Gräv där du står!
Vänskap kan bli djupare.
Kärlek kan bli större.
Ett fotografi har mängder av innebörder.
Texten kan vidga horisonter.
Ett välbekant ord, som ordet JA, kan vara nyckeln till oändlig lycka.
En välbekant mening kan skapa nytt innehåll.
Ett samtal med en man känner väl kan skapa nyseende.
En välkänd promenadrunda visar upp något nytt för den nyfikne.
Ett välkomnande anslag i det välkända är
att se med förvåning på det man trodde sig veta,
och få det lite omskakat och därmed en aning nyupptäckt.
Jag gräver där jag står i mitt klassrum.
Det betyder att jag måste innovatera kring det vi har,
för mer finns där inte att få, resurserna räcker inte,
om jag har det anslaget i mitt tänkande så kan jag
göra något av det jag redan har.
Jag är helt enkelt tvungen!
Mina elever är dagliga gåtor för mig,
människor i stort är det också.
Jag är vän av tanken och frågan:
VEM ÄR DU IDAG?
Anne-Marie,
som undrar alldeles intill.
Vad bra skrivet! Jag började direkt inse att det är ju så det är. Varje dag med mänskliga möten är fantastisk på många sätt. Det behvövs inga resurser för det. /Linda
Bra fråga. Frågan är kanske hur oförutsägbart vi orkar leva. Lusten att veta vem man är och olusten i att låta sig definieras av andra.
Funkar det att hitta på sig själv varje dag? Om man gör det på goda grunder!
Linda jag tror du förstår, och Mats, jag tror du gör frågan mer komplicerad än den är. Om man tänker att man ska ha förhållningssättet som frågan bär på så ger man varandra större möjligheter att vara den man är, och i den välbekanta hålla varma ögon på det som förvånar och förundrar en i mötet med en annan människa. Det fungerar om man gör det på goda grunder, vill väl och då kan man visst också se på sig själv. Må gott, Anne-Marie