samtal och SAMTAL
Jag är ingen vän av mitt mobila ljud i telefon. Samtalsrösten förvrängs till något litet och tycks mig burkliknande. Mobilsamtal - jag är ingen vän av samtalen man gör då man är i full fart med att göra något annat. Jag tycker det är svårt att samtala med någon osynlig då jag i offentligheten - och höra min ensamma röst då jag promenerar runt på staden. Mobilen så liten, och så samtidigt ryms ett så stort sällskap däri.
Samtal är ett slags sluten gemenskap med någon. Det offentliga rummet är för stort då man åker tunnelbana, sitter på ett tåg, eller promenerar runt i ett varuhus. Om jag får samtal då jag är i offentliga rum, och jag tar emot det, då försvinner jag ut ur det offentliga rummet, trots att jag är där, men jag går in i samtalet och ser mig inte riktigt för eller omkring.
Denna morgon - en skrivarförmiddag i mitt egna - ringer min mobil. Jag ser på presentatören vem som ringer. Genast vet jag att jag absolut inte vill samtala i min mobil - jag vill ha min hemtelefon. Det är som en gest - jag lägger så stor vikt vid samtalet att jag vill göra det mer samtalslikt.
- Hej Du, säger jag till den vackraste stämman på andra sidan, och förklarar varför jag inte vill fortsätta samtalet i mobilen, utan vill ta emot samtalet i min hemtelefon, sittandes ned i min blåa fotölj, släcka ned skrivarljuset en aning. Jag vill koncentrera mig riktigt.
Jag lyssnar, talar, samtalar med ett författarpar jag respekterar så storligen. Då måste få synas härhemma. Trots att jag bara tar emot en röst så syns i rösten en helt gestalt. Då jag lägger på luren, knäpper av samtalet heter det idag, ser jag mig omkring i mitt rum - ett rum som fortfarande hyser fler än en. Det är vackert och jag återvänder till datorn.
Glädjefylld,
Anne-Marie
Denna morgon - en skrivarförmiddag i mitt egna - ringer min mobil. Jag ser på presentatören vem som ringer. Genast vet jag att jag absolut inte vill samtala i min mobil - jag vill ha min hemtelefon. Det är som en gest - jag lägger så stor vikt vid samtalet att jag vill göra det mer samtalslikt.
- Hej Du, säger jag till den vackraste stämman på andra sidan, och förklarar varför jag inte vill fortsätta samtalet i mobilen, utan vill ta emot samtalet i min hemtelefon, sittandes ned i min blåa fotölj, släcka ned skrivarljuset en aning. Jag vill koncentrera mig riktigt.
Jag lyssnar, talar, samtalar med ett författarpar jag respekterar så storligen. Då måste få synas härhemma. Trots att jag bara tar emot en röst så syns i rösten en helt gestalt. Då jag lägger på luren, knäpper av samtalet heter det idag, ser jag mig omkring i mitt rum - ett rum som fortfarande hyser fler än en. Det är vackert och jag återvänder till datorn.
Glädjefylld,
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback