Skrivande ensamhet - läsande gemenskap!
Anne-Marie
Precis, samtidigt när jag tränar i att skriva berättelser lever jag i en ny värld med sällskapande.
Konstigt att romanfigurerna lever ett liv som pockar på uppmärksamhet och envetet knackar på när de inte kommer till tals.
Så det blir inte så ensamt vid tangentbortet som man som utomstående betraktare först tror. Fast, skriver man ruggiga scener tar det all kraft av en och man kan inte sova den god sömn man behöver...
Ensamheten vid tangentbordet tar sig många uttryck...
Och läsandet blir ett sällskapande när läsekretsen ser saker som jag inte trodde jag beskrev. Ordet är levande och blir till en boning i den som läser.
Så vackert Plura. Vackra tankar och ord, A-M
Det där med ensamhet är ju olika- även vid tangentbordet..Beror på vad -o varför o till vem/vilka... Att skriva matematik till en artikel eller bok -det ÄR ensamt. Men mejl o bloggar, det är gemensamhetsskapande - som att läsa...För om jag läser något som inte är det för mig -ja då slutar jag med den läsningen! Därför läser jag alltid din blogg kära A-M - gemenskap.
LT