Anne-Marie Körling Blogg

Jag skriver. Jag måste det.

Jag måste skriva.
Jag tror inte att jag kan klara mig utan att skriva.
Jag har skrivit sedan jag var nio år.
Då skrev jag inåt, mot mig själv.
Jag skrev också då jag var tjugo år.
Då skrev jag inåt men ville skriva utåt.
Jag skrev brev då jag var trettio år.
Då skrev jag utåt och tänkte inåt.
Jag skrev då jag var trettioåtta år också.
Då skrev jag in mig i en bok.
Jag skrev en gång då jag var fyrtiotvå år.
Då skrev jag så invecklat att det fick gå till det utanför.
Pappersinsamlingen kallades det.
Nu när jag är femtioett år skriver jag in mig i min blogg.
Det är ett slags utåtriktat skrivande.
Absolut inte utlämnande.

Jag har ett inåtriktat skrivande.
Men det är väldigt få som läser den texten.
Den står heller inte att finna på papper.
Den är utåtriktad mot det lilla sällskapet.
Kanske det sällskap som skriver in sig under rubrikerna
Kärleken, Familjen, Vännerna och Jag.

Anne-Marie

Jag läser mellan raderna

det som kanske inte står där

Det finns många bra preposistioner:

skriva in sig

skriva fram sig

skriva ur sig

skriva av sig



Men någonstans finns det alltid en tänkt mottagare - i bloggen går det att tänka väldigt fritt kring den här figuren!