DIN KOMPETENTA ELEV
Nu sträckläser jag Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn. Jag har läst kapitlet om "Barn samarbetar "
flera gånger. Barn samarbetar alltid! Alltid!
Vi lärare konstruerar samarbeten i våra klassrum. Eleven samarbetar spontant hela tiden. Jag citerar Jesper Juul:
"Barn behöver inte vuxna för att lära sig hur man anpassar sig eller hur man samarbetar. De har däremot ett stort behov av vuxna som kan lära dem hur man tar vara på sig själv i samspel med andra."
Jesper Juul tillägger:
" ...att vi i normala fall inte tänker på hur barn beter sig när de samarbetar. Vi lägger märke till det när de slutat
eller vägrar samarbete."
Liten bildtext: Handlingens samarbete - vi gör ihop.
Mina tankar:
Människan förds samspelande. Det visar den nya spädbarnsfoskningen. Det är också en kunskap varje förälder i sitt hjärta vet, men i sitt huvud fått lära sig. Den nya spädbarnsfoskningen visar vägen till barnet, inte bara det späda, utan till barnet och dess fortsatta utveckling. Forskningen och praktiken skapar förhoppningsvis nya förutsättningar för det växande barnet.
Samarbetet i klassrummet.
Jag ser det i två former -
Det konstruerade och det spontana. Det konstruerade skapas av läraren. Det spontana skapas av eleverna.
Eller rättare sagt - existerar mellan eleverna. Hur ser vi på dessa? Jag skulle önska att samarbetet, då det konstrueras, handlar om samarbete kring stoff, inte själva tanken på att skola elever i samarbete. Dessa två former kan sammanföras i ytterligare en form. Den vägledda undervisningen.
Den tredje formen av samarbete konstrueras av läraren men utvecklas och påverkas av eleverna. Det är den vägledda undervisningen. Den där jag som lärare samlar en liten grupp elever för ett ingående samtal och undervisning kring ett specifikt stoff. Detta blir ett samarbete då varje elev är fri att fritt uttrycka sin förförståelse,
sin åsikt, sin tanke, sitt lärande, sin självständiga erfarenhet med andra elever och sin lärare. När mina elever
utvärderar denna undervisningsform - den vägledda - så uttrycker de att samarbetet var bra och att "vi tillsammans löste, läste, utvecklade våra tankar".
Jag lägger beslag på rubriken - Din kompetenta elev - tänker utveckla detta tänk till en bok...
Anne-Marie
Litteratur:
Jesper Juul - Ditt kompetenta barn - Wahlström & Widstrand 1995.
Boken finns i pocketutgåva - köp två - ge bort till en annan tänkare!
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Jag vill också rikta ett stort varmt tack till min förläggare Leif Alkberg som visade mig en artikel om Jesper Juul. Tack vare min förläggares nyfikenhet på framtidens lärande satte han artikeln i mina händer för att höra hur jag tänkte. Den artikeln fick mig att genast läsa, fördjupa mig, tänka och processa mitt synsätt på barns växande och livsvillkor. Jesper Juuls tankar påverkar också mig personligen. Det som skrivs om barn och vuxnas förhållningssätt handlar om ömsesidighet. Och respekt för denna relation.
flera gånger. Barn samarbetar alltid! Alltid!
Vi lärare konstruerar samarbeten i våra klassrum. Eleven samarbetar spontant hela tiden. Jag citerar Jesper Juul:
"Barn behöver inte vuxna för att lära sig hur man anpassar sig eller hur man samarbetar. De har däremot ett stort behov av vuxna som kan lära dem hur man tar vara på sig själv i samspel med andra."
Jesper Juul tillägger:
" ...att vi i normala fall inte tänker på hur barn beter sig när de samarbetar. Vi lägger märke till det när de slutat
eller vägrar samarbete."
Liten bildtext: Handlingens samarbete - vi gör ihop.
Mina tankar:
Människan förds samspelande. Det visar den nya spädbarnsfoskningen. Det är också en kunskap varje förälder i sitt hjärta vet, men i sitt huvud fått lära sig. Den nya spädbarnsfoskningen visar vägen till barnet, inte bara det späda, utan till barnet och dess fortsatta utveckling. Forskningen och praktiken skapar förhoppningsvis nya förutsättningar för det växande barnet.
Samarbetet i klassrummet.
Jag ser det i två former -
Det konstruerade och det spontana. Det konstruerade skapas av läraren. Det spontana skapas av eleverna.
Eller rättare sagt - existerar mellan eleverna. Hur ser vi på dessa? Jag skulle önska att samarbetet, då det konstrueras, handlar om samarbete kring stoff, inte själva tanken på att skola elever i samarbete. Dessa två former kan sammanföras i ytterligare en form. Den vägledda undervisningen.
Den tredje formen av samarbete konstrueras av läraren men utvecklas och påverkas av eleverna. Det är den vägledda undervisningen. Den där jag som lärare samlar en liten grupp elever för ett ingående samtal och undervisning kring ett specifikt stoff. Detta blir ett samarbete då varje elev är fri att fritt uttrycka sin förförståelse,
sin åsikt, sin tanke, sitt lärande, sin självständiga erfarenhet med andra elever och sin lärare. När mina elever
utvärderar denna undervisningsform - den vägledda - så uttrycker de att samarbetet var bra och att "vi tillsammans löste, läste, utvecklade våra tankar".
Jag lägger beslag på rubriken - Din kompetenta elev - tänker utveckla detta tänk till en bok...
Anne-Marie
Litteratur:
Jesper Juul - Ditt kompetenta barn - Wahlström & Widstrand 1995.
Boken finns i pocketutgåva - köp två - ge bort till en annan tänkare!
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Jag vill också rikta ett stort varmt tack till min förläggare Leif Alkberg som visade mig en artikel om Jesper Juul. Tack vare min förläggares nyfikenhet på framtidens lärande satte han artikeln i mina händer för att höra hur jag tänkte. Den artikeln fick mig att genast läsa, fördjupa mig, tänka och processa mitt synsätt på barns växande och livsvillkor. Jesper Juuls tankar påverkar också mig personligen. Det som skrivs om barn och vuxnas förhållningssätt handlar om ömsesidighet. Och respekt för denna relation.
Kommentarer
Trackback