Anne-Marie Körling Blogg

Mobilen och den pedagogiska tillrättavisningen

En sexåring har precis fått sin mobil. Den är ny. Hon är glad.
Pling säger det i mobilen. Hon öppnar ett sms, läser det noggrant, det är från pappa.
Hon läser högt för att hon vill att jag ska höra. Jag lyssnar. Mitt pedagoghjärta klappar högt. Hon läser ledigt. I förskoleklass arbetar hon med bokstaven A.

- Det kunde jag för länge sedan, säger hon.
- Ja, alfabetet kunde hon för två år sedan, säger mamman.
- Varför frågar skolan inte vad hon redan kan, frågar jag mig då.

Nu har jag fått hennes mobilnummer. Jag ska skriva korta mobilsagor och sända dem till henne. Jag fick läsa farfars roliga sms och alla svåra ord som den här lilla sexåringen skrattade högt åt. Långt, långt, långt ifrån den pedagogiska tillrättavisningen som syns i för lite utmaningar och repetition in absurdum.

Skolan har inte ensamrätt på lärandet. Skolan ska ta vid där lärandet redan har ägt rum. Läroplanen talar om utmaningar. Det är ledsamt att ha tråkigt och inte utmanas.

Anne-Marie

Vilken underbara berättelse....Du borde skicka detta speciellt till Björklund.



I stället för ordnings störare är det ett pedagogiskt instrument förstår jag nu....



Och ligger inte detta i linje med individualisering....det som dina kollger verkar ha så svårt för....



Toppen....för läroplanen kräver just en rörelse, det som brukar stavas strävansmål....

Jag tycker att skolan tänker VÄLDIGT mycket på fakta snarare än vilken förstålse och vilka förmågor barnen ska utveckla.



Ny på jobbet är man inte så kaxig kanske, jag känner att jag har stor respekt för lärare, men jag vill visa än mer respekt för mina elever och deras rätt till utbildning. Då måste jag reagera, lite lätt i alla fall, även om det gör mig impopulär hos några. Det får vara så, annars jobbar jag med annat.



Ha det gott!

/Lena