På perrången hittar jag på...
Jag står på perrången och hittar på. Jag till och med stavar fel på ordet perrången (härligt kreativt och det gör jag med all rätt, lite trots har ingen farit illa av.)
Jag står vid hittegodsutlämningen.
Jag har tappat min pedagogiska gnista och avvaktar vid hittegodsinlämningen.
- Har ni fått en pedagogisk gnista, frågar jag föreståndaren för borttappade ting och annat av förlustart.
- Pedagogisk gnista? säger mannen bakom disken, och hur skulle det se ut menar ni?
- Ja, en slags nyfikenhetsglädje över saker och ting, svarar jag en aning fundersam själv.
- Aha, nej någon pedagogisk gnista har vi inte fått in, men vad sägs om en entreprenöridé som någon nyss förlorat.
- Nej, jag vill inte hämta ut någon annans förlorade sak, jag vill ha min egen pedagogiska gnista tillbaka, säger jag och grubblar på vad entreprenören skulle tänka om jag satte entreprenörens tankar i verket.
- Så storsint av er, nickar mannen bakom disken, så generöst av er att inte stjäla en annan människas idé.
- Storsint? Det var ett vackert ord, men jag undrar - har det med absint att göra? funderar jag alldeles för djärvt.
- Absint? Men kära människa, absint har inte med storsint att göra. Storsint är ... ja, vad är nu det? plirar mannen på andra sidan disken för borttappade saker och ting.
- Om man vill lämna in något som man aldrig mer vill ha kontakt med, var gör man det i så fall, frågar jag som har en liten idé (inte entreprenörens utan en egen).
- Lämna in det till disken intill, där tar de emot massor av saker och ting som ingen behöver, och som ingen har blivit glad av, snarare trassliga saker, som t.ex ordet - småsint - ja, skratta inte nu, men det ordet ligger där och skräpar på en hylla, säger mannen med en aning glimt i ögat.
- Ha, säger jag, jag ser glimten, du har lånat min glimt! Jag ser glimten i dina ögon, skrattar jag och inser att jag är i färd med att återfå något av det jag förlorat.
- Nej du kära kvinna, det här är min glimt, och den tänker jag inte slarva bort. Det var jag som lämnade in ordet småsint till personen vid disken därborta... därav min glimt. Det är min gör-dig-av-med-saker-och-ting-som-sätter-krokben-för-dig-glimten, och den glimten vill jag väldigt gärna behålla, skrattade mannen på andra sidan disken, disken som skiljde borttappat från hittat.
- Aha, sa jag. Jag tror jag står vid fel disk. Jag bär på någon annans packning. Ska göra mig av med lite därborta. Ha det bra så länge, säger jag och pinnar iväg med raska steg till disken för absolut onödiga ord, saker och ting, som man inte behöver ha med sig i sitt bagage, även sådant andra lagt ned för att tynga promenaden.
Anne-Marie,
som återkommer med en berättelse om vad som händer där...
Jag står vid hittegodsutlämningen.
Jag har tappat min pedagogiska gnista och avvaktar vid hittegodsinlämningen.
- Har ni fått en pedagogisk gnista, frågar jag föreståndaren för borttappade ting och annat av förlustart.
- Pedagogisk gnista? säger mannen bakom disken, och hur skulle det se ut menar ni?
- Ja, en slags nyfikenhetsglädje över saker och ting, svarar jag en aning fundersam själv.
- Aha, nej någon pedagogisk gnista har vi inte fått in, men vad sägs om en entreprenöridé som någon nyss förlorat.
- Nej, jag vill inte hämta ut någon annans förlorade sak, jag vill ha min egen pedagogiska gnista tillbaka, säger jag och grubblar på vad entreprenören skulle tänka om jag satte entreprenörens tankar i verket.
- Så storsint av er, nickar mannen bakom disken, så generöst av er att inte stjäla en annan människas idé.
- Storsint? Det var ett vackert ord, men jag undrar - har det med absint att göra? funderar jag alldeles för djärvt.
- Absint? Men kära människa, absint har inte med storsint att göra. Storsint är ... ja, vad är nu det? plirar mannen på andra sidan disken för borttappade saker och ting.
- Om man vill lämna in något som man aldrig mer vill ha kontakt med, var gör man det i så fall, frågar jag som har en liten idé (inte entreprenörens utan en egen).
- Lämna in det till disken intill, där tar de emot massor av saker och ting som ingen behöver, och som ingen har blivit glad av, snarare trassliga saker, som t.ex ordet - småsint - ja, skratta inte nu, men det ordet ligger där och skräpar på en hylla, säger mannen med en aning glimt i ögat.
- Ha, säger jag, jag ser glimten, du har lånat min glimt! Jag ser glimten i dina ögon, skrattar jag och inser att jag är i färd med att återfå något av det jag förlorat.
- Nej du kära kvinna, det här är min glimt, och den tänker jag inte slarva bort. Det var jag som lämnade in ordet småsint till personen vid disken därborta... därav min glimt. Det är min gör-dig-av-med-saker-och-ting-som-sätter-krokben-för-dig-glimten, och den glimten vill jag väldigt gärna behålla, skrattade mannen på andra sidan disken, disken som skiljde borttappat från hittat.
- Aha, sa jag. Jag tror jag står vid fel disk. Jag bär på någon annans packning. Ska göra mig av med lite därborta. Ha det bra så länge, säger jag och pinnar iväg med raska steg till disken för absolut onödiga ord, saker och ting, som man inte behöver ha med sig i sitt bagage, även sådant andra lagt ned för att tynga promenaden.
Anne-Marie,
som återkommer med en berättelse om vad som händer där...
Kommentarer
Trackback