Anne-Marie Körling Blogg

"

Denna morgon - påskafton - läser jag Språkspalten i SvD 7/april/2007 - Olle Josephsons spalt om språket i ungdomsböcker med anledning av debatten om litteraturkanon. Kadefors bok Sandor Slash Ida beskrivs i sin form. Formen för innehållet. 

Citat ur artikeln:
"Skriften är vårt viktigaste redskap för kunskaper om andra världar än vår egen, för systmatisk utredning och analys. Måste det vänta till gymnasiet?"


Kortfattat:
Olle Josephson beskriver i Språkspalten hur språket och berättelsen är uppbyggd. Det är mycket intressant. Här läser jag om formen för berättelsen. Josephson kopplar denna form av berättelse till den form av skrivuppgifter eleverna får i skolan. De skrivuppgifter som åsyftas är hämtade ur en avhandling från Örebro Universitet "Man liksom bara skriver" av Brigitta Norberg Brorsson. Josephson skriver " Sandor Slash Ida erbjuder språkliga verktyg för att hantera sådana skrivuppgifter. 
 
Min tanke:
Denna språkspalt berör form och inte innehåll. Vi lärare bör tala om form också när vi diskuterar litteratur. Vi ska undervisa om både form och innehåll. Formen bär fram innehållet. Innehållet presenteras i en form, Varje text är en modell för hur att skriva. Men modellen är omedveten om vi inte undervisar om den. Avhandlingens titel: Man liksom bara skriver" visar att det är något man bara gör - skriver - men saknar medvetenhet om. Medvetenheten kring hur och vad att skriva rymmer stor undervisning och en angelägen sådan. Olle Josephson lyfter fram de språkliga verktyg som varje text erbjuder sin läsare - just för att utveckla aktivt skrivande - och här behövs aktiv undervisning. Lärande utvecklas genom att härma, pröva emot, utforska hur andra har gjort, titta, lyssna och våga pröva. En medveten undervisning kring vad text är omsluter också hur text presenteras.

En modell för hur att skriva behöver inte vara stor. Det kan vara en mening ur ett större sammanhang. Det viktiga är att den lyfts fram för undervisning och gemensam reflektion. Då blir modellen medveten och möjlig att aktivt erövra.
Formen för innehållet skapar ramar för berättelsen. Formen utvecklar skrivande. Formen för och modellen att gör skrivandet tryggt. När vi är trygga vågar vi oss på att utforska och vidga gränserna. 

Jag minns en elev som läste Pascals Tvillingböcker. Bok efter bok. Bok efter bok. Hennes skrivande var direkt kopplat till hennes läsning. Hon använde sig av formen för att skriva eget. Hon behärskade formen. Undervisningen kring hennes läsande och skrivande var att utveckla hennes medvetenhet om hur hon erövrade modellen för sitt skrivande, men också hur att utveckla detta vidare, genom att titta på andra modeller för hur att göra. När denna elev läst sig mätt på serieböckerna kastade hon sig över berättelser med större utmaningar. Genom att göra henne medveten om hur hennes läsande genererade skrivande modeller kom hon att titta mer nyfiket på hur författaren hanterat sitt skrivande. 

Svaret på Olle Josephsons fråga - måste det vänta till gymnasiet? - är nej. 
Form och innehåll är en undervisningsfråga. Hur gör vi?
 
Anne-Marie