En stol för ensamhet...
"
en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap
"
Gensvar:
Vad betyder en stol för ensamhet för mig?
Vad är ett samtal? Hur känns stolarna att sitta på?
Vem är jag som sitter där? Hur känns det?
Vad är ett sällskap? Hur många är tre?
Hur har jag det idag? Hur känns min ensamhet?
Vilket sällskap är en bussresa? En ensam stol
bland flera stolar? Om jag sitter på en stol för ensamhet
och minns tre stolar för sällskap, är jag ensam då?
Två stolar för sällskap hos tandläkaren? Tre stolar för
sällskap och ingen tilltalar mig? En middag bland många,
många och ändå där två stolar står lite närmare än de
övriga? Är det två kärlekens stolar då?
Tänk! Så lite som väcker så mycket...
Jag återkommer då ni tänkt.
Gensvara!
Anne-Marie
Jag tycker att det är en ganska fin tanke att de tre stolarna faktiskt är de samma. Sällskapets tre stolar inkluderar de andra två. I alla situationer har vi möjlighet till ensamhet och vänskap oavsett antalet stolar. Ensamheten för mig är något positivt. Och i orginalet använder Thoreau ordet solitude vilket är mindre negativt laddat än loneliness. Ensamhet kan vara ett tillstånd som är sig själv tillräckligt nog, och behöver inte tolkas som en saknad av umgänge.
Här finns den engelska översättningen förresten Anne-Marie.
http://www.literaturepage.com/read/walden-107.html
Jag tror att du kommer gilla hans fortsatta resonemang om nödvändigheten till rymd och rumsligt avstånd under djupare samtal. Jag älskar bilden av de två samtalande som långsamt flyttar isär sina stolar tills de slår i de motsatta väggarna och begränsas av rummet. Det är för övrigt en väldigt vacker bild av tankearbetets begränsning. Lite som att försöka förstå kärlek eller universum i ord och inte känsla. Svårt. På många sätt är Thoreaus hus, och hans stolar, en bild av vårt inre.
Tack för inspiration och tankearbete. Med en ocean emellan oss borde vi verkligen kunna höra varandra ordentligt (i Thoreaus mening). Och han har säkert rätt.
Jos
Dina tankar väcker mina. Tack. Alla stolar är samma stol, så har jag inte tänkt. Jag ser olika stolar beroende på sammanhang. Dock tänker jag på det engelska ordet Solitude - som bättre förklarar vilken ensamhet som beskrivs. Solitude är inte ensamhet, då den inte relaterar till någon förlust av någon annan. Solitude är ett tillstånd av ett eget själv och där kommunikationen sker inom det egna. Vissa engelska ord går inte att översätta värdigt. En stol för ensamhet skapar just en undran var alla andra stolar är? Jag hade en elev som uppfattade att det var samma stol men i olika sammanhang. Jag tittade länge på hennes bild och den väckte undran. Som ett tryggt inre tillstånd. Där solitude handlade om integritet bland andra. Värdigt.
Jag tycker om stolarna som behöver utrymme för att samtala. Visst är det så. Samtalet bygger in omgivningen och det krävs luft och tillåtelse att tala och samtala. Vissa gånger behöver man också lämna sin stol för att hämta luft utanför - för att komma tillbaka igen. Men stolarnas bild skapar språk.
När jag slår upp ordet solitude i ordboken översätts det med: ensamhet, avskildhet, enslighet, ödslighet - och jag tycker ingenting stämmer.
Jag skulle plocka ut ordet avskildhet för min ensamma stol. Att skilja ut sig lite från allt som är runt omkring - få tid att tänka för mig själv.
Behövligt. Det är inte någon obehaglig stol. Den är skön, stor, varm, man kan krypa upp i den, tillåtas breda ut sig, somna, vakna och läsa, och vara... den är nog röd - min stol.
Anne-Marie
Tänkvärda ord!
Två av mina fyra köksstolar har aldrig besuttits av någon! Ensamheten har dom i sitt grepp!
Ensamheten har stolar i sitt grepp! Ja, så kan det vara. Mina stolar har någon suttit på. Det minns dom alldeles säkert.
Anne-Marie