Anne-Marie Körling Blogg

Hej Anne Marie!

Stort tack för igår, vi ser framemot I Love Språk i april! Jag lyssnade på dig på Bokmässan där du deltog i någon paneldebatt med bla. Erik Nilsson, satt och snackade om debatten med  xxx . Vi var överens om att du var ett salt och behövs ute på skolorna för att entusiasmera och ge ny färdkost. 

Hade jag mycket pengar skulle jag betala för att du under ett år fick besöka  varenda skola och berätta om hur du arbetar.




Jag tackar!
Anne-Marie

L E K T I O N S F Ö R S L A G
Lektionsförslag - En generell matematiklektionsidé som fungerar i alla årskurser


G E N O M F Ö R A N D E
1) Låt alla elever ta fram sina matematikböcker.
2) Sätt eleverna i en ring, de ska kunna se varandra.
3) Be eleverna slumpmässigt slå upp sina matematikböcker.
4) Modella (läraren visar genom att göra och delta i det som eleverna ska göra) genom att läsa en fråga ur matematikboken, vilken som helst.
5) Låt någon elev i gruppen svara (man ska inte lösa uppgiften men svara så att man får med enheter och ord från frågan)
6) Den som fått svara är nu den som ställer en fråga ur sin matematikbok, och så fortsätter vi hela ringen runt.
7) Läraren deltar naturligtvis, läraren får en fråga, modellar ett tänkt svar, och frågar i sin tur vidare.

S Y F T E T 
Syftet med denna uppgift är att få eleverna att använda enheter och ord ur frågorna när de själva svarar i sina böcker, eller i framtida provuppgifter. Svaren ska var utförliga och många ord kan man låna direkt ut frågorna. Denna medvetenhet vill jag skapa hos mina elever.

S K A P A R    F Ö R S T Å E L S E
Denna uppgift hjälper eleverna att lyssna till frågorna, muntligen uttrycka sig i enheter i utvecklad form, alltså inte m, utan meter, kilogram, decimeter, millimeter, inga förkortningar.

A V D R A M A T I S E R A R   
Denna uppgift avdramatiserar också att man måste lösa talen eller uppgifterna. Det blir odramatiskt att skapa ett svar
när man får hitta på ett antal istället för att genast räkna ut det.

T E O R I
Jag är ju en god vän med gamle Lev Vygotskji och tar alla undervisande möjligheter att låta mina elever ta orden i sina munnar. De ska läsa uppgifter högt, fråga och diskutera för att senare kunna använda samma strategier i sitt självständiga tänk - och då får de gärna tala högt med sig själva (människan gör det då hon är i svårigheter eller har problem av något slag, är nära en lösning, då talar vi för oss själva - få se nu...om jag tar den där och sätter den här....). Det blir lättare att förstå om man får använda fler sinnen än bara synen. Talar man matematik så hör man också och därmed aktiverar man upp flera möjligheter att lära.

L Ä R A R E N   K A N
Läraren kan höra hur eleverna förstår. Det blir mycket märkbart om en elev inte kan utläsa ex m.m utan famlar efter förståelse och begrepp. Detta ger läraren en indikation om att undersöka och stötta eleven i begrepp och förkortningar.

S T R Ä V A N S M Å L   M E D   A - M   K O M M E N T A R E R
Muntlig matematik utvecklar och bidrar till att eleven når strävansmålen inom ämnet matematik. Jag har hämtat strävansmålen ur Skolverkets kursplaner:

Skolan skall i sin undervisning i matematik sträva efter att eleven

– utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig matematik och att använda matematik i olika situationer, (A-M tankar: Matematiken blir gemensam och väcker kollektiva funderingar vilket bidrar till ett ökat eller begynnande intresse för matematik då vi är muntliga).

– inser värdet av och använder matematikens uttrycksformer, (A-M tänker; Det är en absolut demokratisk rättighet att eleverna kan uttrycka sig såväl skriftligt som muntligt i matematiska termer och integrera detta i på ett naturligt sätt i ett aktivt språkbruk).

– utvecklar sin förmåga att förstå, föra och använda logiska resonemang, dra slutsatser och generalisera samt muntligt och skriftligt förklara och argumentera för sitt tänkande, (A-M tänker: Denna enkla övning banar vägen för resonemang och diskussion och eleverna börjar tala och tänka matematik så det märks och hörs i klassrummet).

– utvecklar sin förmåga att formulera /.../ (A-M tänker; uppgifter som är muntliga tränar förmågan att formulera sig också skriftligt och utvecklar en matematisk säkerhet i muntligt tal).

– olika metoder, måttsystem och mätinstrument för att jämföra, uppskatta och bestämma storleken av viktiga storheter,(A-M tänker: Då vi talar matematik, eller gör som i denna enkla lektionsidé så använder vi ju inte förkortningarna utan lär oss att uttala dem i fullständig form och i det sammanhang de ska användas i).

– grundläggande geometriska begrepp, egenskaper, relationer och satser, (A-M tänker; Ja jag har nog sagt det redan, muntligheten hjälper, stäker och förstärker kunskaperna).

– grundläggande algebraiska begrepp, uttryck, formler, ekvationer och olikheter, (A-M tänker: Se tidigare).

– sannolikhetstänkande i konkreta slumpsituationer. (A-M tänker: Vi talar ofta sannolikhet och rimlighet i samband med att vi faktiskt också försöker oss på att gissa ut de rätta svaren utan att använda papper, räknare eller något annat hjälpmedel. Vi vågar gissa mer då vi gör den här fråga-svara matematiken. Då kommer man genast in på hur sannolikt svaret är).

Ja! Det var det! Då är det bara att sätta igång imorgon.

Anne-Marie

Under hälsoveckan hade vårt arbetslag och alla våra elever storbesök av Lets Dance vinnaren, OS-medaljör-brottaren Martin Lidberg. Alla sexåringar, ettor, tvåor, treor, mina fyror, grannens femmor satt i spänd förväntan på denna storhet. De flesta kände igen Martin via dansen, en del visste mer - men ett gemensamt - alla var nyfikna och förväntansfulla. 
Jag blev imponerad av framförandet som Martin Lidberg gav; det är svårt att hålla en stor grupp elever uppmärksamma i en timme. Martin berättade om sina misslyckanden, sin vilja, sin överskottsenergi, sin brottarglädje, sin kärlek, sin dans, sin suomobrottartävling... och om vikten att sträva efter sina mål, äta färgglatt, och sova och vila. Men aldrig, aldrig ge upp då man  har ett mål.



Då eleverna i min klass fick utvärdera besöket - vad de lärt sig - så var det just detta: att ha ett mål och att äta bättre mat. Under efterföljande vecka hade 20 stycken i min klass medvetet ändrat kosten i skolmatsalen. Det är genomslagskraft. Behovet av att ha modeller, idoler om ni så vill, betyder mycket. Modeller behöver barn för att förstå hur man kan tänka och göra - och en modell som axlar ansvaret att vara just detta - en modell betyder skillnad för någon, några eller många fler.

Kom ihåg att du kan lyckas med vad som helst om du bara bestämmer dig och är beredd att satsa det som krävs för att lyckas!

Brottarkram Martin Lidberg

Jag tyckte Martin Lidberg förvaltade mötet med framtidens brottare, innovatörer, arbetssugna, målgörare med respekt och värme. Alla fick autograf, bara det! Varenda unge!

Plockar med böcker, anteckningsblock, teckningar, kläder, skor, prydnadssaker, köksredskap och annat som bosatt sig här och delar utrymme med mig. Strindberg bad om luft och ljus, jag ber om utrymme.

Ting pockar på, tar utrymme och kräver att få stanna kvar. En del ting söker asyl. Andra saker tycks beredda att flytta. En del saker låter sig inte röras. De stannar oavsett om jag vill det eller inte. Jag väger saker i händerna, i tankarna och med ögonen. En snidad gubbe av en unge står som gjuten i hyllan, En lergroda med händer syns mig ovärderlig. En vingklippt liten kyckling skapad av ett annat barn fyller mitt hjärta med ömhet. De besjälade sakerna kastar ljus över mitt liv.

Märkligare är det att uppleva saknad av ting som en gång funnits. Jag minns de två ärvda men oönskade porslinsfåglarna som flög in i vårt hem för att stanna där, som i rent slarv och utan omtanke sattes in i en bokhylla, där de på egen hand nestlade in sig och fick en oantastlig plats med utsikt över våra liv. De stod där de stod. Vi gjorde inget väsen av att de fanns, de fanns och vi tillät dem finnas. Men så en dag skulle vi kasta, dottern och jag gick våldsamt till väga, vi stålsatte oss och gick på skoningslös jakt, utrymmen skulle erövras och under mottot - ting begränsade - var vi hungriga jägare på ting som inte längre skulle dela plats med oss.

Vid de två porslinsfåglarna bromsades vår framfart in. Vi tittade på dem. Vi frågade oss; vad göra med dem under det att vi började berätta historier om fåglarna; vad de sett och upplevt hos oss, hur de kom att bosätta sig här och hur de bar en berättelse från ett annat hem. De skulle inte stanna hos oss från början, de kom att göra det, stanna, och vi hyste dem men nu... borde de inte flytta? Nej, vi avvaktade några dagar. Vi kunde inte göra oss av med dem. Varför hade vi så svårt att göra oss av med dem? Fåglarna blev ett samtalsämne och en källa till berättelser. Vi talade om dem som främmande fåglar; hur vi inte tyckte om dem till en början, hur vi anpassat oss till att de finns och hur vi alla ansåg att de hade rätt att få vara där de var. Mitt i våra berättelser tyckte vi unisont att de där små fåglarna fått alldeles för mycket uppmärksamhet; mindes vi inte hur fula vi tyckte de var då de kom, hur de inte passade in hos oss, hur vi lärt oss att tycka om dem... och vips hade vi slängt dem. Vips försvann de i soppåsen. Borta.

Det Strindbergska ljuset lyser över tomrummet.

Ett tomrum besjälat av de frånvarande; berättelsen om de två små porslinsfåglarna.