PLÅSTRA OM MATEMATIKELEVEN
Det är svårt. Eleverna kör fast. Det är d-uppgiften som är svår. Eleverna har inga redskap. Jag klurar och funderar. En elev känner sig plötsligt dålig, som om eleven vore sämst, och så är det med matematik. Det är genast rätt eller fel. Det skaver i en liten räknare då. Blir matematikskavsår. Jag måste plåstra om. Ta eleven igenom svårigheten utan att stjälpa, men också för en stund låta sorgen ha en plats, det tar ett tag att bygga upp sin tilltro till sin förmåga igen, man kan hoppa över ett tal för en liten stund och hämta kraft i något som man är säker på. Det är en början till reperation.
Men jag tittar på d-uppgiften.
Det är en bra uppgift. Jag tittar på språket. Jag vet att ordetn SKILLNAD - SKILLNADER - är begrepp som måste övas in länge, i alla sammanhang. Då man i andra sammanhang frågar - vad är skillnaden mellan päron och äpplen - så svarar eleverna ofta, alldeles för ofta, att äpplen är si eller så, och glömmer att jämföra med den andra och undersöka de olika egenskaperna och presentera - ja just det - skillnaderna. Det här tränar jag mina elever i jämt. Ordet SKILLNADER är svårbegripligt.
Så hur kan jag göra. Jo- jag kan modella att jag också får fundera ett tag innan jag kan lösa uppgiften. Det krävs lite tänk visar jag. En aning knep också, får jag visa. Jag undrar hur eleven tycker att jag ska gå tillväga. Hur tror du att jag kan lösa uppgiften? Därmed är ansvaret mitt. Inte elevens. Och eleven kommer att stötta mig, ge förslag och introducera någon möjlig väg att lösa det hela på. Och då ser jag hur jag ska lotsa eleven genom svårigheterna. För när vi samtalar så är vi nästan där - ja - att lösa fler problem än ett.
Anne-Marie,
som också tycker att strategin LÄS HÖGT FÖR DIG SJÄLV är en underskattad strategi. Och strategin GÅ OMKRING OCH TÄNK också är en underskattad strategi. Det är bara att tänka själv - det är svårt - hur gör jag? Jag talar högt för mig själv, börjar vandra omkring och göra annat, för att sedan plötsligt inse att jag är färdig med mitt tänk. Ibland tycker jag synd om elever.
Men jag tittar på d-uppgiften.
Det är en bra uppgift. Jag tittar på språket. Jag vet att ordetn SKILLNAD - SKILLNADER - är begrepp som måste övas in länge, i alla sammanhang. Då man i andra sammanhang frågar - vad är skillnaden mellan päron och äpplen - så svarar eleverna ofta, alldeles för ofta, att äpplen är si eller så, och glömmer att jämföra med den andra och undersöka de olika egenskaperna och presentera - ja just det - skillnaderna. Det här tränar jag mina elever i jämt. Ordet SKILLNADER är svårbegripligt.
Så hur kan jag göra. Jo- jag kan modella att jag också får fundera ett tag innan jag kan lösa uppgiften. Det krävs lite tänk visar jag. En aning knep också, får jag visa. Jag undrar hur eleven tycker att jag ska gå tillväga. Hur tror du att jag kan lösa uppgiften? Därmed är ansvaret mitt. Inte elevens. Och eleven kommer att stötta mig, ge förslag och introducera någon möjlig väg att lösa det hela på. Och då ser jag hur jag ska lotsa eleven genom svårigheterna. För när vi samtalar så är vi nästan där - ja - att lösa fler problem än ett.
Anne-Marie,
som också tycker att strategin LÄS HÖGT FÖR DIG SJÄLV är en underskattad strategi. Och strategin GÅ OMKRING OCH TÄNK också är en underskattad strategi. Det är bara att tänka själv - det är svårt - hur gör jag? Jag talar högt för mig själv, börjar vandra omkring och göra annat, för att sedan plötsligt inse att jag är färdig med mitt tänk. Ibland tycker jag synd om elever.
Kommentarer
Trackback