BODIL MALMSTEN - TYSTNAD - inget GENSVAR
Så här skriver Bodil Malmsten:
"...tystnad - detta dödsstraff som inget rättsväsende rår på"
Anne-Marie
litteratur: Bodil Malmsten: HÖR BARA HUR DITT HJÄRTA BULTAR I MIG, 2006
samt mer spännade läsning på Bodils blogg:
www.finistere.se
OVÄNLIGHETEN
"där vänligheten passerar obemärkt,
lämnar ovänligheten ett märke, ett ärr"
Bodil Malmsten; Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Modernista Förlag, 2006
Ja, så är det dessvärre.
Blåmärks-ovänlighet!
Räddningen är små bomullsord
och vänliga åtbörder tänker jag.
Anne-Marie
lämnar ovänligheten ett märke, ett ärr"
Bodil Malmsten; Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Modernista Förlag, 2006
Ja, så är det dessvärre.
Blåmärks-ovänlighet!
Räddningen är små bomullsord
och vänliga åtbörder tänker jag.
Anne-Marie
EN EGEN SÅNG TILL VÅREN
Min bror och jag sjunger in våren. Det var den våren det!
Anne-Marie
ATT FÅ VARA MITT I...
Jag blir glad - är en storbok jag skrivit. Min bror som fyller år idag har illustrerat den.
Jag minns mormors middagar där jag satt mitt i - mitt i min barndom - tanter, farbröder, mostrar,
morbröder, mat och konstiga ostar, prat och diskussioner - jag var mitt i, lyssnade med
öron som grytlock - förstod aldrig vad det betydde - förstod inte vad de vuxna pratade om -
ibland var det om svåra saker, ibland var det något som inte skulle sägas, ibland skrattade
de åt något som inte alls var roligt, ibland var det någon som riktade sig mot min
undrande uppsyn - förklarade.
Men jag älskade att vara där bland alla de andra.
Oftast satt jag mest mitt i och tittade med ögon stora som tefat och öron som grytlock.
Fast det har jag förstått så här i efterhand.
När jag skrev boken Jag blir glad - ville jag skapa en plats åt det växande
barnet - och man växer bland andra - mitt i - som här - mitt i middagen - matens näring,
omvärldens värme, samtalets kringel hit-och-dit, och någon som torkar upp lingonsylt - tänk att
vuxna också spiller på dukar? När man är mitt i - så upptäcker man sin omvärld. Och lär sig
att ta hänsyn till den.
Nuförtiden älskar jag att sitta intill. Bredvid.
Anne-Marie
Litteratur: Jag blir glad, Storbok på Bonnier Utbildning - samtidigt en hyllning till min mormors
middagsbord och alla de som befolkade min barndom med egenheter,
BLOGG UTFLYKT
Bloggen är för mig helt ny.
En ny värld.
Ja ja det bloggas för fullt.
Sedan länge.
Men allt är nytt för den som lär.
Rätten att få lära från början.
Den äger jag just nu.
Först utgår man från sin lilla värld,
När man är lite hemma i den världen,
kan handskas med redskapet,
vågar skriva och uttrycka sig,
skapas ett behov av att blicka ut
mot andra, spränga gränserna,
se andras blogg, möta andra
som skriver, tänker, funderar,
och hur de gör med sina bloggar.
Då blir allt nytt igen. Nytt att lära,
vill lära mer, lära av
det finns IT-mamman,
Det finns Jeppson, Det finns Låt stå!,
Det finns Lurigt, klurigt och roligt i skolan,
det finns så många modeller att lära av,
och nu känns allt så där litet och nytt igen,
Var hittar jag en bloggräknare?
Hur skapar jag en film på bloggen?
Varför ska man ha många bloggar?
Hur ska rubriken locka läsare?
Varför ska jag locka läsare?
Hur gör man layout?
Finns det klockor som man kan lägga in på sin sida?
Varför klocka?
Behöver man det i tidsbristernas tid?
Jag vill inte ha några svar.
De här frågorna är mina utvecklingsområden.
Jag har sett hur andra gjort - vet att det går -
mina frågor kommer förse mig med svar.
Jag är glad att jag får lära mig av andra!
och tacksam mot dem som föreslog
min blogg och manade mig att ta dessa
första stapplande steg...
tilltro
skapar starka ben
och mod att gå
Anne-Marie
En ny värld.
Ja ja det bloggas för fullt.
Sedan länge.
Men allt är nytt för den som lär.
Rätten att få lära från början.
Den äger jag just nu.
Först utgår man från sin lilla värld,
När man är lite hemma i den världen,
kan handskas med redskapet,
vågar skriva och uttrycka sig,
skapas ett behov av att blicka ut
mot andra, spränga gränserna,
se andras blogg, möta andra
som skriver, tänker, funderar,
och hur de gör med sina bloggar.
Då blir allt nytt igen. Nytt att lära,
vill lära mer, lära av
det finns IT-mamman,
Det finns Jeppson, Det finns Låt stå!,
Det finns Lurigt, klurigt och roligt i skolan,
det finns så många modeller att lära av,
och nu känns allt så där litet och nytt igen,
Var hittar jag en bloggräknare?
Hur skapar jag en film på bloggen?
Varför ska man ha många bloggar?
Hur ska rubriken locka läsare?
Varför ska jag locka läsare?
Hur gör man layout?
Finns det klockor som man kan lägga in på sin sida?
Varför klocka?
Behöver man det i tidsbristernas tid?
Jag vill inte ha några svar.
De här frågorna är mina utvecklingsområden.
Jag har sett hur andra gjort - vet att det går -
mina frågor kommer förse mig med svar.
Jag är glad att jag får lära mig av andra!
och tacksam mot dem som föreslog
min blogg och manade mig att ta dessa
första stapplande steg...
tilltro
skapar starka ben
och mod att gå
Anne-Marie
PRÖVA PÅ STAVNING
Jag måste berätta om något vi har utvecklat i klassen. Jag bedriver undervisning som stimulerar eleverna att göra och pröva själva. De måste det. Jag har individuell och vägledd undervisning i min klass. Det betyder att jag sitter men en elev och samtalar, eller med en vägledd grupp om 3-6 och undervisar. Då måste de andra eleverna samtala och diskutera med varandra - och när de gör det - utvecklas vägarna till lärande. Jag vill att de ska pröva. Pröva. Pröva. Jag vill att de ska utveckla tänket utåtriktat - i gemenskap med någon klasskamrat, muntligt - eller att pröva sin förmåga utåtriktat på ett papper. Så föddes stavningen... bara genom att pröva utvecklar de sin stavning.
De ord de prövar är ord de har reagerat på. Det ser inte rätt ut. Det känns inte rätt. Då börjar de pröva sin stavning. Jag har 1000 lappar av detta slag. Jag har funnit att de i de allra flesta fall kommer fram till rätt stavning i denna process. Jag har funnit att eleverna har en inre representation av hur ordet ser ut. Då de har det och själva skriver reagerar de på stavningen - och prövar den. De ord som de inte reagerar kring är ord som de inte SER eller har ett inre förhållande till.
Mina elever gör också detta på engelska.
Lärande lust, det lustfyllda lärandet - betyder pedagogiskt - viljan att pröva. Vi måste låta elever
pröva sig fram när de lär. Då får vi som är deras lärare nya infallsvinklar - vi ser - och tänker -
förändrar och utvecklar. Detta samspel vill jag inte vara utan.
Anne-Marie
HITTA PÅ STAVNING
Istället för att inte skriva ett ord - kan det vara bättre att försöka skriva ett ord - och när man skriver ett ord som man försöker skriva - är chansen större att man faktiskt blir förstådd.
Hitta på stavning!
Anne-Marie
Hitta på stavning!
Anne-Marie
FLICKSKOLA
Flickskolan. 34 flickor. En lärare. Min mamma sitter där någonstans.
Var är läraren?
Södermalms högre läroverk för flickor.
Där gick hon. Så var det då!
Anne-Marie
GRATULERAR...
min lillebror. Ett år skiljer oss åt. Jag är nummer fyra i en barnaskara om fem. Så jag använde flitigt ordet lille-bror.
Men min bror fyller ut sig själv - är tillräckligt stor - jag måste titta upp på honom. När vi var väldigt små så var vi nästan oskiljaktiga - idag är vi fullkomligt separerade - han är sin egen - det är jag också. Ikväll blir det eld och fest. Hurra til min bror! Hurra också till kungen! Hurra till våren! HURRA!
Anne-Marie
BODIL MALMSTEN: ENSAMRÄTT PÅ TEXTEN
"Om ingen läser
så är det den skrivande
som har ensamrätt
på texten.
Annars är det
inte så."
Jag lät inte Bodil Malmsten ha ensamrätt på sin text. Jag har fnissat, tänkt, undrat, deltagit i hennes bok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" ur vilken jag hämtade citatet, som Bodil Malmsten författade, Modernista förlag, 2006
Texten är själars allemansrätt!
Mitt citat.
Anne-Marie
Gå in på Bodil Malmstens blogg - jag har länkat till den. Där väntar ord som du inte kan vara utan.
så är det den skrivande
som har ensamrätt
på texten.
Annars är det
inte så."
Jag lät inte Bodil Malmsten ha ensamrätt på sin text. Jag har fnissat, tänkt, undrat, deltagit i hennes bok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" ur vilken jag hämtade citatet, som Bodil Malmsten författade, Modernista förlag, 2006
Texten är själars allemansrätt!
Mitt citat.
Anne-Marie
Gå in på Bodil Malmstens blogg - jag har länkat till den. Där väntar ord som du inte kan vara utan.
STRANDFYND TILL KARI
Strandfynd! Skånes stränder. Barfotapromenad. Runda stenar. Varm sand. Salt hav. Nattljus.
Sandhammarens fyrljus. Vågljud. Skvalp. Skviddevitt. Fågelvingar. Sommarvärme. Havsbris.
Anne-Marie
ALLEMANSRÄTTENS POESI
Allemansrätten - så vackert det blir på engelska! Vilken härlig rätt det är på svenska. Allemans!
Anne-Marie
BIT I ÄPPLET...
Det händer ingenting om man inte biter i äpplet. Denna symbol för kunskap. Ta för
dig! Hugg in! Bit i äpplet!
Anne-Marie
SKOLAN liknas vid en TRÄDGÅRD
I trädgården finns en trädgårdsodlare, omvårdare, frösättare, vattnare, ogräsplockare som med varsamma händer stöttar upp en ovattnad växt, plockar bort ett dött blad, ger näring, ser olikheter, förstår att ge olika till olika sorters blommor...uppmuntrar knoppar, ser dem slå ut, njuter av blommans kraft, vet att det krävs mycket omsorg och kunnande för att skapa rätt förutsättningar för samtliga arter...kanske behövs det ett växthus...kanske behövs det en bok som vägleder när fröna inte tar sig som de ska...kanske behövs det två trädgårdsmästare som utbyter idéer kring jordmånen och luftfuktigheten...och där omvärldens humlor brumsurrar och flugorna irriterar...
Köpte en underbar bok i New York
MRS. SPITZER´S GARDEN av Edigth Pattou med illustrationer av Tricia Tusa.
Tänker översätta och skänka den till dem som främjar en god förutsättning för läraryrket.
Om våra elever ska blomma så måste ju läraren vattnas...med näring.
Mrs. Spitzer´s garden skrevs av en mycket nöjd förälder - till en mycket omtyckt lärare.
Perfect gift for your favorite teacher!
Anne-Marie
Denna tanke sänder jag till läraren som du finner på länken Klurigt, lurigt och roligt i skolan.
Köpte en underbar bok i New York
MRS. SPITZER´S GARDEN av Edigth Pattou med illustrationer av Tricia Tusa.
Tänker översätta och skänka den till dem som främjar en god förutsättning för läraryrket.
Om våra elever ska blomma så måste ju läraren vattnas...med näring.
Mrs. Spitzer´s garden skrevs av en mycket nöjd förälder - till en mycket omtyckt lärare.
Perfect gift for your favorite teacher!
Anne-Marie
Denna tanke sänder jag till läraren som du finner på länken Klurigt, lurigt och roligt i skolan.
JESPER JUUL: SAMSPELETS KVALITET och ANSVAR
"I ett kärleksförhållande mellan två jämställda vuxna är båda lika ansvariga för samspelets kvalitet,
medan de vuxna har hela ansvaret för kvaliteten på samspelet med barnen. Detta gäller samspelet mellan
barn och föräldrar, barn och förskollärare på daghem och i förskolan, barn och lärare i skolan och barn
och vuxna i samhället. //
Det är helt enkelt så att även om barn och ungdomar påverkar processen i samspelet med vuxna,
så är de inte i stånd att ta ansvar för den."
Anne-Marie citerade och tänker.
Litteratur: Jesper Juul: Ditt kompetenta barn, Wahlström & Widstrand, 1995
KUNSKAP - FOSTRAN - OMSORG
skolans uppdrag - men med olika tyngd beroende på hur samhällsutvecklingen ser ut?
Jag vill se den omsorg om eleverna där eleverna upplever att de är lärande, att de finner utmaningar,
att de får redskap att handskas med världens förväntningar på dem, att de är språkligt inkluderade,
i texter, muntliga sammanhang, i litteratur och i dialoger med sin nästa. Jag vill se den fostran
som visar på ömsesidighetens respekt, olikheternas näring och där ögonen ser och bekräftar, där
öronen lyssnar och hör och där stor och liten, liten och stor finner tid och plats att utveckla gensvar.
I min vågskål väger dessa lika.
Anne-Marie
KLASSRUMMET
Vårt klassrum.
VARUMÄRKESSKYDDA LÄRAREN
.Under ledning av sin argentiska trumlärare ljuder de lärandes trummor..
I SvD idag skriver Pj Anders Linder om lärarlyftet i sin krönika om skolan. Pj Anders Linder skriver om lärarhögskolan, larm om brister... "det är svårt att tänka sig mer effektiv varumärkesförstöring."
Han har läst en undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund där lärarkandidater beskriver hur lite det krävs för att bli godkänd vid Lärarhögskolan.
Lärande utveckling handlar i stort om att förvänta sig...och att vilja vara med...
Är förväntningarna för få blir lärandet utan utmaningar - tråkigt.
All lärande verksamhet ska utmana, om unga blivande kandidater inte lockas mer att lära sig hur ska de då förmedla lärande...
Läraren är alltid en modell för lärande. Det egna förhållandet till lärandet, nyfikenheten, viljan att lära och modet att ge sig i kast med utmaningar är en levande modell för kunskapens värde.
Jag återkommer... vet inte om jag är arg, eller uppgiven?
Vill varumärkesskydda!
Anne-Marie
Han har läst en undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund där lärarkandidater beskriver hur lite det krävs för att bli godkänd vid Lärarhögskolan.
Lärande utveckling handlar i stort om att förvänta sig...och att vilja vara med...
Är förväntningarna för få blir lärandet utan utmaningar - tråkigt.
All lärande verksamhet ska utmana, om unga blivande kandidater inte lockas mer att lära sig hur ska de då förmedla lärande...
Läraren är alltid en modell för lärande. Det egna förhållandet till lärandet, nyfikenheten, viljan att lära och modet att ge sig i kast med utmaningar är en levande modell för kunskapens värde.
Jag återkommer... vet inte om jag är arg, eller uppgiven?
Vill varumärkesskydda!
Anne-Marie
LÄRARLYFTET LANSERAT
Läser skoldebatt i tidningen. Om läraryrket. LÄRARLYFTET ÄR LANSERAT. Politik. Behövligt. Viktigt. Här är alla ansvariga - alla de som värderar skolan utifrån - det går att titta på skolfrågor med olika glasögon. Finn fem fel eller Finn fem rätt?
Nåväl,
Skolan är den enda arbetsplats, verksamhet, organisation vi alla delar erfarenheter av. Alla har gått i skolan. Alla har kunskaper om skolan. Alla kan vara lärare. Alla vet. I sin yttre form är skolan densamma som tidigare år. Den tidigare skolgenerationen kommer tillbaka till samma byggnad och nu går deras barn där. Detta är förrädiskt. Det händer hela tiden något INOM skolan. Skolan får en ny läroplan. Skolan har en inriktning. Lärarna prövar en ny undervisningsform, elevinflytandet utvecklas men skolformen, klassrummet, byggnaden är detsamma som tidigare. Formen döljer innehållet.
Jag skäms inte över min yrkesstolthet. Jag tycker mycket om att vara lärare. Jag trivs i klassrummet. Trivs med eleverna. Jag skulle inte vilja gå miste om en enda dag utan utmaningarna som eleverna ställer mig inför. Arbetet är kreativt, ungdomligt, nytt, spännande...ansvarsfyllt, arbetssamt, krävande, tidspressande...spänner över alla känslor och utvecklar ständigt kunskaps- och människosyn.
Jag minns när min bror hoppade in som vikarie i min klass. Han tog vikariearbetet med ro, detta kunde han! No Problem! När två dagar hade gått ringde han mig: Du, det är skitsvårt! Nu har jag gjort allt det där roliga, men det räcker inte riktigt. Man måste ha en plan som sträcker sig mycket mycket mycket längre än bara några dagar. Det krävs lite mer. Vilket svårt jobb du har. När kommer du tillbaka?
Älskade bror, dina ord då var så viktiga. Lika viktiga för mig idag. Det går hjälpligt att hoppa in några dagar, det blir svårare över tid, men också detta - det går inte att kasta en blick in i skolans verksamhet och tro sig förstå den. Det som sker inne i klassrummet idag - verkar för mål längre fram. Det upplevde min bror. Och satte ord på.
Han såg yrket!
Anne-Marie
Nåväl,
Skolan är den enda arbetsplats, verksamhet, organisation vi alla delar erfarenheter av. Alla har gått i skolan. Alla har kunskaper om skolan. Alla kan vara lärare. Alla vet. I sin yttre form är skolan densamma som tidigare år. Den tidigare skolgenerationen kommer tillbaka till samma byggnad och nu går deras barn där. Detta är förrädiskt. Det händer hela tiden något INOM skolan. Skolan får en ny läroplan. Skolan har en inriktning. Lärarna prövar en ny undervisningsform, elevinflytandet utvecklas men skolformen, klassrummet, byggnaden är detsamma som tidigare. Formen döljer innehållet.
Jag skäms inte över min yrkesstolthet. Jag tycker mycket om att vara lärare. Jag trivs i klassrummet. Trivs med eleverna. Jag skulle inte vilja gå miste om en enda dag utan utmaningarna som eleverna ställer mig inför. Arbetet är kreativt, ungdomligt, nytt, spännande...ansvarsfyllt, arbetssamt, krävande, tidspressande...spänner över alla känslor och utvecklar ständigt kunskaps- och människosyn.
Jag minns när min bror hoppade in som vikarie i min klass. Han tog vikariearbetet med ro, detta kunde han! No Problem! När två dagar hade gått ringde han mig: Du, det är skitsvårt! Nu har jag gjort allt det där roliga, men det räcker inte riktigt. Man måste ha en plan som sträcker sig mycket mycket mycket längre än bara några dagar. Det krävs lite mer. Vilket svårt jobb du har. När kommer du tillbaka?
Älskade bror, dina ord då var så viktiga. Lika viktiga för mig idag. Det går hjälpligt att hoppa in några dagar, det blir svårare över tid, men också detta - det går inte att kasta en blick in i skolans verksamhet och tro sig förstå den. Det som sker inne i klassrummet idag - verkar för mål längre fram. Det upplevde min bror. Och satte ord på.
Han såg yrket!
Anne-Marie
LÄRARKOLLEGIET
...vid min skola!
Jag kan bara ödmjukt säga att jag verkar och ingår i ett kollegium där lärare talar lärandeprocesser, funderar kring elever, talar med elever, hyser förväntningar om deltagande, småpratar om hemförhållanden, sömnvanor och att eleverna äter när de ska, gläds åt framgångar vid matteprov, visar fram elevexempel för att fundera kring bedömaröverenstämmelse...slår kloka huvuden ihop för att skapa de bästa förutsättningarna för en elev...
De flesta samtal i lärarrummet handlar om yrket, eleverna, idéerna, visionerna och ...
det kan jag aldrig läsa om i tidningarna.
Det är en bild av skolan,
lika verklig som sann,
Blommor till mina kollegor!
Anne-Marie
Jag kan bara ödmjukt säga att jag verkar och ingår i ett kollegium där lärare talar lärandeprocesser, funderar kring elever, talar med elever, hyser förväntningar om deltagande, småpratar om hemförhållanden, sömnvanor och att eleverna äter när de ska, gläds åt framgångar vid matteprov, visar fram elevexempel för att fundera kring bedömaröverenstämmelse...slår kloka huvuden ihop för att skapa de bästa förutsättningarna för en elev...
De flesta samtal i lärarrummet handlar om yrket, eleverna, idéerna, visionerna och ...
det kan jag aldrig läsa om i tidningarna.
Det är en bild av skolan,
lika verklig som sann,
Blommor till mina kollegor!
Anne-Marie
Det är en kamp...
att duga som man är...
sa Dramatenskådespelaren Marie Göranzon,
gäst hos Stina, och strålar som den "äldre" kvinnan hon är,.
Det känns bara tryggt.
En sådan modell vill jag titta på...
och idag är hennes ord väldigt sanna - både till sin yttre form och till sitt inre...
Unga människor skapar ett yttre, men hur ser det ut därinne?
Duger jag?
Anne-Marie
Duga
"att vara tillräckligt bra enligt vissa regler och normer"
Svensk Ordbok, 1988
sa Dramatenskådespelaren Marie Göranzon,
gäst hos Stina, och strålar som den "äldre" kvinnan hon är,.
Det känns bara tryggt.
En sådan modell vill jag titta på...
och idag är hennes ord väldigt sanna - både till sin yttre form och till sitt inre...
Unga människor skapar ett yttre, men hur ser det ut därinne?
Duger jag?
Anne-Marie
Duga
"att vara tillräckligt bra enligt vissa regler och normer"
Svensk Ordbok, 1988
ATMOSFÄREN
är livssfären!
sa Christer Fugelsang som har haft förmånen att se atmosfären från utsidan. Det är bara en liten skör sfär runt jorden, men den är livets förutsättning. Livssfär...
Anne-Marie
sa Christer Fugelsang som har haft förmånen att se atmosfären från utsidan. Det är bara en liten skör sfär runt jorden, men den är livets förutsättning. Livssfär...
Anne-Marie
HUR BEMÖTER DU DETTA BARN?
Anne-Marie
"det svenska språkets låneskuld"
svenska låneord...svenskans likhet med andra språk...svenskan som ett språk i världen...vi byter ut, ersätter, får nya, påverkas, uvecklas...i ett förhållande till omvärlden - vilka är gränserna? Begränsningarna? Behövs de? Finns de? Står vi i skuld?
Jag lånar gärna av andra - och delar gärna med mig också.
Men förutsättningarna fär att jag vågar möta, bemöta, se och lyssna i en värld av mångfald.
Utan alla andra så blir det ganska tyst och tomt. Tråkigt också för den delen.
"Varje text ingår i ett växande intertextuellt universum, där en ny text genljuder av andra texter."
(Sven-Eric Liedman, 2001)
Anne-Marie
Jonas Hassen Khemiri gav mig rubriken, mer om hans ord och tankar i boken: Montecore, samt i Ordens Magi - en tidning om ordens magi 2006 - en konferens om svenska språket i framtiden. Sven-Eric Liedmans ord finns i den viktiga boken ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR, om människans kunskaper, 2001
Jag lånar gärna av andra - och delar gärna med mig också.
Men förutsättningarna fär att jag vågar möta, bemöta, se och lyssna i en värld av mångfald.
Utan alla andra så blir det ganska tyst och tomt. Tråkigt också för den delen.
"Varje text ingår i ett växande intertextuellt universum, där en ny text genljuder av andra texter."
(Sven-Eric Liedman, 2001)
Anne-Marie
Jonas Hassen Khemiri gav mig rubriken, mer om hans ord och tankar i boken: Montecore, samt i Ordens Magi - en tidning om ordens magi 2006 - en konferens om svenska språket i framtiden. Sven-Eric Liedmans ord finns i den viktiga boken ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR, om människans kunskaper, 2001
EMMAS SKOLVÄG - enminutersfilm - HURRA!
Oj så roligt, spännande, intressant, inspirerande, upplyftande, kreativt, glädjande, upproriskt, uttrycktsfullt -
gå in på
www.filmfestivalen.se
och se alla unga filmares bidrag. Där finns Emmas Skolväg och många, många fler.
Anne-Marie
gå in på
www.filmfestivalen.se
och se alla unga filmares bidrag. Där finns Emmas Skolväg och många, många fler.
Anne-Marie
SKADEGÖRELSE PÅ SKOLORNA I INNERSTADEN...
...kostar årligen 1 200 000 kronor. En miljon tvåhundratusen kronor. Negativa utgifter. De skolor som arbetar med gemensamhetstänkande kring skadegörelser - dvs bland elever och personal - har lägre kostnader.
Den stora negativa summan kan översättas till
att alla elever i 522 klasser får varsin biobiljett
att 12 000 elever får ett säsongskort på Gröna Lund
att 36 364 elever får varsin Big Mac
så blir pengasumman mer åskådlig - och den presenteras i Södermalmsnytt lördagen den 28 april av Andreas Jennsche och Jacob Hellgren.
Samma summa pengar till bistånd - vad skulle det generera?
- om vi visade vad denna kostnad för skolans skadegörelse skulle innebära för att bygga upp en skola på exempelvis Madagascar? Hur många elever skulle då 1 200 000 svenska kronor gynna? Vad skulle varje elev få där?
Detta tankeexperiment skulle jag vilja se genomfört.
Anne-Marie
www.innerstadspress.se
Den stora negativa summan kan översättas till
att alla elever i 522 klasser får varsin biobiljett
att 12 000 elever får ett säsongskort på Gröna Lund
att 36 364 elever får varsin Big Mac
så blir pengasumman mer åskådlig - och den presenteras i Södermalmsnytt lördagen den 28 april av Andreas Jennsche och Jacob Hellgren.
Samma summa pengar till bistånd - vad skulle det generera?
- om vi visade vad denna kostnad för skolans skadegörelse skulle innebära för att bygga upp en skola på exempelvis Madagascar? Hur många elever skulle då 1 200 000 svenska kronor gynna? Vad skulle varje elev få där?
Detta tankeexperiment skulle jag vilja se genomfört.
Anne-Marie
www.innerstadspress.se
INTE ENSAM
GÅ I RIKTNING MOT DITT LIV
NÅGONS HAND VILAR VARM PÅ DIN SKULDRA
EN FÖLJESLAGARE
Anne-Marie
KÄRLEKEN
Kärleken är inte blind.
Den ser mer,
inte mindre.
Just därför att den ser mer,
är den villig att se mindre.
(citat: Gordon)
Anne-Marie
Den ser mer,
inte mindre.
Just därför att den ser mer,
är den villig att se mindre.
(citat: Gordon)
Anne-Marie
HELGDAGSCITAT
Dagen ska få fylla sig själv med innehåll.
Helgcitat
- Anne-Marie
Helgcitat
- Anne-Marie
FINN FEM RÄTT
När vi bedömer elevers arbeten kan vi välja perspektiv.
Finn fem fel?
Finn fem rätt?
Anne-Marie
Finn fem fel?
Finn fem rätt?
Anne-Marie
SORG - VÅGA ANVÄNDA ORDEN
Tomas Tranströmer skriver i en dikt
"...orden bultar förgäves..."
Vad säga?
Hur säga?
När säga?
Vilka ord kan jag använda?
När kan jag säga det jag helst vill säga?
Vad går att säga?
Vad måste jag säga?
Måste jag säga något alls?
Räcker det med att jag finns?
Den inre oron för ordens möte med den som drabbats. Osäkerhet och rädsla.
Det får inte bli fel. Vill inte riva upp något därinne. Hos den andre. Vill visa hänsyn.
Vill inte göra värre. Vill inte göra något misstag.
Undvik inte. Välj inte tystnadens skydd.
- Du, jag vet att du är jätteledsen, men får jag berätta en rolig historia för dig?
Anne-Marie
"...orden bultar förgäves..."
Vad säga?
Hur säga?
När säga?
Vilka ord kan jag använda?
När kan jag säga det jag helst vill säga?
Vad går att säga?
Vad måste jag säga?
Måste jag säga något alls?
Räcker det med att jag finns?
Den inre oron för ordens möte med den som drabbats. Osäkerhet och rädsla.
Det får inte bli fel. Vill inte riva upp något därinne. Hos den andre. Vill visa hänsyn.
Vill inte göra värre. Vill inte göra något misstag.
Undvik inte. Välj inte tystnadens skydd.
- Du, jag vet att du är jätteledsen, men får jag berätta en rolig historia för dig?
Anne-Marie
TV-TITTANDE
Många, många sitter ensamma framför TV-n.
Ett litet barn kan behöva någon intill sig,
som vägleder, samtalar om, diskuterar, hindrar,
förklarar, ändrar kanal eller viskar i örat när
språket är främmande.
Jag har haft många, många samtal med barn som berättat
att de sett något som de absolut inte borde ha sett på TV.
Ofta vet vi vuxna inte vet vad barn bär med sig efter ett TV-program,
vad som som gör dem oroliga och rädda, glada eller ledsna.
Vi talar inte så ofta om vad vi faktiskt ser på TV, eller det TV förmedlar.
De barn jag haft samtal med, de ungdomar jag har lyssnat till, vill helst bara radera ut ur huvudet det som
de sett. Det går dessvärre inte. Men om vuxna lyssnar och tar hänsyn till de tankar barn och unga bär med
sig så får de hjälp att hantera det stora flödet av bilder, meddelande, text och film som TVmediet ger.
Jag är ingen motståndare av TV. Men jag är mån om barn.
Det går att undra - har du sett något på TV som du skulle vilja berätta om?
Tro mig - berättelserna är många om de får möjlighet att berätta.
Många barn har TV på sina rum, somnar med TV´n på.
Ocencurerat rakt in.
Starkt cencurerat när det kommer ut bland kompisar.
Då gäller det att vara tuff, ha sett och stå pall.
Anne-Marie
LÄSA BREV
Ett brev.
Orden strålar.
Mottagaren utstrålar.
Gensvaret förevigat.
Anne-Marie
(Fotografiet visar min mamma)
SMS FRÅN EN LÄRARKANDIDAT
"Jag är på praktik nu och det är så j-a kul! Har 2 nior som jag håller ett projekt med. Har definitivt valt rätt yrke. Kram"
Välkommen blivande kollega!
Anne-Marie
Välkommen blivande kollega!
Anne-Marie
1903 ÅRS LÄSLISTA (FÖR FLICKOR)
I min farmors födelsedagsbok fanns denna lista.
En kanon från en svunnen flickvärld måhända?
Anne-Marie
KVINNOSPRÅK - studier för oerfarna
Reklam för en bok om Kvinnospråk.
Boken vänder sig till dem som sätter värde på instruktiv läsning som ej betingar
djupare fackkunskap...
Betinga betyder att man inte äger erfarenhet eller har djupare fackkunskap om.
Kvinnospråk... reklam från år 1900. Då hade kvinnor ännu inte röst-rätt.
Anne-Marie
BLOMBUD
Telefonen ringer - det är blombud - blommorna börjar blomma, dofta, innan jag ser dem.
Så är det med blombud...
Tack!
På blomsterspråk.
Anne-Marie
dEFIniTIon bArN
Barn - en människa som inte vuxit färdigt till kropp och själ.,även överfört till någon barnslig person i allmänhet, om person som står i beroendeställning till något överhuvud...
Överhuvud - det betyder någon som är högste styresman i mer eller mindre formella sammanhang.
Barnslig är att ha ett barns sinneslag men att vara vuxen...
Vuxen är en person som vuxit och blivit fullt utvecklad...
men vad är då fullvuxen?
Det är någon som har nått sin fulla storlek....
ÅHÅ,
JAHA!
HMMMMMMM!
Jag är ett barn av min tid!
Anne-Marie
MARIA WINE - DAGENS CITAT
"Världen utanför finns alltid kvar
men vårt ögonblick //
hittar kanske aldrig tillbaka"
I närvaro av barn tänker jag...
Anne-Marie
Maria Wine: Dikter i urval 1942-2000, Bonniers Förlag 2000
BJÖRNEN BALOO
"Hur tror du han ska klara sig...?
Han är med mig...Jag ska lära honom allt jag kan...
Det är så här brorsan...
Var nöjd med allt..."
Bekymmerslöst lägger Björnen Baloo sin björnarm runt människobarnet Moglis axlar. Djungelns faror försvinner. Björnen Baloo delar frikostigt med sig av naturens läckerheter - generöst - "myror kittlar dödskönt i kistan."
Man kan inte annat än älska Björnen Baloo. Generös med allt som är hans. Skygglappsögon för vad hans elev faktiskt behöver för att klara sig i SIN värld och med sina förutsättningar.
Att vara fullvuxen björn i världen är en sak - att växa upp i den en helt annan.
Men ansatsen...
"Hur tror du han ska klara sig...
Jag ska lära honom allt jag kan...
Det är så här..."
... och så får Mogli erfara genom att slå följe ett stycke på vägen...
Anne-Marie
Han är med mig...Jag ska lära honom allt jag kan...
Det är så här brorsan...
Var nöjd med allt..."
Bekymmerslöst lägger Björnen Baloo sin björnarm runt människobarnet Moglis axlar. Djungelns faror försvinner. Björnen Baloo delar frikostigt med sig av naturens läckerheter - generöst - "myror kittlar dödskönt i kistan."
Man kan inte annat än älska Björnen Baloo. Generös med allt som är hans. Skygglappsögon för vad hans elev faktiskt behöver för att klara sig i SIN värld och med sina förutsättningar.
Att vara fullvuxen björn i världen är en sak - att växa upp i den en helt annan.
Men ansatsen...
"Hur tror du han ska klara sig...
Jag ska lära honom allt jag kan...
Det är så här..."
... och så får Mogli erfara genom att slå följe ett stycke på vägen...
Anne-Marie
UTSIKT
En hälsning!
Anne-Marie
JAG MINNS MITT MISSLYCKANDE - OCH DET ÄR BRA
Jag minns en teckningslektion.
Vi skulle måla spindelnät.
Fröken målade ett på tavlan.
Det gick fort.
Jag såg inte riktigt hur hon gjorde.
Jag uppfattade spindelnätet på mitt eget sätt.
Helt olikt hur alla de andra 25 i klassen såg på det.
Min teckning blev en udda bild.
Den blev så udda att min
fröken sa.
- Den passar inte in. Den får du lägga
i din bänk.'
Alla spindelnät prydde klassrummets väggar.
Utom min.
Den prydde insidan av min bänk.
Dold för alla.
Jag visste inte hur min bild skiljde sig från de andra.
Jag visste inte vad jag hade gjort för fel när jag ritat av.
Jag såg inte spindelnätet på samma sätt som min fröken gjorde.
Jag kunde inte härma hennes trots att jag trodde att jag hade gjort det.
Jag skämdes för mitt spindelnät.
Det är länge sedan. Väldigt länge sedan detta hände.
Det händer inte idag!
Anne-Marie
HÖGLÄSNING - MAGORIAN: PÅ DJUPT VATTEN
I denna novellsamling av Michelle Magorian finns en mycket stark berättelse - No Problem - om en pojkes livssituation. Berättelsen utspelar sig i en simbassäng, en pojke simmar marathonsimning. Han simmar, ska bli avlöst av sina två lite äldre kompisar. Nu är de inte så bra kompisar visar det sig. En berättelse som bottnar. Läs den själv först, läs den högt sedan, ge den tid, läs den i ett svep.
Novellen No Problem tar en timme att läsa och en lång tid att tänka kring. En allvarlig text om att övervinna något svårt. Och hitta vänskap där man inte trodde att den fanns.
Anne-Marie
Michelle Magorian: På djupt vatten, 1992 och Novellen NO PROBLEM
Novellen No Problem tar en timme att läsa och en lång tid att tänka kring. En allvarlig text om att övervinna något svårt. Och hitta vänskap där man inte trodde att den fanns.
Anne-Marie
Michelle Magorian: På djupt vatten, 1992 och Novellen NO PROBLEM
SINDT - SYSKONKÄRLEK OCH KÖTTFÄRS - HÖGLÄSNING
Oj så roligt jag hade när jag läste högt ur Ulf Sindts bok Syskonkärlek och Köttfärs, En bok för alla, 1988.
Leta reda på den i alla bibliotek, ta den till klassrummet, läs högt, skratta med, fnittra försynt, gapflabba
en lång stund och njut av högläsningens gemenskap.
Anne-Marie
HJALMAR SÖDERBERGH - 102 års text - DAGSAKTUELLT
"Att vilja är att kunna välja.
Å, att det ska vara så svårt att välja!
Att välja är att kunna försaka.
Å, att det ska vara så svårt att försaka!
En liten prins skulle göra en utfärd;
man frågar honom:
vill prinsen åka med häst eller fara med båt?
Och han svarade:
Jag vill åka med häst och fara med båt.
Allt vilja vi ha, allt vilja vi vara.
Vi vill ha lyckans lust och lidandets djup.
Vi vill ha handlingens patos och åskådandets ro.
Vi vill både ha öknens stillhet och larmet på forum.
På en gång vilja vi vara den ensammes tanke och folkets röst;
vi vilja vara både melodi och ackord.
På en gång!
Hur vore det möjligt!
- Jag vill åka med häst och fara med båt."
För 102 år sedan skrev Hjalmar Söderberg Doktor Glas. Detta är ett litet stycke ur Doktor Glas, om att välja, försaka och inte få allt. Visst kan vi prata om detta. Visst är det dagsaktuellt.
Anne-Marie
Litteratur:
Hjalmar Söderberg: Doktor Glas, 1905
ELEVARBETE FRÅN 1907
EN TIOÅRING skriver en saga i skolan. Ett 100 år gammalt elevarbete.
Anne-Marie
SKRIVKAMRATER
BEDÖMA - ORD ATT PUSSLA SAMMAN
BEDÖMA
uppfatta, värdera, uppskatta, mäta, utvärdera, betygsätta, recensera, döma, kritisera, uttala sin mening om.
BEDÖMNING
värdering, avvägning, omdöme. dom, kritik, betygsättning
Frågan är vilket ord vi tänker på när vi bedömer elevers lärande utveckling?
Vilket ord ligger närmast vår bedömning?
Bedömning är en process som inbegriper eleven,
vilket ord använder vi när bedömning kopplas till ordet
ÖMSESIDIGHET
inbördes, bådas, bägges, tvåsidig, bilateral, reciprok, gemensam
Vilka ord sätter vi ihop då?
Det undrar jag.
Anne-Marie
GROOMING
GROOMING
Vuxna som söker sexkontakter med barn via nätet.
Hur skydda?
Lära, undervisa, samtala, berätta, åskådliggöra, medvetandegöra, störa, diskutera, öppna upp, undersöka, fråga, se och vakna upp. Verkligheten kräver det.
Anne-Marie
Vuxna som söker sexkontakter med barn via nätet.
Hur skydda?
Lära, undervisa, samtala, berätta, åskådliggöra, medvetandegöra, störa, diskutera, öppna upp, undersöka, fråga, se och vakna upp. Verkligheten kräver det.
Anne-Marie
BOTA TRÅKIGHETEN
The cure for boredom is curiosity
There is no cure for curiosity.
skrev Dorothy Parker.
Nyfikenheten är en drivkraft.
Min pappa manade mig alltid att
"titta lite runt hörnet - man vet ju aldrig vad som väntar där."
Men jag gillar att ha tråkigt.
Då händer det också saker och ting.
Anne-Marie
There is no cure for curiosity.
skrev Dorothy Parker.
Nyfikenheten är en drivkraft.
Min pappa manade mig alltid att
"titta lite runt hörnet - man vet ju aldrig vad som väntar där."
Men jag gillar att ha tråkigt.
Då händer det också saker och ting.
Anne-Marie
JONAS HASSEN KHEMIRI - citat
"Investera genast din biljett i bokens resa så får du vetskap!"
Jonas Hassen Khemiri; Montecore, en unik tiger, Norstedts förlag 2006
Ja, jag gjorde som du skrev Jonas Hassen Khemiri!
Boken ligger precis framför mig. På köksbordet.
Din bok är välskriven.
Jag är sjukskriven.
Anne-Marie
Jonas Hassen Khemiri; Montecore, en unik tiger, Norstedts förlag 2006
Ja, jag gjorde som du skrev Jonas Hassen Khemiri!
Boken ligger precis framför mig. På köksbordet.
Din bok är välskriven.
Jag är sjukskriven.
Anne-Marie
CARLSSON BERGDAHL - KILLAR... en bok om KILLAR
Boken KILLAR vill jag läsa.
Utställningen KILLAR vill jag se.
Bra med skrivande nyfikenhet!
Ska köpa boken!
Anne-Marie
Litteratur:
Annica Carlsson Bergdahl: Killar, Carlssons Förlag 2007
www.killar.org
Utställningen KILLAR vill jag se.
Bra med skrivande nyfikenhet!
Ska köpa boken!
Anne-Marie
Litteratur:
Annica Carlsson Bergdahl: Killar, Carlssons Förlag 2007
www.killar.org
KHEMIRI banar väg för RÖDE ORM
En kille som läst "Inte ett öga rött" av Khemiri berättade att han funnit en bok som hade lika häftigt språk. Vilken undrade jag?
- Röde Orm, språket i den är lika skithäftigt förstår du. Helt annorlunda på något vis. Skithäftigt språk!
Bok möter bok!
Författare möter författare!
Läsaren upptäcker!
Anne-Marie ler!
INTE KUNNA
Att kunna läsa. Att kunna skriva. Denna texts ingångsrader. Detta att kunna något som förväntas av oss. Men redan här finns de som ger upp, som inte kan, som inte vågar, som behöver långt mycket mer tid än den som slukar rader utan att tänka på vad man som läsare behärskar.
Redan här i, dessa ingångsrader, finns de som avslutar. De som upplever att de inte kan läsa. De som inte längre vågar pröva att läsa. De som redan tror sig berövade texten. De som lämnats utanför bokens pärmar. Så ensamt det är därutanför. De är många som har problem med det skrivna språket. De som inte ser orden och de som inte vågar röra vid pennan. De som inte har svårigheter med båda sakerna. Skolans värld är uppbyggd av det språkliga Att kunna skriva. Det jag gör med en sådan lätthet. För andra ett motstånd. En plåga. Något helt omöjligt.
Jag är lärare. Jag är läsare. Jag är skrivare. Jag har en rödpenna. Jag värderar. Jag jämför. Jag kräver. Skriv om det traditionella sommarlovet. Skriv några rader om helgen. Skriv uppsatser om när kriget kom. Måla ut språket. Rätta felen. Jag kan inte läsa vad du skrivit här. Du måste rätta till? Dessa ämnen. Dessa övergripande rubriker som inte alls lockar till att skriva. Dessutom saknas lusten att beskriva för den lärare som ska läsa, värdera, bedöma, nagga i kanten. Suddet som raderar ut de stränga bokstäverna.Sudda, sudda, sudda. Inget blir kvar. Nött är pappret. Elevens papper.
Men eleven då? Hur ser det ut egentligen?
Bokens innehåll är den där varje bokstav och mening bär en förkrossande tyngd som lägger sig över självförtroendet. Tynger ned, tystar ned och vänder sig bort. Boken är inget äventyr. Boken är en sten som läggs i en skolväska. Tyngden av den gör sig påmind. Då är den faktisk. Tunga böcker. Men oändligt mycket tyngre att bära om de inte överlåter sina ord till läsaren. Fram och tillbaka. Skolväg efter skolväg. Termin efter termin.
Det går att gömma sig i boken. Låtsasläsa. Se koncentrerad ut. Bläddra. Hålla koll på läraren som ser ut över de läsande eleverna. Hålla koll på ämnet, prata så mycket det går om det som kanske står där, eller vända sig ut, titta ut mot skolgårdens lek och mötesplats. Där finns en plats för mig. Där är jag bäst i alla fall. Bäst med bollen. Bäst på att var bästa kompis. Bäst på att gömma mig. Här inne är jag sämst. Jag är inget värd. Det är inte kul att vara här. Kanske jag ska stöka runt lite. Krångla och störa. Då märks jag. Jag kan också välja att inte finnas. Då kan ingen och ingenting störa mig.
När min lärare försöker tvinga mig. Då slår det helt om i mig. Tvärtemot vill jag göra. Boken är skitdålig. Boken är för tjock. Jag är inte intresserad. Jag puttar undan boken ur mitt liv. Jag plockar bland massor av böcker i biblioteket. Lurar till mig den största. Jag kan luras att jag kan. Jag är bäst på det. Jag lurläser.
Om min lärare kommer och sätter sig hos mig och ber mig läsa då gör jag mig trött. Jag blir nervös. Det är så tyst. Det hörs att jag inte kan. Det tänker jag aldrig visa någon. Jag blir arg på min lärare som tränger sig på och tvingar mig. Jag behöver inte. Så kan det vara.
Så får det inte bli.
Anne-Marie
KIWI - ETT VÄLKOMNANDE KLASSRUMSKLIMAT
Kiwimetoden har för mig som undervisande lärare betytt oändligt mycket för det goda klassrumsklimatet. Jag har funnit att Kiwi främjar samarbete och ansvarstagande hos mina elever. I mina vägledda undervisningsgrupper bryts de sociala strukturerna ständigt upp och förnyas vilket gör att mina elever självständigt samarbetar med många fler i klassen. I den vägledda gruppen runtomkring mig så stillnar sig den högljudde och den blyge vågar tala och göra sig synlig. Allt detta i en undervisning som främjar och bejakar lärande och utvecklar förståelse för text och uppmuntrar reflekterande skrivande elever.
Så står hon där. Dagen efter upprop i årskurs 5. En ny elev. Pirret i magen är påtagligt men hon avvisar pappans närvaro, detta ska hon klara av själv. Hon ställer sig sist i det led av alla de nya eleverna i den nya klassen. Det är en ny dag, en ny skola, nya elever, en ny fröken, en ny ordning, ja, allt är nytt. Jag är hennes nya fröken. Det är lite pirr i mig också. Jag vet ju inget om min nya elev. Nu och här ska vi alla mötas - här och nu - för att fortsätta tillsammans.
Jag är en Kiwilärare. Det betyder att jag tillsammans med mina elever har en annan organisation. Denna flicka är min tredje elev som kommer till klassen som ny. Det har gått märkligt fort att komma in i klassen för de två tidigare eleverna. Men det är denna elev som får mig att förstå varför.
Efter introduktion och presentation av oss och hur det fungerar inne i vårt klassrum hinner jag inte fram till den nya eleven. Hon följer med två elever som säger
- Kom, vi ska berätta för dig hur du ska göra här inne, och jag hör ord som - fråga tre-
- du får gå omkring och lära av dina kompisar - Du kommer få sitta med fröken runt det där bordet där borta.
Jag låter dem vara. Att få komma ny är att bli inbjuden till. Detta inbjudande kan jag som lärare modella men det är eleverna som ska förvalta och utveckla. Här kan jag låta dem vara. När det ringer ut har hon redan tre kamrater som hon skyndar ut tillsammans med. Jag ser dem på skolgården. Kontakten är etablerad.
Anne-Marie
WINSTON CHURCHILL sa...
...I´m always ready to learn,
although I do not always like being taught
Anne-Marie
although I do not always like being taught
Anne-Marie
OMSORGEN OM ETT BARN
"Omsorgen om barnets/individens integritet är ett villkor för att kollektiven kan utvecklas på ett bra sätt"
skriver Jesper Juul och jag måste lyfta fram och göra ett citat för att få oss att tänka.
Anne-Marie
skriver Jesper Juul och jag måste lyfta fram och göra ett citat för att få oss att tänka.
Anne-Marie
HÄR FINNS ETT BARN
Ett barn finns. Se barnet. Detta är en repris. Det gör inget. Det går att titta
två gånger. Här finns ett barn.
Anne-Marie
EN LITEN VÄRDEFULL STUND
Denna gemenskap - intill i en famn - intill alla ord - intill alla bilder - intill språket. Bokstäverna
fryser inte, texten är varm, famnen ett bultande hjärta, orden som lyssnas in, bilden som lockar,
boken som samlar. En liten värdefull stund.
Anne-Marie
Min bror Anders Körling målade bilden - den finns i storboken JAG BLIR GLAD... Bonnier Utbildning.
JAG BLIR GLAD handlar om ett dygn utan tid, den handlar om nära relationer. Jag skrev den med
tanke på barnkonventionen. Barns rättigheter. Att få tid och få ingå i sammanhang. JAG BLIR GLAD är
en bok utan tid. Tidlöshet och närhet - förutsättningar för ett växande barn.
ATT VÄNDA SKOLAN RYGGEN????
Elever har skolplikt. Det betyder att de ska gå i skolan i nio år. Om de går i skolan i nio år och inte får tillgång till sin förmåga att delta blir skolan tråkig. Det är en strategi att vända sig bort från skolan. Ofta hör det samman med att eleven inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Kanske att läsningen går långsamt. Kanske att förståelsen för texten aldrig blir åtkomlig. Eller - Kan inte läsa.
En elev som inte kan läsa har många strategier för att dölja detta.. En effektiv strategi kan vara att undvika, stöta bort, skolka, manipulera från fokus, prata om andra saker, hindra läraren från att förstå. Detta ska inte ses som illvilja eller tas personligt av läraren. Vi tar det alltför ofta personligt. Eleven gör sitt bästa för att klara sig.
- Det är tråkigt att läsa, kan en elev uttrycka.
Kanske eleven faktiskt signalerar - Jag kan inte!
Anne-Marie
HÖGLÄSNINGEN KÄNNS I HELA KROPPEN
citerar RIGMOR LINDÖ
"Att förstå innebörder i språket är som att förstå ett musikstycke med alla dess nyanser."
Anne-Marie
Litteratur: Rigmor Lindö DET GRÄNSLÖSA SPRÅKRUMMET, 1998
VYGOTSKIJ om elevens FRAMTID
Vygotskij:
Pedagoger måste alltid bestämma den lägsta tröskeln för inlärning och den högsta. Det är mellan dessa båda trösklar som inlärningen är fruktbärande. Pedagogiken bör därför inte inrikta sig mot gårdagen i barnets utveckling utan mot morgondagen.
Literatur: Lev Vygotskij: Tänkande och språk , 1999
TILL LÄRARENS FÖRSVAR - FÖR ELEVENS BÄSTA
Inget annat yrke behöver försvara sig som lärarens. Detta påverkar oss. I slutändan också eleverna. Det ger en skola med dåligt självförtroende. Om läraryrket stärks så stärks också elevernas möjligheter för det som ska komma - framtiden.
Vi inom skolan måste visa vägen till skolan. Allt detta som kommer utifrån påverkar oss.
Tänk om vi kunde påverka inifrån skolan och ut till dem som tycker och tänker.
Anne-Marie
Vi inom skolan måste visa vägen till skolan. Allt detta som kommer utifrån påverkar oss.
Tänk om vi kunde påverka inifrån skolan och ut till dem som tycker och tänker.
Anne-Marie
FLUMSKOLA
Orden
flumskola - flumpedagogik - flummetod
gör mig till flumlärare och elever till flumelever.
Anne-Marie
EN NY ELEV I KLASSEN
Vi skulle få en ny elev till klassen.
En flicka.
I årskurs fyra.
Pojkarna ville ha ett sammanträde.
Ett möte.
Viktigt, viktigt.
Kan inte vänta,
Kan inte vänta.
Innan imorgon.
Då kommer hon.
Den nya flickan.
Mötet.
Alla skulle avge ett löfte.
Inte fråga chans första dagen.
Debatt.
Men om...
Jag brukar bli blixtkär...
Vi måste vänta en dag.
Överens.
Svårt.
Men ÖVERENS.
Protokoll.
PÅSKRIVET.
ÖVERENS.
Dagen därpå.
Den nya flickan.
Klassrummets spänning.
Presentation.
Rundvandring.
Jag heter...
Jag gillar...
Jag har...
Första rasten.
Spring ut.
Vara tuff. Visa upp sig.
Inringning.
Lektion.
Men Nej.
Möte!
Vi måste ha möte!
Jätteviktigt.
JAVISST.
Samling. Samtal i ring.
Sorg och förstämning.
Tårar. Ilska.
Alla hade frågat chans.
Första rasten.
Ingen höll överenskommelsen.
Alla bröt den.
Bara en fick ett JA!
Bara en blev ihop.
Så blev det.
Redan första dagen.
Anne-Marie
En flicka.
I årskurs fyra.
Pojkarna ville ha ett sammanträde.
Ett möte.
Viktigt, viktigt.
Kan inte vänta,
Kan inte vänta.
Innan imorgon.
Då kommer hon.
Den nya flickan.
Mötet.
Alla skulle avge ett löfte.
Inte fråga chans första dagen.
Debatt.
Men om...
Jag brukar bli blixtkär...
Vi måste vänta en dag.
Överens.
Svårt.
Men ÖVERENS.
Protokoll.
PÅSKRIVET.
ÖVERENS.
Dagen därpå.
Den nya flickan.
Klassrummets spänning.
Presentation.
Rundvandring.
Jag heter...
Jag gillar...
Jag har...
Första rasten.
Spring ut.
Vara tuff. Visa upp sig.
Inringning.
Lektion.
Men Nej.
Möte!
Vi måste ha möte!
Jätteviktigt.
JAVISST.
Samling. Samtal i ring.
Sorg och förstämning.
Tårar. Ilska.
Alla hade frågat chans.
Första rasten.
Ingen höll överenskommelsen.
Alla bröt den.
Bara en fick ett JA!
Bara en blev ihop.
Så blev det.
Redan första dagen.
Anne-Marie
BEDÖMNING - EN ÖMSESIDIG SAK
Ett onödigt förtydligande - men Anne-Marie det är jag - eleven skriver om hur det upplevs att bli LUS-ad.
Jag läser just PEDAGOGISK BEDÖMNING, om att dokumentera, bedöma och utveckla kunskap,
Red: Lars Lindström och Viveca Lindberg, HLS Förlag 2005
Astrid Pettersson, professor i pedagogik med inriktning mot utvärdering och matematikämnets didaktik vid Lärarhögskolan i Stockholm, författare till kapitlet BEDÖMNING - VARFÖR, VAD OCH VARTHÄN? beskriver
det viktiga bedömingsarbetet och den process det är att bedöma, men också vad vi inte bedömer, och varför vi inte gör det?
Jag vill gärna personligen lyfta fram Astrid Pettersons avslutande rader och citerar:
Ska bedömingen stödja lärandet måste eleverna få kännedom
i både hur bedömningsprocesserna går till och hur de lär sig.
Min elev är så förtrogen med hur hon blir bedömd då hon aktivt deltar i den bedömningen. Hon kan också översätta och erövra förmågan till sin egen och i sann demokratisk anda ställa mig inför samma bedöming.
Det tycker jag mycket om,
Anne-Marie
OPERATION PEDAGOGIK
Lite privat - är sjukskriven!
Har legat inne för en operation.
Tänkte hur pedagogiskt läkare, sjuksköterskor, biträden, sjukgymnaster arbetade,
och hur mänskligt de agerade.
De måste ha utvecklat och arbetat såväl med människosyn och hur man förankrar
hos patienten - händelseförlopp, mål med ingrepp, Som en liten karta, hela tiden
försäkrade om att patienten visste var på kartan vi befann oss i processen.
Jag samtalde lite med personalen om deras förhållningssätt och hur de tänkte.
Kartan behövs för att skapa trygghet.
Människan behövs för att ge kartan liv.
Mötet mellan människor skapar frågor och svar,
lugn och tillit.
Jag blev aldrig ett objekt,
ett föremål att bedöma.
Jag var ett värdigt subjekt.
Delaktig, införstådd, medveten.
Då kan det aldrig bli fel.
Och det blev det inte heller!
Anne-Marie
Har legat inne för en operation.
Tänkte hur pedagogiskt läkare, sjuksköterskor, biträden, sjukgymnaster arbetade,
och hur mänskligt de agerade.
De måste ha utvecklat och arbetat såväl med människosyn och hur man förankrar
hos patienten - händelseförlopp, mål med ingrepp, Som en liten karta, hela tiden
försäkrade om att patienten visste var på kartan vi befann oss i processen.
Jag samtalde lite med personalen om deras förhållningssätt och hur de tänkte.
Kartan behövs för att skapa trygghet.
Människan behövs för att ge kartan liv.
Mötet mellan människor skapar frågor och svar,
lugn och tillit.
Jag blev aldrig ett objekt,
ett föremål att bedöma.
Jag var ett värdigt subjekt.
Delaktig, införstådd, medveten.
Då kan det aldrig bli fel.
Och det blev det inte heller!
Anne-Marie
DE VUXNAS DEFINITIONSMAKT
Makten att definiera barnet
- Du är hungrig
- du uppför dig illa
- Nu är du inte snäll
- Du lyssnar inte
- Hon kan inte
- Nu är du trött!
De vuxnas definitionsmakt (Jesper Juuls ord),
Det finns ett annat förhållningssätt.
Anne-Marie
- Du är hungrig
- du uppför dig illa
- Nu är du inte snäll
- Du lyssnar inte
- Hon kan inte
- Nu är du trött!
De vuxnas definitionsmakt (Jesper Juuls ord),
Det finns ett annat förhållningssätt.
Anne-Marie
Anne-Maries citat POSITIVT SKVALLER...
Att skvallra om det som är bra kan få fantastiska konsekvenser!
Anne-Marie
SJÄLVBILD
På Manhattan New School, NY, målade eleverna varje år ett självporträtt. De utfördes i olika tekniker men i varje bild lyste individen igenom - en slags självbild - och vi som besökte skolan såg varje elev uttryckt av eleven själv. Jag har låtit mina elever måla självporträtt i många år, men inte varje år. Nu när jag tittar på ett elevporträtt, ser jag hur värdefullt detta arbete är. Eleven lyser igenom sin bild, Berättar mer än tusen ord.
Den berättelsen vill jag titta på om och om igen.
Ackompanjerad av eleven alldeles intill mig.
Anne-Marie
KLASSRUMSAKTIVITET - BERÄTTANDE BILD
Vi läser ofta, länge, och kryper ihop i soffor, på golvet, vid bänkar och försvinner varje morgon in i böckernas
värld. Så här ser en elev på denna aktivitet.
Anne-Marie
ALLT SOM BEHÖVER SÄGAS
Elevuttryckt!
Anne-Marie
P-BOTEN - VISSA LAPPAR ÄR MER VÄLKOMNA ÄN ANDRA
TACK DU som såg och agerade. Jag är mycket tacksam.
Anne-Marie
SE PÅ TV
Att se på TV.
Anne-Marie
SORG IGEN - Tur men inte retur? Inte elevens fel!
Tur men inte retur?
eller
När kommunikationen hem och skola blir ensidig.
Ibland fungerar det inte därhemma. Allt är kaos. En annan ordning råder. Och trots sömnlösa nätters oro, gråt i frukostflingor, en stundande begravning eller en sjuk förälder har skolan sina idrottsdagar, utflykter, gymnastikpåsar och lappar som ska vara påskrivna och skickas tillbaka till skolan, till lärare och fröknar.
När hemmet inte fungerar är bristen på gensvar vanliga tecken på att något har brustit därhemma. Skolans vanliga hem-skola-rutiner fungerar inte längre. Ingen returkontakt från hemmets sida. Kan vi vänta med att skuldbelägga
eleven, sucka och ställa till svars och fundera över vad som kan ligga bakom denna förändring. Finns det en händelse som skapar förståelse för istället för avstånd till. Kan hemmet vara i sorg? Ett dödsfall? En sjukdom i familjen, en katstroj eller en stundande skiljsmässa?
Skuldbelägg inte eleven.
Notera förändringen.
Skapa en trygg övergång från kaos till ordning genom att förekomma - ha med en extra matsäck, eller lära de andra eleverna att alltid packa med sig något extra till de som eventuellt glömt. Så lite behövs det. SKolan kan också öka kontakten med hemmet. Kanske förmedla hur det fungerar för deras barn, vad som fungerar bra och inte vad som fungerar dåligt, och informera andra lärare så att de äger kunskap om och kan stötta familj och elev.
Läraren kan ringa hem till föräldrar och muntligt förstärka skolans hemskickade budskap. Lyssna oss till förmågan och orken därhemma. Omranke kring och för den elev vi har. Det är inte stora saker. Bara vi inte skuldbelägger eleven.
Jag var själv en utflyktspackande mamma; det var hemgjorda pannkakor, varm choklad, kakor, frukt. Packade fint i mina barns ryggsäckar. Lappar var nästan omedelbart tillbaka i lärarens händer, påskrivna och avskrivna, datum i allmanackan, Bron mellan hem och skola fungerade utmärkt. Så drabbades vi hårt. Den ena dagens ro blev nästa dags kaos. Barnen försvann dagligen till skolan. Men nu var lapparna inte längre med dem och ingen mamma-omsorg syntes i de glömda matsäckarna. Det var inte illvilja. Det fanns ingen ord. Det fanns ingen plats för något extra.
Hur hjälper vi familjer att fungera?
Hur undviker vi att skuldbelägga elever och göra dem ansvariga?
Hur kan vi underlätta för föräldrar när hemmet är i kris?
Hur ser vi på individen i skolan?
Anne-Marie
"SAMSPEL ÄR AVGÖRANDE...
"SAMSPEL ÄR AVGÖRANDE FÖR AVVECKLING OCH UTVECKLING AV BETEENDE"
sa Jesper Juul.
Jag tycker detta är spännande. Jag är alltid en del av ett samspel. Men det finns också en annan. Då det gäller ett litet barn, en lite större unge, en tonåring är jag, den vuxne, ansvarig för hur kvaliteten är i detta samspel.
Anne-Marie
sa Jesper Juul.
Jag tycker detta är spännande. Jag är alltid en del av ett samspel. Men det finns också en annan. Då det gäller ett litet barn, en lite större unge, en tonåring är jag, den vuxne, ansvarig för hur kvaliteten är i detta samspel.
Anne-Marie
Skogåsskolan och litteraturKANON
Grattis till läsningen vid denna skola. Grattis till ett medvetet lärande uppdrag. Lärare är modeller för läsningen. Skogås-skolan har tagit detta ansvar. Jag delar Lena Kjersén Edman som menar att läraren måste våga vara expert. Jag har tidigare skrivit och tänkt att läraren ska tillåta och att det måste finnas en frivillighet i läsandet. Jag tillåter mina elever att välja fritt vad att läsa. Genom detta har jag skapat en mängd läsare. Min läsundervisning har flera komponenter:
* Den självständiga
* Den vägledda undervisningen
* Den gemensamma läsningen
* Högläsningen
* Läs högt - tänk högt
Alla dessa moment är i sig olika läsundervisningar som syftar till att utveckla olika färdigheter hos eleverna. Den frivilliga läsningen är självständig och där väljer eleverna vad de vill läsa, och ibland väljer de att inte läsa alls,
i de övriga väljer jag - läraren - vad för text vi ska arbeta med. Läraren skapar intresse för ord, meningar, text och litteratur genom att högläsa den, synliggöra den, visa vägen till den, läsa själv och uppmuntra läsande, Läraren är textens mediator och resonör. Det finns blir ingen läsning, och undervisning, om inte läraren visar vad som finns att läsa, hur man läser, vad läsning innebär och modellar egen läslust och nyfikenhet.
All text omsluts av muntlighet. Det ut-talade och sam-talade. Det resulterar i gensvar. Muntligt och skriftligt.
Undervisning, lust-läsning, litteraturkännedom - skapar medvetenhet kring läsandet. Läraren behövs som
en verklig modell. Det går inte att resignera från det ansvaret.
Återigen. Grattis Skogås-skolan.
Anne-Marie
Läs vidare:
Dagens Nyheters artikel Från Alfons till Bilbo av Lotta Olsson den 23 april 2007
* Den självständiga
* Den vägledda undervisningen
* Den gemensamma läsningen
* Högläsningen
* Läs högt - tänk högt
Alla dessa moment är i sig olika läsundervisningar som syftar till att utveckla olika färdigheter hos eleverna. Den frivilliga läsningen är självständig och där väljer eleverna vad de vill läsa, och ibland väljer de att inte läsa alls,
i de övriga väljer jag - läraren - vad för text vi ska arbeta med. Läraren skapar intresse för ord, meningar, text och litteratur genom att högläsa den, synliggöra den, visa vägen till den, läsa själv och uppmuntra läsande, Läraren är textens mediator och resonör. Det finns blir ingen läsning, och undervisning, om inte läraren visar vad som finns att läsa, hur man läser, vad läsning innebär och modellar egen läslust och nyfikenhet.
All text omsluts av muntlighet. Det ut-talade och sam-talade. Det resulterar i gensvar. Muntligt och skriftligt.
Undervisning, lust-läsning, litteraturkännedom - skapar medvetenhet kring läsandet. Läraren behövs som
en verklig modell. Det går inte att resignera från det ansvaret.
Återigen. Grattis Skogås-skolan.
Anne-Marie
Läs vidare:
Dagens Nyheters artikel Från Alfons till Bilbo av Lotta Olsson den 23 april 2007
FÖRELÄSNING MED JESPER JUUL
En föreläsning med Jesper Juul. För föräldrar. Det skrattas, småpratas, tänks, funderas, och det är fullt med unga föräldrar, en del barn som sitter i knän, och jag är där som lärare. Mina barn är utflugna. Det känns ungt och nytt att sitta med föräldrar. De vill, de tänker, de har barn.
Dessa barn ska en dag komma till skolan. Där möter vi upp med skolkod, arv, traditioner, stavning, läsning och matematik och bedömningar. För en del av föräldrarna kommer skolan betyda att de smärtsammaste minnen dyker upp igen, för en del är minnena ljusa. Vad föräldrar har haft för skolgång kommer göra sig påmind när vi möter dem. Det är inte så ofta vi tänker på det. Kanske vi skulle införa ett samtal med föräldrar om deras farhågor, rädslor och skolerfarenheter. Kanske vi skulle möta upp med hur skolan ser på barnet idag, hur vi ser på lärandet, hur vi tänker kring elevinflytande och ansvar. Någonstans i allt det vi säger, gör och agerar kring barn kommer en fråga aldrig ställas - ser du mitt barn? Den frågan kan vi visa att vi hör. Och bekräfta dess innehåll genom att värdigt berätta om den individ vi lär känna i klassrummet.
Detta tänkte jag under det att Jesper Juul beskrev det kompetenta barnet och familjens samspel under det att unga familjer höll sina barn i knäna i lärarhögskolans lokaler.
Anne-Marie
Dessa barn ska en dag komma till skolan. Där möter vi upp med skolkod, arv, traditioner, stavning, läsning och matematik och bedömningar. För en del av föräldrarna kommer skolan betyda att de smärtsammaste minnen dyker upp igen, för en del är minnena ljusa. Vad föräldrar har haft för skolgång kommer göra sig påmind när vi möter dem. Det är inte så ofta vi tänker på det. Kanske vi skulle införa ett samtal med föräldrar om deras farhågor, rädslor och skolerfarenheter. Kanske vi skulle möta upp med hur skolan ser på barnet idag, hur vi ser på lärandet, hur vi tänker kring elevinflytande och ansvar. Någonstans i allt det vi säger, gör och agerar kring barn kommer en fråga aldrig ställas - ser du mitt barn? Den frågan kan vi visa att vi hör. Och bekräfta dess innehåll genom att värdigt berätta om den individ vi lär känna i klassrummet.
Detta tänkte jag under det att Jesper Juul beskrev det kompetenta barnet och familjens samspel under det att unga familjer höll sina barn i knäna i lärarhögskolans lokaler.
Anne-Marie
NÄR JAG FÖDDES...
...fick jag föräldrar!
Anne-Marie
Anne-Marie
SORG - halvvägs mot språket
SORG - "ATT VARA HALVVÄGS MOT SPRÅKET"
Då barn och tonåringar bär sorg hur gör vi då? Vågar vi beröra med ord? Närvaro? Intillvarande?
Vad händer om vi tystnar? Sorgen ligger som en tomt skrivark framför den sörjande. Inga ord
kommer ut. Det finns inga som förklarar. Men om...
...läraren vågar undra?
Ser?
Tänker?
Närvarar?
Vågar närvara?
...då lotsas både lärare och elev till ett möte. Det är ofarligt.
Två som möts och "båda är halvvägs mot språket".
Så får det vara. Ingen av oss som är i detta möte behöver äga språket.
Det vi ska tala om, lyssna till. finner sina väger.
Det är inte orden - vi kan gå halvväges på språkets väg - det är känslan.'
Att mötas i sorg.
Anne-Marie
De kursiva orden är Tomas Tranströmers.
De är vackra. Du finner dem i
Tomas Tranströmer: Dikter, Bonniers Förlag.
SAMTAL OCH BULLBAK
Att kommunicera och samtala om det som känns svårt kräver sin lyssnare.
Den som lyssnar får prövas.
Vi hör det som stapplande försök att berätta men är prövningar av lyssnarens förmåga att lyssna.
En slags bekräftelse på hur hög närvaron är.
Samtalet springer inte fram, det sipprar igenom många vardagshändelser, intill, nära.
Att göra ihop, sitta intill varandra, tala vid ett legobygge, ett bullbak, en trasig motor, ett pusselläggande, en biltur, en paus under fotbollsträningen eller under ommålningen av en vägg därhemma. Ansikte mot ansikte blir språket så naket och känslornas uttryck så utlämnande, men vid sidan av varandra, intill medan vi gör något gemensamt,
skivar gurka, steker köttbullar växer sig möjligheten till samtalet om mer ofarligt.
Som en bullbakande fritidsledare lärde jag mig att baka in samtalet i bullarna.
-Snälla, kan vi inte baka idag, betydde många gånger
-Jag behöver prata.
Men detta sades aldrig rakt ut.
Det böljande samtalet, de steg som först prövar lyssnaren tas försiktigt, sedan kommer tankar och funderingar från den unge människan. Oftast med ställda frågor kring något som kontrollerar att lyssnaren reagerar. En slags garanti innan fortsättningen kommer och modet större att berätta vidare.
Med dessa tankar funderar jag hur många samtal vi för
genom att göra något tillsammans såväl hemma som i skolan.
Det är för mycket snabbmat i köken.
Med för mycket snabbmat i köken blir det omöjligt att baka in samtalet i bullarna...
Det behövs långkok för att småprata sig fram och tillbaka i sin egen historia.
Prata sig in i kärnan.
Tro mig, jag har bakat många, många, många bullar...
Det jäser bland dem som behöver få samtala!
Anne-Marie
VÄRLDSBOKSDAGEN - KLASSRUMSLÄSNING
Idag skulle jag sätta boken DRAKHERREN av danske Ottesen i rörelse i mitt klassrum. Jag är förtjust i formen - en roman som är uppdelad i elva delar - vilket gör att elva elever samtidigt kan läsa boken och samtala om den - och det sker, tro mig, det blir LÄSRÖRELSE i klassrummet. Det tycker jag om.
Till högläsning skulle jag modella den första delen av Drakherren men sedan läsa Borens TROLLETS HJÄRTA.
Borens bok tar en timme att läsa högt. Den följer folksagans form och passar alla åldrar. Det är en underbar högläsningsbok.
Anne-Marie
Till högläsning skulle jag modella den första delen av Drakherren men sedan läsa Borens TROLLETS HJÄRTA.
Borens bok tar en timme att läsa högt. Den följer folksagans form och passar alla åldrar. Det är en underbar högläsningsbok.
Anne-Marie
TILL VÄRLDENS FÖRFATTARE
tack till alla författare som berikar mitt liv och ger dess innehåll språklig kontur!
Anne-Marie
VÄRLDSBOKDAGEN
Hela världen.
En dag.
En bok.
Hela boken.
En värld.
En dag.
Hela dagen.
En bok.
En värld.
Anne-Marie
Idag läser jag Svinalängorna av Susanna Alakoski.
Och dagen till ära bär jag två andra böcker med mig - båda är eviga
Lars Gyllensten: Sju berättelser om kärlek och Tomas Tranströmers dikter,
En dikt av Tranströmer tar en en kort stund att läsa men evighet att näras av.
"JAG HAR DÖTT EN GÅNG"
Jag har dött en gång
Jag har dött en gång säger ett litet barn.
En annan säger att alla ska dö men jag blir kvar.
En liten flicka ropar till sin mamma;
En livs levande skalbagge som är död!
Jag har dött en gång.
Döden blir så olika beroende
på vilka erfarenheterna är.
Dödord måste prövas.
Små barn dör inte.
Gamla människor dör.
Jag är odödlig.
Om jag dör.
Ord prövas.
På prövarens villkor.
Men när förklaringar ges blir omskrivningar omvägar.
Inga ord gör döden mindre.
Omskrivningar är omvägar vilka hindrar förståelsen.
Att somna in, resa bort, göra en resa, fara till himlen
skapar rädsla och förvirring. Vi ska försöka sätta de
minst förvirrande orden till det som skapar så stora
frågor och tankar. Vi behöver orden för att förstå.
Astrid Lindgren visste: Hon började sina samtal
på äldre dar med att ta orden döden i sin mun.
"döden, döden, döden".
Orden är ut-talade. Sagda. Och betyder det de
betyder.
En död hund är en död hund.
Inget annat är begravet än en död hund.
Anne-Marie
Jag har dött en gång säger ett litet barn.
En annan säger att alla ska dö men jag blir kvar.
En liten flicka ropar till sin mamma;
En livs levande skalbagge som är död!
Jag har dött en gång.
Döden blir så olika beroende
på vilka erfarenheterna är.
Dödord måste prövas.
Små barn dör inte.
Gamla människor dör.
Jag är odödlig.
Om jag dör.
Ord prövas.
På prövarens villkor.
Men när förklaringar ges blir omskrivningar omvägar.
Inga ord gör döden mindre.
Omskrivningar är omvägar vilka hindrar förståelsen.
Att somna in, resa bort, göra en resa, fara till himlen
skapar rädsla och förvirring. Vi ska försöka sätta de
minst förvirrande orden till det som skapar så stora
frågor och tankar. Vi behöver orden för att förstå.
Astrid Lindgren visste: Hon började sina samtal
på äldre dar med att ta orden döden i sin mun.
"döden, döden, döden".
Orden är ut-talade. Sagda. Och betyder det de
betyder.
En död hund är en död hund.
Inget annat är begravet än en död hund.
Anne-Marie
BARNS SORG ÄR RANDIG del 1
Inte mottaglig.
Läraren är den pedagogiska ledaren. Vårt yrke innebär att skapa lärande möjligheter för elever. Lärare ska utveckla tänkandet, störa och utmana förförståelse, väcka. intressera, utveckla, skapa nyfikenhet, engagera,
modella strategier och utvecklande vägar för eleven att befästa sitt lärande - med andra ord - ge kunskapen
liv och möjliget till självständigt förvaltande hos varje elev.
Men om eleven...
...inte är närvarande...
...inte är mottaglig...
En elev som befinner sig i svårigheter är inte självklart mottaglig för vårt uppdrag, vår ambition, vår kursplan,
vårt prat om matematik och samhällskunskap. Det är inte självvalt. Det ska inte uppfattas som kritik mot läraren,
Det är inte trots, Det handlar inte om ointresse. Eleven är inte mottaglig. Något hindrar eleven. Eleven är fylld av något annat. Detta andra tar stor plats. Ibland all plats.
En elev som sörjer är stundtals mottaglig - så randigt är det - den kalla känslan av sorg kommer oanmäld och tar inte hänsyn till vare sig plats, tid eller alla de andra då den anmäler sig. I klassrummet försvinner elevens närvaro. Läraren är långt, långt borta. Lärarrösten ett bakgrundsmummel. Elevblicken vilar långt därutanför, bortom och förbi, ut genom ett fönster - och närvaron av en saknad förälder, ett syskon, en händelse, ett bråk, en hotande
skiljsmässa, uppbrott, inbrott, avbrott - ett eget här och nu tränger sig in och emellan allt det där andra som sker
i skolan.
Det finns stunder när elever blickar ut mot något annat. Något annat som är mycket viktigare. Något som ständigt berör. Något som ibland stör. Ofrivilligt. Oanmält.
Sorg.
Anne-Marie
Litteratur:
Suzanne Sjöqvist: Du är hos mig ändå, Wahlström & Widstrand, 2005
Video - Barns sorg är randig - Rädda Barnen 2005
VARJE ORD ÄR I SIG SJÄLV ETT ORDFÖRRÅD
Varje ord bär en aura av flera andra ord.
Kärlek.
Barndom.
Musikstycke.
Krig.
Förlåt.
Skiljsmässa.
Död.
Nyfödd
Varje ord är i sig själv ett ordförrråd.
Så kan man tänka.
Anne-Marie
Kärlek.
Barndom.
Musikstycke.
Krig.
Förlåt.
Skiljsmässa.
Död.
Nyfödd
Varje ord är i sig själv ett ordförrråd.
Så kan man tänka.
Anne-Marie
elaka ord...
...är som blåmärken.
De behöver läka.
De läker med berörande ord,
en liten varm hand över en frusen
ett inre plåster som bandagerar.
Man kan skriva ord på en servett...
så håller läsaren i något mjukt.
Det går också att tända eld på elaka
ord - göra vårbrasa av dem - och se
dem gå upp i rök.
Anne-Marie
De behöver läka.
De läker med berörande ord,
en liten varm hand över en frusen
ett inre plåster som bandagerar.
Man kan skriva ord på en servett...
så håller läsaren i något mjukt.
Det går också att tända eld på elaka
ord - göra vårbrasa av dem - och se
dem gå upp i rök.
Anne-Marie
Elie Wiesel: "There is "response" in responsibility"
Här citerar jag Elie Wiesel, mottagare av Nobels fredspris, författare till den bok jag nyss läst - Night - Hill and Wang, 2006
"There is "response" in responsibility"
Response betyder svar i ord och handling, gensvar, reaktion
Responsibility betyder ansvar, ansvarighet, plikt, skyldighet
I det engelska ordet responsibility ryms ordet respons. Men i det svenska ordet ansvar ryms ordet svar. Det betyder att svara för det ansvar man äger. Ansvar är svar och en reaktion på en situation. Ansvar är en aktivitet att verka för. Det är ingen ordlek.
Anne-Marie
"There is "response" in responsibility"
Response betyder svar i ord och handling, gensvar, reaktion
Responsibility betyder ansvar, ansvarighet, plikt, skyldighet
I det engelska ordet responsibility ryms ordet respons. Men i det svenska ordet ansvar ryms ordet svar. Det betyder att svara för det ansvar man äger. Ansvar är svar och en reaktion på en situation. Ansvar är en aktivitet att verka för. Det är ingen ordlek.
Anne-Marie
DIN KOMPETENTA ELEV
Nu sträckläser jag Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn. Jag har läst kapitlet om "Barn samarbetar "
flera gånger. Barn samarbetar alltid! Alltid!
Vi lärare konstruerar samarbeten i våra klassrum. Eleven samarbetar spontant hela tiden. Jag citerar Jesper Juul:
"Barn behöver inte vuxna för att lära sig hur man anpassar sig eller hur man samarbetar. De har däremot ett stort behov av vuxna som kan lära dem hur man tar vara på sig själv i samspel med andra."
Jesper Juul tillägger:
" ...att vi i normala fall inte tänker på hur barn beter sig när de samarbetar. Vi lägger märke till det när de slutat
eller vägrar samarbete."
Liten bildtext: Handlingens samarbete - vi gör ihop.
Mina tankar:
Människan förds samspelande. Det visar den nya spädbarnsfoskningen. Det är också en kunskap varje förälder i sitt hjärta vet, men i sitt huvud fått lära sig. Den nya spädbarnsfoskningen visar vägen till barnet, inte bara det späda, utan till barnet och dess fortsatta utveckling. Forskningen och praktiken skapar förhoppningsvis nya förutsättningar för det växande barnet.
Samarbetet i klassrummet.
Jag ser det i två former -
Det konstruerade och det spontana. Det konstruerade skapas av läraren. Det spontana skapas av eleverna.
Eller rättare sagt - existerar mellan eleverna. Hur ser vi på dessa? Jag skulle önska att samarbetet, då det konstrueras, handlar om samarbete kring stoff, inte själva tanken på att skola elever i samarbete. Dessa två former kan sammanföras i ytterligare en form. Den vägledda undervisningen.
Den tredje formen av samarbete konstrueras av läraren men utvecklas och påverkas av eleverna. Det är den vägledda undervisningen. Den där jag som lärare samlar en liten grupp elever för ett ingående samtal och undervisning kring ett specifikt stoff. Detta blir ett samarbete då varje elev är fri att fritt uttrycka sin förförståelse,
sin åsikt, sin tanke, sitt lärande, sin självständiga erfarenhet med andra elever och sin lärare. När mina elever
utvärderar denna undervisningsform - den vägledda - så uttrycker de att samarbetet var bra och att "vi tillsammans löste, läste, utvecklade våra tankar".
Jag lägger beslag på rubriken - Din kompetenta elev - tänker utveckla detta tänk till en bok...
Anne-Marie
Litteratur:
Jesper Juul - Ditt kompetenta barn - Wahlström & Widstrand 1995.
Boken finns i pocketutgåva - köp två - ge bort till en annan tänkare!
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Jag vill också rikta ett stort varmt tack till min förläggare Leif Alkberg som visade mig en artikel om Jesper Juul. Tack vare min förläggares nyfikenhet på framtidens lärande satte han artikeln i mina händer för att höra hur jag tänkte. Den artikeln fick mig att genast läsa, fördjupa mig, tänka och processa mitt synsätt på barns växande och livsvillkor. Jesper Juuls tankar påverkar också mig personligen. Det som skrivs om barn och vuxnas förhållningssätt handlar om ömsesidighet. Och respekt för denna relation.
flera gånger. Barn samarbetar alltid! Alltid!
Vi lärare konstruerar samarbeten i våra klassrum. Eleven samarbetar spontant hela tiden. Jag citerar Jesper Juul:
"Barn behöver inte vuxna för att lära sig hur man anpassar sig eller hur man samarbetar. De har däremot ett stort behov av vuxna som kan lära dem hur man tar vara på sig själv i samspel med andra."
Jesper Juul tillägger:
" ...att vi i normala fall inte tänker på hur barn beter sig när de samarbetar. Vi lägger märke till det när de slutat
eller vägrar samarbete."
Liten bildtext: Handlingens samarbete - vi gör ihop.
Mina tankar:
Människan förds samspelande. Det visar den nya spädbarnsfoskningen. Det är också en kunskap varje förälder i sitt hjärta vet, men i sitt huvud fått lära sig. Den nya spädbarnsfoskningen visar vägen till barnet, inte bara det späda, utan till barnet och dess fortsatta utveckling. Forskningen och praktiken skapar förhoppningsvis nya förutsättningar för det växande barnet.
Samarbetet i klassrummet.
Jag ser det i två former -
Det konstruerade och det spontana. Det konstruerade skapas av läraren. Det spontana skapas av eleverna.
Eller rättare sagt - existerar mellan eleverna. Hur ser vi på dessa? Jag skulle önska att samarbetet, då det konstrueras, handlar om samarbete kring stoff, inte själva tanken på att skola elever i samarbete. Dessa två former kan sammanföras i ytterligare en form. Den vägledda undervisningen.
Den tredje formen av samarbete konstrueras av läraren men utvecklas och påverkas av eleverna. Det är den vägledda undervisningen. Den där jag som lärare samlar en liten grupp elever för ett ingående samtal och undervisning kring ett specifikt stoff. Detta blir ett samarbete då varje elev är fri att fritt uttrycka sin förförståelse,
sin åsikt, sin tanke, sitt lärande, sin självständiga erfarenhet med andra elever och sin lärare. När mina elever
utvärderar denna undervisningsform - den vägledda - så uttrycker de att samarbetet var bra och att "vi tillsammans löste, läste, utvecklade våra tankar".
Jag lägger beslag på rubriken - Din kompetenta elev - tänker utveckla detta tänk till en bok...
Anne-Marie
Litteratur:
Jesper Juul - Ditt kompetenta barn - Wahlström & Widstrand 1995.
Boken finns i pocketutgåva - köp två - ge bort till en annan tänkare!
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Jag vill också rikta ett stort varmt tack till min förläggare Leif Alkberg som visade mig en artikel om Jesper Juul. Tack vare min förläggares nyfikenhet på framtidens lärande satte han artikeln i mina händer för att höra hur jag tänkte. Den artikeln fick mig att genast läsa, fördjupa mig, tänka och processa mitt synsätt på barns växande och livsvillkor. Jesper Juuls tankar påverkar också mig personligen. Det som skrivs om barn och vuxnas förhållningssätt handlar om ömsesidighet. Och respekt för denna relation.
KIWIMETODEN - MANHATTAN NEW SCHOOL - CLASSROOM-MANAGEMENT
Inga elever. Men en miljö för dem att växa, verka, lära och samspela i. När jag såg ut över
klassrummen i Manhattan New School, NY, kände jag lust att arbeta och motivation att lära.
Jag kunde iscensätta min egen undervisning. Här är organisationen densamma som i Kiwi -
Klassrumsorganisation, läranderelationer, medvetenhet kring stoff, gemensam läsning,
vägledd undervisning. Denna organisation var genomförd genom hela skolan och skolgången.
När jag besökt alla klassrum insåg jag att jag kunde genomföra lektioner i samtliga klasser.
Organisationen tryggade mig. Jag kan kliva in och undervisa vägledda grupper, hålla en bildpromenad ur en storbok och bedriva en individuell undervisning. Det jag nu gör i mitt svenska klassrum kan jag
också göra i ett amerikanskt, nya zeeländskt. Det var en tryggande känsla och en vilande utmaning.
Tänk om... jag skulle!
Hur är det möjligt?
Den röda tråden är organisation för lärandet. Den skapar trygghet. Den skapar rutiner, Den skapar
en gemensam grundsyn. Det gör det mycket spännande att vara lärare. Läraren är mitt i den
lärande processen. Miljön skapar förutsättningar för det. Detta påverkar, berör och angår också
eleverna. De lever i sin lärandemiljö.
Jag återkommer.
Anne-Marie
Verklighetens geografi
Jag ska föreläsa i Piteå. Jag reser från Stockholm. Landar på Kallax flygplats.
Det är långt norrut. Norr om Stockholm. Långt norr om Stockholm,
Jag bli hämtad i Taxi. Redan detta är en sak. Taxibilarna pekar åt alla håll,
Luleå, Haparanda, Kalix, Piteå...
Jag har blivit omdirigerad hemifrån.
Ska stanna upp i Rosvik.
Där är det mannekänguppvisning på Royal.
I taxin säger jag
- Kör mig till Royal Viking Hotell i Rosvik.
Hmm...säger taxichauffören. Du är här i affärer.
Du har högklackat. Från Stockholm.
- Nej jag är här för att föreläsa. I högklackat.
Rosvik är en by,
Det finns inget hotell Royal Viking.
Det finns inget hotell alls.
Royal är en lokal.
Den hittar man på norrländskt vis genom att åka till den plats där det har samlats flest bilar.
Säger Taxichauffören.
Jag är Stockholmare. Royal Viking Hotell? Hur ser jag på världen?
Tack Piteå för alla förlösande skratt - och för att jag fick ta del av er skolutveckling.
Den är stor och spännande.
Den kräver inte en karta över Sverige.
Bara en kompass som visar riktning.
Jag ska absolut tillbaka till Piteå!
Anne-Marie
Min farfar Felix Körling och en trudilutt till Ellen Key
Detta är min farfar och farmor. Felix och Ellen. De spelar piano - fyrhändigt. Någon gång i början
av 1900 talet. Låt mig berätta lite om min farfar.
Jag kommer beskriva en tanke - som Ellen Key presenterade och som min farfar kom att inspireras av.
Synen på det växande barnet.
Min farfar Felix Körling var en gång en känd man. Han var tonsättare. Skrev opera, klassisk musik och en
och annan barnvisa. Det är för barnvisorna han numera är ihågkommen. Men inte för alla barnvisor, en del av dem höll inte för utvecklingen då de visade och beskrev barnet i sin samtid. De barnvisor som idag finns kvar är de som ligger nära sagans form. De är tidlösa.
Men jag har funderat över de där barnvisorna som beskrev barnens samtid. För då syns också min farfar. Jag har en känsla av att farfar Felix satt och tittade på barn, hur de lekte, hur de bråkade,hur de fascinerades av automobilen och fantiserade om flygplanet. Det går inte att sjunga om en automobil idag. Den har inget större fascinationsvärde för en växande unge, bilar finns överallt, existerar redan, är och har ett helt annat ord än det gamla som visade på det nya.
Men det säger något om min farfar, som skrev sina barnvisor samtida med Ellen Keys tankegångar om barnets århundrade. Det säger något om influenserna i den tid som farfar verkade. Man var lite nyfiken på det där barnet, vad det nu var för slags väsen. Tidens blick. Jag blir glad när jag tänker så. Då ser jag min farfar skriva sina barnvisor i närheten av barns verklighet. Det är självklart att dessa visor måste gå ur tiden. Det känns nästan bra att de har fått göra det, för genom detta strålar min farfars närhet till barn, och så kan jag också förstå de andra tänkarna kring barn som då spirade.
Ellen Key visade och samlade en tanke om synen på barnet. Den skulle strömma igenom hela 1900-talet. Det var en vision. Min farfar bidrog till denna vision vid orgeln varje söndag då han spelade där i Halmstad kyrka. Barnen visste när Felix Körling satt vid orgeln. Det hördes på tonerna och musiken. Då det var barn i kyrkan måste psalmerna trudiluttas upp lite. Några toner läggas till och en takt förändras - det är barn i kyrkan - en allvarlig psalm måste hitta till barnens öron. Att trudilutta lite i barns närhet. En trudilutt kan betyda att jag ser dig. När jag ser dig vill jag visa det. Så det hörs.
Han spelade för unga växande, och då måste allvaret trudiluttas upp litegrann för att bli tillgängligt.
Om vuxna inte hör - har de slagit dövörat till.
Vilken är vår vision för barn under kommande århundrade?
Anne-Marie
Fotnot - Felix Körling skrev bland annat; Nej se det snöar, En tomtegubbe satt en gång, Ett gammalt fult och elakt troll, Har du sett min Lilla katt, Den vresige Lasse, Har du sett min lilla katt? bland många, många andra.
BOKSAMTAL
En läsare.
Tre författare.
Boksamtal.
Anne-Marie
Högläsning - "Vad mina ögon sett" - Eggens/Lagercrantz
Högläsning!
Denna kraft och rörelse.
Igångsättare,
Tankegemenskap.
Textens ut-talade liv.
Röstens tolkning.
Jag högläste, se tidigare inlägg i Frivillighetskanon, denna bok i min årskurs sex.
En högläst bok skapar alltid nyfikenhet. En högläst mening skapar undran. Högläsningen skapar läsare. En läsare ska aldrig hindras från att läsa.
Mina elever frågar mig - får jag läsa vidare í högläsningsboken - jag svarar - Javisst. Absolut. Här är boken. Lyckliga du som får läsa den.
När jag läst halva boken "Vad mina ögon sett" bad en av killarna i min klass om att få läsa fortsättningen självständigt. Han läste och läste. Denna bok var absolut det bästa han hört och läst. Han var starkt berörd.
Jag vill skapa läsare alltså måste jag tillföra boken en mänsklig röst. Då elever signalerar att de vill läsa får ingenting hindra dem från att göra det. Vad mina ögon sett blir också vad mina ögon läst.
Det är heller inget hinder för denna elev att höra det han själv läst igen. Min röst är en tolkning. Min högläsning liknar inte hans självständiga läsning. Min röst gör boken till en gemenskap - ett kollektivt lyssnande och där är den elev som läst före lika nyfiken, lika med, lika intresserad, lika ny för den text jag ljudligt ut-talar och levandegör.
Detta är högläsningens lov...
Denna kraft och rörelse.
Igångsättare,
Tankegemenskap.
Textens ut-talade liv.
Röstens tolkning.
Jag högläste, se tidigare inlägg i Frivillighetskanon, denna bok i min årskurs sex.
En högläst bok skapar alltid nyfikenhet. En högläst mening skapar undran. Högläsningen skapar läsare. En läsare ska aldrig hindras från att läsa.
Mina elever frågar mig - får jag läsa vidare í högläsningsboken - jag svarar - Javisst. Absolut. Här är boken. Lyckliga du som får läsa den.
När jag läst halva boken "Vad mina ögon sett" bad en av killarna i min klass om att få läsa fortsättningen självständigt. Han läste och läste. Denna bok var absolut det bästa han hört och läst. Han var starkt berörd.
Jag vill skapa läsare alltså måste jag tillföra boken en mänsklig röst. Då elever signalerar att de vill läsa får ingenting hindra dem från att göra det. Vad mina ögon sett blir också vad mina ögon läst.
Det är heller inget hinder för denna elev att höra det han själv läst igen. Min röst är en tolkning. Min högläsning liknar inte hans självständiga läsning. Min röst gör boken till en gemenskap - ett kollektivt lyssnande och där är den elev som läst före lika nyfiken, lika med, lika intresserad, lika ny för den text jag ljudligt ut-talar och levandegör.
Detta är högläsningens lov...
Anne-Marie
Låt mig vila - jag behöver TÄNKA
Jag tänker allra bäst när jag har fått vila. Vila kan vara många olika vilor. Det är när jag vilar som tänket tar fart. När något är väldigt svårt brukar jag sova en stund. Eller städa. Eller sjunga väldigt högt till en väldigt schlagerliknande melodi ... jag skapar ett avstånd till det jag ska lösa med mitt tänkande. När jag läser en bok, stannar jag upp och tänker. Då lägger jag ned boken i knäet. Jag låter blicken fara bort mot någon slags horisont. Ger en vilsam näring åt de tankar texten väckt.
Sömnen är för mig den absoluta vilan då det gäller att lösa uppgifter. Jag kan sova mig fram till en lösning. Då vaknar jag och har ett nytt tänk till det jag tidigare tänkt. Jag kan skriva en hel berättelse i sömnen, stiga upp ur sängen, sätta mig ned och skriva, och berättelsen är lika nyvaken som jag.
Vila förklaras med overksamhet, återhämtning, vederkvickelse, pausera, i ordboken. Det roliga ordet vederkvickelse förklaras med uppbyggelse, förfriskning. Pausera kan förklaras med "flagga för replik".
Tänkandet behöver vilan - för att bli förfriskad och flagga för något nytt - en replik på det som tidigare skett, skapat tänkar, händelser och problem. En nyttig skapande overksamhet.
När elever blickar ut mot ingenting i klassrummet, boken framför sig, texten som skapar inre bilder, mattetalet som kräver sin tid för att begripas, förstås och lösas, kanske vilar en mikrosekund för att flagga för en replik, Hur förhåller vi oss till det mellanrum mellan tänkandet och görandet? Kan vi ge våra elever en vila ifrån när de kört fast? Ett litet mellanrum för vilande tänk!
Det vilar en möjlighet i vilan.
Anne-Marie
Stort tack för en underbar kolumn av Karin Thunberg i dagens SvD 21 april 2007. Thunbergs tankar genererade mitt skrivande. Hennes ord var min första morgonläsning.
Föräldrar och läxor
- Jo, Jag är klar?
Föräldrarösten i telefon låter liten. Tveksam.
- Klar? jag undrar.
- Ja, jag har skrivit klart. Den där berättelsen med jojon. Barndomsminnet du vet?
Barndomsminnet? Jojo? Nästa veckas läxa? Om ett jojominne och en föräldraintervju kring ett jojotrick?
Klar? Hur? Vad?????
-Jo du ville ju kolla hur föräldrar skriver berättelser, kolla stavfel och sån´t. Kolla oss föräldrar.
Va? Stum! Dum! Jag?
- Nu har jag skrivit tre sidor om ett gammalt minne, Hmm, känns lite nervöst nu - du vet att lämna in det här till dig - Rättar du med rödpenna?
-Om jag vad??
Läxan som föddes ur klassrummets samtal om jojotricks, fickor med röda, svarta jojjoar, en gammal leksak nu dagsaktuell och pånyttfödd modern i artiklar i tidningar hade i hemmet blivit en kravfylld skrivuppgift för en penntuggande förälder. Vad hade hänt? Hur kunde det bli så?
- Är det en missuppfattning? Puh! Lättad börjar föräldern skratta. Det kanske jag borde ha förstått? Läxan
skulle inte jag göra. Läxan! Missuppfattad, missförstådd, feltolkad, övertolkad.
Vad fattas i förälderns syn på läxan? Lite svalka? Lite ointresse? Lagom? Lite lagom!
Anne-Marie
TILL LÄRARENS FÖRSVAR - TANKAR OM LÄRARENS YRKE
TANKAR OM LÄRARENS YRKE
- ett yrke som så lätt kan beskrivas men så flyktigt förstås.
Mot det förgångna: tack, till det kommande: ja!
Dag Hammarskjöld.Vägmärken? 1963
INGENTING har påverkat min lärarroll så mycket som mina elever. Ingenting har stärkt mig mer än den teoretiska grund jag står på. Ingenting har givit mig mer lust i arbeten än den didaktiska modell jag utvecklar i klassrummet. Ingenting har fått mig att tänka så mycket på min roll och min uppgift när jag upptäcker mina elevers lärande potentialer. Jag kan sammanfatta det med att jag ständigt utvecklar min syn på människan, kunskapen och mitt yrke. Jag har förmånen att organisera lärandet så att jag kan vara i dess absoluta närhet, där undervisningsorganisationen, med vägledd och gemensam läsning erbjuder eleven plats som en social individ med en nära kontakt till det som just denna elev kan utveckla, där jag får uppleva lärarens samspelande roll med elevernas förförståelse och hur läranderelationen som påverka och utmanar till vidare kunskaper. Jag utvecklas som lärare mina elever utvecklas som lärande.
Lärarens rätt att undervisa - elevens rätt att lära. Människan har en inneboende strävan att lära sig, Hur, vad och varför är individuellt. Hur, vad och varför är också undervisningens triad. Lärarens roll är att skapa lärande situationer där eleven får pröva och utveckla sin förståelse. Jag letar efter den ingång där undervisningen upplevs som angelägen för eleven. Det gör vi tillsammans i den vägledda undervisningen. En nära undervisning i befintligt klass.
För att beskriva lärarens roll idag måste jag ta upp några aspekter av läraryrket ur mitt verksamma perspektiv. Jag vill verka för att lärarens yrke värderas bättre och får formuleras inifrån skolans område av de som verkar där. Alltför ofta tycks och tänks det om skola, skolans innehåll, ordning och reda, moral, vad för kunskap, lärarens uppdrag och allt som oftast är läraren tyst eller saknar möjlighet till gensvar. ! Detta bör vara en del av den lärarroll vi måste förändra. En alltför snäv och nedvärderande syn på lärarens uppdrag och skolans verksamhet påverkar också eleverna. Jag vill därmed lyfta fram de aspekter av lärarens yrke som nästan aldrig görs åskådliga. Läraren har ett yrke som ständigt måste försvaras, vilket skiljer läraren från de flesta andra yrkesgrupper. Det skrivs stora löpsedlar om skolans misslyckanden, om vad skolan borde ha gjort, det debatteras om skolan och skolans uppdrag nästintill in till klassrummets gräns. Det här påverkar läraren. Jag tycker om mitt yrke. Jag skulle vilja berätta om yrkets gåvor.
Lärarens utbildning
Alla kan skolan. Alla har en relation till skolan. Alla kan fälla yttranden om skolan men ingen kan förstå lärarrollen. Utifrån. Det är svårt att förstå en lärares undervisning genom ett kort besök. Det går inte att uppleva processen genom att ?titta in? i klassrummet. Yrket är komplext och avslöjar sig inte genast.En lärare har utbildning. Trots det kan den inte omfatta allt en lärare kommer att möta i sitt yrkesliv utan men utgör en grund och en möjlighet för den vidare utvecklingen som sker i det samspel där läraren är verksam. En av lärarhögskolans viktigaste uppdrag är att skala av den skola som lärarkandidaten bär inom sig, den egna skolgången. Detta innebär att långsamt byta roll, från elev till lärare, nöta, vända och vrida på de erfarenheter som redan finns där för att utveckla nytt. Lärarutbildningen kritiseras ofta, också av mig under min utbildningstid, men i efterhand har jag förstått den oändliga förändringsprocess som en lärarstuderande måste genomgå för att bli just lärare. Vi ärver annars gamla skor och vandrar på väl upptrampade stigar. Vi bär alla skolan inom oss. Det gör yrkestillägnandet det en djupbottnad process.
Lärarens uppdrag läroplanen
Skolan måste också förstås i ljuset av de läroplaner skolan verkat under. Läroplanen är det övergripande dokumentet vars tankar omsätts i handling i skolans värld. Läroplanen är en del av lärarens uppdrag och uppgiften att omsättas den till verklighet sker i gemenskap med alla aktörer där. Läroplanerna har varit över åren varit många och med skiftade innehåll. Läroplanerna speglar sin samtid och samhällets grundintentioner. För att förstå skolan och dess dolda traditioner är det intressant att läsa de olika läroplaner som format och utvecklat skolan. Att förstå sin läroplan och dess uppdrag är en utvecklingsprocess som skolan aktivt underhåller och utvecklar. Läroplanen är ett levande dokument. Det dokument jag bär med mig är i sin fysiska form litet men till sitt innehåll stort. Läroplanen ska förstås av de teorier som inspirerat den. De bakomliggande tankarna är inte omedelbart synliga. Jag kom att förstå läroplanens kunskap och människosyn först då jag fick de behövliga nycklarna till den ? teorierna bakom. Dessa fanns inte angivna i en litteraturhänvisning, varför arbetet med att förankra LpO-94 kom att ta alltför lång tid att förstå. Intentionerna med läroplanen börjar nu få genomslagskraft. LpO-94 är ett fantastiskt litet dokument. Som inspirationskälla finns reformpedagogerna Lev Vygotskij och John Dewey. I sann Vygotskijanda är Lpo-04 ett samtalsdokument där varje skola måste utveckla uppdraget att förankra läroplanens intentioner så att dessa blir möjliga och överförbara till dem som i slutändan ska påverkas ? nämligen eleverna.
Läraryrkets tradition
Som alla yrken har läraren en tradition att vila mot. Skolan ärvde uppdraget från kyrkan. Kyrksalen blev klassrummet. Kunskapen förmedlas och alla lärande vände sina ansikten mot den kunskapsförmedlande läraren. Läraren, den något upphöjda, också utanför skolans väggar, ägde auktoritet. När Ellen Key proklamerade 1900-talet som barnets århundrade kunde en aktiv lärarkår engagera Selma Lagerlöf att skriva för Sveriges skolbarn. Nationen fick Nils Holgerssons fantastiska resa genom Sverige, världen en klassiker. Därtill kom Sagabiblioteket vars stora utgivning riktade sig till unga läsare, också på lärarinitiativ. Då, som nu, ville man säkra skolbarnens läsförmåga. Men också förändra synen på barnet och barnets behov. Läraren kunde påverka. Idag ser det inte ut så trots att den enskilde läraren mycket väl kan formulera vad dagens elever behöver för att utbildningen ska ge bättre resultat. Men traditioner sätter käppar i hjulet. Vi delar skolan. Skolan är allas gemensamma. Vi bär alla erfarenhet och upplevelser knutna till sin skola. Föräldrar minns sin egen skolgång och översätter sina barns aktiviteter till egna erfarenheter och ser skolan i detta ljus. Det över åren välkända och välbekanta klassrummet inbjuder till detta trots att den inre aktiviteten är av ett helt annat slag idag. Vi har formats olika läroplaner vilka nu hindrar oss från att se vad och hur skolan skapar lärande. Skolans uppdrag har alltid vilat på fostran, omsorg och kunskap om de växande. Tre vågskålar som vilat med olika tyngd över tid. Vilken som väger tyngst beror i stort sett på samhällsutvecklingen. Idag behöver individen och samhället kunskapen för att klara sig i den globaliserade världen. Kunskapskravet är stort. Röster talar också vikten av en tydligare fostran av individen. Kunskap, fostran, omsorg. Alla lika viktiga för elevens utveckling. Pendeln svänger över dessa. Omsorgen om eleven vill jag återkomma till. Skolan är en viktig del av samhället och dess utveckling. Skolan är därför alltid uppe till diskussion. Men den förs mycket ofta ovanför lärarens huvud. Och elevens. Lärarens uppdrag är inte omedelbart åskådligt för en utomstående. Läraren har långtgående tankar om sin undervisning. Därför måste läraren göra sig synlig och anta en medveten hållning till yrket och uppdraget. Läraren bör åskådliggöra sina tankar om undervisningen och förankra sin syn på hur elever lär idag, vad de ska lära och hur lärandeprocessen kan se ut. Det är vi tvungna till då lärarens kunskap och människosyn inte längre är densamma som då föräldrarna gick i skolan, eller då politikerna var elever. Det är ett yrke att vara lärare. Vi måste försvara detta yrke med vår kunskap om skolans uppdrag och hur vi förvaltar det. Det är vi skyldiga eleverna. En stolt skola, en stolt lärare, en stolt elev. Ganska enkel matematik! Det betyder att jag måste tro på mitt yrke och mitt uppdrag. Gör jag det så gör eleven det. Läraren. Detta yrke som så lätt kan beskrivas men som så flyktigt förstås.
(Tradition, ordbokens förklaring, fast etablerad sedvänja inom en grupp som yttrar sig i återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning, samt tre eller uppfattning som överförts från generation till generation).
Lärarens praktik bär spår av teori
Lärarens arbete är av praktisk natur. Vi är i vår praktik. Men vi har en teoretisk förankring. Det är behövligt då vi hela tiden har ett yrke som står i relation till elevernas kunskapsprocesser och utveckling som individer. Det är också i våra praktiker som vi kan utveckla teorier, generalisera upptäckter, för att utveckla den pedagogiska praktiken. Lärarens roll är att försätta eleven i kunskapsprocesser och förstå hur eleven utvecklar kunskap. Lärarens roll är att organisera för den lärandes möjligheter att aktivt utveckla sina kunskaper. Läraren bör kunna svara på varför, hur och vad att lära utifrån olika teoretiska tankegångar. Olika teorier förklarar olika fenomen i klassrummet. Då vi applicerar vår praktik på teorier får vi ord på det vi gör och kan utveckla detta i relation och samspel med en teori som gör oss bättre rustade att se och tolka vårt uppdrag. Vi får också möjlighet att bättre omsätta våra tankar till praktik. MålLäraren har till uppdrag att verka för de nationella mål som skolan har i sitt styrdokument. Dessa mål ska garantera eleven kunskap och möjliggöra den likvärdiga skolan. Dessa mål bryts ned till mindre, vilka ska vara möjliga för eleven att uppnå över en lektion, en dag, en vecka, en månad, en termin, ett läsår. Det går inte att tumma på målet. Skolan är mål- och resultatstyrd. Lärarens uppgift är att förankra de mål som undervisningen har och ska leda till. Det är eleverna som ska utveckla en relation till mål och detta i samspel med en lärare som tillsammans med eleven har kunskap om elevens lärandepotential och individuella utvecklingsplan. Det är eleven som ska förstå de mål undervisningen ska leda till och också äga kunskap om när detta mål är uppnått.
Bedöma
Läraren ska utifrån elevens kunskapsutveckling bedöma elevens lärande möjligheter. Detta är inte en isolerad uppgift för läraren, bör utvecklas i läranderelationen elev lärare. Ordet bedöma förklaras i ordboken som fälla ett värderande utlåtande över men också utan värdering skatta. I det relativa betygssystemet undergrävdes lärarens möjligheter att bedöma elevers kunskaper. Många vittnar om det nyckfulla betyget. Läraren uppfattades som den som fäller ett värderande utlåtande över vilket ställde individen vid sidan av en passiv mottagare som bedömdes i relation till de andra i klassen. Lärare måste ha detta i aktivt minne då detta relativa betygssystem fortfarande präglar synen på skolan. Föräldrarna till våra elever bär dessa bedömningar inom sig. Det mål- och resultatstyrda betygssystemet rättfärdigar. Både elev och lärare kan bedöma kunskaperna i förhållande till de mål som skolan upprättat och de nationella dokumenten beskrivit. Det är ett värdigt tillvägagångssätt. Det här påverkar lärarens roll. Bedömningarna blir inte partiska utan blir en delad skattning som innefattar den som påverkas. En lärares bedömningsförmåga prövas i det dagliga arbetet tillsammans med eleverna. En lärares bedömningar avgör skoldagen alltifrån omdirigeringar av lektioner till hur vi bästa ska hjälpa en enskild elev och när vi tillsammans letar efter strategier för att tolka och förstå var eleven befinner sig. Våra bedömningar idag sker i förhållande till övergripande mål och den enskilde elevens behov i förhållande till mål. Bedömningarna hjälper oss att orientera mot mål. En utvecklande fråga kring bedömningar är vad att bedöma? Hur göra detta? Varför och när vi ska göra bedömningar? Vad lägger läraren in för värderingar i sina bedömningar? Vad präglas vi av då vi bedömer? Vad kan vi bedöma? Vad kan vi inte bedöma? Präglas vi fortfarande av det relativa betygssystemet? Hur vill vi bedöma? Vad ska bedömningarna tjäna till? Hur ska vi dokumentera? Vad ska vi dokumentera?
För mig vilar den viktigaste utmaningen i att förfina de pedagogiska bedömningar av elevens individuella lärande möjlighet, vad som kan identifieras som lärandepotential. Det betyder att utveckla det som finns inom räckhåll, inom vad Lev Vygotskij förklarade som elevens utvecklingszon. För mig personligen handlar det om att äga och utveckla kunskap om lärandet, utveckla och förankra detta i min praktik och att organisera så att eleven kommer i centrum för sin kunskapsutveckling och har fritt utrymme att utveckla den. Här kan läraren utmana elevens förförståelse, utgöra en modell för det lärande eleven ska processa. Det betyder att läraren måste vara i närheten av elevens tänkande och aktivt delta i lärandeprocessen. Det betyder att utveckla sin lärarroll, se dess betydelse för elevens lärande möjligheter, utveckla teoretiska tankegångar till praktiska möjligheter där eleven är i centrum. Lärarens förmåga att bedöma måste bli medvetandegjord. Vår bedömningsförmåga utvecklar eleven.
Läraren och eleven läranderelationen
Min lärarroll har utvecklats i samspel med mina elever, teorier och nyfikenhet på läranderelationen. Redan på lärarhögskolan formulerade jag mina tankar om att befinna mig mitt bland mina elever. Jag bar visioner om att jag som lärare skulle krympa mitt talutrymme, skaffa större öron, lyssna mycket på hur mina elever, låta dem äga det språkliga rummet, det vi kallar klassrum. Det var mina visioner. I skolan hamnade jag genast i skolans traditioner. Jag fick min kateder. Jag hade mina elevers blickar riktade mot mig. Jag använde mig av läsläror, kontrollerade, tystade, var stoiskt ensam? och jag behövde det. Hur skulle jag annars förstå det jag ville förändra? Skolans inre traditioner satt djupt rotade i mig, i klassrummets väggar, i yrket och den tryggaste vägen att tillskansa sig yrkesidentiteten fanns i dem. Jag behövde leva i dessa traditioner för att bättre förverkliga mina visioner. Det var att förankra dem i verkligheten. Men som nyexaminerad lärare var jag besviken över att jag var så illa rustad för denna med upplevelse av att träda in i yrket. Idag förstår jag processen. Jag vill inte vara utan den. Långsamt skapas förändringar. Behovet av dem driver utvecklingen framåt. Det är i lärarens tanke de bottnar. Det är i relationen till eleverna som de utvecklas.
Organisera lärandet
Idag betraktar jag lärarens arbete som organisatörens. Läraren ska organisera för lärandet. Det är en stor uppgift. Den handlar också om att visa tillit till elevernas lärande vilja. Det är ett ännu större arbete. Tilltro eleverna deras förmåga, deras samarbete, deras kommunikativa förutsättningar och kanske det allra viktigaste deras egna inneboende strävan att lära. Om vi inte modellar denna tillit till eleverna visar vi i grund och botten misstro mot vårt yrke och kunskapens värde. Lärarens yrke har i allt för stor omfattning inneburit att kontrollera elevens kunskaper inte främja möjligheterna för processen att lära. Kontroll betyder att övervaka och behärska ett skeende, eller att se att allt är i sin ordning, vilket är viktigt men inte hela tiden. Kontrollstationer måste vi ha, såväl elev som lärare, men en alltför nitisk kontroll kan skapa trots och resignation, och misstro mot den egna förmågan. För stor kontroll gör att eleverna tillfredställer sin lärare ? är det bra så här och inte den egna inre drivkraften av att vara just lärande.
Att vara aktivt närvarande i de processer som eleverna verkar i är inte att kontrollera. Det är att vara intill, utgöra en samtalspartner, befinna sig i dialog med, vara nyfiken på, inte äga svaren utan äga frågan tillsammans. För mig handlar det att visa tilltro genom att öppna upp samtalsklimatet mellan elever genom fråga tre.
Fråga tre betyder att eleverna frågar och hjälper varandra innan den frågar sin lärare. De positiva effekterna av detta förhållningssätt breddar min möjlighet att utveckla min profession. Vid sidan av mitt stora intresse för elevers läsande förmåga är förståelse för och syn på läranderelationen är det jag kommit att utveckla under mina år som lärare. Lärare är i ständigt samspel med stoff, mål, kunskap och elev. Eleven är den faktor som påverkar läraren mest och denna påverkan är ömsesidig, eleven påverkas av läraren. Jag tittar på läranderelationen när jag undersöker mitt yrke. I detta söker jag stöd i teoretiska resonemang, främst hos Lev Vygotsikj men också hos John Dewey, Skinner, Piaget allt beroende på vad jag vill förstå och är i behov av att lyfta blicken ifrån, en bit från det omedelbara som sker i min praktisk. Jag tycker att det talas mycket lite om den betydelsefulla läranderelation som lärare och elev skapar i ett klassrum. Det gäller också de läranderelationer som läraren tillåter mellan elever. Detta innebär att läraren bättre värderar sin betydelse för eleven. En elev strävar efter en relation, att bli sedd och förstådd som individ, och det är läraren som är målet för denna strävan.
Människan är en social individ. Hon lär sig av sammanhang, Hon lär sig när hon ingår i sammanhang. Skolan är en plats där sammanhang skapas och blir medvetna i en social situation. Lärarens roll är att vara modell för lärandeprocessen. En medveten aktör som påverkar till lärande. Men hur kunskap ska förmedlas och processas är lärarens uppgift. I samma stund läraren lägger fram något färdigt upphör läraren att vara lärare. Lärandeprocessen är elevens. Här måste jag då knyta an till skolans tredje vågskål - omsorg om. Den omsorg skolan ska visa eleven bör vara den som möjliggör för lärande utveckling. Lärarens omsorg handlar om att förvänta sig, vara ställföreträdande hopp om, säkerställa lärande utveckling och upprätta individuella utvecklingsplaner. Omsorgen om eleverna handlar om att skapa en medvetenhet kring lärandet, såväl den kollektiva som den enskilda. Alla elever har rätt att lära utifrån sina förutsättningar. Att förvänta sig lärande är den värdigaste omsorg en lärare kan visa en elev. Det betyder tydlighet om vad som förväntas och ett adekvat mål. Läraren ska under hela processen åskådliggöra elevens lärande utveckling och skapa möjligheter att fortsätta att utmana den i lärande samspel. Det betyder att läraren och skolan hyser hopp om individens möjligheter. Då syns framtiden.
Framtiden?
Jag vill höra lärare ta till orda. Inget annat yrke behöver försvara sig som lärarens. Detta påverkar oss. I slutändan också eleverna. Det ger en skola med dåligt självförtroende. Om läraryrket stärks så stärks också elevernas möjligheter för det som ska komma framtiden. Dag Hammarskiöld fick inleda mina tankar artikel Vygotskij får avsluta den.
Pedagoger måste alltid bestämma den lägsta tröskeln för inlärning
och den högsta. Det är mellan dessa båda trösklar som inlärningen är fruktbärande. Pedagogiken bör därför inte inrikta sig mot gårdagen i barnets utveckling utan mot morgondagen. citat Vygosktij - Tänkande och språk.
Anne-Marie
Litteratur:
Vygotskij - Tänkande och språk, 1999
Dewey - Demokrati och utbildning, 1997
Dewey - indivi, skola och samhälle, 1980
Kroksmark - Den tidlösa pedagogiken, 2003
Lindqvist - Vygotskij och skolan, 1999
- ett yrke som så lätt kan beskrivas men så flyktigt förstås.
Mot det förgångna: tack, till det kommande: ja!
Dag Hammarskjöld.Vägmärken? 1963
INGENTING har påverkat min lärarroll så mycket som mina elever. Ingenting har stärkt mig mer än den teoretiska grund jag står på. Ingenting har givit mig mer lust i arbeten än den didaktiska modell jag utvecklar i klassrummet. Ingenting har fått mig att tänka så mycket på min roll och min uppgift när jag upptäcker mina elevers lärande potentialer. Jag kan sammanfatta det med att jag ständigt utvecklar min syn på människan, kunskapen och mitt yrke. Jag har förmånen att organisera lärandet så att jag kan vara i dess absoluta närhet, där undervisningsorganisationen, med vägledd och gemensam läsning erbjuder eleven plats som en social individ med en nära kontakt till det som just denna elev kan utveckla, där jag får uppleva lärarens samspelande roll med elevernas förförståelse och hur läranderelationen som påverka och utmanar till vidare kunskaper. Jag utvecklas som lärare mina elever utvecklas som lärande.
Lärarens rätt att undervisa - elevens rätt att lära. Människan har en inneboende strävan att lära sig, Hur, vad och varför är individuellt. Hur, vad och varför är också undervisningens triad. Lärarens roll är att skapa lärande situationer där eleven får pröva och utveckla sin förståelse. Jag letar efter den ingång där undervisningen upplevs som angelägen för eleven. Det gör vi tillsammans i den vägledda undervisningen. En nära undervisning i befintligt klass.
För att beskriva lärarens roll idag måste jag ta upp några aspekter av läraryrket ur mitt verksamma perspektiv. Jag vill verka för att lärarens yrke värderas bättre och får formuleras inifrån skolans område av de som verkar där. Alltför ofta tycks och tänks det om skola, skolans innehåll, ordning och reda, moral, vad för kunskap, lärarens uppdrag och allt som oftast är läraren tyst eller saknar möjlighet till gensvar. ! Detta bör vara en del av den lärarroll vi måste förändra. En alltför snäv och nedvärderande syn på lärarens uppdrag och skolans verksamhet påverkar också eleverna. Jag vill därmed lyfta fram de aspekter av lärarens yrke som nästan aldrig görs åskådliga. Läraren har ett yrke som ständigt måste försvaras, vilket skiljer läraren från de flesta andra yrkesgrupper. Det skrivs stora löpsedlar om skolans misslyckanden, om vad skolan borde ha gjort, det debatteras om skolan och skolans uppdrag nästintill in till klassrummets gräns. Det här påverkar läraren. Jag tycker om mitt yrke. Jag skulle vilja berätta om yrkets gåvor.
Lärarens utbildning
Alla kan skolan. Alla har en relation till skolan. Alla kan fälla yttranden om skolan men ingen kan förstå lärarrollen. Utifrån. Det är svårt att förstå en lärares undervisning genom ett kort besök. Det går inte att uppleva processen genom att ?titta in? i klassrummet. Yrket är komplext och avslöjar sig inte genast.En lärare har utbildning. Trots det kan den inte omfatta allt en lärare kommer att möta i sitt yrkesliv utan men utgör en grund och en möjlighet för den vidare utvecklingen som sker i det samspel där läraren är verksam. En av lärarhögskolans viktigaste uppdrag är att skala av den skola som lärarkandidaten bär inom sig, den egna skolgången. Detta innebär att långsamt byta roll, från elev till lärare, nöta, vända och vrida på de erfarenheter som redan finns där för att utveckla nytt. Lärarutbildningen kritiseras ofta, också av mig under min utbildningstid, men i efterhand har jag förstått den oändliga förändringsprocess som en lärarstuderande måste genomgå för att bli just lärare. Vi ärver annars gamla skor och vandrar på väl upptrampade stigar. Vi bär alla skolan inom oss. Det gör yrkestillägnandet det en djupbottnad process.
Lärarens uppdrag läroplanen
Skolan måste också förstås i ljuset av de läroplaner skolan verkat under. Läroplanen är det övergripande dokumentet vars tankar omsätts i handling i skolans värld. Läroplanen är en del av lärarens uppdrag och uppgiften att omsättas den till verklighet sker i gemenskap med alla aktörer där. Läroplanerna har varit över åren varit många och med skiftade innehåll. Läroplanerna speglar sin samtid och samhällets grundintentioner. För att förstå skolan och dess dolda traditioner är det intressant att läsa de olika läroplaner som format och utvecklat skolan. Att förstå sin läroplan och dess uppdrag är en utvecklingsprocess som skolan aktivt underhåller och utvecklar. Läroplanen är ett levande dokument. Det dokument jag bär med mig är i sin fysiska form litet men till sitt innehåll stort. Läroplanen ska förstås av de teorier som inspirerat den. De bakomliggande tankarna är inte omedelbart synliga. Jag kom att förstå läroplanens kunskap och människosyn först då jag fick de behövliga nycklarna till den ? teorierna bakom. Dessa fanns inte angivna i en litteraturhänvisning, varför arbetet med att förankra LpO-94 kom att ta alltför lång tid att förstå. Intentionerna med läroplanen börjar nu få genomslagskraft. LpO-94 är ett fantastiskt litet dokument. Som inspirationskälla finns reformpedagogerna Lev Vygotskij och John Dewey. I sann Vygotskijanda är Lpo-04 ett samtalsdokument där varje skola måste utveckla uppdraget att förankra läroplanens intentioner så att dessa blir möjliga och överförbara till dem som i slutändan ska påverkas ? nämligen eleverna.
Läraryrkets tradition
Som alla yrken har läraren en tradition att vila mot. Skolan ärvde uppdraget från kyrkan. Kyrksalen blev klassrummet. Kunskapen förmedlas och alla lärande vände sina ansikten mot den kunskapsförmedlande läraren. Läraren, den något upphöjda, också utanför skolans väggar, ägde auktoritet. När Ellen Key proklamerade 1900-talet som barnets århundrade kunde en aktiv lärarkår engagera Selma Lagerlöf att skriva för Sveriges skolbarn. Nationen fick Nils Holgerssons fantastiska resa genom Sverige, världen en klassiker. Därtill kom Sagabiblioteket vars stora utgivning riktade sig till unga läsare, också på lärarinitiativ. Då, som nu, ville man säkra skolbarnens läsförmåga. Men också förändra synen på barnet och barnets behov. Läraren kunde påverka. Idag ser det inte ut så trots att den enskilde läraren mycket väl kan formulera vad dagens elever behöver för att utbildningen ska ge bättre resultat. Men traditioner sätter käppar i hjulet. Vi delar skolan. Skolan är allas gemensamma. Vi bär alla erfarenhet och upplevelser knutna till sin skola. Föräldrar minns sin egen skolgång och översätter sina barns aktiviteter till egna erfarenheter och ser skolan i detta ljus. Det över åren välkända och välbekanta klassrummet inbjuder till detta trots att den inre aktiviteten är av ett helt annat slag idag. Vi har formats olika läroplaner vilka nu hindrar oss från att se vad och hur skolan skapar lärande. Skolans uppdrag har alltid vilat på fostran, omsorg och kunskap om de växande. Tre vågskålar som vilat med olika tyngd över tid. Vilken som väger tyngst beror i stort sett på samhällsutvecklingen. Idag behöver individen och samhället kunskapen för att klara sig i den globaliserade världen. Kunskapskravet är stort. Röster talar också vikten av en tydligare fostran av individen. Kunskap, fostran, omsorg. Alla lika viktiga för elevens utveckling. Pendeln svänger över dessa. Omsorgen om eleven vill jag återkomma till. Skolan är en viktig del av samhället och dess utveckling. Skolan är därför alltid uppe till diskussion. Men den förs mycket ofta ovanför lärarens huvud. Och elevens. Lärarens uppdrag är inte omedelbart åskådligt för en utomstående. Läraren har långtgående tankar om sin undervisning. Därför måste läraren göra sig synlig och anta en medveten hållning till yrket och uppdraget. Läraren bör åskådliggöra sina tankar om undervisningen och förankra sin syn på hur elever lär idag, vad de ska lära och hur lärandeprocessen kan se ut. Det är vi tvungna till då lärarens kunskap och människosyn inte längre är densamma som då föräldrarna gick i skolan, eller då politikerna var elever. Det är ett yrke att vara lärare. Vi måste försvara detta yrke med vår kunskap om skolans uppdrag och hur vi förvaltar det. Det är vi skyldiga eleverna. En stolt skola, en stolt lärare, en stolt elev. Ganska enkel matematik! Det betyder att jag måste tro på mitt yrke och mitt uppdrag. Gör jag det så gör eleven det. Läraren. Detta yrke som så lätt kan beskrivas men som så flyktigt förstås.
(Tradition, ordbokens förklaring, fast etablerad sedvänja inom en grupp som yttrar sig i återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning, samt tre eller uppfattning som överförts från generation till generation).
Lärarens praktik bär spår av teori
Lärarens arbete är av praktisk natur. Vi är i vår praktik. Men vi har en teoretisk förankring. Det är behövligt då vi hela tiden har ett yrke som står i relation till elevernas kunskapsprocesser och utveckling som individer. Det är också i våra praktiker som vi kan utveckla teorier, generalisera upptäckter, för att utveckla den pedagogiska praktiken. Lärarens roll är att försätta eleven i kunskapsprocesser och förstå hur eleven utvecklar kunskap. Lärarens roll är att organisera för den lärandes möjligheter att aktivt utveckla sina kunskaper. Läraren bör kunna svara på varför, hur och vad att lära utifrån olika teoretiska tankegångar. Olika teorier förklarar olika fenomen i klassrummet. Då vi applicerar vår praktik på teorier får vi ord på det vi gör och kan utveckla detta i relation och samspel med en teori som gör oss bättre rustade att se och tolka vårt uppdrag. Vi får också möjlighet att bättre omsätta våra tankar till praktik. MålLäraren har till uppdrag att verka för de nationella mål som skolan har i sitt styrdokument. Dessa mål ska garantera eleven kunskap och möjliggöra den likvärdiga skolan. Dessa mål bryts ned till mindre, vilka ska vara möjliga för eleven att uppnå över en lektion, en dag, en vecka, en månad, en termin, ett läsår. Det går inte att tumma på målet. Skolan är mål- och resultatstyrd. Lärarens uppgift är att förankra de mål som undervisningen har och ska leda till. Det är eleverna som ska utveckla en relation till mål och detta i samspel med en lärare som tillsammans med eleven har kunskap om elevens lärandepotential och individuella utvecklingsplan. Det är eleven som ska förstå de mål undervisningen ska leda till och också äga kunskap om när detta mål är uppnått.
Bedöma
Läraren ska utifrån elevens kunskapsutveckling bedöma elevens lärande möjligheter. Detta är inte en isolerad uppgift för läraren, bör utvecklas i läranderelationen elev lärare. Ordet bedöma förklaras i ordboken som fälla ett värderande utlåtande över men också utan värdering skatta. I det relativa betygssystemet undergrävdes lärarens möjligheter att bedöma elevers kunskaper. Många vittnar om det nyckfulla betyget. Läraren uppfattades som den som fäller ett värderande utlåtande över vilket ställde individen vid sidan av en passiv mottagare som bedömdes i relation till de andra i klassen. Lärare måste ha detta i aktivt minne då detta relativa betygssystem fortfarande präglar synen på skolan. Föräldrarna till våra elever bär dessa bedömningar inom sig. Det mål- och resultatstyrda betygssystemet rättfärdigar. Både elev och lärare kan bedöma kunskaperna i förhållande till de mål som skolan upprättat och de nationella dokumenten beskrivit. Det är ett värdigt tillvägagångssätt. Det här påverkar lärarens roll. Bedömningarna blir inte partiska utan blir en delad skattning som innefattar den som påverkas. En lärares bedömningsförmåga prövas i det dagliga arbetet tillsammans med eleverna. En lärares bedömningar avgör skoldagen alltifrån omdirigeringar av lektioner till hur vi bästa ska hjälpa en enskild elev och när vi tillsammans letar efter strategier för att tolka och förstå var eleven befinner sig. Våra bedömningar idag sker i förhållande till övergripande mål och den enskilde elevens behov i förhållande till mål. Bedömningarna hjälper oss att orientera mot mål. En utvecklande fråga kring bedömningar är vad att bedöma? Hur göra detta? Varför och när vi ska göra bedömningar? Vad lägger läraren in för värderingar i sina bedömningar? Vad präglas vi av då vi bedömer? Vad kan vi bedöma? Vad kan vi inte bedöma? Präglas vi fortfarande av det relativa betygssystemet? Hur vill vi bedöma? Vad ska bedömningarna tjäna till? Hur ska vi dokumentera? Vad ska vi dokumentera?
För mig vilar den viktigaste utmaningen i att förfina de pedagogiska bedömningar av elevens individuella lärande möjlighet, vad som kan identifieras som lärandepotential. Det betyder att utveckla det som finns inom räckhåll, inom vad Lev Vygotskij förklarade som elevens utvecklingszon. För mig personligen handlar det om att äga och utveckla kunskap om lärandet, utveckla och förankra detta i min praktik och att organisera så att eleven kommer i centrum för sin kunskapsutveckling och har fritt utrymme att utveckla den. Här kan läraren utmana elevens förförståelse, utgöra en modell för det lärande eleven ska processa. Det betyder att läraren måste vara i närheten av elevens tänkande och aktivt delta i lärandeprocessen. Det betyder att utveckla sin lärarroll, se dess betydelse för elevens lärande möjligheter, utveckla teoretiska tankegångar till praktiska möjligheter där eleven är i centrum. Lärarens förmåga att bedöma måste bli medvetandegjord. Vår bedömningsförmåga utvecklar eleven.
Läraren och eleven läranderelationen
Min lärarroll har utvecklats i samspel med mina elever, teorier och nyfikenhet på läranderelationen. Redan på lärarhögskolan formulerade jag mina tankar om att befinna mig mitt bland mina elever. Jag bar visioner om att jag som lärare skulle krympa mitt talutrymme, skaffa större öron, lyssna mycket på hur mina elever, låta dem äga det språkliga rummet, det vi kallar klassrum. Det var mina visioner. I skolan hamnade jag genast i skolans traditioner. Jag fick min kateder. Jag hade mina elevers blickar riktade mot mig. Jag använde mig av läsläror, kontrollerade, tystade, var stoiskt ensam? och jag behövde det. Hur skulle jag annars förstå det jag ville förändra? Skolans inre traditioner satt djupt rotade i mig, i klassrummets väggar, i yrket och den tryggaste vägen att tillskansa sig yrkesidentiteten fanns i dem. Jag behövde leva i dessa traditioner för att bättre förverkliga mina visioner. Det var att förankra dem i verkligheten. Men som nyexaminerad lärare var jag besviken över att jag var så illa rustad för denna med upplevelse av att träda in i yrket. Idag förstår jag processen. Jag vill inte vara utan den. Långsamt skapas förändringar. Behovet av dem driver utvecklingen framåt. Det är i lärarens tanke de bottnar. Det är i relationen till eleverna som de utvecklas.
Organisera lärandet
Idag betraktar jag lärarens arbete som organisatörens. Läraren ska organisera för lärandet. Det är en stor uppgift. Den handlar också om att visa tillit till elevernas lärande vilja. Det är ett ännu större arbete. Tilltro eleverna deras förmåga, deras samarbete, deras kommunikativa förutsättningar och kanske det allra viktigaste deras egna inneboende strävan att lära. Om vi inte modellar denna tillit till eleverna visar vi i grund och botten misstro mot vårt yrke och kunskapens värde. Lärarens yrke har i allt för stor omfattning inneburit att kontrollera elevens kunskaper inte främja möjligheterna för processen att lära. Kontroll betyder att övervaka och behärska ett skeende, eller att se att allt är i sin ordning, vilket är viktigt men inte hela tiden. Kontrollstationer måste vi ha, såväl elev som lärare, men en alltför nitisk kontroll kan skapa trots och resignation, och misstro mot den egna förmågan. För stor kontroll gör att eleverna tillfredställer sin lärare ? är det bra så här och inte den egna inre drivkraften av att vara just lärande.
Att vara aktivt närvarande i de processer som eleverna verkar i är inte att kontrollera. Det är att vara intill, utgöra en samtalspartner, befinna sig i dialog med, vara nyfiken på, inte äga svaren utan äga frågan tillsammans. För mig handlar det att visa tilltro genom att öppna upp samtalsklimatet mellan elever genom fråga tre.
Fråga tre betyder att eleverna frågar och hjälper varandra innan den frågar sin lärare. De positiva effekterna av detta förhållningssätt breddar min möjlighet att utveckla min profession. Vid sidan av mitt stora intresse för elevers läsande förmåga är förståelse för och syn på läranderelationen är det jag kommit att utveckla under mina år som lärare. Lärare är i ständigt samspel med stoff, mål, kunskap och elev. Eleven är den faktor som påverkar läraren mest och denna påverkan är ömsesidig, eleven påverkas av läraren. Jag tittar på läranderelationen när jag undersöker mitt yrke. I detta söker jag stöd i teoretiska resonemang, främst hos Lev Vygotsikj men också hos John Dewey, Skinner, Piaget allt beroende på vad jag vill förstå och är i behov av att lyfta blicken ifrån, en bit från det omedelbara som sker i min praktisk. Jag tycker att det talas mycket lite om den betydelsefulla läranderelation som lärare och elev skapar i ett klassrum. Det gäller också de läranderelationer som läraren tillåter mellan elever. Detta innebär att läraren bättre värderar sin betydelse för eleven. En elev strävar efter en relation, att bli sedd och förstådd som individ, och det är läraren som är målet för denna strävan.
Människan är en social individ. Hon lär sig av sammanhang, Hon lär sig när hon ingår i sammanhang. Skolan är en plats där sammanhang skapas och blir medvetna i en social situation. Lärarens roll är att vara modell för lärandeprocessen. En medveten aktör som påverkar till lärande. Men hur kunskap ska förmedlas och processas är lärarens uppgift. I samma stund läraren lägger fram något färdigt upphör läraren att vara lärare. Lärandeprocessen är elevens. Här måste jag då knyta an till skolans tredje vågskål - omsorg om. Den omsorg skolan ska visa eleven bör vara den som möjliggör för lärande utveckling. Lärarens omsorg handlar om att förvänta sig, vara ställföreträdande hopp om, säkerställa lärande utveckling och upprätta individuella utvecklingsplaner. Omsorgen om eleverna handlar om att skapa en medvetenhet kring lärandet, såväl den kollektiva som den enskilda. Alla elever har rätt att lära utifrån sina förutsättningar. Att förvänta sig lärande är den värdigaste omsorg en lärare kan visa en elev. Det betyder tydlighet om vad som förväntas och ett adekvat mål. Läraren ska under hela processen åskådliggöra elevens lärande utveckling och skapa möjligheter att fortsätta att utmana den i lärande samspel. Det betyder att läraren och skolan hyser hopp om individens möjligheter. Då syns framtiden.
Framtiden?
Jag vill höra lärare ta till orda. Inget annat yrke behöver försvara sig som lärarens. Detta påverkar oss. I slutändan också eleverna. Det ger en skola med dåligt självförtroende. Om läraryrket stärks så stärks också elevernas möjligheter för det som ska komma framtiden. Dag Hammarskiöld fick inleda mina tankar artikel Vygotskij får avsluta den.
Pedagoger måste alltid bestämma den lägsta tröskeln för inlärning
och den högsta. Det är mellan dessa båda trösklar som inlärningen är fruktbärande. Pedagogiken bör därför inte inrikta sig mot gårdagen i barnets utveckling utan mot morgondagen. citat Vygosktij - Tänkande och språk.
Anne-Marie
Litteratur:
Vygotskij - Tänkande och språk, 1999
Dewey - Demokrati och utbildning, 1997
Dewey - indivi, skola och samhälle, 1980
Kroksmark - Den tidlösa pedagogiken, 2003
Lindqvist - Vygotskij och skolan, 1999
FRÅGAN - EN VÄG TILL KUNSKAP!
FRÄGAN - VÄGEN till kunskap! 
En fråga är en drivkraft för lärande?En ställd och formulerad fråga söker sitt svar. Det var Wittgenstein som tänkte så.Vad betyder det för frågan i skolan? Min tanke är att låta eleverna förvalta frågan - frågan manar till lärande processer. För snabba lärarsvar på elevers frågor hindrar kreativa lösningar och sökandet efter svar. Läraren ska inte utveckla fråga-svar kultur i skolan. När eleverna får frågor ska dessa vara öppna ? frigöra tankar och förförståelse. Frågor ska vara berörande angelägna. Oftast verkar läraren som rätt-sökare, och dessutom svarsägare. Frågan läraren ställer är har alltså ett svar, och det finns redan. Det är inte intressant att föra den frågekulturen vidare i dagens klassrum.John Dewey, amerikansk reformpedagog, skriver att frågekulturen i skolan skiljer sig från den i verkliga livet ? där frågar barn och unga för att de vill veta. De är mycket frågvisa. I skolan är det tyst. Frågan är om eleverna vågar ställa frågor som lär dem eller om de lärt sig att frågor betyder att belysa okunskap. Frågan ska förvaltas av eleven, läraren ska inte omedelbart agera genväg.
Anne-Marie
En fråga är en drivkraft för lärande?En ställd och formulerad fråga söker sitt svar. Det var Wittgenstein som tänkte så.Vad betyder det för frågan i skolan? Min tanke är att låta eleverna förvalta frågan - frågan manar till lärande processer. För snabba lärarsvar på elevers frågor hindrar kreativa lösningar och sökandet efter svar. Läraren ska inte utveckla fråga-svar kultur i skolan. När eleverna får frågor ska dessa vara öppna ? frigöra tankar och förförståelse. Frågor ska vara berörande angelägna. Oftast verkar läraren som rätt-sökare, och dessutom svarsägare. Frågan läraren ställer är har alltså ett svar, och det finns redan. Det är inte intressant att föra den frågekulturen vidare i dagens klassrum.John Dewey, amerikansk reformpedagog, skriver att frågekulturen i skolan skiljer sig från den i verkliga livet ? där frågar barn och unga för att de vill veta. De är mycket frågvisa. I skolan är det tyst. Frågan är om eleverna vågar ställa frågor som lär dem eller om de lärt sig att frågor betyder att belysa okunskap. Frågan ska förvaltas av eleven, läraren ska inte omedelbart agera genväg.Anne-Marie
Ensamkommande flyktingbarn
Jag skrev om ensamkommande barn i bloggen tidigare. Idag studsade jag till när jag i en svensk tidning läste
"Ensamkommande flyktingbarn". Vi måste läsa ordentligt. Vi ska se inre bilder. Vi bör tänka en stund på vad ord
betyder. Om vi sedan lägger till - läs orden högt - så hör vi hur de låter och vad de bör väcka inom oss.
Anne-Marie
Lärarens profession och status
Idag läser jag om hur man ska stärka lärarens profession och status.
En stor satsning på läraryrket.
Jag tycker att vi ska se ansvaret i ett mycket vidare perspektiv.
Många är vi lärare som förvånas över det som skrivs i artiklar om skolan,
reportage om skolans värld, korta inslag om skolan i TV-nyheter...
alla tyckare och bedömare av skolan finns utanför
skolan och tittar in på den.
Väldigt få gånger hörs de som är i verksamheten - lärare,
rektorer, elever - om det ska bli allvar i att förändra lärarens status,
bör lärarna få utrymme i debatten, tillskrivas uppmärksamhet för det
faktiska arbete som görs och hur viktigt lärarnas arbete är.
Skolan är en av Sveriges största arbetsplats, där finns framtiden i de
som växer upp och en dag ska ut i verkligheten - allt negativt som skrivs
om skolan - skapar en skola med dålig självkänsla - påverkar också
elevernas syn på skolan - vågar de känna sig stolta över sin vardag?
Så jag skulle välkomna en debatt om den verkliga skolan! Vi som är
där vet vad vi talar om. Vi vet vad vi arbetar för. Vet vilket uppdrag vi har.
Jag träffar så många engagerade lärare - kan inte annat än känna stolthet
över mitt yrke - och framtiden som vilar i våra elever.
Anne-Marie
En frågas livslängd...
När frågan är väckt - hur långt liv har den då?
En lärare svarar nästan per automatik på alla frågor. Ibland alldeles för snabbt.
Eleverna får inte äga sina frågor.
En fråga letar efter sitt svar. Om vi väntar med att svara kommer frågan att försätta eleven i
inre rörelse. Vi kan istället för att svara undra tillsammans med eleven. Modella frågeställningar
eller aktivt delta i frågans väg mot svar. Denna undran, den uttalade
frågan är en motor, en igångsättare och leder frågeställaren fram till ett svar.
Elever som ställer frågor är igång. De är med.
De undrar över något.
Själva frågan visar det.
Den bör få äga sin kraft.
Få mer tid att leva inom eleven.
Frågan låter oss börja undra!
Undra är ett sådant vackert ord. Jag undrar...
Anne-Marie
Kiwiföreläsning i Piteå 19 april 2007
Tack alla ni som lyssnade idag. Ni inspirerade mig. Så många gensvar, så mycket fina tankar. Jag vill gärna utveckla samtalen och tänkande med er. Tack också alla specialpedagoger, morgonmötet gav mig lust att
besöka skolorna i Piteå. Vilket arbete ni gör i er kommun! Ni borde uppmärksammas för era skolutvecklande
ideer. Tack!
Välkomna att skriva gensvar.
Anne-Marie
besöka skolorna i Piteå. Vilket arbete ni gör i er kommun! Ni borde uppmärksammas för era skolutvecklande
ideer. Tack!
Välkomna att skriva gensvar.
Anne-Marie
FrivillighetsKANON
Självständig läsning är självständig.
Detta är en lista. Inte en kanon.
Inte en topplista utan
en verklighets- och frivilliglista.
Detta läser mina elever just idag:
Pullman - Bärnstenskikaren
Reilly: Hover Car Racer, osynliga fiender
Guillio: Tempelriddaren
Cabot: Hemsökt, På liv och död
Reilly: Hover Car Racer; Den sista utmaningen
Sellberg: Akta dig Sara
Rowling: Harry Potter och Fenixordern
Paulini: Den äldste
Brashares: Systrar i jeans
Holmberg: Ture Sventon
Tidholm: När människorna kom...
Garthon: Livet enligt Rosa
Bross: Tjuvar i kyrkan
Bross: Gropens hemlighet
Foley: Habib - meningen med livet
Herrström: Tusen gånger starkare
Dirie: Ökenblomman återvänder
Bylock: Den svartes hemlighet
Nilsson-Brännström: Malin + Rasmus sant
Jeram: Contrary Mary
Marsden: Den tredje dagens kyla
Thydell: Det fattas en tärning
Sebold: Flickan från ovan
Abrahams: Bakom ridån
Kamratposten
Jag högläser: Magda Eggens/Rose Lagercrantz: Vad mina ögon har sett
Jag läser självständigt: Elie Wiesel Night
Jag ska idag introducera och modella läsning urJosefine Ottesen Trollflickan Enya.
Den har en spännande utgivningsform - en roman men uppdelad i flera delar - vilket
inbjuder många elever att samtidigt läsa fast på olika ställen i boken. Vis av min tidigare
introduktion av Ottesens Drakherren - som skapade en enorm läsrörelse i klassrummet -
och spontana samtal kring-ser jag fram emot hur denna läsning skapar läs-lust-stöd
mellan läsare.
Så ser dagens läsning ut!
Anne-Marie
Detta är en lista. Inte en kanon.
Inte en topplista utan
en verklighets- och frivilliglista.
Detta läser mina elever just idag:
Pullman - Bärnstenskikaren
Reilly: Hover Car Racer, osynliga fiender
Guillio: Tempelriddaren
Cabot: Hemsökt, På liv och död
Reilly: Hover Car Racer; Den sista utmaningen
Sellberg: Akta dig Sara
Rowling: Harry Potter och Fenixordern
Paulini: Den äldste
Brashares: Systrar i jeans
Holmberg: Ture Sventon
Tidholm: När människorna kom...
Garthon: Livet enligt Rosa
Bross: Tjuvar i kyrkan
Bross: Gropens hemlighet
Foley: Habib - meningen med livet
Herrström: Tusen gånger starkare
Dirie: Ökenblomman återvänder
Bylock: Den svartes hemlighet
Nilsson-Brännström: Malin + Rasmus sant
Jeram: Contrary Mary
Marsden: Den tredje dagens kyla
Thydell: Det fattas en tärning
Sebold: Flickan från ovan
Abrahams: Bakom ridån
Kamratposten
Jag högläser: Magda Eggens/Rose Lagercrantz: Vad mina ögon har sett
Jag läser självständigt: Elie Wiesel Night
Jag ska idag introducera och modella läsning urJosefine Ottesen Trollflickan Enya.
Den har en spännande utgivningsform - en roman men uppdelad i flera delar - vilket
inbjuder många elever att samtidigt läsa fast på olika ställen i boken. Vis av min tidigare
introduktion av Ottesens Drakherren - som skapade en enorm läsrörelse i klassrummet -
och spontana samtal kring-ser jag fram emot hur denna läsning skapar läs-lust-stöd
mellan läsare.
Så ser dagens läsning ut!
Anne-Marie
Klassrumsrörelse
Rörelse är aktivitet. Det finns mycket rörelse i ett klassrum. Det är en aktivitet i rummet.
Hur gör jag när jag lär mig? Inte förstår? Ska inleda ett arbete?
Jag rör på mig.
Jag behöver röra mig när jag inte förstår. Jag rör mig mycket innan jag ska sätta mig att skriva. Jag behöver göra
för att tänka. Innan jag skriver diskar jag, börjar ordna, viker in kläder, ordnar boktravar, damsuger,
men det är inte det jag gör som är viktigt. Jag tänker. Jag funderar. Men behöver det yttre handlandet
för att börja tänka, samla mina funderingar. Det är en slags yttre meditation.
När något är väldigt svårt rör jag mig väldigt mycket. Jag sträcker ut kroppen, pustar högljutt, börjar prata för mig själv, ställer yttre frågor till ingen alls, kokar kaffe, går omkring. Ibland vilar jag, sträcker ut mig på soffan, och
går sedan tillbaka till min uppgift, och försöker igen. Jag ger inte upp, men jag tar en mental paus. Eller kanske är det inte det - kanske är det en mental påfyllnad - att göra för att förlägga utanför huvudet.
Jag vill ge mina elever samma möjlighet. Då begränsas vi av rummet, av bänkar, av att vara många. Men att få gå omkring lite, titta på hur andra klasskamrater gör och få inspireras av dem skapar rörelse. Det skapar också yttre språk, mina elever samtalar lite med varandra, och får utveckla sitt tänk i en utåtriktad aktivitet.
När mina läsare kämpar med sin läsning så har jag funnit att de rör på sig hela tiden. Rörelsen visar hur aktiv hjärnan är tänker jag. Ljudandet av ord åtföljs eller ackompanjeras av mycket kroppslig rörelse. En läsare som inte längre behöver arbeta sig igenom ord och meningar sitter med en mycket avslappnad kropp. Det är knappt någon rörelse alls. Det är iakttagelser jag gör när jag tittar på mina elever , hur de förstår och hur jag kan stötta dem i utmaningen att lära vidare.
Klassrumsrörelser - det är inte den organiserade aktiviteten att röra sig - utan det faktiska behovet att göra det.
När vi lär är vi i rörelse. Ibland måste det få uttryckas. Nu ska jag plocka vidare innan jag går till skolan. Det betyder att jag samlar mina tankar för dagen.
Anne-Marie
Underbara lektioner - underbara dag
Detta utropar jag idag!
Vilka underbara lektioner!
Inte kvävd av några ord om skolans brister,
utan fylld av mina elevers tankar och aktiviteter.
Det bär jag med mig in i morgondagen...
undrar så vad vi ska göra då?
Anne-Marie
olästa ord
...bokstäverna fryser i sin olästa ensamhet."
Medkänsla med olästa ord!
Anne-Marie
citat ur:
Margareta Ekström "Ord till Johanna" 1973
HÖGLÄSNING
"det ordlösa i det ordrika"
Varje gång jag levandegör en text, ett litet stycke, en roman, en novell så visar jag vägen till självständigt
läsande. Alla gånger jag högläser ger jag en läsupplevelse. Detta är en vardaglig uppgift. Högläsning har ingen
åldersgräns.
Jag brukar modella för föräldrar. Jag högläser en text. En text med en början och ett slut. Jag läser högt på föräldramötet. När jag avslutat min läsning, en liten vilande tystnad, därefter en fråga om min högläsning väckte tankar? Föräldrarna nickar. Det är viktigt att de vet vad som händer i dem. Då visar jag på tiden. Klockan. Jag har högläst en text som tog en och en halv minut i anspråk. Så lite tid och så mycket inre gensvar. Det är viktigt att ge en tidsaspekt i vår tid. Tid är en bristvara och med respekt för föräldrar som vill men upplever sig stressade av alla måsten så vill jag inte att de undviker högläsningen för att de tror att den tar för mycket tid. Många föräldrar vill och när de har lyssnat på mina ord och tankar vill de gärna börja läsa högt igen. Risken då är att de tar uppgiften på alldeles för stort allvar - och gör sig ovänner med sin uppgift - den att ta en tjock bok... och sedan inte mäkta med att läsa kväll efter kväll. Det rinner ut i sanden. Därför är den lilla texten en tryggare väg att skapa en högläsare i
familjer.
Jag minns en pappa, en högläsande pappa, som beskrev sin högläsning så här:
- det är en stund för mig och min grabb
- vi skrattar ihop
- han luktar så gott
- han lutar sig mot mig
- han berättar spontant om vad han tänker
- han kryper intill
- jag känner mig som en bra pappa
- vi delar något ihop
Ja, boken gör mycket mer än ger en berättelse. Den skapar gemenskap, intillvarande, tidlöshet, närhet, värme, uppmärksamhet och växande. Det är inte så svårt att tänka sig vad hans grabb känner för samma stund. Det är något ordlöst i det ordrika!
Anne-Marie
Mina tankar till
* Åke Dansk - rosad, prisad, engagerad i manligt läsande.
* Läsrörelsen Läs för mig, pappa!
Människan är en berättelse...
Människan är en berättelse - läsvärd!
Anne-Marie
Anne-Marie
Elever signalerar...
I UR-programmet Osynliga spår skriver en flicka ett meddelande till sin fröken i årskurs fem. Hon skriver:
Min pappa är _ _ _.
Det hon ville skriva är
Min pappa är dum.
Tre små ord skriker på ett papper. Skriker: Se! Jag säger något till dig!
Se! Förstå vad jag vill skriva! Ordet dum kommer inte över flickans läppar. Kommer inte ut på det vita pappersarket.
Eleven har skrivit ett meddelande om sin livssituation. Fåordigt. Litet. Nästan inga ord alls. Men alldeles tillräckligt många för att väcka hoppet om att bli sedd av läraren - bli räddad. Vi måste lära oss att se! För dessa papper skiljer sig från alla de andra. Just kanske därför de är så fåordiga. Just kanske för att alla orden är laddade och mycket större och viktigare än alla andra ord.
Hur kan vi göra? Hur kan vi se? Hur ska vi förstå?
Hur ser vi signalerna? Hur ser signalerna ut?
Här handlade det om incest.
Låt oss fundera ihop.
Anne-Marie
www.rb.se
www.bris.se
"Ensamkommande barn"
Barn som kommer ensamma till Sverige.
Vad ryms inte i dessa ord?
Anne-Marie
Vad ryms inte i dessa ord?
Anne-Marie
Kiwimetoden - Gemensam Läsning - om samtalet som grund...
Citat:
"samtalets betydelse för en kommunikativ kompetens och en kollektiv viljebildning"
Källa:
Jurgen Habermas tanke återfinns i Göran Lindes bok - Det ska ni veta! En introduktion till läroplansteori, Studentlitteratur 2006
Jag tänker:
Meningen jag citerar är ryckt ur sitt sammanhang. Men jag får en mängd tankar. Min tanke går från det individuella till det kollektiva, från att vara tyst tänkare till att spontant yttra, från lösryckt prat till fokuserade samtal där läraren tydliggör kring vad vi tillsammans öppet kan tänka kring. Varje individ får tänka högt, samtala med, gå in i dialog med stoff och andra, utveckla sitt tänkande i gemenskap. Detta att vara en aktiv lärande individ skapar kollektiv viljebildning. Vi vill tillsammans. Vi gör något tillsammans där var och en bidrar. Detta påverkar. Det individuella blir kollektivt, det kollektiva blir individuellt.
Jag har fått en mening som åskådliggör Gemensam Läsning. Eleverna har ett tydligt fokus i den text som utgör lärarens undervisning. Läraren inbjuder till samtal genom att medvetet ställa öppna frågor. Frågorna väcker undran, tankar och aktiverar förförståelse. Eleverna blir aktiva. De uttrycker sig spontant, de är med, de funderar, lyssnar och uttrycker sina tankegångar. Denna aktivitet grundar sig det individuella mötet med undervisningens fokus och genererar kollektivt lärande i det utvecklande samtalet.
Gemensam Läsning betyder aktivitet med det jag tänker själv och hur jag tänker när jag lyssnar till alla de andra.
Som lärare hör jag hur eleverna spontant uttrycker sig, hur de förstår och vad som finns att problematisera, utmana och fortsätta att diskutera. Samtalen utvecklar också mitt yrke.
Alla dessa samtal, all gemensam läsning, har inneburit att eleverna uttrycker sig, lär av varandra, och i detta skapas en gemensam vilja. Denna gemensamma vilja skapar delaktighet. Eleverna är med. Förutsättningarna för lärandet är optimalt. Ï den processen utvecklas såväl individ som kollektiv.
Anne-Marie
Begreppsförklaring:
GEMENSAM LÄSNING
Gemensam läsning är ett av de bärande inslagen i Kiwiundervisningen. Denna undervisningsform bedrivs i helklass. Storboken kan vara underlag - men annan text, olika ämnen - utgör det samlade fokus som läraren åskådliggör. Texten är inte tidigare känd av eleverna. Den är ny, undervisningen är ny. Detta bidrar till en positiv förväntan hos eleverna. Gemensam Läsning innebär bildpromenad, där eleverna genom bilden föder boken med ord, och skapar i sin form ett stort utrymme för elevernas aktiva frågor, spontana förförståelse, tankar och funderingar. Läraren är texten och bildens mellanled och inbjuder med öppna frågor. Det finns inget rätt eller fel.
Undervisningen kan ses som en didaktisk modell - vilket betyder att den är genomförbar i alla skolans årskurser och i samtliga skolans ämnen.
BERÖM - BEJAKANDE UPPMÄRKSAMHET
Morgontankar!
Läste morgontidningen. Näringslivet pekar på ledarskapets uppgift när det gäller att ge beröm eller snarare bristen av att ge beröm. Tänker skolfrågor. Mina tankar går till klassrumsklimat, elever och lärarroll.
Beröm?
Beröm.
Vad är det för ord, hur lyder definitionen av ordet beröm?
Jag behöver den innan jag fortsätter att beskriva min syn på beröm i klassrummet.
Jag gör min ordboksresa, slår på alla ord tills definitionen blir tydlig för mig.
Jag väljer ur ordbokens beskrivningar och översätter ordet beröm med erkännande.
Letar vidare till ordet "erkännande" och får ytterligare hjälp med definition i orden "bejakande" och "erkänsla". Bläddrar vidare till ordet "erkänsla" som hänvisar till ordet "uppmärksamhet".
Beröm kan då översättas till BEJAKANDE UPPMÄRKSAMHET.
Bejakande uppmärksamhet är ett förhållningssätt.
Beröm ska inte ses i förhållande till någon annan, utan i förhållande till den egna personen tänker jag. Beröm betyder inte per automatik att någon annan är sämre. Beröm är inte ett relationsord utan ett förhållningssätt - att ha bejakande uppmärksamhet på.
Det finns alltid något att bejaka. Det finns alltid något som pockar på vår uppmärksamhet. Hur vi väljer att förhålla oss handlar om hur vi vill se, eller hur vi medvetet förstärker vår uppmärksamhet kring det som vi vill bejaka i våra klassrum och hos våra elever. Den negativa förstärkningen - sitt ned, jag har sagt till dig tusen gånger, nu får du skärpa dig, att du alltid - förstärker med all sin uppmärksamhet just det vi vill ha mindre av. Att få uppmärksamhet är att bli sedd. Att bli sedd är att vara någon. Om vi medvetet förstärker det vi ser är bra och det elever gör bra intar vi ett bejakande förhållningssätt och visar uppmärksamhet på det vi ser.
Jag ser dig.
Klassrumsklimatets grund vilar i att eleverna upplever sig sedda. Läraren som ser kan också bli läraren som aktivt uppmärksammar.
"Jag ser att du kan det här - hur gjorde du för att förstå? Jag är nyfiken på dina tankar, vill du dela med dig till mig" är att ge bejakande uppmärksamhet.
"Din text gör mig nyfiken på fortsättningen - vill du dela med dig till mig igen?" uppmuntrar det som ska komma och stärker eleven att fortsätta sitt arbete.
"När du kom sent till lektionen tog du ansvar för situationen genom att ta hänsyn till de andra och snabbt sätta dig in i arbetet" bekräftar elevens inre ansvarstagande och synliggör den.
"Välkommen! Det ska bli härligt att få jobba idag!" bejakar arbetsglädjen och modellar inställningen.
"Berätta om ditt arbete med din bild? Jag förstår att du är nöjd med hur du arbetat. Får jag ta del av hur du gjorde?" bekräftar elevens eget förhållande till sitt arbete och förmågan att själv känna sig nöjd.
Allt arbete i skolan ska verka för elevens utveckling. Alla elever är bärare av framtiden. Vi kan verka för att de tror på sig själva, sin förmåga och medvetet bejaka våra elever med vår uppmärksamhet. Jag återkommer!
Anne-Marie
Läste morgontidningen. Näringslivet pekar på ledarskapets uppgift när det gäller att ge beröm eller snarare bristen av att ge beröm. Tänker skolfrågor. Mina tankar går till klassrumsklimat, elever och lärarroll.
Beröm?
Beröm.
Vad är det för ord, hur lyder definitionen av ordet beröm?
Jag behöver den innan jag fortsätter att beskriva min syn på beröm i klassrummet.
Jag gör min ordboksresa, slår på alla ord tills definitionen blir tydlig för mig.
Jag väljer ur ordbokens beskrivningar och översätter ordet beröm med erkännande.
Letar vidare till ordet "erkännande" och får ytterligare hjälp med definition i orden "bejakande" och "erkänsla". Bläddrar vidare till ordet "erkänsla" som hänvisar till ordet "uppmärksamhet".
Beröm kan då översättas till BEJAKANDE UPPMÄRKSAMHET.
Bejakande uppmärksamhet är ett förhållningssätt.
Beröm ska inte ses i förhållande till någon annan, utan i förhållande till den egna personen tänker jag. Beröm betyder inte per automatik att någon annan är sämre. Beröm är inte ett relationsord utan ett förhållningssätt - att ha bejakande uppmärksamhet på.
Det finns alltid något att bejaka. Det finns alltid något som pockar på vår uppmärksamhet. Hur vi väljer att förhålla oss handlar om hur vi vill se, eller hur vi medvetet förstärker vår uppmärksamhet kring det som vi vill bejaka i våra klassrum och hos våra elever. Den negativa förstärkningen - sitt ned, jag har sagt till dig tusen gånger, nu får du skärpa dig, att du alltid - förstärker med all sin uppmärksamhet just det vi vill ha mindre av. Att få uppmärksamhet är att bli sedd. Att bli sedd är att vara någon. Om vi medvetet förstärker det vi ser är bra och det elever gör bra intar vi ett bejakande förhållningssätt och visar uppmärksamhet på det vi ser.
Jag ser dig.
Klassrumsklimatets grund vilar i att eleverna upplever sig sedda. Läraren som ser kan också bli läraren som aktivt uppmärksammar.
"Jag ser att du kan det här - hur gjorde du för att förstå? Jag är nyfiken på dina tankar, vill du dela med dig till mig" är att ge bejakande uppmärksamhet.
"Din text gör mig nyfiken på fortsättningen - vill du dela med dig till mig igen?" uppmuntrar det som ska komma och stärker eleven att fortsätta sitt arbete.
"När du kom sent till lektionen tog du ansvar för situationen genom att ta hänsyn till de andra och snabbt sätta dig in i arbetet" bekräftar elevens inre ansvarstagande och synliggör den.
"Välkommen! Det ska bli härligt att få jobba idag!" bejakar arbetsglädjen och modellar inställningen.
"Berätta om ditt arbete med din bild? Jag förstår att du är nöjd med hur du arbetat. Får jag ta del av hur du gjorde?" bekräftar elevens eget förhållande till sitt arbete och förmågan att själv känna sig nöjd.
Allt arbete i skolan ska verka för elevens utveckling. Alla elever är bärare av framtiden. Vi kan verka för att de tror på sig själva, sin förmåga och medvetet bejaka våra elever med vår uppmärksamhet. Jag återkommer!
Anne-Marie
Text - en modell för hur att skriva
Spela kort med Vygotskij
Förstå Lev Vygotskijs teorier.
Jag måste tillbaka till min barndom. Jag kommer från en stor släkt. Stor. Många. Tanter. Farbröder. Kusiner. Mostrar. Mammor. Pappor och en boktokig morbror. Mycket samtal, mycket omgänge, mycket prat, mycket sammanhang. Varje söndagsmiddag inleddes med kulspel. Varje söndagsmiddag avslutades med kortspel. Alla var värdiga medspelare. De yngre fick skolas in. Men med samma allvar som spelet krävde. Det var ingen lek. Det var allvar.
Inskolningen till kortbordet gick till enligt följande:
Barnet, här jag, visar intresse för vad de andra gör kring spelbordet.
En vuxen tar upp mig i knäet, fortsätter spela men är min whispering translater (viskande uttolkare).
Den vuxne låter mig spela ut ett kort. Den vuxne visar tydligt och viskar varför.
Jag tittar vad som händer när jag lägger ut mitt kort. Vad gör de andra. Jag blir nyfiken på vad de gör.
Efter spelet är jag nöjd. Jag har varit med. Jag är med!
Vid nästa spel är jag med från början.
Jag vill vara med.
Jag sitter i knäet igen. Börjar lägga mig i nära konsultation med min viskande uttolkare.
Jag får göra lite mer.
Jag får göra ett självständigt val utifrån två utvalda kort som den vuxne låter mig välja mellan.
Jag väljer. Jag blir inte bedömd vad som är rätt eller fel utan respekteras för det val jag gjort.
Min medspelare och jag följer nu mitt kort. Vad gör de andra?
Vid mitt tredje spel erbjuds jag att sitta med och spela med öppna kort.
Då har hela spelbordet inbjudit mig att vara med. Jag vill vara med.
Att spela med öppna kort är att få råd från ALLA runt spelbordet.
Det betyder att jag får en mängd möjligheter och erbjudanden om att handla.
Det är svårt. Jag får stöd av min förste viskande uttolkare.
Två, tre gånger spelar jag med öppna kort.
Självständigheten ökar med varje spel.
Jag lär mig genom att lägga ut fel kort. Jag lär mig av att lägga ut rätt kort.
Jag lär mig genom att titta hur de andra gör.
Ibland får jag lite stöd av en vuxen intill.
Då handlar det om att se noga efter vad alla de andra tänker och gör kring bordet.
Jag måste vara uppmärksam också på dem.
Jag är alltmer självständig i mitt spel.
Så kommer det slutliga -
jag spelar helt självständigt med slutna kort tillsammans med alla andra spelkunniga kring bordet.
Jag är nu ansvarig för mitt spel. Jag är stolt för det. Ibland spelar jag väldigt illa,
ibland imponerar jag. Varför förstår jag ännu inte. Men det är också processen att ingå
i detta sammanhang. Jag har spelat mycket kort, många spel där jag ledsagats in
i spelets mysterium, via en som kan, och lotsats att bli en självständig spelare.
Det är en stor utmaning att sätta sig vid spelbordet och vara en värdig medspelare.
Till detta krävs vilja att delta och helst den absolut bästa kortspelaren som modell att lära av.
Anne-Marie
Är du med? Vgotskij i praktiken...
Ibland följer de mycket enkla orden in i ett mycket större utvecklingsområde.
Jag lyssnade på Leif Strandberg, författare till Vygotskij i praktiken, där han visade en mycket enkelt förhållningssätt - att invitera in. Det betyder att läraren signalerar - du behöver inte kunna - det är bra att du inte kan - är du med? Välkommen! Då börjar processen. Detta enkla att vara med, och inbjuden att vara med, betyder ett omslutande av eleven i den lärande processen.
Jag tycker man kan känna igen sig själv - man ser något man blir intresserad av - man går lite närmare - tittar lite från behörigt avstånd - fångas in av det man ser - man tar ett kliv närmare - och så är man med! När vi börjar med något nytt är vi lite avvaktande, men nyfikna, och i vår egen takt närmar vi oss det vi fascineras av.
Kanske vi kan uppfatta elevernas vilja och strävan att vara just med. De vill vara med. Men hur förhåller vi oss till detta? Ser vi att eleven närmar sig? Inbjuder vi?
- Du följ med in i det här, du behöver inte kunna, var bara med!
Jag har tänkt mycket på just det ta - är du med? Bra!
Det är enkelt. Men just det är utmaningen.
Anne-Marie
Mitt litteraturtips blir givetvis: Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, Nordstedt Akademiska Förlag, 2006
Jag lyssnade på Leif Strandberg, författare till Vygotskij i praktiken, där han visade en mycket enkelt förhållningssätt - att invitera in. Det betyder att läraren signalerar - du behöver inte kunna - det är bra att du inte kan - är du med? Välkommen! Då börjar processen. Detta enkla att vara med, och inbjuden att vara med, betyder ett omslutande av eleven i den lärande processen.
Jag tycker man kan känna igen sig själv - man ser något man blir intresserad av - man går lite närmare - tittar lite från behörigt avstånd - fångas in av det man ser - man tar ett kliv närmare - och så är man med! När vi börjar med något nytt är vi lite avvaktande, men nyfikna, och i vår egen takt närmar vi oss det vi fascineras av.
Kanske vi kan uppfatta elevernas vilja och strävan att vara just med. De vill vara med. Men hur förhåller vi oss till detta? Ser vi att eleven närmar sig? Inbjuder vi?
- Du följ med in i det här, du behöver inte kunna, var bara med!
Jag har tänkt mycket på just det ta - är du med? Bra!
Det är enkelt. Men just det är utmaningen.
Anne-Marie
Mitt litteraturtips blir givetvis: Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, Nordstedt Akademiska Förlag, 2006
STORboken genererar aktivitet
Skiss från min klass.Storboken - den gemensamma läsningen - genererar aktivitet!
Den aktiviteten kommer från eleverna. Ur undervisningens fokus.
Läraren är bokens, textens och bildens mellanled.
Detta lärande berikar alla inblandade. Läraren får syn på eleverna,
eleverna får höra andra elever, gensvaret på boken stort.
Oavsett ålder.
Oavsett årskurs.
Oavsett skola.
Anne-Marie
Vissa blommor...
Blombud.
Redan innan blommorna kommer.
Slår de ut i mitt hjärta.
Avsändarna är kända.
Vissa blommor vissnar aldrig.
Tack.
Anne-Marie
Min eviga referens: Tomas Tranströmer, alla ord, alla ord. Tack!
Redan innan blommorna kommer.
Slår de ut i mitt hjärta.
Avsändarna är kända.
Vissa blommor vissnar aldrig.
Tack.
Anne-Marie
Min eviga referens: Tomas Tranströmer, alla ord, alla ord. Tack!
Rätten att få lära
Allt lärande är nytt. Det är nytt för den som lär. Allt lärande börjar från början.
Denna bild är att göra sitt tänkande. Rätten att börja förstå. 1994. Ett avtryck
av min son.
Anne-Marie
Speciellt tack till professor Sven-Eric Liedman. Jag rekommenderar varmt
hans verk - detta barns tänkande kan kopplas till Liedmans bok "Ett oändligt
äventyr - om människans kunskaper", Bonniers 2001
En stol för ensamhet...
Ur Thoreau - Skogsliv vid Walden -
"
en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap
"
Gensvar:
Vad betyder en stol för ensamhet för mig?
Vad är ett samtal? Hur känns stolarna att sitta på?
Vem är jag som sitter där? Hur känns det?
Vad är ett sällskap? Hur många är tre?
Hur har jag det idag? Hur känns min ensamhet?
Vilket sällskap är en bussresa? En ensam stol
bland flera stolar? Om jag sitter på en stol för ensamhet
och minns tre stolar för sällskap, är jag ensam då?
Två stolar för sällskap hos tandläkaren? Tre stolar för
sällskap och ingen tilltalar mig? En middag bland många,
många och ändå där två stolar står lite närmare än de
övriga? Är det två kärlekens stolar då?
Tänk! Så lite som väcker så mycket...
Jag återkommer då ni tänkt.
Gensvara!
Anne-Marie
"
en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap
"
Gensvar:
Vad betyder en stol för ensamhet för mig?
Vad är ett samtal? Hur känns stolarna att sitta på?
Vem är jag som sitter där? Hur känns det?
Vad är ett sällskap? Hur många är tre?
Hur har jag det idag? Hur känns min ensamhet?
Vilket sällskap är en bussresa? En ensam stol
bland flera stolar? Om jag sitter på en stol för ensamhet
och minns tre stolar för sällskap, är jag ensam då?
Två stolar för sällskap hos tandläkaren? Tre stolar för
sällskap och ingen tilltalar mig? En middag bland många,
många och ändå där två stolar står lite närmare än de
övriga? Är det två kärlekens stolar då?
Tänk! Så lite som väcker så mycket...
Jag återkommer då ni tänkt.
Gensvara!
Anne-Marie
Ordning och reda? tankar över en kopp kaffe.
Utgångsdiskussion:
Jesper Juul/ Helle Jensen: Relationskompetens i Pedagogernas värld, Runa förlag 2005
Nu har jag läst Relationskompetens i Pedagogernas värld från pärm till pärm. Jag har inte läst ut den. Jag är på inget vis klar. Jag ska återkomma, fördjupa mig, tänka och utveckla mina funderingar i relation till Juul och Jensens tankar, teorier och praktiska erfarenheter.
Boktankar och reflektion:
Juul och Jensens bok är en mycket viktig bok, Jag skulle önska att den blev ett obligatorium för verksamma lärare, att skolan avsätter tid för reflekterande samtal kring den viktiga kompetens och möjlighet som vilar i relationen lärare och elev. Idag talas det om skolans brist på ordning och högt på agendan ligger hur att få ordning i svensk skola. Det är mycket lätt att hamna i gårdagen när ordning diskuteras. Det går inte att ta ett kliv tillbaka in i gårdagens pedagogik - det måste vara "mot det förgångna tack , till det kommande ja!" (Hammarskjöld,1963).
Dagens barn, våra framtida vuxna, är aktiva barn med stor egen drivkraft och kompetens. Barnet är samspelande från den absoluta början. Barnet söker och initierar kontakt. Den nya spädbarnsfoskningen visar oss att vi möter en människa som är beredd på världen, som tar in den, påverkar den, vill den, utmanar den och uttrycker den. Redan från början. Kontexten är liten då, men växer i förhållande till andra, och utvecklas under hela livet - till att bli större. Mamma och Pappa är de första som visar och utkristalliserar världen och förhållandet till "den andre", och den upplevelsen av att vara en av flera fortsätter i alla de världar vi sedan kommer in i. Skolan är en sådan värld. Skolan är en stor plats med många utmaningar.
Juul och Jensens berör mig starkt och ger mig tro på min lärarroll och min lärande utveckling. Professionen att vara lärare. Jag kan titta tillbaka. Jag minns min första lärare, med namn och allt, hur hon luktade, vad hon berättade, vilka kläder hon hade på sig. Jag minns det därför hon "såg" mig. Jag upplevde att jag var en person, en individ, i hennes klassrum. Jag tror inte att det var de stora åtbörderna, jag upplevde inte att jag var en favorit, jag minns inte att jag fick oändligt mycket tid tillsammans med henne - jag vet bara att hon var något bra - och att hon fortfarande lever kvar i mig som ett minne. Jag tror att hon skulle passa in i en av Juul och Jensens beskrivningar vad en lärare och en elev kan ha för relation.
Skolan är en plats för bedömningar. Vi bedömer kunskaper. Vi bedömer social kompetens. I relation till min första lärare fick jag bra betyg för mitt uppförande. Jag finner att det omdömet också beskriver min lärare. Tillsammans med henne uppförde jag mig gott. Juul och Jensen beskriver sambandet - när vi bedömer social kompetens ställer vi (lärare) oss en bit utanför och tittar på - och glömmer att vi själva ingår, bidrar och påverkar den sociala kompetensen, och författarna ställer oss frågan - vad är lärarens ansvar i relationen?
Svaret vilar i att äga förståelse och kunskap om relationens värde. Ömsesidigheten i relationen. Gränserna i relationen. Människorna i relationen. Yrkesrollen och elevrollen i relationen. Förväntningarna i relationen. Jag och du i relationen.
Skolan är en kollektiv plats. Kollektivet är en mängd individer. Vi måste börja där. Med individen. Rätten att bli tagen på allvar. Och ömsesidigheten i denna rätt. Det handlar om att vilja göra detta. Det berör alltså läraren lika mycket som eleven. Eleven utvecklar sitt ansvarstagande i relationer där ansvarstagande tas. Juul/Jensen skriver om vuxnas personliga ansvar "Viljan att ta ansvar för sina förväntningar, gränser och sitt beteende. // "När pedagoger tar ansvar för sitt beteende ökar både det personliga och det sociala ansvarstagandet hos barnet. Barns ansvartagande utvecklas optimalt när de är tillsammans med vuxna som hellre praktiserar ansvarstagande än predikar det och som inte förväxlar ansvar med skuld." (sid 94, Juul/Jensen, 2005).
Ansvarstagande praktiseras. Vi är alla modeller för hur ansvar utövas. Ansvar över sig själv och över sin nästa.
Det är genererande ansvar. Om barnet betraktas som något vi måste ändra på, att barnet själv är ansvarigt för sitt beteende skapar vi ensamhet och skuld och tar bort utvecklingsmöjligheterna. "Barnet reduceras till ett objekt i relationen och upplever då inte att det har möjlighet att utvecklas i överensstämmelse med sig själv utan får krav på sig att ändra sig på grund av omgivningens krav." (sid 165 Juul/Jensen, 2005). Att bli ett objekt som inte får ingå i processen att utvecklas. Det måste betyda ett subjekt som gör allt för att utmana! Antingen med resignation eller högljutt utåtagerande. Juul och Jensen beskriver hur det inre ansvarstagandet utvecklas. Detta ansvarstagande är något helt annat än den ytliga ordning och reda debatten som nu råder.
Jag tänker så ofta på de lärare som jag mött som har stannat kvar. Det är mycket sällan det handlar om kunskap eller ämne utan snarare om att jag har upplevt ett verkligt möte med min lärare. Det är inte många stunder som har krävts av läraren, men ett konsekvent värdigt bemötande som har stärkt mig att verka för detsamma mot min lärare. Jag tror vi bär många sådana modeller inom oss. Vi såg också våra lärare, och de såg oss. Senast på Universitetet - i en grå seminarielokal - där en professor gjorde salen gyllengult varm med sin förmåga att se, bekräfta under det att hans kunskap berättades fram...
Idag måste vi värna om läranderelationen mellan lärare och barn. Det finns alldeles för få platser idag där levande modeller för unga visar vägen. Läraren är en modell hur att vara människa och denna människa lyser igenom yrkesprofessionen. Oavsett om vi är medvetna om det eller inte.
Jag får nog anledning att återkomma!
Anne-Marie
Litteratur denna gång:
Hammarskjöld, Dag: Vägmärken, Albert Bonniers Förlag, 1963
Juul/Jensen: Relationskompetens i pedagogernas värld, Runa Förlag 2005
HÄR FINNS ETT BARN!
Här finns ett barn!
Anne-Marie
Anne-Marie
Individuell undervisning - ny syn på läsinlärning
Utgångspunkt:
Fil.dr Cecilia Nielsen, Göteborgs Universitet, har skrivit en avhandling som beskriver hur olika personer hanterar sina läs-och skrivsvårigheter. Studiens slutsatser för undervisnngen är att läraren behöver få en ingående förståelse för hur varje elev uppfattar sin omvärld. Detta betyder att läraren måste få mer tid för varje elev... (SvD 8 april 2007).
Mitt gensvar:
Detta har jag en praktisk erfarenhet av. Jag har genomfört Individuell undervisning fullt ut i alla undervisande sammanhang. Närheten till eleverna skapar förutsättningar för varje elev att lära utifrån sin förförståelse och vilja att anta utmaningar. Att genomföra Individuell undervisning och vägledd undervisning (en mindre grupp - 2 -6 elever) skapar den närhet läraren behöver för att aktivt kunna möta eleven i sin lärande process. Detta främjar också ett mer spontant lärande då samtalen är och blir mer autentiska, dvs berör här och nu, och är inte strikt formella. För att genomföra individuell undervisning, vilket avhandlingen pekar på, behövs en grundsyn på hur man organiserar för aktivt lärande i klassrummet. Det skulle jag gärna se som en röd tråd. Läraren skapar fler undervisningstillfällen vilket gagnar och uppmuntrar elevernas lärande.
Anne-Marie
TYPSNITT
Museum of Moderna Art, New York, firar en 50 åring - typsnittet Helvetica - det tjugonde århundradets officiella typsnitt.
Typsnitt förklaras i ordboken med - serie enhetligt utformade trycktyper med hänsyn till proportioner, tjocklek, chatteringar.
Trycktyp förklaras som - ett gjutet metallstycke med något upphöjt skrittecken, som används vid tryckning: typsnitt.
Idag kan vi typ använda vilket snitt som helst.
Grattis till 50 åringen!
Källa och tack: Ledarskribent Per Ericson, SvD 8 april 07
Anne-Marie
Typsnitt förklaras i ordboken med - serie enhetligt utformade trycktyper med hänsyn till proportioner, tjocklek, chatteringar.
Trycktyp förklaras som - ett gjutet metallstycke med något upphöjt skrittecken, som används vid tryckning: typsnitt.
Idag kan vi typ använda vilket snitt som helst.
Grattis till 50 åringen!
Källa och tack: Ledarskribent Per Ericson, SvD 8 april 07
Anne-Marie
Bekräftelse - ett värdigt förhållningssätt
Begreppet bekräftelse i pedagogiska sammanhang:
"Bekräftelse är inte en kommunikationsteknik, utan en samtalsform som bygger på den vuxnes förmåga och vilja att förhålla sig öppet, sensitivt och inkluderande till barnets verklighet och självförståelse."
citat hämtat ur Juul/Jensens bok Relationskompetens i pedagogernas värld, 2005
Öppenheten betyder att barnet har samma rätt till sin upplevelse som den vuxne.
Sensivitet menas att förhålla sig nyfiket, undrande, inkännande, empatiskt och reflekterande till barnets självupplevelse.
Inkluderande förhållningssätt betyder att hysa barnets verklighet och viljan att dra in barnet i en likvärdig relation, och hjälpa till att språkligt sätta ord på det barnet känner och upplever.
Min tanke;
Ett värdigt förhållningssätt. Begreppet pekar också på inflytande och ansvar. Jag har alltid den ryske teoretiken Lev Vygotskijs tanke aktiv - se framtiden i barnets utveckling!
Anne-Marie
"Bekräftelse är inte en kommunikationsteknik, utan en samtalsform som bygger på den vuxnes förmåga och vilja att förhålla sig öppet, sensitivt och inkluderande till barnets verklighet och självförståelse."
citat hämtat ur Juul/Jensens bok Relationskompetens i pedagogernas värld, 2005
Öppenheten betyder att barnet har samma rätt till sin upplevelse som den vuxne.
Sensivitet menas att förhålla sig nyfiket, undrande, inkännande, empatiskt och reflekterande till barnets självupplevelse.
Inkluderande förhållningssätt betyder att hysa barnets verklighet och viljan att dra in barnet i en likvärdig relation, och hjälpa till att språkligt sätta ord på det barnet känner och upplever.
Min tanke;
Ett värdigt förhållningssätt. Begreppet pekar också på inflytande och ansvar. Jag har alltid den ryske teoretiken Lev Vygotskijs tanke aktiv - se framtiden i barnets utveckling!
Anne-Marie
Jesper Juul och Helle Jensen "Relationskompetens i pedagogernas värld"
av Jesper Juul och Helle Jensen, Runa förlag, 2005
citat om Samtalet kapitel 9:
"Vi har valt att lägga tonvikten vid en-till-en-relationen för att det i slutändan alltid är den professionelles kontakt med det enskilda barnet som avgör hurdan kontakten är med hela gruppen."
Min tanke:
Rätten att få vara en individ bland andra individer. Rätten att bli respekterad för den man är bland alla andra. Det personliga mötet mellan lärare och elev är av betydelse för den enskilde elevens upplevelse av sig själv som en i gruppen. Att organisera för en undervisning som gör att eleven kommer närmare sin lärare skapar förutsättningar för ett bättre lärandeklimat i klassrummet. Organisation av lärande situationer där autentiska samtal blir möjliga finns i Kiwimetoden. En-till-en-undervisning och vägledd undervisning skapar förutsättningar för det Juul och Jensen vill verka för.
Anne-Marie
citat om Samtalet kapitel 9:
"Vi har valt att lägga tonvikten vid en-till-en-relationen för att det i slutändan alltid är den professionelles kontakt med det enskilda barnet som avgör hurdan kontakten är med hela gruppen."
Min tanke:
Rätten att få vara en individ bland andra individer. Rätten att bli respekterad för den man är bland alla andra. Det personliga mötet mellan lärare och elev är av betydelse för den enskilde elevens upplevelse av sig själv som en i gruppen. Att organisera för en undervisning som gör att eleven kommer närmare sin lärare skapar förutsättningar för ett bättre lärandeklimat i klassrummet. Organisation av lärande situationer där autentiska samtal blir möjliga finns i Kiwimetoden. En-till-en-undervisning och vägledd undervisning skapar förutsättningar för det Juul och Jensen vill verka för.
Anne-Marie
TEXTMODELL för SKRIVANDE gensvar
"Denna morgon - påskafton - läser jag Språkspalten i SvD 7/april/2007 - Olle Josephsons spalt om språket i ungdomsböcker med anledning av debatten om litteraturkanon. Kadefors bok Sandor Slash Ida beskrivs i sin form. Formen för innehållet.
Citat ur artikeln:
"Skriften är vårt viktigaste redskap för kunskaper om andra världar än vår egen, för systmatisk utredning och analys. Måste det vänta till gymnasiet?"
Kortfattat:
Olle Josephson beskriver i Språkspalten hur språket och berättelsen är uppbyggd. Det är mycket intressant. Här läser jag om formen för berättelsen. Josephson kopplar denna form av berättelse till den form av skrivuppgifter eleverna får i skolan. De skrivuppgifter som åsyftas är hämtade ur en avhandling från Örebro Universitet "Man liksom bara skriver" av Brigitta Norberg Brorsson. Josephson skriver " Sandor Slash Ida erbjuder språkliga verktyg för att hantera sådana skrivuppgifter.
Min tanke:
Denna språkspalt berör form och inte innehåll. Vi lärare bör tala om form också när vi diskuterar litteratur. Vi ska undervisa om både form och innehåll. Formen bär fram innehållet. Innehållet presenteras i en form, Varje text är en modell för hur att skriva. Men modellen är omedveten om vi inte undervisar om den. Avhandlingens titel: Man liksom bara skriver" visar att det är något man bara gör - skriver - men saknar medvetenhet om. Medvetenheten kring hur och vad att skriva rymmer stor undervisning och en angelägen sådan. Olle Josephson lyfter fram de språkliga verktyg som varje text erbjuder sin läsare - just för att utveckla aktivt skrivande - och här behövs aktiv undervisning. Lärande utvecklas genom att härma, pröva emot, utforska hur andra har gjort, titta, lyssna och våga pröva. En medveten undervisning kring vad text är omsluter också hur text presenteras.
En modell för hur att skriva behöver inte vara stor. Det kan vara en mening ur ett större sammanhang. Det viktiga är att den lyfts fram för undervisning och gemensam reflektion. Då blir modellen medveten och möjlig att aktivt erövra.
Formen för innehållet skapar ramar för berättelsen. Formen utvecklar skrivande. Formen för och modellen att gör skrivandet tryggt. När vi är trygga vågar vi oss på att utforska och vidga gränserna.
Jag minns en elev som läste Pascals Tvillingböcker. Bok efter bok. Bok efter bok. Hennes skrivande var direkt kopplat till hennes läsning. Hon använde sig av formen för att skriva eget. Hon behärskade formen. Undervisningen kring hennes läsande och skrivande var att utveckla hennes medvetenhet om hur hon erövrade modellen för sitt skrivande, men också hur att utveckla detta vidare, genom att titta på andra modeller för hur att göra. När denna elev läst sig mätt på serieböckerna kastade hon sig över berättelser med större utmaningar. Genom att göra henne medveten om hur hennes läsande genererade skrivande modeller kom hon att titta mer nyfiket på hur författaren hanterat sitt skrivande.
Svaret på Olle Josephsons fråga - måste det vänta till gymnasiet? - är nej.
Form och innehåll är en undervisningsfråga. Hur gör vi?
Anne-Marie
Maria Gripe
Skärtorsdag 2007.
Maria Gripe är död.
En författare kan aldrig dö.
Anne-Marie
Maria Gripe är död.
En författare kan aldrig dö.
Anne-Marie
I sagans här och nu
"...det finns inget "det var en gång",
för i samma stund
"det var en gång" aktualiseras,
så har det övergått till att vara
ett glödhett nu."
för i samma stund
"det var en gång" aktualiseras,
så har det övergått till att vara
ett glödhett nu."
Citat ur:
Carl-Göran Ekerwald: Läsa innantill och bli en annan, (2006)
Tanke:
Gör ett då till ett nu! Högläs!
Anne-Marie
Carl-Göran Ekerwald: Läsa innantill och bli en annan, (2006)
Tanke:
Gör ett då till ett nu! Högläs!
Anne-Marie
"whispering translater"
Carl-Göran Ekerwald gav mig detta begrepp (Läsa innantill och bli en annan, 2006).
Whispering translater - viskande uttolkare
Låt oss göra våra inre whispering translaters till högljudda översättare då vi undervisar litteratur och modellar
hur aktiva läsare bekräftar sin läsning, stannar upp och ifrågasätter, ställer sig frågor och bejakar sina svar.
Anne-Marie
Litteratur: Ekerwald "Läsa innantill och bli en annan"
Carl-Göran Ekerwald - Om skönlitteraturens nyttighet - Läsa Innantill Och Bli En Annan - Karneval Förlag 2006
Jag har valt ut ett begrepp och ett citat jag vill tänka kring:
Ord - Begrepp:
A whispering translater
En viskande uttolkare (s. 19/s.124)
Citat:
"Man har inom sig en whispering translator som säger, så och så hänger det ihop. Det är som om detta
speciella tänkande pågår bakom ryggen på ens medvetande." (Ekerwald, 2006, s.19)
Min tanke:
Vårt behov av dialog med oss själva.
Vi äger en förmåga att samtala med oss själva. Denna förmåga har vi för att utveckla våra tankar, vi talar och lyssnar på de tankar som ännu är omedvetna, och talar oss till medvetenhet. Vi för diskussioner mer eller mindre oavbrutet. När jag skriver detta småtalar jag samtidigt som orden dyker upp framför mig på datorns skärm.
Ekerwalds whispering translator är ett begrepp jag skulle vilja bära in i den pedagogiska världens gemensamma yrkesspråk. Ekerwald skriver att detta speciella tänkande ständigt pågår inom oss, våra tankar viskar under tiden vi läser att ut - tolka, så här och så här kan du förstå, viskar fram en förväntan om bokens kommande innehåll, ställer sig tveksam när förståelsen går förlorad, hummar bekräftande när läsningen givit oss svar på tidigare frågor. Den dolda aktiviteten som läsning innebär.
Jag tror vi ska bejaka våra whispering translators i skolans läsande aktivitet. Som pedagog vill jag skapa medvetenhet kring detta begrepp så att eleverna aktivt kan gå in i dialog med sig själva vid sin självständiga läsning. När vi gör undervisning och delar erfarenheter lärare och elev gör vi det via ett medvetet samtal kring -
så jag skulle vilja modella min egen whispering translator till undervisningens talande uttolkare. Då medvetandegör vi de processer som utvecklar oss. Jag är en modell för läsandets aktivitet - och där vilar min
undervisande styrka - jag gör min undervisning. Ut- tolka! Det ska ut för att tolkas.
Tack till författaren Carl-Göran Ekerwald - jag har tänkt så mycket kring ord och meningar i din bok!
Din boktitel blir i mitt klassrum - Läsa ut och dela med sig till en annan!
Anne-Marie
"BLuE niNeS anD rEd WoRDs"
"Blåa nior och röda ord"
Fem ord. Vilka tankar genererar dessa?
Jag associerar till en rad med blåa nior. Hur kan de se ut? Vilket
håll är de på väg? Är de klädda i blått? Eller är nior blåa i sig själva?
Röda ord. Hur många röda ord kan jag säga? Är de faktiskt röda
eller känns de röda? Hur mycket kan blåa nior och röda ord göra
tillsammans? Finns det en mötesplats för dem? Vad händer är
en blå nia möter ett rött ord?
En öppen fråga bjuder in!
Skriv en öppet gensvar!
Denna helg bär gula ord!
Anne-Marie
Fem ord. Vilka tankar genererar dessa?
Jag associerar till en rad med blåa nior. Hur kan de se ut? Vilket
håll är de på väg? Är de klädda i blått? Eller är nior blåa i sig själva?
Röda ord. Hur många röda ord kan jag säga? Är de faktiskt röda
eller känns de röda? Hur mycket kan blåa nior och röda ord göra
tillsammans? Finns det en mötesplats för dem? Vad händer är
en blå nia möter ett rött ord?
En öppen fråga bjuder in!
Skriv en öppet gensvar!
Denna helg bär gula ord!
Anne-Marie
KAN INTE SKRIVA
"Du kan väl skriva lite till!"
"Du kan väl skriva lite till"
En luddig begäran om "lite mer" som om skrivandet handlar om ordmängd!
Skrivande är en aktivitet. De elever som äger skrivandets ingångar kan skriva sida upp och sida ned där en annan elev tuggar i sig pennan och lämnar en försiktig mening för att snart börja sudda bort den, Tanken raderas och görs oåtkomlig både för elev och lärare.
Skrivrubriker som "Mitt sommarlov" kan tyckas enkla och beröra elevens absoluta erfarenhet. Men en augustidag i ett klassrum är skrivuppgiften gigantisk i sin omfattning. Ett sommarlov är en oändlig tid. Nu är eleverna på plats. Det är "efter sommarlovet". Elevens här och nu måste tillbaka till då och denna tillbakablick ska ned på ett papper. Var börjar man sin berättelse? Vad hände som var viktigt och kan representera denna sommar? Vad skiljde denna sommar från förra den förra? Vad ska jag skriva? Men när jag så väl är igång med mitt skrivande blir innehållet underordnat formen. Där är stavfel. Där finns en massa "och" och "sen". Det här med stor bokstav verkar jag ha glömt bort. Ingenting jag skrivit är bra. Och till råga på allt:
- Du kan väl skriva lite till?!
Det är så lätt att kräva lite mer av en elev som visar fram sitt skrivande. Det är så lätt att förändra målet för skrivandet under tiden det äger rum, Det är så lätt att visa att vi inte är riktigt nöjda med elevens prestation. Du kan lite mer. Du har inte skrivit tillräckligt mycket. Frågan om vad man ska skriva mer om hålls lite diffust undan. Det är så lätt att känna sig som en misslyckad skrivare.
Och vad hände egentligen på sommarlovet?
Skrivandet ska ges tid. Tankar få tid att väckas och utvecklas. Modeller måste åskådliggöras.
Och läraren själv? En skrivande aktör i klassrummet?
Vid pennan!
Anne-Marie
En luddig begäran om "lite mer" som om skrivandet handlar om ordmängd!
Skrivande är en aktivitet. De elever som äger skrivandets ingångar kan skriva sida upp och sida ned där en annan elev tuggar i sig pennan och lämnar en försiktig mening för att snart börja sudda bort den, Tanken raderas och görs oåtkomlig både för elev och lärare.
Skrivrubriker som "Mitt sommarlov" kan tyckas enkla och beröra elevens absoluta erfarenhet. Men en augustidag i ett klassrum är skrivuppgiften gigantisk i sin omfattning. Ett sommarlov är en oändlig tid. Nu är eleverna på plats. Det är "efter sommarlovet". Elevens här och nu måste tillbaka till då och denna tillbakablick ska ned på ett papper. Var börjar man sin berättelse? Vad hände som var viktigt och kan representera denna sommar? Vad skiljde denna sommar från förra den förra? Vad ska jag skriva? Men när jag så väl är igång med mitt skrivande blir innehållet underordnat formen. Där är stavfel. Där finns en massa "och" och "sen". Det här med stor bokstav verkar jag ha glömt bort. Ingenting jag skrivit är bra. Och till råga på allt:
- Du kan väl skriva lite till?!
Det är så lätt att kräva lite mer av en elev som visar fram sitt skrivande. Det är så lätt att förändra målet för skrivandet under tiden det äger rum, Det är så lätt att visa att vi inte är riktigt nöjda med elevens prestation. Du kan lite mer. Du har inte skrivit tillräckligt mycket. Frågan om vad man ska skriva mer om hålls lite diffust undan. Det är så lätt att känna sig som en misslyckad skrivare.
Och vad hände egentligen på sommarlovet?
Skrivandet ska ges tid. Tankar få tid att väckas och utvecklas. Modeller måste åskådliggöras.
Och läraren själv? En skrivande aktör i klassrummet?
Vid pennan!
Anne-Marie
Skriva - avtrycka!
Känns det fortfarande utsatt att ge ut en bok?
frågade Jenny Aschenbrenner författaren Klas Östergren (DN 18 juli 2005)
"Ja, du avslöjar dig hela tiden, varje adjektiv, varje kommatering avslöjar något om din person" löd Östergrens svar.
Jag bär dessa ord in i alla mina möten med andras texter. Om vi vill skapa skrivande processer hos våra elever kan vi hålla Östergrens svar som aktivt bollplank.
Mitt skrivande gensvar:
JAG finns med i varje bokstav, varje mening,
varje adjektiv varje... allt är JAG i det jag skriver.
Då är det känsligt att skriva.
JAG är liten och vill skriva.
JAG är mellanstor och rädd för att skriva.
JAG är högstadieelev och förväntas kunna skriva.
JAG skriver med eget bläck
Alltid.
Skriver du bock i kanten skriver du det i mig.
Anne-Marie
frågade Jenny Aschenbrenner författaren Klas Östergren (DN 18 juli 2005)
"Ja, du avslöjar dig hela tiden, varje adjektiv, varje kommatering avslöjar något om din person" löd Östergrens svar.
Jag bär dessa ord in i alla mina möten med andras texter. Om vi vill skapa skrivande processer hos våra elever kan vi hålla Östergrens svar som aktivt bollplank.
Mitt skrivande gensvar:
JAG finns med i varje bokstav, varje mening,
varje adjektiv varje... allt är JAG i det jag skriver.
Då är det känsligt att skriva.
JAG är liten och vill skriva.
JAG är mellanstor och rädd för att skriva.
JAG är högstadieelev och förväntas kunna skriva.
JAG skriver med eget bläck
Alltid.
Skriver du bock i kanten skriver du det i mig.
Anne-Marie
LÄSINLÄRNING
Skrver en artikel om pojkars läsning. Tänker och funderar. Jag är kvinna. Jag är läsare. Jag är lärare. För att summera det utanförperspektiv jag måste anta till ämnet jag skriver om.
Jag minns min första klass. Där var övervägande pojkar. De var sex och sju år gamla. De hade nyfikenhet, spring i benen, vilja och alla skulle de lära sig läsa, skriva och räkna. Min första klass. Där fanns de som redan läste, där fanns de som redan var rädda för att läsa - i skolans miljö. När jag nu i minnet blickar ut över min första klass kan jag bara sända dem en kärleksfull hälsning.
När jag stod inför min första klass - med ivriga små elever, förväntansfulla - så blev det så uppenbart att jag och de, vi tillsammans, från första skoldag skulle processa det språkliga. Processen blev vår tillsammans. Jag som textens resonör - den som skulle göra orden i boken tillgängliga och begripliga. Min läroprocess var att titta på förutsättningarna som gavs mig som lärare, jag vände och vred på de första läsböckerna som var obligatoriska för årskurs ett, grubblade över de tester som eleverna skulle genomföra och brottades med de förväntningar som ställdes på mig från andra lärare i det tysta. Det fanns en given väg att lära barn att läsa på.
När jag gjorde som det förväntades av mig så lärde sig en del av eleverna, medan några andra tyckte att det var tråkigt, en del ville inte alls, andra kom att jämföra sig med sina klasskamrater och blev duktigare än den och den och den. Jag var tvungen att sätta stopp, och faktiskt titta på vad som hände, vad jag gjorde och hur det blev. Eleverna själva är levande vägskyltar som visar riktning. Jag måste titta på vad de ville och vad de kunde. Jag var en ny lärare och jag hade fått min första klass. Jag var nyexaminerad, full av nytänkande men också en i ett arbetslag, en av alla de andra i en organisation. Det var behövligt att ta in det som redan var, göra sig förtrogen med skolans kultur och läsa av de berömda väggarna. Där sitter ju allt. Så en dag beslöt jag mig att pröva en annan väg...
Jag lade alla obligatoriska läsböcker på en hylla. Plockade fram pekböcker och bilderböckerna och lät eleverna läsa ur dem. Det lästes igen. Med lust. Jag, läraren, läste, läste, läste högt ur allt jag kunde läsa något ur. Orden skulle upp ur böckerna och ut i rummet, ut bland eleverna. Jag bar dagligen böcker fram och tillbaka mellan hem och skola. Vi vägde böcker, vi dramatiserade böcker och vi läste ur böcker.
Högläsningen blev källan till mycket självständigt elevläsande. En liten flicka i årskurs ett föreslog att hon skulle få läsa "roliga sidan" ur frökens bok. Hon hade tragglat med sin läsebok. När hon nu kastade sig över roliga sidan var det en välbekant text ur mumins värld - Kometen kommer av Tove Jansson - en av sidorna i den boken var så rolig att jag inledde all högläsning med den sidan - och den döptes av eleverna till roliga sidan.
Skratt och högläsning. Vilken väg in i bokens värld. Flickan som tragglat blev flickan som ville, som läste roliga sidan, vars språk var långt mer avancerat än den som fanns i läseböckerna.
En annan elev, en pojke, ville absolut läsa första sidan ur den tyngsta bok som vi hade vägt, ja vi vägde ord på en våg - boken vägde 8.6 kilo. "Jag vill läsa ur tunga boken" bad han en morgon. Tunga boken lyftes fram och pojken bläddrade fram till första sidan... och mycket noggrant läste han de första raderna ur skapelseberättelsen... Han lät pekfingret följa varje ord och mycket långsamt ljudade han sig igenom de första meningarna. Han var mycket stolt över sin läsning och berättade stolt att han minsann skulle läsa hela boken från början. Nu hade han börjat.
I båda fallen fanns jag intill dessa läsare. Alldeles i närheten av. Med samma ögon följde jag de unga läsarna in i det skrivna språkets värld. Alldeles intill lyssnade jag på varje ord som eleverna födde fram, och delade samma glädje och stolthet när de lyckades. Små barn som lär sig gå vill inget hellre än att gå. De går och går fast de vinglar och ramlar, så ställer de sig upp för att fortsätta sin fantastiska vandring till att bli en gående individ. En vuxen finns alltid precis intill den lille som lärt sig ta sin stapplande steg - det finns alltid en trygg vuxen som tar emot, tröstar, finns och räcker ut en hjälpande hand. När den lille vill gå så låter vi vuxna den lilla göra det. Promenaden till affären blir en timmes lång med en blivande promenerare... och på samma sätt är det med en ung och nyfödd läsare. Det är stapplande i början, men äventyret är stort, och den unge behöver någon som är intill och stöttar den läsande utveckling till den dag då aktiviteten blir självständig. Hur lång tid detta tar är ytterst individuellt.
Anne-Marie
Jag minns min första klass. Där var övervägande pojkar. De var sex och sju år gamla. De hade nyfikenhet, spring i benen, vilja och alla skulle de lära sig läsa, skriva och räkna. Min första klass. Där fanns de som redan läste, där fanns de som redan var rädda för att läsa - i skolans miljö. När jag nu i minnet blickar ut över min första klass kan jag bara sända dem en kärleksfull hälsning.
När jag stod inför min första klass - med ivriga små elever, förväntansfulla - så blev det så uppenbart att jag och de, vi tillsammans, från första skoldag skulle processa det språkliga. Processen blev vår tillsammans. Jag som textens resonör - den som skulle göra orden i boken tillgängliga och begripliga. Min läroprocess var att titta på förutsättningarna som gavs mig som lärare, jag vände och vred på de första läsböckerna som var obligatoriska för årskurs ett, grubblade över de tester som eleverna skulle genomföra och brottades med de förväntningar som ställdes på mig från andra lärare i det tysta. Det fanns en given väg att lära barn att läsa på.
När jag gjorde som det förväntades av mig så lärde sig en del av eleverna, medan några andra tyckte att det var tråkigt, en del ville inte alls, andra kom att jämföra sig med sina klasskamrater och blev duktigare än den och den och den. Jag var tvungen att sätta stopp, och faktiskt titta på vad som hände, vad jag gjorde och hur det blev. Eleverna själva är levande vägskyltar som visar riktning. Jag måste titta på vad de ville och vad de kunde. Jag var en ny lärare och jag hade fått min första klass. Jag var nyexaminerad, full av nytänkande men också en i ett arbetslag, en av alla de andra i en organisation. Det var behövligt att ta in det som redan var, göra sig förtrogen med skolans kultur och läsa av de berömda väggarna. Där sitter ju allt. Så en dag beslöt jag mig att pröva en annan väg...
Jag lade alla obligatoriska läsböcker på en hylla. Plockade fram pekböcker och bilderböckerna och lät eleverna läsa ur dem. Det lästes igen. Med lust. Jag, läraren, läste, läste, läste högt ur allt jag kunde läsa något ur. Orden skulle upp ur böckerna och ut i rummet, ut bland eleverna. Jag bar dagligen böcker fram och tillbaka mellan hem och skola. Vi vägde böcker, vi dramatiserade böcker och vi läste ur böcker.
Högläsningen blev källan till mycket självständigt elevläsande. En liten flicka i årskurs ett föreslog att hon skulle få läsa "roliga sidan" ur frökens bok. Hon hade tragglat med sin läsebok. När hon nu kastade sig över roliga sidan var det en välbekant text ur mumins värld - Kometen kommer av Tove Jansson - en av sidorna i den boken var så rolig att jag inledde all högläsning med den sidan - och den döptes av eleverna till roliga sidan.
Skratt och högläsning. Vilken väg in i bokens värld. Flickan som tragglat blev flickan som ville, som läste roliga sidan, vars språk var långt mer avancerat än den som fanns i läseböckerna.
En annan elev, en pojke, ville absolut läsa första sidan ur den tyngsta bok som vi hade vägt, ja vi vägde ord på en våg - boken vägde 8.6 kilo. "Jag vill läsa ur tunga boken" bad han en morgon. Tunga boken lyftes fram och pojken bläddrade fram till första sidan... och mycket noggrant läste han de första raderna ur skapelseberättelsen... Han lät pekfingret följa varje ord och mycket långsamt ljudade han sig igenom de första meningarna. Han var mycket stolt över sin läsning och berättade stolt att han minsann skulle läsa hela boken från början. Nu hade han börjat.
I båda fallen fanns jag intill dessa läsare. Alldeles i närheten av. Med samma ögon följde jag de unga läsarna in i det skrivna språkets värld. Alldeles intill lyssnade jag på varje ord som eleverna födde fram, och delade samma glädje och stolthet när de lyckades. Små barn som lär sig gå vill inget hellre än att gå. De går och går fast de vinglar och ramlar, så ställer de sig upp för att fortsätta sin fantastiska vandring till att bli en gående individ. En vuxen finns alltid precis intill den lille som lärt sig ta sin stapplande steg - det finns alltid en trygg vuxen som tar emot, tröstar, finns och räcker ut en hjälpande hand. När den lille vill gå så låter vi vuxna den lilla göra det. Promenaden till affären blir en timmes lång med en blivande promenerare... och på samma sätt är det med en ung och nyfödd läsare. Det är stapplande i början, men äventyret är stort, och den unge behöver någon som är intill och stöttar den läsande utveckling till den dag då aktiviteten blir självständig. Hur lång tid detta tar är ytterst individuellt.
Anne-Marie