Låt mig vila - jag behöver TÄNKA
Jag tänker allra bäst när jag har fått vila. Vila kan vara många olika vilor. Det är när jag vilar som tänket tar fart. När något är väldigt svårt brukar jag sova en stund. Eller städa. Eller sjunga väldigt högt till en väldigt schlagerliknande melodi ... jag skapar ett avstånd till det jag ska lösa med mitt tänkande. När jag läser en bok, stannar jag upp och tänker. Då lägger jag ned boken i knäet. Jag låter blicken fara bort mot någon slags horisont. Ger en vilsam näring åt de tankar texten väckt.
Sömnen är för mig den absoluta vilan då det gäller att lösa uppgifter. Jag kan sova mig fram till en lösning. Då vaknar jag och har ett nytt tänk till det jag tidigare tänkt. Jag kan skriva en hel berättelse i sömnen, stiga upp ur sängen, sätta mig ned och skriva, och berättelsen är lika nyvaken som jag.
Vila förklaras med overksamhet, återhämtning, vederkvickelse, pausera, i ordboken. Det roliga ordet vederkvickelse förklaras med uppbyggelse, förfriskning. Pausera kan förklaras med "flagga för replik".
Tänkandet behöver vilan - för att bli förfriskad och flagga för något nytt - en replik på det som tidigare skett, skapat tänkar, händelser och problem. En nyttig skapande overksamhet.
När elever blickar ut mot ingenting i klassrummet, boken framför sig, texten som skapar inre bilder, mattetalet som kräver sin tid för att begripas, förstås och lösas, kanske vilar en mikrosekund för att flagga för en replik, Hur förhåller vi oss till det mellanrum mellan tänkandet och görandet? Kan vi ge våra elever en vila ifrån när de kört fast? Ett litet mellanrum för vilande tänk!
Det vilar en möjlighet i vilan.
Anne-Marie
Stort tack för en underbar kolumn av Karin Thunberg i dagens SvD 21 april 2007. Thunbergs tankar genererade mitt skrivande. Hennes ord var min första morgonläsning.