RUNDABORDSAMTAL
Matsalssamtalen är alltid mer spontana än de samtal som förs i klassrummet. Det är roligt att sitta ned och samtala med eleverna om ditten och datten.
- Ja män... varför är det så blodiga spel? undrar jag, varför handlar allt om att döda den och den...
- Det är väl inget konstigt, säger alla nästan samtidigt, vi är killar, vi gillar när det är blod och sån´t.
Som mamma till söner vet jag att det är så! Men jag sitter med en potatis i mun och undrar varför är det så?
Jag förstår ändå inte riktigt. Men ett är säkert - de har roligt när de pratar spel - ungarna!
Anne-Marie
Med risk för att få genusforskare på mig, för jag talar innan jag tänker: Är det kanske rent av nedärvt hos mång pojkar att vilja mäta styrka? Även i internet/tv-spel. (vet inte ens om det heter tv-spel längre)
Är det någon som vet vad det beror på? Varför är det få flickor som har det intresset, även om det också har förändrats i och med internetspelens intåg i hemmen. Jag är uppriktigt nyfiken.
I skolan där jag gjort min VFU fick inte pojkarna leka att spadar var vapen, jag tycker själv att det inte är så farligt. (vad vet jag?) De är kreativa och så länge de inte skadar andra.
Jag gillar ju i och för sig också blod. Jag lyssnade på ett samtal med någon vän som Jim hade en tid tillbaka när jag just kommit ut från sjukhuset. Personen på andra sidan ojade sig. Och Jim fortsatte: But its ok, she likes blood and stuff so she's gets really interested when they bring out the needles. Men vid sidan av blod och morbiditeter antar jag att själva spelandet är bortom min förståelse. Detta en högst privat iakttagelse utan anspråk på genuskunnande.
Går det att inte vara intresserad av blod? Denna fantastiska vätska som är en förutsättning för liv.
Min utgångspunkt är att alla är intresserade av allt - sedan kanske det går att förklara varför vissa gruppers intresse avtar för vissa företeelser.
Om jag tänker på detta sättet behöver jag inte gå in i en pedagogroll där jag förväntas "väcka" eller "skydda". Det räcker med att underhålla och att undvika skuldbeläggning.
Den genetiska frågan tror jag är omöjlig att diskutera - positionerna är alldleles för låsta och inflammerade. Dessutom vet jag inte om det spelar någon roll. Om du är en accepterande pedagog är det möjligt att lägga ner kriget mot kriget...
Samtal vid matbordet är ofta väldigt givande. Där finns tillfällen att komma med tankar och funderingar om det som hör till livet utanför klassrummet. Många gånger får man höra både underfundiga, roliga och sorgliga saker där.