Är du med? Vgotskij i praktiken...

Ibland följer de mycket enkla orden in i ett mycket större utvecklingsområde.

Jag lyssnade på Leif Strandberg, författare till Vygotskij i praktiken, där han visade en mycket enkelt förhållningssätt - att  invitera in. Det betyder att läraren signalerar  - du behöver inte kunna - det är bra att du inte kan - är du med? Välkommen! Då börjar processen. Detta enkla att vara med, och inbjuden att vara med, betyder ett omslutande av eleven i den lärande processen.

Jag tycker man kan känna igen sig själv - man ser något man blir intresserad av - man går lite närmare - tittar lite från behörigt avstånd - fångas in av det man ser - man tar ett kliv närmare - och så är man med! När vi börjar med något nytt är vi lite avvaktande, men nyfikna, och i vår egen takt närmar vi oss det vi fascineras av.

Kanske vi kan uppfatta elevernas vilja och strävan att vara just med. De vill vara med. Men hur förhåller vi oss till detta? Ser vi att eleven närmar sig? Inbjuder vi? 
- Du följ med in i det här, du behöver inte kunna, var bara med!

Jag har tänkt mycket på just det ta - är du med? Bra!
Det är enkelt. Men just det är utmaningen.

Anne-Marie

Mitt litteraturtips blir givetvis: Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, Nordstedt Akademiska Förlag, 2006

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback