Anne-Marie Körling Blogg

En promenadgps?

Jag är vilse. Min karta är uppochnedvänd. Jag gick hit. Jag gick dit. Sen gick jag tillbaka. Sen gick jag framåt igen. Sen frågade jag någon efter vägen. Den jag frågade såg att jag såg ledsen och en aning förtvivlad ut. - Var ska jag nu gå, frågade jag. Då vände personen helt sonika på kartan. Öst blev väst och väst blev öst, nord blev syd och syd blev nord. Uppochnedvända världen så att säga. De som känner mig väl vet att jag går och går och kommer slutligen helt rätt. Men jag tänker ifall att jag hade en personlig gps som för mig med vänlig ton och stämma

- runt nästa hörn, raka vägen till mål, och sedan höger en aning, över gatan så fint, och så ett skutt över till nästa trottoar... men jag har ingen gps och därför blir det en aning vilset.

Då jag skulle hem tog jag taxi. Ville inte förlora mig i kartans periferi.

Anne-Marie,

Känner mig en aning och väldigt ensam där jag är. Kartor och kompass i all ära men att förlora riktningen är absolut det besvärligaste som kan hända.

Hej du lång borta. Taxi är en bra lösning om man kommit bort. Kom hem så ska jag lotsa dig genom stan. Men här hittar du ju. Jag går nästan aldrig vilse. Sänder många varma tillsammans tankar så du ska känna dig mindre ensam.