FÖRSVARA MINA MATTANTER
Jag har alltid haft en mycket nära relation till mattanterna (allmänt begrepp och inte alls så att de är tanter, den yngsta mattanten jag känt var 21 år men lika fullt en mattant). Jag har aldrig någonsin sett mina mattanter göra annat än att torka av, diska genast, vara stränga om hygien, motat bort mig och mina baciller från köksplatserna, rört med stora slevar i grytor, vakat över potatisar, köttbullar och brunsåsen. Det är ett ständigt omsorgande om maten, skötseln, hygein och allmäna kostråd och omsorg om elevernas hälsa. Mattanterna jag har känt har hjälpt mig hålla koll på hur mina elever äter, eller inte äter, tagit upp matfunderingar kring elever som de undrat över. Nyss var det inspektion i min skolmatsal. Det petades i allt och det mesta. Människor i vita rockar och skyddande huvudbonader mätte temperaturer (tack och lov) och kontrollerade dolda bakterieplatser med lupp och provtagning.
Som alltid då någon yrkesgrupp får visa upp sig - är det av det värsta slaget - jag tror det vänder sig i magen på de flesta efter denna filmsekvens - och självklart så. Men mattanterna i allmänhet, som förstår att värna om mat, tänka i vidare och klokare banor - gör inte så här. Men det är väldigt sällan det skrivs en rad om skolmatsalen vardagshjältar. Det är mest usch-klagomål-dålig-mat... när man i själva verket får mat som serveras dagligen. Mina elever äter det mesta som serveras, inte allt, och så är det väl med oss alla. Vi tycker om somligt, och tycker illa om annat.
Men filminslaget om mattanterna som plockar upp spagetti är inte värt annat än avsky. Det är lika illa som Ica och den gamla köttfärsen som for fram och tillbaka för att säljas. Men frågan är om mattantsfilmen är representativ. Det tror jag inte att den är!
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4281692.ab
Anne-Marie,
Kommentarer
Postat av: Marie
Det skrivs alldeles för lite om vardagshjältar i allmänhet... Jag och min son mötte en vardagshjälte för exakt ett år sedan. En sjukskriven sjuksköterska kom till vår hjälp. Hon var sänd från ovan i denna situation. Vi överöste henne med de vackraste tulpaner någon vecka efteråt ... och hon sa: Jag gör ju bara mitt jobb". Men icke - hon ställde upp när hon verkligen behövdes, trots sjukskrivning.
Trackback