TV-TITTANDE

image80

Många, många sitter ensamma framför TV-n.
Ett litet barn kan behöva någon intill sig,
som vägleder, samtalar om, diskuterar, hindrar,
förklarar, ändrar kanal eller viskar i örat när
språket är främmande.

Jag har haft många, många samtal med barn som berättat
att de sett något som de absolut inte borde ha sett på TV. 
Ofta vet vi vuxna inte vet vad barn bär med sig efter ett TV-program,
vad som som gör dem oroliga och rädda, glada eller ledsna.
Vi talar inte så ofta om vad vi faktiskt ser på TV, eller det TV förmedlar.
 
De barn jag haft samtal med, de ungdomar jag har lyssnat till, vill helst bara radera ut ur huvudet det som
de sett. Det går dessvärre inte. Men om vuxna lyssnar och tar hänsyn till de tankar barn och unga bär med
sig så får de hjälp att hantera det stora flödet av bilder, meddelande, text och film som TVmediet ger.

Jag är ingen motståndare av TV. Men jag är mån om barn. 
Det går att undra - har du sett något på TV som du skulle vilja berätta om?
Tro mig - berättelserna är många om de får möjlighet att berätta. 
Många barn har TV på sina rum, somnar med TV´n på.

Ocencurerat rakt in.
Starkt cencurerat när det kommer ut bland kompisar.
Då gäller det att vara tuff, ha sett och stå pall.

Anne-Marie    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback