Höstens Gotland
Jag promenerar runt i ett Visby. Varje sten återkallar minnet. Jag går omkring i en höst.
Solen värmer. Jag fryser en aning. Berättelserna springer fram. Jag nästan rör vid dem.
Det är så ensamt där jag går. Så ensamt. Så ensamt. Runt hörnet ler minnet och glasscafeet
syns plötsligt öppet. Jag kliver rakt in i sommaren. Sträcker fram en hand...
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: thord wiman
Så
Så
Vackert!
Jepp.
Jorden
tycker
om
Dig!
Postat av: Anonym
Tänk - så vackra rader jag får tillbaka. Kullerstensorden och rödbladsregnet glömde jag skriva in i min berättelse. Saffranspannkakesmaken likaså.
Anne-Marie
Trackback