SKRIBENTEN och PERSONEN
Medan Skribenten kan plocka russin ur kakor, försköna en soptipp, begråta en droppe blod efter en sticka i fingret, producera humor efter humör, skapa kärlek där det är gråmulet, skapa strider runt en stenkula, göra en cykelfärd till en månresa, pilla in russin i något annat, hitta på en promenad i en ordbok får Personen bara vara. Personen bakom orden är sitt prat, sin doft, sin rörelse, sina tankar, sitt sätt, sina maner, sitt dåliga bordsskick, sina snyftningar vid TV-dramatiken, sina ovanor, sina bra saker, går för snett på klackar, fryser för att det är kallt, får stenar i skorna, är sin oro, sin glädje, skrattar för högt på fel ställen, sjunger högt på gator och torg, gråter över spilld mjölk, gråter över något annat än spilld mjölk, tror naivt på det goda, blir ledsen när tanter blir illa behandlade, stirrar på folk på cafeer, pratar med okända, frågar om saker man inte ska fråga om, är för nyfiken, värnar sin fåfänga, kör fel på rätt vägar, dricker för mycket kaffe, gillar saltlakrits, bakar bullar och pillar ut russin ur godsakerna fast man inte får.
Anne-Marie
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Mats
Ge inte upp - det går att förena!
Utan personen är skribenten helt ointressant. Språket får aldrig bli viktigare än människan. Ord är ju till sist bara ord (skriver jag högtravande samtidigt som jag rättar tentor med sträng hand...)
Trackback