Anne-Marie Körling Blogg

Att bli annorlunda och ny

Hämtade mina skor hos min skomakare.
Jag glömde dem där i våras och nu är det höst.
Däremellan hade skomakaren semesterstängt i två månader.

Nu fick jag mina skor.
Skomakaren plockade fram dem utan att jag hade den där lappen som säger att de är just mina. Bland alla skor så hämtar han fram mina skor. Jag blir förvånad. Frågar hur han vet:

- Jag ser människan! Jag ser skorna! Så enkelt är det.
- Jamen, det var väldigt länge sedan jag var här, försöker jag.
- Du samtalar alltid lite med mig, jag minns, du är de här skorna.

Sedan berättar han om hur han blivit ny. Han har öppnat upp ett hem för handikappade i Syrien. Fått människorna som blivit institualiserade att bli utlokaliserade, ja mer eller mindre, han har fått sjukhemmet att öppna dörrarna och låta människorna med handikapp komma ut och se lite utanför sjukhemmet. Nu samlar han sitt överskott för att göra livet bättre för dem.

- Jaha, ska du inte starta insamling här då? frågar jag.

- Nä, men jag är inte sådan. Jobbar i det tysta. Men jag har blivit en helt annan människa. Det hände något med mitt hjärta. Min hustru säger att jag blivit lyckligare. Och det stämmer nog. Först tyckte jag bara synd om människorna som satt därinne. Nu har jag lärt mig att de också påverkar mig, inte bara att jag påverkar dem. Förstår du vad jag menar...

Jag nickar.
Jag är glad att jag har en sådan bra skomakare!

Jag tog i hand och tackade för skovården och samtalsinnehållet.
Vissa skor blir visst aldrig nötta eller utslitna, tänkte jag, som såg människan och skorna.



Anne-Marie

Tack -vilken positiv måndagshistoria. Påminner mig om att jag också, när som helst, var som helst, kan möta de där människorna som man blir glad av - de som gläder andra. Och så bra att du har en sådan skomakare. Jo - du är ju lite ...sko....(fniss, fniss)

Lena

Hej hopp, jag har haft några dagar med min kamera, och många möten med människor. Det finns så många vackra människor att samtala med. Jag älskar skomakarens engagemang, jag älskar städaren i min skola, hans berättelse ska jag skriva om - ni lär bli förvånade...

A-M

Man kommer direkt på strofen "Låt hjärtat va me..."



Var det inte Sonja Hedenbratt och Sten-Åke Cederhök som sjöng den på en Göteborgs revy på TV en gång...



Allt nog om vi öppnar upp själen låter vi nog hjärtat vara med lite mer...



Är det inte det som kallas empati med ett "finare" ord...

Åh så vackert! Tänk att man faktiskt blir lite lyckligare av att göra något för andra. Själv ömmar mitt hjärta alldeles särskilt för institualiserade människor. Tack gode Gud för att det finns människor!

Lena

Du jag behöver en bra skomakare. Han låter mer än perfekt. Ska samla ihop alla skor som behöver omvårdnad och omtanke och ta med dem dit. Vilken fantastisk människa.