Kulturen är där vi är
- Här - ta en chokladbit!
Då jag smakade av chokladbiten insåg jag att jag befann mig mitt i en ny kultur.
Redan då jag befann mig där jag var insåg jag att jag har blivit inbjuden i något nytt.
Också chokladen var ny.
Det är en slags tröskel att ta en chokladbit och inse att man befinner sig i något nytt.
När man är mitt i den ser man den inte - men just precis då man kliver in i den - syns det som tydligast.
Jag är i en slags annan kultur. Ny. Men jag är i den.
Då chokladen smält i munnen sträcker jag mig efter en ny.
En aning plötsligt hemtam reser jag mig upp och hämtar mig en kopp svart kaffe.
Anne-Marie
Hej Anne-Marie, Jodå, varierat mångdimensionell är all världens choklad. Kulturen ser på dig och du på den, ögonkontakten menar att en mötesplats är möjlig.
Det där nya är nog inte så farligt, kanske mest bara stimulerande, korsbefruktande. Jag tror att kulturer ska och måste blandas i ett globalt sammanhang som verkar vara vår framtids väg.
Och var det inte Gandhi som menade att "ingen kultur kan överleva, om den försöker vara exklusiv".
Eja, to that. Kulturgryning önskar jag ska komma över människosläktets gemensamma dagar och jord. Skymning - vik hädan!
Sälens ögon är ett bra exempel. Det kan börja där. Mitt i den öppet lysande nyfikenheten. Mitt i den ömsesidigt förtroendeskapande respekten. Där kan det börja.
Åh Thord, så vackert du skriver. Jag kämpar med ordet kultur, fånga in vad det är och hur det kan förklaras, den enklaste förklaringen finns i mötet mellan ett "jag och ett du". Kulturer är ju egentligen precis där vi är, i ett nytt kök, i närheten av ungar som leker lekar vi inte längre förstår, då vi sitter vid ett dataspel, läser en blogg, och allt handlar om vad vi gör där vi är och tillsammans med dem som är där och de som möjligen påverkar i stort eller smått en bit utanför alltsammans.
Anne-Marie