Jag är snart på Youtube?!!!!
Helt utan vetskap om fick jag kunskap om att jag väldigt väldigt väldigt snart ligger ute på youtube! Allt för sakens skulle. Jag är på mingelparty med Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet och lämnar datorn vind för våg. Och det är en aning spännande. Man ska mingla försiktigt.
Anne-Marie
Anne-Marie
Gästbloggare på min blogg
Hej.
Jag har fått tag på en bra bit skvaller: Inom kort kommer Anne-Marie ta steget över till rör(l)ig media. Detta med anledning av kombinationen att Anne-Marie sprudlar av klokskaper om barns skolrättigheter och att jag tillfälligt kommit över inloggningen till en videoblogg för Lärarförbundet...
<På grund av tekniska tillkortakommanden (=datorn i min ryggsäck har typ världens sämsta batteri) kan jag inte visa er klippet här och nu. Inom kort finns det dock att beskåda på youtube.com/lararforbundet och på lärarförbundets framsida...
Som en liten pausfågel erbjuds intervjun jag gjorde igår med Bert Karlsson...
Jag har fått tag på en bra bit skvaller: Inom kort kommer Anne-Marie ta steget över till rör(l)ig media. Detta med anledning av kombinationen att Anne-Marie sprudlar av klokskaper om barns skolrättigheter och att jag tillfälligt kommit över inloggningen till en videoblogg för Lärarförbundet...
<På grund av tekniska tillkortakommanden (=datorn i min ryggsäck har typ världens sämsta batteri) kan jag inte visa er klippet här och nu. Inom kort finns det dock att beskåda på youtube.com/lararforbundet och på lärarförbundets framsida...
Som en liten pausfågel erbjuds intervjun jag gjorde igår med Bert Karlsson...
Nu hinner jag inte skriva mer. Anne-marie kommre tillbaka... det här stannar melan oss, eller hur?
//Killfröken
Lyssnat till i Almedalen
Dessa har jag lyssnat till i Almedalen:
* två killar som matematiktänkte vid URsmart. - Det här var ju hur kul som helst!
* Jan Björklund då han talade i Almedalen.
* Projektledarens funderingar.
* Flera lärare som samtalar med mig och tänker, tycker och kramar om och säger - Vi ses!
* Max Entin och lite ur hans familj. Wow så roligt, trevligt och härligt.
* Lärarförbundets personer och tänkare.
* Killfröken
* Öpedagogen
* Mig själv som pratar, pratar, pratar
* En skolchef i telefonen
* Cafepersonalen som försökte få 30 kronor för en kopp kaffe...
* Apotekaren som sa att där borta finns skoskavsplåster
* En matematiktalande person som gav matematiken ett värdigt och begripligt språk
* En ensam person som talade högljutt med sig själv.
* En man som frågade om jag var conectad... till nätet.
* En av mina anonyma bloggläsare som ... gjorde mig varm om hjärtat.
* URfolk som gör mig varm om hjärtat
* Passion Pedagogikfolk som passionstänktalar - de kommer från Fryshuset
och många många många fler.
Anne-Marie,
som är i högform.
Fryshusets passion
Fryshuset är förståss här.
De omsluter mig, utmanar mig och frågeställer mig.
Vi lutar oss mot mina ord om barns skolrättigheter.
Fryshuset - en uppvärmningsplats för framtidslärande!
Anne-Marie
Jag samlar skolord i Almedalen
Jag samlar på mig lite skolord från personer jag samtalar eller möter. Det börjar bli några stycken och jag tänker publicera dem här. Jag tycker om att träffa folk - Killfröken är här, Lotta Gröning beskrev skolan i vackra ord, Batra var vänlig och den förste jag talade med, Helena Bross blev vackertänkande kring dåtidens egna klassrum och det framtida hon såg som möjligt.
Anne-Marie
Anne-Marie
Trampa inte på budskapet
Trampa inte på skolfrågorna, skolan, läraren eller eleven tänkte jag då jag hittade detta papper på kullerstenarna i Visby.
Anne-Marie
BE LÄRARNA OM URSÄKT!
Det var nog den mest glädjande skoldebatt jag suttit åhörare till. Jag tyckte om Robert Nord - Ja, vi var i botten i Haninge, till och med Bris utnämnde oss till Sveriges sämsta kommun, och vi presterade sämst resultat av alla kommuner i Sverige. Nog fanns det att tänka och grubbla kring. Denna kommun har stolta börjat följa upp och säga att alla elever har rätt att utbilda sig och läraren är deras redskap.
Men det var ingen som gjorde dåligt ifrån sig under debatten. Kanske berodde det mest på att de talade kring en bok DEN GUDARNA ÄLSKAR ... av författaren Gunnar Orlander som berör den faktiska skolpolitiken under alla år som gått. Helt överens var alla kring att man borde be lärarna om ursäkt... ja eleverna också.
Det är väl detta anslag som gör mig så glad. Att man kan se vad som hänt med lärarnas yrke och att det kanske faktiskt handlar om politiskt styre och inte om bristande förmåga att axla ett ansvar. Jag vet att vi lärare gör allt vi kan för att rätt begripa det vi har att omsätta. Och det vi ska omsätta det kommer liksom från ovan - och från olika ovan - som med ovana tankar filtreras ned till oss som står i klassrummen.
Framtidsscenariot torde vara och framönskades av bl.a. Lotta Gröning - att skolan inte är en tummelplats för politiska blockbråk med ett antingen eller.
Så jag ser en försonade tanke - för en stärkt lärarkår betyder i slutändan att vi faktiskt når eleverna. Och eleverna är våra egentliga uppdragsgivare.
Anne-Marie,
som lyssnade till Metta Fjelkner, Robert Nord, P J Linder, Lotta Gröning, Gunnar Ohrlander samt Erik Blix som ställde frågorna och samlade ihop synpunkterna. Jag hade en del att säga men satt stundom och hoppade i lyssnarläktaren av faktisk glädje. Det är inte illa.
URsmart - elevstöttande och underhållande
Det är fint att se. Två kring UR elevaktiva läxhjälp i matematik. Jag lyssnar nyfiket kring pratet, mycket matematikord används och det prövas aktivt. Matematikciceronen gör eleven aktiv och lärande:
- Det är ju skitsmart! Jag hade alla rätt. Jag är smart! Kul.
Anne-Marie
- Det är ju skitsmart! Jag hade alla rätt. Jag är smart! Kul.
Anne-Marie
Uppåt väggarna. SKOLRÄTTIGHETER i Almedalen
Jag har några drömmar - dessa strävar jag att nå - och långsamt, långsamt synliggörs tänkandet i någon form hos någon annan. UR gav mig väggarna och likt Luther spikade jag upp några av mina skolrättighetstankar från golv till tak. Jag skriver en bok om SKOLRÄTTIGHETER för inom rubriken finns det mer att värna om.
Anne-Marie
Cykelsemester på två timmar
Cyklade runt Djurgården.
Rena landet mitt i Stockholm.
Några uppförsbackar,
några nedförsbackar.
Hem och dit.
Dit och hem.
Fantastiska Stockholm!
Anne-Marie
Vänskapar med hummmmmmlorna
Humlorna landar precis intill min kaffekopp. På blommorna vid bordet. Vi dricker frukost tillsammans. Jag är blixtstilla när humlorna kommer. Mina ögon följer dem där de borrar sig in i blomstrens sötma. Buffrar runt, surrar hungrigt - och jag inser att om inte humlan får rumstrera om i fred - har jag ingen framtida möjlighet att läsa min tidning i lugn och ro, dricka mitt kaffe i de mängder jag nu gör. Humlefrid och humlefred råder på min balkong. Även det lilla ekologiska systemet behöver vårdas.
Anne-Marie
Lek med ord - Avsked
Detta ord är inte mitt ord.
Jag är avskedsallergiker.
Men om man vill leka med ordet, göra det mer odramatiskt - kan man tänka att man äter något.
Kanske filmjölk med kanel och då avskiljer man maten från skeden - Av sked!
Man kan också äta något väldigt mumsigt - glass med färska jordgubbar - då blir man glupsk och gladhungrig och vips vill man skilja allt från skeden som bär på frestelsen. Man kan också ta en gaffel och spetsa alla russin ur vilka kakor som helst, eller med en kniv avskilja det man inte vill ha. Så - det var dagens första lek med ord.
Anne-Marie
Kanske filmjölk med kanel och då avskiljer man maten från skeden - Av sked!
Man kan också äta något väldigt mumsigt - glass med färska jordgubbar - då blir man glupsk och gladhungrig och vips vill man skilja allt från skeden som bär på frestelsen. Man kan också ta en gaffel och spetsa alla russin ur vilka kakor som helst, eller med en kniv avskilja det man inte vill ha. Så - det var dagens första lek med ord.
Anne-Marie
Packar ned för att packa upp i Almedalen
Packar ned:
* Mina pedagogiska tankar
* Min tandborste och en aning för röd apotekartandkräm
* Min nyfikenhet
* En klänning av något piffigare slag
* Min upptäckarlust
* Skor som tål min framfart och ett par som lyfter mig en aning högre
* Mina visioner
* En tröja att värma mig i om det blir för kallt helt plötsligt
* Mina frågor
* En översättarbok och en roman om någon ting helt annat.
* Min vänlighet
* En kamera att återblicka igenom
* Mina sinnen
* Den dator som är min alldeles egna plattform att berätta genom
* Mina öppna ögon
* Solglasögon för att inte bländas alltför mycket
Jag hoppas på en hög himmel med gränslöst tillåtande tankar där ingen behöver huka sig under regnet av småspik!
Anne-Marie
Himmelska övergångar
Det är roligt att vara på andra platser. Speciellt om man ska gå över gatorna. Då får man se upp. Om man ser upp ordentligt så ser man skyltarna för en eventuell övergång. Jag såg noggrant på skyltarna, för jag är väldigt, väldigt vilsen och totalt utan riktning och gps, så jag tittade och tittade. Dessa två övergångsskyltar hängde så högt upp att det nästan var svårt att se att det också var två olika gubbar som gick över. En gubbe var en aning spänstigare än den andre. Den ena var lite mjukare i stilen. Men som sagt. Jag gick inte över där. För om de kan ha två olika gubbar för att visa att man kan ta ett himlasteg över denna gata ryckte jag en aning på axlarna och tänkte - varför inte en skylt med en kvinna som hoppsar över till andra sidan.
Anne-Marie
Anne-Marie
Jahaja - då twittrar jag...
Måste ju pröva det nya.
Såg så spännande ut när alla andra gjorde det.
Den "talk" jag hörde på Reboot triggade mig en aning.
Anne-Marie
Såg så spännande ut när alla andra gjorde det.
Den "talk" jag hörde på Reboot triggade mig en aning.
Anne-Marie
Framtiden är för långt borta
Framtiden hit och framtiden dit.
Kanske vi ska göra framtiden mer nutida.
Annars riskerar vi att göra framtiden till en utopi.
Då tar vi mindre ansvar för den.
Dåtiden är också försvunnen.
Den kan vi lära oss av. Men inte allt. För det nya är framför oss.
Det gamla är bakom oss. Alldeles nyss började jag skriva om framtiden,
redan då jag avslutar är det dåtid och redan gjort.
Så snart är framtiden här.
Anne-Marie
Kanske vi ska göra framtiden mer nutida.
Annars riskerar vi att göra framtiden till en utopi.
Då tar vi mindre ansvar för den.
Dåtiden är också försvunnen.
Den kan vi lära oss av. Men inte allt. För det nya är framför oss.
Det gamla är bakom oss. Alldeles nyss började jag skriva om framtiden,
redan då jag avslutar är det dåtid och redan gjort.
Så snart är framtiden här.
Anne-Marie
Motgångar - medgångar
Vi talar om motgångar.
Vad händer om vi börjat tala om våra medgångar?
Anne-Marie
Vad händer om vi börjat tala om våra medgångar?
Anne-Marie
Bortkommen - hemkommen
Jag har varit bortkommen - men nu är jag hemkommen. Flög över vackra Sverige. Landade i oändliga Stockholm, snirklade mig igenom människomassorna, in i tunnelbaneormen, kånkade bagage uppför trapporna, log mot min hemgata, nickade mot farbrorn som hälsar på alla, portens kod, trapporna och slutligen hissen. Väl hemma låg posten. Välkomnande!
Anne-Marie
Anne-Marie
Gensvar på Vägen till Skriftliga omdömen
Tack så mycket för din bok, den har varit väldigt lärorik och givande. Många tankar föds och bildar muller i huvudet. Måste börja sortera... Du är en viktig person för oss alla, inte enbart pedagoger.
Tack!
A-M,
det finns ingen bättre reklam än de som läst boken. Det blir bättre så. Därför gör jag reklam på detta vis. Jag vill verkligen att man läser boken och funderar över hur man kan skapa goda förutsättningar för eleven att bli lärande och där lärare gensvarar på vad eleverna kan.
Tack!
A-M,
det finns ingen bättre reklam än de som läst boken. Det blir bättre så. Därför gör jag reklam på detta vis. Jag vill verkligen att man läser boken och funderar över hur man kan skapa goda förutsättningar för eleven att bli lärande och där lärare gensvarar på vad eleverna kan.
Hotellfrukost med tre ägghalvor
Hotellfrukostar är något av det lyxigaste jag vet. Jag sover gärna hemma men ska jag fira äter jag gärna frukost på hotell. Jag vill sitta i timmar. Smaka allt. Ta om flera gånger. Inte äta mig mätt fort. Bara äta mig mätt långsamt.
Jag minns en hotellfrukost för många år sedan. Jag skulle föreläsa i en stad inom landet, det var helg då jag checkade in på hotellet, det var arbetsdag då jag checkade ut. Jag var så när som på en person ensam där. Det ödsligaste hotellboende jag någonsin upplevt. Långa korridorer med dörrar och bakom dem tommar rum. Kusligt tänkte jag. I receptionen frågade jag om jag verkligen var den enda gästen.
- Nej, det är en till, svarade receptionisten. En endaste.
- Jaha, svarade jag.
Om det är en endaste gäst till på ett hotell där man själv är blir man en aning nyfiken. Jag bodde på våning tre. Hotellet hade fem våningar. Jag undrade varför jag fått ett rum just på våning tre. Var fanns den andra gästen?
På natten låg jag och lyssnade. Inga steg någonstans, inga dörrar som öppnades i någon korridor. Inga ljud alls. I min fantasi kunde jag nu skriva en skräckberättelse och hade alla möjliga ingångar till en sådan.
Väl vid frukosten.
Det var uppdukat kontinentalt. Ett smörgåsbord att gå runt och hämta hem sin frukost ifrån. Detta gigantiska bord. Där fanns allt - ja ni vet - ostar, kaviar, leverpastej, rökt skinka, grapefrukt, flingor, nybakt bröd och ägghalvor. Det som var mest spännande att bordet var så stort men allt som man kunde gå och hämta därifrån var för ungefär två personer.
Och vid ägghalvorna insåg jag att hotellets kök hade kokat två ägg och delat dem i halvor. Det var allvar med att hotellet bara hade två gäster. Min nyfikenhet stegrades. Vem var den andre gästen? Till min besvikelse insåg jag med ens att där bara fanns tre ägghalvor. Någon hade varit där och tagit en halva.
- Vad önskas att dricka, hördes frukostvärdinnans röst.
- Dricka? Jag vill veta om gästen jag delat hotell med redan har ätit?
- Ja, gästen kom och gick ungefär en tio minuter innan du kom, så nu är du hotellets enda gäst. Nå vad önskas att dricka?
- Kaffe!
Anne-Marie
Ofantligt begåvad men något är oändligt sorgligt
Det är något som besvärar mig då jag tänker kring Michael Jackson. Det är då jag ser bilderna av honom som en unge. Det som händer senare - hans vuxna förehavanden vill jag inte veta så mycket om - jag tycker om hans musik. Men när man sammanfattar ett livsöde blir det för mig den där lilla ungen som en gång var en glad liten människa och som såg fram emot att leva ett liv. Det är något sorgligt över utvecklingen. Den lilla ungen ska synas genom hela livet - springet, glimten, glädjen, nyfikenheten - och inte förnekelse kring den man är eller den man var. Jag har lyssnat till Michael Jacksons musik hela dagen, ofrivilligt för den spelas överallt, och tänkt - en gång var han bara ett litet barn som härmade sina bröder och vars föräldrar manade honom fram på scenen. Hur hade det varit om han gjort allt genom sin egna vilja?
Allt fridfullt under denna tonlösa värld,
Anne-Marie
Allt fridfullt under denna tonlösa värld,
Anne-Marie
Går omkring i stort sett
Jag går omkring.
Det betyder att jag är en betraktare.
Nu är jag i ett annat land.
Jag ser en pojke rulla sin fotboll framför sig på gatorna.
Jag tänker - när såg jag detta i min egen stad. Leker ungar där?
Jag ser två äldre människor slingra sig om varandra. Det ser jag sällan i min egen stad?
Jag ser ett annat par slingra sig om varandra - de är ännu äldre än det här paret jag stod bakom.
Jag ser... och det jag ser funderar jag kring.
Därför går jag omkring.
Anne-Marie
Spridd symfoniorkester - och samlad ton
Det är fullt möjligt att spela i en symfoniorkester fast inte delta genom fysik närvaro. Trots det blir det ett framfört verk av en samlad synfoniorkester.Vad betyder det för skolan att lärande och samspelande inte behöver vara i samma rum.
Jag tänker på mitt lärarkollegium. Jag har ett fysiskt lärarkollegium. Det är begränsat i tid och rum. Vi samlas i en liten skara på en fysisk plats. Jag har också ett gigantiskt stort kollegium via min blogg och det nätverk mina bloggkontakter skapar. Jag har också facebook där lärare lyfter frågor. Jag har också de utanförrum som jag kliver in i och deltar i som pedagog och skapar nätverksutveckling.
Anne-Marie
Jag tänker på mitt lärarkollegium. Jag har ett fysiskt lärarkollegium. Det är begränsat i tid och rum. Vi samlas i en liten skara på en fysisk plats. Jag har också ett gigantiskt stort kollegium via min blogg och det nätverk mina bloggkontakter skapar. Jag har också facebook där lärare lyfter frågor. Jag har också de utanförrum som jag kliver in i och deltar i som pedagog och skapar nätverksutveckling.
Anne-Marie
Reboot - tankar och bilder
Jo, det är stort att vara här. Hur stort vet jag inte. Men större än jag vill tänka på. Att jag är påverkad det vet jag. Hur påverkad vet jag inte. Men bara genom att lyssna till de som talar, de som tänker och de som gör aktioner nästan genast - under två dagar har man producerat en bok kring alltsammans. Efter min "talk" blir jag infångad, intervjuad, fotograferad, och inom loppet av några få minuter är redaktionen igång med själva arbetet. Jag går dit för att titta - och snabbt och effektivt växer boken fram. Jag måste genast tänka - hur göra detta med mina elever? Hur omsätta ansvaret för allt som händer mellan alla i klassrummet. Jag tänker också att två böcker jag nu läser - visar skolan riktningar av det slag jag nu finner absolut nödvändiga.
Jag skriver om det jag tänkt säga tre gånger. Det jag gjorde hemma vid köksbordet ratar jag nu genast, och vid ett sonderande samtal med min coach skriver jag om det ingen, och så brukar jag aldrig göra. Men visar att jag är påverkad av det jag upplever och får idéer som jag måste haka på av de andra som är där. Vid andra tillfällen skriver jag aldrig någonting. Men här är jag ensam lärare. Och jag måste få in lite tankar under de trettio minuter jag har att förfåga över.
Jag knyter också kontakter och vissa återkopplingar sker i Almedalen nästa vecka.
Då sitter en del av mina tankar på UR´s väggar. Jag blev beskriven som en lärarens Luther "skratt" där jag sätter mina teser på väggarna. Men mina ord omsluter helt och hållet elevernas rätt att lära. Lärande rättigheter med andra ord. Kom dit om ni är där.
Anne-Marie
Utbildning vs lärande
Jag har spaltat upp dessa begrepp en aning.
Utbildning är själva idén om vad att lära, den kommer utifrån, är utifrånstyrd (lärare, läroplan, uppdrag) och en organisation för själva lärandet.
Lärandet är processen för vad som sker i samspel mellan de som lär och de som lär. Alltså kraften i vad vi åstakommer för rörelse inom organisationen Utbildning.
Jag är mitt i en kreativ miljö.
Och det påverkar mig oändligt.
Anne-Marie
Utbildning är själva idén om vad att lära, den kommer utifrån, är utifrånstyrd (lärare, läroplan, uppdrag) och en organisation för själva lärandet.
Lärandet är processen för vad som sker i samspel mellan de som lär och de som lär. Alltså kraften i vad vi åstakommer för rörelse inom organisationen Utbildning.
Jag är mitt i en kreativ miljö.
Och det påverkar mig oändligt.
Anne-Marie
Förberedelser
Ja - det är en stor samling människor här. Och det snackas, talas, diskuteras och uppkopplas. Det är spännande att se hur man arbetar nätuppkopplat, lyssnar på föreläsare från alla världens hörn och smådiskuterar samtidigt. Jag tror det fungerar så. Det är inte tystnad utan mer en slags närvaroaktivitet. Men helt bekväm med detta är jag inte. Hur är det att stå inför en sådan grupp och tänka att man är i det centrum som den talare man är och att det är ett realtidsgensvar i nedböjda huvuden och viskande samtal. Kanhända är jag gammeldags? Kanhända? Jag behöver ögonkontakten och läser själv av de jag talar inför. Ser fram emot idag. Ser allt jag är i som som en lärande. Jag lär om det jag inte har en aning om. Men mina elever garanterat kommer befinna sig i. Det är jag som ska gilla läget. Det tvingas jag att göra.
Anne-Marie
Anne-Marie
Michael Jackson
Det är märkligt kanske -
att tänka på sin egen familj då nyheten om Michael Jackson är död. Men under en väldigt glad och rolig tid i min familj var samlingen kring TV´n och de videor som visade Michael Jacksons dans, scenografi och illustrerade hans sånger. Mina barn dansade Michael Jacksondanser, Michael Jackson var musikvideons absolut största hjälte i vår familj, vi lämnade allt vi hade för händer, skruvade upp volymen på TV´n och gungade i takt med den rytm som strömmade ut över golven som genast blev dansplatser.
Så det är mina barn jag tänker på då jag får nyheten om Michael Jacksons död. Han var deras idol, och som sådan, en märklig figur som vi alla ofta diskuterade. Som ikon var han. Men som människa dog han. Så är det med döden. Den är mänsklig och lika för oss alla.
Anne-Marie
att tänka på sin egen familj då nyheten om Michael Jackson är död. Men under en väldigt glad och rolig tid i min familj var samlingen kring TV´n och de videor som visade Michael Jacksons dans, scenografi och illustrerade hans sånger. Mina barn dansade Michael Jacksondanser, Michael Jackson var musikvideons absolut största hjälte i vår familj, vi lämnade allt vi hade för händer, skruvade upp volymen på TV´n och gungade i takt med den rytm som strömmade ut över golven som genast blev dansplatser.
Så det är mina barn jag tänker på då jag får nyheten om Michael Jacksons död. Han var deras idol, och som sådan, en märklig figur som vi alla ofta diskuterade. Som ikon var han. Men som människa dog han. Så är det med döden. Den är mänsklig och lika för oss alla.
Anne-Marie
En promenadgps?
Jag är vilse. Min karta är uppochnedvänd. Jag gick hit. Jag gick dit. Sen gick jag tillbaka. Sen gick jag framåt igen. Sen frågade jag någon efter vägen. Den jag frågade såg att jag såg ledsen och en aning förtvivlad ut. - Var ska jag nu gå, frågade jag. Då vände personen helt sonika på kartan. Öst blev väst och väst blev öst, nord blev syd och syd blev nord. Uppochnedvända världen så att säga. De som känner mig väl vet att jag går och går och kommer slutligen helt rätt. Men jag tänker ifall att jag hade en personlig gps som för mig med vänlig ton och stämma
- runt nästa hörn, raka vägen till mål, och sedan höger en aning, över gatan så fint, och så ett skutt över till nästa trottoar... men jag har ingen gps och därför blir det en aning vilset.
Då jag skulle hem tog jag taxi. Ville inte förlora mig i kartans periferi.
Anne-Marie,
Känner mig en aning och väldigt ensam där jag är. Kartor och kompass i all ära men att förlora riktningen är absolut det besvärligaste som kan hända.
- runt nästa hörn, raka vägen till mål, och sedan höger en aning, över gatan så fint, och så ett skutt över till nästa trottoar... men jag har ingen gps och därför blir det en aning vilset.
Då jag skulle hem tog jag taxi. Ville inte förlora mig i kartans periferi.
Anne-Marie,
Känner mig en aning och väldigt ensam där jag är. Kartor och kompass i all ära men att förlora riktningen är absolut det besvärligaste som kan hända.
Reboot - lite bilder - orden fattas mig!
En minut med ett papper och en penna. Väggen blev blixtsnabbt fyllt med tankar. Jag bidrog på mitt lilla vis. Nåväl, det vackra anslaget om att också det allra minsta var värdefullt fick mig att värmas.
Det är spännande att vara här. En aning ensamt kanske. Det är knappast några skolmänniskor här, mest av andra yrkesgrupper, kreativa och tänkande. Jag lyssnar lite här och där, föredragen och aktionerna från scenen oerhört intressanta. Jag skulle så gärna velat att någon av er var här så jag hade ett bollplank.
Allt gott så här långt,
Anne-Marie
Det är spännande att vara här. En aning ensamt kanske. Det är knappast några skolmänniskor här, mest av andra yrkesgrupper, kreativa och tänkande. Jag lyssnar lite här och där, föredragen och aktionerna från scenen oerhört intressanta. Jag skulle så gärna velat att någon av er var här så jag hade ett bollplank.
Allt gott så här långt,
Anne-Marie
Framtidshoppande Reboot
Det känns så hoppfullt.
Inspireras av det som görs, och det som satts igång världen över.
Alla dessa frågor som ställs skapar rörelser i huvudet. Man vill inte ha svaren, snarare farten som ges av frågans kraft. En fråga utan omedelbart svar arbetar kreativt inne i huvudet. En kvinna från New York talar just nu:
- Vad vill vi ha av en stad framöver?
- Vad är en stad för just mig?
- Hur kan jag påverka min stad?
- Påverkar min stad mig?
- Hur många döda områden finns det i min stad?
- Hur får man liv i sådana?
Anne-Marie,
som inte tänkt i några banor alls. Hittar inte ens i städer, går mest runt, runt.
Inspireras av det som görs, och det som satts igång världen över.
Alla dessa frågor som ställs skapar rörelser i huvudet. Man vill inte ha svaren, snarare farten som ges av frågans kraft. En fråga utan omedelbart svar arbetar kreativt inne i huvudet. En kvinna från New York talar just nu:
- Vad vill vi ha av en stad framöver?
- Vad är en stad för just mig?
- Hur kan jag påverka min stad?
- Påverkar min stad mig?
- Hur många döda områden finns det i min stad?
- Hur får man liv i sådana?
Anne-Marie,
som inte tänkt i några banor alls. Hittar inte ens i städer, går mest runt, runt.
Frågetecken absolut inga utropstecken
Varför är inte skolvärlden representerad här (where the action is ex. at Reboot) ?
Varför är skolan där borta och utanför och inte här och innanför?
Skiljer sig skolkunskapen från det som är verklighetkunskapen?
Om det är så varför är det så?
Är skolvärlden en annan värld?
Vad är verkligheten för något?
Kan man reboota skolan?
Varför ska man göra det?
Om man gör det vad händer då?
Varför frågar vi aldrig eleverna om hur?
Behöver lärare elever för att utbildas?
Behöver elever lärare för att lära?
Vem lär vi av och varför?
Ska lärare delta i andra lärande sammanhang än skolans?
Ska lärare fortbildas via ett annat nätverk än det som tillhör yrket?
Vad händer om en lärare tillåts praktisera inom en annan yrkessfär?
Vad händer om andra yrkesgrupper praktiserar i en skolmiljö?
Vad behöver vi gemensamt lära oss för framtiden?
Är lärandet individuellt?
Är lärande något vi gör ihop med någon annan?
Är lärande en mötesplats?
Vad är en lärande mötesplats?
Är inte alla platser lärande platser?
Om man gör något är man lärande då?
Om man tänker något är man lärande då?
Vad är att lära sig?
Är lärande att ingå i ett sammanhang?
Vilka frågor får man ställa?
Vilka får man inte ställa?
Vilka frågor ställer till oreda?
Varför gör vissa frågor det?
Vilka frågor är bekväma att svara på?
Ska frågor besvaras?
Jag har bara frågor från den plats jag blickar ut från.
Jag vet att jag sitter i en gammal brittisk soffa, att jag är i Köpenhamn, att jag är 51 år, att jag skriver och kan skriva, att världen är ett mysterium och att summan av alltsammans alltid blir en ny fråga. Förlåt, oändligt många fler frågor!
Anne-Marie
Picking up words at Reboot 11 opening
Jag är alltid storögd och väldigt närvarande lyssnande då jag är i nya sammanhang. Sinnen skärps. Jag letar nog mest efter ingångar - det jag kan plocka upp - om än så lite. Hela anslaget är på Reboot är Action. Jag står helt stilla. Tittar. Det är min aktion, ler som en blygsam aktion, tänker som en inre jätteaktvitetsaktion, hör bekanta ord som sätter hela mig i rörelse:
... SHARE IDEAS
... HELP US WITH ...
LETS DO THIS...
AND SOME ACTION NOW PLEASE... Gör något nu! Vad som helst. Gör!
Det sista DO SOMETHING NOW gör att jag axlar ett ansvar. Jag blir inte serverad action eller får bevittna aktioner. Jag måste hjälpa till att kreera dem, starta upp och vara delaktig. Alla får ett vitt papper. Gör något med detta papper. NU! Det är en krävande uppmaning, en lekande utmaning och ett ansvarsförflyttande - jag är där, delaktig, inte passiv.
Och fredagkvällens avslutningsfest har ett stort anslag - Help us create the party.
Och alldeles sorgset tänker jag på hur lite skolan är en aktion. Alltså hur lite hjälp vi behöver från våra elever. Tänk om skolan var en plats som visade att vi behövde eleverna, behövde veta hur de tänker, vad de vill lära, vad de behöver för att förstå sina liv, sin samtid ... För det är eleverna som vet, vi lärare kan konstruera möjligheter, problematisera, skapa tänk av görandet, ställa kluriga frågor och visa vad som finns dolt inom varje diciplin och hur man länkar samman dicipliner.
Jag är skolad i en annan skola, utomlandets skola, där ledorden för lärandet är SHARE. Envist har jag genomfört idéerna i klassrummen. Det tar tid... och kräver stora insatser, kalla det aktioner av läraren för att modella att man välkomnar aktioner mellan elever, mellan lärande stoff och behovet av dem ...
Jag är gammal i detta sällskap. Jag har ett rörligt intellekt tänker jag. Jag är vaksam på min egen aktion där jag står helt stilla och förundras över hur världen kan se ut om några år.
Anne-Marie,
Skolans utvecklingsfrågor
Jag tycker det finns all anledning att diskutera dessa frågor:
What - What to learn, what dilemma, what focus? what to add? What to make less of? What to think about this? Please add questions!
Why - Why this? Why not that? Why in here? Why out there? Why with this group? Why with this group? Why with a teacker? Why without a teacher? Please add questions!
Where - Where will this be possible? Where is the place to do this? Where do we find it? Please att questions? To where? From where?
When - when do we need ... ? When is the best time? When am I the best learner? When is it possible for me to join thinking? Please add questions!
Who - Who is helping me? Who is the one I can follow? Who will model thinking and ways of solutions? Please add questions!
With - With whom? With what? With a teacher? With a friend? With parents? With the headmaster? With a pencil? With the computer? With a cosmopolitan?
Lärande är alltid en mängd frågor.
Mycket sällan är det färdiga svar.
Anne-Marie
Dåtidsinnovationer var också farliga
Jo - jag är barn av en helt annan tid. Innovationerna kom i långsam takt. Nog så farliga i den form de kom i. Någon i skolan hade den första. Man talade om att någon hade en sådan där. Jag önskade mig en. Min önskelista handlade om att få en sån där som kunde underlätta mitt räknande. Jag förstod nog hur jag skulle räkna men jag förstod nog inte riktigt hur jag skulle få det korrekt. Vi talade om innovationen miniräknare. Innan miniräknaren prövade vi oss förtvivlat fram med en räknesticka. Det tog evigheter för mig att förstå den där räknestickan. I ärlighetens namn var vi få som aktivt använde oss av räknestickan. Vi blev nog hellre räknestickor, dvs, retades och sände lösningar med små pappersbitar urrivna ur matematikböckerna. Vi gav varandra svaren. Smidigt och enkelt. För ingenstans behövde vi ju förklara oss, visa att vi faktiskt förstod. Jag klarade matematiken bra. Betygsmässigt. Men inne i huvudet hade jag en mängd frågor som jag inte ställde till någon. Att ställa frågor ställde till det. Bättre att vara tyst.
Men det var något med den där räknegrejen, miniräknaren! Matematik blev helt plötsligt roligt och något möjligt. Det tog år för skolan att acceptera den. Ansågs som fusk. Idag kallar vi det hjälpmedel.
Anne-Marie
Men det var något med den där räknegrejen, miniräknaren! Matematik blev helt plötsligt roligt och något möjligt. Det tog år för skolan att acceptera den. Ansågs som fusk. Idag kallar vi det hjälpmedel.
Anne-Marie
Supporterstöd och mötesinspiration
Möten hela dagen! Almedalsveckantänk, framtidsvisionerafritt, grubbelfundera, seniorleaderöverföringssamtal, peppa-peppa-samtal, servera ord på bricka: chibatta med tomater och italiensk skinka, dubbel espressoorden, vatten, vatten-orden, gaffel och knivetiketten och nu har jag ... solstingsontihuvudet.
Anne-Marie
Anne-Marie
Reboot 11
Reboot is the European meet up for the practical visionaries who are building tomorrow one little step at a time, using new models for creation and organization in a world where the only entry barrier is passion. reboot is two days in June filled with inspiration, good conversations and interesting people.
Reboot is a place for people to come together once a year and reboot their minds with perspective, inspiration and relationships. Starting out in 1998 with a Danish focus the event has been turning more and more international throughout the years. In 2005 reboot turned truly European with 400 participants from more than 22 countries.
Jag ska hålla ett litet framtidslärarsamtal i detta forum!
Ni som tror på mig - håll-om-tummarna - jag behöver er.
Anne-Marie
Sätta P för något eller någon
Ibland är det befogat att sätta P för något. Men oftast ska man undersöka vad man sätter P för innan man sätter P för något. Jag tycker att bokstaven P har fått ett dåligt rykte på grund av uppgiften att sätta just P för framfarten, för görandet eller för något annat som är i sin linda som behöver något helt annat än ett hindrade P. Men som sagt - ibland får man sätta P för något, men också då man får bör man hysa respekt för den som inte är medveten om att bokstaven P är just vad som behövs för att skapa korrekt stavning - vad som menas förstår vi utan att vi sätter upp ett varnande pekfinger och börjar orda om hur.
Anne-Marie
Anne-Marie
Stockholm ler!
Vattnet, vågorna, fåglarna, speglarna, stigarna, grusvägarna och broarna får sammanfatta några delar av promenaderna runt Stockholm. Så gratis är alltsammans. Så tillgångande om man får göra om tillgångar till något man promenerar på - tillgångarna!
Jag har en lärarkollega, vi vandrar Stockholms vatten runt varje dag, så pratar vi om allt annat än väder och vind. Igår så njöt vi solen, himlen och samtalet. En man stoppade oss - får jag störa? Självklart svarade vi. Den nitiioåriga mannen var också på sin sedvanliga runda. Han läste en dikt för oss, en dikt av Harry Martinsson.
Dikten var omslutande vacker.
Han log.
Det gjorde Stockholm också.
Log!
Hemma stod kaffet och väntade svart!
Jag log!
Anne-Marie
Jag har en lärarkollega, vi vandrar Stockholms vatten runt varje dag, så pratar vi om allt annat än väder och vind. Igår så njöt vi solen, himlen och samtalet. En man stoppade oss - får jag störa? Självklart svarade vi. Den nitiioåriga mannen var också på sin sedvanliga runda. Han läste en dikt för oss, en dikt av Harry Martinsson.
Dikten var omslutande vacker.
Han log.
Det gjorde Stockholm också.
Log!
Hemma stod kaffet och väntade svart!
Jag log!
Anne-Marie
Fånigt kreativ!
Måste bara göra något - har suttit på balkongen och läst om andras tankar och deras tankar var så spännande och ifrågasättande att jag måste göra något med mina händer ... innan jag funderar vidare i andras tankebanor.
Anne-Marie
Anne-Marie
Thinking conference with mr Richard Gatarski
En tänkarkonferens över en kopp kaffe och en stor kardemummabulle. Tack Richard för alla infallsvinklar och andra vinklar.
Anne-Marie
Från hand till hand
Den lilla apan griper om min hand, använder sina fingrar för att ta det jag håller fast i. Den mänskliga handen är inte så unik som vi vill göra den. Den här apan har inte utvecklat pekfingergreppet men det finns det andra apor som har.
Anne-Marie
Anne-Marie
Skolan brister kring de obligatoriska skriftliga omdömen
Skolinspektionen har granskat 105 grundskolor i 12 kommuner, och av dessa fick 69, dvs 2/3 kritik för att de inte uppfyller kraven för omdömena. Ur DN den 19 juni 2009
Uppdraget att skriva omdömen omsluts med orden - Skolan skall...
Uppdraget att skriva omdömen omsluts med orden - Skolan skall...
Skolan uppfyller inte kraven kring omdömen till eleverna. Jag är inte förvånad. Skolan behöver mycket kunskap och lärande kring hur man gör detta. Uppdraget kom under förra sommaren och utan utbildning har läraren till uppdrag att skriva ett omdöme, och utan modeller har rektor till uppdrag att ta fram ett underlag. Jag tror inte att skolorna slarvar med uppdraget - snarare att osäkerheten kring hur att skriva och på vad ställer till det för skolan. Slarv är försummelse och det tror jag inte skolan om. Jag var mycket rädd för den här utvecklingen - att skolan återigen skulle komma att bli omsluten av orden brist och oförmåga - och naturligtvis blir det svårt att genomföra något som ska omsättas med kort varsel. Det är allvarligt med uppdrag som vi inte lyckas genomföra. Det betyder att vi alla funderar över varför.
Anne-Marie
Anne-Marie
Vägdelande
Det är en tydlig vägdelning mellan attraktionsplatser och avskrädesplatser. Så ska det kanske vara men jag blir full i skratt.
Anne-Marie
Ledigheten och rasten
Underbara lediga rasten. Det är så här det ska se ut. Varför får vi så sällan se den. Den där rasten, vilan ifrån, pausen som faktiskt betyder oändlig mycket för alla oss som ska svetsas samman i uppgifterna. Jag kunde inte motstå att ta den här bilden, det är lunch, och det är rast. Jag spatserade förbi. Log hela jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
Fråga - terminsplanering - hur gör jag?
Hej A-M, och tack för en fin och inspirerande blogg.
Jag ska arbeta med två fyror i höst, och jag får förmånen att undervisa i det svenska språket. Hur tänker du inför en terminsstart? Gör du upp en tydlig terminsplanering som du slaviskt följer, eller hur mycket inspiration och idéer får du från dina elever? Använder du ett läromedel i svenska? Det skulle vara intressant att du beskriver hur du arbetar initialt! Tack på förhand!
Jag ska arbeta med två fyror i höst, och jag får förmånen att undervisa i det svenska språket. Hur tänker du inför en terminsstart? Gör du upp en tydlig terminsplanering som du slaviskt följer, eller hur mycket inspiration och idéer får du från dina elever? Använder du ett läromedel i svenska? Det skulle vara intressant att du beskriver hur du arbetar initialt! Tack på förhand!
Detta är en svår fråga tycker jag.
Men jag gör inga stora planeringar. Det exkluderar ju samspelet med eleverna och deras vilja. Jag vet dock att jag vill skapa språklighet och att ungar behöver mycket språkutrymme. Jag har inga färdiga svar däremot ställer jag mig själv en mängd frågor: Hur skapar jag det? Vilken litteratur ska jag högläsa och problematiser kring? Vilken utgångspunkt befinner sig eleverna? Vad skapar språklighet hos eleverna? Hur mycket samtalsmöjligheter kan jag skapa? Organisation av samspelande möjligheter? Hur ska jag börja mitt arbete i klassen?
Du har strävansmålen för årskurs fem att relatera till. Det är bra mål och skapa undervisning som relaterar och korresponderar mot dessa mål. Se det som elevernas lärande rättigheter och skapa utrymme för eleverna att få sina rättigheter tillgodosedda.
Ett som jag tycker är avgörande är att jag bygger upp en relation och samspelar med elevernas ingångar - alltså vad de kan och vad de ska utveckla. Jag måste ha ett avstamp. Jag skulle råda dig i att läsa högt och skapa frågor kring det höglästa och visa att diskussionen i klassrummet kan börja där. Hur du lägger upp arbetet i sin helhet är mycket svårt att säga då det är beroende på gruppens samspel och individens utmaningsvilja och läsförmåga. Jag arbetar hela tiden med att skapa ingångar i text, undersöka läsförmåga, skapa undervisning där fokus är att samtala, lyssna, skriva och tänka. Inget är egentligen möjligt förrän du har din klass. Kan du återkomma ska jag gärna fundera vidare.
Visa undervisande glädje och lärande lust i dig själv. Stora ord men nog så viktiga.
Som sagt återkom!
Anne-Marie
Men jag gör inga stora planeringar. Det exkluderar ju samspelet med eleverna och deras vilja. Jag vet dock att jag vill skapa språklighet och att ungar behöver mycket språkutrymme. Jag har inga färdiga svar däremot ställer jag mig själv en mängd frågor: Hur skapar jag det? Vilken litteratur ska jag högläsa och problematiser kring? Vilken utgångspunkt befinner sig eleverna? Vad skapar språklighet hos eleverna? Hur mycket samtalsmöjligheter kan jag skapa? Organisation av samspelande möjligheter? Hur ska jag börja mitt arbete i klassen?
Du har strävansmålen för årskurs fem att relatera till. Det är bra mål och skapa undervisning som relaterar och korresponderar mot dessa mål. Se det som elevernas lärande rättigheter och skapa utrymme för eleverna att få sina rättigheter tillgodosedda.
Ett som jag tycker är avgörande är att jag bygger upp en relation och samspelar med elevernas ingångar - alltså vad de kan och vad de ska utveckla. Jag måste ha ett avstamp. Jag skulle råda dig i att läsa högt och skapa frågor kring det höglästa och visa att diskussionen i klassrummet kan börja där. Hur du lägger upp arbetet i sin helhet är mycket svårt att säga då det är beroende på gruppens samspel och individens utmaningsvilja och läsförmåga. Jag arbetar hela tiden med att skapa ingångar i text, undersöka läsförmåga, skapa undervisning där fokus är att samtala, lyssna, skriva och tänka. Inget är egentligen möjligt förrän du har din klass. Kan du återkomma ska jag gärna fundera vidare.
Visa undervisande glädje och lärande lust i dig själv. Stora ord men nog så viktiga.
Som sagt återkom!
Anne-Marie
Bok: Välfärdslandets gåta
Ett absolut måste köp för er alla - Välfärdslandets gåta. Varför mår barnen inte lika bra som de har det? - av Frank Lindblad och Carl Lindgren. Här ställs det mesta i en annan dager och boken är välfylld med ett annat perspektiv på eleverna i skolan. Jag har läst med djup respekt för författarnas mångåriga kunskaper och samtidigt applicerat mitt pedagogiska tänk på de frågor som väcks genom denna läsning. Jag kan bara tacka för infallsvinklarna och den nödvändiga kunskapen.
Anne-Marie
Lindblad/Lindgren; Välfärdslandets gåta, 2009 Carlssons förlag
På spaning efter farfar Felix Körling
Hej!
Sitter och bläddrar i boken "Örebro Teater - en minnesbok utgiven av Örebro kulturnämnd i samband med återinvigningen av teatern 1976" i redaktion av Anders Clason.
På sidan 123 skriver Hilla Britta Lindeberg om när hon var skolflicka på 20-talet. Där hittade jag följande citat:
"En gång var det stor galaföreställning på teatern med den kände barnviskompositören Felix Körling som hedersgäst. Då kryllade scenen av Wia-Wua-Wampa-indianer och dockmammor. Kvällen före denna, sedan veckor tillbaka inrepeterade och med spänning emotsedda galaafton, ringde Emma Gilmark [sagotant i Örebro] till min mor och berättade, att hon inspirerats till att skriva en hyllningsdikt från alla barnen till Felix Körling. Den borde nu läras in och uppläsas. Jag kommer inte alls ihåg, hur inlärningen tillgick, men däremot kan jag fortfarande känna den enorma rampfeber jag hade, när jag till allra sist skulle kliva fram med en bukett blommor och stå framför hedersgästen och läsa upp den i hast inlärda dikten. Tydligen gick det vägen, om inte, hade jag nog kommit ihåg det."
TACK FÖR BIDRAGET TILL MIN SPANING EFTER FARFAR FELIX KÖRLING
Jag är på spaning efter min farfar i text och bild. Några som läser bloggen här söker också farfarinformation och därför välkomnar jag gärna det ni hittar. Här är en som antaget utmaningen. Det är med glädje jag tar emot uppgifterna om farfar Felix Körling. Farfar var under sin levnad en kulturpersonlighet och kallades Sveriges vispappa. Jag tycker det är spännande att trudilutterna lever vidare och att jag i efterhand får skörda information om min farfar. Det finns nedtecknade saker och ting, fotografier också men de är inte kända av mig.
Anne-Marie
Estonia - ett monument med ord i sten
Estoniamonumentet. Det är en väldigt märklig plats. Jag tycker den är vacker. Med det är ingen minnesplats för mig - snarare en uppsamlingsplats, föreningsplats för att åskådliggöra omfånget av en mycket stor olycka, människorna i den båt som förliste på Östersjön. Samtidigt är jag glad över att den finns. Dit kan jag krypa in i den öppning som liknar bogvisirets bortfall, men då jag vänder mig om och tittar ut ur monumentet finns det människor som påminner om livet. Åren går men det är ett evigt hack i min livshistoria - Estonia.
Men min mamma heter inte Estonia. Hon har ett levande och vackert namn.
Men min mamma heter inte Estonia. Hon har ett levande och vackert namn.
Och som vägskylt och riktning ryser jag lite. Det är inte riktigt den riktningen jag själv gör då jag går dit. Det är aldrig en turistattraktion för mig - det är en privat sorg som omedelbart tar mig i besittning då jag står där mitt bland alla namn.
Och alldeles utanför på vattnet går båtarna, de gigantiskt stora, sin majestätiska färd som om de kunde ställa sig över hav och vatten, krafter och tro oss oberoende. Ibland tänker jag att Estonia borde få oss människor att tänka att vi aldrig kan göra oss herrar över krafterna som finns i havet, vinden ... trots att vi så gärna vill tro på människans styrka att blidka.
Och alldeles utanför på vattnet går båtarna, de gigantiskt stora, sin majestätiska färd som om de kunde ställa sig över hav och vatten, krafter och tro oss oberoende. Ibland tänker jag att Estonia borde få oss människor att tänka att vi aldrig kan göra oss herrar över krafterna som finns i havet, vinden ... trots att vi så gärna vill tro på människans styrka att blidka.
Anne-Marie
Väldigt lärosamt på Skansen Akvariet
Andra gången jag håller den gigantiska fågelspindeln. Tidigare gick det nästan inte. Vid detta besök är jag betydligt modigare. Frågan är om spindeln är det, den spinner sin väv i rasande fart. Det vackra med att erövra kunskap och våga pröva är att läraren och instruktören, i det här fallet en underbar ciceron som bara skapar bryggor över från rädsla till mod, faktiskt inte överger den som ska lära sig. Trygghet är oerhört viktigt då man gör något man aldrig tidigare gjort. Den egna viljan också och slutligen den gemensamma glädjen då man faktiskt vågar och gör något man inte trott sig om.
Jag hälsade på hos aporna också. Det är bara roligt. Det är som grädden på moset. Och vid besöket får aporna några småbitar vindruvor och liten aphand möter människohand, och ett människoöga får titta rakt in i ett litet apöga. Möte!
Självaste ciceronen är på god fot med alla djuren vid Skansen Akvariet. Sengångarpussen går i slowmotion men resultatet är en puss.
Tack för lärdomen och de fantastiska berättelserna om djuren och hur de är och fungerar.
Anne-Marie
Anne-Marie
Förtitt på Allsång på Skansen
Sånär som några snickare och lite iordningsställande som arbetar också en söndag väntar platsen bara vänta på Anders Lundin, artisterna och alla människor som bara älskar att sjunga ihop under Allsång på Skansen dagarna. Jag håller tummarna för väder.
Anne-Marie
Anne-Marie
Insikter i det utsiktslösa
ICA-butikens kassakö ringlar vi fram med våra matkorgar och vagnar. Olika är våra medhavda kassar, pengaflödet är olika in och olika ut. Några vänder på varje krona, andra vänder ut och in på fickor för att få ihop det sista - det fattas en femtioöring, andra plockar fram kort efter kort men det saknas täckning för inköpet. Jag har precis haft förmånen att betala mina varor, en blygsam hög av det absolut det nödvändigaste, efter mig en yngre man, han betalar sin vara med kort, och ... ja... ingenting fungerar. Han skäms. Det blir så fjuttigt när det bara handlar om en tjuga och faktiskt inte ha råd. På var sin sida om denna man står vi som genast gör oss beredda. Unisont säger vi - Jag betalar! Detta gav mig en gnutta framtidshopp ... samtidigt som jag vet att ingen ensam kan hjälpa många i samma situation ... men att viljan fanns där.
Jag minns då jag var ensam med tre barn, och hade en ekonomi som alltid bara var på håret. Det var alltid den där sista kronan som besvärade. Det var alltid den där oron över att kylskåpet inte var riktigt välfyllt för en barnfamilj. Mina barn var heroiska hjältar som tystade sina begär efter det där alla andra hade och fick. Hälften av tiden var jag en grötätande studerande som cyklade hit och dit för att inte belasta ekonomin. Inga extra utgifter tålde min ekonomi - men en dag ville också jag fika på ett ställe i stan. Jag beställde kaffe, smörgås och en smaskig chodkladkaka, skulle fira att en tenta var så där god känd som gjorde att jag bara ville hoppa av glädje. Men väl i kassan fanns inte pengarna alls, så det var bara att bita ihop, jag köpte festkaffet och det var bra så. Satte mig vid en tidning, varmkaffet intill. Då plötsligt kommer mackan och chokladkakan till mitt bord, en någon hade köpt det där åt mig, en någon från kön långt bakom. Utan åtbörder ställdes alltsammans vid mitt bord med orden - Jag hade bara en känsla att det där var något viktigt för dig, så jag ville ge dig det! Att gesten var något jag aldrig sedan glömde kanske var det därför jag så beredvilligt kunde göra något likadant för en annan människa. I så fall kan jag bara långt i efterhand konstatera att goda handlingar genererar goda handlingar. Om än i ett leende som man ger någon bara för att man vill skapa lite vänlighet runt omkring sig.
Anne-Marie
Jag minns då jag var ensam med tre barn, och hade en ekonomi som alltid bara var på håret. Det var alltid den där sista kronan som besvärade. Det var alltid den där oron över att kylskåpet inte var riktigt välfyllt för en barnfamilj. Mina barn var heroiska hjältar som tystade sina begär efter det där alla andra hade och fick. Hälften av tiden var jag en grötätande studerande som cyklade hit och dit för att inte belasta ekonomin. Inga extra utgifter tålde min ekonomi - men en dag ville också jag fika på ett ställe i stan. Jag beställde kaffe, smörgås och en smaskig chodkladkaka, skulle fira att en tenta var så där god känd som gjorde att jag bara ville hoppa av glädje. Men väl i kassan fanns inte pengarna alls, så det var bara att bita ihop, jag köpte festkaffet och det var bra så. Satte mig vid en tidning, varmkaffet intill. Då plötsligt kommer mackan och chokladkakan till mitt bord, en någon hade köpt det där åt mig, en någon från kön långt bakom. Utan åtbörder ställdes alltsammans vid mitt bord med orden - Jag hade bara en känsla att det där var något viktigt för dig, så jag ville ge dig det! Att gesten var något jag aldrig sedan glömde kanske var det därför jag så beredvilligt kunde göra något likadant för en annan människa. I så fall kan jag bara långt i efterhand konstatera att goda handlingar genererar goda handlingar. Om än i ett leende som man ger någon bara för att man vill skapa lite vänlighet runt omkring sig.
Anne-Marie
Tidsförflyttning i nutid
Fotografiet idag vittnar om en slags tidlöshet. Var alla? undrar man då man går omkring och stadsbesöker för första gången sedan barndomen. Inga matställen öppna: serveringarna lyser stängda och har ihopknölade stolar knölas ihop i travar, gatorna tomma, bilarna stillastående vid utkantsparkeringarna, skrattmåsarna larmar. I den nationella pressbyrån står den ensamma expediten och drömmer sig bort. Var är alla? undrar jag och hon har inget annat svar än att alla är borta. Jag avslutar alltsammans med ett fotografi. Fotografiet har jag manipulerat en aning med, lagt på en slags femtiotalsfotografifärg, och mina mjuka gummisulor tycks eka i asfalten. Det är så tyst.
Anne-Marie
Anne-Marie
Sitta-still-pedagogiken
Jag hade en dröm - om sitta-still-pedagogiken. En del elever kunde sitta still, andra kunde det inte. Jag drömde att det inte spelade så stor roll om eleverna satt still i klassrummet eller om de rörde sig i takt med sitt lärande. Jag drömde att jag skrev ut pedagogiska uppdrag som bara kunde genomföras då eleverna var i rörelse. Matematiktalen gjordes två och två under en promenad i skogen. Jag drömde att jag och mina elever promenerade in hela multiplikationstabellen. Jag tänker undersöka praktiken - om vi rör oss hur lär vi oss?
Jag hade förmånen att delta i en europeisk nätverksträff för skolledare och skolutvecklare. Vi genomförde en walk-and-talk. Två och två vandrade vi ut i parkerna med de pedagogiska frågorna i våra rörliga intellekt - och solen värmde oss, luften stärkte oss, och promenaden fick att oss att röra oss i riktning mot lösning av de problem vi hade att lösa. Lärandet är mycket sällan rumsligt.
Anne-Marie
LÄS OCKSÅ DETTA INLÄGG I MIN BLOGG
www.annemariekorling.blogg.se/2009/april/utan-pedagogiskt-anslag-sitt-still.html
Miljöhot - miljöklot
Vi kanske kan tala om jorden som ett miljöklot.
Genom detta begrepp synliggöra vi alltid vad som påverkar klotets förutsättning för liv.
M I L J Ö K L O T !
Anne-Marie
Drippen dropp och droppen drapp
Regn och nederbörd.
Anne-Marie
Midsommarhälsning
Kristänkande är innovativt
Jag läser DN.JOBB och en artikel av Fredrik Emdén. Jag lyfter fram något av det Susan Peters, chef för ledarskapsutvecklingen inom General Electrics anser om nytänkande och de viktiga innovationerna, samspelande ledare och genomförandet av idéerna. Jag gör en sammanfattning;
* Satsa på innovationerna, arbeta på nytt sätt.
* Knyt anställda närmare organisationen genom kunskapsutveckling. Kompetensutveckling får de anställda att stanna.
* Innovationer är viktiga.
* Kris kräver kreativitet.
* Var din egen utveckling.
* Utbilda tillsammans så ni är fler som funderar i samma banor.
* Många har dold kompetens, många fler kan ro än båt än du anar.
* Man måste våga testa nytt.
Jag tänker en hel del kring det jag läser:
* Innovationer behövs alltid. Nytänkande är oändligt viktigt. Därför ska varje organisation främja nytänkandet, och därmed risken att det kan bli fel, men trots allt skapa utveckling.
* Kompetensutveckling knyter oss samman, i en överförd skoltanke borde skolan vara en oerhört sammansvetsad organisation, det är en lärande plats. Hur är det med lärandet och elevernas förhållande till skolan?
* Skolan är svår att förändra hörde jag Kairo Future tala om, allt annat förändras men inte skolan, skolan kommer att tvingas förändras i takt med samhällsföränderligheten - var är ämnen som tidigare skapar medvetenhet om ekonomi och entreprenörskap, globaliseringens ökade krav på förmågan att kommunicera, och den övergripande klimatfrågan som kommer ge oss framtida innovationer och flerfaldiga lösningsmöjligheter som vi idag knappast kan överblicka behovet av.
* Var din egen utbildning - hurra! - Jag gillar tanken att man tillåts utbilda sig och skapa kunskap kring sig själv. Jag vet elever som lärt sig japanska via interaktiva spel - självlärandet är stort men inte bekräftat - vi vinner på att se vad ungar kan och faktiskt - vad vi lärare tänker och utbildar oss i.
* Fler kan ro båten - jo - om man tänker att klassrumsarbetet är en båt, och läraren ror ensam, då är alla passiva. Har de tråkigt börjar de stöka runt i båten för att skapa spänning, gunga den hit och dit, plaska i vattnet men om målet är att ta till vara alla kompetenser som finns i båten kommer färden inkludera de som sitter i den.
* Alla ska berömma sig då de vågar något de inte tidigare prövat.
Anne-Marie
som läser Dagens Nyheter och ömsom blickar ut mot regnet och ömsom tittar ned i tidningen. Tänkande!
* Satsa på innovationerna, arbeta på nytt sätt.
* Knyt anställda närmare organisationen genom kunskapsutveckling. Kompetensutveckling får de anställda att stanna.
* Innovationer är viktiga.
* Kris kräver kreativitet.
* Var din egen utveckling.
* Utbilda tillsammans så ni är fler som funderar i samma banor.
* Många har dold kompetens, många fler kan ro än båt än du anar.
* Man måste våga testa nytt.
Jag tänker en hel del kring det jag läser:
* Innovationer behövs alltid. Nytänkande är oändligt viktigt. Därför ska varje organisation främja nytänkandet, och därmed risken att det kan bli fel, men trots allt skapa utveckling.
* Kompetensutveckling knyter oss samman, i en överförd skoltanke borde skolan vara en oerhört sammansvetsad organisation, det är en lärande plats. Hur är det med lärandet och elevernas förhållande till skolan?
* Skolan är svår att förändra hörde jag Kairo Future tala om, allt annat förändras men inte skolan, skolan kommer att tvingas förändras i takt med samhällsföränderligheten - var är ämnen som tidigare skapar medvetenhet om ekonomi och entreprenörskap, globaliseringens ökade krav på förmågan att kommunicera, och den övergripande klimatfrågan som kommer ge oss framtida innovationer och flerfaldiga lösningsmöjligheter som vi idag knappast kan överblicka behovet av.
* Var din egen utbildning - hurra! - Jag gillar tanken att man tillåts utbilda sig och skapa kunskap kring sig själv. Jag vet elever som lärt sig japanska via interaktiva spel - självlärandet är stort men inte bekräftat - vi vinner på att se vad ungar kan och faktiskt - vad vi lärare tänker och utbildar oss i.
* Fler kan ro båten - jo - om man tänker att klassrumsarbetet är en båt, och läraren ror ensam, då är alla passiva. Har de tråkigt börjar de stöka runt i båten för att skapa spänning, gunga den hit och dit, plaska i vattnet men om målet är att ta till vara alla kompetenser som finns i båten kommer färden inkludera de som sitter i den.
* Alla ska berömma sig då de vågar något de inte tidigare prövat.
Anne-Marie
som läser Dagens Nyheter och ömsom blickar ut mot regnet och ömsom tittar ned i tidningen. Tänkande!
Samtalstonerna
De goda samtalstonerna behöver inte gå i dur, de kan lika gärna gå i moll. Det är själva andemeningen som är en samtalston. Samtalstonen anger vilken relation man önskar ha till den man samtalar med. En god samtalston klingar väl i den andres inre. Och genererar i sin tur en god samtalston från den som har lyssnat och gensvarar. Samtalstonen har inget med volym att göra, det handlar mer om samklanget mellan två i dialog. Man kan iaktta samtalstonen mellan två. Då syns det som en vacker dans. Dialogen är en samspelsdans.
Anne-Marie
Nu? Genast?
Min redaktör är min pedagogiska handledare. Ja, redaktörer är utbildade lärare, skolledare, utvecklingstänkande och insiktsfulla - och goda pedagogiska bollplank.
- Vill du äta lunch? säger min redaktör.
- Nu? Genast? Absolut, skriker jag. Så från morgonlunkets kaffekoppsdrösande rusar jag in i badrummet målar upp ett läraransikte i en handvändning, vänder en parfymflaska i vasken, lockar till en hårtoffs som spretar iväg åt alla håll - och piff, paff, puff - färdig!
Ska knapra ord med gaffel och kniv. Mumsa i mig ett pedagogiskt dilemma med en soppslev. Röra runt i grytan med framtidsvisioner och gamla beprövade metoder.
Anne-Marie,
- Vill du äta lunch? säger min redaktör.
- Nu? Genast? Absolut, skriker jag. Så från morgonlunkets kaffekoppsdrösande rusar jag in i badrummet målar upp ett läraransikte i en handvändning, vänder en parfymflaska i vasken, lockar till en hårtoffs som spretar iväg åt alla håll - och piff, paff, puff - färdig!
Ska knapra ord med gaffel och kniv. Mumsa i mig ett pedagogiskt dilemma med en soppslev. Röra runt i grytan med framtidsvisioner och gamla beprövade metoder.
Anne-Marie,
som tänker att det vore en rättighet för alla lärare att ha ett bollplank inom en annan verksamhet än det som är skola. Någon frågade mig - jag kan vara din mentor - då jag hade mina utvecklingstankar var min mentor från en helt annan yrkessfär - det var nyttigt att se sig själv en aning utifrån men nog så viktigt för den inre verksamheten. Så tänkte jag.
Skriftliga omdömen i praktiken
Jag har skrivit VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN och i stort sett följer den texten min praktik.
Jag har nu skrivit skriftliga omdömen till mina elever. Under vägen fram till detta arbete har jag dokumenterat det jag sett, noterat i elevernas processböcker - vilka är samtliga böcker mina elever skriver eller arbetat i. Det är inte ämnesorienterade böcker utan där syns nästan den kronologiska ordningen i vilken arbeten har blivit genomförda, tänkta kring och utvärderade. Mina elever har fått till uppgift att alltid skriva datum, vem de har samarbetat med och en utvärdering. Jag skriver noteringar i deras arbetsböcker då jag har varit i dialog med dem, modellat och instruerat, lyssnat och skriver också ned detta i deras böcker. Detta sker inte då vi har gemensamma undervisningar utan mer vid individuella - alltså jag och eleven samtalar och samtänker. Jag har alltså ett stort underlag att grubbla och tänka kring.
Nu har jag suttit i tre dagar och studerat varje elevs arbete. Det har tagit mig 22 timmar att samla tankar, information och studera och fundera och att skriva individuella utvecklingsplaner och de slutliga skriftliga omdömet för årskursen. Jag under året skrivit noggranna uppföljningar i LUS och detta tillsammans med eleverna, jag gör noteringar dagligdags.
Det jag tittar på och efter är FÖRÄNDRINGAR av något slag. Ett nytt sätt att skriva, en början till att utveckla matematiska tänkandet på ett större utrymme av pappret, från svar till tänkande brukar jag kalla det, ny litteratur och en ny bekantskap med författaren är också något som eleven behöver stöd och hjälp med för att förstå att texten är ny, berättargreppet annorlunda från de tidigare eleven läst. Då eleverna är i processen och blir alltmer medvetna om att de är lärande så förändras också deras arbeten. Jag har mycket få arbeten som handlar om form, jag har fler arbeten som handlar om innehållet och som syftar till att förändra och tillföra något hos eleven.
Det har tagit mig underbara 22 timmar att studera mina elevers arbeten, den formativa vägen, och slutligen i en slags formativ process hos mig själv utveckla ett dokument som omsluter det skriftliga. I det jag nu skickat iväg syns
* Ett papper om det lärande eleven har utvecklat under det gångna läsåret.
* Ett papper om det eleven förväntas utmanas i under det kommande läsåret.
* Ett skriftligt omdöme i enlighet med den mall vi alla har gemensamt för skolan.
* Lusrapportering över läsutvecklingen under det gångna läsåret.
* Strävansmålen för årskurs fem och en kort genomgång av klassrumsarbeten i relation till dessa mål.
Jag har varit noggrann. Tiden har jag nog egentligen inte haft tillgång till, men då jag under en tid av vårterminen tangerat en sjukskrivning har jag beslutat mig för att göra på detta viset. Det betyder också att eleverna inte varit delaktiga i processen, i tidigare omgångar har eleven fått lyssna, delta och ingå aktivt i det arbete jag nu har gjort för egen hand. Det finns en stor fördel med arbetet av detta slag - det är i sig skolutvecklande, klassrumsarbetet blir synligt, det är proffessionellt då läraren får göra reflektioner och tänka kring undervisning, det är en slags dialog med elevens helhetsarbete och delarna utgör en större bild av elevens lärande än vad själva bitarna gör, jag kan också relatera till ett slags första arbete under höstterminens första dagar och vårterminens sista dagar, utveckling syns.
Så här tänker jag kring det fortsatta arbetet:
Jag har visat upp dessa skriftliga omdömen för några kollegor. De har blivit förvånande över omfånget med glatt sig åt att det jag skrivit är framåtsyftande och bekräftande och förstärkande av elevens kompetenser. MEN vilket arbete! utbrister de. Hur gör man? Hur hinner man?
Det här är viktiga frågor. Hur gör man är den enklaste frågan att besvara. Man bestämmer sig för att göra och skapar en slags tänkande kring detta och börjar i liten skala så att man kan börja införa detta i sin dagliga lärarverksamhet och tillsammans med eleverna. Det är ett tänkande anslag som man utför i praktiken.
Hur hinner man? är en svårare fråga. Det mina kollegor får se är slutprodukten, det summativa och den summativa bedömningen, ett resultat av ett arbete som pågått ett år, i form av den formativa bedömningen som sker ständigt och är en läraraktivitet i förhållande till elevens utveckling och utvecklingspotential. Då jag skriver in LUS i min lusrapport så är eleven där intill mig, jag skriver och berättar för eleven vad jag skriver och eleven får och bör ha synpunkter på det. Detta främjar vårt gemensamma arbete och eleven deltar i processen kring sitt egna lärande. Det är positivt ur flera aspekter. Det är också en unik stund med läraren och det är stärkande för eleven att vara i fokus för sitt egna kunnande.
Då jag summativt har sammanställt ett litet häfte om klassens läsutveckling ser det genast stort ut, ett gigantiskt pedagogiskt arbete ligger där framför dem. Men allt det som syns i det färdiga arbetet är dagliga iakttagelser som jag dokumenterat vilket i sig inte har tagit många minuter i anspråk av min undervisning. Så vill jag att bedömningar ska utvecklas - i nära relation till eleven och i samspel med undervisningen, mål att sträva mot och själva vägen dit.
Eleverna är också samspelande med varandra och de ska ha stöd och uppmaningar att reflektera över samarbetet, lärandet de gör ihop och skriva en utvärdering till varandra:
I höst har jag fått förtroendet att föreläsa om mitt aktiva arbete i klassrummet och ser med spänning fram emot att möta lärare i den formativa process vi ska utvecklas i tillsammans. Det är processen som skapar resultatet.
Anne-Marie
som gärna återkommer - jag är ständigt i en formativ process - nu har jag summerat samman något och redan under den summativa avslutningen blommar nya idéer upp och allt blir återigen en formativ process och så ser lärandet ut. Man stannar upp, summativt nedslag, och tar nya kliv, formativ fortsättning.
Jag tänker också om omsluter er som tänker - det här kommer jag aldrig hinna, det här är för ambitiöst, det här är för mycket arbete - att ni ser bara produkten inte vägen till denna produkt. Ni som läser min bok håller den färdiga boken i er hand, några färdiga sidor, producerade och tryckta, men såg inte travarna av refuserade sidor, ni såg inte det jag processade och prövade vilket hade varit nog så intressant att följa.
Det färdiga resultatet är i sig något summativt - det är färdigt och det är i sig stort - men vägen dit beror på alla de där nedslagen, funderingarna, insikterna och dialogerna man har haft under sin lärartid i ett klassrum med lärande elever. Processen är man mitt i - och förmågan att se det har vi redan. Där kan vi alltså börja!
Fråga varför?
Det är den svåraste frågan man kan få - varför?
Varför gjorde du så?
Varför?
Varför är choklad så gott?
Det är lika svårt att svara på.
Varför är choklad så gott och varför gjorde jag så?
Jag ställs till svars men jag kan inte svara.
Jag mumsar choklad och struntar fullkomligt varför det är så gott.
Jag svarar helt sonika
- Därför!
Anne-Marie
Varför gjorde du så?
Varför?
Varför är choklad så gott?
Det är lika svårt att svara på.
Varför är choklad så gott och varför gjorde jag så?
Jag ställs till svars men jag kan inte svara.
Jag mumsar choklad och struntar fullkomligt varför det är så gott.
Jag svarar helt sonika
- Därför!
Anne-Marie
Alldeles nyss sommarlov
Jag hämtade den sista läraren i klassrummet intill, klockan var strax före halv åtta, frågade
- Är du klar, ska jag skjutsa dig hem till dig, och skapa sommarlov?
Jag hade precis stängt sommarlovsdörren till klassrummet, bar tre kuvert som skulle postas, en trött och utarbetad grönväxt behövde nytt syre för att växa sig stark syntes i en använd och återbrukad plastpåse. Då vi satt i bilen, svängde bort från skolbyggnaden rakryggsreste sig ryggraden i mitt inre - jag har sommarlov. Jag är sommarledig. Det kändes stort. Jag har gjort min terminsavslutning. Jag är färdig. Nu ska jag vicka tårna i min egna tillvaro.
Anne-Marie,
som kommer att blogga vidare dagligdags - det roar mig.
Skolans ord: Målsman
Målsman
det är ett annat ord för förälder.
Föräldrar är målsmän.
Ordet inkluderar ordet mål.
Föräldrarna ska givetvis också vara väl orienterade i de mål skolan har,
undervisningen syftar till och vilka kunskaper man önskar i nationen.
Anne-Marie
För skolan
Det är två ord.
En hel verksamhet som ser positivt på skolan. Är för den.
För skolan.
Förskolan!
Anne-Marie
En hel verksamhet som ser positivt på skolan. Är för den.
För skolan.
Förskolan!
Anne-Marie
Förtjust i förskoleklassen
Jag har haft förmånen att följa en förskoleklass under ett helt läsår. Varje besök jag har haft har fått förmånstitta in på den lekande lärande verksamheten. Det som händer i mig då jag deltar på avstånd är att värmen och glädjen sprider sig inom mitt pedagogiska hjärta. Ibland står jag länge utanför dörren och tittar in. Jag hör inget, och ibland skärper det sinnet att titta och se, man tar bort ett sinne för att se bättre. Jag ser mattelekarna och dagens fokus omsorgsfullt placerat på golvets runda matta, jag ser en ring med ungar som tittar på den läraren som berättar och som sedan tillåter lekens undersökande kraft - ungarna rör sig mot och med uppgiften, prövar och undersöker - och jag blir i mig själv en krypande unge som i fantasin väger legoklossar med pennor eller hoppar tvåsteg på mattan - och jag inser att matematik är såväl rörelse som görande och som grädde på moset - en aning reflektion om vad leken handlade om. Därför skänker jag en pedagogisk hänvisning till denna viktiga förskoleverksamhet. Vi mår alla bra av det lärande som gör oss lekande och undersökande.
Anne-Marie
Anne-Marie
Det föränderliga kunskapsäpplet
Det var genom Metabolism ord - det livskorta lärandet - som jag kom att se det förändrade kunskapsäpplet och kände ett behov av att rita det omedelbart.
Jag önskar mig ett runt, saftigt, grönt, rött eller till och med ett vinteräpple, importerat eller trädgårdsodlat i min nästas trädgård och jag längtar efter hungern. Hungern att ta ett rejält bett i äpplet, slita det i stycken, göra mos av det mellan tänderna, slicka i mig saften eller pressa det till kunskapssaft och servera den på flaska, jag vill koka mos, göra nytt och fundera över om inte päron fungerar på samma sätt som det runda, goda och sinnliga äpplet. Jag vill trotsa som Eva i bibeln, äta utan tanke på att jag tvingas ut ur paradiset med en väsande orm i hasorna, för alla äpplen och allt jag lär mig är min egendom, min framtid och jag spottar kärnor lite här och där, kastar skruttet i komposten, skriker efter fler - för sån är min hunger.
Det som skrämmer mig är vi börjar stapla kunskapsäpplen i form och travar för att sedan portionera ut dem i packeterad form med stämpeln - SÅ HÄR VILL VI HA DET! VARSÅGOD! ÄT!
Anne-Marie
http://www.metabolism.wordpress.com/2009/06/15/det-livskorta-larandet/
C och V
C är en slags ton som gör mig glad och kvittrig.
V är ingen ton alls men om man sätter ihop C och V kan det bli ett dokument för den som vill ta sig ton.
Anne-Marie
Tända och släcka
Det ser så ljust ut innan man släcker ned. Så tänkte jag en aning sorgset. Men så kom jag på att så fort man tycker det ser mörkt ut kan man tända igen.
Anne-Marie
Å och Ä
Å är också ett underbart läte då man häpnas över att man står vid en å.
Ä säger den som inte häpnas över att man står vid en å och säger å utan tycker att det är en aningens ointressant att stanna vid en å utan har helt andra intressen.
Det är bara jag som leker med bokstäverna,
man får det,
Anne-Marie
Axplock och lärartänk
Det är så skönt att studera i lugn och ro.
Klassrummet är mitt eget för några timmar.
Lugnet bryts då en kollega knackar på.
Så är det i en skola där tiden äntligen finns.
Kollegor tittar in, slår sig ned, och genast är den pedagogiska diskussionen igång.
Jag kan inte låta bli. Det sprudlar om mig då.
Jag har studerat mina elevers arbeten i flera dagar nu.
Jag ser hur mina röda undervisningstrådar är just röda trådar.
Sammantaget är det ett helt nystan av lärdomar och kunskaper.
De är inte mina röda trådar.
De är läroplanens intentioner och kursplanernas uppdragstänk som syns i elevarbeten.
Jag har förståss ett finger med i alltsammans.
Jag skördar något där jag arbetar i lugn och ro.
Skördar lärartänk, omsättartänk och får genast fatt i mina visioner om nästa läsår, nästa termin.
Anne-Marie
Klassrummet är mitt eget för några timmar.
Lugnet bryts då en kollega knackar på.
Så är det i en skola där tiden äntligen finns.
Kollegor tittar in, slår sig ned, och genast är den pedagogiska diskussionen igång.
Jag kan inte låta bli. Det sprudlar om mig då.
Jag har studerat mina elevers arbeten i flera dagar nu.
Jag ser hur mina röda undervisningstrådar är just röda trådar.
Sammantaget är det ett helt nystan av lärdomar och kunskaper.
De är inte mina röda trådar.
De är läroplanens intentioner och kursplanernas uppdragstänk som syns i elevarbeten.
Jag har förståss ett finger med i alltsammans.
Jag skördar något där jag arbetar i lugn och ro.
Skördar lärartänk, omsättartänk och får genast fatt i mina visioner om nästa läsår, nästa termin.
Anne-Marie
Ö och I
Ö är ett sommarord.
I är ett vattenord.
Ö är ingenting i Skottland.
I är jag själv när jag är där.
Anne-Marie
I är ett vattenord.
Ö är ingenting i Skottland.
I är jag själv när jag är där.
Anne-Marie
Humla i min penna
Så är det sommarledigheten som hägrar. Förra sommaren skrev jag en bok, från morgon till kväll skrev jag, rev mitt hår, tänkte, läste och skrev. Jag började klockan sju på morgonen och avslutade skrivandet klockan sju på kvällen. Jag satt på fik och läste manus, strök rikligt i pappershögarna och bet i bläckpennorna - tänkte. Denna sommar blir nog lika skrivande då min förläggare antog en idé jag hade. Den framtida boken kräver sitt skrivande trots att jag sedan länge skrivit själva ramen för innehållet. Jag ska slå mig ned vid bord och också denna sommar bära pappershögar med ord på.
Anne-Marie
som smakar på några sommarord;
Humla, blomster, brygga, termos, korsord, barfota, horisont, ö, vatten, loppmarknad, trappa, långpromenad, skog, bok och ingenting annat än att göra det som faller mig in.
Anne-Marie
som smakar på några sommarord;
Humla, blomster, brygga, termos, korsord, barfota, horisont, ö, vatten, loppmarknad, trappa, långpromenad, skog, bok och ingenting annat än att göra det som faller mig in.
Remiss ifall det är någon miss?
Den fortsatta lagstiftningsprocessen
Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet (Ds 2009:25) skickas nu ut på remiss till ca 140 remissinstanser. Remissvaren ska vara inkomna till Utbildningsdepartementet senast den 25 september 2009. Samtliga remissvar kommer publiceras på regeringen.se.
Efter remisstidens slut påbörjas arbetet med att sammanställa alla inkomna remissvar samt att bearbeta förslaget till en ny skollag utifrån de inkomna remissvaren.
Därefter kommer regeringen under hösten 2009 att besluta om en lagrådsremiss. Efter Lagrådets granskning och inarbetande av de synpunkter som då lämnats kommer en proposition att läggas fram under våren 2010.
Efter att riksdagen har behandlat och beslutat om propositionen förväntas den nya skollagen kunna börja tillämpas den 1 juli 2011.
______________________________________ur regeringens promemoria__________
Jag har läst igenom det jag har fått mig till dels av den nya skollagen.
Jag tänker att vi måste förstå lagtexterna bättre i skolvärlden, samtliga är omsättningsbara. Jag skulle önska en arbetsgrupp vid varje skola som arbetar med frågorna kring skollagen. Jag har försökt att översätta de kapitel som nu skissas upp, översätta dem till skolrättigheter för eleverna. En del av de saker som finns i den nya skollagen välkomnar jag, annat tror jag ställer till problem för eleverna. Och hurvida lärare kan hantera den makt som syns i lagen om avstängning av elev.Jag funderar också över definitionerna, vad den berömda ordningen innebär och hur straffandet och utstraffandet av elever som behöver skolan, som också har skolplikt, och hur vi ska förvalta vårt uppdrag i förhållande till möjligheter vi nu har att stänga av och stänga ute elever. Jag tror det är djupt olyckligt med en skola för alla, därtill skolförpliktande, och som i flerdubbel bemärkelse kan avstänga elever. Skolan är DEN enda samlingspunkten för de som växer upp i vårt land, och därför ska vi vända och vrida på alla vuxna möjligheter att låta eleverna inkluderas i den verksamhet som heter skola. Ska vi räkna det i kronor och ören har vi allt att vinna på att vi ger varje individ i skolan förutsättningar till sin skolgång.
Personligen beklagar jag att man sätter en gräns mot dem som vill försöka plugga upp sina betyg, läsa på komvux, då jag vet att elever i svårigheter, vilka vi alla någon gång kan hamna i, har svårt att prestera och göra sitt bästa i skolan samtidigt som föräldrar skiljer sig därhemma, en förälder dör, drabbas personligen av sjukdom och annat som stör en harmonisk skolgång. Det är nästan tioårig skolgång - och någongång kommer elever i svårigheter och då ska skolans skyddsnät fungera.
Det är djupt beklagligt att man tar ifrån lärande som vill fördjupa sig ytterligare, som vill nå sina framtidsmål, att inte få göra det. Det är inte alla unga som redan i gymnasiet vet hur de vill studera efter skolan. Jag önskar att man skapade bättre förutsättningar för unga människor. Inte tror dem om de värsta, ser dem som lata och ointresserade utan att något givit dem ny vilja och därmed förmåga att läsa med större målinriktad kraft. Livet är komplext och alla händelser är inte unga människor ansvariga för, de drabbas av saker och ting precis som vi vuxna, och förlorar sina betyg när något händer.
Det finns all anledning att studera skollagen noggrant.
Och ställa sig frågor om hur att förvalta människo-och kunskapssyn i förhållande till de lagar som omsluter skolans verksamhet. Och hur förvalta ansvaret och omsorgen om de som växer upp?
Anne-Marie''
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mojlighet-att-lasa-upp-betyg-stoppas-1.891267
http://www.metabolism.wordpress.com/2009/06/15/det-livskorta-larandet/
Favoritordspråk
Jag gillar ordspråket
DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN.
Jag gillar kor. Därför är jag glad att det inte är någon ko på isen.
Vilket är ditt favoritordspråk?
Anne-Marie
DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN.
Jag gillar kor. Därför är jag glad att det inte är någon ko på isen.
Vilket är ditt favoritordspråk?
Anne-Marie
I närvaro av elever
Elever gör saker och ting till sina lärare. De sätter ihop meddelanden med omsorg, ger iväg vackra tankar om sina lärare. Idag besökte jag min grannlärare. Det flödar värme och ljus från detta klassrum. Man känner inspiration. Där satt hon mol alena, skolavslutningsklassrummet såg nyss utsprunget ifrån. Så är det ifrån de flesta klassrum jag känner till. De är mer inspirationsrum och manar på lärandet. Ett rum går att läsa. Jag läser det med värme. Åh så vackra skoltankar jag får härinne, säger jag till min kollega.
Då visar hon ett elevtänkande gensvar. Det är vackert och omsorgsfullt tänkt från eleverna till henne. Jag tänker på mina elever - hur de backar upp sin lärare - hur de ständigt uppmuntrar sin lärare.
- Du är den bästa läraren!
- Du är den bästa bästa bästa läraren!
Och så är det. Vi är alla den bästa läraren! I våra klassrum. När en ny lärare kommer in, träder fram, tar över klassen är den läraren sedan den allra bästa läraren, den bästa vi har haft... och det är så det är. Fint tycker jag.
Anne-Marie
Då visar hon ett elevtänkande gensvar. Det är vackert och omsorgsfullt tänkt från eleverna till henne. Jag tänker på mina elever - hur de backar upp sin lärare - hur de ständigt uppmuntrar sin lärare.
- Du är den bästa läraren!
- Du är den bästa bästa bästa läraren!
Och så är det. Vi är alla den bästa läraren! I våra klassrum. När en ny lärare kommer in, träder fram, tar över klassen är den läraren sedan den allra bästa läraren, den bästa vi har haft... och det är så det är. Fint tycker jag.
Anne-Marie
Snabbögnat igenom skollagen
Idag sitter jag fast i praktiken. Jag arbetar i mitt klassrum. Tittar noggrant på alla elevarbeten, skriver omdömen som jag söker utveckla i en framåtsyftande och respektfull anda, går igenom lus-rapporteringarna och målen för årskurs fem. Jag har att göra. Jag tycker om att göra detta arbete. Det sker med en långsamhet som måste omsluta skolarbete, lärarnas profession och elevernas lärande. Jag har därför inte tittat mer än storögt på det mail jag fick från Björklund, om skollagens nya bestämmelser. Detta är skolfrågor som kräver tid, omsorg och omsättande tankar från lärare och skola. Jag tänker inte yttra mig genast, jag tänker grubbla och ha mitt huvud på skaft. Nu sitter jag där jag sitter i mitt klassrum. Närvaron av eleverna är påtagligt.
I Almedalsveckan har mina tankar om skolrättigheter blivit väggfasta ord. De ska också omsättas och förverkligas. Vi syns där om inte förr.
Anne-Marie
I Almedalsveckan har mina tankar om skolrättigheter blivit väggfasta ord. De ska också omsättas och förverkligas. Vi syns där om inte förr.
Anne-Marie
Frågeknuten
- Rita något åt mig, snälla, snälla, snälla säger jag till en av de närmaste personer jag känner. Rita vad som helst, en penna? Ett frågetecken? Ja, vad som helst.
Och på ett litet kick: en penna och ett frågetecken.
Som man frågar får man svar,
som man begär får man nedtecknat!
Anne-Marie
Och på ett litet kick: en penna och ett frågetecken.
Som man frågar får man svar,
som man begär får man nedtecknat!
Anne-Marie
Konstvärken
Det är ett konststycke att balansera en svart kopp kaffe genom korridorer, över pappershögar för att slå sig ned och i full närvaro njuta av stunden - fikadags! Godmorgon!
Anne-Marie
Min bror har byggt en båt - om att härbärgera tålamodet
Min bror har byggt en båt.
Det tog min bror många år att bygga en båt.
Min bror är i skogen och letar furor.
Det är furor som ska vara till båten.
Min bror har byggt en båt.
Min bror har lagt sin sista hand vid båten.
Den sista sandpapperstagen har han lagt vid båten.
Den sista skruven är åtdragen.
Den sista fernissan fernissad.
Det är min brors sista arbetshand vid båten.
Nu väntar omklapparhanden, båtförarhandlingarna.
Min bror har lagt i sin båt.
Det varliga och farliga examensprovet.
Vattnet är domare och betygsförkunnare.
Ska båten flyta? Ska båten fungera som båt?
Ska barlasten bara vara last?
Ska båten gunga vackert på vågorna,
klara stormarna...
Min bror har byggt en båt.
Vännerna har sjösatt den.
Detta stora ord - sjösättning - som avnavlar båten från land.
Från båtbyggarhänder till självständig bärkraft.
Det är vattnet som bär båten,
det är båten som håller vattnet på avstånd.
Min bror ringer...
- Nu är den i.
Min bror ringer några dagar senare...
- Nu är den på bottnen. Den sjönk.
Jag nästan skriker av förskräckelse.
Båten! Botten! Vattenintaget!
Min bror ringer...
- Nu är den tätat igen... syrran... det är sån´t som händer med en båt.
Jag beundrar tålamodet. Förmågan att härbärgera tålamod och framtidsutsikten. Snart ska min bror segla.
Anne-Marie
Hur växer ett träd?
I kulturprogrammet på radio talade man om träden. Sverige täcks av 60% skog berättade man. Det är mycket tänkte jag då jag lyssnade. Människan behöver sin skog, tänkte jag och funderade över hur länge sedan jag gick i skogen. Det var för länge sedan. Nästan tre veckor sedan jag gick i skogen.
Nu är det ett televisionsprogram av dokumentärart. Om skogen och människans vilja att vara där. Bygga sig ett hus i ett träd. Jaha tänker jag. Och så längtar jag efter lukten av barr, fuktigheten som hålls i lövverken under sommardagarna, ljudet av mina fötter som knäcker till en gren, ojämnpromenaden på äventyrsvägarna, hoppet över lerpölen, och spåren efter något djur... och alla frågorna kring det självklara i en skog.
Ett endaste litet träd växer upp, blir stamtjockare, lövrikare och utan att förändra marken runtomkring - det är något med näringsinriktningen - hur går det till när trädet växte sig stort, tjockt och förgrenade sig?
Det kan vara ett sätt att problematisera något om trädet, växten och den näringskedja som trädet ingår i och som vi så väl behöver. Man kan tänka då man står intill ett högt träd... hur gick det här till?
Skogsnäringen - hur när vi en skog?
Anne-Marie
Oskyddat läge
Det lilla barnet har gummistövlar. Ställer sig i regnet, i vattenpölen, trampar försiktigt i vattnet. Jag överlyssnade ett samtal som fick mig att beklaga en värld jag inte kan hantera eller överblicka, inte heller den slags vuxenhet jag inte förstår mig på. Ett barn står och väntar på in pappa, mamman väntar också. Mamman är arg, besviken, vill hem till sitt hem, för ett högröstat samtal i mobilen, skäller ut den där pappan som svarar i andra änden, och är ofin i munnen.
Det lilla barnet gör en protest som syns i den sloknande huvudet och den alltmer böjda ryggraden:
- Jag känner mig väldigt orolig - men ingen lyssnar.
Då samtalet mellan de två vuxna är över vänder sig föräldern till sitt barn och säger
- Din pappa är en d...... idiot. Han vill inte veta av dig.
Barnet säger med en allt tystare stämma
- Jag känner mig orolig i magen. Det gör ont.
och då tänker jag på den stora ensamheten som omsluter de här föräldrarna och det här barnet. Det är inte rätt att ta ifrån ett barn sin kärlek till någon av föräldrarna, det är inte rätt av någon förälder att inför sitt barn nedvärdera den andre parten. Det är inte rätt. Det lilla barnet skvätter - skvitt-kvätt - med gummistövlarna i vattenpölen. Jag känner mig maktlös, och tänker att jag borde ta hand om situationen, men kan inte då barnet och den vuxne försvinner bort mot trapporna. I regnet syns alla som plötsliga förlorare. Också jag som inte har ett dugg med saken att göra. Eller har jag det?
Anne-Marie
Anne-Marie
Skyddat läge
Regnet slår mot fönstret. Utanför syns parasollets skydd över bordet. Vinden kastar in regndropparna inunder. Så trots ett tak blir allt blött inunder. Där jag står, innanför, är skyddat läge. Jag anar blåsten, dropparnas tyngd och de blöta skorna. Det viner i husets ventilationstrummor och plåttaken fortplantar regndroppstakterna. Innanför står jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
I nödvändigheten
Morgon!
Kaffe!
Tidningar!
Böcker!
Regnet!
Tänket!
Innehållet!
Balkongeländet!
Blomsterhavet!
Leverpastejmackan!
Solskensorden!
Soporna!
Rörligheten!
Söndagen!
Anne-Marie
Litet ord med stora möjligheter
Idag var jag bara ute på spaning efter något ord. Ett ord på vägen, eller ett ord på väggen.
Jag hittade ordet dörr. Då tänkte jag ... vackert ord egentligen ...
Då tänkte jag - hur många dörrar öppnar och stänger jag under min dagliga tur genom staden:
En dörr jag öppnade idag var vägen ut ur mitt hem,
därefter gick jag förbi en massa dörrar,
en hissdörr in och en hissdörr ut,
porten är en slags dörr,
och sedan vips ute på gatan,
från gatan in i T-banan.
T-banan innebär flera dörrar,
och en biljettkassepassage där jag ler åt biljettstämplaren,
genom dörren in i t-banan,
- dörrarna stängs, se upp -
Jag såg upp och såg dörrarna stängas,
för att öppnas,
och sedan är på språng till tvärbanans dörrar,
som också
- dörrarna stängs, se upp -
och kliva ut genom dessa dörrar,
för att kliva rakt ut på en gata,
leta sig fram till en annan dörr,
in genom den,
och sedan ut genom en annan,
in genom en affärsdörr - plingeling -
och ut genom den...
puh.... hur roligt är det att skriva om alla dörrar man tar och öppnar under en dag i sitt lilla lördagsliv...
men det här med dörren...
en dörr betyder också en tröskel,
oavsett om den är hög eller låg,
om man står på tröskeln
står man mitt i ett steg,
en förändring.
Dörrar öppnas och dörrar stängs.
Dörr - ett möjligt ord.
Anne-Marie
Spöken på ljusan dag
Dagens axplock av fotografier efter en promenad runt i Stockholms utkanter. Promenaden ackompanjerades av ett tungt regn, väsande vindar i grönskande blad, och allt jag tänkte på var ungars längtan efter spökhistorier som är lagom läskiga ... men tillräckligt läskiga för att skrämmas lagom.
Anne-Marie
Anne-Marie
Mailet innehöll några ord...
På din blogg är det härligt rörlig ordfest: bokstäverna "fyller år" mest hela tiden.
Något så vackert har jag nog aldrig läst tidigare. Och om jag får orden att fylla år i min blogg - så är det läsarna som får orden att slå upp sina innebörder. Tack! Tusen, tusen tack!
... och tänk om vi kunde överföra läsinlärningstanken och bokstävernas stora gåta till en ständig födelsedagsfest för våra elever ...
Anne-Marie
Något så vackert har jag nog aldrig läst tidigare. Och om jag får orden att fylla år i min blogg - så är det läsarna som får orden att slå upp sina innebörder. Tack! Tusen, tusen tack!
... och tänk om vi kunde överföra läsinlärningstanken och bokstävernas stora gåta till en ständig födelsedagsfest för våra elever ...
Anne-Marie
På perrången hittar jag på...
Jag står på perrången och hittar på. Jag till och med stavar fel på ordet perrången (härligt kreativt och det gör jag med all rätt, lite trots har ingen farit illa av.)
Jag står vid hittegodsutlämningen.
Jag har tappat min pedagogiska gnista och avvaktar vid hittegodsinlämningen.
- Har ni fått en pedagogisk gnista, frågar jag föreståndaren för borttappade ting och annat av förlustart.
- Pedagogisk gnista? säger mannen bakom disken, och hur skulle det se ut menar ni?
- Ja, en slags nyfikenhetsglädje över saker och ting, svarar jag en aning fundersam själv.
- Aha, nej någon pedagogisk gnista har vi inte fått in, men vad sägs om en entreprenöridé som någon nyss förlorat.
- Nej, jag vill inte hämta ut någon annans förlorade sak, jag vill ha min egen pedagogiska gnista tillbaka, säger jag och grubblar på vad entreprenören skulle tänka om jag satte entreprenörens tankar i verket.
- Så storsint av er, nickar mannen bakom disken, så generöst av er att inte stjäla en annan människas idé.
- Storsint? Det var ett vackert ord, men jag undrar - har det med absint att göra? funderar jag alldeles för djärvt.
- Absint? Men kära människa, absint har inte med storsint att göra. Storsint är ... ja, vad är nu det? plirar mannen på andra sidan disken för borttappade saker och ting.
- Om man vill lämna in något som man aldrig mer vill ha kontakt med, var gör man det i så fall, frågar jag som har en liten idé (inte entreprenörens utan en egen).
- Lämna in det till disken intill, där tar de emot massor av saker och ting som ingen behöver, och som ingen har blivit glad av, snarare trassliga saker, som t.ex ordet - småsint - ja, skratta inte nu, men det ordet ligger där och skräpar på en hylla, säger mannen med en aning glimt i ögat.
- Ha, säger jag, jag ser glimten, du har lånat min glimt! Jag ser glimten i dina ögon, skrattar jag och inser att jag är i färd med att återfå något av det jag förlorat.
- Nej du kära kvinna, det här är min glimt, och den tänker jag inte slarva bort. Det var jag som lämnade in ordet småsint till personen vid disken därborta... därav min glimt. Det är min gör-dig-av-med-saker-och-ting-som-sätter-krokben-för-dig-glimten, och den glimten vill jag väldigt gärna behålla, skrattade mannen på andra sidan disken, disken som skiljde borttappat från hittat.
- Aha, sa jag. Jag tror jag står vid fel disk. Jag bär på någon annans packning. Ska göra mig av med lite därborta. Ha det bra så länge, säger jag och pinnar iväg med raska steg till disken för absolut onödiga ord, saker och ting, som man inte behöver ha med sig i sitt bagage, även sådant andra lagt ned för att tynga promenaden.
Anne-Marie,
som återkommer med en berättelse om vad som händer där...
Jag står vid hittegodsutlämningen.
Jag har tappat min pedagogiska gnista och avvaktar vid hittegodsinlämningen.
- Har ni fått en pedagogisk gnista, frågar jag föreståndaren för borttappade ting och annat av förlustart.
- Pedagogisk gnista? säger mannen bakom disken, och hur skulle det se ut menar ni?
- Ja, en slags nyfikenhetsglädje över saker och ting, svarar jag en aning fundersam själv.
- Aha, nej någon pedagogisk gnista har vi inte fått in, men vad sägs om en entreprenöridé som någon nyss förlorat.
- Nej, jag vill inte hämta ut någon annans förlorade sak, jag vill ha min egen pedagogiska gnista tillbaka, säger jag och grubblar på vad entreprenören skulle tänka om jag satte entreprenörens tankar i verket.
- Så storsint av er, nickar mannen bakom disken, så generöst av er att inte stjäla en annan människas idé.
- Storsint? Det var ett vackert ord, men jag undrar - har det med absint att göra? funderar jag alldeles för djärvt.
- Absint? Men kära människa, absint har inte med storsint att göra. Storsint är ... ja, vad är nu det? plirar mannen på andra sidan disken för borttappade saker och ting.
- Om man vill lämna in något som man aldrig mer vill ha kontakt med, var gör man det i så fall, frågar jag som har en liten idé (inte entreprenörens utan en egen).
- Lämna in det till disken intill, där tar de emot massor av saker och ting som ingen behöver, och som ingen har blivit glad av, snarare trassliga saker, som t.ex ordet - småsint - ja, skratta inte nu, men det ordet ligger där och skräpar på en hylla, säger mannen med en aning glimt i ögat.
- Ha, säger jag, jag ser glimten, du har lånat min glimt! Jag ser glimten i dina ögon, skrattar jag och inser att jag är i färd med att återfå något av det jag förlorat.
- Nej du kära kvinna, det här är min glimt, och den tänker jag inte slarva bort. Det var jag som lämnade in ordet småsint till personen vid disken därborta... därav min glimt. Det är min gör-dig-av-med-saker-och-ting-som-sätter-krokben-för-dig-glimten, och den glimten vill jag väldigt gärna behålla, skrattade mannen på andra sidan disken, disken som skiljde borttappat från hittat.
- Aha, sa jag. Jag tror jag står vid fel disk. Jag bär på någon annans packning. Ska göra mig av med lite därborta. Ha det bra så länge, säger jag och pinnar iväg med raska steg till disken för absolut onödiga ord, saker och ting, som man inte behöver ha med sig i sitt bagage, även sådant andra lagt ned för att tynga promenaden.
Anne-Marie,
som återkommer med en berättelse om vad som händer där...
I lördagligheten
Det känns märkligt skönt med ledigheten. Lördagens vidder syns möjliga och egna. Jag gör min lördag. Kaffet är svart, hett och nödvändigt, Dagens Nyheters Korsord kryptiskt. Himlen är inte röd, inte blå utan grå men jag kan vara inomhus och skapa kaos eller ordning med de bokstäver jag väljer att sätta samman. Jag behöver en aning avstånd till min daglighet. Så lördagen erbjuder fristad och perspektiv.
Anne-Marie
Anne-Marie
Javisst - PASSION PEDAGOGIK!
Hej alla Passionerade Pedagoger
Tack så hemskt mycket för senast. Det var fantastiskt att se alla, gamla som nya medlemmar! Vi hoppas ni kände er välkomna och att ni blev inspirerade.
Tack också Anne-Marie Körling för fantastiskt engagemang och för en tankeväckande föreläsning kring läraren som ledare och för det uppvaknande som du tvingade oss till! Det som i efterhand diskuteras här på Passion Pedagogik är tanken kring hur man kan fokusera på alla elevers kunnande i stället för att fokusera på deras brister och hur man sedan kan bygga undervisningen kring detta. Har ni förslag på hur man kan göra detta så mejla gärna förslaget till oss så publicerar vi det.
Vi tackar också för utvärderingarna, de värmer och lyfte r och ger oss än större lust och anledning till Passion Pedagogik. Den ligger ute på hemsidan under nätverksträffar, Stockholm, tidigare träffar tillsammans med det sammanställda materialet från nätverksträffen De ”ledarskaps – uppgifter” ni själva gjorde ligger under respektive basgrupp på vårt forum – gå in där, läs, gör och skriv sedan för att berätta hur det gick. Jag har också gjort några mycket enkla men utvecklande uppgifter som ligger på hemsidan under fliken Månadens inspiration – prova gärna.
Vi vill tacka våra nominerade Carl-Johan Markstedt, och vinnande pristagare till Pedagogiska Priset, Christel Windh och Else-Marie Jensen. Vi önskar er all lycka och framgång med fortsatt pedagogiskt arbete men önskar er också välkomna till nätverket.
Nästa träff den 9 september kommer att handla om "Den bortglömda delen av läroplanen - elevens sociala kompetens och emotionella utveckling”. De senaste årens hjärnforskning har givit oss en förståelse och kunskap om hur vårt intellekt och våra känslor samspelar med varandra. Vi vet idag att EQ är viktigt för oss alla för att växa och utvecklas, vare sig vi befinner oss i sandlådan eller i en ledarroll för ett stort företag. Bred forskning visar idag att emotionellt och socialt fokus i undervisning inte bara leder till bättre attityder och positiva beteenden utan också till bättre studieresultat. Föreläsare för träffen kommer snart att presenteras!
Ni som var sjuka och av olika anledningar inte kunde delta i den förra träffen har en mycket bra bok att hämta ut, ”Vägen till skriftliga omdömen” av författaren Anne-Marie Körling. Den finns undanlagd åt dig/er och hämtas ut vid nästa träff. Vi vill också passa på att tacka Bonnier Utbildning, LR, Lärarförbundet, LO, Svenskt Näringsliv, Stockholms Universitet, Rektorsakademien och Stockholms Stad – utan er skulle detta inte vara möjligt.
Soliga sommarhälsningar
Susanne Krog-Jensen
Projektledare Passion Pedagogik,
Omsorgsarbete i klassrummet
Varje elevs arbete ligger i prydliga högar. Många processböcker har varje elev. Jag tittar igenom varje elevs arbete, sida för sida, ser utvecklingen. Skriver skriftliga omdömen. Skriver ned vad jag ser, skriver upp det jag ser av utveckling, ser också vad som eleven har i sin utvecklingspotential. Detta talar vi dagligen om. Jag satt i fem timmar och hann med fyra elevers arbete och tänket som omslöt just dem. Sammanställde också klassens läsutvecklingsunderlag och gjorde vackra häften av det myckna lärandet och lade i presentförpackningar och sände iväg till min rektor och till de biträdande. Jag har utvecklat arbetet med mallar och underlag en aning, bättre synliggjort elevernas läsutveckling, och hoppas de finner en intressant läsning och skolutvecklingstanke.
Anne-Marie
Anne-Marie
Omslutande elevord
Jag har varit i mitt klassrum. Nästan märkligt då det är tomt. Det är eleverna som gör själva klassrummet. Regnet vräker ned utanför men doften av de gula trädblomstren stannar kvar och lyfter fram en sommarkänsla. Jag plockar bland papper och avslutar med att gå igenom mina elevers läroprocesser, ser utvecklingar och fortsättningar hos var och en av dem, är noggrann och skriver ned det mesta i dokument som jag ska sända hem i kuvert. Jag hittar en liten förklaring om mig själv i en elevbok. Och jag stannar upp i mitt tänkande - ser kanske inte modet jag besitter - men vet att den sista raden är väldigt annemarie-giltig.
Anne-Marie
Anne-Marie
De pedagogiska frågorna
På lärarhögskolan talade vi om de pedagogiska frågorna - VAD, HUR och VARFÖR. Jag vill gärna lägga till några andra pedagogiska frågor; VEM och NÄR.
Jag kommer att utveckla detta tänk under mina fortsatta funderingar - pedagogiska frågor har inga givna svar. Svaren kan förändras då en annan aktör kommer in - exempelvis eleven!
Anne-Marie
Jag kommer att utveckla detta tänk under mina fortsatta funderingar - pedagogiska frågor har inga givna svar. Svaren kan förändras då en annan aktör kommer in - exempelvis eleven!
Anne-Marie
Skolavslutningar vs skolstarter
Jag gillar skolavslutningar.
Men jag skulle önska att vi lade ned ännu mer krut på skolstarterna.
Och inriktningen mot det gemensamma arbetet:
Tjoho! Nu börjar vi - välkomna! Åh så spännande det ska bli! Skolan har en plan för dig - en läroplan - hur vi ska göra med den det behöver vi din hjälp med!
Så ungefär.
Men jag skulle önska att vi lade ned ännu mer krut på skolstarterna.
Och inriktningen mot det gemensamma arbetet:
Tjoho! Nu börjar vi - välkomna! Åh så spännande det ska bli! Skolan har en plan för dig - en läroplan - hur vi ska göra med den det behöver vi din hjälp med!
Så ungefär.
Tankar kring strävansmål och elevens strävan
Jag tycker om våra kursplaner, strävansmål och läroplanen. Här är strävansmålen för engelska. De mesta orden är verb. Verb betyder att man agerar på något sätt - berätta, beskriva, förklara, motivera, läsa, uttrycka, analysera, bearbeta, förbättra analysera - och samtliga ord betyder att de ska omsättas till handling. Handlingen ska ägas av både lärare och elever. Det är eleverna som ska få förverkliga innebörden av orden. För lärandet ligger just i handlingarna som strävansmålen synliggör.
Här är ett axplock över engelska och tänket i klassrummet.
Lärartänket syns i orden utmaningar, lärande tillit och att engelska språket är en fantastisk resa ut i världen samt att engelska är ett av världens kommunikationsspråk. Strävansmål heter det, men om vi får leka lite med orden och handlingarna kunde vi kalla det strävansmåla...
Anne-Marie
Infryst
Man talar om utbränd,
jag vill skapa ett nytt ord - infryst.
Infryst är den som inte får, blir sedd, upplever sig förminskad ...
Anne-Marie
jag vill skapa ett nytt ord - infryst.
Infryst är den som inte får, blir sedd, upplever sig förminskad ...
Anne-Marie
Skolrättigheter; rätten att få uppleva engagemang
Om man ska tala utveckling, måste man också bekräfta engagemanget som skapar utveckling. Om eleverna är engagerade så blir de också språkrikare och handlingskraftigare. Det blir en aktivitet hos de lärande.
Anne-Marie
Anne-Marie
Dagens lärare ... elevaktiviteten lärande
Under avslutningsveckan skrev mina elever tips om hur yngre elever kunde göra för att "fixa" skolan och klara sig bra i den. Vi gav ut alltsammans i ett litet häfte - Tips till våra skolkamrater i andra klasser - så jag ler igenkännande då jag möter den tanken jag själv vill omsätta till verklighet - att äldre elever lär yngre om naturvetenskap (Lärarnas Tidning no 11). Skolan är en hel mängd med andra lärare som syns i eleverna. Det är också ett sätt att få göra sina kunskaper mer verkliga om man får gestalta dem för yngre elever. I Vygotskijs anda och i läroplanens anda helt korrekt. Alla gånger då man litar på elevernas förmåga att vara samtalande lärarande förverkligas lärandet. Jag vill se mer av det i skolans värld. Jag visionerar om den skola där man vågar låta elever i årskurs sex vara stöd och utmanare till någon eller flera elever i årskurs tre.
Jag har skrivit om FRÅGA TRE i min bok Kiwimetoden 2006, och synliggör hur man kan gestalta detta lärande förhållningssätt i ett klassrum. Men min vision har alltid varit att man förverkligar det inom en skola. Mina elever är de bästa lärarna för de yngre. De kan förklara matematik och utmana i engelska samtidigt som de får vara modeller för vad som förväntas inför kommande årskurser. Jag längtar efter ett sådant fördjupande lärande där SHARING är kungsordet för hela skolverksamheten.
Genom att läraren modellar lärande tillit till elevernas vilja och förmåga att själva gestalta sina kunskaper i relation till den som inte kan utan är i färd med att lära skapas gemenskap med stoff, elever och medvetande. Alltsammans ryms inom Vygotskijs utvecklingszon. Vill man se det i praxis kan man kliva ut på en skolgård och se hur ungar lär av varandra. Tror man inte på det man ser kan man ställa sig frågan varför eleverna lär sig så mycket av varandra - hoppa hopprep, svära svordomar, spela fotboll, knäcka koder till dataspel ...
Vem är jag då - i detta lärande - en organisatör, en medaktör, en undervisande lärare som slår sig ned med var och en av mina elever och letar efter utmaningar som passar och vidareutvecklar.
Anne-Marie,
som hänvisar vidare till min bok om Kiwimetoden, Leif Strandbergs två böcker, Petri Partanens Från Vygotskij till lärande samtal, LpO-94, barnkonventionen samt till Lärarnas Tidning no 11
Jag har skrivit om FRÅGA TRE i min bok Kiwimetoden 2006, och synliggör hur man kan gestalta detta lärande förhållningssätt i ett klassrum. Men min vision har alltid varit att man förverkligar det inom en skola. Mina elever är de bästa lärarna för de yngre. De kan förklara matematik och utmana i engelska samtidigt som de får vara modeller för vad som förväntas inför kommande årskurser. Jag längtar efter ett sådant fördjupande lärande där SHARING är kungsordet för hela skolverksamheten.
Genom att läraren modellar lärande tillit till elevernas vilja och förmåga att själva gestalta sina kunskaper i relation till den som inte kan utan är i färd med att lära skapas gemenskap med stoff, elever och medvetande. Alltsammans ryms inom Vygotskijs utvecklingszon. Vill man se det i praxis kan man kliva ut på en skolgård och se hur ungar lär av varandra. Tror man inte på det man ser kan man ställa sig frågan varför eleverna lär sig så mycket av varandra - hoppa hopprep, svära svordomar, spela fotboll, knäcka koder till dataspel ...
Vem är jag då - i detta lärande - en organisatör, en medaktör, en undervisande lärare som slår sig ned med var och en av mina elever och letar efter utmaningar som passar och vidareutvecklar.
Anne-Marie,
som hänvisar vidare till min bok om Kiwimetoden, Leif Strandbergs två böcker, Petri Partanens Från Vygotskij till lärande samtal, LpO-94, barnkonventionen samt till Lärarnas Tidning no 11
Körlings ord tur och retur
Orden kom, gick och försvann. Jag försvann, gick och kom åter.
Anne-MarieMöte ... en nyexaminerad lärare och hennes bror
Jag skulle ensamfika mitt i Stockholm.
Jag hade några boktravar framburna till ett av fikaborden i centralstockholms underbaraste bokhandel. Jag står i fikakön. Någon kommer fram till mig och läraranknyter, läst mig på bloggen, läst krönikor, läst...
- Får jag berätta, säger hon som står där, får jag bekräfta dig...
Det visar sig att jag är någon hon vet något om, läsföljer skulle vi kunna kalla det, jag vet ingenting om henne. Hon utbrister genast
- Jag är färdig lärare idag! Kom och slå dig ned med mig och min bror. Inviterad.
Så följer ett väldigt intensivt och härligt pedagogiskt samtal med en nyexaminerad (underbara människa tänker jag, vore jag rektor så skulle jag bums anställa) samt en bror som är nytänkare och poetryslamvinnare och ... Daniel Boyaciouglu är hans namn. Ja, jag blev sittande där jag satt, insprirerad av de som var långt mycket yngre än jag, informerad om det jag behöver veta om människan som kliver ut i en spännande och ny skolvärld, kultursammansmältning. Då jag tackar för mig... har en och enhalvtimme förflutit ...
och jag inser att jag aldrig kom så långt som att köpa min kopp kaffe.
Anne-Marie
Jag hade några boktravar framburna till ett av fikaborden i centralstockholms underbaraste bokhandel. Jag står i fikakön. Någon kommer fram till mig och läraranknyter, läst mig på bloggen, läst krönikor, läst...
- Får jag berätta, säger hon som står där, får jag bekräfta dig...
Det visar sig att jag är någon hon vet något om, läsföljer skulle vi kunna kalla det, jag vet ingenting om henne. Hon utbrister genast
- Jag är färdig lärare idag! Kom och slå dig ned med mig och min bror. Inviterad.
Så följer ett väldigt intensivt och härligt pedagogiskt samtal med en nyexaminerad (underbara människa tänker jag, vore jag rektor så skulle jag bums anställa) samt en bror som är nytänkare och poetryslamvinnare och ... Daniel Boyaciouglu är hans namn. Ja, jag blev sittande där jag satt, insprirerad av de som var långt mycket yngre än jag, informerad om det jag behöver veta om människan som kliver ut i en spännande och ny skolvärld, kultursammansmältning. Då jag tackar för mig... har en och enhalvtimme förflutit ...
och jag inser att jag aldrig kom så långt som att köpa min kopp kaffe.
Anne-Marie
Det nödvändiga perspektivbytet
Oavsett hur stort eller litet man gör annorlunda så skapar det annorlunda något nytt. Jag tycker om små förändringar, man kan kalla det att fundera över sina vanor, och faktiskt undersöka sina ovanor.
Jag sitter alltid på samma plats och skriver. Min dator är bärbar men märkligt stationär i mitt hem. Den stationära platsen är bara stationär på grund av att jag har min adapter och en nätanslutningsplats precis där. Därför slår jag mig ned just där. Nu har jag vänt och vridit på min arbetsplats. Satt mig på motsatta sidan om bordet, vridit datorn ett halv varv och slagit mig ned på en annan stol. Det betyder att jag är precis vid samma bord men har bytt perspektiv. Jag ser ut över något annat, om än så bekant, så ser jag något annat. Inget nytt. Men jag ser medvetet.
Det jag ser kittlar sedan min kreativitet. Må så vara att just den kreativiteten kan förstås som ett städbehov, eller en omorganisationside... hmm.. jag tror jag ska flytta den där grejen dit... så är det en form av stillsam kreativt tänkande, om än så litet.
Så tänker jag kring många skolfrågor. Jag tänker perspektivbyte. Ett halvt varvs vridande, bryta av en gammal invand vana att som lärare stå framför utan istället slå sig ned på en elevstol och anta elevperspektivet.
Det är den sista meningen jag vill undersöka, fördjupa mig i: att sitta på elevens stol. Under tiden jag gör det funderar jag över den första meningen i mitt inlägg. Hur kan jag få rörelse i det vi inlemmat som rutiner, vanor och ... tja... skapat en slags blindhet inför. Jag vill skapa pedagogiskt tänk kring det mesta vi gör i skolan. Det kan tyckas ansträngande och alldeles för petigt. Men om ... och jag får visionera ... så är det utveckling att tänka medvetet kring allt som omsluter eleverna.
En bläckpenna annonserar att läraren tilltror eleven en slags permanent skrivförmåga, tangentbordsskrivande och skärmupplysande textåtergivande signalerar att läraren förstår elevens kommunikativa vilja, en blyertspenna och ett suddigum kan åskådliggöra att läraren har rätt att bedöma att - gör om, sudda ut, skriv nytt, rätta till.
Anne-Marie
Skolans tråkighetsstämpel
Någon sa till mig;
- Jag tycker det är konstigt att barnen längtar så efter alla lov. De skriker hurra när skolan är slut, sommaren kommer. De skriker inte så när fritids är över utan då konstaterar barnen att de har lite ledighet. Redan i årskurs ett.
Det är sant.
Det är som om det ligger i väggarna att man ska tycka skolan är tråkig. Kanske har vi alla byggt in en skolinställning som bekräftar att den är tråkig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla frågan men jag anser nog att man ska tackla till den frågan ordentligt. Vända och vrida på hur vi kan förhålla oss till skolans tråkighetsstämpel.
Då jag läste på Universitetet tyckte jag inte att det var tråkigt att läsa där, jag fortsatte läsa efter att kurserna var över, och jag ville inte avsluta studierna ...
Anne-Marie
- Jag tycker det är konstigt att barnen längtar så efter alla lov. De skriker hurra när skolan är slut, sommaren kommer. De skriker inte så när fritids är över utan då konstaterar barnen att de har lite ledighet. Redan i årskurs ett.
Det är sant.
Det är som om det ligger i väggarna att man ska tycka skolan är tråkig. Kanske har vi alla byggt in en skolinställning som bekräftar att den är tråkig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla frågan men jag anser nog att man ska tackla till den frågan ordentligt. Vända och vrida på hur vi kan förhålla oss till skolans tråkighetsstämpel.
Då jag läste på Universitetet tyckte jag inte att det var tråkigt att läsa där, jag fortsatte läsa efter att kurserna var över, och jag ville inte avsluta studierna ...
Anne-Marie
Summa summarum!
Skolavslutning!
Åh, tack alla föräldrar för uppslutning, omslutning, omtankar och omskötsel. Jag ska balansera på takåsarna i sommar, frukostromantisera på ett grandiost hotell, skissa nya teckningar, skörda sommartomater uppvärmda på solbelyst balkong, pingla med nya örhängen, blomsterarrangera mina blomster och brygga afrikanskt te för uppesittarstunder under nymånen.
Kort sagt,
TACK!
Anne-Marie
som tänker att alltsammans kom som ett vackert brev med posten!
Dikt till skolavslutningen: Sommarlivstankar
Spring ut i ledigheten!
Ligg i gröngräset och titta upp mot höga himlen!
Fantisera ihop molntussar till himladjur.
Drick saft i utflyktsmuggar.
Sitt och ha vilsamt tråkigt!
Kasta tankestenar i en sjö.
Grubbla på gammelgäddans långliv.
Trä hittesmultron på ett grönt strå.
Lyssna till skvallerfåglarnas kvitter!
Mumsa på ordet kardemummabulle.
Krasa hårda isglassar mellan tänderna.
Smaka på klöverblommans nektar.
Rädda en daggmask!
Flytta bort en snigel från gatulivet.
Redskapsgräv i en verktygslåda.
Bygg en lådbil och en egen koja.
Tjata dig till dataspelstid!
Chatta vänligt med en klassrumskompis.
Långfilmsäventyra med familjen.
Djupdyk i en popcornsskål.
Sommarlovstanka dig full.
Väderlekstrotsa och spring ut i regnet.
Drick solljus till frukost.
Ät av självvalda kunskapsäpplen.
Anne-Marie
Framtidens idag
Idag inträffar också framtiden. Framtiden behöver inte vara så framtida. Väldigt lite vet vi om den dagen vi just vaknar upp till. Jag är ingen vän av klyschor - fånga dagen - utan tänker att det viktigaste är att man är en aning nyfiken, lägger till en knippa ödmjukhet, satsar med en famn tacksamhet och springer lagom fort genom alla stunderna som dagen erbjuder.
Anne-Marie
Anne-Marie
Den underbara logiken
Det är så underbart med den enkla logiken. Men den måste få utrymme och bli nedplitat med en skolblyertspenna så att den syns. Idag skolavslutar jag med en drös elever. De har alla blivit stora bokstäver, versaler, i mitt liv. Vi har arbetat ihop under ett helt läsår. Det är många timmar och många dagar. Ett helt läsår. Jag kan bara tacka mina elever för att de gjort mitt läsår till ett minnesvärt år. Och som de ungar de är skriver de in sig i mitt lärarliv.
Anne-Marie
Anne-Marie
Hur ser framtiden ut?
Någon frågade mig
Hur ser din framtid ut?
Min framtid är min framtid.
Den närmaste framtiden torkar jag försiktigt av mig mina bittra erfarenheter, polerar fram det som var roligt, glatt och framtidsutsiktande, letar efter en och annan vision som ligger och skräpar som en oslipad diamant i ett alldeles för outforskat hörn, tvättar utsiktsfönstren blanka, tvingar gamla fotspår in på nya små slingrande stigar, letar i portmonän efter slantar att singla, torkar mina ansiktsrynkor släta, viftar med nakna tår i sommargräs och havsstrand, pillar ut kärnor ur kunskapsäpplen för att skapa nya äppelträd, tänker på Ellen Key, tänker på Vygotskij som ropar från sin kunskapshimmel att allt är inom möjligheternas ram ... om man vågar utmaningarna.
Jag tror på solen. Jag vet att en trappa väntar på mig vid ett skogsbryn, jag vet att kaffe serveras i vackra koppar givna av omtänkare, jag vet att regn betyder växtlighet, jag längtar till en himmel som är alldeles fantastiskt tillåtande och hög. Om den är blå är det vackert, om den är grå så går jag inomhus. Men jag går barfota på alla golv.
Så ser min framtid ut.
Den allra närmaste.
Anne-Marie
Avkopplad
AnneMarie
Förflyttningar
Jag kan älska Winston Churchills ord till mannarna under andra världskriget, jag citerar ur minnet:
If in hell
Keep walking
Det är stagnationen som är farlig menade Churchill.
Bättre rörelse i helvetet än att stå stilla, det är att utmana rörelsen. Och genom rörelse skapa riktning.
Och genom riktningen, slutligen gränsen som betyder att man passerar ut och förbi.
Så rör man sig kommer man slutligen att ha förflyttat sig.
If in hell... keep walking ...
Anne-Marie
Skolrättigheten: att välja orden och lärandet
Det är mycket spännande att låta eleverna välja ut de ord de vill lära sig i de engelska texter vi utmanar eleverna med. Här är en text om däggdjur, överlevnad och en riktigt ordrik och innehållsbärande text som gör att vi lär oss av innehållet och får språket samtidigt. Engelska är ett språk som bär information. ''
Vi lär oss genom ett annat språk. Då jag ger eleverna det anslaget - att det finns något i den här texten som kan vara intressant för er - då brukar eleverna ge sig an texten utan att bry sig om att det är på engelska. Om vi ska lära oss engelska blir många elever fokuserade på ord utan innehåll.
Då man frågar eleverna vad de lärt sig blir jag ofta förvånad över hur mycket de lär sig av texten. Orden de vill lära sig, eller rättare sagt, orden de berättar om har de redan lärt sig och dessa ord syns i deras utvärderingar. Ibland vill de inte lära sig några ord alls men allt om innehållet "mammals". Orden in i sitt naturliga sammanhang och eleverna upplever att de redan kan dem och behöver inte lära sig dem. Jag tänker att deras hjärnor fungerar ungefär som min - jag har redan förstått - nu vill jag lära mig något nytt.
Anne-Marie
Vi lär oss genom ett annat språk. Då jag ger eleverna det anslaget - att det finns något i den här texten som kan vara intressant för er - då brukar eleverna ge sig an texten utan att bry sig om att det är på engelska. Om vi ska lära oss engelska blir många elever fokuserade på ord utan innehåll.
Då man frågar eleverna vad de lärt sig blir jag ofta förvånad över hur mycket de lär sig av texten. Orden de vill lära sig, eller rättare sagt, orden de berättar om har de redan lärt sig och dessa ord syns i deras utvärderingar. Ibland vill de inte lära sig några ord alls men allt om innehållet "mammals". Orden in i sitt naturliga sammanhang och eleverna upplever att de redan kan dem och behöver inte lära sig dem. Jag tänker att deras hjärnor fungerar ungefär som min - jag har redan förstått - nu vill jag lära mig något nytt.
Anne-Marie
Skolrättigheter
Jag har skrivit och skriver om elevernas rättigheter i skolan.
Så härmed skriver jag in mig i bloggen - S K O L R Ä T T I G H E T E R !
Ni som är i Almedalen och besöker Framtidens Klassrum kommer att se dessa rättigheter på utställningsskolväggarna. Det känns en aning Luthersk att sätta upp sina teser på väggen. Men allt sitter i väggarna. Jag vill sätta dem utanpå så att de blir synliga. Först då kan vi förhålla oss mer medvetet till det som förväntas av oss.
Anne-Marie
Så härmed skriver jag in mig i bloggen - S K O L R Ä T T I G H E T E R !
Ni som är i Almedalen och besöker Framtidens Klassrum kommer att se dessa rättigheter på utställningsskolväggarna. Det känns en aning Luthersk att sätta upp sina teser på väggen. Men allt sitter i väggarna. Jag vill sätta dem utanpå så att de blir synliga. Först då kan vi förhålla oss mer medvetet till det som förväntas av oss.
Anne-Marie
Skolrättigheter: att tänka - och tänka fritt
Bra frågor skapar mångfaldssvar.
Det är tänkandet som ska stimuleras.
Inte rätt och felkulturen.
Vi behöver tänka kring det vi får läsa.
Om vi gör det så kommer vi förhålla oss medvetet till det vi läser.
All text påverkar oss.
Om vi inte talar text och innehåll så kommer vi heller inte att utveckla argumentation, medvetenhet, kritiskt tänkande och läraren kommer inte ha en aning om hurvida eleven förstår det eleven måste förstå.
Här lånade jag ett vykort.
Vykortets text var spännande.
Så spännande att jag kunde fråga mina elever vad som hände när de tänkte kring den här texten.
Vi talade muntligt om det först.
Läste högt och unisont.
Funderade över orden.
Sen... långt senare... när vi tänkt länge och väl fick de som hade lust skriva något kring det här.
Och mångfaldstänket är mer intressant än enfaldstänkandet.
Vi är olika.
Vi förstår olika.
Det är kreativt.
Och utvärderingen här visar hur viktigt det är att få ta orden i munnen. För ska vi förstå något måste vi få orda om det.
Anne-Marie
Mr Bill Gates talks to us
Det är nästan ett helt år sedan jag var hos Microsoft, mötte innovativa lärare från alla världens hörn, lyssnade till Mr. Bill Gates fantastiska tankar om skola och uppleva det engagemang som alla lärande behöver mötas av. Väl härhemma, omtumlad och nyrik på friheten att tänka utanför alla ramar har ingen innanför skolväggarna frågat om vad vi talade om, hur vi tänkte globalt eller hur skolutveckling måste och bör äga rum i tider då världen behöver alla framtida innovationer och nytänk. Det känns märkligt att tänka att jag har suttit i tre dagar och klurar, funderat, diskuterat och globaliserat mitt lärartänk tillsammans med lärare från andra länder, utan att få något forum där jag själv hör hemma på plats i min skolvärld. Det är inte av bitterhet jag skriver det här, nej så vill jag inte bli förstådd, men jag hade jag arbetat inom ett företag hade ingen försuttit chansen att be mig om någon slags information.
Men som sagt - alla de innovativa lärarna världen över hade det gemensamt att de ville skapa något nytt och vi kunde ta varann i hand och inkludera oss i den stora ensamheten vi upplevde där vi verkade, För mig är skolan inte en plats, Det är en tanke. Redan det är innovativt.
Anne-Marie
Men som sagt - alla de innovativa lärarna världen över hade det gemensamt att de ville skapa något nytt och vi kunde ta varann i hand och inkludera oss i den stora ensamheten vi upplevde där vi verkade, För mig är skolan inte en plats, Det är en tanke. Redan det är innovativt.
Anne-Marie
Min gamla klass - litterära sällskapet
elev signerar sitt arbeteMin första klass hade jag länge. Vi började i ettan ihop och fortsatte i fem år. Vi hade olika sällskap. Detta är en kopia av ett gammalt sällskap. Vi kallade oss 5 c Litterära sällskap och hade både tryckeri (penna av skolsort) samt copyright på våra skrivalster.
Anne-Marie,
som sedan dess haft redaktion, reklambyrå och ett och annat projektrum... alltså inte klassrum utan mer vad som är görandet i detta rum.
Anne-Marie,
som sedan dess haft redaktion, reklambyrå och ett och annat projektrum... alltså inte klassrum utan mer vad som är görandet i detta rum.
Jag skriver. Jag måste det.
Jag måste skriva.
Jag tror inte att jag kan klara mig utan att skriva.
Jag har skrivit sedan jag var nio år.
Då skrev jag inåt, mot mig själv.
Jag skrev också då jag var tjugo år.
Då skrev jag inåt men ville skriva utåt.
Jag skrev brev då jag var trettio år.
Då skrev jag utåt och tänkte inåt.
Jag skrev då jag var trettioåtta år också.
Då skrev jag in mig i en bok.
Jag skrev en gång då jag var fyrtiotvå år.
Då skrev jag så invecklat att det fick gå till det utanför.
Pappersinsamlingen kallades det.
Nu när jag är femtioett år skriver jag in mig i min blogg.
Det är ett slags utåtriktat skrivande.
Absolut inte utlämnande.
Jag har ett inåtriktat skrivande.
Men det är väldigt få som läser den texten.
Den står heller inte att finna på papper.
Den är utåtriktad mot det lilla sällskapet.
Kanske det sällskap som skriver in sig under rubrikerna
Kärleken, Familjen, Vännerna och Jag.
Anne-Marie
Vägen till skriftliga omdömen, frågor?
Ni får gärna ställa frågor, eller tycka om ni vill!
Det är trevligt med gensvar och funderingar!
Det är också ett stycke reklam. Det får ni ha överseende med.
Anne-Marie
Tillbakablickar
Det är tillbakablickarna som är viktiga då man avslutar något. Vi avslutar nu årskurs fyra. Det är mycket plockande för en lärare. Mina elever är sommarrustade. De har fotbollsspring i benen. Men det är inte bara enkelt att avsluta. Skolan står för en slags ordning. Tider ska passas, lunchen serveras dagligen vid samma tid, kroppen rättar in sig, följer med och blir sin egen klocka. Jag plockar bland böcker och papper. Jag är tillbakablickande. Tänker då jag lyfter ett arbete för närmare granskning. Ser elevarbeten från terminsbörjan och ser, utan att bedöma, att utveckling har ägt rum.
Mina elever är en årskurs äldre. Jag har haft förmånen att vara deras lärare i årskurs fyra. Nu rustar vi för egen tid var och en av oss. Sen sammanstrålar vi igen.
Anne-Marie
Mina elever är en årskurs äldre. Jag har haft förmånen att vara deras lärare i årskurs fyra. Nu rustar vi för egen tid var och en av oss. Sen sammanstrålar vi igen.
Anne-Marie
Tripp trapp trull
Måndag,
Tisdag,
Onsdag
sen springer eleverna ut på sommarlov.
Jag får lov att vara kvar i skolmiljön ytterligare någon vecka.
Hur fyller ni era sista dagar?
Hur gör ni skolavslutningar?
Hur skiljs ni åt ni som skiljs åt?
Hur tänker ni om framtiden?
Anne-Marie
Tisdag,
Onsdag
sen springer eleverna ut på sommarlov.
Jag får lov att vara kvar i skolmiljön ytterligare någon vecka.
Hur fyller ni era sista dagar?
Hur gör ni skolavslutningar?
Hur skiljs ni åt ni som skiljs åt?
Hur tänker ni om framtiden?
Anne-Marie
Gå tillbaka
Ett steg framåt,
två steg bakåt...
Jag har gått tillbaka i min blogg - läst igenom förra årets inlägg under juni.
Det kändes som igår.
Anne-Marie
två steg bakåt...
Jag har gått tillbaka i min blogg - läst igenom förra årets inlägg under juni.
Det kändes som igår.
Anne-Marie
Sommarvidderna
Snart är det sommarlov.
För många lärare och elever betyder det avslut, avslut på årkursen, avslut på åren tillsammans. Det krävs en längre tid att knyta upp det band man knutit mellan lärare och elever. Jag tycker man talar alldeles för lite om relationerna i klassrummet. Vad det betyder att knyta an och vad det betyder att lämna en klass. Det är ett stort steg att få en ny lärare. Det är ett stort steg att byta årskurs. Det är stora kliv. Det betyder inte att det är sorgligt eller farligt utan mera att det tar sin tid att ta farväl av varandra. Vi reagerar också väldigt olika på avbrott och uppehåll. När hösten kommer och lärare kliver in i nya klassrum med nya elever är det återknytandet eller anknytningarna som görs.
Vi talar för lite om det. Alldeles för lite.
För många lärare och elever betyder det avslut, avslut på årkursen, avslut på åren tillsammans. Det krävs en längre tid att knyta upp det band man knutit mellan lärare och elever. Jag tycker man talar alldeles för lite om relationerna i klassrummet. Vad det betyder att knyta an och vad det betyder att lämna en klass. Det är ett stort steg att få en ny lärare. Det är ett stort steg att byta årskurs. Det är stora kliv. Det betyder inte att det är sorgligt eller farligt utan mera att det tar sin tid att ta farväl av varandra. Vi reagerar också väldigt olika på avbrott och uppehåll. När hösten kommer och lärare kliver in i nya klassrum med nya elever är det återknytandet eller anknytningarna som görs.
Vi talar för lite om det. Alldeles för lite.
Anne-Marie
Helgens gatukonstpromenad
Några fotografiska inslag från en liten runda i Stockholms stad.
Anne-Marie
Speglingar av stadsbilden
Bilplåt är återspeglande. Det blir en annan stadsbild.
Anne-Marie
Ljusets styrka
I det mörkaste rum tjänstgör den allra minsta flämtande låga ljuskälla.
Anne-Marie
Folkfest
Folkfest!
Anne-Marie
Tjoho nationaldagen
Anne-Marie
Kära dagbok...
Jag har skrivit dagbok sedan jag var liten flicka. Nu hittar jag inga dagböcker alls. Men något jag fann besynnerligt är att jag inte längre skriver dagbok. Är det en barnsyssla? tänkte jag. Kanske jag ska börja igen. Jag köpte en vacker stor svart bok i portfoliostorlek och en god penna att skriva med. Jag har börjat igen. Lite allt möjligt kommer in i den. Jag ritar teckningar, klipper någonting ur tidningar, skriver in ett vänligt sms, sparar ett gammalt kvitto och på den yta som finns kvar skriver jag... hmm... ja... kära dagbok...
De gamla dagböckerna fick min dotter läsa i. Hon skrattade mest åt hur barnslig jag var. Hon läste de åren då hon och jag var precis lika gamla. Men hon föreföll äldre och klokare. Jag föreföll vara oändligt barnslig och gjorde mest listor av allt man kunde göra listor av. Listor är bra försvarade jag mig med. Listor åskådliggör något, försökte jag förtydliga. Något man ska göra, biofilmer man har sett ...
Men mina listrubriker var en aning malplacerade. Mina listor hade lite märkliga rubriker. Och väldigt lite innehåll i själva uppräkningen av det som skulle komma att stå i listan. Idag skriver jag nästan aldrig listor. Jag skriver små lappar om jag behöver komma ihåg någonting av vikt. Den lappen lägger jag sedan in i dagboken. Och en dag om något år kan jag läsa om något väldigt spännande som jag hade lagt vikt vid just den dagen för länge sedan.
Anne-Marie
Mina elever ger tips till andra elever
Det är eleverna som vet vad som skapar en god lärandemiljö och hur var och en kan tänka kring hur man lär sig, är och kan vara i en skolsituation.
Några tips :
* kom ihåg att det aldrig är dåligt att lära sig något nytt.
* om man jobbar i skolan kan man lyckas med nästan allt när man har gått ut skolan.
* var dig själv.
* lyssna på fröken även om han/hon är dum
* stöka inte till det för andra
* man ska aldrig, aldrig ge upp med de sakerna man kämpar med i skolan
* lär dig engelska om du vill. Det är ett roligt språk och väldigt många talar engelska.
* var inte stressad på lektionerna då jobbar man inte lika bra.
Nu ska vi göra ett litet häfte och dela ut det till våra klasskamrater i de andra klasserna. Lite skoltips mellan eleverna.
Anne-Marie
Några tips :
* kom ihåg att det aldrig är dåligt att lära sig något nytt.
* om man jobbar i skolan kan man lyckas med nästan allt när man har gått ut skolan.
* var dig själv.
* lyssna på fröken även om han/hon är dum
* stöka inte till det för andra
* man ska aldrig, aldrig ge upp med de sakerna man kämpar med i skolan
* lär dig engelska om du vill. Det är ett roligt språk och väldigt många talar engelska.
* var inte stressad på lektionerna då jobbar man inte lika bra.
Nu ska vi göra ett litet häfte och dela ut det till våra klasskamrater i de andra klasserna. Lite skoltips mellan eleverna.
Anne-Marie
Hjulet och det nya
Hjulet är uppfunnet och låter sig inte uppfinnas på nytt. Men vägarna som hjulet rullar på förändras ständigt. Vissa vägar där hjulet rullar på är breda och långa, raka och utstakade, och tar oss precis till ett något vi redan känner till. Där hjulet rullar in på annan mark krävs det mer av hjulet och innovationen och kan betyda att man gör mer av hjulet, och utsätter det för större prov. Där inga vägar finns krävs det reservhjul, extra lagningssaker och en enorm vilja att fortsätta i den svåra terrängen. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt men det nya underlaget kan kräva något nytt av hjulet.
Anne-Marie
Anne-Marie
Lennart Hellsing är ett födelsedagsbarn
Detta är min favoritsång av Lennart Hellsing. Jag tror jag sjöng den som liten. Jag ville så gärna ha en sån där ring som kunde göra allt det där. Nu var det inte så att jag trodde på ringen utan mer på magin.
Jag har haft förmånen att äta kakor tillsammans med Lennart Hellsing. Jag lyssnar mest till honom. Han kan berätta så roligt. Och jag kan lyssna med skrattande öron. De gånger jag har haft förmånen att fika med Lennart så har kakorna varit alldeles speciellt goda. Och många. Så nu då jag träffade Lennart så sa jag att jag hade en sån där ring och att jag följer efter på mitt egna lilla sätt.
Lennart Hellsing 90 år är ett födelsedagsbarn!
Jag hyllar en underbart finurlig människa.
Anne-Marie
Jag har haft förmånen att äta kakor tillsammans med Lennart Hellsing. Jag lyssnar mest till honom. Han kan berätta så roligt. Och jag kan lyssna med skrattande öron. De gånger jag har haft förmånen att fika med Lennart så har kakorna varit alldeles speciellt goda. Och många. Så nu då jag träffade Lennart så sa jag att jag hade en sån där ring och att jag följer efter på mitt egna lilla sätt.
Lennart Hellsing 90 år är ett födelsedagsbarn!
Jag hyllar en underbart finurlig människa.
Anne-Marie
UR prisas
Som användare, som intittare, som deltagare känner jag mig stolt över Utbildningsradion UR. Idag var jag med på ett hörn då fyra kategorier och en mängd radioprogram, webbplatser, tv och ... nominerats och därmed utsetts till pristagare av den symboliska gulduret. Jag hade tittat en aning närmare på TV-produktionerna. Och ju mer jag tittade och ju mer jag tänkte kring de jag hade att studera desto stoltare blev jag över alla produktioner. Vilket arbete och vilken mångfald.
Anne-Marie
berätta gärna om vilka UR program ni ser på?
Anne-Marie
berätta gärna om vilka UR program ni ser på?
Nätverket
Jag prisar nätverket.
Nätet som bär.
Anne-Marie
Nätet som bär.
Anne-Marie
Körlings ord: nationella uppdrag
Om eleverna har nationella prov så har lärarna nationella uppdrag som sätter lärarna på prov.
Anne-Marie
Vindarna
Ledarskap ska alltid hjälpa till med vinden.
I stilltje sker ingen rörelse.
Också motvind är kreativt.
Medvind fungerar tills man gemensamt möter nästa vindpust eller stormby.
Stilltje...
för att hämta andan, lyssna in, andas ut, skapa karta över händelse, område och för att se åt vilket håll...
men sedan behövs det återigen vind i seglen.
Därför är ledarskapet, oavsett var det är en ledare, en viktig kraft. Och stormar det väldiga runt manskapet så kan ledaren säkerligen skapa ordning i den naturhamn som kreativiteten skapar. Kanhända att vid riktiga oväder att någon inom gruppen visar sig vara just den rätte att leda ut ur den tillfälliga kris som samtliga har hamnat i.
Men stilltje...
Anne-Marie
I stilltje sker ingen rörelse.
Också motvind är kreativt.
Medvind fungerar tills man gemensamt möter nästa vindpust eller stormby.
Stilltje...
för att hämta andan, lyssna in, andas ut, skapa karta över händelse, område och för att se åt vilket håll...
men sedan behövs det återigen vind i seglen.
Därför är ledarskapet, oavsett var det är en ledare, en viktig kraft. Och stormar det väldiga runt manskapet så kan ledaren säkerligen skapa ordning i den naturhamn som kreativiteten skapar. Kanhända att vid riktiga oväder att någon inom gruppen visar sig vara just den rätte att leda ut ur den tillfälliga kris som samtliga har hamnat i.
Men stilltje...
Anne-Marie
De pedagogiska frågorna
De pedagogiska frågorna
Vad?
Varför?
är läraruppdragsomsättande. De två är också strävansfrågor. Utvecklingsfrågor. Omsättarfrågor. Uppdragsförståelsefrågor. Viljefrågor. Kunskapssynsättsfrågor.
Den tredje frågan
Hur?
är inbjudansvärd fråga - den kan eleverna få ansvara för. Den kan läraren problematisera och inbjuda eleverna in till. Den frågan är kreativitetens fråga. Den är frågan som omsätter människosyn. Frågan om hur skapar en länk mellan det nya och det gamla. Frågan borde alltid vara öppen. Svaren inte enstaka utan mångfaldiga.
På min fråga om hur barn kan klara av skolan får jag detta i gensvar:
Anne-Marie
Vad?
Varför?
är läraruppdragsomsättande. De två är också strävansfrågor. Utvecklingsfrågor. Omsättarfrågor. Uppdragsförståelsefrågor. Viljefrågor. Kunskapssynsättsfrågor.
Den tredje frågan
Hur?
är inbjudansvärd fråga - den kan eleverna få ansvara för. Den kan läraren problematisera och inbjuda eleverna in till. Den frågan är kreativitetens fråga. Den är frågan som omsätter människosyn. Frågan om hur skapar en länk mellan det nya och det gamla. Frågan borde alltid vara öppen. Svaren inte enstaka utan mångfaldiga.
På min fråga om hur barn kan klara av skolan får jag detta i gensvar:
Anne-Marie
The image of language
Jag tycker vi kan tala om och medvetandegöra bilden av språket. Nu är det fel att tala om något på engelska som ska uttryckas på svenska. Men detta språk handlar inte bara om bildspråket. Det är något annat jag vill åt. Mer om språket som bild. Jag funderar. Det kanske finns kriterier inom bildspråket också. Huvudsaken är att vi talar och medvetandegör det starka uttrycket som bild och text skapar och att vi vänder och vrider på det mesta får presenterat för oss.
Anne-Marie,
som tycker det är oändligt viktigt att vi funderar, mindre viktigt med färdiga och serverade svar.
Utvärderingarna är personliga kartor
Om vi fick eleverna att skriva utvärderingar kommer vi snart att få en mycket vacker karta över hur eleven lär sig, hur eleven förhåller sig till uppgifter, vad eleven vill ha för utmaningar och hur eleven förstår det vi gör. Vi måste också acceptera de utvärderingar där eleven talar om att inget lärande har ägt rum, uppgiften var tråkig och att skolan ibland inte utmanar lärandet i den grad eleven förväntar sig.
Det viktigaste är dock att eleven själv får syn på vad, hur och varför. De pedagogiska frågorna ska inte vara lärarens egna.
Anne-Marie
Det viktigaste är dock att eleven själv får syn på vad, hur och varför. De pedagogiska frågorna ska inte vara lärarens egna.
Anne-Marie
Att bli satt på prov
Eleverna fick göra sina egna matteprov. Det har jag skrivit om tidigare. Jag lärde mig ofantligt mycket av att be eleverna göra sina egna matematikprov. Ingen tog genvägen att göra något lätt för sig själv, nej snarare gjorde eleverna prov som satte dem på hårda prövningar. Det fina var också att jag fick ett prov. Det är också en spännande utmaning. Att bli satt på prov. Jag har ju myntat begreppet Teaching by doing. Så när jag får detta prov ser jag att mina ord faktiskt innebär det fina i att orden inte är tomma. Tomma ord skramlar så illa om de inte är omsättningsbara eller har praktikten som arena.
Anne-Marie
Jag har också upplevt hur det är att bli rättad. Detta är nu ingenting jag heller gör utan själva rättningarna av saker och ting gör eleverna också själva. Jag ska skriva ett inlägg om hur man kan låta eleverna rätta och hur man kan förhålla sig till det som blir "fel".
Anne-Marie
Jag har också upplevt hur det är att bli rättad. Detta är nu ingenting jag heller gör utan själva rättningarna av saker och ting gör eleverna också själva. Jag ska skriva ett inlägg om hur man kan låta eleverna rätta och hur man kan förhålla sig till det som blir "fel".
Lärarförbundets samtal
Idag var jag på ett litet möte hos Lärarförbundet. Jag vill kalla det litet, för jag vill gärna kliva in försiktigt. Jag är sådan. I de ljusa lokalerna syntes ett litet rum för ett litet mindre möte. En kaffekopp och en till och två vackra bullar stod redo för att omsluta ett samtal. Solen lyste in över alltsammans. Kakorna var sockerstinna och jag behövde pedagogiska utmaningar. Näring med andra ord. Medan jag mumsade bullar och sockerstinna kakor med ett och annat russin i tänkte jag;
Jag trivs att samtala om yrkesetik och yrkesutveckling. Jag tror på lärarna!
Hej alla ni lärare. Hör ni vad jag skriver här:
JAG TROR PÅ LÄRAREN!
Anne-Marie
Jag, UR och Almedalsveckan
Det är en ynnest stor som någon att vara med vid Almedalsveckan och representera framtidens klassrum. Jag finns där inbjuden av och tillsammans med UR. Vi ska orda ordentligt om hur framtiden kan se ut för våra elever. Så välkomna och läs in er i rummet. Väggarna bär mina framtidstankar, och det interaktiva fönstret leder in i något riktigt URSMART.
Klassrummet är kreativt och syns i det luftiga anslaget. Visionerna får rum! Så enkelt kan man uttrycka det. Så mästerligt kan man åskådliggöra det. För dem som är där och träder in ska det rumsliga erbjuda allt annat än instängdhet. Lärande rymd skulle vi kunna visionera om.
Välkomna dit in och delta i visionen!
Den är påverkansmottaglig.
Anne-Marie
Klassrummet är kreativt och syns i det luftiga anslaget. Visionerna får rum! Så enkelt kan man uttrycka det. Så mästerligt kan man åskådliggöra det. För dem som är där och träder in ska det rumsliga erbjuda allt annat än instängdhet. Lärande rymd skulle vi kunna visionera om.
Välkomna dit in och delta i visionen!
Den är påverkansmottaglig.
Anne-Marie
Att ta plats i ett lärande rum!
Det är full rulle bland ungarna. De spelar pjäser, gör shower och jag sitter och bläddrar i deras lärande böcker. Jag förundras över hur mycket lärande de erövrat. Förvånas över plötsliga berättelser om landet Mexico, engelska berättelser och tittar upp på två killar som försjunkit i Fysikbokens värld. De talar om atomerna, de talar om Archimedes, de talar om årstidernas växlingar, och en flicka sitter med sin bok i Kemi; hon tittar upp och säger:
- Du jag har bara ett kapitel kvar.
Jag ler. Av förvåning, av inspiration, av lärande glädjelust, över mina elevers förmågor. Lärandet ser olika ut hos var och en av dem. Det viktiga är att de är intresserade. Och då jag ser att intresset finns ... då finns allt hopp inom dessa väggar tänker jag. Då hör jag någon fråga
- Jag har läst 20 sidor i fysikboken, när är ni klara, jag vill fortsätta läsa...
Jag tror inte på elitklasser, jag tror inte på att det finns en endaste liten klick som vill mer, lära sig och förkovra sig. Jag tror det är mänskligt att lära sig. Jag tror att alla vill lära sig. Jag tror dessutom att lärande genereras mellan lärande. Om någon läser en bok och visar upp den för en annan som inte just då läser den boken så börjar de två samtala om just den boken ... och allrabäst är det då de samtalar om innehållet.
Jag tror dessvärre att saker och ting kan hindra ungarna från att just utveckla sin lärande vilja. Bara det att det inte finns några böcker från de högre eller de lägre stadierna i klassrummen... det är ett hinder... men mycket enkelt att avvärja. Organisation kring lärandet är mitt favoritämne. Det talar jag gärna och mycket om. Men i mitt klassrum talar jag inte om det, jag genomför det. Då får eleverna plats. De tar lärande plats! Och med all rätt!
Anne-Marie
- Du jag har bara ett kapitel kvar.
Jag ler. Av förvåning, av inspiration, av lärande glädjelust, över mina elevers förmågor. Lärandet ser olika ut hos var och en av dem. Det viktiga är att de är intresserade. Och då jag ser att intresset finns ... då finns allt hopp inom dessa väggar tänker jag. Då hör jag någon fråga
- Jag har läst 20 sidor i fysikboken, när är ni klara, jag vill fortsätta läsa...
Jag tror inte på elitklasser, jag tror inte på att det finns en endaste liten klick som vill mer, lära sig och förkovra sig. Jag tror det är mänskligt att lära sig. Jag tror att alla vill lära sig. Jag tror dessutom att lärande genereras mellan lärande. Om någon läser en bok och visar upp den för en annan som inte just då läser den boken så börjar de två samtala om just den boken ... och allrabäst är det då de samtalar om innehållet.
Jag tror dessvärre att saker och ting kan hindra ungarna från att just utveckla sin lärande vilja. Bara det att det inte finns några böcker från de högre eller de lägre stadierna i klassrummen... det är ett hinder... men mycket enkelt att avvärja. Organisation kring lärandet är mitt favoritämne. Det talar jag gärna och mycket om. Men i mitt klassrum talar jag inte om det, jag genomför det. Då får eleverna plats. De tar lärande plats! Och med all rätt!
Anne-Marie
Beröra
Idag ska jag till Lärarförbundet.
Vi ska talas vid.
När man talas vid berör man saker och ting med ord.
Senare ska jag till UR.
Där ska jag lyssna och delta.
Då man lyssnar och deltar upplever man sig berörd.
Anne-Marie
Vi ska talas vid.
När man talas vid berör man saker och ting med ord.
Senare ska jag till UR.
Där ska jag lyssna och delta.
Då man lyssnar och deltar upplever man sig berörd.
Anne-Marie
De inte sedda
Jag tror det farligaste som finns är att inte uppleva sig sedd. Jag tror det farligaste som finns är att då man inte upplever sig sedd kan man inte utveckla ett självseende, alltså se sig själv. Därför måste vi se de som inte blir sedda. Att se är en aktivitet som omsluter så mycket mer. Se rätt, se bekräftande, se gensvarande. Att inte uppleva sig sedd är det farligaste som finns. Det gäller för alla. Stora som små. Oförmågan att se följs ofta åt med oförmågan att lyssna. Den som inte har blivit sedd har sedan mycket svårt att ta plats och berätta. Sinnena hör samman med vartannat. Därför tror jag den som inte upplever sig sedd också tystnar. I miljöer där människor tystnar tror jag det finns brister i hur man ser på varandra.
Anne-Marie
Anne-Marie
Omvägar till genvägarna
Igår hittade inte jag mitt officepaket i datorn.
Jag började leta reda på mitt officepaket överallt.
Jag letade mest utanför datorn.
Först letade jag på kontoret.
Sedan letade jag i
garderoben, i bokhyllan och i skafferiet för konserver och torra och stapelbara varor.
Det syntes inte någonstans.
Jag letade bland kartonger, lådor och andra paket.
Jag tänkte mig det hela som något vackert och inslaget med röda band och med ett litet kort istoppat - med små vänliga omtankar från mig till dig - men ingenstans fanns mitt officepaket att finna.
Officepaketet var försvunnet.
Jag svor en aning tyst för mig själv.
Som om en svordom kunde besvärja det hela.
Så kom jag på att det inte var ett paket av det större slaget.
Det var mer ett paket av det smalare slaget. Mer platt och mer cd-liknande.
Aha - jag hittade officepaketet bland andra skivor med spelbara innehåll.
Mellan Beatles och ipoden låg officepaketet och höll sig undan.
Då var det bara det där med installationen.
Det fungerade inte alls.
Då svor jag för femtioelfte gången. En gång osade det faktiskt kring det ord jag sa.
Jag behöver hjälp. Och det är inte lätt att behöva hjälp. Inte med så känsliga saker som ett officepaket.
Hjälpen kom.
Hjälpen lyssnade.
Hjälpen klappade om datorn.
Hjälpen satte på själva datorn
Hjälpen bad mig logga in.
Hjälpen tog emot mitt inpaketerade officepaket.
Hjälpen började fingra på tangenterna.
Hjälpen kunde inte hålla sig för skratt.
Officepaketet fanns där det skulle.
Det enda som var borta var genvägen.
Va? sa jag.
Sen sa jag
- Du vi berättar inte det här för någon i hela världen. För jag tror ju så gott om själva datorn i utbildningen och jag tror att lärare kan bara de får möjlighet, jag vill ju att ungarna ska ha läptops, mobila läsningar, intäraktiverade spel, läropottaler, framtida språkarenor ... så säj ingenting till någon.
Anne-Marie
Jag började leta reda på mitt officepaket överallt.
Jag letade mest utanför datorn.
Först letade jag på kontoret.
Sedan letade jag i
garderoben, i bokhyllan och i skafferiet för konserver och torra och stapelbara varor.
Det syntes inte någonstans.
Jag letade bland kartonger, lådor och andra paket.
Jag tänkte mig det hela som något vackert och inslaget med röda band och med ett litet kort istoppat - med små vänliga omtankar från mig till dig - men ingenstans fanns mitt officepaket att finna.
Officepaketet var försvunnet.
Jag svor en aning tyst för mig själv.
Som om en svordom kunde besvärja det hela.
Så kom jag på att det inte var ett paket av det större slaget.
Det var mer ett paket av det smalare slaget. Mer platt och mer cd-liknande.
Aha - jag hittade officepaketet bland andra skivor med spelbara innehåll.
Mellan Beatles och ipoden låg officepaketet och höll sig undan.
Då var det bara det där med installationen.
Det fungerade inte alls.
Då svor jag för femtioelfte gången. En gång osade det faktiskt kring det ord jag sa.
Jag behöver hjälp. Och det är inte lätt att behöva hjälp. Inte med så känsliga saker som ett officepaket.
Hjälpen kom.
Hjälpen lyssnade.
Hjälpen klappade om datorn.
Hjälpen satte på själva datorn
Hjälpen bad mig logga in.
Hjälpen tog emot mitt inpaketerade officepaket.
Hjälpen började fingra på tangenterna.
Hjälpen kunde inte hålla sig för skratt.
Officepaketet fanns där det skulle.
Det enda som var borta var genvägen.
Va? sa jag.
Sen sa jag
- Du vi berättar inte det här för någon i hela världen. För jag tror ju så gott om själva datorn i utbildningen och jag tror att lärare kan bara de får möjlighet, jag vill ju att ungarna ska ha läptops, mobila läsningar, intäraktiverade spel, läropottaler, framtida språkarenor ... så säj ingenting till någon.
Anne-Marie
Hemlös snigel
Jag har gjort mig en aning hemlös. Slår mig ned vid olika platser och funderar över vad som kan hända om jag sitter här. Men om jag är hemlös eller inte förtäljer inte historien mer än att jag är av snigelkonstruktion. Bär mitt hem med mig. Och de där känselspröna som vickar hit och dit på huvudet klarar alltsomoftast en hel del. Men absolut inte allt.
Anne-Marie
Rapport från ett klassrum
Vi pysslar om våra arbeten.
Samlar in vårt lärande i förpackningar.
Doserar sommarlov i framtidsdrömmar.
Det är sju sagodagar kvar för eleverna.
Det är sjutton arbetsdagar kvar för lärarna.
Anne-Marie
Organisation av lärande
Hälften av klassen vill måla och rita av familjen Simpson. Andra hälften vill läsa. Därför sitter en halv klass på golvet och ritar av en bild. De är koncentrerade och tysta.
I den övriga delen av klassrummet sitter alla läsare. Det är en organisation av lärande som jag tycker om. Alla arbetar med olika saker. De som läser grupperar sig i olika grupper. En elev är jätteintresserad av Fysikboken. Den är för årskurs 7-9 och han läser där han finner det mest intressant. Aha magnetism säger han. Bara det att han tar orden i sin mun, begreppen som han en dag ska förstå vidden av och djupdyker i lärande gör mig magnetisk av lycka. En annan elev har läst igenom hela kursen i Kemi för år 7-9.
Det mesta handlar om att böckerna ligger där de ligger. I ett klassrum för årskurs fyra. Jag tycker att böckerna som man läser i alla årskurser ska finnas utlagda i klassrum. Är någon intresserad då kanhända de vill läsa. Och det har visat sig att elever vill det. Hur märkligt det än kan låta. Jag tror nämligen att elever vill lära sig. Och klassrummen ska vara utrustade med den lärdom hela skolan har att ge.
I den övriga delen av klassrummet sitter alla läsare. Det är en organisation av lärande som jag tycker om. Alla arbetar med olika saker. De som läser grupperar sig i olika grupper. En elev är jätteintresserad av Fysikboken. Den är för årskurs 7-9 och han läser där han finner det mest intressant. Aha magnetism säger han. Bara det att han tar orden i sin mun, begreppen som han en dag ska förstå vidden av och djupdyker i lärande gör mig magnetisk av lycka. En annan elev har läst igenom hela kursen i Kemi för år 7-9.
Det mesta handlar om att böckerna ligger där de ligger. I ett klassrum för årskurs fyra. Jag tycker att böckerna som man läser i alla årskurser ska finnas utlagda i klassrum. Är någon intresserad då kanhända de vill läsa. Och det har visat sig att elever vill det. Hur märkligt det än kan låta. Jag tror nämligen att elever vill lära sig. Och klassrummen ska vara utrustade med den lärdom hela skolan har att ge.
Idag ska vi rita, teckna, skissa ...
Även om man ritar, tecknar, skissar, avbildar så är det en mängd ord som omsluter aktiviteten. Det kan vara bra att göra ord av saker och ting. Om vi talar om vad vi gör aktiverar vi också ordförråd. Gör vi detta medvetet så knyts handens möjlighet till tankens förmåga att skapa representationer och bilder av alltsammans.
Anne-Marie
Anne-Marie
Läs för ungarna i sommar
Det är en daglig aktivitet att läsa. Under sommarlovet kan det vara viktigt att ungarna får höra en högläsande förälder läsa något som är skrivet av någon annan. Då man läser högt läser man en litterär text. Den höglästa rösten artikulerar skriven text. Det kan låta tekniskt. Det är det ju också men det viktiga är den mänskliga rösten som sammanlänkar ord med en lyssnande människa. Läsning behöver träning, påfyllnad och utvecklas. Att det finns så många fantastiska träningsläger för läsare talar vi alldeles för sällan om. Författarna som coachar den läsande in på spelarenan och skapar aktiviteter för hjärnan. Det börjar oftast med högläsning.
Anne-Marie
Anne-Marie
Sänd med det här i hembrevet - Sommarlekar
Inför sommarlovet:
Minns att läsning är en aktivitet.
Påminn i hembrev om att föräldrar läser med sina barn.
Att föräldrar kan göra detta högt och ljudligt och därmed medvetandegöra det tysta läsandet som föräldrar gör omedvetet. Alla vuxna är modeller för hur och vad och varför. Allt vi gör åskådligt stärker det lärande barnet. Det är också roligt att diskutera och argumentera, tänka och fundera tillsammans.
Vi läser skylten - Gräsmattan får ej beträdas - och gör ett slags tyst konstaterande om att "tja, det var ju trist att man inte fick gå på gräsmattan här" och så låter vi kanske bli att gå på gräsmattan. Man kan också fånga det gyllene tillfället att som vuxen läsa denna skylt högt och ljudligt - GRÄSMATTAN FÅR EJ BETRÄDAS - och sedan göra något kul av detta påbud.
1) Man kan läsa skylten med spökröst....
2) Man kan läsa skylten som en fråga - Gräsmattan får ej beträdas? - eller med utropstecken.
3) Man kan läsa skylten tillsammans - och fundera över varför man inte får gå på just den här gräsmattan.
4) Man kan lägga sig i skylten och skriva om den - VÄLKOMNA ALLA MED STORLEK 33 I SKORNA KLAMPA GÄRNA NED PÅ GRÄSMATTAN HÄR.
5) Man kan lägga sig i genom att börja en tävling - Lägg till ett ord: Beträd inte alls gräsmattan här, och fortsätt så tills ni inte kan komma på något mer - Beträd inte alls den gröna gräsmattan här - Beträd inte alls den gröna och vackra gräsmattan.
6) Diskutera konsekvenser av att beträda gräsmattan. Försök hitta på så många konsekvenser som möjligt: Polisen tar dig. Det blir böter om 200 kronor. Barn som beträder gräset får glass men föräldrarna får kaffe.
7) Översätt den till engelska - DONT YOU EVER WALK ON THE LAWN OR ELSE...
TIPS BILSKYLTEN
Det går också utmärkt att använda bilarnas registreringsskyltar till lite ord och räknelekar.
Låt säga att skylten har TRV 582 som bokstäver och siffror. Man ligger bakom den där bilen i evigheters evigheter. Fånga möjligheten och skapa lite kreativt tänk:
1) TRV ska bli ord och skapa en mening; Tycker riktigt vackert (tja ganska okey mening - nu är det din tur)
2) Gör en engelsk mening - Think right Valery!
3) Eller gör en fråga om världen; Ett land TYSKLAND, en stad ROM, ett landskap VÄRMLAND
4) Räkna med sifforna - lägg ihop 5 + 8 + 2 och det blir15
5) Gör multiplikation - 5 x 8 x 2
5) skapa vilket matematiskt problem som helst.
DET VIKTIGASTE ÄR INTE DET PEDAGOGISKA ANSLAGET - UTAN ATT FÖRÄLDRAR LEKER OCH UTMANAR OCH SJÄLV GÖR!
Anne-Marie
Minns att läsning är en aktivitet.
Påminn i hembrev om att föräldrar läser med sina barn.
Att föräldrar kan göra detta högt och ljudligt och därmed medvetandegöra det tysta läsandet som föräldrar gör omedvetet. Alla vuxna är modeller för hur och vad och varför. Allt vi gör åskådligt stärker det lärande barnet. Det är också roligt att diskutera och argumentera, tänka och fundera tillsammans.
Vi läser skylten - Gräsmattan får ej beträdas - och gör ett slags tyst konstaterande om att "tja, det var ju trist att man inte fick gå på gräsmattan här" och så låter vi kanske bli att gå på gräsmattan. Man kan också fånga det gyllene tillfället att som vuxen läsa denna skylt högt och ljudligt - GRÄSMATTAN FÅR EJ BETRÄDAS - och sedan göra något kul av detta påbud.
1) Man kan läsa skylten med spökröst....
2) Man kan läsa skylten som en fråga - Gräsmattan får ej beträdas? - eller med utropstecken.
3) Man kan läsa skylten tillsammans - och fundera över varför man inte får gå på just den här gräsmattan.
4) Man kan lägga sig i skylten och skriva om den - VÄLKOMNA ALLA MED STORLEK 33 I SKORNA KLAMPA GÄRNA NED PÅ GRÄSMATTAN HÄR.
5) Man kan lägga sig i genom att börja en tävling - Lägg till ett ord: Beträd inte alls gräsmattan här, och fortsätt så tills ni inte kan komma på något mer - Beträd inte alls den gröna gräsmattan här - Beträd inte alls den gröna och vackra gräsmattan.
6) Diskutera konsekvenser av att beträda gräsmattan. Försök hitta på så många konsekvenser som möjligt: Polisen tar dig. Det blir böter om 200 kronor. Barn som beträder gräset får glass men föräldrarna får kaffe.
7) Översätt den till engelska - DONT YOU EVER WALK ON THE LAWN OR ELSE...
TIPS BILSKYLTEN
Det går också utmärkt att använda bilarnas registreringsskyltar till lite ord och räknelekar.
Låt säga att skylten har TRV 582 som bokstäver och siffror. Man ligger bakom den där bilen i evigheters evigheter. Fånga möjligheten och skapa lite kreativt tänk:
1) TRV ska bli ord och skapa en mening; Tycker riktigt vackert (tja ganska okey mening - nu är det din tur)
2) Gör en engelsk mening - Think right Valery!
3) Eller gör en fråga om världen; Ett land TYSKLAND, en stad ROM, ett landskap VÄRMLAND
4) Räkna med sifforna - lägg ihop 5 + 8 + 2 och det blir15
5) Gör multiplikation - 5 x 8 x 2
5) skapa vilket matematiskt problem som helst.
DET VIKTIGASTE ÄR INTE DET PEDAGOGISKA ANSLAGET - UTAN ATT FÖRÄLDRAR LEKER OCH UTMANAR OCH SJÄLV GÖR!
Anne-Marie