Inte snigel - mera sköldpadda

Nyss - alldeles nyss - fick jag ett mail.

Mina ord om sorg, min mammas kaffekopp, klev över tröskeln in i en annan människas liv. Så gör ord. Kliver över och kliver in. Utan att veta vad orden kommer att åstakomma när de väl är där innanför. Man läser utan att skydda sig själv. Mina ord skadade inte mottagaren utan klädde mottagaren i ord.

Jag gråter då jag läser detta mail.
För också jag är oskyddad för mötet med texten jag får i förtroende.
Jag kan inte värja mig mot ordens kraft.

Jag kan bara hålla mig innanför raderna.
Resten blir skört och bräckligt.

Jag är mitt eget bogvisir.
Ord sänker mig, lyfter mig.

När världen är för hård,
då orden haglar över oss är det rent mänskligt att krypa innanför något som skyddar.
Jag brukar tänka att jag sniglar mig. Som snigeln som kryper tillbaka.
Men kanske sköldpadda är bättre.
Hårdare skal kring det oändligt ömtåliga.

Anne-Marie
.
som ömt håller mig intill dig som skrev.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det sorgsna har sipprat igenom några av dina blogginlägg de senaste dagarna.

Jag har läst mellan raderna.

Vi sköldpaddor får dra oss in i våra skal.

Jag tror det är sköldpaddeväder idag.

Moln

Blåst

Trist



Du skrev en gång i ett sms till mig

att jag är en vacker människa.

Du är omhuldande.

Inget vackert ord, men betydelsen är väldigt vacker.

Omhuldande - DET ÄR DU!

2009-09-26 @ 13:03:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback