Gilla läget
- Gilla läget, säger någon.
- Om man inte gillar läget, säger jag. Om man inte gillar läget utan vill ta sig till ett annat läge?
- Då får man gilla det läget, säger någon annan.
- Men om man inte gillar det läget heller, hur gör man då? frågar jag.
- Då får man gilla något annat läge, säger någon fiffig.
- Jag gillar läget då jag vet var läget är, säger jag.
- Aha, säger den vilsne. Det är så du menar.
- Jag gillar min gps, säger jag, men den vill inte längre visa mig något läge alls.
- Åh, är det så, säger någon som vet precis hur läget är.
- Jag gillade läget och körde på en väg, men vägen var ny och min gps inte uppdaterad, jag förlorade läget, sa jag.
- Aha, vad sa din gps då, frågade den nyfikne.
- Den sa inget alls. Det blev en tom ruta i min gps, och jag for vilse. Jag gillade inte riktigt det läget.
- Nej, vilse är inget bra läge alls.
- Usch, jag känner mig ledsen, säger jag.
- Om du kommer vilse ska du krama ett träd vet du väl, säger den som gått kursen för små barn.
- Ett träd? Va? Jag är ju på väg, inte i en skog! utbrister jag. Så vilse är jag inte!
- Krama en stolpe då, säger den innovative.
- En stolpe? Du är ju vansinnig. Varför ska jag krama en stolpe? frågar jag.
- Då är du lättare att hitta, säger den kunnige.
- Ja, men det är ingen som vet var jag är, säger jag.
- Jo du!
- Nä, allra minst jag.
Anne-Marie,
som bara skriver för det är roligt.
- Om man inte gillar läget, säger jag. Om man inte gillar läget utan vill ta sig till ett annat läge?
- Då får man gilla det läget, säger någon annan.
- Men om man inte gillar det läget heller, hur gör man då? frågar jag.
- Då får man gilla något annat läge, säger någon fiffig.
- Jag gillar läget då jag vet var läget är, säger jag.
- Aha, säger den vilsne. Det är så du menar.
- Jag gillar min gps, säger jag, men den vill inte längre visa mig något läge alls.
- Åh, är det så, säger någon som vet precis hur läget är.
- Jag gillade läget och körde på en väg, men vägen var ny och min gps inte uppdaterad, jag förlorade läget, sa jag.
- Aha, vad sa din gps då, frågade den nyfikne.
- Den sa inget alls. Det blev en tom ruta i min gps, och jag for vilse. Jag gillade inte riktigt det läget.
- Nej, vilse är inget bra läge alls.
- Usch, jag känner mig ledsen, säger jag.
- Om du kommer vilse ska du krama ett träd vet du väl, säger den som gått kursen för små barn.
- Ett träd? Va? Jag är ju på väg, inte i en skog! utbrister jag. Så vilse är jag inte!
- Krama en stolpe då, säger den innovative.
- En stolpe? Du är ju vansinnig. Varför ska jag krama en stolpe? frågar jag.
- Då är du lättare att hitta, säger den kunnige.
- Ja, men det är ingen som vet var jag är, säger jag.
- Jo du!
- Nä, allra minst jag.
Anne-Marie,
som bara skriver för det är roligt.
Kommentarer
Postat av: thord wiman
Hejsan ... roligt läsa också Anne-Marie. Surrealistiskt tokroligt från min horisont. Gillar din glimt i ditt öga. Gillar det läget asså.
Och visst är det störtskönt gryende gott att labba lite, röra om i den språkligt puttrande grytan. Alfabetet är inget statiskt och mossigt musealt system utan ett ständigt verksamt, pågående dynamiskt megalaboratorium. Språket evolverar tillsammans med människan och med allting annat i samband.
Du är generös.
Bloggen är generös.
Här finns inga stängningstider.
Här är alltid öppet.
Myllrar.
Gillar det läget.
Eja!
Postat av: Anonym
Tack Thord,
Du har alltid en vänlig ton i dina gensvar - språkligt lekfull - vilket jag uppskattar oändligt, Anne-Marie
Trackback