JAG MINNS MITT MISSLYCKANDE - OCH DET ÄR BRA

Jag minns en teckningslektion.
Vi skulle måla spindelnät.
Fröken målade ett på tavlan.
Det gick fort.
Jag såg inte riktigt hur hon gjorde.

Jag uppfattade spindelnätet på mitt eget sätt.
Helt olikt hur alla de andra 25 i klassen såg på det.
Min teckning blev en udda bild.
Den blev så udda att min
fröken sa.
- Den passar inte in. Den får du lägga
i din bänk.'
Alla spindelnät prydde klassrummets väggar.
Utom min.
Den prydde insidan av min bänk.
Dold för alla.

Jag visste inte hur min bild skiljde sig från de andra.
Jag visste inte vad jag hade gjort för fel när jag ritat av.
Jag såg inte spindelnätet på samma sätt som min fröken gjorde.
Jag kunde inte härma hennes trots att jag trodde att jag hade gjort det.
Jag skämdes för mitt spindelnät.

Det är länge sedan. Väldigt länge sedan detta hände.
Det händer inte idag!
Anne-Marie


Kommentarer
Postat av: erica

Näe, det får vi verkligen hoppas. Däremot tror jag att vi ibland gör tvärt om fast samma sak. Vi sätter upp någons bild - fast de egentligen inte vill. Hur känns det måntro?

Postat av: Anne-Marie

Ja, det där med tvärtom?
Anne-Marie

2007-04-27 @ 00:25:27
Postat av: erica

nej...kanske är det inte tvätom utan samma sak fast omvänt... hmmm...

2007-04-27 @ 16:58:59
URL: http://www.klassiskt.bloggspot.com
Postat av: åke bjärhall

tur att nån ser på saker o ting olikt alla andra

2007-04-27 @ 19:13:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback