Picking up words at Reboot 11 opening
Jag är alltid storögd och väldigt närvarande lyssnande då jag är i nya sammanhang. Sinnen skärps. Jag letar nog mest efter ingångar - det jag kan plocka upp - om än så lite. Hela anslaget är på Reboot är Action. Jag står helt stilla. Tittar. Det är min aktion, ler som en blygsam aktion, tänker som en inre jätteaktvitetsaktion, hör bekanta ord som sätter hela mig i rörelse:
... SHARE IDEAS
... HELP US WITH ...
LETS DO THIS...
AND SOME ACTION NOW PLEASE... Gör något nu! Vad som helst. Gör!
Det sista DO SOMETHING NOW gör att jag axlar ett ansvar. Jag blir inte serverad action eller får bevittna aktioner. Jag måste hjälpa till att kreera dem, starta upp och vara delaktig. Alla får ett vitt papper. Gör något med detta papper. NU! Det är en krävande uppmaning, en lekande utmaning och ett ansvarsförflyttande - jag är där, delaktig, inte passiv.
Och fredagkvällens avslutningsfest har ett stort anslag - Help us create the party.
Och alldeles sorgset tänker jag på hur lite skolan är en aktion. Alltså hur lite hjälp vi behöver från våra elever. Tänk om skolan var en plats som visade att vi behövde eleverna, behövde veta hur de tänker, vad de vill lära, vad de behöver för att förstå sina liv, sin samtid ... För det är eleverna som vet, vi lärare kan konstruera möjligheter, problematisera, skapa tänk av görandet, ställa kluriga frågor och visa vad som finns dolt inom varje diciplin och hur man länkar samman dicipliner.
Jag är skolad i en annan skola, utomlandets skola, där ledorden för lärandet är SHARE. Envist har jag genomfört idéerna i klassrummen. Det tar tid... och kräver stora insatser, kalla det aktioner av läraren för att modella att man välkomnar aktioner mellan elever, mellan lärande stoff och behovet av dem ...
Jag är gammal i detta sällskap. Jag har ett rörligt intellekt tänker jag. Jag är vaksam på min egen aktion där jag står helt stilla och förundras över hur världen kan se ut om några år.
Anne-Marie,
Att räknas, att få delta, vara mitt i, få göra fel, rycka på axlarna och prova igen, att hjälpas åt, växa, vara behövd, ha en tro på att kunna förändra/förbättra - tillsammans... Det måste ha varit ett spännande möte du var på! Undrar vad jag hade gjort med ett vitt pappersark... Hade det "gillts" att bara fläkta sig i värmen? :-) Jag gillar hur avslutningsfesten var upplagd, inget "färdigt/serverat", istället: var med, du behövs, vi gör en rolig fest tillsammans här och nu! Vi alla behöver utvecklas, hela tiden - inget är klart från start. Jag gillar Leo Buscaglias ord omkring kreativitet:
"Kreativitet, för att hjälpa en att förverkliga och erkänna nya alternativ liksom stigar som inte är utmärkta på kartan" (från boken: Leva, älska, lära)