jag till att eleven förstod,
eller inte förstod?
Man kan också vända och vrida på den första frågan:
Vad är förståelse?
Anne-Marie
Lek med ord!
Prövar orden!
De håller inte!
Anne-Marie
TEDxStockholm event resumé
Från 13.00 till 19.30 talks, samtal, talks, samtal, talks, samtal. Det mest spännande är att sitta ned i olika konstellationer och diskutera samspelet mellan de "talks" vi gemensamt tagit del av. Att diskutera, fundera ihop, få olika infallsvinklar från olika dicipliner.
Hans Roslings åskådliggjorde världen, summan av oss alla och konsekvenserna av just detta på ett mycket pedagogiskt sätt. Hans Rosling var mycket pedagogisk, rolig och ämnet han tog upp ytterst allvarligt.
Professor Johan Rockström talade om pressen mot vårt enda klot stressen av en framtida kollaps, a tipping point, när den ekologiska balansen rubbas. I stort sett handlade TEDxStockholm om det globala samspelet, individen och möjligheterna, ansvaret om utvecklingen och hur jag som människa kan möta en annan människa. Det handlar om naturen, människan som en del av mångfalden, och att vi faktiskt bara har ett endaste klot att diskutera på. Vi behöver våra innovatörer, våra mångfaldare och våra visioner om att vi faktiskt kan ansvara för det klot som till bristningsgränsen försöker reparera vår framfart.
Anne-Marie,
som lyssnade till talare från TED global Bruno Giussani,
Anders Wilhelmson (PEEPOO BAG) som innovaterat en lösning kring människornas behov av toaletter och jordmån för odling, Petra Wadström som funderat kring vattenfrågan och möjliggjort för renvattenförsörjning i liten skala med projektet Solvatten, Martin Forsling som berättade om det virtuella mötet i verkliga miljöer, märkligt spännande och samtidigt overkligt, Christina Öhman som talade om kroppens rörelse och teknologins samspel. Man kan skicka ett lyckligt sms genom att klä orden i mobila gensvar på kroppens signaler - så att kontexten skapas och meddelandet faktiskt kan begripas utifrån den känsla man sänder iväg sitt meddelande med, Edna Eriksson talade, och nådde mitt absoluta inre i samtalet om den kultur man är i och samspelet med den, inte att utseendet talar för någon, utan att man är där man är och fortsätter sin resa till något annat. Vi tittar för mycket på utsidan av människan, kategoriserar för lättvindigt, och Petter Berndalen översatte svenska folkmusik till rytmiskt språk. Fantastiskt med andra ord!
Vi var 200 och på väntelistan ytterligare 500 personer. Det gäller nu att göra aktivitet av våra erfarenheter. Jag funderar på att göra ett TEDxEvent anpassat för lärare. Ska lägga ut en fortbildningsidé ... slog mig just nu!
som säkert glömt några personer... och talare... återkommer med dem imorgon.
Hans Roslings åskådliggjorde världen, summan av oss alla och konsekvenserna av just detta på ett mycket pedagogiskt sätt. Hans Rosling var mycket pedagogisk, rolig och ämnet han tog upp ytterst allvarligt.
Professor Johan Rockström talade om pressen mot vårt enda klot stressen av en framtida kollaps, a tipping point, när den ekologiska balansen rubbas. I stort sett handlade TEDxStockholm om det globala samspelet, individen och möjligheterna, ansvaret om utvecklingen och hur jag som människa kan möta en annan människa. Det handlar om naturen, människan som en del av mångfalden, och att vi faktiskt bara har ett endaste klot att diskutera på. Vi behöver våra innovatörer, våra mångfaldare och våra visioner om att vi faktiskt kan ansvara för det klot som till bristningsgränsen försöker reparera vår framfart.
Anne-Marie,
som lyssnade till talare från TED global Bruno Giussani,
Anders Wilhelmson (PEEPOO BAG) som innovaterat en lösning kring människornas behov av toaletter och jordmån för odling, Petra Wadström som funderat kring vattenfrågan och möjliggjort för renvattenförsörjning i liten skala med projektet Solvatten, Martin Forsling som berättade om det virtuella mötet i verkliga miljöer, märkligt spännande och samtidigt overkligt, Christina Öhman som talade om kroppens rörelse och teknologins samspel. Man kan skicka ett lyckligt sms genom att klä orden i mobila gensvar på kroppens signaler - så att kontexten skapas och meddelandet faktiskt kan begripas utifrån den känsla man sänder iväg sitt meddelande med, Edna Eriksson talade, och nådde mitt absoluta inre i samtalet om den kultur man är i och samspelet med den, inte att utseendet talar för någon, utan att man är där man är och fortsätter sin resa till något annat. Vi tittar för mycket på utsidan av människan, kategoriserar för lättvindigt, och Petter Berndalen översatte svenska folkmusik till rytmiskt språk. Fantastiskt med andra ord!
Vi var 200 och på väntelistan ytterligare 500 personer. Det gäller nu att göra aktivitet av våra erfarenheter. Jag funderar på att göra ett TEDxEvent anpassat för lärare. Ska lägga ut en fortbildningsidé ... slog mig just nu!
som säkert glömt några personer... och talare... återkommer med dem imorgon.
Hemkommen inte bortkommen
Jag bär huvudet fullt av idéer och intryck. Det är en lätt börda.
Anne-Marie
Läsvart? Läsvärt!
I en ask i pedagogikbyrån....
- Får jag fråga dig... säger någon.
- Orkar du med att jag frågar... säger någon annan.
- Jag vill inte tränga mig på med mina frågor... säger den tredje.
Jag får sms och mail... och jag tycker det är så roligt.
Anne-Marie
- Orkar du med att jag frågar... säger någon annan.
- Jag vill inte tränga mig på med mina frågor... säger den tredje.
Alla gånger jag får frågor klappar mitt pedagogikhjärta högt och glatt. Jag tycker om att ingå i diskussion. Inte i att lämna svar eller direktiv eller så-här-gör-du-lösningar. Jag vill låta frågorna påverka mig och jag vill att diskussionen och lösningarna (i mångfald och plural) vara en del av samtalet.
Jag får sms och mail... och jag tycker det är så roligt.
Anne-Marie
TEDxSTOCKHOLM
Vi uppmanas att skapa en egen liten presentation av oss själva idag. Det ska ju mingeltänkas och gemensamhetsdiskuteras och middagsätas och lyssnarfunderas - och självklart presenteras på olika nivåer och sammanhang. Jag ritade den här loggan för flera år sedan. Jag tror jag gör något med den! Jag tycker min lilla logga hör ihop med möjligheterna - om jag inte varit uppkopplad och inkopplad hade jag aldrig lärt känna så många människor, fått ta del av oliktänkande och nytänkande, skapat nya vänner och kollegor och fått ta del av great-thinkers-from-all-over-the-world.
Anne-Marie
Anne-Marie
Hela rätt-och-fel-kulturen är ett fundamentalt feltänk
Anne-Marie
Närvarande pappor når ut med orden
Närvaro kan vara många, många saker.
I fysiska rum kan man vara frånvarande.
I närheten av kan man vara mil ifrån.
Långt ifrån varandra kan man nästan vara så nära att man kan räcka ut sin hand och lägga den på en kind. Man når långt via en saga, en berättelse, en riktad mening till någon man bryr sig om.
Då man når varandra genom sagan, orden, brevet, sms:et kan man bli närvarande, intill och skapa broar. Det kan man göra via orden och viljan att berätta.
Här är en länk till ett projekt om pappor som skriver sagor till sina barn. Papporna sitter i fängelse.
Anne-Marie
Musik. Favoriten
Det är fint med berättelsen som omsluter sången. Det är vackra ord rakt igenom. Jag har alltid älskat visans form, balladen, skillingtrycket och trubadurerna.
Anne-Marie
Min lördag och ett stort tänkande äventyr
En open-mind dag!
Inbjuden till gemensamtänkande!
Ligger i förträning härhemma;
svart kaffe, dagens tidning, grubbel över texterna jag grubblar över, petandet i en framtidsvision - sedan piff, paff, puff: klänning, skor och nyfikenhet!
Anne-Marie
Kort utvärdering om kvadratmeternas möjligheter
Ja, undervisningen ska förvåna. Då vi arbetade med kvadratmetrarna så fick eleverna notera som de ville. Hur mycket fick plats på ytan 6 kvadratmeter.
Anne-Marie
som tackar sin elev som fotograferade det eleven ville i klassrummet.
Utvärderingar och geografiboken
Mina elever gillar geografi. Vi har prövat Koll på Europa. Här arbetar en elev frivilligt i den. Titta i marginalen där eleven självständigt skriver utvärderingar om arbetet. Vi längtar efter KOLL PÅ VÄRLDEN. Mina elever har bett om fortsättningen - vill ha den arbetsboken och tillhörande grundbok. Det ska jag fixa åt dem. Självklart så.
Så dök nästa fråga upp:
- Anne-Marie, vad kommer efter KOLL PÅ VÄRLDEN? Blir det KOLL PÅ UNIVERSUM då?
Så nu lämnar jag den frågan vidare till dem som gör böckerna.
Anne-Marie
Så dök nästa fråga upp:
- Anne-Marie, vad kommer efter KOLL PÅ VÄRLDEN? Blir det KOLL PÅ UNIVERSUM då?
Så nu lämnar jag den frågan vidare till dem som gör böckerna.
Anne-Marie
Årskurslös skola
Jag är för en årskurslös skola.
Det har vuxit fram sedan många funderingar.
Jag tror att årskurser begränsar. Det är mer en organisation.
Man kan organisera elever efter åldrar, men inte efter tron att de inom sina gemensamma åldersram utvecklas lika. Jag kan tänka mig att man använder tänket årskurslöst i sina klassrum.
Då läroplanen ger eleverna möjligheter att taklöst fortsätta sin utbildning faller idén med årskursböcker, årskurstänkandet (vad som ska göras i olika årskurser är förlegat och hör till gamla läroplaner). Jag är läroplansvisionär, om jag får leka med ordet, jag tror på möjligheterna som ryms i vår läroplan. För övrigt är det ju inte så mycket att orda om - lärarens skyldighet finns i läroplanen - elevens rättigheter också. Alltsammans omsluts av barnkonventionen: Barnet - Eleven!
Att det inte blivit så i svensk skola är bara att beklaga. Och därmed sätta fart på uppdraget vi har. Ungarna ska springa lyckliga i raderna och utvecklas i den sprängmån de kan! Då blir dessutom skolan utmanande. Den tilltron till eleverna bör eleverna få uppleva.
Anne-Marie
Skolglad och väldigt skollycklig
Jag är trött på ord som skoltrött och skolbrister. Jag brister gärna ut i skratt och arbetsglädje i stället. Jag är väldigt stolt över mina elever. Jag tycker de har rätt att veta det. Det borde vara en skolrättighet. Jag tror att om organisationen sipprar igenom tilltro, uppmuntran och ett positivt ord så syns det i läraren, och då sipprar det vidare in i eleverna. Och det är ju dem det handlar om.
Nu avslutar jag dagen och samtidigt plingar mobilen in en inbjudan
- Har du lust att se Cats ikväll? Jag bjuder!
Det blir Cats ikväll.
Anne-Marie
Nu avslutar jag dagen och samtidigt plingar mobilen in en inbjudan
- Har du lust att se Cats ikväll? Jag bjuder!
Det blir Cats ikväll.
Anne-Marie
"Jag förstår inte att ... "
- En sak man inte förstår är att Hitler hade en fru, hör jag någon säga.
- Ja, men hon lämnade honom när han sov, svarade någon annan.
- Så bra, vilken tur! svarade någon.
- Jag tror hon sprang så fort hon kunde, hördes det sista...
Anne-Marie
- Ja, men hon lämnade honom när han sov, svarade någon annan.
- Så bra, vilken tur! svarade någon.
- Jag tror hon sprang så fort hon kunde, hördes det sista...
Anne-Marie
Engelska: Min elev skriver om Storybird
Storybird,
är en bra sida för dom som gillar att skriva på engelska och har en fantasi som flöder över tangentbordet. Man skriver och sätter in bilden som man tycker passar in. Som om en bild som jag skrev om förut en myra som höll i en vacker röd blomma, då kunde man skriva över vad myran skulle göra med blomman och varför!
Först ska man välja en historia! Vi säger att vi skriver om en Roger Rabbit. Han ska ut på en fest men har inget speciellt att ta på sig! Så han måste ta sin gröna väska och gå till en affär. I det tillfälet så finns det en bild på en kanin som har en grön väska. (Nu kommer Anne-Marie! Hon är nog lite svartsjuk på mitt vackra språk som hon tycker så mycket om och nyfiken om vad jag skriver om att jag gärna får skriva om det här, men åter till ämnet!)
Nu så har vi skrivit första sidan! Och när man har en berättelse kan man ju börja med framsidan! Man bara tar en bild på en kanin i det här laget fast man kan ju ta vilken bild som helst! Då ska man ju komma på en rubrik, jag är då inte speciellt bra men det är bara låta fantasin brinna och se vad folk tycker... hm... kanske "Roger Rabbit and a birtday".
Då har vi fått ihop en berättelse och nu är det bara att tänka på det där lilla extra som vissa nästan alltid glömmer... stavfel! Nu håller ju jag på med en men den berättar jag om snart! Ja, man ska ju bara fortsätta och sedan så poff så har man en berättele kanske om en verklighet eller bara en påhittad! Sdan är det ju bara att göra den och vänta på att man får någon kommentar eller något sådant.
Sedan ska man skriva om vad den handlar om, men det får man bestämma själv men jag rekomenderar nog det! Jag rekomenderar det här jätte mycket! Min egna berättelse handlar om Girre Giraffes födelsedag och Anita Ant ska gå ditt men hon blir stoppad på vägen och känner sig båda svartsjuk och glad över olika saker! Ibland har man tur om ens föräldrar hjälper en med stavfelen och sådant.
Jag hade fått länken av Anne-Maries blogg som hade fått den av IT-mamman som har varit i vårat klassrum!
ELEV I ANNE-MARIES KLASS!
Det upplevda stöket och den faktiska ordningen
Under min utbildningstid kom jag ut i praktik. Den lärare som tog emot mig hade en stor klass. Ungarna var i 8-9års åldern. Hon satte igång dem med olika uppdrag. Ibland drogs fem stora svarta plastkassar ut på golvet och tömdes på sitt innehåll. Det var allehanda saker, ihop-plock av sådant man kan vilja kasta. Ungarna blev tokglada och röststarka, rev och plockade.
Som lärare kan man bli rädd för det okontrollerade och vilja mana till tystnad. Men det tyckte inte denna lärare. Hon sa att eleverna måste få utlopp för sin glädje. Ordningen skapas efter detta synbara kaos. Låt ungarna få uppleva det under ordnade former. Hon pekade på väggarna och sig själv. Hon menade att hon var strukturen och att väggarna var ramarna. Innanför dem kunde hon hålla elevernas kreativitet och tillåta det som måste tillåtas - en aning kaos innan ordningen.
Jag lärde mig mycket i det klassrummet. Jag lärde mig att kontroll handlar om helt andra saker än den synbara ordning vi ofta talar om. Ordning och struktur skapas på andra sätt. Ungarna i klassen samlade ihop saker och ting och satte sig i den konstellationen de ville och snart började arbetet med att bygga upp något. Det skapades ordning genom arbetet, men det krävs en viss oordning innan man kan sätta igång.
Anne-Marie
Som lärare kan man bli rädd för det okontrollerade och vilja mana till tystnad. Men det tyckte inte denna lärare. Hon sa att eleverna måste få utlopp för sin glädje. Ordningen skapas efter detta synbara kaos. Låt ungarna få uppleva det under ordnade former. Hon pekade på väggarna och sig själv. Hon menade att hon var strukturen och att väggarna var ramarna. Innanför dem kunde hon hålla elevernas kreativitet och tillåta det som måste tillåtas - en aning kaos innan ordningen.
Jag lärde mig mycket i det klassrummet. Jag lärde mig att kontroll handlar om helt andra saker än den synbara ordning vi ofta talar om. Ordning och struktur skapas på andra sätt. Ungarna i klassen samlade ihop saker och ting och satte sig i den konstellationen de ville och snart började arbetet med att bygga upp något. Det skapades ordning genom arbetet, men det krävs en viss oordning innan man kan sätta igång.
Anne-Marie
Den utdragbara tiden
Man kan handskas olika med tid i ett klassrum. Jag tror tiden är lärandets svåraste aspekt. Vi behöver olika mycket tid, vi behöver kortare tid för vissa saker, mer tid för andra. Jag funderar ständigt över detta med tid. Hur kan jag göra den med flexibel, hur kan jag handskas med klassrummet så att tiden får bli lite längre och att eleverna för mer tid för tänkande och funderingar.
Jag tänker så här:
1) Eleverna ansvarar tillsammans med mig över tiden i klassrummet. Samlingar tar i regel inte längre tid än två minuter innan de är igång. Då måste jag som lärare erbjuda något väsentligt så att det finns en kvalitet i att korta ned tiden för att samlas.
2) Väggarna kan tjänstgöra tid. Om man har texter som man villl grubbla på så kan dessa sättas upp i klassrummet och finnas där över en längre tid. Inte vara källa till omedelbar aktivitet.
Anne-Marie
som hastar under raster!
Jag tänker så här:
1) Eleverna ansvarar tillsammans med mig över tiden i klassrummet. Samlingar tar i regel inte längre tid än två minuter innan de är igång. Då måste jag som lärare erbjuda något väsentligt så att det finns en kvalitet i att korta ned tiden för att samlas.
2) Väggarna kan tjänstgöra tid. Om man har texter som man villl grubbla på så kan dessa sättas upp i klassrummet och finnas där över en längre tid. Inte vara källa till omedelbar aktivitet.
Anne-Marie
som hastar under raster!
Tröst
- Jag läser dig för att få hopp ibland, tröst också! sa någon som jag träffade.
Jag lovade ett inlägg och ett riktat sådant.
Jag lovade ett inlägg och ett riktat sådant.
Men då jag lovade det insåg jag att tröst är ett stort förhållningssätt, en öm omtanke och en vilja att ta del av men oförmågan att bära det som tynger ned. Nej, sorg är ensam. Väldigt ensam. Sorg skrämmer också bort de som inte vågar möta sorgen. Trösten flyr.
Tröst är att våga erbjuda det vanliga, kaffestunden, handen på kinden, omfamningen och själva hållandet. Att man håller om. Jag vet hur skyddslös jag var då mamma försvann. Hur min egen hud tycktes försvunnen som gräns mot omvärlden. Jag suddades ut av sorgen som kom objuden med sitt enorma inträde i mitt liv. Så hålla om, linda in i filt och servera te, sitta så nära som är tillåtet. Bädda om, vika in täcke och göra en kokong. Sorgen behöver begränsas i det yttre. För redan allt annat har sorgen sprängt bort. Gränserna är inte längre skyddande. Inte de egna och inte heller omvärldens. Det vanliga, det återkommande, det sammanhållna är goda, goda gränser som också kan översättas med tröst.
Jag vet inte om jag gav dig något, du som behövde, men jag la min hand på din arm då du berättade. Den handen har nog mer kontaktyta och tanke än det språk jag använder mig av.
Anne-Marie
Tröst är att våga erbjuda det vanliga, kaffestunden, handen på kinden, omfamningen och själva hållandet. Att man håller om. Jag vet hur skyddslös jag var då mamma försvann. Hur min egen hud tycktes försvunnen som gräns mot omvärlden. Jag suddades ut av sorgen som kom objuden med sitt enorma inträde i mitt liv. Så hålla om, linda in i filt och servera te, sitta så nära som är tillåtet. Bädda om, vika in täcke och göra en kokong. Sorgen behöver begränsas i det yttre. För redan allt annat har sorgen sprängt bort. Gränserna är inte längre skyddande. Inte de egna och inte heller omvärldens. Det vanliga, det återkommande, det sammanhållna är goda, goda gränser som också kan översättas med tröst.
Jag vet inte om jag gav dig något, du som behövde, men jag la min hand på din arm då du berättade. Den handen har nog mer kontaktyta och tanke än det språk jag använder mig av.
Anne-Marie
Mat(ematik): Hur förstår vi annonser?
Är innehållet i denna annons självklar?
Vi kan undersöka hur elever förstår en text som vi ständigt omges av.
Jag vågar inte anta någonting innan jag har fått elevernas syn på saken.
Vad kostar 20:- st?
Vad betyder förkortningen st?
Hur mycket väger Italien?
Hur mycket Italien får vi i ett kg?
Vad av Italien ska köpa?
Anne-Marie
Yes is more
Twitertankar ...
Genom twitter får jag omedelbart kontakt, nästan så jag tror att jag sitter i knät på dem som använder sig av denna kommunikationsform. Jag får också möjlighet att gensvara, gå i dialog med, vilket givetvis är meningen. Det är dialogens form. Jag har följt Barack Obama, och får en hel del information, bland annat om upplägget hur och varför nå ut till den stora, stora allmänheten. Jag formulerade ett svar och en fråga till Barack Obama via min Twitter. Det kändes stort att se att jag skrev direkt (nja, nu är det ju inte så alls att Barack Obama sitter och funderar över sina Twitterinlägg eller vilka svar han får) med Barack Obamas som mottagarnamn. Jag tänker genast undervisning. Det är mycket man måste undervisa kring. Det betyder också att man öppnar nya dörrar där nytt skoltänk måste in.
BarackObamaYour voice on twitter can help pass health reform — tweet your reps today: http://bit.ly/LA253 #hc09
Anne-Marie,
tänk om en skola organiserade en lärartwitter på samma sätt som Obamas organisation?
BarackObamaYour voice on twitter can help pass health reform — tweet your reps today: http://bit.ly/LA253 #hc09
Anne-Marie,
tänk om en skola organiserade en lärartwitter på samma sätt som Obamas organisation?
Matematik; Kvadratmetrarna och snart volym och kubik
Ja, det är roligt att vara mycket praktisk. Man behöver egentligen inte ordna så mycket i det praktiska för att vara praktisk. Det är detta jag menar med GRÄV DÄR DU STÅR. Allt går att använda.
Här funderar vi över kvadratmetrarna. Det gick 19 stående ryggsäckar i en kvadratmeter. Det gick 42 skor eller 21 par skor en kvadratmeter, det gick ett visst antal elevlådor i en kvadratmeter, det gick en stol i en kvadratmeter, det gick många, många böcker i en kvadratmeter.
Några började fundera över hur man kunde lägga annorlunda för att få plats med fler saker. Man kan lägga skorna underst, sedan böckerna ovanpå, och ... eller...
snart är vi inne på kubik... och volym.
Det är mer innehåll i det!
Anne-Marie
som tackar min elev för fotografierna och därmed prisar jag också mobilen i undervisningen!
Denna lektion ska länkas samman med de tidigare lektionerna; kan man stå på en liter mjölk, och kvadraten ... (sök i bloggen under fliken matematik). Där står att eleverna själva gjort och mätt ut kvadratmetrarna, samt tejpat upp dem på mattan med målartejp. Det är skaffa sig yta i en yta...
Här funderar vi över kvadratmetrarna. Det gick 19 stående ryggsäckar i en kvadratmeter. Det gick 42 skor eller 21 par skor en kvadratmeter, det gick ett visst antal elevlådor i en kvadratmeter, det gick en stol i en kvadratmeter, det gick många, många böcker i en kvadratmeter.
Några började fundera över hur man kunde lägga annorlunda för att få plats med fler saker. Man kan lägga skorna underst, sedan böckerna ovanpå, och ... eller...
snart är vi inne på kubik... och volym.
Det är mer innehåll i det!
Anne-Marie
som tackar min elev för fotografierna och därmed prisar jag också mobilen i undervisningen!
Skolinspektionen besöker ...
...vår klass idag.
Det välkomnas.
Den pedagogiska diskussionen utvecklande.
Anne-Marie
TEDx STOCKHOLM!
Hurra!
TEDx Stockholm!
Jag är inviterad!
Lycklig och glad!
Anne-Marie,
som inte ska tala utan lyssna och delta!
Barnets rätt; Att växa upp!
Att växa upp - en rättighet.
Att växa upp bland oss andra - en rättighet.
Att växa upp och bli sedd - en rättighet.
Att växa upp och bli innesluten i det gemensamma - en rättighet.
Att växa upp och få utrymme att göra det - en rättighet.
Att växa upp och få vara växande - en rättighet.
Anne-Marie
Sven-Eric Liedman i Svenskläraren no 3/2009
Nu har jag intervjuat; Horace Engdahl, Björn Ulvaeus, Babben Larsson, Sven-Eric Liedman och till nästa nummer...
Anne-Marie,
som tycker att Svenskläraren är en bra tidning! Därmed reklam!
Mail: Lärande strategier finns i Kiwiboken
Ticketacke för att du och din bok lär och uppdaterar mig om viktiga saker.
Efter att ha läst Strategier för lärande spritter det i mig.
Jag vill till skolan!!!
Jag vill arbeta tillsammans med våra nyfikenhetstörstande
elever, ge dem verktyg.
En elev som jag har arbetat med en tid är idag medveten om flera av sina lässtrategier.
Det är så självklart. För några månader sedan var detta inte alls någon självklarhet.
Nu finns det fler elever som väntar på den rätten, de vet bara inte om det än.
Jag tackar storligen för mail och lyfter över det här.
Tack och fortsätt undersök hur långt du kan komma med dina elever! Lärande strategier är mycket viktiga att undervisa om och få eleven medveten om. Synliggör man dem så kan eleven pröva andra sätt att närma sig problem, byta ut strategier mot bättre och få bli medveten om hur att tänka.
Anne-Marie
Efter att ha läst Strategier för lärande spritter det i mig.
Jag vill till skolan!!!
Jag vill arbeta tillsammans med våra nyfikenhetstörstande
elever, ge dem verktyg.
En elev som jag har arbetat med en tid är idag medveten om flera av sina lässtrategier.
Det är så självklart. För några månader sedan var detta inte alls någon självklarhet.
Nu finns det fler elever som väntar på den rätten, de vet bara inte om det än.
Jag tackar storligen för mail och lyfter över det här.
Tack och fortsätt undersök hur långt du kan komma med dina elever! Lärande strategier är mycket viktiga att undervisa om och få eleven medveten om. Synliggör man dem så kan eleven pröva andra sätt att närma sig problem, byta ut strategier mot bättre och få bli medveten om hur att tänka.
Anne-Marie
Följer Fuglesang på Twitter
CFuglesangHemma igen! Sov i egna sängen för första gången på 4 veckor och "jordbenen" återkommer. Men vilka veckor sen! De 2 i rymden var oslagbara.
CFuglesangHome again! Slept in my own bed for first time in 4 weeks and my "earth legs" start to return. But what fabolous weeks! Space's wonderful.
Jag tänker undervisning;
Fuglesang skriver alltid två twitterinlägg; ett på svenska och ett på engelska. Det är bra undervisning. Innehållet kan också diskuteras. Källkritik också.
Anne-Marie
CFuglesangHome again! Slept in my own bed for first time in 4 weeks and my "earth legs" start to return. But what fabolous weeks! Space's wonderful.
Jag tänker undervisning;
Fuglesang skriver alltid två twitterinlägg; ett på svenska och ett på engelska. Det är bra undervisning. Innehållet kan också diskuteras. Källkritik också.
Anne-Marie
Match
Idag ska jag in i kampen.
Det är en rolig match.
Ordmatchen!
Jag brottas rikligt med några få ord.
Hamnar ibland i marginalen.
Kastar ut ett annat ord och hamnar mitt i centrum.
Ibland sätter jag punkt.
Oftast blir det frågetecken.
Det är bokstavligt en match.
Anne-Marie
Kohlberg spelar bort korten med tre- och sexåringen
Spela kort med en treåring kräver sitt tålamod och sin förmåga att släppa alla grepp om kort och regler. Sexåringen sitter på korten, vet reglerna och kan kortspelet. Hon har trumf. Treåringen visar alla sina kort för alla. Hon ger mig en bunt ur sin hand. Sexåringen håller hårt om sina kort. Hon ger inte iväg något frivilligt och regellöst. Korten ska spelas, reglerna hållas och turordningen given. Treåringen härmar plötsligt sexåringen:
- Kan jag få ett kattkort, säger treåringen.
Sexåringen letar noggrant i sin korthand.
- Jag har inget kattkort, svarar sexåringen regelförnuftigt.
- Då får du - häja, säger treåringen och tappar vartenda kort, biter i ett hundkort och ger iväg ett och annat till den som vill ha.
- Amaji, häj får du, säger treåringen och ger mig ett kort.
Jag håller i mina kort. Jag prövas. Den ena ungen kräver regler och ordning, mitt förnuft och sannspel. Den andra ungen kräver allt av min fantasi och inlevelseförmåga och hur spelet hela tiden byter form och innehåll. Plötsligt får jag alla kort, sedan ska jag lägga dem tillbaka i en hög.
Jag ser några stadier i det här, tänker Kohlbergs moralutveckling och trappa, men hur dessa ser ut intresserar mig inte så mycket just nu, jag ser att de finns där. Jag är mer intresserad hur jag själv måste hantera oliktänkandet hos barnen och det utmanar mig och min förmåga att tänka kreativt och ombytligt.
Anne-Marie
Ord: Ordkonstverk
Det är ett mycket vackert ord - Ordkonstverk.
Jag smakar på det, tittar på det, ser det nästan framför mig.
Det blir vackrare då jag förstår vad ordet vill beskriva.
Alla meningar som bildar en berättelse!
Anne-Marie
Mobilen och den pedagogiska tillrättavisningen
En sexåring har precis fått sin mobil. Den är ny. Hon är glad.
Pling säger det i mobilen. Hon öppnar ett sms, läser det noggrant, det är från pappa.
Hon läser högt för att hon vill att jag ska höra. Jag lyssnar. Mitt pedagoghjärta klappar högt. Hon läser ledigt. I förskoleklass arbetar hon med bokstaven A.
- Det kunde jag för länge sedan, säger hon.
- Ja, alfabetet kunde hon för två år sedan, säger mamman.
- Varför frågar skolan inte vad hon redan kan, frågar jag mig då.
Nu har jag fått hennes mobilnummer. Jag ska skriva korta mobilsagor och sända dem till henne. Jag fick läsa farfars roliga sms och alla svåra ord som den här lilla sexåringen skrattade högt åt. Långt, långt, långt ifrån den pedagogiska tillrättavisningen som syns i för lite utmaningar och repetition in absurdum.
Skolan har inte ensamrätt på lärandet. Skolan ska ta vid där lärandet redan har ägt rum. Läroplanen talar om utmaningar. Det är ledsamt att ha tråkigt och inte utmanas.
Anne-Marie
Ledarskapsutbildning via WOW och Twitter i skolan?
Finns all anledning att följa det här!
Ledarskap och utbildning via World of Warcraft.
Samtidigt vill jag tacka Twitter-kollegorna för all information som de generöst delar med sig av.
Jag blir mer och mer förtjust i Twitter, twittrar jag.
Finns det skolklasser som twittrar?
Tänk så underbart svårt och utmanande att få dem att bara hålla sig till 140 ord?
Kanske också på engelska.
Tänk så skönt för de elever som inte ser en mening i att bara skriva på papper och utan mottagare, men ändå krävas och kanske kvävas av att det inte räcker med de få ord och meningar de har skrivit.
Anne-Marie
Ledarskap och utbildning via World of Warcraft.
Samtidigt vill jag tacka Twitter-kollegorna för all information som de generöst delar med sig av.
Jag blir mer och mer förtjust i Twitter, twittrar jag.
Finns det skolklasser som twittrar?
Tänk så underbart svårt och utmanande att få dem att bara hålla sig till 140 ord?
Kanske också på engelska.
Tänk så skönt för de elever som inte ser en mening i att bara skriva på papper och utan mottagare, men ändå krävas och kanske kvävas av att det inte räcker med de få ord och meningar de har skrivit.
Anne-Marie
Stadshusets skönhet och innehåll
Det är en magnifik byggnad - Stockholms Stadshus! Jag skulle vilja vara där en hel dag för att fotografera mångfalden, glädjen, innehållet och utsmyckningarna. Vid vigseltrappans uppgång tronande denna skulptur. Jag ställde ned min flaska champagne vid den och fotograferade. Många trappsteg ovanför sa kärleksfulla människor Ja! tillvarandra.
Jag bevittnade det mesta. Dokumenterade också. Sedan kom tårarna!
Anne-Marie
Gilla läget
- Gilla läget, säger någon.
- Om man inte gillar läget, säger jag. Om man inte gillar läget utan vill ta sig till ett annat läge?
- Då får man gilla det läget, säger någon annan.
- Men om man inte gillar det läget heller, hur gör man då? frågar jag.
- Då får man gilla något annat läge, säger någon fiffig.
- Jag gillar läget då jag vet var läget är, säger jag.
- Aha, säger den vilsne. Det är så du menar.
- Jag gillar min gps, säger jag, men den vill inte längre visa mig något läge alls.
- Åh, är det så, säger någon som vet precis hur läget är.
- Jag gillade läget och körde på en väg, men vägen var ny och min gps inte uppdaterad, jag förlorade läget, sa jag.
- Aha, vad sa din gps då, frågade den nyfikne.
- Den sa inget alls. Det blev en tom ruta i min gps, och jag for vilse. Jag gillade inte riktigt det läget.
- Nej, vilse är inget bra läge alls.
- Usch, jag känner mig ledsen, säger jag.
- Om du kommer vilse ska du krama ett träd vet du väl, säger den som gått kursen för små barn.
- Ett träd? Va? Jag är ju på väg, inte i en skog! utbrister jag. Så vilse är jag inte!
- Krama en stolpe då, säger den innovative.
- En stolpe? Du är ju vansinnig. Varför ska jag krama en stolpe? frågar jag.
- Då är du lättare att hitta, säger den kunnige.
- Ja, men det är ingen som vet var jag är, säger jag.
- Jo du!
- Nä, allra minst jag.
Anne-Marie,
som bara skriver för det är roligt.
- Om man inte gillar läget, säger jag. Om man inte gillar läget utan vill ta sig till ett annat läge?
- Då får man gilla det läget, säger någon annan.
- Men om man inte gillar det läget heller, hur gör man då? frågar jag.
- Då får man gilla något annat läge, säger någon fiffig.
- Jag gillar läget då jag vet var läget är, säger jag.
- Aha, säger den vilsne. Det är så du menar.
- Jag gillar min gps, säger jag, men den vill inte längre visa mig något läge alls.
- Åh, är det så, säger någon som vet precis hur läget är.
- Jag gillade läget och körde på en väg, men vägen var ny och min gps inte uppdaterad, jag förlorade läget, sa jag.
- Aha, vad sa din gps då, frågade den nyfikne.
- Den sa inget alls. Det blev en tom ruta i min gps, och jag for vilse. Jag gillade inte riktigt det läget.
- Nej, vilse är inget bra läge alls.
- Usch, jag känner mig ledsen, säger jag.
- Om du kommer vilse ska du krama ett träd vet du väl, säger den som gått kursen för små barn.
- Ett träd? Va? Jag är ju på väg, inte i en skog! utbrister jag. Så vilse är jag inte!
- Krama en stolpe då, säger den innovative.
- En stolpe? Du är ju vansinnig. Varför ska jag krama en stolpe? frågar jag.
- Då är du lättare att hitta, säger den kunnige.
- Ja, men det är ingen som vet var jag är, säger jag.
- Jo du!
- Nä, allra minst jag.
Anne-Marie,
som bara skriver för det är roligt.
Nyfikenhet
Prisa barnets nyfikenhet!
Anne-Marie
Experiment
Kraften i ett JA!
Det var vackert det jag fick förtroende att delta i idag. Två nära, nära, sa Ja! Ja! till varandra inför oss andra. Jag höll ett tal om allt det jag inte tänkt tala om. Men storheten i det lilla ordet "ja" och dess vackra gensvar till en annan människa blev temat. Bejakelsen. Kanske att vi lite oftare skulle pröva ordet JA istället för att snabbt begränsa oss till ordet Nej. Om man också säger ja till varandra då det blir svårt och tilltrasslat så hålls mötesplatserna öppna.
Anne-Marie,
som också gillar tryggheten i ett NEJ!
Anne-Marie,
som också gillar tryggheten i ett NEJ!
Förbereda ett tal och bröllopsvisionera
Jag tänker i stolar.
En stol för ensamhet.
Två stolar för samtal.
Tre stolar för sällskap.
För mig är intill det vackraste kärleksord jag vet.
Oavsett hur världen ser ut runt omkring, hur miljön är.
Är intill en universal plats för två.
Man kan inte sitta intill utan att vara just två.
Så kommer mitt tal att ta form.
Anne-Marie,
som tror att livsbejakelsen inte behöver en egen trädgård. Den går att skapa i det nötta och det lite trasiga. Huvudsaken är att man vill att den ska få utrymme.
En stol för ensamhet.
Två stolar för samtal.
Tre stolar för sällskap.
Jag tror att kärleken kan bli den grogrund för så mycket annat om det innehåller just dessa rader. Ett äktenskap är också historia och framtid i ett. Familjer förenas i ett par av två som gifter sig. Nytt skapas. Vissa stolar står tomma på bröllopsfesten också. De som också påverkar detta bröllop. En stol intill mig står väldigt tom. En annan står tom bredvid någon annan. Det står historiska stolar runt rummet och middagsbordet. Det står en stol som väntar på att få komma in i gemenskapen. Det byggs nya stolar. Stolen är en bild av människan. Vi har våra människor såväl inom oss som utanför. Jag bär människor intill mig. Jag kommer blicka ut mot andra människor. Jag vill hålla en blick åt en riktning. Till den som är mig närmast. Ett äktenskap är ett slags löfte om sådana viktiga saker. Kanske att man ibland måste slänga en stol i ett vattendrag för att skapa luft och högre tak i det som finns mellan två.
För mig är intill det vackraste kärleksord jag vet.
Oavsett hur världen ser ut runt omkring, hur miljön är.
Är intill en universal plats för två.
Man kan inte sitta intill utan att vara just två.
Så kommer mitt tal att ta form.
Anne-Marie,
som tror att livsbejakelsen inte behöver en egen trädgård. Den går att skapa i det nötta och det lite trasiga. Huvudsaken är att man vill att den ska få utrymme.
Stass, öronglitter och stjärneglans
Snart ska jag ut på vift. Stass, öronglitter, stjärneglans.
Jag ska på bröllop. Det är lördagens frieri - och den vackraste frågan
- Vill du? blev besvarad med det rungande ordet Ja.
Jag ska hålla tal. Jag vill att de som tar varandra under sina omsorgsvingar inte klipper dem någonsin och att då de får det svårt vågar gräva en aning djupare där de står och sitter, hittar kärnan som ibland kan döljas i det som kallas vardag och prövningar.
Jag vill dem framtid från ett här och nu.
Anne-Marie
Djupgrävande i text
Jag pendlar mellan att gräva ännu djupare där jag står. Men då inser jag att jag sitter. Jag ska gräva där jag sitter. Om jag gräver där jag sitter så måste jag gräva en aning mer symboliskt. Jag gräver inte heller rent fysiskt. Jag tänker djupare kring de dilemman jag är satt att utveckla. Jag blir sittande med mina grävande redskap - min vision, min omtanke, min vilja, mina kunskaper - och allt ska vägas i en guldvåg. Jag måste gräva djupt i mitt tänkande, och gräva djupare i en annan människas tänkande.
Jag sitter och gräver. Men inte ned mig. Jag gräver upp mig.
Jag kan bära med mig det jag grävt fram.
Anne-Marie
Gräv där du står!
Min tanke med gräv där du står - och det nya i det:
Vänskap kan bli djupare.
Kärlek kan bli större.
Ett fotografi har mängder av innebörder.
Texten kan vidga horisonter.
Ett välbekant ord, som ordet JA, kan vara nyckeln till oändlig lycka.
En välbekant mening kan skapa nytt innehåll.
Ett samtal med en man känner väl kan skapa nyseende.
En välkänd promenadrunda visar upp något nytt för den nyfikne.
Ett välkomnande anslag i det välkända är
att se med förvåning på det man trodde sig veta,
och få det lite omskakat och därmed en aning nyupptäckt.
Jag gräver där jag står i mitt klassrum.
Det betyder att jag måste innovatera kring det vi har,
för mer finns där inte att få, resurserna räcker inte,
om jag har det anslaget i mitt tänkande så kan jag
göra något av det jag redan har.
Jag är helt enkelt tvungen!
Mina elever är dagliga gåtor för mig,
människor i stort är det också.
Jag är vän av tanken och frågan:
VEM ÄR DU IDAG?
Anne-Marie,
som undrar alldeles intill.
Vänskap kan bli djupare.
Kärlek kan bli större.
Ett fotografi har mängder av innebörder.
Texten kan vidga horisonter.
Ett välbekant ord, som ordet JA, kan vara nyckeln till oändlig lycka.
En välbekant mening kan skapa nytt innehåll.
Ett samtal med en man känner väl kan skapa nyseende.
En välkänd promenadrunda visar upp något nytt för den nyfikne.
Ett välkomnande anslag i det välkända är
att se med förvåning på det man trodde sig veta,
och få det lite omskakat och därmed en aning nyupptäckt.
Jag gräver där jag står i mitt klassrum.
Det betyder att jag måste innovatera kring det vi har,
för mer finns där inte att få, resurserna räcker inte,
om jag har det anslaget i mitt tänkande så kan jag
göra något av det jag redan har.
Jag är helt enkelt tvungen!
Mina elever är dagliga gåtor för mig,
människor i stort är det också.
Jag är vän av tanken och frågan:
VEM ÄR DU IDAG?
Anne-Marie,
som undrar alldeles intill.
Göra nytt i gräv där du står
Jag tror inte på att gräset är grönare på andra sidan staketet.
Jag tror inte på att gå över ån efter vatten.
Jag tror inte på att lösningen finns väldigt långt ifrån oss.
Jag tror väldigt mycket på att göra något av det jag redan har.
Jag gräver gärna precis där jag står.
Det har givit mig mängder av insikter och nytänkande.
Anne-Marie
Lördagsfrieri!
Kaffet är slut.
Då gäller det att tänka om.
Te är också gott, FAKTISKT!
Det blir te!
Det blir nytt för dagen.
Och i detta tecken får dagen bjuda upp mig!
Anne-Marie
Barnets rätt att vara okunnig
Janusz Korczak texter om barns rättigheter ligger mig väldigt nära. Jag tycker om den språkliga dräkten, tycker om anslaget och omsorgen, kravet på den vuxnes handlingar och perspektivförmåga. Jag har brottats med pedagogiska tankegångar under större delen av mitt vuxna liv, först av eget intresse och vilja, nu med respekt för barnets lärande och socialiserande och min del i den utvecklingen.
Anne-Marie
Anne-Marie
Programförslag
Jag filar på ett programförslag.
Det är spännande och roligt.
En tanke och idé börjar ta form.
Anne-Marie
Ledarskapen i skolan
Alla vuxna modellar ledarskap i skolan.
Det betyder att alla ledare i skolan har en mycket ansvarsfull roll.
Det är vuxenvärlden det!
Anne-Marie
Kalle Anka-pocket
Källa till kunskap!
Det är experiment i mitt klassrum.
En god pedagog genomför detta.
Jag lyssnar till elevernas svar och frågor.
- Jag lärde mig det ur en Kalle Anka pocket, säger en elev efter att ha fått bekräftat sin kunskap.
Anne-Marie
Det är experiment i mitt klassrum.
En god pedagog genomför detta.
Jag lyssnar till elevernas svar och frågor.
- Jag lärde mig det ur en Kalle Anka pocket, säger en elev efter att ha fått bekräftat sin kunskap.
Anne-Marie
Källkritiskt!
Källkritiskt tänk!
Anne-Marie
Anne-Marie
Lärandet och utvärderingar
Jag har många, många sätt att utveckla utvärderingarna. Det kan vara så enkelt att eleven värderar med ett L, M, S bakom varje mattetal. L för lätt, M för medel, S för svårt. Då man gör det så kan man se när eleven börjar lära på ett djupare plan. Uppgifter kan vara lätta, lätta och plösligt blir liknande uppgift svår. Ofta beror det på att görandet förflyttar in i medvetandet och då börjar eleven tänka och fundera varför det är så här eller blir så här. Då är eleven i den lärande gropen, där det plötsligt blir väldigt svårt. Då ska läraren dit. Det är då... som eleven börjar förstå på djupet. Åh så roligt det är, men om eleven blir ensam då, Åh, så farligt det då kan bli. Jag återkommer.
Anne-Marie
Direkt från Vita Huset
Jag gillar det här. Jag kan också välja hur jag vill hålla mig uppdaterad - facebook, twitter (jag följer Obama på Twitter) och så vidare:
Det här kan jag ta direkt in i undervisningen.
Anne-Marie
Det här kan jag ta direkt in i undervisningen.
Anne-Marie
Giftermål!
När undervisning och elevernas aktioner gifter sig är skolan den absolut mest kreativa plats man kan befinna sig i. Rapport från min dag!
Anne-Marie
Anne-Marie
Jag är på journalistlistan!?
Nu blir jag riktigt stolt!
Fick ett mail från någon som sett mig här.
Blir lite förvånad och väldigt rörd och tacksam.
Men vill nog böja mig för de stora elefanterna och respektera deras yrken.
Jag är en lärare, inte journalist...
men listan presenterade Sveriges 60 opionsbildare... så som opionsbildare tar jag gärna en liten, liten plats.
Då jag frågar är det mest om språket och det är ett gigantiskt område att fråga om.
Kanske jag ska fråga K-G Bergström? Vore fantastiskt roligt.
Vasst på något vis.
A-M
Dagens arbete i klassrummet
Försökte notera allt vi gjorde idag, jag gav upp efter en timme, detta är på ett ungefär och ungefär hela dagen:
* Uppstart; högläsning, ett kapitel ur Kompisboken.
* Diskussion om kärlek och svartsjuka ur detta kapitel.
* Självständigt arbete ur ovanstående kapitel, identifiera femton meningar med kärlek och svartsjuka.
* Samtalande om dina meningar ur kapitlet, hur många hittar ni om ni samarbetar?
* Samling och diskussion om samarbetets vinster, ungefär 100% förbättrat resultat vid samarbete, dvs man hittar mellan 25 till 30 meningar.
* Under detta samarbete lyssnar jag på fem elevers läsning och dokumenterar hur den utvecklats.
* Efter samlingen har jag individuell undervisning med två elever.
* Efter rasten har vi diskussion om konflikthantering, konflikter, hur hantera ilska, sorg, glädje och varför människan överhuvudtaget har känslor. Vi ser tillbaka på människan i historien. Vad tjänar känslorna för syfte?
* Fortsätter arbetet med kapitlet sedan morgonen /kl är 10.30/ fram till lunch. Nu arbetar vi med ersättningsorden: den, det, hon, han och hennes, deras ur samma kapitel. Det finns ungefär 55 ersättningsord i tre sidor text. Det blir diskussion om detta.
* Individuellt arbete blir att skriva om fem meningar utan ersättningsorden den, det, hon... etc.
* LUNCHEN är hur god som helst. Det är BURKEN på rasten hinner jag uppfatta! Jag sitter i pedagogiskt samtal med en kollega.
* Hälften går till hemkunskap. Hälften arbetar med matematiken. Vi utforskar miniräknaren och räknar korsordsräkning ur Matteborgen 5B. Alla lyckas med detta arbete.
* Dagen avslutas med engelska. Vi prövar fri engelsk skrivning. En elev vill skriva på min blogg. Givetvis får eleven det.
* Dagen avslutas med att Anne-Marie vrålar ut sin arbetsglädje. Eleverna vrålar ut sin glädje över att dagen är slut och att de får gå hem! Så ska de känna. Förlåt - Så ska eleverna känna!
Anne-Marie
* Uppstart; högläsning, ett kapitel ur Kompisboken.
* Diskussion om kärlek och svartsjuka ur detta kapitel.
* Självständigt arbete ur ovanstående kapitel, identifiera femton meningar med kärlek och svartsjuka.
* Samtalande om dina meningar ur kapitlet, hur många hittar ni om ni samarbetar?
* Samling och diskussion om samarbetets vinster, ungefär 100% förbättrat resultat vid samarbete, dvs man hittar mellan 25 till 30 meningar.
* Under detta samarbete lyssnar jag på fem elevers läsning och dokumenterar hur den utvecklats.
* Efter samlingen har jag individuell undervisning med två elever.
* Efter rasten har vi diskussion om konflikthantering, konflikter, hur hantera ilska, sorg, glädje och varför människan överhuvudtaget har känslor. Vi ser tillbaka på människan i historien. Vad tjänar känslorna för syfte?
* Fortsätter arbetet med kapitlet sedan morgonen /kl är 10.30/ fram till lunch. Nu arbetar vi med ersättningsorden: den, det, hon, han och hennes, deras ur samma kapitel. Det finns ungefär 55 ersättningsord i tre sidor text. Det blir diskussion om detta.
* Individuellt arbete blir att skriva om fem meningar utan ersättningsorden den, det, hon... etc.
* LUNCHEN är hur god som helst. Det är BURKEN på rasten hinner jag uppfatta! Jag sitter i pedagogiskt samtal med en kollega.
* Hälften går till hemkunskap. Hälften arbetar med matematiken. Vi utforskar miniräknaren och räknar korsordsräkning ur Matteborgen 5B. Alla lyckas med detta arbete.
* Dagen avslutas med engelska. Vi prövar fri engelsk skrivning. En elev vill skriva på min blogg. Givetvis får eleven det.
* Dagen avslutas med att Anne-Marie vrålar ut sin arbetsglädje. Eleverna vrålar ut sin glädje över att dagen är slut och att de får gå hem! Så ska de känna. Förlåt - Så ska eleverna känna!
Anne-Marie
Engelska: elev skriver på bloggen!
Hello all friends! My name is xxx and I´m 11 years old. I like to play the game world of warcraft.I go in Anne-Maries class and its relly fun there. Well, sometimes its not so fun when someone have come too late, but i relly like Anne-Marie and she is fun. My activities is handboll,innebandy and to play tv-games!
Sometimes I play online games whit my friends,but that game a play most is World Of Warcraft.World of warcraft is not allways fun,so sometimes i turn of my computer and going up to my X-Box 360 and play halo 3 there.
But if i dont wanna play a game on X-box 360 or computer,i go down agian and put up the phone, and call a friend.If noneone can meet me that day,i go in on my room and take a book and read it out! But sometimes i failed too read it out on a day, and when i most go to bed,and my parents think i sleep (the KL close allways is 22.00)
I take my book and start too read it out. Well, here my story ends and I know you will read this story Anne-Marie
so please dont tell for my parents at i read the book so close kl 12 :D
PS. sometimes i dont stop reading befor the kl is over 12.
ELEV!
Svenska - vem eller vad - lektionsupptakt
Idag blir det lektioner om orden:
den, det, han, hon, dem, vi, vad
Jag återkommer med gensvar på undervisningen.
Jag kommer ge lite underlag för en rolig lektion där samspel med text och mellan elever gör att språket lyfter i klassrummet.
Anne-Marie
De sociala insekterna
De sociala insekterna är jätteduktiga på att samarbeta! säger berättaren i TV.
I enskild myra klarar sig inte ensam. Samarbetet mellan myrorna bygger på enkla regler. Nu lär sig ingenjörerna att bygga robotar som kan samarbeta precis som myrorna. Dessa är robotreglerna:
1) Plocka upp något som roboten stöter ihop med
2) Stöter roboten ihop med någon annan robot går den roboten åt sidan (vilken sades inte och jag undrar om båda inte byter bana).
3) Om roboten stöter ihop med någon som bär något lägger roboten ned sin egen börda.
Forskarna har följt myrorna under lång tid. De har målat små prickar i färg på myrorna för att följa en unik liten myra. Varje myra har sin egen karaktär och ändrar sina regler efter omständigheterna, vilka man lätt kan gissa sig till om man är en människa. Myrorna kommunicerar med varandra. Och för att hålla värmen i myrstacken så sker ständiga förflyttningar av barren som täpper igen hål och därmed håller kvar värmen. Foskarna uppfinner nu en artificell myrkoloni som kanske kan skickas ut till rymden. Insekterna hjälper människan att utforska främmande världar med andra ord.
Jag är ganska ödmjuk. Också en liten myra betyder något.
Anne-Marie
Annorstädes
Ordet "annorstädes" är så vackert tycker jag.
Du är annorstädes. Jag är annorstädes.
När jag skriver här så möts vi trots de olika platser vi är på.
Så kan man tala om skrivar-och läsarmöte.
Välkommen!
Hej hopp!
Anne-Marie
Du är annorstädes. Jag är annorstädes.
När jag skriver här så möts vi trots de olika platser vi är på.
Så kan man tala om skrivar-och läsarmöte.
Välkommen!
Hej hopp!
Anne-Marie
Lärarstatus och pencillinkura skymning
Det är en aning frestande att skriva denna rubrik.
För orden signalerar något positivt.
Fast jag menade egentligen att jag är en aning sjuk, hängig och slokande.
Behöver nog vatten och näring, pencillinkur och varmt te... en hoper blommor tror jag skulle hjälpa, chokladbitar också, goda vitsord likaså - säg något kul med andra ord, eller youtuba en sång som du tycker mycket om och vill dela med dig av.
Anne-Marie
För orden signalerar något positivt.
Fast jag menade egentligen att jag är en aning sjuk, hängig och slokande.
Behöver nog vatten och näring, pencillinkur och varmt te... en hoper blommor tror jag skulle hjälpa, chokladbitar också, goda vitsord likaså - säg något kul med andra ord, eller youtuba en sång som du tycker mycket om och vill dela med dig av.
Anne-Marie
09-09-09 09.09.09
Den här dagen är ju hur vacker som helst.
I siffror är den helt underbar - det gäller bara att hålla tiden då det inträffar:
09-09-09 09.09.09
Anne-Marie
Matematik - tidens konflikt - skolans klockor!
Eleverna säger;
Alla skolans klockor går olika!
Anne-Marie tänker:
Skolans klockor har alla olika tider. Mobilerna i ungarnas händer visar egna tider. Där har vi morgondagens matematikfunderingar, samt den filosofiska frågan:
Vad är tid?
Anne-Marie
Matematiken - foten och handens omkrets
Matematiken finns i allt.
I våra händer, runt våra fötter.
Och alltid, i den yta vi ställer ned oss på, fötternas area är den plats ingen någonsin kan ta ifrån oss.
- Jo, om man hoppar upp så kan någon ställa sig där, svarade eleven!
- Jo, men en yta är alltid alltid din egen.
- Det var bra att veta, sa en elev, det har jag inte tänkt på.
- Så kan det vara, sa en fröken vars pedagoghjärta hoppade upp ur sin plats. Nu ska vi göra matematik av det här, fast vi säger inte orden matematik, för en del blir så rädda då. Nu ska vi ta reda på vilken plats vi har på jorden. Vi kan börja med en fot.
Och under arbetets gång så kommer frågorna;
- Får jag göra min hand också?
- Får jag lägga min panna på ett papper och räkna ut omkretsen på den?
- Får jag...
- Får jag skriva... om min hand.
- Min fot har varit med om jättemånga saker, jag skriver in det här.
För så är det.
Om vi säger matematik så tror inte eleverna att man får rita, skriva en dikt, tänka och färgglada. Jag säger därför inte ämnet - jag är inte färdig med deras ämnesrädsla ännu.
Och till detta kommer berättelserna;
Elev 1:
MIN FOTS LIV:
Om man ska gå över handbollslinjen får man inte ha för stora fötter. Min fot växer och blir större och längre. Jag spelar linje i handboll med det är svårt att undvika linjen i handboll. Man vill ju att det ska bli mål.
Elev 2:
MIN FOT:
Min fot har varit med om mycket. Jag tappat en stor sten på min fot. Jag har slagit i foten i stolsben och bordsben. Min fot har varit med om roliga saker också. Min fot har åkt karuseller och badat, rest till Spanien och Tyskland.
Matematikämnets syfte och strävansmål:
Utbildningen i matematik ska ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.
Utbildningen i matematik syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer.
Skolans undervisning ska sträva efter att eleven (valt ut två av flera):
* utvecklar intresse för matematiken och tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig meatematik /../
* utvecklar sin förmåag att förstå, föra och använda logiska resonemang, dra slutsatser och generalisera samt MUNTLIGT och skriftligt förklara och argumentera för sitt tänkande.
Anne-Marie,
som fortsätter fundera över matematiken...
och länkar till andra som också gör det!
Matematik i kvadrat och delar
Nu ska vi arbeta med kvadratmetern.
Vi ska arbeta med omkrets.
Vi ska arbeta med volym på sikt.
Kvadratmetern skapas av eleverna. Behövs maskeringstejp och elever som gör. Alla ska göra. Det är tur att rummet har många kvadrater att hysa oss i.
Sedan får eleverna förhålla sig till sina kvadrater. Man kan fylla sina kvadrater och undersöka hur mycket som får plats i dem. Man tager vad man haver säger Kajsa Kavat. Man gräver där man pedagogiskt står säger Anne-Marie Körling. ELeverna får ta vad de vill för att undersöka det som undersökas ska; kvadratmetern.
Det får exempelvis plats 11 nordiska skolatlas i en kvadratmeter. Då är man liksom inne på delarna av en kvadratmeter. Delarna kan man använda upptäckte eleverna efter en liten stund. Då kan man med lätthet ta mindre saker och ställa på de något större delarna av en kvadratmeter. "Då är det ju jättelätt, man tar bara antalet det och det och tar det gånger 11!" utbrast en elev. Som använde miniräknaren till alla fortsatta uträkningar.
Några andra tog matematikböckerna. Det fick plats många matematikböcker i en kvadratmeter. En matematikbok kunde sedan fyllas med pennor.
'
Några prövade med den engelska ordboken. De vi hade i klassrummmet räckte inte till för att fylla ut en kvadratmeter, så de sprang in till grannklassen och hämtade deras ordböcker. De räckte inte heller till för att fylla en kvadratmeter. Då blev det knepigt. Hur kan man göra då? Man får flytta om och tänka ut hur man kan organsisera med tomrummet som en räkneyta...
En annan grupp prövade med en papperslåda. Det blev knepigt för det blev plats över, men om man ställde papplådan på den platsen som blev över så stack papperslådan utanför kvadratmetern. Det krävdes en aning tänk för att lösa hur man skulle göra och hur man kunde lösa det.
Om man har en kvadratmeter och fyller ut den med matteböcker så kan man fylla ut matematikböckerna med mindre böcker och då kan man bygga upp en kvadratmeter till mindre delar kom en elev på. Sen ringde det ut.
Vi ska arbeta med omkrets.
Vi ska arbeta med volym på sikt.
Kvadratmetern skapas av eleverna. Behövs maskeringstejp och elever som gör. Alla ska göra. Det är tur att rummet har många kvadrater att hysa oss i.
Sedan får eleverna förhålla sig till sina kvadrater. Man kan fylla sina kvadrater och undersöka hur mycket som får plats i dem. Man tager vad man haver säger Kajsa Kavat. Man gräver där man pedagogiskt står säger Anne-Marie Körling. ELeverna får ta vad de vill för att undersöka det som undersökas ska; kvadratmetern.
Det får exempelvis plats 11 nordiska skolatlas i en kvadratmeter. Då är man liksom inne på delarna av en kvadratmeter. Delarna kan man använda upptäckte eleverna efter en liten stund. Då kan man med lätthet ta mindre saker och ställa på de något större delarna av en kvadratmeter. "Då är det ju jättelätt, man tar bara antalet det och det och tar det gånger 11!" utbrast en elev. Som använde miniräknaren till alla fortsatta uträkningar.
Några andra tog matematikböckerna. Det fick plats många matematikböcker i en kvadratmeter. En matematikbok kunde sedan fyllas med pennor.
'
Några prövade med den engelska ordboken. De vi hade i klassrummmet räckte inte till för att fylla ut en kvadratmeter, så de sprang in till grannklassen och hämtade deras ordböcker. De räckte inte heller till för att fylla en kvadratmeter. Då blev det knepigt. Hur kan man göra då? Man får flytta om och tänka ut hur man kan organsisera med tomrummet som en räkneyta...
En annan grupp prövade med en papperslåda. Det blev knepigt för det blev plats över, men om man ställde papplådan på den platsen som blev över så stack papperslådan utanför kvadratmetern. Det krävdes en aning tänk för att lösa hur man skulle göra och hur man kunde lösa det.
Om man har en kvadratmeter och fyller ut den med matteböcker så kan man fylla ut matematikböckerna med mindre böcker och då kan man bygga upp en kvadratmeter till mindre delar kom en elev på. Sen ringde det ut.
Jag är mycket nöjd med dagen och utvecklingen av uppgifterna och tänket hos eleverna.
- Är det här VÄÄÄÄRKLIGEN matte? frågade en elev. Då är det ju jättekul med matte. Jag vet nog inte vad matematik är på riktigt. Trodde det bara var gånger och siffror.
Alla gjorde också fotens area och omkrets. Och handens area och omkrets. Man tager vad man haver tänker jag. Kroppens matematik är jätterolig! Om det återkommer jag också.
Anne-Marie,
fortsättning följer.
Denna undervisning svarar mot matematikämnets mål för årskurs fem:
* ha grundläggande taluppfattning som omfattar naturliga tal och enkla tal i bråk- och decimalform.
* ha en grunläggande rumsuppfattning
* kunna jämföra, uppskatta och mäta längder, areor, volymer, vinklar och massor och tider samt kunna använda ritningar och kartor.
Jag fick en idé -
Det är så roligt att få en idé.
Jag undrar alltid var den kommer ifrån.
Jag fick den igår.
Idag prövar jag den!
Kanske börjar den ta form då och utveckla en annan idé.
Anne-Marie
Ekelöf: Krossa bokstävlarna... vi börjar om!
För länge sedan satte jag upp en dikt på toaletten. Jag tänkte lära mig den utantill. Den var av Ekelöf och språket dansade över badrumsväggarna. Varje gång jag såg på orden kunde jag dem. Men så fort jag lämnade rummet krånglade orden till sig. De förstod inte i vilken ordning de skulle komma. Jag fick börja om från början.
Att börja om från början är en handling. Man börjar precis där det är från början. Man börjar inte i mitten. För att börja om från början måste man ha ett syfte och en vilja med det. Jag vill lära mig. I det här fallet vill jag lära mig att läsa en dikt utantill. Ekelöf som tvingar orden att förändra sig ur sin början. Krossa bokstävlarna... vi börjar om!
Dikten finns inte längre på min toalett.
Den som erövrade den var min son.
Han lärde sig dikten som 11-åring.
Som vuxen kan han den fortfarande.
Anne-Marie
Att börja om från början är en handling. Man börjar precis där det är från början. Man börjar inte i mitten. För att börja om från början måste man ha ett syfte och en vilja med det. Jag vill lära mig. I det här fallet vill jag lära mig att läsa en dikt utantill. Ekelöf som tvingar orden att förändra sig ur sin början. Krossa bokstävlarna... vi börjar om!
Dikten finns inte längre på min toalett.
Den som erövrade den var min son.
Han lärde sig dikten som 11-åring.
Som vuxen kan han den fortfarande.
Anne-Marie
Feber
Jag satt vid mitt köksbord och anade att något var på gång. Jag kliade mig i pannan och kände ... en feberkänsla. Jag är frysande. Huttrande och livrädd för att bli sjuk en endaste dag. Imorgon ska jag vara med min klass. Det bara är så. Imorgon ska jag vara med min klass.
Anne-Marie
Föreläsning i Uppsala
Alla ni som lyssnade och samspelade!
Här får ni gärna tycka och tänka, skriva och fråga!
Allt är välkommet.
A-M
Här får ni gärna tycka och tänka, skriva och fråga!
Allt är välkommet.
A-M
Missuppfattningsmålet
Uppnåendemål är ett mål utan att vara ett mål - det är å ena sidan en rättighet och å andra sidan ett uppdrag. I mått mätt det absolut lägsta. Frågan är om det då ska kallas mål.
Anne-Marie
Grattis KÄPPALA SKOLA år 8
Jag vill gratulera Käppala skolas elever som vann och vars insatser utannonseras i cyberspace och direkt från månen av Fuglesang. Så stort ska skolans arbete göras! Grattis lärare och elever, grattis skola och lärande!
Nymodigheterna
Mina ungar växte inte upp i mångfaldens ljud och bilder, nätet och mobilerna. De växte in i den. Tekniken kom stegvis in i mitt hem. Microvågsugnen var en julklapp som jag inte förstod mig på, inte ens hade önskat mig. Mina barn lassade in allt i den, chokladen, mackorna och snart integrerades nyhet in i vardagen. Jag älskade min gasugn men den kunde inte mina då små barn själva hantera. Microvågsugnen var lättare.
Hörlurarna var inte heller särskilt självklara. Hur märkligt det nu kan låta. Vi hade sterion och TV´n. Barnen hade en bandspelare - ja ni vet en sådan där liten - med kassettband. Den var också en julklapp något samtida med microvågsugnen. Min son älskade fågelljud. Vi hade en CD skiva med fågelsånger från Sverige, och i den nyköpta bärbara CD-spelaren kunde han sitta i timtal och lyssna på fågelljud. Han lyssnade så intensivt där han satt, knappt fyra år. Han kunde härma hur många som helst. Han kunde namnen på lika många. Jag kom att älska den bärbara CD-spelaren och högtalarna.
Snabbt klev nyheterna in - datorn, skrivaren med fyra stilar och en jättekoloss som sattes på bordet - datorn med den pyttelilla skärmen - och TETRIS - som alla spelade, från fyraåringen till pappan i familjen. Mobilerna kom i något julklappspaket några år senare, då hade mina barn haft en liten bärbar bandspelare som man kunde banda in saker och ting som man behövde komma ihåg. Muntligt. Sedan lyssnade man av det där. Barnen var långt mer kreativa än vad jag trodde. De älskade alla nymodigheter och lärde sig dem fortare än jag. Jag lyssnade in dem, inte sakerna.
Idag går det nästan inte att minnas tillbaka på teknikens infart i mitt liv. Jag vet bara att den gick så fort och snabbt integrerades till självklarheter.
Anne-Marie
Skrivande inställsamhet
Usch så ord kan ställa till det. Jag har försökt ställa in mig i texten - men den puttar ut mig i marginalen. Jag kämpar mig in i den igen.
Anne-Marie
Walborgs ungar
Jag klarar inte av den mörka historien som jag får ta del av.
Jag inser att barn i alla tider behöver talesmän. Det är skyddlöst att vara en liten unge. Det är omvärlden som måste förvalta barns rättigheter. Jag skräms över orden som imbicill, idioti och steriliseringen som medföljde diagnosen. Jag gråter när jag ser detta nakna program från alldeles nyss, för så länge sedan är det inte. Jag skräms över inlåsta barn i celler, och ensamheten man skapar kring barnet. Med vilken rätt!
Anne-Marie
Jag inser att barn i alla tider behöver talesmän. Det är skyddlöst att vara en liten unge. Det är omvärlden som måste förvalta barns rättigheter. Jag skräms över orden som imbicill, idioti och steriliseringen som medföljde diagnosen. Jag gråter när jag ser detta nakna program från alldeles nyss, för så länge sedan är det inte. Jag skräms över inlåsta barn i celler, och ensamheten man skapar kring barnet. Med vilken rätt!
Anne-Marie
Högläsningen gör texten större
HÖGLÄSNINGENS KRAFT
Jag läste texten högt i mina tomma och ensamma rum.
Då jag avslutade syntes texten större än den yta jag hämtade upp den ur.
På 3 200 meters höjd tänkte jag så här:
Klockan 8.36 den 25 februari 2004 klev jag ut i världen.
Den var bitande kall.
På toppen av början på den nedfärd jag skulle påbörja var det dimma.
Ingen utsikt alls.
Mer av insikt.
Då talade allt till mig där jag stod:
Den var bitande kall.
På toppen av början på den nedfärd jag skulle påbörja var det dimma.
Ingen utsikt alls.
Mer av insikt.
Då talade allt till mig där jag stod:
- Världen är större, tjöt vinden.
- Berg är du själv med din höjd, mullrade vitbergen runtomkring mig.
- På denna höjd har du fortfarande fötterna på jorden, sjöng marken.
- Faller jag så faller jag i mig själv, mumlade jag inför storheten.
Sen bar det av utför.
Anne-Marie
Texten är utsatt och jag blir insatt!
Nyss - över min Dagens Nyheter - var jag samtalande. Så är det när läsningen involverar. Jag blir medaktör och medsamtalare, lägger mig i, stannar upp, ställer frågor, funderar själv och tänker vidare. Jag går till någon bok i min bokhylla, letar fram en dikt ur min diktares böcker, vandrar omkring med mina tankar. Jag är utsatt. Av ord och tankar från någon annan. Långsamt blir jag insatt. Ju mer insatt jag blir desto större engagemang i mitt egna. Men fortfarande har jag fokus ur den text jag nyss läst. Märkligt nog gör hela läsningen mig lycklig. Jag vill hamna i konflikt med det jag själv tänker och det någon annan tänker.
Anne-Marie,
som slagit upp i ordboken - hur förklaras lycka?
Lycka förklaras med:
(varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen eller gynnsamt öde.
Som letat i ordspråksboken - hur lycka använts i folkmun: Lyckan är som månen, den tar av och den tar vid" eller den här:
Är lyckan god
så grisar min ko
och
kalvar min so
och
tuppen börjar värpa.
som letat i min diktare Tomas Tranströmers böcker - hur ger han mig lyckan i sina ord:
... ljuset hann upp mig och vek ihop tiden.
(ur Den stora gåtan, 2004)
- som letat bland mina teckningar - hur är lyckan i mina snabbskisser - det får bli en ny. Jag blir lycklig i handlingar.
Anne-Marie,
som slagit upp i ordboken - hur förklaras lycka?
Lycka förklaras med:
(varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen eller gynnsamt öde.
Som letat i ordspråksboken - hur lycka använts i folkmun: Lyckan är som månen, den tar av och den tar vid" eller den här:
Är lyckan god
så grisar min ko
och
kalvar min so
och
tuppen börjar värpa.
som letat i min diktare Tomas Tranströmers böcker - hur ger han mig lyckan i sina ord:
... ljuset hann upp mig och vek ihop tiden.
(ur Den stora gåtan, 2004)
- som letat bland mina teckningar - hur är lyckan i mina snabbskisser - det får bli en ny. Jag blir lycklig i handlingar.
Ur mitt skissblock och den arga kvinnan idag!
Jag har i många år ritat telefonsamtal och uppkoppling och avkoppling. Här är en gammal bild. Att den är gammal syns i telefonen. Då mobilerna kom försvann möjligheten att rita telefonen och samtalet. Då folk började stoppa saker i öronen för att vara direktkontaktade med nätet och uppkopplingen blev det ännu svårare. Idag blev jag rädd då jag sprang i min löparskog - en kvinna talade högt för sig själv - hon var arg som ett bi - och jag tvangs att lyssna. Hon såg mig inte utan var innesluten i den öronsnäcka hon hade pillrat in i örat. Hon talade med någon. Jag undrar om det inte varit bättre att hon gjort sig en argrunda i sin egen ensamhet och låtit bli att göra något omedelbart av sin ilska.
Jag sprang vidare med funderingarna och kände att hennes ilska krupit in i min dag. Inte bra!
Anne-Marie
Jag sprang vidare med funderingarna och kände att hennes ilska krupit in i min dag. Inte bra!
Anne-Marie
Lyckoproduktion
Titeln på detta blogginlägg kan gladeligen missförstås. Självklart lever många på att människor ska köpa sig en uns lycka och befria oss från olycka. Det kan handla om den där tröjan, och vips köper man den och blir för stunden tillfredsställd och ... tja... vågar man säga att tröjan gör en lycklig.
Jag blir inte lycklig av en ny tröja på längre sikt. Den fyller ut ett slags tomrum.
Tomas Tranströmer skriver:
Den här kvinnan
köper och köper saker
för att kasta i gapet
på tomrummen
som smyger
bakom henne.
Nej - lycka går inte att köpa för pengar, trots att vi lever i en tid, framför allt har levt i en tid, som fått oss att tro det. Lycka är inte något konstant tillstånd. Jag har mött många välbärgade personer som varit allt annat än lyckliga, jag har också mött många välbärgade som varit just lyckliga. För stunden vill säga. För lycka är inte ett alltid. Vilket vi också gärna vill tro. Så ser inte jag på lycka.
Jag tycker lycka är ett ganska farligt ord som missbrukas. Vi säger - Jag är lycklig. Jag tror på orden - Jag upplever lycka! Jag tror på stunder av lycka. De är dessutom lyckligtvis ganska så korta, kan vara att sitta intill en person på en trätrappa, sörpla kaffe och småprata, det är mer av en stund.
Jag tror inte på olyckan heller - trots att den sätter krokben för oss jämt och ständigt. I vår tid har vi lärt oss att se till våra brister och inte våra möjligheter. Vi blir misslyckade personer. Inte lyckade personer. Vad nu det är? Vi talar om det som är fel och aldrig det som blev rätt. Vi gräver ned oss i det som går att gräva ned oss i, men ser inte det som gick bra. Jag vill inte blunda för något, men jag vill vidga perspektiven. Det farligaste är väl då våra olyckor gör oss lyckliga!
I Igras bok - DEN TUNNA HINNAN - berättar författaren om det land som absolut inte lät några människor deporteras från landet - och lyckades hålla kvar de som var ytterst hotade. Jag har sedan dess undrat varför detta goda exempel inte kom att få större rubriker i historiaböcker och i debatten. Vi behöver de goda modellerna för vårt tänkande och ställföreträdande modeller för att få hopp och framtidsmöjligheter.
Alla dessa tankar kommer sig av att jag läser dagens DN Kropp & SJäl där idéhistorikern Johan Norberg förklarar lyckans tankemässiga och kulturella tudelning:
1) Vi är vår egen lyckas smed. Alltså som hantverkare konstruerar vi vår lycka.
2) Vi producerar lycka. Lycka är något vi producerar snarare än konsumerar.
Jag tycker är en filosofisk fråga - vad lycka är? - som väl kan omsättas i prövande praktik. Jag försöker tänka att jag ska vinka till tanten i fönstret - och jag ser att hon blir glad - och det gör mig glad. Jag inser att det gör mig gladare än att jag har köpt den där tröjan som ligger i påsen. Jag blir också mer glad och lycklig då jag kan göra någon annan glad och lycklig. Men inte på bekostnad av mig själv. Det som händer blir tillförande. Och det fina med alltsammans är att det inte kostar något för någon. Det drar inte heller bort utan lägger till.
Jag minns för länge sedan, då jag var knaperfattig. Jag stod i en fikakö. Jag ville så gärna ha en leverpastejsmörgås med massor av inlagd gurka på, jag letade i mina fickor och samlade ihop varje öre jag hade där, men de räckte inte till. Jag bet i det äpplet som inte alls var surt, utan faktiskt, och beställde en kopp kaffe. Det fick jag. Jag slog mig ned vid ett av borden. Fikade och funderade. Efter några minuter kommer en man fram och ställer ned en leverpastejsmörgås framför mig.
- Jag vill att du ska ha den här, jag såg hur du behövde den. Jag köpte den åt dig, och ät den med glupskhet, skrattade han.
Jag har aldrig sedan dess ätit en så god smörgås. Nu kan man ju i sina illmariga stunder tänka att den här mannen ville ställa sig in hos mig. Sådana tankar måste vika undan. Han ställde sig inte in hos mig. Han försvann med sitt sällskap, skrattande glad.
Den smörgåsen är en lyckosmörgås. Precis som en annan smörgås jag en gång fick. Men det blir en annan historia.
Vad menar jag med det här inlägget.
Kanske att lyckan kan vara att faktiskt få skriva här, möta en läsare som också tycker att lycka kan spridas vidare. Det kostar inget men räntan, om i ekonomiska termer, är så hög och så långvarig. Jag tänker också att lycka inte är ensam utan kollektiv. Det blir mer lycka i ett VI än i ett JAG. Vi kan uppleva en slags gemenskap i lycka. Jag upplever ofta lycka i mitt klassrum. Det beror inte på att jag själv är lycklig utan att lyckan går att snappa upp där om jag vill. Och det vill jag!
Johan Norberg avslutar med orden:
Vi är nöjdare än vi tror, men vi verkar hela tiden upptagna av problem. Förmodligen har det en evolutionär förklaring. Det var inte de nöjda som överlevde, utan de som ständigt, oroligt och stressat, spanade mot horisonten. Men anledningen har förändrats nu.
Anne-Marie,
som under många år skrivit små dagliga listor över saker som gjort mig glad. Jag skriver GLAD IDAG. Den listan har aldrig innehållit saker jag köpt. Märkligt nog. Den har mer innehållit möten med människor, goda ord någon sagt, inbjudan till små fikastunder, ett leende från någon... och jag tror på den lyckan. Den tror jag på.
Autografen till klassen
Jag var på samma tillställning som en AIK-spelare, nämligen no 20.
Jag bad helt sonika om en autograf till min klass.
Det fick jag! Nu vet jag inte hur många i klassen som hejar på AIK. Många hejar på HAMMARBY.
Anne-Marie
Jag bad helt sonika om en autograf till min klass.
Det fick jag! Nu vet jag inte hur många i klassen som hejar på AIK. Många hejar på HAMMARBY.
Anne-Marie
Musik som får mig att hoppa och skutta
Den här sången gör mig glad, danssugen och skuttig. Den gör mig väldigt, väldigt glad och var min glädjesång under lång tid. Jag upptäckte Stewie Wonder genom den. Och det var ganska så nyligen...
Så jag skuttar vidare till den här låten också. Vad dansar ni till därute?
Anne-Marie
Jag är lärande i Läroplanen Lpo94 och kursplanerna!
Då jag läser läroplanen och syftet med undervisningens strävansmål tänker jag idag på vilka rättigheter jag som människa har som lärande. Nu är jag utförare och ansvarsmottagare av läroplanen. Det betyder att jag ska omsätta och översätta uppdraget till min elever. Men det är många saker jag skulle vilja utveckla som elev... eller som människa i en lärande gemenskap med andra:
* utveckla säkerhet i språket och kunna använda språket uttrycksfullt.
Det fick jag inte göra under min skolgång. Det tog lång tid innan jag kunde förstå att jag faktiskt hade ett språk som jag fick förvalta efter ansvar, förstånd, kreativitet och i verklig kommunicerande form. I skolan på dåtiden blev mina texter reproducerande, gensvarande, uppgiftsorienterade och min kreativitet blev tvingande under rubriker som MITT SOMMARLOV.
Detär först långt senare jag började skriva i en kommunicerande form som faktiskt betydde att jag hade läsare. I relation till ständigt skrivande och praktiserande, i samspel med eget läsande, lyssnande och nyfikenhet har jag utvecklat mitt språk och min språkliga säkerhet. Men jag är långt ifrån fullärd, jag är knappas på väg ens. Språket byter form och innehåll runt någon annans köksbord, över tröskeln till en annan människas hem, i lärmiljöer, på nätet och... ibland har jag inte språkets innehåll ens i närheten av mig själv. Jag måste lära i varje kultur jag befinner mig. Vid golfklubbans första sving har jag såväl lärt mig rörelser, språk och en annan plats kulturyttringar. Jag är mitt språk där jag är och kulturen kräver ständigt att jag deltar med att utveckla mitt språk.
Det står att eleven ska få utveckla säkerhet i språket.
Ta då skrivandet!
Jag tänker då på den bristsyn som omger skrivandet. Hur säker blir man om man ömsom får formen nedvärderad och nästa gång så ägnar man sig åt form och skriver ett dåligt innehåll, men väl med stora bokstäver och punkter och grammatiska korrektheter. Var syns då kreativitet och säkerhet? Vet eleven för vem eleven skriver? Varför eleven skriver? Hur eleven skriver?
Om eleven svarar att eleven skriver för läraren har målet med den språkliga aktiviteten gått förlorad. Det är i och för sig möjligt att läraren i sann demokratisk anda måste utmana eleven att skriva för att få igång dem... men då gäller det att läraren håller tungan rätt i mun - så att läraren inte motsäger sig själva målet - att utveckla säkerhet i språket...
Anne-Marie
Det höstligas framfart
Naturen slingras sig om det som stått stilla ett tag. Väver in i sin egen växtsfär. Jag ser höst i både cykel och lövverk.
Anne-Marie
Nyexaminerad och yrkesinträdande - Lärarrollen
Jag är lite kopplad till lärarhögskolan, dels genom min egen utbildning, dels genom de utbildningsuppdrag jag har där, samt i mina möten med lärarkandidater - i verkliga livet och genom frågor på min blogg. En och annan mailar mig privat, några sänder sms med funderingar. Jag har ett öppet forum och välkomnar detta.
En av de saker som jag ofta stöter på numera är de som är färdiga lärare, med examina och vitsord, som möter sin profession och sin verklighet, ja då de kliver in som nyanställda, i lärarrum, arbetslag och klassrum. De är utrustade med sin kompetens, sina studieresultat, sina omdömen, de har ofta många fler poäng då de har kompletterat sina utbildningar med något extra. De har arbetat med värdegrund, teorier och fått gå igenom den långa resa som är behövlig från elev till yrkesinträdet lärare. Då handlar det om perspektiv och integreringen av densamma.
Så till verkligheten:
Men här kan problemen börja. Skolväggarna i verkligheten har sina teser på väggarna. Varje skola har sina koder. Dessa är så svåra att acceptera och få fatt i. Jag tänker på de samtal jag får är att yrket är mångfaciterat och komplicerat. Yrket styrs av traditioner snarare än nytänkande. Det tar tid innan något sipprar in i en skola, in i ett klassrum, in i förändringen. Det tar tid för lärare att byta läroplan. Det tar tid för lärare att pröva nytt då det gamla är välkänt och ger resultat. Yrket sitter så integrerat i lärare att de har den i ryggraden. Den som kommer ny bygger upp sin.
Det nya och det gamla hamnar i konflikt.
Nu är jag av den åsikten att ordet konflikt är ett gott ord. Det betyder inte att ordet ska förstås negativt. Lärande och möten handlar om konflikt och samspel kring våra olikheter. Läroplanen omsluter det tänk och vår värdegrund baserar sig på tolerans och respekt.
Jag har en nybliven lärare i min närhet. Jag lyssnar mycket till hennes pedagogiska tänk. Jag törstar efter hennes kunskaper. Hon har fått mig att tänka nytt flera gånger under våra korta små samtal. Och några av tankarna hon väckt hos mig har varit så viktiga att jag sedan dess helt och hållet antaget ett perspektiv och en början till nytänk. Jag inser att det hon ger mig och tillför mitt yrkeskunnande är nytt och krävande. Det sista ordet tycker jag om. Hennes tillförande perspektiv är krävande. Det ställer krav på mig och min förmåga att tänka nytt, tänka om och respektera det hon tillför.
Men jag tycker mitt yrke blir så mycket mer spännande om jag får ett annat perspektiv.
Anne-Marie
Lördageri
Tänker baka ihop innehållet denna lördag med bokstäver, promenader, ensamhet, fikapratstund, inläsning, omskrivning, utkast, plocka-bort-och-undan-sysselsättning, korsordsförbanna, skoputsarstund, fönsteruttittarfunderingar, sopsorteringskasta, meningsuppbyggnadgubblerier, korthusfunderingar, avståndsbedömningar, förenklingar och ...
Som ni säkert vet vid det här laget - kaffet sätter fart på alltsammans!
Anne-Marie
Som ni säkert vet vid det här laget - kaffet sätter fart på alltsammans!
Anne-Marie
Underbara dag och tack mina elever!
Det är så roligt att undervisa, delta och ingå i en klass som så innerligt är med, ingår och deltar. Det viktigaste är nog att mina elever påverkar. De är de individer de är. Och oj så vi lär oss ihop. Jag strävar mot att klassen blir ett riktigt VI. Det betyder också att jag blir en del av detta lärande VI.
Anne-Marie
Anne-Marie
Matematik - En liter mjölk
Det blev en underbar matematiklektion kring en liter mjölk.
Jag har mycket att skriva om den lektionen.
Men jag kan säga ett - en hel klass får inte plats på en liter mjölk. Däremot får nästan tjugo elever plats + en fröken som också är elev och undrande.
Jag återkommer.
Anne-Marie
Jag har mycket att skriva om den lektionen.
Men jag kan säga ett - en hel klass får inte plats på en liter mjölk. Däremot får nästan tjugo elever plats + en fröken som också är elev och undrande.
Jag återkommer.
Anne-Marie
Dagens fråga i klassrummet: Om hur att se från månen?
Anne-Marie ställer dagens fråga i klassrummet:
OM MAN ÄR PÅ MÅNEN - SER MAN UPP ELLER NED PÅ JORDEN DÅ?
så frågade Anne-Marie och så här svarade eleverna:
ELEV 1:
Jag tror det bror på när man är på månen och vart på månen.
Norr är ju upp säger ju alla.
Men i rymden kan kanske norr kan vara ner.
Ingen vet riktigt säkert.
Asså man står ju inte upp och ner så det är svårt.
Så man kan ju vara både upp och ner.
Det finns inget svar.
Alla håll är ner och alla håll är upp.
ELEV 2:
Jag tror att om man är på månen och kollar ner på jorden så finns det inget upp eller ner för att i rymden så finns det inget upp eller ner det är egentligen bara på jorden som det finns upp eller ner. Om man är på jorden så skulle man kuna säja att norr är upp och söder ner.
ELEV 3:
Jag tror att det inte finns något upp eller ned. Det är ju tyngd löst i rymden så man kanske är upp och ner och ser från olika håll. Men jorden ''Tellus'' snurrar ju runt sin egna axel så det är ju olika svar. Men jag har ju aldrig varit i rymden så jag vet inte. Alltså tror jag att det inte är något speciellt svar på den här frågan.
ELEV 4:
Jag har ingen aning, men jag kan tro att:
Det beror villken tid det är. När det är dag när solen är högst upp i skyn är nog månen lika dant på andra sidan av jorden. Men man kan omöjligt tro att solen är ''UPPE'' och månen är ''NERE'' , så det finns inget svar.
ELEV 5:
Det finns inget svar. Det beror på själva månen tror jag. Om månen är uppe så är jorden ner men om månen är nere så är jorden uppe. Fast jag tror att man kanske ser neråt på jorden men det beror på om det är morgon eller natt.
ELEV 6:
Jag tror att om man är på månen och ska titta på jorden så ser man ned. För att komma till månen så måste man ju åka i en raket. Raketen åker ju rakt upp i luften mot månen. Vi människor på jorden måste ju titta upp för att se månen. Då borde väl dom faktiskt titta ned på jorden? Fast det beror på om man tittar på dagen eller natten. Tittar man på dagen så tittar man väl upp på jorden. Tittar man på natten så ser man nog ned på jorden. Men man vet ju inte förrän man är på månen själv.
ELEV 7:
jag tror att man kollar både upp och ner för om man är på andra sidan jorden så kollar man upp en om man är på den här sidan kollar man ner.
ELEV 8:
I rymden finns inget upp och ned. Där ser man inte var man är, det är som när det snurrar runt och till sist vet man inte var man är, så då måste man titta. I rymden kan man titta men ändå inte veta om man är upp eller ned. Men jag kanske har fel men jag har inte varit uppe i rymden. Jag tror att det kan finnas ett annat svar för resten av klassen har ju skrivit annorlunda än vad jag har skrivit.
ELEV 9:
Jag tror att om man är på månen och kållar ned på jorden så finns det inget upp eller ner för att i rymden så finns det inget upp eller ned. Om man är på jorden så skulle man kuna säja att norr är upp och söder är ner.
ELEV 10:
Jag tror att man ser ned på jorden för vi ser upp på månen när vi är på jorden. Men när det ädag så vi inte månen för då ser vi bara solen men på andra sidan jordklotet så är det natt och då ser man månen. Men man kan se upp på månen för att universum är både upp, ner, höger och vänster och universum är ovänligt strot. Man kan också se åt höger och vänster på jorden från månen. Fast man kan inte se hela universum för det är så stort så man inte vet var höger, vänster, upp och ned är.
ELEV 11:
Det finns inget svar på frågan eftersom månen och jorden ligger i omloppsbana och månen cirklar runt jorden och jorden cirklar runt solen och det beror också på dag och natt. Mitt eget svar förvirrar mej.
Anne-Marie
Hjärnan behöver blå energi
Den hungriga hjärnan vill ha färgrik mat. Hjärnan blir gladast av färgrik mat, ögonen suger i sig ett och annat. Det ska vara mycket grönt, blåbär, röd mat... och hjärnan är glupsk på färger och behöver dem för hela sitt inre system, lär jag mig av författaren till MAT FÖR HJÄRNAN.
Anne-Marie
som genast tar ett av de små päronen... kanske tar jag två... om jag får så kanske jag tar ett litet päron till... då har jag tagit tre... och kvar finns...
Skolmaten, slängmaten, sambandsmaten
Igår hade mina elever massor av tankar om hur man kan minska att kasta maten i skolmatsalen. Men det var inte fråga om att ta mindre portioner mat. Nej, eleverna var glupskt hungriga då de tog mat - men när de väl tog maten och smakade på den - kunde skolans köttbullar plötsligt jämföras med mammas eller pappas köttbullar - och då... då... då... hamnar maten i en större konflikt än vad vi vuxna kan föreställa oss. Mammas eller pappas potatismos är den godaste som finns, mormors köttbullar är fantastiska, morfars mannagrynsgröt går inte att jämföra med någon annans mat.
Anne-Marie
Anne-Marie
Härmar - en av strategierna för att lära
Jag härmar Fuglesang, han är på månen, jag är på ett annat klot - mina steg är stora för mig och jag betraktar min promenad som en aning äventyrlig och mina steg svävande lätta.
Anne-Marie
Organisation av lärande
Ofta gör sig läraren sig alldeles för ensam i klassrummet. Läroplanen skriver mycket om samspel, aktiviteten lärande, samarbete och elevens språkliga utveckling. Den teoretiska grund som undervisningen vilar på är i Lev Vygotskijs teorier. Om man förstår teorin kan man utveckla ett samspelande klassrum där eleverna blir lärande aktörer, de får uttrycka sig, tala, samspela och utveckla sitt lärande i relation till alla klasskamrater, läraren och det stoff som undervisningen syftar till.
Jag har flera organisatoriska redskap som vidgar samspelet och utvecklar elevens lärande:
* Fråga tre
* Synliggöra samarbete
* Utveckla samarbete
* Införa samtalspartners
* Rörlighet i kunskapsrummet (omöjligt att sitta still om man behöver samtala med någon som istter längre bort eller söka information i en källa som inte ligger framför näsan, ingå i samspel som intresserar eleven).
* Tillit till det lärande fokus jag lägger fram
* Undervisa i mindre grupper
* vara medveten om min roll och betydelse för samspelet mellan eleverna i klassrummet
* Synliggöra min pedagogiska syn
* Genomföra min pedagogiska tanke
* Omsätta och utvärdera
Anne-Marie
Upp - mun-tran!
Vi mår alla bra av just detta ord - UPPMUNTRAN.
Det är alldeles för ofta vi möts av motsatsen - NEDMUNTRAN!
Det är en aning klokare att se det möjliga och ansvara för att man lägger en god hand på någons rygg och manar fram utveckling och mod.
Anne-Marie
Från ord till ord
Ordförandeskapet
Äktenskapet
Redskapet
Budskapet
Utanförskapet
Hopskrapade ord med något gemensamt trots helt olika innebörder.
Anne-Marie
Äktenskapet
Redskapet
Budskapet
Utanförskapet
Hopskrapade ord med något gemensamt trots helt olika innebörder.
Anne-Marie
Innehållet i dagens arbete klass 5
Arbetet idag i klass 5;
I N N E H Å L L I D A G
Högläsning med diskussion och innehållsförståelse.
Textbearbetning och dilemmafrågor.
Samarbete kring text; välj ut fem frågor ur texten.
Skriv av en mening-gör om den meningen till engelska.
Läs texten två och två - gör läsanalys två och två.
Skriv utvärderingar kring samarbetet.
Elevråd med frågor att diskutera och utveckla.
Ordningsfrågor om för sena ankomster.
Matematik och tabellförståelse.
Tabeller kring grader; stapeldiagram kring jordens befolkning.
Förstå och genomföra ett linjediagram och i samband med geografi.
Självständig läsning.
Under arbetets gång har jag haft individuell undervisning med elever, gruppundervisning och helklassrundervisning. Jag är så oerhört stolt över mina elevers insatser och inställningar till arbetet.
När de nu lämnar klassrummet är de fullkomligt slut.
Jag ger dem inte några läxor.
Anne-Marie
Mitt i alltsammans - spår av eget skapande
Innanför byggstaketet syns bråte och armeringsjärn. Men så tittar två små saker fram. Jag ser framför mig hur hus byggs upp, gator formas, stadsmiljö formas och mitt i alltsammans syns en byggarbetares självständiga alster lysa upp i det kaos som syns innan allt är färdigt. Jag gillar tanken att det egna skapandet måste få utrymme också där något annat förväntas.
Anne-Marie
Anne-Marie
Högläser Kompisboken av Linn Hallberg
Högläsning hör till en varje dag aktivitet i mitt klassrum.
Denna termin börjas med Kompisboken av Linn Hallberg.
Under förra läsningen fick eleverna välja mellan fyra perspektiv och skriva utifrån de tankar som dök upp då. Det blev riktigt bra elevtankar kring dilemman - att vara kompis, att få en stulen present, att vara tuff och cool, att se alltsammans på avstånd och skriva ned alltsammans.
Undervisningen mynnade ut i diskussioner, eget skrivande och uppläsning av elevernas funderingar och texter.
Högläsningen och arbetet kring boken korresponderar med dessa strävansmål - DET ELEVERNA SKA FÅ UTVECKLA OCH UTVECKLA UNDER ALLA ÅR I SKOLAN - i ämnet Svenska:
* att uttrycka sig i olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan.
* utvecklar sin förmåga att bearbeta sina texter utifrån egen värdering och andras råd.
* utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och skänslor som texten väcker samt stimuleras till reflektera och värdera.
* tillägnar sig kunskap om svenska språk.
* tillägnar sig ordförråd och begrepp
Högläsningen och diskussionen korresponderar också mot strävansmålen inom andra ämnen, här de SAMHÄLLSORIENTERADE ÄMNENA:
* utvecklar kunskaper om rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt samhälle.
* förstå konsekvenser av olika handlingsalternativ.
* stimulans till eget skapande
Anne-Marie
Denna termin börjas med Kompisboken av Linn Hallberg.
Under förra läsningen fick eleverna välja mellan fyra perspektiv och skriva utifrån de tankar som dök upp då. Det blev riktigt bra elevtankar kring dilemman - att vara kompis, att få en stulen present, att vara tuff och cool, att se alltsammans på avstånd och skriva ned alltsammans.
Undervisningen mynnade ut i diskussioner, eget skrivande och uppläsning av elevernas funderingar och texter.
Högläsningen och arbetet kring boken korresponderar med dessa strävansmål - DET ELEVERNA SKA FÅ UTVECKLA OCH UTVECKLA UNDER ALLA ÅR I SKOLAN - i ämnet Svenska:
* att uttrycka sig i olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan.
* utvecklar sin förmåga att bearbeta sina texter utifrån egen värdering och andras råd.
* utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och skänslor som texten väcker samt stimuleras till reflektera och värdera.
* tillägnar sig kunskap om svenska språk.
* tillägnar sig ordförråd och begrepp
Högläsningen och diskussionen korresponderar också mot strävansmålen inom andra ämnen, här de SAMHÄLLSORIENTERADE ÄMNENA:
* utvecklar kunskaper om rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt samhälle.
* förstå konsekvenser av olika handlingsalternativ.
* stimulans till eget skapande
Anne-Marie
Kulturen är där vi är
- Här - ta en chokladbit!
Då jag smakade av chokladbiten insåg jag att jag befann mig mitt i en ny kultur.
Redan då jag befann mig där jag var insåg jag att jag har blivit inbjuden i något nytt.
Också chokladen var ny.
Det är en slags tröskel att ta en chokladbit och inse att man befinner sig i något nytt.
När man är mitt i den ser man den inte - men just precis då man kliver in i den - syns det som tydligast.
Jag är i en slags annan kultur. Ny. Men jag är i den.
Då chokladen smält i munnen sträcker jag mig efter en ny.
En aning plötsligt hemtam reser jag mig upp och hämtar mig en kopp svart kaffe.
Anne-Marie
Gäst i språket - att slå sig ned i okänd miljö
Att vara i ett fikarum är att sitta i ett hjärta av en arbetsplats. Idag befann jag mig på okänd mark. Så inbjuden, som varmt välkomnad, befann jag mig i fikarummet. Det var ett generöst rum. Det var glad och varm stämning. Jag kände mig hemma. Men då samtalet började insåg jag att mitt språk inte räckte till. Det hemblinda språket i det spontana rundabordssamtalet är främmande för mig. Jag förstår inte förkortningarna och det som alla andra har självklart gemensamt. Så är det med språkkoder. Det är först när någon ny kommer in som de blir synliga. Hur talar vi med varandra här? Vilka ord är våra just här? Det är nog inte så farligt i sig - det som är farligt och kallt är när klimatet inte tillåter att man frågar och ber om förklaringar. Det gjorde jag. Klimatet var varmt och generöst så svaren kom springande emot mig.
Anne-Marie
Anne-Marie
För stora sångarord
Fruktbart möte
Jag mötte idag nya människor. Helt nya. Alldeles nya. Väldigt nya. För mig alldeles precis nya. I mötet med andra människor blir vi alla väldigt nya ihop. Det gör mig så nyfiken. Jag överrumplas av ödmjukhet. Det är nog det mest bestående. Ödmjukheten för livshistorierna.
Anne-Marie
Anne-Marie
Inbjudan på väg(g)en
Behövde information och mat! Kände mig manad.
Anne-Marie
Meningsfyllda inlägg och skoldebatt med Mildner
Det är bra att bloggare sprider saker och ting mellan sig. Det här hade jag missat helt och hållet. Tack Mats och Tack Christer och alla andra.
Jag tycker personligen att ordning och reda skapas genom att skolan blir och görs meningsfull och angelägen för ungarna att gå och delta i. Det handlar väl om att mötas i och visa respekt för den värdegrund vi har gemensamt för skolan. Jag har sett ungar som fått sina kepsar bortslagna utan att de hunnit blinka. Vad är det för uppförande?
Anne-Marie
Anne-Marie
Skrivande jag - läsande ni
Det är många som läser här.
Det är jag tacksam för.
Jag blir ett skrivande jag i relation till läsande ni.
Om ni vill, vågar och kan,
skriv ett gensvar så att också jag ser;
ett skrivande ni
i ett mötande vi,
till ett läsande jag.
Anne-Marie
"Hit med lite farligheter!"
Astrid Lindgren skriver i Ronja Rövardotter om drivkraften att lära sig. I mångt och mycket handlar Ronja Rövardotter om det nödvändiga växandet. Det betyder att göra vissa överträdelser, gå vilse i den skog som ligger därutanför, hoppa över helvetesgapet för att det är absolut förbjudet att göra detta. Redan i inledningen varnas läsare och berättelsens huvudperson för allt det som måste göras för att lära sig och för att växa.
Det kan vara ett helvetesgap att lära sig. Det kan vara att ge sig ut i en delvis okänd skog att lära sig. Men om man får gå lagom mycket vilse och hoppa med sin egna förmåga och vilja brukar det gå bra. Lärande handlar om utmaningar. Utmaningar sker ofta i samspel, utmaningar kan bara göras om man har något att följa, en modell som gör och något fokus att utvecklas kring. Viljan att göra är och ingå är viktigare än modet.
Då Ronja skriker på äventyret - HIT MED LITE FARLIGHETER - förväntar hon sig att hon ska klara av dem. Ingen vill de utmaningar som man inte tror sig om. Om man inte tror på sig själv behövs ställföreträdande hoppfulla andra. Dit hör läraren eller någon annan som visar hur saker och ting kan göras.
Den lilla flickan som hoppar hopprep har vågat något svårt. Innan hon lärde sig ramlade hon, trasslade hon in sig i för långa och oresonligt självständiga hopprep och ...
som fyraåring är hon nu hopprepshoppande:
Hon hoppar för glatta livet.
Jag frågar henne:
- Hur gjorde du för att lära dig?
Det är en svår fråga att svara på om man är fyra år. Kan man något så kan man det.
- Jag tog ett hopprep och hoppade, blir svaret.
På frågan varför hon hoppar hopprep är det uppenbart enklare att svara:
- För den och den och den och den och den och den och den och den hoppar hopprep. Jag ville - det såg roligt ut! Jag kan hoppa! Kan du?
Anne-Marie
Jag råkade läsa engelska barnböcker
Det var inte så bra.
Jag läste engelska barnböcker för mina barn.
Jag var en aningslös förälder. Tänkte att mina barn fick sagor på svenska, varför inte läsa på engelska. Jag läste barnböcker på engelska, översatte inte utan läste på såsom jag gjort med de barnböcker på svenska. Jag fick inte något gensvar av mina barn mer än deras stora lyssnande och deltagande intresse. Så som barn lyssnar och frågar kring vilken läsning som helst. De satt där de satt kring mig och boken. De engelska orden kom från min mun, språket kom från en mammaresonansbotten, det kan aldrig vara farligt då. Det engelska språket blev därför ofarligt, tillgängligt och integrerat i det som kan kallas ett passivt ordförråd och snart synas i kommande yttringar och delaktighet. Det man kan då man förstår och är orädd.
Då ett av mina barn fick engelska i skolan, kunde han inte få någon undervisning. Han fick ifyllnadslappar och fick sitta för sig själv med sina kunskaper. Det visade sig att han kunde för mycket. Och därför kunde han inte få någon undervisning. Så kan det gå!
Anne-Marie
Farligheterna, tråkigheterna och normaliteterna
Utmaningarna, förväntningarna och varje elevs unika lärande utveckling! skriver jag genast då jag läser Ledare Signerat - Särt måste blir rarare! Dn 2 september 2009 - Malin Siwe.
Understimulans är långt farligare än utmaningarna, tänker jag. Leda och uppleva tråkigt och mer av samma är ofta en anledning till att elever hamnar utanför skolkoder och det som anses normalt och förväntat. Jag har länge talat om att skolan gör för mycket av samma, upprepar för mycket.
Det måste finnas utmaningar i arbetet. Det är ju samma leda man själv kan känna, då man inte tilltros förmåga utan nivån hålls på en alltför trygg nivå där modet att pröva inte får utvecklas. Ungar gillar utmaningar. Men dessa måste vara inom det som kallas utvecklingszonen, om vi nu ska använda teorin. Inom utvecklingzonen är eleven aktiv. Det betyder att nyfikenhet, motivation och egen vilja involveras i det fokus eller problem som finns att lösa.
Var varje elevs potential finns är en undersökande sak. Jag är rädd för den skola som bara fokuserar på fel, brister, diagnoser och inte ser vad eleven intresserar sig för, hur eleven knyter an till uppgifter och om - eleven tillåts - utvecklar till något mer utmanande. Vid de flesta av mina elevers utvärderingar står just detta - uppgiften var svår men jag klarade av den och det var roligt - och det är just det lärande handlar om.
Lärande är svårt. Men skolan är en plats där vi är tillsammans och möter det komplexa i uppgifter, socialisering och lärande. Vi lär oss då vi vill lära oss. Det är urtråkigt att inte få utmaningar och respekt för förmågan att ta sig an något. Det gäller alla barn och lärande. Om jag lär mig något nytt - så vill jag att mitt lärande ska utmanas - jag vill inte bli nedvärderad i det jag kan - utan uppvärderad i det anslag som finns i att mina lärare ser min potential och utmanar mig under tiden.
Den kompensatoriska skolan tror jag inte på. Det är nästan lite nedvärderande i hela anslaget. Vad ska skolan kompensera? Jo, det finns många saker skolan ska kompensera, inte tu tal om det, men om vi ser på våra elever utifrån bristsyn så är vi fel ute tänker jag.
Detta betyder inte att jag ropar fram elitskolor utan snarare vill komma åt att lärande kräver en del insatser av den som lär sig och av den som försätter någon i dilemman och problem. Vägen är oftast svår, men när man lyckas så är glädjen och tillfredställelsen stor. Alla har rätt till en rörelse i skolan, en lärande rörelse som påverkar och utvecklar varje individ och utifrån varje elevs förutsättningar. Läraren ska modella tilltro till utveckling. Utmana måste bli ett ledord.
Frågan vi också måste ställa oss är - vad händer om undervisningen förändras för och i relation till våra elever? Inte att våra elever förändras i förhållande till undervisningen. Jag tror inte på att eleverna ska skollära utan lära för det liv som omger dem just nu och i framtiden. Jag tror att det är roligt att lära sig, men det betyder inte att det är lätt.
Det lätta är ofta en aning tråkigt! Leda kan också vara en diagnos! Om - så sprids ansvaret kring vad att göra och hur att tänka.
Anne-Marie
Alltför långsamma åtgärder
Finns all anledning att läsa vad Barnombudsmannen bloggar om kring barns rättsäkerhet då de far illa. Vi måste alltid ställa oss frågan om vi känner med magen och om vi reagerar för sent.
Anne-Marie
Anne-Marie
Möta Jesper Juul
Jag ska möta Jesper Juul.
Våra idéer och tankar brukar mötas över en middag ibland.
Jesper Juul talar danska och jag talar svenska - så är vårt språk universalt då vi talar om det vi tänker och funderar kring barn och barns uppväxt.
Anne-Marie
Våra idéer och tankar brukar mötas över en middag ibland.
Jesper Juul talar danska och jag talar svenska - så är vårt språk universalt då vi talar om det vi tänker och funderar kring barn och barns uppväxt.
Anne-Marie
Matematikfundering - en liter mjölk?
Kan en hel klass stå i en liter mjölk?
Det ska jag undersöka på onsdag.
Anne-Marie
Det ska jag undersöka på onsdag.
Anne-Marie
Det skrivs som aldrig förr
Det skrivs som aldrig förr! Det är bara det att vi inte ser det innanför skolväggarna!
Anne-Marie
Anne-Marie
Matematikens ärftlighet och baktankar med matematiken
Inget ämne är så omslutet av ärftlighet som matematikämnet.
Man ärver oförmåga att räkna, pluss och minus får man med sig i generna...
Kan inte förälder så kan inte barnet. Jag var urusel på matematik i skolan. Det hade jag inte ärvt av min mamma, inte heller av farfar. Jag hade oturen att få en matematikundervisning som ingen begrep sig på. Så när föräldrar inte kan matematik eller blir rädda för den så är det en gammal skolrädsla som gör sig påmind. Men ärftligheten...
Vågar jag skriva att det är oftare att flickor omsluts av denna ärftlighet. Mamma kan inte och då kan inte flickan. Jag tror inte på den form av ärftlighet men jag förstår att man gör kopplingen. En mamma som lyssnar på sin flickas räknande och funderande ser sig själv och förstår sig själv. Gamla obehagliga minnen dyker upp av matematiklektioner som betydde allt annat än stärkande.
Då jag får dessa samtal tänker jag direkt på ett bakbord.
Alla måttenheter som finns där, litermått, dlmåttet, kryddorna i nypor eller i tsk. Jag tänker på att man tar rätt storlek på bunken då vätskan till en bulldeg är 1 liter, och att man kavlar ut en deg som säkerligen är lika stor som en kvadratmeter, och ordningen på den plåt som ska se bullarna jäsa till åtminstone nästan den dubbla storleken. Jag tänker på hur ordningen är då man radar upp kakorna på plåten, jag tänker på bagarens ekonomi när tid, kapacitet och antal ska rumstera på en bakplåt, jag tänker på det lilla, lilla som fäller ett helt bak - SALTET. Då tänker jag i procent och hur viktigt det är att få helheten rätt, med minsta del och bidrag.
Därefter funderar jag över hur bullarna smakar tillsammans med ett glas mjölk , stort eller litet beroende på hur mycket man önskar dricka, eller en kaffekopp där kaffet når kaffekanten - och där ett samtal sedan kan föras kring vad, hur, varför, när, vem, med - och begripas i det faktiska och praktiska.
Alltså kortfattat:
Inte i genmassa utan i mandelmassa!
Anne-Marie
Engelska: Walk and talk
Idag gjorde jag min första walk-and-talk med den här klassen.
Det betyder att man har ett samtal och ett innehåll som är förutbestämt. Ett vandrande fokus skulle man kunna kalla det för. Man går två och två. Man samtalar förutsättningslöst runt ett problem i fem- tio minuter. Sedan byter man samtalspartner. Som alla första gånger man genomför något blir det inte som man tänkt sig. Och trots det blir det bra. Jag genomförde walk-and-talk-promenaden i all hast - eleverna var trötta, mattiden sen och innanför så mörkt och därutanför så soligt. Samtalet genomfördes på engelska.
Anne-Marie
Uppringd igår: Hur är det med eleverna som ingen tycker om?
Någon ringde mig igår.
- Du, det är svårt det här, men det finns barn i skolan som ingen riktigt tycker om. De som får skäll för allt, de som får höra att de är bråkiga, som aldrig får chansen att bryta sina egna mönster...
Förresten kan man tala om egna mönster? Är inte mönstren som ett barn får skapade i den gemenskap man har med andra? Kan du inte ta upp det här på din blogg?
Jag skrev av frågan och publicerar den här.
Jag är av den fasta åsikten att skolan är för alla! Jag är av den fasta övertygelsen att elever har sina rättigheter i skolan och skolan har sina uppdrag. Jag är inte blind, men oförtrutet en visionär, jag tror att detta betyder att en fråga av detta slaget i framtiden inte behöver uppstå. Men att vägen dit är väldigt lång. Jag tror också att kompetenserna ett barn har ska lyftas fram, och de dolda kompetenserna som vi i skolan inte ser, ska göras synliga. För som telefonsamtalet kom att mynna ut i:
- Rent socialt är de här killarna som jag följt drömpersoner. De är duktiga med händerna. Kanske var det något med bristen på handens arbete som gjorde dem ohanterliga i skolan?
Återigen - pedagogiken handlar om en aktiv människo-och- kunskapssyn. Det borde nästan vara ett dagligt samtalsämne. Hur ser vi på människan, hur ser vi på samspelet med kunskapen, hur ser vi vilken kunskap eleven utvecklar. Ser vi avståndstagandet? Bjuder vi in till deltagandet?
Jag grubblar,
och det måste jag få göra.
Anne-Marie
- Du, det är svårt det här, men det finns barn i skolan som ingen riktigt tycker om. De som får skäll för allt, de som får höra att de är bråkiga, som aldrig får chansen att bryta sina egna mönster...
Förresten kan man tala om egna mönster? Är inte mönstren som ett barn får skapade i den gemenskap man har med andra? Kan du inte ta upp det här på din blogg?
Jag skrev av frågan och publicerar den här.
Jag är av den fasta åsikten att skolan är för alla! Jag är av den fasta övertygelsen att elever har sina rättigheter i skolan och skolan har sina uppdrag. Jag är inte blind, men oförtrutet en visionär, jag tror att detta betyder att en fråga av detta slaget i framtiden inte behöver uppstå. Men att vägen dit är väldigt lång. Jag tror också att kompetenserna ett barn har ska lyftas fram, och de dolda kompetenserna som vi i skolan inte ser, ska göras synliga. För som telefonsamtalet kom att mynna ut i:
- Rent socialt är de här killarna som jag följt drömpersoner. De är duktiga med händerna. Kanske var det något med bristen på handens arbete som gjorde dem ohanterliga i skolan?
Återigen - pedagogiken handlar om en aktiv människo-och- kunskapssyn. Det borde nästan vara ett dagligt samtalsämne. Hur ser vi på människan, hur ser vi på samspelet med kunskapen, hur ser vi vilken kunskap eleven utvecklar. Ser vi avståndstagandet? Bjuder vi in till deltagandet?
Jag grubblar,
och det måste jag få göra.
Anne-Marie
September
Det är systemati och organisation.
Det är en samling av något dagarna har gemensamt.
Det är en tid.
Det är något med innehållet.
Alltsammans ger vi ett begrepp.
Det är en mänsklig konstruktion.
September.
Kan man fråga vad som skiljer september från augusti?
Kan man fråga var solen befinner sig på himlavalvet?
Kan man undra var månen gör just där och just nu?
Kan man ... skapa frågor kring något så självklart som en månad och dess namn?
Anne-Marie
Det är en samling av något dagarna har gemensamt.
Det är en tid.
Det är något med innehållet.
Alltsammans ger vi ett begrepp.
Det är en mänsklig konstruktion.
September.
Kan man fråga vad som skiljer september från augusti?
Kan man fråga var solen befinner sig på himlavalvet?
Kan man undra var månen gör just där och just nu?
Kan man ... skapa frågor kring något så självklart som en månad och dess namn?
Anne-Marie
Språkets utflykter
Anne-Marie citerar något språkligt vackert. Om inte språket fanns kunde detta inte sägas, besvaras, bevaras, omläsas, läsas, skrivas av, skrivas till, läggas undan, plockas fram, härmas, återges, utvecklas, minnas, väckas, inbegripas...
Anne-Marie
Anne-Marie
Matematiksatsningen
Det är pluss och addition, adda och lägg till då matematiken får extra pengar. Summan kan divideras mellan dem som ansöker om matematikpengar. Sedan hoppas vi att vi kan multiplicera resultatet och att ungarna finner matematiken en aning roligare, verkligare, sannare och att de får uppleva att de kan mer matematik än de själva förstår. Jag menar - om de får syn på den i sin vardag.
Ordningen på en bakplåt är en form av matematik.
Anne-Marie
Ordningen på en bakplåt är en form av matematik.
Anne-Marie