BUMS VIDARE TILL FREDRIK
SKITJOBBIGT ATT VILJA
Det är väldigt jobbigt att vara duktig i skolan, men mörka detta. Det är en strategi som vi sällan ordar om inom skolan. Detta att kunna men inte visa det. Jag undrar dock över grundproblemet?
Det attraktiva att lära sig försvinner i skolan, hamnar utanför klassrumsdörrarna,
där annat erbjuds och fascinerar mer. Det är synd om alla elever i en kultur där man är likgiltig för lärandet och inte kan eller vågar vilja i skolan. Människan är lärande i alla avseenden. Hur eleverna förhåller sig till sitt lärande är en stor fråga. Jag tror på större delaktighet och öppnare lärande klimat.
Hur kommer det sig att många är "streetsmart" men uppträder i skolan som "schooldumb"? Eller att den sociala kompetensen är stor vid middagsbordet, diskussionerna är höga och levande, när samma unge sitter tyst i en rad av skolbänkar? Ibland undrar jag om skolan utmanar för lite, kort sagt är tråkig!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=737516
Anne-Marie Körling
Det attraktiva att lära sig försvinner i skolan, hamnar utanför klassrumsdörrarna,
där annat erbjuds och fascinerar mer. Det är synd om alla elever i en kultur där man är likgiltig för lärandet och inte kan eller vågar vilja i skolan. Människan är lärande i alla avseenden. Hur eleverna förhåller sig till sitt lärande är en stor fråga. Jag tror på större delaktighet och öppnare lärande klimat.
Hur kommer det sig att många är "streetsmart" men uppträder i skolan som "schooldumb"? Eller att den sociala kompetensen är stor vid middagsbordet, diskussionerna är höga och levande, när samma unge sitter tyst i en rad av skolbänkar? Ibland undrar jag om skolan utmanar för lite, kort sagt är tråkig!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=737516
Anne-Marie Körling
OM SORG
Omsorg om - idag mötte jag många jag ville omsorga - De som omringas av sorger och innesluts av dem. En omsorg kan vara att lägga sin hand intill. Värme omsluter och omsorgar. Orden behövs inte alltid. Men närheten behövs alltid. Alltid.
Detta fotografi tog jag i en antikaffär där affärsidkerskan berättade för mig om sina skyltdockor. När vi närmade oss denna skyltdocka sa affärsidkerskan:
- Det här är Elvira. Jag berör alltid henne. Lägger en hand på. Är inte det märkligt?
Jag tycker inte det är märkligt. Något är väckt inom den som agerar sin omsorg om. Jag tyckte om åtbörden att verklighetsgöra den som behöver med det egna namnet. Att sedan göra sin omsorgshandling genom att föra undan håret... närvaron.
Jag tycker det är vackert. Omsorgsfullt.
Idag var det många som behövde denna omsorg.
Ibland tror jag vi behöver den jämt.
Anne-Marie
DAGENS AGENDA
* Kaffe och informellt samtal
* Sammanträde med innovativa tänkare
* Kaffe
* Litet informellt möte med ledningen
* Utförandeprojektering
* Lunch
* Konsultation i nyrekryteringsgrupp
* Kaffe
* Sammanträde
* Lokalförflyttning
* Personalvårdande timme
* Mingeltillställning för aktörer inom media
* Verkställer möte med verkställande.
* Summering av dagen
* Kaffe
Anne-Marie
* Sammanträde med innovativa tänkare
* Kaffe
* Litet informellt möte med ledningen
* Utförandeprojektering
* Lunch
* Konsultation i nyrekryteringsgrupp
* Kaffe
* Sammanträde
* Lokalförflyttning
* Personalvårdande timme
* Mingeltillställning för aktörer inom media
* Verkställer möte med verkställande.
* Summering av dagen
* Kaffe
Anne-Marie
TUNN IS
Tunn is,
Det här speglar någonting.
Anne-Marie
SVAN
När jag köpte min första kamera för ungefär en evighet sedan (30 år) tog jag ett fotografi av en svan.
Jag döpte bilden till oskulden och döden.
Efter tio år insåg jag att det jag skrivit var en aning patetiskt.
Det blev inte bättre då min dotter läste det och uttryckte samma sak
- Mamma, hur patetisk var inte du!
- Patetisk? Jag? svarade jag med ett gulp och lyckades komma med ett slags försvarstal där jag sökte få min dotter att förstå att jag inte alls var patetisk utan hade ett utpräglat sinne för det sköna och det dramatiska.
- Men Oskulden och döden ...
I helgen tog jag detta kort på en svan.
Två saker har jag lärt mig på trettio år:
Jag har blivit äldre och det är inte samma svan.
Anne-Marie
GÅ MED HÄLSNING
När ni besöker den här bloggen...hälsa från en mamma i den här bloggen.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/herr-r.html
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/herr-r.html
Anne-Marie
ÖPPET HUS
Vissa meddelanden tycker jag synd om.
Här är några ord på vita papper.
Öppet hus någon annanstans.
Inte här utan där.
Jag ömmar för det här.
Försöket att nå fram.
Anne-Marie
MIN KOMPIS BIL
Det här är inte alls så roligt. Men jag skrattar så när jag ser den här bilen. Bilen får mig att tänka på min systervän. Hon äger den gula bilen. Hon har just dragit iväg mig in till staden...
- Fasen vad dyrt det är att parkera... säger hon och betalar utan att blinka. Hon blinkar hellre åt någon annan än en parkeringsautomat.
- Fasen vad svårt det är att hitta en parkeringsplats... säger hon varpå hon genast hittar en och svänger in utan att se att någon annan faktiskt väntade på att ta platsen innan vi kom... och som svär lite osigt utan att vi hör...
- Tur att man har en sådan liten bil...den passar överallt... säger hon helt obekymrat och så kliver vi ut ur den gula bilen varpå vi vänder oss om och gapflabbar åt att den faktiskt är så där liten...
- Gud så kul vi ska ha ... säger hon..och släpar in mig i ett stort varuhus.... där jag svettas över det mesta.
- Det är skönt med bil säger hon sedan. för egentligen vill hon sälja sin bil för att hon inte tycker att hon behöver den, men ingen vill köpa den för den är ganska ful.
- Ska jag skjutsa dig hem frågar hon när jag sitter i bilen, och hon är i färd med att skjutsa mig hem, sedan kör hon som en sydeuropé så att jag önskar att jag tog bussen hem... eller
men då är vi redan hemma. Hon tutar hej då.. och jag ser den där lilla bilen försvinna bakom och framför stora, stora bilar... ja... den är GUL.
Anne-Marie
KEDJA och REAKTION
Kedjereaktion.
Då sätts något i rörelse.
Så vill jag se på lärandet.
En okontrollerbarhet och en målmedvetenhet om vägen.
Vart det bär och leder det vet vi inte alldeles säkert.
Men vi vet alldeles säkert att vi färdas framåt.
Vi är på väg. I rörelse.
Oftast av egen kraft.
Anne-Marie
SAMARBETE
- Du samarbetar mer än vad jag gör, sa jag till kollegan jag samarbetade med.
Det är i och för sig en omöjlighet. När två gör är det alltid samarbete. Men den är en rolig tanke.
Anne-Marie
Det är i och för sig en omöjlighet. När två gör är det alltid samarbete. Men den är en rolig tanke.
Anne-Marie
ORDSPRÅKet För MIG
Det går att göra nytt av gammalt.
Men att göra gammalt av nytt är lite svårare.
Tar längre tid.
Anne-Marie
LITEN HAND
Den kommer alltid mellan.
Denna lilla hand.
Här är den, Här är jag.
Lika nyfiket finns det med där vuxna händer gör.
Vi är inte lika nyfikna, Vi är så vana vid vårt görande.
Men liten nyfiken hand är inte det.
Diskborste, kniv och gaffel, stekpanna... ja allt det där vardagsgörandet är spännande och nytt.
Därför dyker handen upp precis där jag är. Alldeles precis intill.
På skärbrädan, vid kniven, vid stekpannan.
Anne-Marie
MÖTE MED GRUNDSKOLECHEFEN
Jag var på toppenmöte idag.
Nivån berörde grunden.
Visionerna var verklighetsnära och nåbara.
Nästan intill.
Vi tog varann i hand på det.
Grundskolechefen och läraren.
I vårt handslag bekräftade vi vår tro på skolan.
Anne-Marie
Nivån berörde grunden.
Visionerna var verklighetsnära och nåbara.
Nästan intill.
Vi tog varann i hand på det.
Grundskolechefen och läraren.
I vårt handslag bekräftade vi vår tro på skolan.
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD: INBILDA
Utbilda... då gäller det att göra sig en inre bild av det hela ... Inbilda.
Anne-Marie
JESPER JUUL
Jesper Juul står nära det jag tänker och tycker. Så tänkte jag idag.
I februari ska vi slå och ned och slå ihop våra ideer och tankar.
Anne-Marie
I februari ska vi slå och ned och slå ihop våra ideer och tankar.
Anne-Marie
MIN MEDICIN
IDAG!
Jag ska utbildas.
Själv ser jag det som inbildning.
Nä...
inte inbillning.
Jag skrev inbildning.
För att lyckas behöver jag
SVART KAFFE.
Hett, svart, mörkrost, mycket!
Anne-Marie,
som inte är sig själv utan kaffe, och jag har så begränsad smak att det måste vara Zoegas och Forza... därmed hänvisar jag vidare till mitt tidigare inlägg
SMAKA NYTT
Att smaka.
Hela människan erfar smak.
Alla sinnen är på spänd.
Något nytt ska erfaras.
Det vattnas inte i munnen första gången.
Smaken går flera varv.
Identifikation.
Letandet efter igenkännandets träffar.
Hjärnans aktivitet.
Ögonen pekar inåt.
Mot koncentration.
Att smaka.
Det är en aktivitet.
Det aktiva smakandet.
Vi vuxna erfar det bäst då vi avsmakar.
Annars äter vi fort och tror att vi vet.
Kanske vi kan ta en mindre tugga.
Smaka av.
Aktivt. Medvetet.
Anne-Marie
SJÄLVSKATTNING
Alltid egna utvärderingar.
Alltid berömma sin förmåga.
Aldrig det motsatta.
Alltid det framåtriktande.
Det aktiva lärandet.
Alltid det goda.
Anne-Marie
UTÅTAGERERANDE
Utåtagerande!
Det är ett handlingens ord det.
Synd bara att omgivningen inte passar in där ordet användet.
Utåtagerande!
Så fult det har blivit.
Jag tänker att alla som gör något utåt - agerar i förhållande till omvärlden.
Inåtagerande.
Det kanske vi skulle fokusera mer på!
Detta agerande är oftast väldigt stillsamt för omgivningen.
Stör inte utåt sett. Men inåt?
Man måste tänka på hur man använder ord.
Det kanske är bra om vi är utåtagerande när någon är alltför inåtagerande.
Anne-Marie
SJÄLAR
Om själar
Vad som gäller vid fiske
gäller också för själarnas flöten.
De som är nedtyngda bör lättas
de som är lätta och bara guppa
bär tyngas av sänket.
Harry Martinsson
skrev dikten... jag fotograferade och tänkte.
Anne-Marie
ETT ORD PÅ VÄGEN
- Vill du ha ett ord på vägen...
- Nej tack. Jag vill ha det här och nu!
Ett ord på vägen.
Jag snubblade över ett idag.
Anne-Marie,
lekandes...
- Nej tack. Jag vill ha det här och nu!
Ett ord på vägen.
Jag snubblade över ett idag.
Anne-Marie,
lekandes...
KÖRLINGS TÅSAGA nr 12
Det var en gång en liten tåfamilj.
De trängdes ihop på en liten, liten yta.
- Jag har något att berätta för er, sa stora tån.
- Vaddå sa tån intill.
- Jo jag har gjort mig fin i håret... svarade den stora tån.
- Fin, sa de tre andra. Du ser ju inte klok ut.
- Jag trodde du hade ketchuphår... sa lilltån.
- Fin och fin... du se inte klok ut, sa den näst yttersta tån.
- Jo, det är så här... jag har gått och blivit kär... rodnade stora tån.
- Kär? Vad är det? skrek alla tår ihop.
- Ja, det är väl när man vill vara tillsammans med någon mycket, och tänker på den andre..
- Det går inte att bli kär... du kommer inte loss ur det här förhållandet...
- Jo, men jag är kär i den andra stortån i den andra skon. Vi har sneglat lite på varandra... under sulan så att säga...
- Ha, Den stora tån tittar aldrig på dig... du är för ful i håret...
- Men.. men.. men ... vi kanske kan träffas och se hur det går allesammans. Den tån har också massa andra tår runtomkring sig...
- Bara ni inte pussas... det är jätteäckligt... sa den mittersta tån.
- Blä! Blä! För pussar skrek de fyra tårna högt i högan sky.
Anne-Marie tänker:
En någon ringde mig och frågade när jag skulle skriva en tåsaga igen.
- Va... tåsaga... vad är det för något? skrek jag. Jag skriver av princip inga tåsagor längre. De är för bortskämda och elaka. Jag tycker inte om dem.
- Men snälla skriv något om kärlek och tår... kan dom inte bli kära allihopa i tårna i den andra skon.
Jag tänkte lite på det där. Jomänvisst. Det kan ju bara bli gulligt. En kär stortå kan man väl klämma in i vilken sko som helst tänkte jag. Men när jag började skriva så ... jag vet inte... dom sätter sig på tvären dom där andra tårna. Det är inte bra tänker jag. Men sen slår det mig att jag också tycker att stortån är ful i håret... och att hon kanske kunde välja en annan frisyr. Men jag är ju bara författaren... vad tårna gör och säger... det kan ju inte jag påverka.
Ja, ja... det blev som det blev den här gången också. Lite trött blev jag! Nästa tåsaga ska handla om något hemskt. Kanske om ett blodigt skavsår... men bara kanske... eller ska jag ge igen med att hota om nya skor, med jättehöga klackar, en kommande fest... med dans... WOW... vi får se.
Anne-Marie
ETT BARNS BLICK
Älskade lilla.
Älskade du.
Det är bara så att när du tittar då tittar du.
När jag ser dig då ser jag dig.
Så är det.
Ett barns blick.
Det väcker en vaksam tiger inom mig.
Det väcker omskyddarhandling och omsorgskänslor.
Det väcker omvärldstankar och framtidsutstakarvägar.
Världen måste få vara god,
Jorden måste hålla.
Anne-Marie
TJO HO
Vink vink från en Stockholmsplats. Jag är bara en skugga av mig själv. Anne-Marie
Ja! Blir inte bättre än så här. Fnitter.
A-M
ATT SE TYSTNADEN
Morgonpromenad runt i mitt närmaste. Vattnet har sin berättelse. SKöljer över mark, sten och tankar.
Bort förs somligt. SKöljer fram annat. TYstnaden har inga bokstäver tänker jag. TYstnaden vaggas i vattnet. Vattnet är ursprungets källa. Vattnets eviga hjärtslag är långsamma och tysta. Jag satt med kalla tår och frös. Men inom mig värmdes jag av talande tankar. Dessa skulle ha varit oåtkomliga om jag inte väntade in dem.
Jag ser tystnaden. Ger den till de behövande.
Anne-Marie
väldigt SVÅRT att skriva
Jag är inte överens med mitt skrivande.
Jag får inte ur mig det jag tänkte skriva till en början.
Jag får inte ur mig någonting.
Det är här jag finner det lättast att skriva.
På bloggen.
Men min bok går i stå,
mina uppdrag står i träda,
jag kämpar med mitt skrivsjälvförtroende.
Inte här.
Men där!
Inte bra.
Så ser jag solen skina.
Tänker promenera på saken.
Länge!
Anne-Marie,
vars fotografi av stolen säger någonting om sakernas tillstånd.
ÅREN KOMMER
Kan bara konstatera att tiden har gått. Det syns mest på håret. Sen tillkom glasögonen. En och annan rynka finns att spåra. Kinderna hänger liksom mera neråt. Jorden drar till sig det det mesta. Tyngdlagen är en självständig makt. Min mun bär spår av alla ord jag formulerat. Små rynkor kring bokstaven O. Det gör inget. Det finns spår av skratt också. Åren går. Jag har gått omkring i alla år. Framåt. Bakåt. Och åt sidan. Ramlat några gånger. Ställt mig upp. Sträckt på mig. Sett framåt. Så också nu. Nyfiket. Det tror jag är räddningen.
Man måste summera numera. Kort om kort.
Anne-Marie
NÅGRA ORD IDAG
BUMS... fast man inte behöver göra något snabbt (snart kanske)
GENSVAR... det är det vackraste ord jag vet (jag får äta fler oliver)
FNITTER... jag har precis blivit en fnittrare... (åt gensvar jag får)
OLIVER... för jag har glupsk aptit på oliver.. Kalmataoliver... (Bums en näve)
ODLA... jag odlar numera en massa saker...min fåfänga bland annat (fnitter)
ORD... väl valda... (kalmataoliver är en bra början)
Tja... jag städar...det är tråkigt... jag fnittrar inte precis åt röran i garderoben... eller i mitt kylskåp...eller bland mina skor... och mina skor... det är för övrigt en annan historia. De har jag gömt i garderoben. Vissa saker ska man inte gå ut med. Att man går ut med skor är en annan sak... som sagt. End of story.
Anne-Marie
GENSVAR... det är det vackraste ord jag vet (jag får äta fler oliver)
FNITTER... jag har precis blivit en fnittrare... (åt gensvar jag får)
OLIVER... för jag har glupsk aptit på oliver.. Kalmataoliver... (Bums en näve)
ODLA... jag odlar numera en massa saker...min fåfänga bland annat (fnitter)
ORD... väl valda... (kalmataoliver är en bra början)
Tja... jag städar...det är tråkigt... jag fnittrar inte precis åt röran i garderoben... eller i mitt kylskåp...eller bland mina skor... och mina skor... det är för övrigt en annan historia. De har jag gömt i garderoben. Vissa saker ska man inte gå ut med. Att man går ut med skor är en annan sak... som sagt. End of story.
Anne-Marie
BLOGGINLÄGG som står sig själv
JAG VAKNADE MED FRÅGOR,
FÅR TÄNKVÄRDA SVAR...
JAG VILL ATT NI LÄSER DETTA,
SOM ETT FRISTÅENDE BLOGGINLÄGG.
DET ÄR RAKT IGENOM VACKERT OCH TÄNKVÄRT.
JAG UNDRAR SÅ VARFÖR DENNA SKRIBENT INTE HAR EN SJÄLVSTÄNDIG BLOGG.
Här kommer några tankar från en bloggensvarare:
Med all respekt för dina frågor fick jag en sådan innerlig lust att ge svar.Med fullt allvar men med glimten i ögat....
1.Räntan är noll.Vem skulle annars ha råd att ta till orda.
2.Nils Ferlin har så vackert beskrivit att orden
stod på den borttappade papperslappen.I mitt fall försvinner orden ofta i rymden,den s.k.cyberrymden.Huka dej! Det kan bli ett osorterat ordregn!!
3.Förmodligen i någon vindling som så smått har påbörjat en förkalkning.
4.Ja,på sätt och vis.Jag kan sakna att jag inte sa de positiva ord jag skulle ha uttalat. Jag tänkte ju fina ord men....De ord som finns i mitt skafferi räcker till för att göra min medmänniska glad.Nej,Jag saknar inte orden men förmågan att använda dem på ett rätt sätt.
5.Så snart du har uttalat ordet upphör det att vara nytt.
6.I min ordlista står alla ord skrivna med samma sorters skrift.Nä, de ser inte fula ut.
7.Bara jag själv kan bedöma om ordet är fult.Vad etiketten säger är en annan sak att diskutera.
8.Tyvärr existerar inte det fria ordet i alla länder.I Sverige heter det att man bör "akta sin tunga".
9.Ibland kan jag få betala för ett och annat ord som jag sagt.Detta i form av dåligt samvete.Ibland får jag nog pengabetala för att kunna nå fram med mina ord.Ganska ofta egentligen.Telfonen,datorn ex.vis.
10.Ibland är tystnaden bättre än det sagda ordet.Huruvida ordet förstår tystnad...orden finns i tystnaden...orden väntar på att bli uttalade.Oj, så svårt!
11.Ja visst är det ett ord.Ingen är väl ordlös.En gest,rörelse eller minspel återspeglar ord av något slag.Som synes har jag nu skrivit en hel hoper ord sammansatta till meningar.MEN...
Nu har jag en fråga.Hur kan jag hitta till Thord W:s
blogg? Han skriver så vackert,tycker jag.
VI FÅR UTMANA THORD ATT SKRIVA EGEN BLOGG - VILKET JAG ÖNSKAR ATT DU MIN OKÄNDA BLOGGENSVARARE OCH GÖR EN DAG: JAG BLIR ER BÅDA TROGEN.
Anne-Marie
TYSTA TANKAR
Jag gör mina bloggpromenader... och här är ett av mina andningshål. Fast jag flämtar till i fasa ibland, skrattar så jag kiknar... sa jag att det var ett andningshål? Gå dit och tänk, avtryck... få intryck.
"i glappet mellan personligt tänkande och offentligt uppdrag" skriver bloggaren själv.
Med alla mina bästa hälsningar till Mats!
http://lumaol.wordpress.com/2008/01/26/allt-finns-verkligen-inte-pa-natet/
Nu ska jag också göra honom till min favorit på bloggportalen.
Tjoho!
Anne-Marie
"i glappet mellan personligt tänkande och offentligt uppdrag" skriver bloggaren själv.
Med alla mina bästa hälsningar till Mats!
http://lumaol.wordpress.com/2008/01/26/allt-finns-verkligen-inte-pa-natet/
Nu ska jag också göra honom till min favorit på bloggportalen.
Tjoho!
Anne-Marie
UTE PÅ CAFÉ
Jag gillar uteserveringar. Det är inte helt fel att vara så ute att man sitter där. Det är en öppen plats. Uteplats.
Anne-Marie
FRÅGOR PÅ DET?
Mina frågor idag
Vad är räntan på låneord?
När man tappar ord var tar de vägen?
När man inte får fram ord var gömmer de sig då?
Kan man sakna ord?
Hur länge är ord nya?
Varför finns fula ord i ordlistor?
Vem bestämmer över fula ord?
Är ordet fritt?
Finns det fria ordet kvar?
Hur förstår ord tystnad?
Ordlös - är inte det också ett ord?
Anne-Marie
som vaknar med flera frågor. Det är lördag. Tanken är fri. Så är det på lördagar.
SVENSKLÄRAREN KOMMENTERAR
Jag skriver ju också där - SVENSKLÄRAREN KOMMENTERAR . Där skriver också Martin, Carl och Svante... och jag gillar dem så mycket, så mycket. Vi har nu blivit utmanade att skriva sju sanningar om oss själva - vilket vi gjorde ihop. Våra sanningar utvecklades till sanningar om svensklärare ... så nu välkomnar jag er dit...gärna bums.
Man får skratta. Jag skrattar gott i detta sällskap.
http://svensklararen.blogspot.com/2008/01/sju-sanningar-om-svensklrare.html
Välkomna!
Anne-Marie
Man får skratta. Jag skrattar gott i detta sällskap.
http://svensklararen.blogspot.com/2008/01/sju-sanningar-om-svensklrare.html
Välkomna!
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD - BOKENS LÄNGTAN
KÖRLINGS ORD:
Boken längtar efter inblick!
Anne-Marie
LITEN SPRÅK-VILSEN
Jag ömmar den lilla språkrika flicka jag idag mötte.
Hennes språk är hennes.
Inte vårt.
Grymma värld.
Jag vill så gärna göra språk med dig vill jag förmedla.
Det är vi runt omkring som skapar språksamvaron tänker jag.
Hon är i sitt språk. Här är hon ensam. Jag är i mitt språk. Bland många.
Hon måste få plats.
Det börjar alltid med ett öga gott,
och en namn på.
Du och jag.
Aldrig hon och vi andra.
Det är så det hela tar sin början.
När vi tittat på varandra.
Då börjar vi titta ut på världen.
Den värld vi ser vill vi dela.
Därför börjar vi orda om den.
Men det går inte utan ett
Du och Jag.
Anne-Marie
som tänker på hur ensamheten ser ut då den inte kan tala.
Läs inlägget om Språkny.
Hennes språk är hennes.
Inte vårt.
Grymma värld.
Jag vill så gärna göra språk med dig vill jag förmedla.
Det är vi runt omkring som skapar språksamvaron tänker jag.
Hon är i sitt språk. Här är hon ensam. Jag är i mitt språk. Bland många.
Hon måste få plats.
Det börjar alltid med ett öga gott,
och en namn på.
Du och jag.
Aldrig hon och vi andra.
Det är så det hela tar sin början.
När vi tittat på varandra.
Då börjar vi titta ut på världen.
Den värld vi ser vill vi dela.
Därför börjar vi orda om den.
Men det går inte utan ett
Du och Jag.
Anne-Marie
som tänker på hur ensamheten ser ut då den inte kan tala.
Läs inlägget om Språkny.
KIWIMETODEN i TALBOK
Talboks- och punkskriftsbiblioteket har beslutat att framställa... Kiwimetoden... som talbok.
Vilken ödmjuk lycka jag känner. Den är sprudlande. Knappast ödmjuk heller. Den tar plats. Syns i mitt ansikte, syns i min kropp, syns i mina händer, jag viftar, skrattar och dansar till lite över golvet.
Anne-Marie
som inte kan sitta still, utan hoppar omkring - tjoho!
LITEN SPRÅK-NY
Ensam sitter hon där.
Matsalen är så stor, så stor.
Det är världen också.
Plötsligt är den gigantiskt stor.
Hon sitter där.
Nykommen. Språkny.
Jag slår mig ned.
Ensamhetens öga når mig.
- Se till mig som liten är.
Vi är alla små när vi är på okända platser.
Det krävs mycket av en liten på språkny mark.
Jag måste röra vid - beröra med mitt språk.
Det kan jag bara göra med mina händer.
Lägga handen på en smal liten hand.
Jag måste peka med min fråga
och ge mina ord i mina gester.
Människan är sitt språk. Hur ensamt att inte dela sitt språk med en nästa.
Hur fattig är matsalens kost när man inte kan sätta ord på den.
Hur fattiga är vi när vi inte har språket ihop.
Hur ensamt är det inte att vara sitt språk men aldrig nå fram.
Jag är också språkny tillsammans med den lilla språknya.
Vi måste hitta något gemensamt språk där vi kan mötas.
Jag manar fram ett namn,
upprepar det med fel betoning.
och ger iväg mitt - Anne-Marie.
Då - ser vi varandra i ögonen. Det är det första språket.
Jag ser dig, du ser mig.
Låt oss börja där.
Anne-Marie
Matsalen är så stor, så stor.
Det är världen också.
Plötsligt är den gigantiskt stor.
Hon sitter där.
Nykommen. Språkny.
Jag slår mig ned.
Ensamhetens öga når mig.
- Se till mig som liten är.
Vi är alla små när vi är på okända platser.
Det krävs mycket av en liten på språkny mark.
Jag måste röra vid - beröra med mitt språk.
Det kan jag bara göra med mina händer.
Lägga handen på en smal liten hand.
Jag måste peka med min fråga
och ge mina ord i mina gester.
Människan är sitt språk. Hur ensamt att inte dela sitt språk med en nästa.
Hur fattig är matsalens kost när man inte kan sätta ord på den.
Hur fattiga är vi när vi inte har språket ihop.
Hur ensamt är det inte att vara sitt språk men aldrig nå fram.
Jag är också språkny tillsammans med den lilla språknya.
Vi måste hitta något gemensamt språk där vi kan mötas.
Jag manar fram ett namn,
upprepar det med fel betoning.
och ger iväg mitt - Anne-Marie.
Då - ser vi varandra i ögonen. Det är det första språket.
Jag ser dig, du ser mig.
Låt oss börja där.
Anne-Marie
SISTA BOKEN
Jag har denna lilla text i min bokhylla. Då tänker jag... vad skulle vara den sista boken? Jag blir varsammare om mina val då jag tänker så. Men när jag vänder ryggen till denna text då plockar jag upp vadhelst som finns att läsa... en serietidning... och tänker... jag får läsa precis vad jag vill. Det är ett slags trots.
Anne-Marie,
som inser att jag har kommit in i den andra trotsåldern... den kring de femtio...och jäklar vad jag tar ut svängarna. Serietidning? Det trodde ni inte? Fniss och Fnitter.
TJOHO!
Jag är på väg!
Det går undan!
Lite fortare än vanligt.
Raketfart in i verkligheten.
Tjoho!
Nu kommer jag.
Med springande fötter
och ilande språng
På väg!
Utan att snubbla!
Rakt in i klassrummet!
TJOHO!
Anne-Marie
som springer snabbt i högklackade skor, fnissar genom korridorerna och tänker... det här blir en bra dag!
Det går undan!
Lite fortare än vanligt.
Raketfart in i verkligheten.
Tjoho!
Nu kommer jag.
Med springande fötter
och ilande språng
På väg!
Utan att snubbla!
Rakt in i klassrummet!
TJOHO!
Anne-Marie
som springer snabbt i högklackade skor, fnissar genom korridorerna och tänker... det här blir en bra dag!
ÖDMJUK
Bästa bloggbesökare,
Jag menar det verkligen,
Ni är goda besökare.
Med ödmjukhet,
Med vänliga hälsningar
Anne-Marie Körling
Jag menar det verkligen,
Ni är goda besökare.
Med ödmjukhet,
Med vänliga hälsningar
Anne-Marie Körling
UPPLEVELSE
Collage! Jag vet inte vad jag ska kalla det.
Kalla det vad ni vill. Vad upplever ni?
Anne-Marie
SOMMER citat
Den danske barnspykologen
Dion Sommer:
Solisten ska utveckla sin individualitet,
men måste göra det i exakt överensstämmelse
med den orkester hon uppträder tillsammans med
.
Detta gillar jag!
Mycket.
Boken rekommenderar jag storligen!
Dion Sommer:
Solisten ska utveckla sin individualitet,
men måste göra det i exakt överensstämmelse
med den orkester hon uppträder tillsammans med
.
Detta gillar jag!
Mycket.
Boken rekommenderar jag storligen!
SKOLA - en ide knappast en plats
Jag skissar på ordet skola.
Det är inte en fysisk plats - det är en idé.
Idén rör på sig hela tiden.
Samrörelse!
Anne-Marie
SKYLTDOCKAN
Vad tänker skyltdockan? Alla dessa förbipasserande? När stannar människor upp för att blicka tillbaka?
Det passeras så mycket. Går förbi. Ostannandes. Så är vi människor. Vi skyndar oss vidare. Så tänkte jag när jag stannade upp för att klä denna manliga skyltdocka i ord. Det är en lek. Jag stannar för att kameran fångar in något. Det är en stunds evighet innan jag också springer vidare. Så är det. Vi skyndar.
Anne-Marie
POSITIVT SKVALLER
Det enda skvaller jag far med.
Tar det positiva före det negativa.
Det gör gott och det är meningen.
Så här gör man:
1) Förhållningssätt - se det som är bra! (det motsatta är ointressant)
2) Visa att du ser det som är bra! (rikligt, mycket och blanda ordentligt. Sprid över alltsammans)
3) Se till att du ger feedback ständigt. Små åtbörder bättre än stora åthävor.
4) Berätta frikostigt om det du ser och sprid det till andra lärare, elever, mammor och pappor.
5) Ingen mår dåligt av det här.
6) Glöm inte att vara sann, ärlig och förstärk medvetet utan överdrifter.
7) Gör om alltsammans dagligen.
8) Lär dig se mer av detta. Glöm inte att göra upptäckter. Tala om det du ser!
Jag vet ingen som farit illa av detta skvaller. Jag har bara skapat lite annat sätt att se på saker och ting.
När det gäller ungar, elever och tonårsbarn så har de rätt att få känna tilltro till sin förmåga och sina strävanden.
Anne-Marie
Tar det positiva före det negativa.
Det gör gott och det är meningen.
Så här gör man:
1) Förhållningssätt - se det som är bra! (det motsatta är ointressant)
2) Visa att du ser det som är bra! (rikligt, mycket och blanda ordentligt. Sprid över alltsammans)
3) Se till att du ger feedback ständigt. Små åtbörder bättre än stora åthävor.
4) Berätta frikostigt om det du ser och sprid det till andra lärare, elever, mammor och pappor.
5) Ingen mår dåligt av det här.
6) Glöm inte att vara sann, ärlig och förstärk medvetet utan överdrifter.
7) Gör om alltsammans dagligen.
8) Lär dig se mer av detta. Glöm inte att göra upptäckter. Tala om det du ser!
Jag vet ingen som farit illa av detta skvaller. Jag har bara skapat lite annat sätt att se på saker och ting.
När det gäller ungar, elever och tonårsbarn så har de rätt att få känna tilltro till sin förmåga och sina strävanden.
Anne-Marie
MOBILSKRIV
"Min FRAMTIDSMOBIL
Min framtidsmobil kommer att vara den ultimata framtidsmobilen. Den ska ha UniversumGPS i sig. Man ska zooma jättemycket så att man kan se sig själv där man står eller går. Den har lögndetektor och en inbyggd väderbestämmare som bestämmer vad det ska bli för väder. Håller man i den blir man odödlig. Den innehåller också alla TVkanaler i hela världen. Man kan se vilken film eller serie man vill,. Den har ett superbatteri och en luftrenare. Den har en minidammsugare som suger upp smuts jättebra och bränner det i mobilen på ett miljömässigt vis.
Man kan också göra egna tv-kanaler i mobiler. Ifall du tappar mobilen kommer den alltid tillbaka. Man behöver inte ens hålla den för den svävar intill dig. Det går också att använda mobilen till att andas med under vattnet om man håller mobilen intill munnen. Du kan också sväva ifall du lägger mobilen i skon eller så håller du den i och trycker på en knapp så du blir tyngdlös. Med hjälp av mobilen kan du prata på alla världens språk. Det finns en knapp som tar bort alla sår och skador. Det finns också en knapp som gör att du kan hyptnotisera. Den har också holygramtv. Den har en gigantisk telefonbok som kan alla nummer. Den har också ultraminne. Man kan sno andras låtar, teman, bilder osv. Den har en inbygd spåman.
Mobilen är helt oförstörbar. "
ELEV I ÅRSKURS FEM - LEKTIONSTANKE - MIN FRAMTIDSMOBIL - SKRIV SÅ DET KNAKAR - GRÄNSLÖSA IDÉER.
Detta är ett ELEVGENSVAR på lektionsidén som föddes av att undervisa med mobilen i klassrummet. Jag förstår inte hur man kan gå förbi det som intresserar eleverna. Så här blev det. Framtidstänket! I deras ålder kunde jag inte ens föreställa mig någon bärbart att tala i... jo Walkie-Talkie... om någon nu vet vad det är.
MÄRKA ORD
Det gör jag,
Märker ord.
Jag upptäcker dem.
Att märka ord är inte riktigt bra om man märker andras ord.
Däremot får man gärna märka tidningarnas och böckernas ord.
Om man inte märker dem... ja då har man nog inte läst.
Anne-Marie
LJUSHUVUD OM NATTSVART
Ekonominyheterna beskriver det nattsvarta läser jag.
I varje stad och i varje större samhälle ser jag inte något av det nattsvarta.
Vi har upplysta gator, parker och hus.
Nattsvart... knappast!
Den nattsvarta liknelsen fungerar inte i det moderna och rika samhället.
Bättre vore om man skrev
Det är blinkande varningsljus.
Eller det stannarödaskenet som blinkar där vi ska gå eller köra.
Det är nog så allvarligt.
För en framtida utdelning måste vi tänka långsiktigt.
Till detta behövs det riktat ljus.
Annars blir det tids nog mörka, svarta nätter.
Nattsvart!
Detta är inte en lek med ord.
Jag är ett ljushuvud.
Anne-Marie
I varje stad och i varje större samhälle ser jag inte något av det nattsvarta.
Vi har upplysta gator, parker och hus.
Nattsvart... knappast!
Den nattsvarta liknelsen fungerar inte i det moderna och rika samhället.
Bättre vore om man skrev
Det är blinkande varningsljus.
Eller det stannarödaskenet som blinkar där vi ska gå eller köra.
Det är nog så allvarligt.
För en framtida utdelning måste vi tänka långsiktigt.
Till detta behövs det riktat ljus.
Annars blir det tids nog mörka, svarta nätter.
Nattsvart!
Detta är inte en lek med ord.
Jag är ett ljushuvud.
Anne-Marie
KOMMENTAR BLIR SJÄLVSTÄNDIG
Det är märkligt hur specifika författarens behov är. Pratade med en kollega om detta idag, hur små irritationsmoment kan underminera hela processen, fel tröja, otvättat eller för tvättat hår, fel motiv på kaffekoppen, fel väder, eller fel tidpunkt på dagen. Victor Hugo lär enligt legenden oftast ha skrivit naken, han bad tjänaren bära undan hans kläder och lämna honom ostörd med endast penna och papper. Jag finner ofta att lite privat skådespelande är bra för kreativiteten. Det ändlösa behovet att klippa av jagets bojor. Jag skriver oftast som man. Eller alkoholiserad 40-åring.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Min dotter skriver kommentar till mitt inlägg om skrivprocessen som uteblev!
Nu får jag ångest över hennes skrivprocess.
Skriva som en alkoholiserad 40 åring?
Jag är en väldigt nykter 50 åring.
Vad har hänt?
Fniss!
Anne-Marie
ORDLEK - VALFRIHET
Valfrihet
Jag älskar valar i frihet
Valfläsk
Det äter inte jag
Valfiske
Det borde vara förbjudet
Vallöfte
Tömmer ni havet - ger jag igen.
Valbar
Jag har aldrig sett en klädd val
Vallokal
Måste vara ocean och hav
Valkrets
Alla valar runt omkring
Valfusk
En liten utklädd val
Valnöt
Svår nöt att knäcka. Har inga val! Fattar inte.
Valium
? hur kom det in här?
Valkuvert
Det kuvertet skulle jag vilja se
Valrörelse
När valens rörelse syns ovanför ytan.
Valsa
Va? Vad sa valen?
Valapparat
Fniss!
Anne-Marie
som leker med ord. Jag gillar valar.
Tråkigt, knäppt och tja...varför inte.
Jag är snart femtio så jag behöver inte längre skämmas.
Jag älskar valar i frihet
Valfläsk
Det äter inte jag
Valfiske
Det borde vara förbjudet
Vallöfte
Tömmer ni havet - ger jag igen.
Valbar
Jag har aldrig sett en klädd val
Vallokal
Måste vara ocean och hav
Valkrets
Alla valar runt omkring
Valfusk
En liten utklädd val
Valnöt
Svår nöt att knäcka. Har inga val! Fattar inte.
Valium
? hur kom det in här?
Valkuvert
Det kuvertet skulle jag vilja se
Valrörelse
När valens rörelse syns ovanför ytan.
Valsa
Va? Vad sa valen?
Valapparat
Fniss!
Anne-Marie
som leker med ord. Jag gillar valar.
Tråkigt, knäppt och tja...varför inte.
Jag är snart femtio så jag behöver inte längre skämmas.
TYSTA TANKAR
Här skrattade jag åt en annan sak. Om ni skrattar vet jag inte... men då kan ni kanske läsa något som får er att tänka på något annat...
http://lumaol.wordpress.com/2008/01/21/bryt-mot-alla-regler/
Anne-Marie
http://lumaol.wordpress.com/2008/01/21/bryt-mot-alla-regler/
Anne-Marie
FREON BLOGG
Oj vad jag skrattade åt en sak på Freon Blogg.
Leta... där om ni vill veta varför.
Om ni inte hittar just det jag skrattade åt så hittar ni något viktigt att läsa.
http://www.freonfilm.com/blog/2008/01/i-som-i-inglorious/
Anne-Marie
Leta... där om ni vill veta varför.
Om ni inte hittar just det jag skrattade åt så hittar ni något viktigt att läsa.
http://www.freonfilm.com/blog/2008/01/i-som-i-inglorious/
Anne-Marie
KAN INTE SKRIVA
Skrivprocessen!?
Vilken process?
Jag letar efter pennor, papper och alla ord som inte vill komma ned och sätta sig ordentligt.
Jag tampas med en bok som inte vill sig. Den sätter punkter själv. Inte alls vänlig i tonen.
Jag fångar in ord till en artikel. När jag väl hamrat in dem där de ska vara så blir budskapet inte alls det jag vill förmedla. Då svär jag över orden... och sätter utropstecken bakom mig själv.
Vad tror du!
Jag skriver en idé. Väl nedskriven så är det ingen idé att skriva mer.
Bloggen fungerar som plåster på såren. Där kan jag skriva. Iallafall skriver jag där. Jag tror jag behöver en endaste endaste människa som lägger en hand på min axel och säger... jomääääääääääänvisst... det går ju framåt.
- Titta...så vackert det blev. Nästan en hel mening...
Innan jag raderar ut alltsammans med ett snabbt tryck på deleteknappen.
Känsliga saker detta med skrivande.
Anne-Marie
MOBILEN I SKOLAN
Förfinade stöldmetoder. Förlåt jag menade förfulade stöldmetoder.
Nu stjäls simkortet under det att själva mobilskalet finns kvar i elevjackan.
Anne-Marie
VA - FÅR MAN LEDIG DÅ MAN FYLLER 50
Va - ledigt när man fyller femtio?
Kotym inom vissa företag hörde jag.
Är det en sådan stor grej?
Jag försöker hålla mig stadigt på den realistiska sidan av det hela.
Fortfarande 49... en dag senare, jag har en vänjesträcka, är jag över på andra sidan femtiostrecket.
Så farligt är väl inte det.
Winston Churchill sa - Om du är i helvetet fortsätt gå.
Det gäller för paradiset också. Men där får man väl hoppa, dansa och skratta, skrutta omkring som man vill.
Det kanske blir mer av det när man kommit upp sig i åldern.
Så ungefär.
Alla ord här ovan kan ses som besvärjelser.
Anne-Marie
MEDVETENHETENS FRÅGA
Jag samtalade med en VD som genomgående ersatte allt flaskvatten med kranvatten där de höll sina seminarier, möten, samtal, utvecklingstankar... Det är en sådan liten sak... att gå till källan. Inte över ån efter det där berömda vattnet. Vi kan begära det vi har absolut där vi står. Den ledande frågan är hur medvetna vi är om att vi själva kan göra en liten skillnad var vi än är.
- Något att dricka?
- Ja tack HEMTAPPAT vatten... härifrån.
Ren lyx egentligen!
Anne-Marie
GRANEN VILL INTE
Granen mår dåligt. Alltså ni vet den där som vi plockar in till julen.
Det är ett symptom. Själva granen får vara symbol för det andra som mår dåligt.
Ekorren som satt i tallegren... Tallen... Ekorren... och tja ... om granen inte mår bra så mår det runt granen inte heller bra. Granen vill ha minst två minusgrader.
Jag vill också ha två minusgrader. Jag är människa. Jag har ställt till det. Jag lovar att försöka acceptera en lång återhämtningstid för granen. Jag lovar att kyla ned mitt habegär. Det blir inte minus två grader om jag hjälper till att hetta upp ekonomin och köper förbrukningsvaror som inte betyder något för mig.
Anne-Marie
Det är ett symptom. Själva granen får vara symbol för det andra som mår dåligt.
Ekorren som satt i tallegren... Tallen... Ekorren... och tja ... om granen inte mår bra så mår det runt granen inte heller bra. Granen vill ha minst två minusgrader.
Jag vill också ha två minusgrader. Jag är människa. Jag har ställt till det. Jag lovar att försöka acceptera en lång återhämtningstid för granen. Jag lovar att kyla ned mitt habegär. Det blir inte minus två grader om jag hjälper till att hetta upp ekonomin och köper förbrukningsvaror som inte betyder något för mig.
Anne-Marie
BLOGGBESÖKARE Från när och fjärran
Google Analytics... lite kul.
Min dotter lärde mig hur man kan se varifrån besökare kom...
Så här såg det ut bland mina besökare:
New York (USA)
Pennsylvania (USA)
Massachusetts (USA)
Madrid (SPanien)
Venissieux (Frankrike)
Rosrath (Tyskland)
Mettman (Tyskland)
Tubingen (Tyskland)
Riswijk (Holland)
Cambodja
Voorburg (Holland)
Vaasa (Finland)
Helsinki (Finland)
Nurmijärvi (Finland)
Köpenhamn (Danmark)
Edinburgh (GB)
Bergen (Norge)
Sandefjord (Norge)
Moss (Norge)
Drobak
Ski
samt Sverige lite här och var... och allra flest...
Jag bugar och bockar i alla väderstreck.
Hej och Hå,
Anne-Marie
Min dotter lärde mig hur man kan se varifrån besökare kom...
Så här såg det ut bland mina besökare:
New York (USA)
Pennsylvania (USA)
Massachusetts (USA)
Madrid (SPanien)
Venissieux (Frankrike)
Rosrath (Tyskland)
Mettman (Tyskland)
Tubingen (Tyskland)
Riswijk (Holland)
Cambodja
Voorburg (Holland)
Vaasa (Finland)
Helsinki (Finland)
Nurmijärvi (Finland)
Köpenhamn (Danmark)
Edinburgh (GB)
Bergen (Norge)
Sandefjord (Norge)
Moss (Norge)
Drobak
Ski
samt Sverige lite här och var... och allra flest...
Jag bugar och bockar i alla väderstreck.
Hej och Hå,
Anne-Marie
SOLDYSTRARE
Det är dystert utan sol. Jag tittar ut över vädret utanför. Det är så grått.
Mina elever är så trötta. De orkar inte riktigt. Trötthet. Det är något dystert i vädret.
Tungt. Vi samtalade lite om detta idag. Dystervädret! Det är svårt utan ljus, utan
sol, utan blå himmel, det är blött, lekfattigt. Soldystert.
Det utanför klassrummet påverkar det som är därinne.
Det går inte riktigt att komma ifrån.
Just nu är det gråväder.
Anne-Marie
SPRÅKOMSORG
Det går att välja sina ord. Det går att göra annorlunda med ord. Det vilar en försening i orden. Därför skyddar de. "En örfil kan undvikas när som man ingen ger." (Bellman). Orden äger begränsningar. Allt kan inte förklaras med ord. En hand på en kind. Värmen mellan handen och kinden låter inga ord komma mellan.
Ord för mig är hela världar. Oändligt stora.
Ett litet ord kan föra oss vida omkring.
Anne-Marie
Ord för mig är hela världar. Oändligt stora.
Ett litet ord kan föra oss vida omkring.
Anne-Marie
Quoating OSCAR WILDE
Oscar Wilde
"JAG ÄR INTE TILLRÄCKLIGT UNG FÖR ATT VETA ALLTING"
Med detta citat levande i mig åker jag iväg till mina unga elever.
Jag vet något som inte de vet.
Anne-Marie
"JAG ÄR INTE TILLRÄCKLIGT UNG FÖR ATT VETA ALLTING"
Med detta citat levande i mig åker jag iväg till mina unga elever.
Jag vet något som inte de vet.
Anne-Marie
LÄROSÄTE
Lärosäte!
Det är en stol att sitta i det!
Där skulle man slå sig ned.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 11
Det var en gång en liten tåfamilj. De var för evigt sammankopplade. Detta gjorde ibland att irritationen mellan tårna blev trängd. Skavandet i skor. Trampandet på tår. Ja, allt det där som fötter kan råka ut för, och tår i synnerhet. Tåfamiljen hade varit med på festligheter. Fötternas ägare hade pressat in tårna i en smal och elegant sko. Men hög klack och ...
- Jag hatar fåfänga, sa den stora tån. Fåfänga gör mig vansinnig.
- Varför finns det skor... pep den mittersta tån. Berätta. Varför gör man skor som ser ut som precis tvärtom än hur vi tår har det...
- Ja,,, grymtade stora tån, som envisades med att räta ut sig. Det är väl så det är. Man ska trängas in mot sin vilja. Det finns skolor också. Där man gör på samma sätt. Små tår ska passa in... skällde stora tån.
- Jag vill inte passa in sa lilltån. Jag vill passa ut.
- Det går inte. Det enda vi kan göra är att göra oss påminda. Skava tillbaka lite. Vi erbjuder skoägarinnan lite skoskav och nageltrång...
I detta enades den lilla tåfamilj. De började tänka i banor av hämnd. De skulle minsann....
Jag försökte skriva vänligt. Men sagan blir alltid så här. Jag förstår inte mig på dem. Och javisst. Igår odlade jag min fåfänga. Var på stort kalas, utstajlad, insmilad, målad, utstyrd, snajsig och som pricken över iet... fullkomligt underbart vackra skor. Höga klackar, vacker form, Jag lät försiktigt, observera att jag faktiskt skrev försiktigt, min fot glida in i den vackra skon. Att jag sedan vinglade hit och dit på de höga smala klackarna hör inte till saken.
- Aj... nä nu... nu ger sig tårna till känna.
Anne-Marie
UTSIKTER FRÅN EN PLATS
Om vi står intill varandra i detta rum,
kan vi aldrig vara helt överens om utsikten.
Fönstrens ögon blickar i olika riktningar.
Det betyder också att ljuset utifrån når oss i rummet med olika styrka.
Vi kan aldrig vara rörande överens.
Vi kan bara röra oss i riktningen där vi kan mötas.
Det betyder respekt för det vi uppfattar och ser
och det golv och tak inom vilka vi gör våra ord.
Anne-Marie
CHAMPAGNE o CHOKLAD
Jag är barnsligt förtjust i
* fin choklad
* champagne
* kylskåpsmagneter
Jag är allvarligt förtjust i
* litteratur
* människor
* samtal
Jag är innerligt förtjust i
* pedagogisk nytänk
* aktivt ledarskap
* nyfikenhet
Jag fantastisk förtjust i
* elevers tänkande
* barns utveckling
* att leka kurragömma med en liten tvååring vid namn NINA!
Jag är ofantligt förtjust i
* vår globala värld
* globala omsorgstankar
* människans uppfinningsförmåga
Anne-Marie
* fin choklad
* champagne
* kylskåpsmagneter
Jag är allvarligt förtjust i
* litteratur
* människor
* samtal
Jag är innerligt förtjust i
* pedagogisk nytänk
* aktivt ledarskap
* nyfikenhet
Jag fantastisk förtjust i
* elevers tänkande
* barns utveckling
* att leka kurragömma med en liten tvååring vid namn NINA!
Jag är ofantligt förtjust i
* vår globala värld
* globala omsorgstankar
* människans uppfinningsförmåga
Anne-Marie
SANNINGAR OM ANNE-MARIE KÖRLING
Fick en utmaning av Monika Ringborg
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
LÖRDAG ÅTERIGEN
Det är lördagens regnväder, rusk och vikande vinkande grenar som skapar innanförklimatet. Här sitter jag och prisar mina väggar, mitt golv och mitt tak. Jag har det bra. Väldigt bra! Rorikt.
Anne-Marie
PROUST - 20 ÅRS AVSTÅND
En underbar meningsstig innan man kommer till boken ... skriver Marcel Proust i OM LÄSNING
Följ med till slutet...
Den bok ni alldeles nyss såg mig läsa i hörnet vid brasan i matsalen, i mitt rum, nedsjunken i fotöljen med virkat nackskydd, och uunder de sköna eftermiddagstimmarna bland parkens hasselbuskar och hagtorn, dit alla vinfläktar från de oändliga fälten så långt bortifrån kom och tyst lekte omkring mig och till mina förströdda näsborrar utan att yttra ett ord förde doften av klöver och esparsetten som jag ibland lyfte mina trötta ögon mot, den boken kan era ögon om de riktas mot den på 20 års avstånd inte tyda titeln på, och därför ska mitt minne, vars blick är mera lämpad för den sortens förnimmelser, tala om för er vilken den var: Kapten Fracasse av Theophile Gautier.
http://mobil.sr.se/site/index.aspx?offset=8&artikel=1783538&unitid=478
BOKINKÖP
Denna lördag läser jag två nyinköpta böcker...
ANSLAGET - en fullkomligt galet roligt bok om lappar på anslagstavlor - eller en skön drift med små lappar som sätts upp lite överallt på de anslagstavlor som finns runtomkringossvarsomhelst. Boken är antagligen skriven av Kjell Dahlin eller så har han verkligen hittat dessa lappar?
ex på lapp:
Fil kant i retorik ger privatlektioner på Södermalm.
Min specialitet är att konsten att snacka sig fri då man torskat i tullen.
RIng...
Den andra... ger jag eget utrymme...
Anne-Marie
ANSLAGET - en fullkomligt galet roligt bok om lappar på anslagstavlor - eller en skön drift med små lappar som sätts upp lite överallt på de anslagstavlor som finns runtomkringossvarsomhelst. Boken är antagligen skriven av Kjell Dahlin eller så har han verkligen hittat dessa lappar?
ex på lapp:
Fil kant i retorik ger privatlektioner på Södermalm.
Min specialitet är att konsten att snacka sig fri då man torskat i tullen.
RIng...
Den andra... ger jag eget utrymme...
Anne-Marie
VÄRMERIKTANDE FRÅGA
Mina elevers små själar bodde i mig under orostimmar.
Nu är de tillbaka där de hör hemma. Då återstår min själ.
Den behövde den värmeriktande frågan - Hur är det med dig just nu?
Anne-Marie
ORO runt KLASSEN
Bankrånet vet vi inget om.
Beväpnat rån i vår närhet.
Poliserna spanar och söker.
Flyktbilen intill skolan.
Skollarmet går. Inte det bekanta vanliga.
Det andra av det dovare slaget.
Vi sluter oss samman.
Håller oss ihop.
Jag älskar räknandets avprickande,
1-2-3--- vi är där - - 18-19.
Rutinernas trygghet.
Alla mina elever.
Skolan låser in och låser ut.
Elevernas själar är vilsna.
Dessa får jag härbärgera.
Jag mottager dem.
Sänder rumslighet.
Jag tar emot er, ni små.
Var i era känslor.
De är ofarliga.
Sitter hemma i min fofölj.
Plötsligt ensam och frysande.
All min värme är inom mig.
Runt en hoper av små själar.
Mina elever.
Anne-Marie
som plötsligt fick en fråga - Hur är det med dig nu? Välbehövlig. Värmeriktande fråga.
Beväpnat rån i vår närhet.
Poliserna spanar och söker.
Flyktbilen intill skolan.
Skollarmet går. Inte det bekanta vanliga.
Det andra av det dovare slaget.
Vi sluter oss samman.
Håller oss ihop.
Jag älskar räknandets avprickande,
1-2-3--- vi är där - - 18-19.
Rutinernas trygghet.
Alla mina elever.
Skolan låser in och låser ut.
Elevernas själar är vilsna.
Dessa får jag härbärgera.
Jag mottager dem.
Sänder rumslighet.
Jag tar emot er, ni små.
Var i era känslor.
De är ofarliga.
Sitter hemma i min fofölj.
Plötsligt ensam och frysande.
All min värme är inom mig.
Runt en hoper av små själar.
Mina elever.
Anne-Marie
som plötsligt fick en fråga - Hur är det med dig nu? Välbehövlig. Värmeriktande fråga.
SKO SIG
- Har du köpt nya skor, frågar mina elever.
Igen!
Då, precis då, vill jag tala om något helt annat.
Anne-Marie
Igen!
Då, precis då, vill jag tala om något helt annat.
Anne-Marie
MAGISTERN!
http://adjunkt.wordpress.com/2008/01/08/vemodigt/
hälsa från mig. Bara läs, läs, läs, läs, läs...
Anne-Marie
hälsa från mig. Bara läs, läs, läs, läs, läs...
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD
<<<<>>>>
Väl inne i boken
kommer man ut på
andra sidan.
>>>><<<<<
Anne-Marie
Väl inne i boken
kommer man ut på
andra sidan.
>>>><<<<<
Anne-Marie
MOT LÄXOR
När lyssnar vi på våra elever?
Barnkonventionen understryker BARNETS bästa. Barnet är förklarad i bestämd form och i singularis. Jag vill skriva en skolkonvention där vi inhyser begreppet ELEVEN, i bestämd form, i singularis. En individ, ett unikum, med rätt att uttrycka sitt liv i ord och handling.
Anne-Marie
BREV FRÅN MARCEL PROUST
MARCEL PROUST skrev... och skriver in sig i mig... likt ett brev. Jag önskar att det inleddes med -
Kära Fröken Anne-Marie,
>>>><<<<
Jag tror att livet plötsligt skulle framstå som underbart om vi ställdes inför hotet att dö som ni beskriver. Tänk bara hur många projekt, resor, kärleksförhållanden och studieuppgifter det - vårt liv - döljer för oss, osynliggjorda av vår lättja som, säker på en framtid, fördröjer dem i all oändlighet. Men hur underbart skulle inte allt detta framstå inför hotet att det skulle vara omöjligt för all framtid! AH, om bara katastrofen inte inträffar den här gången kommer vi inte att gräma oss över att vi inte besökte Louvrens nyöppnade salar, att vi inte kastade oss för fötterna på fröken X, att vi inte reste till Indien.
Katastrofen inträffar inte, vi gör inget av det vi föresatt oss att göra därför att vi finner oss återbörde till
vårt normala liv, där försumligheten dämpar våra önskningar. Och ändå skulle vi inte ha behövt katastrofen
för att kunna leva i nuet. Det hade varit tillräckligt att minnas att vi är människor och att döden kan hälsa på
redan i kväll.
>>>><<<<
och att det avslutades med,
Din förtrogne Marcel!
Nuets brist på klocka. Varför är vi aldrig riktigt där. Vi tittar bakåt... och vi längtar framåt. Samtidigt har vi just nu en möjlighet att ansvara för framtiden, lära av dåtiden och göra något alldeles, alldeles precis nu.
Anne-Marie
Källa;
Alain De Button: LÅT PROUST FÖRÄNDRA DITT LIV. Brombergs Förlag 2007
BLOGG-BLOD
"Det är tre små pojkar som flinande springer över det svartnade golvet och som stannar lika hastigt som om de ertappats mitt i brottsakten när de ser oss. Vi stirrar på varandra likt vilda hundar, den där passerande förvåningen över att vi tycks vara vuxna, som ganska snart ersätts med ett upproriskt nästan hotfullt flin, whateva?"
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/utflykter-till-frorten-och-indeed.html
BLOGGBLODET? Det flyter... tjockt!
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/utflykter-till-frorten-och-indeed.html
BLOGGBLODET? Det flyter... tjockt!
Anne-Marie
KOMMENTAR OM SIN LÄRARE
Jag är klädd för att föreläsa. Kavajigare. Snajsigare (Saras betraktelsers ord) . Högklackat... ja ni vet...
En elev sluter samman med mig
- Anne-Marie
- Hmmm
- Du ser ut som en fröken när du går i korridoren
- Hmmm (hihihi)
- Du gör det... egentligen ser du ut som en fröken alltid.
- Ja...
- Du är en fröken. Visst?
JAPP! Det är jag! En fröken!
Anne-Marie
FEST PÅ MIN BLOGG
FEST PÅ MIN BLOGG!
Jag önskar HÅLLA SALONG!
Marcel Proust skrev om detta i På spaning efter den tid som flytt...
Dessa rika 1700tals damer som höll salong... litterära och lite allmänna för somliga...
Den tiden är borta och förbi... men vet man om att historien har vingslag... då kan man återinföra...
Jag skulle så gärna vilja hålla salong
För att blogghedra bloggvänner skulle jag hålla salong med
Plommenad (Kersti kommer, vill dock inte ha pölsa! Fast hon älskar det.)
Lilla B
Victoria (som blev så glad, så glad. Vi är också så glada, så glada)
Lussiana (jovisst kommer hon... bärandes på perspektiv på annat)
Livsbloggen (kommer med ord, dikt och verklighet)
Språkmakargatan
Asapasa (tackade gladeligen JA)
Saras betraktelser (som hälsade med ett sådant härligt skratt, kommer)
ITmamman (som vill komma och träffa oss allihop)
Pumans dotter (vill absolut inte missa detta...men vill ha hett gott kaffe)
Petite Haydee (som blev så glad så glad att hon hoppade)
Klurig, lurigt och roligt i skolan (kommer med ber oss ha överseens om sen ankomst)
Bloggblad
Annis
Monika Ringborg (Hennes inbjudan låg kvar på köksbordet...givetvis kommer hon)
Metabolism (de är tre och de kommer fullmatade med visa ord)
Jojkande Victoria
Sassas samlade
Hypergraphica
Madonnan (Ler och säger att hon kommer)
Magdas blogg (kommer med sällskap in i sällskapet)
Bodil Malmsten
Ina (som knackade på och sa jag kommer, jag kommer... serveras PÖLSA?)
Om jag fick lägga till några, HÅLLA SALONG var nog ett kvinnligt fenomen, manliga bloggare blir det
Tysta tankar
Adjunkt
Magistern
Fredrikbloggen
Kroksmark
Ledarbloggen
Pensionärer och tåg.
Freon
Nima (tyckte att det var en suverän idé så han kommer)
Peter Englund
Marcus Birro
Svenskläraren kommenterar (Martin, Svante, Carl-Johan)
Karlbergs debattsidor
David W blogg (som också skulle få duka, laga mat, välja vin... om ingen annan lägger sig i)
Jag skulle njuta av diskussionen. Som ordgivare skulle jag bjuda in min redaktör (hon skrattade och sa - vad har du nu hittat på Anne-Marie? och så lovade hon att fördela ordet rättvist, respektfullt, generöst och med glädje. Ja, det visste jag!)
Nästa HållaSalong utannonseras i god tid.
Nu tänker jag bara i ord.
Det blir ordrikt.
Dans? Tja... ta med en självspelande svart flygel... så visst...
Jag vill inte utesluta någon... om du känner dig oinbjuden... så knacka på... och kom! Rum finns. Stolar finns. Mat finns. Vin finns. Allt finns. Du skapar festen!
Anne-Marie
Jag önskar HÅLLA SALONG!
Marcel Proust skrev om detta i På spaning efter den tid som flytt...
Dessa rika 1700tals damer som höll salong... litterära och lite allmänna för somliga...
Den tiden är borta och förbi... men vet man om att historien har vingslag... då kan man återinföra...
Jag skulle så gärna vilja hålla salong
För att blogghedra bloggvänner skulle jag hålla salong med
Plommenad (Kersti kommer, vill dock inte ha pölsa! Fast hon älskar det.)
Lilla B
Victoria (som blev så glad, så glad. Vi är också så glada, så glada)
Lussiana (jovisst kommer hon... bärandes på perspektiv på annat)
Livsbloggen (kommer med ord, dikt och verklighet)
Språkmakargatan
Asapasa (tackade gladeligen JA)
Saras betraktelser (som hälsade med ett sådant härligt skratt, kommer)
ITmamman (som vill komma och träffa oss allihop)
Pumans dotter (vill absolut inte missa detta...men vill ha hett gott kaffe)
Petite Haydee (som blev så glad så glad att hon hoppade)
Klurig, lurigt och roligt i skolan (kommer med ber oss ha överseens om sen ankomst)
Bloggblad
Annis
Monika Ringborg (Hennes inbjudan låg kvar på köksbordet...givetvis kommer hon)
Metabolism (de är tre och de kommer fullmatade med visa ord)
Jojkande Victoria
Sassas samlade
Hypergraphica
Madonnan (Ler och säger att hon kommer)
Magdas blogg (kommer med sällskap in i sällskapet)
Bodil Malmsten
Ina (som knackade på och sa jag kommer, jag kommer... serveras PÖLSA?)
Om jag fick lägga till några, HÅLLA SALONG var nog ett kvinnligt fenomen, manliga bloggare blir det
Tysta tankar
Adjunkt
Magistern
Fredrikbloggen
Kroksmark
Ledarbloggen
Pensionärer och tåg.
Freon
Nima (tyckte att det var en suverän idé så han kommer)
Peter Englund
Marcus Birro
Svenskläraren kommenterar (Martin, Svante, Carl-Johan)
Karlbergs debattsidor
David W blogg (som också skulle få duka, laga mat, välja vin... om ingen annan lägger sig i)
Jag skulle njuta av diskussionen. Som ordgivare skulle jag bjuda in min redaktör (hon skrattade och sa - vad har du nu hittat på Anne-Marie? och så lovade hon att fördela ordet rättvist, respektfullt, generöst och med glädje. Ja, det visste jag!)
Nästa HållaSalong utannonseras i god tid.
Nu tänker jag bara i ord.
Det blir ordrikt.
Dans? Tja... ta med en självspelande svart flygel... så visst...
Jag vill inte utesluta någon... om du känner dig oinbjuden... så knacka på... och kom! Rum finns. Stolar finns. Mat finns. Vin finns. Allt finns. Du skapar festen!
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD
Begränsa inte - Begrunda.
Jag tycker inte om begränsningar. Jag tycker om avgränsningar. Jag tycker inte om begränsningar. Avgränsningar kan vara ett sätt att titta närmare på. Begränsningar tvingar in i något som man sedan behöver trotsa. Jag vill ut. Det är så begränsat. Begrunda! Be om grund att stå på.
Jag kände mina begränsningar idag... herregud... jag fyller snart 50... och därmed är det sagt. Jag säger det mest för att vänja mig. Det ni. Jag överträder en slags gräns... och det betyder kanske en slags avgränsning mot de yngre åren. Jag som känner mig så himla ung. Som en liten unge. Sanningen är den att man aldrig blir riktigt stor. Man rynkar ihop sig kring inre ungdomlighet, det är allt.
Anne-Marie
ANNERSTASKOLAN Huddinge
Jag hade roligt.
Ni var bra!
Ville bara att ni skulle veta det.
Anne-Marie
Ni var bra!
Ville bara att ni skulle veta det.
Anne-Marie
GOOGLE ANALYTICS 2
Det var lite roligt att titta på hur det ser ut... jag har på två dagar haft 222 unika besökare, jag vet ungefär hur de kommer till min blogg... jag har haft 412 bekanta besökare... och sammantaget har mina läsare läst väldigt många sidor...
Jag blir lite rörd. Tänk om jag kunde ta er i hand och säga - Välkommen. Då skulle jag göra det.
Jag ser också en del besökare jag inte visste om, som inte trycker ned några ord här, och som återkommer med regelbundenhet, tja... på två dagars analys... Det var lite som att få syn på er. Och vet ni... det värmde.
Jag har gluttat in bakom kulisserna - för att göra det bildligt. Google Analythics.
Fniss. Tack ni alla.
Tack.
Anne-Marie
Jag blir lite rörd. Tänk om jag kunde ta er i hand och säga - Välkommen. Då skulle jag göra det.
Jag ser också en del besökare jag inte visste om, som inte trycker ned några ord här, och som återkommer med regelbundenhet, tja... på två dagars analys... Det var lite som att få syn på er. Och vet ni... det värmde.
Jag har gluttat in bakom kulisserna - för att göra det bildligt. Google Analythics.
Fniss. Tack ni alla.
Tack.
Anne-Marie
GOOGLE ANALYTICS
Nu kan jag följa min bloggs utveckling. Märkligt att se sin blogg i siffror och procentsatser. Jag upptäckte att läshastigheten och läsförmågan hos besökarna är hög. Vi är nog alla snabbläsare. Detta är ett fort, fort media.
Jag blev lite rädd för mångorden och långmeningarna. Kan man skriva långt och tidskrävande här?
Går det att utveckla idéer i korta fraser? Jag har nu fler frågor kring bloggen än jag hade innan jag läste Google analythics.
Anne-Marie
Jag blev lite rädd för mångorden och långmeningarna. Kan man skriva långt och tidskrävande här?
Går det att utveckla idéer i korta fraser? Jag har nu fler frågor kring bloggen än jag hade innan jag läste Google analythics.
Anne-Marie
FÖRELÄSA ANNERSTASKOLAN
Idag föreläser jag.
Återkommer till en skola där jag varit tidigare.
En slags efterläsning. Reflektionsmöte.
Jag ska tala om hur vi lyckas med läsning.
Det är en stor uppgift.
Demokratisk.
Djup demokratisk.
Jag ska tala om förutsättningar, förväntningar, förhoppningar, förhållande. förhållningssätt och förståelse.
Ni som lyssnar på mina ord och tankar har här en liten plats att gensvara, tycka, fråga och tänka på.
Anne-Marie
KNAPPAST PÅ ALLVAR
Knappast knappask!
Anne-Marie
som inte kan låta bli att leka med orden. Bilden kommer först. Orden kommer sedan,
KÖRLINGS ORD - HÖGLÄSA
Körlings ord:
BERÖRA TEXTEN MED SIN RÖST - HÖGLÄSA!
Anne-Marie
IDÉ
Jag har fått en idé! Den ska jag ta med mig till skolan.
Anne-Marie
BOKLÄSARKONVENTIONEN
BOKLÄSARKONVENTIONEN... nytt begrepp
En bokläsares rättigheter.
Jag myntade begreppet men lånade artiklarna ur Daniel Pennacs bok - SOM EN ROMAN...
Brombergs förlag, 2001
http://svensklararen.blogspot.com/2008/01/boklsarkonventionen_16.html
Läs mer på Svensklärarbloggen... där skriver jag också.
Allt gott kära läsare...
Anne-Marie
En bokläsares rättigheter.
Jag myntade begreppet men lånade artiklarna ur Daniel Pennacs bok - SOM EN ROMAN...
Brombergs förlag, 2001
http://svensklararen.blogspot.com/2008/01/boklsarkonventionen_16.html
Läs mer på Svensklärarbloggen... där skriver jag också.
Allt gott kära läsare...
Anne-Marie
TANGLED UP IN BLUE
"Tangled up in blue"
Bob Dylan.
Jag har en period av Bob Dylan. Det är språket. Det där vridandet runt. Tangled up... jag förälskar mig i orden. Snurrar med. Blood on the tracks.
What is the purpose of changing horses in midstream?
Det är en fråga det!
Anne-Marie
GLÄDJEDÖDARE
Jag kan inte tänka mig ett fulare ord...
Glädjedödare!
Då gör jag nytt och skapar
Glädjelevare!
En glädjelevare är glädjedödarens motsats.
Bara så att ni vet.
Anne-Marie
Glädjedödare!
Då gör jag nytt och skapar
Glädjelevare!
En glädjelevare är glädjedödarens motsats.
Bara så att ni vet.
Anne-Marie
TILL ALLA och ENVAR
Anne-Marie
BEAT BEATLES
Igår spelade jag Beatles i klassrummet.
Högt!
Vi har läst Jules Verne "En världsomsegling under havet" och lyssnade på Beatles YELLOW SUBMARINE.
VI lyssnade också på LOVE, LOVE ME DO... ur vilken vi noterade att John och Paul, Ringo och Harrisson sjöng ordet love säkerligen 28 gånger. Om inte fler. Eleverna gungade i takt. Det gjorde jag också.
Beatles ... nostalgi för mig.
Beatles ... nytt kunskapsområde för eleverna.
Anne-Marie
VÄLJA
Man kan välja sina ord.
Ordomsorg!
Anne-Marie
PÖLSA
Kersti svarade omedelbart på mitt inlägg.
Hon sa ... jag gillar pölsa men det vågar jag nästan inte berätta för någon...
och så säger hon det till mig...
- JAG SOM ÄLSKAR PÖLSA!
Det har jag aldrig sagt till någon heller.
Då var det sagt.
Till handling Kersti,
Nu träffas vi och äter Pölsa... och så startar vi föreningen För Pölsans Vänner.
Fniss.
Fnitter.
Anne-Marie
som tänker att ordet PÖLSA är fult men smakar gott i munnen. Massor av rödbetor ska det vara också. Men om man petar i ordet PÖLSA betyder inte det LUNGMOS... (äääääckliiiiigt, som en liten tvååring i min närhet säger).
Hon sa ... jag gillar pölsa men det vågar jag nästan inte berätta för någon...
och så säger hon det till mig...
- JAG SOM ÄLSKAR PÖLSA!
Det har jag aldrig sagt till någon heller.
Då var det sagt.
Till handling Kersti,
Nu träffas vi och äter Pölsa... och så startar vi föreningen För Pölsans Vänner.
Fniss.
Fnitter.
Anne-Marie
som tänker att ordet PÖLSA är fult men smakar gott i munnen. Massor av rödbetor ska det vara också. Men om man petar i ordet PÖLSA betyder inte det LUNGMOS... (äääääckliiiiigt, som en liten tvååring i min närhet säger).
PUH!
Hela kvällarna skriver jag...
PuH!
Behöver blommor och choklad!
Behöver suddigum och musik!
Behöver samtal och respons!
Livet är inte bara ord!
Något ordlöst måste förnimmas.
Anne-Marie
PuH!
Behöver blommor och choklad!
Behöver suddigum och musik!
Behöver samtal och respons!
Livet är inte bara ord!
Något ordlöst måste förnimmas.
Anne-Marie
ORDRIKT
http://plommenad.blogg.se/1200063652_ord.html?7F297564-D0EE-E4B2-A1611304FCB1ED45
Bara gå dit... hitta kalasbyxor, jumper och finn ett och annat nytt ord också. Ta med er mina tankar och min vänskaplighet... besök Kersti.
Anne-Marie
Bara gå dit... hitta kalasbyxor, jumper och finn ett och annat nytt ord också. Ta med er mina tankar och min vänskaplighet... besök Kersti.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 10
Det var en gång en liten tåfamilj...
- Det är svårt att vara handlingskraftig när man är en tå, sa den stora tån bekymrat.
- Vicka på dig lite, sa mellantån, jag sitter mitt i.. klistret.
- Skulle inte vi sjunga har den äran... för någon idag... undrar den lilla lilla tån.
- Jo just det... klara färdiga gå... skrek den näst minsta tån.
- Nej, skrek de andra tårna, vi ska inte springa vår väg... vi ska sjunga... då ska man samstämma med varandra.
- Det kan inte jag... jag vill gå min egen väg...
- Men kan vi inte sjunga nu... snälla... en liten sång...manade stortån.
- Nej sa småtårna resolut. De behöver trotsa något.
- Då sjunger jag själv sa stortån.
Stortån gav hals... det blev en Bob Dylan låt... You´re gonna make me lonesome when you go... Att det inte var en sång till ett födelsedagsbarn det tänkte inte stortån på. Men innehållet i sången - det kan tårna aldrig få uppleva. De är sammansvetsade. Trots att de spretar lite åt alla håll emellanåt.
Anne-Marie tänker:
Här ritar jag en löjlig liten saga, för att hylla min dotter. Trodde tårna kunde stämma upp i en glad trall av något slag. Men icke sa Nicke. Jag tycker det är en gnällig liten familj. Samstämma... de kan inte ens stava till att stämma upp i en glad trall. De håller tyst. Stortån ger hals... och sjunger Bob Dylan. Om gråt och tårar, seperation och ...
Jag blir lite trött.
Jag ritade ju ändå dit ett paket.
Detta paket var tårna inte ens nyfikna på.
Dessutom var detta paket inte till dom.
Anne-Marie
LAPPAR MED BUDSKAP
Rea dofter.
Jag kan inte låta bli att fotografera.
Därmed lyfter jag ut sammanhanget.
Ni får bara texten.
Rea Dofter 20:-
Jag tänker... jag vill inte ha denna doft som reas ut.
Jag vill ha en doft som är värd namnet.
Namnet?
Anne-Marie
Citat PERFEKTION
<<<<<>>>>>
"Perfektion är ett väldigt lustigt begrepp.
Det är å ena sidan en slags komplimang
vi gärna använder men samtidigt
ett begrepp som förefaller både obehagligt
och destruktivt när det sjunker in. "
<<<<<>>>>>
Så kan det vara.
Anne-marie
"Perfektion är ett väldigt lustigt begrepp.
Det är å ena sidan en slags komplimang
vi gärna använder men samtidigt
ett begrepp som förefaller både obehagligt
och destruktivt när det sjunker in. "
<<<<<>>>>>
Så kan det vara.
Anne-marie
LÄRARLYFTET
Lärarlyft för mig...?
Mitt nya arbete vid min skola.
Tack kollegor! Tack skolledning.
Tack Elever.
Jag är i ständig utveckling.
Lyft lärare.
Lärarlyft.
Anne-Marie
Mitt nya arbete vid min skola.
Tack kollegor! Tack skolledning.
Tack Elever.
Jag är i ständig utveckling.
Lyft lärare.
Lärarlyft.
Anne-Marie
GRATTIS HURRA GRATTIS
Muminmamman. Mumintrollet.
Handväska. Mjölkflaska.
Lugn. Oro.
Väg. Vägar.
Jag fotograferar in i minnet.
Jag skänker det jag tänker... sänder...
till min dotter. Födelsedag.
All kärlek, all!
Mammari!
Anne-Marie
som gör offentlig sak av ett av mina sju underverk.
http://hypergrafi.blogspot.com/
SPEGELNEURONEN i AKTION
Jag skriver intill.
Liten skriver också intill.
Spegelneuronen i aktion.
Förmågan att härma, göra efter, pröva.
Liten gör det någon annan gör.
Jag skriver.
Liten skriver.
Att härma betyder att ha en trygg modell att följa.
Att härma är inte att plagiera.
Det blir aldrig lika. Individen färgar av sig.
Det kan bli snarlikt till en början.
Kejdan speglar sig i vattnet.
Inte ens spegelbilden återger fullt ut det exakta.
Det finns en rörelse i mellanrummet mellan den fysiska kedjan och den återspeglade.
Spegellärande.
Härma!
Anne-Marie
som funderar över hjärnforskningen och pedagogiken.
BARN GÖR
En liten morgonfråga?
Om barn gör det vi gör och inte det vi säger
varför visar vi inte hur vi gör?
Medvetet.
Jag har myntat begreppet
TEACHING BY DOING
Tack John Dewey
för att du utgjorde
en början.
Anne-Marie
KIWI i PRAKTIKEN
Hej!
Jag har så många gånger tänkt att maila dig några rader
fast av olika anledningar har det inte blivit av.
Jag är väldigt glad att jag fick komma på besök
hos dig och att du tog emot med så kort varsel.
Du väckte många tankar...
Jag har inte praktiserat allt än!
Vi har haft en lärarstuderande hos oss i klassen
i slutet av höstterminen. I hennes utbildning pratas
det mycket om att låta eleverna använda hela språket,
svenska eller engelska. Tillsammans lät vi eleverna
arbeta med sina egna texter. Det slog väldigt väl ut och
eleverna uppskattade arbetssättet.
Nu är det bara att fortsätta...
Du visade ju också på att inget är omöjligt,
det går att förverkliga sina idéer trots att
det är många elever i klassen,
att de inte har arbetar så förut, eller
inga grupprum finns att tillgå...
(Argument jag tycker man ofta hör).
Att låta eleverna få känna eget ansvar,
väcka sin nyfikenhet och egen drivkraft att vilja
lära sig mer samt att få uppleva att deras arbete
är betydelsefullt under ett positivt och respektfullt
förhållningssätt - det är häftigt! Vi har mycket
kvar att utveckla, och jag har flera gånger
undrat hur långt ni har kommit.
Sista veckan upplyste
vår rektor att det fanns pengar kvar,
så då var vi snabba med att beställa
kiwi-materialet på engelska.
Det skall bli jättespännande!
Jag håller gärna kvar kontakten med dig.
Många frågor kommer säkert att dyka upp.
Med vänliga hälsningar
XXX
Anne-Marie tänker och självklart..
behövs jag... i alla lägen...
ring, skriv, maila, fråga, dyk upp, kom, titta in, undra, fråga, tänk
fråga igen, vänd på perspektiv, bollplanka, inbjud...
Jag finns... och stödord... det bistår jag gärna med.
Anne-Marie
KIWI i PRAKTIKEN del 1
Hej!
Jag måste berätta något häftigt!
Idag har jag provat gemensam läsning från en storbok.
Jag tog "En hund" som du modellat i din bok.
Det kändes som en trygg start.
Jag och min klass har aldrig varit med om detta.
De går nu i år sex.
Målet var att skriva en text på engelska
om ett djur där något oväntat händer.
Vi gjorde bildpromenad igenom hela
boken trots att det känns svårt att först bara berätta
vad man verkligen ser och inget annat.
De är ivriga och vill gärna vidare,
precis som du skriver i din bok. Men det fick ta tid och
alla fick komma till tals och sätta ord till bilderna.
Efter läsningen satte alla igång ivrigt med att skriva,
några efter modellen andra på sitt vis,
men modellen fanns där. Det häftiga var att alla gjorde det,
även de som gärna vill lägga pennan åt sidan.
En av dessa elever sa stolt när han gick ut på rast:
"Jag har verkligen många bra idéer!". Härligt!
Ställde sedan boken både på svenska och
engelska vid tavlan utan att säga något.
Många var framme och läste igen,
trots att författaren inte skrivit så många ord.
Jag vill gärna prova fler sätt att använda storböcker på...
Vi har också provat på vägledd läsning.
Där upplevs också bildpromenaden "vad jag ser" som svårast.
Men jag gissar att när eleverna lär sig sättet
att läsa görs detta självmant, eller?..
Några elever är snabbt med på noterna och
har tydligt klart för sig, och det är inte alltid de man tror...
Något jag själv har upptäckt är att mitt mål måste vara tydligt.
Det skriver du ju också...
Det är en medveten lärandeprocess, helt klart.
Enskild läsning fungerar också i
denna härliga 28 skara som jag har!
De är inte helt självständiga som grupp,
men en god bit på väg.
Också underbart att se!
Självklart provar vi oss vidare! Vi har ju bara börjat...
Jag ser mig själv inte som någon skrivare,
men du får gärna använda mina anteckningar
vidare om du tycker så...
Tack för att du gärna delar med dig!
Med vänlig hälsning
xxx
Härnösandskola...
Anne-Marie läser med gladögon, tänker med
varmtankar, spritter till av skolutvecklartankar...
ANNE-MARIE
VILSE I BOKHYLLAN
Mammor har egenheter för sig. Min mamma hade den egenheten att hon köpte böcker som hon förklarade noggrant för mig. Jag lyssnade utan intresse. Ni vet, jag var kanske 11, 12, 13.... alla de där svettigt ointresseyttrande åren...mittimellan... då man inte visar att man är intresserad av någonting som vuxenvärlden vill eller tycker, trots att man verkligen är just det - man har koll och man är väldigt intresserad. Med det visar man inte. Stenansikte, likgiltighetsansikte förstärkt med att - Åh, ÄH, kan inte du va tyst... flås ur munnen.
Min mamma hade den egenheten att hon talade om böcker. Sen sade hon:
- Jag tror inte den är riktigt lämplig för dig att läsa ... ÄNNU! Du behöver bli lite äldre för att förstå.
Mycket demonstrativt lade hon sedan boken högst upp. Jag menar hon var övertydlig. Titeln skrev hon nästan in i huvudet på mig, författarnamnet verkade hon ha en kärleksrelation till - till råga på allt tog hon sedan en stol och gömde undan boken ibland de övriga - högst upp i bokhyllan.
- Jag lägger undan denna bok (titel och författare uttalades högt och tydligt) här överst i bokhyllan, nästan pekade hon med tillägget..
- Jag vill verkligen inte att du läser den ännu på ett par år.
Det tog många, många år innan jag förstod att hon visste precis vad hon gjorde. Hon till och med läste ett litet stycke ur boken jag var lite för liten för att läsa och förstå själv ...
Jag var totalt vilse i bokhyllan, som jag letade. Jag fick till och med hämta en stol, bläddra igenom flera andra böcker, för att nå just den som min mamma ansåg att jag var omogen för att läsa. Jag var naiv (ovetandes) om min mammas egenheter. Min mamma däremot var väldigt medveten om vad hon ville åstadkomma. Hon ville skapa en läsare i mig. Jag var fast.
Anne-Marie
MOBILER I FÖRSKOLEKLASS
Nästan skönt. Jag har gjort en enkätundersökning tillsammans med mina elever. Frågan är - hur många mobiler finns det vid våran skola? Jag uppskattar att antalet blir större än vi trott. Men i förskoleklass har eleverna inte några mobiler. Så kan det se ut. I årskurs nio har nästan alla...
Anne-Marie
Jag återkommer med FAKTA!
Svart på vitt,
så slipper vi tänka ungefär och grått.
VISIONS BY BOB DYLAN
CD val - Blood on the tracks. Tunnelbanefärdens tankar till toner av Bob Dylan.
Blodigt allvar på tunnelbanerälsen... dunkandet under Stockholms puls...där sitter jag. Bob Dylan sjunger i mina öronsnäckor. Bara för mig, ingen annan hör...
I seen love go by my door...it has never been so close before...
Jag nynnar med. Tittar mig ut över tunnelbanevagnen. JAG SJUNGER JU HÖGT. Som alltid. Tystnar ... nickar till någon... Bob Dylan, du vet.. så ungefär nickar jag. Klingar illa... de hör ju inte ackompanjemanget. De hör ju bara mina ord... Jag ler... låter inte bra..,
Tittar ut över kommunikationsvagnen.
Vi reser i samlad trupp mellan Gamla Stan och Slussen. Förenade. Förstenade. Alla kommunicerar med någon och någonting utanför vagnen. En man sitter med sin laptop och mobilen,.. vilken kontorsmiljö. VI sitter alla i knäet på en affärsuppgörelse. Jag vill inte göra affärer. Aktiekursen är inte intressant. Mitt emot mig sitter en lång vacker man och läser gentlemannamanér. Han sträcker ut sina ben så någon nästan snubblar över dem. Jag har lust att fråga vilket kapitel han läser så intensivt i att han inte märker att han sätter krokben på halva vagnen. En kvinna sitter med en blomma inslagen i papper. Hon ler inåt. Hemlighetsfullt. Jag vill försynt höra hennes berättelse, men hon är bortom det gemensamma. Snett mitt imot mig sitter en kvinna och talar om vad middagens ska bestå av...torsk?! Näe, tänker jag ... inte torsk... en rar art i havet, låt den växa till sig där... tänker jag samtidigt som jag hör att ... ja bra..., då äter vi torsk.
Jag sjunger vidare... tyst för mig själv.
Bob Dylan är alltid Bob Dylan.
Imorgon fyller min dotter 25 år.
Visions of Johanna.
Så är det..
VISIONS OF JOHANNA.
Jag kliver av.
Helt rätt!
Anne-Marie
She was born in spring - I was born to late... nästa Dylan låt....
KÄR LEK
Det är en underbar bild. Den målade min dotter till mig för många, många år sedan. Nu är hon vuxen! Jag vandrar i mina minnen. Jag hade dessutom bråttom imorse så de sedvanliga morgoninläggen hann jag inte med. Jag skriver alltid tre till fyra inlägg innan jag åker iväg. Nu fick jag plocka upp något ur bildarkivet... denna passade bra... min dotter fyller 25 år imorgon... men som sagt var ... innehållet i bilden är tidlöst i sin enkelhet.
Anne-Marie
JAG HAR TÄNKT PÅ EN SAK
Humor och humör.
Så lite skillnad på två ord.
Det är inte pricken över iet,
snarare prickarna över oet.
Anne-Marie
Så lite skillnad på två ord.
Det är inte pricken över iet,
snarare prickarna över oet.
Anne-Marie
MOTTAGANDE
(publicerat med tillstånd)
Det där första ögonkastet.
All den värme som kan genomströmma hela människan.
Hela jag ler. Mina händer vecklar ut sig. Mitt hjärta har inga gränser.
Tänk så mycket kärlek ett litet barn kan väcka.
Knappt två år gammal.
Här möts vi. Jag har kameran i handen. Tar mitt kort. Mina ögon ska vara riktade mot denna lilla.
Möta och bekräfta. Titta här är ju du. Nu kommer jag. Så ska mina ögon utstråla. Ingenting får komma emellan.
Kameran får sköta sitt. Jag ska möta ett litet barns blick.
Anne-Marie
HÄR VAR ETT BARN
Här har det varit ett barn.
Nåde den som skäller på barnet.
Banna hellre bräckligheten i glasögonkonstruktionen.
Anne-Marie
JAG OCH MINA BÖCKER
Jag läser mycket, ofta och nästan jämt.
Jag läser av, jag läser på, jag läser ut, jag tar in.
Jag är en aktiv läsare. Går i dialog med.
Så här kan det se ut!
VYGOTSKIJ i PRAKTIKEN - Leif Strandberg
Den bok jag samtalat mycket med bär spår av mig. Jag vågar inte visa Leif Strandbergs bok - VYGOTSKIJ i PRAKTIKEN - där jag i princip har målat hjärtan, ritat blommor, överöst texten med bravoord, skrivit utropstecken, noterat HURRA! Jag har till och med samtalat med Leif Strandberg om detta.
http://www.skolutveckling.se/innehall/kunskap_bedomning//individuella_utvecklingsplaner/material/leif_strandberg/
En annan bok jag fört mycket diskussion med - ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR - av Sven-Eric Liedman
Denna bok är liksom många andra en tankeresa i människans vilja och strävan att förstå. Jag skulle gärna se att man använde denna bok i lärande samtal inom skola och skolutveckling. Den här boken gjorde mig så lycklig att jag kontaktade Sven-Eric Liedman.
Janusz Korczak tillhör en annan av de författare vars böcker jag ständigt konfronterar mina tankar med. Korczaks vänder och vrider på barnets perspektiv - redan titeln på denna bok - HUR MAN ÄLSKAR ETT BARN - skapar frågeställningar. Den här boken, och alla de andra jag läst av samma författare, gör att jag ständigt har hans namn på tungan. Hans liv ändades i gaskamrarna under andra världskriget. Trots fri lejd följde han sina barnhemsbarn in i det fruktansvärda.
Jag noterar, skriver av, funderar och återkommer. Här är en mycket starkt mening i Janusz Korczaks text:
BARN KAN MISSHANDLAS AV OFÖRNUFTIG KÄRLEK.
Jag länkar till Hypergraphicas blogg -
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/mellan-raderna.html
där står ett och annat om det som skrivs mellan raderna.
Anne-Marie
KÄLLOR:
Janusz Korczak: HUR MAN ÄLSKAR ETT BARN, HLS Förlag 1992
Sven-Eric Liedman: ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR, om människans kunskaper, Albert Bonnier Förlag 2001
Leif Strandberg: VYGOTSKIJ I PRAKTIKEN, 2005
Jag läser av, jag läser på, jag läser ut, jag tar in.
Jag är en aktiv läsare. Går i dialog med.
Så här kan det se ut!
VYGOTSKIJ i PRAKTIKEN - Leif Strandberg
Den bok jag samtalat mycket med bär spår av mig. Jag vågar inte visa Leif Strandbergs bok - VYGOTSKIJ i PRAKTIKEN - där jag i princip har målat hjärtan, ritat blommor, överöst texten med bravoord, skrivit utropstecken, noterat HURRA! Jag har till och med samtalat med Leif Strandberg om detta.
http://www.skolutveckling.se/innehall/kunskap_bedomning//individuella_utvecklingsplaner/material/leif_strandberg/
En annan bok jag fört mycket diskussion med - ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR - av Sven-Eric Liedman
Denna bok är liksom många andra en tankeresa i människans vilja och strävan att förstå. Jag skulle gärna se att man använde denna bok i lärande samtal inom skola och skolutveckling. Den här boken gjorde mig så lycklig att jag kontaktade Sven-Eric Liedman.
Janusz Korczak tillhör en annan av de författare vars böcker jag ständigt konfronterar mina tankar med. Korczaks vänder och vrider på barnets perspektiv - redan titeln på denna bok - HUR MAN ÄLSKAR ETT BARN - skapar frågeställningar. Den här boken, och alla de andra jag läst av samma författare, gör att jag ständigt har hans namn på tungan. Hans liv ändades i gaskamrarna under andra världskriget. Trots fri lejd följde han sina barnhemsbarn in i det fruktansvärda.
Jag noterar, skriver av, funderar och återkommer. Här är en mycket starkt mening i Janusz Korczaks text:
BARN KAN MISSHANDLAS AV OFÖRNUFTIG KÄRLEK.
Jag länkar till Hypergraphicas blogg -
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/mellan-raderna.html
där står ett och annat om det som skrivs mellan raderna.
Anne-Marie
KÄLLOR:
Janusz Korczak: HUR MAN ÄLSKAR ETT BARN, HLS Förlag 1992
Sven-Eric Liedman: ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR, om människans kunskaper, Albert Bonnier Förlag 2001
Leif Strandberg: VYGOTSKIJ I PRAKTIKEN, 2005
UPPFOSTRAN
<<<<>>>>
"uppfostran är ett område där konservatismen lätt kan breda ut sig"
<<<<>>>>
orden är A S Neill,
förkämpen för den fria fostran och barnets rätt,
och drev idéskolan Summerhill.
Anne-Marie tänker:
Jag läser boken "TANKAR OM SMÅ BARNS FOSTRAN" , utgiven 1981 av Natur och Kultur, Det finns mycket att säga om uppfostran. Men här har A S Neill helt rätt. Uppfostran blir lätt väldigt konservativ. Det beprövade det trygga. Vi traderar våra livsberättelser och överför dem på vår nästa. I den politiska debatten om ordning och reda är uppfostranstanken synnerligen konservativ. Det tål att tänka på. Jag är nog beredd att söka hållbara framtidslösningar.
Anne-Marie
KLÄDSAMT
Vi kan klä saker med ord. Det är klädsamt med ord. Orden klär oss. Frågan är om vi bär upp våra ord? Om vi bär ord ska vi veta att de har sprängkraft, medlarkraft och omsorgsförmåga. Språkvård är att förvalta orden så de uppfattas rätt och gör gott. Då kan vi bära upp orden så att orden också kan bära andra.
Anne-Marie
TRASIGA GLASÖGON
- Kan du vara smakråd... mina glasögon är trasiga, behöver omedelbart nya... ser ingenting... jo om jag blundar med ena ögat ser jag lite...
- Okidoki, svarade jag.
Jag blir hämtad med bil... och vips... står jag bland en uppsjö med glasögonbågar... och inser att mina egna glasögon är fullkomligt intakt, men just där ser jag ingenting, de behöver rengöras... tvättas och putsas... just detta älskar jag med Optiker... jag får detta gjort innan jag blir den där kritiske granskaren av glasögonbågar. Inser också att allt faller på mitt tyckande och tänkande. Jag är kritisk in i minsta detalj. Skärper mina ögon för detaljer.
- På dem! På med dem menar jag! och ger min bästa vän de finaste bågar jag kan finna.
Sedan är jag ensam domare och värdemätare:
- Nej, för tantig...
- Nej, för ungdomlig...
- Nej, för gröööööön...
- Nej för fyrkantig...
- Nej... små och för stora...
- Nej...för för för ... saknar ord för ... tja de där är rent av fula.
Jag hittar slutligen några som min vän klär i. De är nästan för perfekta. Alldeles så där som skapta för henne. Hon klär i dem. De klär i henne. Klart! Taget! Då var det där med glaset. Syntestet? När var detta gjort? Ja ni vet alla frågor om ...
- Hur är det med synen... frågar Optikern
- Tja, jag ser nästan ingenting... svarar min vän... du, säger hon och pekar ungefär på optikern, du är som en skugga...
Då tänker jag... men åkte inte vi bil hit. Satt inte jag alldeles nyss i hennes bil? Frågade hon inte lite väl mycket om vägar och gator som borde vara alldeles bekanta för henne?
På väg hem körde hon igen.
Nu var det mörkt.
Det gnagde i mig. Hon ser ju ingenting. Vad gör jag i hennes bil? Dessutom mörknade det, eller för att vara sannenlig, det var kolsvart ute...
- Du, hur har du det med mörkerseendet? frågar jag utan att darra på rösten.
- Jo tack, obefintligt, svarade hon.
Jag var hennes passagerare. Jag var nästan hemma. Först utanför bilen gapskrattade jag. Så där underbart ljuvligt skratt av det förlösande slaget.
Jag var hemma. Räddad.
Anne-Marie
HORMONER
- Jag är skitdeppig, sa jag till en vän, jag vet inte varför ....?
Precis som om jag trodde hon skulle sätta ordet på varför jag upplevde mig ensam. övergiven (snyft), gråtmild,... jag utelämnar platsen för självömkan här nedan....
och så hade hon det. Lösningen!
- HORMONER FÖR FAEN...
Då kunde jag inte hålla mig längre. Självömkan utbyttes mot skratt. GAPFLABB á la SARAS BETRAKTELSER...Så är det kanske. Allt måste brytas ned till minsta, minsta beståndsdel. Om det inte är något stort yttre hot så kommer det inifrån i form av hormonkrig.
Ja, ja... nu motade jag dom bort. Hormonerna! Skrattande.
Anne-Marie
(idag har jag det så tråkigt, därav alla inlägg... det roar mig ofantligt att skriva. DET ÄR FÖR ÖVRIGT INTE SYND OM MIG... jag för nu mitt självständiga krig mot hormonerna... lägger dem i bomullskartonger... och sätter etiketter på dem... tas ut vid behov. I lagom doser. Överdosera INTE.)
Fnitter.
Anne-Marie
Precis som om jag trodde hon skulle sätta ordet på varför jag upplevde mig ensam. övergiven (snyft), gråtmild,... jag utelämnar platsen för självömkan här nedan....
och så hade hon det. Lösningen!
- HORMONER FÖR FAEN...
Då kunde jag inte hålla mig längre. Självömkan utbyttes mot skratt. GAPFLABB á la SARAS BETRAKTELSER...Så är det kanske. Allt måste brytas ned till minsta, minsta beståndsdel. Om det inte är något stort yttre hot så kommer det inifrån i form av hormonkrig.
Ja, ja... nu motade jag dom bort. Hormonerna! Skrattande.
Anne-Marie
(idag har jag det så tråkigt, därav alla inlägg... det roar mig ofantligt att skriva. DET ÄR FÖR ÖVRIGT INTE SYND OM MIG... jag för nu mitt självständiga krig mot hormonerna... lägger dem i bomullskartonger... och sätter etiketter på dem... tas ut vid behov. I lagom doser. Överdosera INTE.)
Fnitter.
Anne-Marie
UTVECKLINGSSAMTAL
Idag har jag utvecklingssamtal med mig själv.
Fy så invecklat det blev.
Anne-Marie
Fy så invecklat det blev.
Anne-Marie
NYFÖRLÖST MAMMA - ORD
EN NYFÖRLÖST MAMMA
...ringer mig från BB.
Vackra människa tänker jag. Nu har du en liten, liten.
Vi talar om liten, liten... och det stora, stora... världens underverk.
Men då säger mamma, mamma att
- jag måste ringa dig och ge dig ett ord...
Jag fnittrar förtjust. Tänker att nu får jag ett namn på liten, liten. Men näe...
- Har du hört... Det var en här som skulle ge sin lilla bebis lite modersmjölksersättning... och när hon gick för att fråga bad hon om MODERSSPRÅKSERSÄTTNING... visst är det ett ord du gillar Anne-Marie... visst är det väl det...?
Jag skrattade så jag grät. Fnittrade och återigen flabbade som SARA , ett skratt jag fullkomligt älskar, i hennes blogg MOAHHHHHAAAA...
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2008/01/skratt.html
och så kände jag sådan kärlek till denna lilla mamma,mamma som låg i sin BB-säng och höll liten, liten i sin famn,
Så tänkte jag på ordet MODERSSPRÅKSERSÄTTNING... det är ett fint ord det också. Det första språket kommer med modersmjölken, det andra språket ersätter det... men någonstans finns alltid det första språket där... och det är så vackert. Vi kan aldrig ta ifrån någon rätten till sitt språk. Det första... det med modersmjölken... är ett alldeles självklart språk som berör hela existensen och identiteten.
Anne-Marie
...ringer mig från BB.
Vackra människa tänker jag. Nu har du en liten, liten.
Vi talar om liten, liten... och det stora, stora... världens underverk.
Men då säger mamma, mamma att
- jag måste ringa dig och ge dig ett ord...
Jag fnittrar förtjust. Tänker att nu får jag ett namn på liten, liten. Men näe...
- Har du hört... Det var en här som skulle ge sin lilla bebis lite modersmjölksersättning... och när hon gick för att fråga bad hon om MODERSSPRÅKSERSÄTTNING... visst är det ett ord du gillar Anne-Marie... visst är det väl det...?
Jag skrattade så jag grät. Fnittrade och återigen flabbade som SARA , ett skratt jag fullkomligt älskar, i hennes blogg MOAHHHHHAAAA...
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2008/01/skratt.html
och så kände jag sådan kärlek till denna lilla mamma,mamma som låg i sin BB-säng och höll liten, liten i sin famn,
Så tänkte jag på ordet MODERSSPRÅKSERSÄTTNING... det är ett fint ord det också. Det första språket kommer med modersmjölken, det andra språket ersätter det... men någonstans finns alltid det första språket där... och det är så vackert. Vi kan aldrig ta ifrån någon rätten till sitt språk. Det första... det med modersmjölken... är ett alldeles självklart språk som berör hela existensen och identiteten.
Anne-Marie
ORDBOKSPROMENAD - VET-O-RÄTT
Vetorätt.
Det ordet dök upp i mig.
Vad är detta för ord som pekar på rakt in mot vetandets grund?
Hur kan de som vet - använda sin vetorätt - .... hum... jag måste peta mig in i betydelsen.
Gräva där jag står på min ordbok.
VETORÄTT
Rätt att avge veto....
vips över till begreppet VETO...
och då...står det ...
"enskild nejröst som ensam har formell (juridisk) kraft att förhindra ett beslut"
RÄTT
och fel. RÄTT i ordet VETORÄTT förklarar att man äger en rättighet att lämna en nejröst.
Men om vi ser till det rätta - så betyder RÄTT motsatsen till FEL - Rätt definieras då som - "det att ha den riktiga uppfattningen om något, motsatsen till fel..."
Vilket märkligt ord Vetorätt är.
Tala om rättigheter är en sak, tala om att det andra tycker är fel är en helt annan sak.
Jag tänker väl på Förenta Nationerna. Jag tänker på de som vet och använder VETORÄTTEN för att säga nej. Men kanske att de som säger nej inte vet tillräckligt mycket om det de säger NEJ till.
Men när jag leker med ordet VET-O-RÄTT
Så tycker jag ordet är en underbar bekräftelse på kunskapen. Den att veta. Och tro sig veta rätt.
VET O RÄTT. eller varför inte VET Å RÄTT.
Tja... vad gör man inte i sin ensamhet. Särskilt när det regnar.
Promenerar omkring i ordboken. Men å andra sidan... det riket är gigantiskt. Man kan slå på sällskap...
... man kan slå upp och dimpa ned.
Mina ordbokspromenader.
Anne-Marie
Det ordet dök upp i mig.
Vad är detta för ord som pekar på rakt in mot vetandets grund?
Hur kan de som vet - använda sin vetorätt - .... hum... jag måste peta mig in i betydelsen.
Gräva där jag står på min ordbok.
VETORÄTT
Rätt att avge veto....
vips över till begreppet VETO...
och då...står det ...
"enskild nejröst som ensam har formell (juridisk) kraft att förhindra ett beslut"
RÄTT
och fel. RÄTT i ordet VETORÄTT förklarar att man äger en rättighet att lämna en nejröst.
Men om vi ser till det rätta - så betyder RÄTT motsatsen till FEL - Rätt definieras då som - "det att ha den riktiga uppfattningen om något, motsatsen till fel..."
Vilket märkligt ord Vetorätt är.
Tala om rättigheter är en sak, tala om att det andra tycker är fel är en helt annan sak.
Jag tänker väl på Förenta Nationerna. Jag tänker på de som vet och använder VETORÄTTEN för att säga nej. Men kanske att de som säger nej inte vet tillräckligt mycket om det de säger NEJ till.
Men när jag leker med ordet VET-O-RÄTT
Så tycker jag ordet är en underbar bekräftelse på kunskapen. Den att veta. Och tro sig veta rätt.
VET O RÄTT. eller varför inte VET Å RÄTT.
Tja... vad gör man inte i sin ensamhet. Särskilt när det regnar.
Promenerar omkring i ordboken. Men å andra sidan... det riket är gigantiskt. Man kan slå på sällskap...
... man kan slå upp och dimpa ned.
Mina ordbokspromenader.
Anne-Marie
TÄNKER OM ENSAMHET
Jag är varken gud eller best. Däremot är jag ensam
JOS ord i HYPERGRAPHIA
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Jag är sprungen ur ett gigantiskt sammanhang. Massor av människor har funnit i mitt liv. Jag föddes in i ett sammanhang. Sammanhang jag bär med mig. Inom mig. I dessa sammanhang finns ensamheten. Den bärs av alla. Ingen kommer undan. Den är för evigt där när man inser att man inte är innesluten i sammanhanget utan ingår där. Man är inte ett med alla. Man är ett självständigt och suveränt jag. Jag tänker så... ibland är jag väldigt ensam. Då tittar jag på smabarnsföräldrar och klamrar mig fast vid mina minnen. Ibland sitter jag ensam på ett cafe... tänker... och vill vara så ensam som jag är. Jag vill min egen tid och min egenhet. Det ensamma. Ibland tillåter inte omvärlden den ensamma människan. Ibland tillåter inte den ensamma människan det tvingande sociala livet.
Ensamhet - det är ett sådant farligt ord.
Ingen vill bära det. Ingen vill ha det i sin närhet. Ingen vill förknippas med det.
Den jul jag satt på ett kafe och samtalade med Henning Mankell...(läs mitt inlägg på julafton) så var min ensamhet den största jag någonsin burit. Den naglade fast mig vid ordet. Jag bar mitt stigma för öppen ridå. Jag tror än idag att Henning Mankell såg något och agerade djupt medmänskligt då han inledde ett samtal med mig. Ensamheten blev aldrig densamma efter det.
Bjud in ensamheten... sa Henning Mankell. Bjud in den, den är ändå där, gör något av den.
Anne-Marie
JOS ord i HYPERGRAPHIA
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Jag är sprungen ur ett gigantiskt sammanhang. Massor av människor har funnit i mitt liv. Jag föddes in i ett sammanhang. Sammanhang jag bär med mig. Inom mig. I dessa sammanhang finns ensamheten. Den bärs av alla. Ingen kommer undan. Den är för evigt där när man inser att man inte är innesluten i sammanhanget utan ingår där. Man är inte ett med alla. Man är ett självständigt och suveränt jag. Jag tänker så... ibland är jag väldigt ensam. Då tittar jag på smabarnsföräldrar och klamrar mig fast vid mina minnen. Ibland sitter jag ensam på ett cafe... tänker... och vill vara så ensam som jag är. Jag vill min egen tid och min egenhet. Det ensamma. Ibland tillåter inte omvärlden den ensamma människan. Ibland tillåter inte den ensamma människan det tvingande sociala livet.
Ensamhet - det är ett sådant farligt ord.
Ingen vill bära det. Ingen vill ha det i sin närhet. Ingen vill förknippas med det.
Den jul jag satt på ett kafe och samtalade med Henning Mankell...(läs mitt inlägg på julafton) så var min ensamhet den största jag någonsin burit. Den naglade fast mig vid ordet. Jag bar mitt stigma för öppen ridå. Jag tror än idag att Henning Mankell såg något och agerade djupt medmänskligt då han inledde ett samtal med mig. Ensamheten blev aldrig densamma efter det.
Bjud in ensamheten... sa Henning Mankell. Bjud in den, den är ändå där, gör något av den.
Anne-Marie
BLOGGPROMENAD 2
En underbar liten berättelse ur det verkliga bjuder Klurigt, lurigt och roligt i skolan.
Jag klippte ut detta:
"Uppgiften var att berätta så målande de kunde om någon julklapp eller om något de varit med om under lovet.... och SOM de berättade!!! Jag är helimponerad över deras långa beskrivade meningar. Massor med adjektiv och meningar med varierad början och snygga bisatser kan få mig att gå i spinn. Naturligtvis tog jag chansen att benämna
http://klassiskt.blogspot.com/2008/01/sprkat.html
Jag lägger in ett flerfaldigt nickande bejakande i form av
Anne-Marie
Jag klippte ut detta:
"Uppgiften var att berätta så målande de kunde om någon julklapp eller om något de varit med om under lovet.... och SOM de berättade!!! Jag är helimponerad över deras långa beskrivade meningar. Massor med adjektiv och meningar med varierad början och snygga bisatser kan få mig att gå i spinn. Naturligtvis tog jag chansen att benämna
http://klassiskt.blogspot.com/2008/01/sprkat.html
Jag lägger in ett flerfaldigt nickande bejakande i form av
Anne-Marie
BLOGG-PROMENAD 1
Från
HYPERGRAPHIA BLOGG
hämtar jag hem detta:
"Givetvis handlar det i grund och botten om att hänga kvar vid en barndom som långsamt glider en ur händerna. En värld runt omkring en som just genom sin otroliga öppenhet så lätt förefaller stängd. Att sova i sin ungdoms sängkammare, i den smala enkelsängen från Ikea, under den grälla tapeten man valt som tonårig, och inse att den platsen varken känns tryggare eller bättre än någon annan säng utan snarare föder en känsla av rastlöshet och tillfällighet. Du har valet att klänga dig fast likt på ett sjunkande skepp och försvara den där sista utposten med ditt liv eller att resa dig och gå.
"Remember that you are a Goddess" sa min chef till mig innan jag åkte. "You sit on your pedistal and look down upon us mere mortals. Go. You can do anything you like." Och likt en best kommer jag krypande tillbaka."
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Anne-Marie
HYPERGRAPHIA BLOGG
hämtar jag hem detta:
"Givetvis handlar det i grund och botten om att hänga kvar vid en barndom som långsamt glider en ur händerna. En värld runt omkring en som just genom sin otroliga öppenhet så lätt förefaller stängd. Att sova i sin ungdoms sängkammare, i den smala enkelsängen från Ikea, under den grälla tapeten man valt som tonårig, och inse att den platsen varken känns tryggare eller bättre än någon annan säng utan snarare föder en känsla av rastlöshet och tillfällighet. Du har valet att klänga dig fast likt på ett sjunkande skepp och försvara den där sista utposten med ditt liv eller att resa dig och gå.
"Remember that you are a Goddess" sa min chef till mig innan jag åkte. "You sit on your pedistal and look down upon us mere mortals. Go. You can do anything you like." Och likt en best kommer jag krypande tillbaka."
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Anne-Marie
LÖRDAG IDAG OCKSÅ
En vän skulle ut på farligheter,
Jag är vänskaplig så jag följer med och skyddar.
Hon ville gå på realisation.
Jag ska hålla i hennes plånbok.
Anne-Marie
Jag är vänskaplig så jag följer med och skyddar.
Hon ville gå på realisation.
Jag ska hålla i hennes plånbok.
Anne-Marie
INBJUDAN
I N B J U D A N
Ska jag ha med mig något?
Medtag dig själv.
Inget extrapris.
Inget överpris.
Inte kort datum.
Inte bäst före heller.
Inte råstekt.
Inte sönderkokt.
Inte storpack.
Inte för lite heller.
Kom som du är!
Anne-Marie
IN I ÖRAT OCH UT UR MUNNEN
GENOM ÖRAT OCH UT GENOM MUNNEN
Vi summerade våra inlyssnade kunskaper och noterade följande.Här är en muntlig första sammanställning av högläsningsboken
JULES VERNE - EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET.
- BOKEN ÄR SKRIVEN UNDER 1800-TALET
- BOKEN ÄR KÄND ÖVER HELA VÄRLDEN
- KAPTEN NEMOS NAMN KOMMER ALLTID TILLBAKA OCH ANVÄNDS I ANDRA SAMMANHANG. RÄDDA NEMO ÄR EN FILM DÄR NAMNET FINNS IGEN.
- COLUMBUS UPPTÄCKTE AMERIKA. FAST HAN TRODDE DET VAR INDIEN. MÄNNISKORNA COLUMBUS SÅG TRODDE HAN VAR INDIER. DÄRFÖR KALLAS AMERIKAS FOLK INDIANER. COLUMBUS SEGLADE FÖR PÅ DEN TIDEN FANNS INGA PROPELLERFARTYG.
- OM FLODEN GANGES I INDIEN. DET ÄR EN HELIG FLOD DÄR MÄNNISKORNA SKULLE LÄGGAS DÅ DE DOG.
- DET KAN VARA VULKANUTBROTT UNDER VATTNET.
- DET FINNS EN KÄND SAGA-berättelse OM DEN SJUNKNA STADEN ATLANTIS.
- VI LÄRDE OSS OM UBÅTAR OCH JÄRNVÄGAR. DE VAR UPPFINNINGAR PÅ DEN TIDEN.
- VI LÄRDE OSS OCKSÅ ATT DET MESTA AV JORDKLOTET ÄR TÄCKT AV VATTEN, NÄMLIGEN 7/10 är vatten. OCH DÅ ÄR 3/10 MARK OCH LAND. DET ÄR NÄSTAN SAMMA SAK MED EN MÄNNISKA. En MÄNNISKA INNEHÅLLER UNGEFÄR 6/10 VATTEN och resten är kött, ben, muskler 4/10.
Detta är en muntlig, enkel och spontan genomgång av det vi fått oss tillgodo av boken.
In genom örat, ur genom munnen.
Anne-Marie
GRÄNSÖVERSKRIDANDE
Går på en gata i den södra delen av Stockholm.
Vid en dörr träder jag in. Då har jag gått över gränsen.
Nu är jag i Holland. Språket är ett helt annat. Jag förstår ingenting.
Jag står med ett champangeglas i handen. Hurrar nyåret.
Holländska ambassaden. Jag stannade en timme i detta landskap.
Detta språklandskap, Jag var innanför men utanför. Alla talade Holländska.
Jag lyssnade.
Jag frågade om det här med pussarna...
och fick veta att - Svenska kramar är inte en hälsningsfras här. Man pussar TRE
gånger på kinden, fram och tillbaka. Att pussa är inte intimt. Att kramas är
väldigt intimt. Detta lärde jag mig denna kväll. Jag behövde ett annat perspektiv
och fann det. En dörr från min språkvärld fanns en annan och och jag var på okänd mark.
Jag drog en gräns runt mig själv.
Suveränt egen.
Anne-Marie
Begrepp EGOTRIPP
tio gånger hörde jag ordet EGOTRIPP från TVs morgonsoffa...
Då tänkte jag...
EGOTRIPP
Vilken ensam resa.
Vad händer om vi säger VIOTRIPP?
EGOISM
Vilken tråkig ism.
Vad händer om vi säger VIOISM?
Man får leka med ord.
Man får göra nya.
Det är bara att gilla läget.
Jag gillar ordet VIOISM.
Sådan är jag.
Anne-Marie
Då tänkte jag...
EGOTRIPP
Vilken ensam resa.
Vad händer om vi säger VIOTRIPP?
EGOISM
Vilken tråkig ism.
Vad händer om vi säger VIOISM?
Man får leka med ord.
Man får göra nya.
Det är bara att gilla läget.
Jag gillar ordet VIOISM.
Sådan är jag.
Anne-Marie
FÖRSOVNING
...spring....strumpan...kaffetpå....var är....d....a.....kaffekopp....läppstift...kjol...varärnycklarna...spring....runt...fort....borde städa...inte nu... blus...nejinteden...spring...bäddasen...skynda...skynda...
Försova sig.
Borde vara en rättighet.
FÖR ATT MAN BEHÖVER.
Anne-Marie
Försova sig.
Borde vara en rättighet.
FÖR ATT MAN BEHÖVER.
Anne-Marie
ÅTSKILJDA
Dotters avtryck. Moderns avtryck. Ser ut att vara samma persons avtryck. Så är det inte. Det är en synvilla. Två personer lämnar avtryck intill varandra. Mänskliga spår. Det är helt i rätt ordning när de sedan var och en, unika och suveräna, tar ett kliv åt två olika håll. Vad händerna gör... de vinkar farväl.
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/p-temat-perfektion.html
AGNETA PLEIJEL citat
<<<<<<<<< A >>>>>>>>
Vårt oförstånd är alltid likadant
Det driver oss mot bokstavligheten
Kärleken skyr bokstavligheten
Den vistas utanför förståndet
<<<<<<<<<< A >>>>>>>>>>
Agneta Pleijel, ÄNGLAR, DVÄRGAR, Norstedts Förlag, 1981
läste jag alldeles nyss.
Anne-Marie
BERÖR TEXTEN
Jag hör mig själv säga...
- Varje gång du berör texten med din röst...
Varje gång du berör texten med din röst.
Så benämner jag högläsningens kraft.
Både hos den högläsande läraren som gör texten mänsklig och åtkomlig,
och också hos de elever som ut-talar texten.
Då texten är berörd av den mänskliga rösten lyfter texten upp ur boken,
blir rumsligt uppfattad, för att länka till mitt tidigare inlägg denna dag.
Berör.
HÖGLÄS!
Anne-Marie
EN NY LITEN
Igår fick jag ett sms.
Nu är en liten född.
En ny liten människa kom till oss alla igår.
Det är så stort när någon liten, liten kommer.
Det ska beredas plats. Omsorgsplats.
Det ska beredas inhysarplats. Här på jorden.
Det ska beredas utsiktsplats. Från nu till framtid.
Det ska beredas - och ordet ska ha betyda handling, om och om igen.
Barnets bästa.
En liten liten kom igår.
Det kommer alltid en liten, liten någonstans i världen.
En liten, liten knyter själv an och tar sig ton.
Det är vi runt omkring som skapar möjligheterna och förutsättningarna.
En liten, liten.
Det är stort.
Väldigt stort.
Välkommen du som kom igår.
Vi ska göra vårt bästa för dig.
Anne-Marie
Till Er som tog emot liten, liten.
All värme och ett liv fyllt med nya hyss.
TA MINA ORD...
Ta ordet i din mun. Det är en pedagogisk tanke och ett förhållningssätt jag har i det klassrum jag befinner mig i. När eleven inte har egna ord, inte riktigt vet, är det alltid en början att härma lärandet genom någon annan. Tänk dig en lektion i engelska där eleven aldrig får säga någonting, vågar inte, tror sig inte kunna. Då sträcker jag ut min hand - bjuder in - Ta mina ord!
Rätten att ut-tala.
Rätten att låna, härma, utveckla genom modeller, rätten att vara okunnig, rätten att få delta, rätten att ingå.
Det är min uppfattning! Då måste jag i varje ögonblick modella detta.
Anne-Marie
ORDBOKSPROMENAD - UPPFATTNING
Uppfattning!
Jag vaknade med ordet på tungan.
Vad nu det är - detta att ha ordet på tungan?
Uppfattning definieras i ordboken med:
1) det att kunna uppfatta med sina sinnena
2) Personlig sätt att betrakta och bedöma något vilket kan jämföras med åsikt och mening.
Uppfattning har till granne i ordboken ordet
Uppfattningsförmåga
vilket betyder en förmåga till de två definitionerna av ordet uppfattning.
Om vi då tittar på ordet åsikt så definieras det enligt:
Personligt grundat sätt att betrakta och bedöma viss fråga.
I ordboken faller mina ögon direkt på ordet Åsiktsfrihet.
som tydliggör det demokratiska anslaget om yttrandefrihet.
Nåväl... vad jag vill komma till....är ordet
RUMSUPPFATTNING!
Det kunde då betyda att man uppfattar rummet med sina sinnen,
har rätt att åsikta och tänka fritt i detta rum. Detta betyder att ett lärande rum aldrig kan hysa en uppfattning utan flera. Och att om - om jag har uppfattat detta rätt - betyder också att det bör råda åsiktsfrihet för denna personliga sinnesupplevelse.
Det är något att tänka på då det gäller KLASSRUMSUPPFATTNING.
Vilken uppfattning råder där? Hur fri är den?
Anne-Marie
Jag vaknade med ordet på tungan.
Vad nu det är - detta att ha ordet på tungan?
Uppfattning definieras i ordboken med:
1) det att kunna uppfatta med sina sinnena
2) Personlig sätt att betrakta och bedöma något vilket kan jämföras med åsikt och mening.
Uppfattning har till granne i ordboken ordet
Uppfattningsförmåga
vilket betyder en förmåga till de två definitionerna av ordet uppfattning.
Om vi då tittar på ordet åsikt så definieras det enligt:
Personligt grundat sätt att betrakta och bedöma viss fråga.
I ordboken faller mina ögon direkt på ordet Åsiktsfrihet.
som tydliggör det demokratiska anslaget om yttrandefrihet.
Nåväl... vad jag vill komma till....är ordet
RUMSUPPFATTNING!
Det kunde då betyda att man uppfattar rummet med sina sinnen,
har rätt att åsikta och tänka fritt i detta rum. Detta betyder att ett lärande rum aldrig kan hysa en uppfattning utan flera. Och att om - om jag har uppfattat detta rätt - betyder också att det bör råda åsiktsfrihet för denna personliga sinnesupplevelse.
Det är något att tänka på då det gäller KLASSRUMSUPPFATTNING.
Vilken uppfattning råder där? Hur fri är den?
Anne-Marie
JULES VERNE och REDSKAPEN
"Runt väggarna i kapten Nemos hytt hängde massa instrument.
- De visar var på jorden vi är, och det är med hjälp av dem jag styr Nautilus, sa han.
KOMPASSEN visar åt vilket väderstreck vi rör oss.
KRONOMETERN och SEXTANTEN använder jag när jag vill räkna ut var på jordklotet vi är"
- HA - då hade de inga GPS... säger en elev.
(Jag tänker då - eleven har kunskap om GPS, när jag nämner KOMPASS, KRONOMETERN och SEXTANTEN översätter eleven detta till modern tid och moderna redskap. Jag noterar elevens kommentar. Den visar mig på förståelse.)
"TERMOMETERN mäter kyla och värme.
BAROMETERN visar lufttrycket.
Det här är ett STORMGLAS som visar när det ska bli storm.
Han visade mig två kikare.
- Den ena använder jag på dagen och den andra på natten.
- Hur vet ni vilket djup vi är på? frågade jag.
- Det ser jag på MANOMETERN. Den visar vattentrycket utanför. Ju djupare vi är, desto högre är trycket."
- EKOLODEN då, när använder de EKOLODEN frågar en annan elev.
(Jag hör idel intresse för det vi läser, och samtidigt spontan kunskap om fenomen och mänskliga redskap.)
Litteraturen som källa.
Alltid så.
Och läraren är textens mediator.
Då händer det saker och ting.
Anne-Marie
- De visar var på jorden vi är, och det är med hjälp av dem jag styr Nautilus, sa han.
KOMPASSEN visar åt vilket väderstreck vi rör oss.
KRONOMETERN och SEXTANTEN använder jag när jag vill räkna ut var på jordklotet vi är"
- HA - då hade de inga GPS... säger en elev.
(Jag tänker då - eleven har kunskap om GPS, när jag nämner KOMPASS, KRONOMETERN och SEXTANTEN översätter eleven detta till modern tid och moderna redskap. Jag noterar elevens kommentar. Den visar mig på förståelse.)
"TERMOMETERN mäter kyla och värme.
BAROMETERN visar lufttrycket.
Det här är ett STORMGLAS som visar när det ska bli storm.
Han visade mig två kikare.
- Den ena använder jag på dagen och den andra på natten.
- Hur vet ni vilket djup vi är på? frågade jag.
- Det ser jag på MANOMETERN. Den visar vattentrycket utanför. Ju djupare vi är, desto högre är trycket."
- EKOLODEN då, när använder de EKOLODEN frågar en annan elev.
(Jag hör idel intresse för det vi läser, och samtidigt spontan kunskap om fenomen och mänskliga redskap.)
Litteraturen som källa.
Alltid så.
Och läraren är textens mediator.
Då händer det saker och ting.
Anne-Marie
MOBILT LÄRANDE
Då jag går genom korridorer i min skola ser jag ungar som leker med sina mobiler. Leker, tja, utbyter saker med varandra, tar fotografier och lyssnar på låtar. Det är så många som håller på med sina mobiler att jag tycker att de ska in i undervisningen på något vis. Den stora del av barns verklighet som vi säger nej till inne i våra klassrum. Jag vill undersöka vad vi kan göra ihop. Dessutom önskar jag mer kunskap själv. Idag fick alla jobba med mobilerna. Det blev jättebra. Vi gjorde mängder av upptäckter. Vi gjorde massor av nya saker. Det är något fel när vi stänger ute det som barnen själva har intresse av. Det är att skärma av.
En elev upptäckte hur roligt det blev att fotografera i den negativa formen. Det blev spännande bilder.
När då två killar fotograferade samma motiv gjordes en annan upptäckt. Båda kamerorna var inställda på negativ fotografering. Vad som hände då motivet visades var att den ena killen fick en negativ bild, men den andra killen som fotograferade samma motiv, men genom den första killens kamera fick inte en negativ bild utan en färgbild. Dom gjorde det här om och om igen. Hur sjutton kunde det bli så?
Vi är långt ifrån klara med det här temat. Jag har ett lärande förhållningssätt själv, varför jag tillåter mig att vara okunnig. Då får jag lära mig ur elevernas perspektiv. Och det gillar jag. Jag vill inte vara bärare till frågor som jag redan vet svaren på, och ställa dem i klassrummet. Jag vill ha autentiskt lärande. Vart detta arbete slutar det har jag ingen aning om. Men att det spänner över flera ämnesområden, det är jag helt på det klara med.
Jag har valt att samtidigt läsa Jules Verne - EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET - vilket är en dåtida bok om framtiden. Då boken skrevs på 1800 talet handlade den om det okända framtida, innovationer, det nya, och den uppfinningsrika människan, såväl i faktiska uppfinnigar och nytt tänkande. Då handlade det om ubåten, dykardräkten, den okända världen i haven, ledarskapet och de lärande, att se människan i en framtida värld.
DÅ blir NU.
Vi är i samma utveckling, den okända världen som vi alla vuxna får immigrera in i - space - där är våra barn infödda. De innovationer som sker nu är lika märkligt stora men inte fullt så handfasta som de Jules Verne förklarar. Frågan är hur vi ska förhålla oss till lärandet och nyfikenheten. Vad är framtiden och hur kan framtiden se ut?
En liten antydan om en snar framtid ritar en elev i anslutning till detta arbete:
Jag återkommer!
Anne-Marie
SAMTAL MED EN SEXÅRING
En liten sexårskille ville boksamtala med mig. Det kan jag inte säga nej till. Allt annat kan läggas åt sidan för ett värdefullt samtal.
- Kom du, så nyfiken jag blir över vilken bok du vill visa mig, kom så tittar vi tillsammans, välkomnade jag.
Den lille killen ville visa läskiga bilder i boken. Vi gjorde en bildpromenad genom boken. Läskiga bilder. Bloddroppar på golvet.
- Dom e jetteleskiga... kolla blodet...
När vi tittat igenom det läskiga tittade vi på omslaget.
- Vad tänker du att boken heter, undrade jag.
- Blodet... svarade lillkillen.
Inom en snar framtid läser han texten. Han är nyfiken. Han läser av det han kan. Det är en god förutsättning för boken och den framtida förståelsen för texten. Men just detta. Gemenskapen med bok och en medläsare behöver ett läsande barn långt upp i åldrarna. Det är en mycket viktig sak.
Läsa intillboken.
Anne-Marie
TJA VAD GÖR MAN INTE...
Vad gör man inte... och varför gör man det man gör. Jag hängde i romerska ringar.
Eleverna runt omkring (syns inte i bild) uppmuntrade mig med sina ord ... mer.. gör igen... kan du?..visa mer...har min lekfullhet inga gränser, inte viljan heller för den är gränslös... inte förståndet för jag vill inte alltid vara klok, inte kunskapen om att allt har sina begränsningar ... så efter flera spikraka snygga uppochnedhängningar (skryt) och armarna utåt sträck övningar (som de där akrobaterna gör, ännu mer skryt, ja jag är snart femtio, jag har rätt att skryta lite) i ett uppochnedvänt tillstånd ... sa kroppen ifrån.
Om kroppen hade kunnat prata så hade den sagt ungefär...
- Skyll dig själv. Du är inte riktigt klok som utsätter mig för det här...
Men som så ofta... struntar man i kroppens signaler... viljan segrar. På´t igen...
Mina elever skyndade sig att dokumentera. Här är resultatet.
Anne-Marie
FRÖKEN, FRÖKEN
FRÖKEN, FRÖKEN...
- Vet du vad elefantens bästa tecken är?
- ?
- VET DU VAD ELEFANTENS BÄSTA TECKEN ÄR?
(Versalerna ska läsas som en mer högljudd fråga)
- ?
- SNABEL - A!
FRÖKEN FRÖKEN...
- Vet du vad..
Det är allmänbildande att vara lärare.
Tro inte annat.
Dagligdags lär man sig något nytt.
Ibland fattar man noll också.
Det är också en kunskap.
Anne-Marie
- Vet du vad elefantens bästa tecken är?
- ?
- VET DU VAD ELEFANTENS BÄSTA TECKEN ÄR?
(Versalerna ska läsas som en mer högljudd fråga)
- ?
- SNABEL - A!
FRÖKEN FRÖKEN...
- Vet du vad..
Det är allmänbildande att vara lärare.
Tro inte annat.
Dagligdags lär man sig något nytt.
Ibland fattar man noll också.
Det är också en kunskap.
Anne-Marie
SERVICEKNAPP
Serviceknappar av alla de slag lockar mig att trycka för service.
På en av de podier jag föreläste fanns det en serviceknapp där det stod PANIK.
Den hade jag velat trycka på. Trycka på PANIK-knappen. Jag funderade också över vilken PANIK knappen avsåg. PANIKEN över tekniken. PANIKEN hos föredragaren som plötsligt insett att - här står jag ensam! PANIKEN när publiken tittar ogillande och oförstående på förmedlaren som inte når ut med budskapet. PANIKEN i största allmänhet. Jag hade ett finger med i spelet. Jag kunde ju också utlösa PANIK. PANIK hos den som får signalen.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 9
Det var en gång en liten tåfamilj. Ständigt i rörelse hade de hade alla gjort avtryck i tillvaron. De vickade hit och dit. Ibland spretade de lite hit och lite dit. De ville inte bli trampade på. Och de var för filfördelning. Ibland uppstår problem med liktår och ett och annat skavsår. Därför fil. Om detta vill tårna inte att författaren skriver om.
- Hoppas hon aldrig tar upp det där med liktår, funderade tårna.
- Nä... inte heller det med skavsåren. Det kan bli en varaktig historia. Ganska osmaklig faktiskt, tänkte de vidare.
- Jag är glad att hon skiljt oss åt från achilleshälen, för den har inte jag lust att dela sko med, mumlade de vidare.
- Författaren verkar ligga lite lågt... funderade den lilla tån.
- Ligga lågt... skämtar du... hon som alltid går i högklackat...
I detta jätteroliga skämt enades tårna i ett glättigt...
- MOAHHHHHHAAAAA, fniss, hihihitihi, hahaha... Moahahahha
Anne-Marie tänker:
De tänker och funderar de här tårna. Jag vet inte om jag tycker att de ska ha rätt att skratta ÅT mig. Dessutom är det inte så roligt skämt alls. De tar sig sådana friheter. Men jag kunde inte låta bli att låna Saras skratt, http://sarasbetraktelser.blogspot.com/ för det gillar jag. Jag undrar så hur Saras skratt låter i verkliga livet. Jag är inte riktigt säker på att jag skrivit hennes skratt helt bokstavligt rätt, men va sjutton, ett skratt ska man väl inte ta bokstavligt.... hupp.... häpp... och det är ju precis det jag gör. Jag gillar ju inte att tårna gör skämt av mig. Hur tårna låter när de skrattar har jag ingen aning om. Det är ingen ljudsaga det här. Bara ord. Om detta kan vi bara spekulera då vi spankulerar.
Anne-Marie
KLIMATETS EKONOMI
Klimatfrågan är en ekonomisk sak.
Här gäller inte de snabba klippen.
Långsiktig placering ger nog bättre framtida utdelning.
Anne-Marie
MÅLA PORTRÄTT
Det säger väldigt mycket.
Att måla porträtt.
Anne-Marie
SMS från GRANNLAND
Jag kan inte motstå att publicera detta sms.
Med all värme till avsändaren.
Tårna viftar gensvarande. Det behövs ett utanföröga för att vi ska bli sammangaddade..tåfamiljen och jag.
Nu är vi glada ihop.
Anne-Marie
Med all värme till avsändaren.
Tårna viftar gensvarande. Det behövs ett utanföröga för att vi ska bli sammangaddade..tåfamiljen och jag.
Nu är vi glada ihop.
Anne-Marie
JONATHAN LINDSTRÖM
Hej Jonathan,
Det här är ett litet offentligt brev till dig.
Jag hörde att du fått ett värdefullt uppmuntrande pris för dina böcker och din folkbildande gärning.
Då jag har hört dig, samtalat med dig, bråkat och fnissat, delat bord med dig, lånat ut mitt knallröda läppstift, för ditt pussprojekt bland böcker, då du signerade din pussbok, tävlat och poängsatt fenomen vill jag nu sälla mig till de som gratulerar. Med verklig medvindsglädje.
Stora hälsningar
och tack för verkligt roliga böcker, vetenskapligt lärande i ett mycket underhållande perspektiv.
Med vänlig hälsning,
Anne-Marie Körling
http://www.bonniercarlsen.se/v2/writer.asp?id=17815
Jonathan Lindström - DÖDSHUSET - Din senaste bok.
TILLBAKA I SKOLAN
Återseendets glädje. Kram på dig, hejochhå.
Det första jag möttes av när jag kom till skolan var en stor glad kram från en kopierande kollega. Så ska man få börja. I klassrummet överöstes jag av mina elevers sprudlande livslust, pratlust, iverlust... tills vi avslutade det hela med högläsning av En världsomsegling under havet.
Den sötaste kommentaren idag:
- Fröken, under skollovet kom jag inte ihåg hur du såg ut?
Anne-Marie
ÄMNE VÅLD
Anton Abeles initiativ "Stoppa gatuvåldet" vill verka för att skolan ska samtala, diskutera och undervisa elever om våldets verkningar såväl medicinskt och rättsligt. Visst, det gör jag gärna. Det slår mig då - att skolan ständigt är den plats man hyser hopp till. Det är inte så konstigt - det är där eleverna möter, konfronteras, samtalar, träffar vuxna människor. Det är en stor samlingsplats med andra ord. Men ensam ansvarig för de unga - det har inte skolan. Det har samtliga vuxna.
It takes a village to bring up a child.
Anne-Marie
ARBETSGLÄDJE
I TV´s morgonsoffan talar de om hur man kan öka arbetslusten och arbetsglädjen.
Idag möter jag mina elever igen. Det brukar hjälpa mig.
Anne-Marie
OORDNING
Det är oordning på mina bokstäver.
I en enda hög ligger de och skräpar.
De trotsar mig. Upproriskt.
Ibland blir jag trött också på bokstäverna, orden, meningarna.
Då brukar jag rita.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 8
Det var en gång en liten, frusen, ensam och övergiven tåfamilj.
- Det regnar, sa den lilla tån.
- Det regnar, sa den näst minsta tån.
- Det regnar, sa den mittersta tån.
- Det regnar, sa den långsta tån.
- Okey. Meddelandet har gått fram, sa stortån.
Anne-Marie tänker...
vad håller jag på med? Egentligen?
BLAND YRKESFOLK
Ja, tänk, lärare är ett yrke.
Vi är ett yrkesfolk.
Folkskollärare.
Skollärare.
Lärare.
1-7...
4-9
!
Anne-Marie
observera att jag lekte mer med formen då jag fick till innehållet.
Tänk er det som ett enda stort utropstecken.
Lärare!
Idag har jag varit och föreläst på Ekerö och i Rinkeby. Min röst svajar en aning. Men jag har båda fötterna på jorden. Trött? Javisst. Glad? Självklart. Framtid? Min skola i morgon!
Tack för att ni lyssnade!
Ticketack!
Anne-Marie
Vi är ett yrkesfolk.
Folkskollärare.
Skollärare.
Lärare.
1-7...
4-9
!
Anne-Marie
observera att jag lekte mer med formen då jag fick till innehållet.
Tänk er det som ett enda stort utropstecken.
Lärare!
Idag har jag varit och föreläst på Ekerö och i Rinkeby. Min röst svajar en aning. Men jag har båda fötterna på jorden. Trött? Javisst. Glad? Självklart. Framtid? Min skola i morgon!
Tack för att ni lyssnade!
Ticketack!
Anne-Marie
VILA RAKLÅNG
Inte på en stol.
Inte i en solstol.
Bara i gruset.
Ligga ned.
Raklång.
Vila.
Ute.
Vila ut.
Anne-Marie
ATT FÅ SYN PÅ LÄSARE
- Jag läser din blogg, sa en okänd vänlig person till mig.
Jag måste titta ordentligt, jag har fått syn på en läsare.
Det glädjer mig ofantligt.
Så såg en av er ut. Det var roligt att se.
Och möta.
Tack.
Anne-Marie
Jag måste titta ordentligt, jag har fått syn på en läsare.
Det glädjer mig ofantligt.
Så såg en av er ut. Det var roligt att se.
Och möta.
Tack.
Anne-Marie
FÖREDRA FÖRELÄSA
Idag föreläser jag, föredrar, drar före.
Jag ser mycket av skolsverige då jag föreläser.
Jag är lärande där jag är.
Det gör mig nyfiken.
Jag är nyfiken.
Stolt också.
Stolt över det jag ser.
Mina kollegor.
Våra skolor.
Det vi vill.
Det vi gör.
Det vi kan.
Lärarsverige.
Från min utblicksplats,
Anne-Marie
BARA EN SKISS
Det är bara en skiss. Det viktiga i skissen är rörelsemarkeringarna. Det är det jag vill skapa. Inte en perfekt bild av en händelse, utan en händelse som snabbt återger en rörelse. Rörelsen jag vill gestalta här är det som händer när samtliga, dvs lärare och elever, har gemensamt fokus och rör sig in i mot förståelse och upplevelse. Läraren är textens mediator. Texten är undervisningens fokus. Eleverna är aktörer. Frågorna och svaren är autentiska. Öppna. Det skapar rörelse. Medveten sådan. In i textens komplexitet.
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD
I dessa upplysningstider
vet vi att släcka ned.
Anne-Marie
TÄND EN ISBJÖRN
El-energi-upplysta isbjörnar att köpa. Jag fryser till. Inte får det mig att känna ha be gär. Nej tvärtom. Detta tydliggör konsumismen, vår livsism. Jag reagerar precis tvärtom. Jag vill inte köpa. Jag står en stund och tittar. Tänk om världen bara får se isbjörnar i denna form? Som stillastående energirika lampfigurer. Jag tänker bara - behöver vi det här? Behöver vi upplysta isbjörnar? Vem frågade efter dem? Vem uppfann dem? Varför gjorde man det?
Nej vi behöver upplysning om hur isbjörnarna har det, om antarktis, arktis, uppvärmning och belysa livsförutsättningarna för artrikedom utifrån ett globalt perspektiv.
Anne-Marie
FLUGA
Efter att ha läst om krypen i Tranströmers lådor längtar jag efter en liten husfluga.
Jag längtar efter det där surret.
Husfluga.
Det är en fluga för hushållet det!
Ett värdigt husdjur som väljer när, var och hur.
Passar det inte så sticker de.
Vill man inte ha dem där slår man lätt med en hoprullad tidning.
Surr-surr-surr - tystnad-tystnad-tystnad-tyst-surr-surr-surrrrrrrrrrrrrrrrr
Sommarljud.
Anne-Marie
Jag längtar efter det där surret.
Husfluga.
Det är en fluga för hushållet det!
Ett värdigt husdjur som väljer när, var och hur.
Passar det inte så sticker de.
Vill man inte ha dem där slår man lätt med en hoprullad tidning.
Surr-surr-surr - tystnad-tystnad-tystnad-tyst-surr-surr-surrrrrrrrrrrrrrrrr
Sommarljud.
Anne-Marie
IN I MINSTA DETALJ
Jag måste citera, road är jag, intresserad är jag, fullkomligt inne i detaljerna är jag, orden som söker förklara fullkomligt älskar jag, intresset njuter jag av, motivationen och sökandet söker jag själv:
"// konstaterade att krypet i fråga hör till släktet Orthoperus, men för att utröna vilken art det är frågan om tvingas man dissekera fram genitalierna, vilket vi valde att avstå ifrån, Ärligt talat skullle det ina ha blivit mycket kvar av skalbaggen. Likaså måste man dissekera den inte mycket större nyckelpigan Nephus redtenbacheri för att vara helt säker på arttillhörigheten, och därför åtföljd den i listan av ett frågetecken. Jag anser att vetenskapen kan leva med denna ovisshet."
Det är underbart.
Det räcker så.
Jag tycker också att författaren Fredrik Sjöbergs tack till Tomas Tranströmer värmer även läsaren -
"Tack Tomas, för att jag fick låna din kryp. Hela denna vinter har det varit sommar i mitt rum."
Anne-Marie
Litteratur:
Fredrik Sjöberg: TRANSTRÖMERSKA INSEKTSAMLINGEN FRÅN RUNMARÖ, 2001 Ellerströms Förlag
TRANSTRÖMER och insekterna/insikterna
Jag håller Tranströmers ord intill mig - ständigt!
Här är en av de mer udda böckerna jag har i min Tranströmer bokhylla.
Den handlar om den Tranströmska insektsamlingen och är skriven av Fredrik Sjöberg. Som all annan litteratur i specifika ämnen dyker annat upp... det som inte hör ihop med själva titeln på boken, men omringar alltsammans. Vi kan kalla det anekdoter.
Här är några spännande sådana:
Arbetssökande annonser ur en gammal tidning (som skyddat insekterna.)
"Batterireperatör önsk. anställn. Sv. till. "Var som helst."
"Två fruar ö. kvällsarbete eft. kl. 18. Vad som helst."
"60-årig pens. dam önsk. plats ho person i liknande ålder. Svar till "Liten lön H.B."
och den sorgligaste lilla platsannonsen, värd sin egna historia:
23 års fl.ö.pl. i 2 pers. hush. där husmor sakn. o. där en 8 mån. baby f. medfölja. Sv. till "Ärlig"
Författaren till Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö ställer sig frågan - Vad hände med dessa människor? Om detta får vi bara spekulera.
Anne-Marie
FRÅGVISA - FRÅG - VISA
Begreppet
Frågvisa - eller - fråg-visa
gillar jag.
Jag vill förstå ordet så här:
Frågvis är den som frågar. Det är frågan som gör oss klokare.
Inte svaret. Men samtidigt, som det musikbarn jag är, det går att skriva en fråg-visa.
En trudilutt om lärande frågor.
Det är vist och klokt.
Välkomna frågorna!
Gilla frågetecknet!
Anne-Marie
Frågvisa - eller - fråg-visa
gillar jag.
Jag vill förstå ordet så här:
Frågvis är den som frågar. Det är frågan som gör oss klokare.
Inte svaret. Men samtidigt, som det musikbarn jag är, det går att skriva en fråg-visa.
En trudilutt om lärande frågor.
Det är vist och klokt.
Välkomna frågorna!
Gilla frågetecknet!
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA nr 7
Det var en gång en liten tåfamilj...
Efter en lång natts sömn, under ett mycket varmt och mjukt, skönt och behagligt, fluffigt och dunfyllt täcke vaknar den lilla tåfamiljen. På deras bord står en dukad bricka. På brickan finns det varm choklad, äkta belgisk choklad, toppat med rikligt fet vispgrädde. Vispgrädden har några korn av kardemumma, tja... och tåmammans choklad har smak av något av det starkare slaget. Det är vinter, det är kallt. Det ska smaka gott. På brickan finns också hembakade bullar. HEM BAKADE. Bullarna innehåller rikligt med mandelmassa, kardemumma och kanel. I själva verket skapar bullen sig själv utifrån den som ska äta den. Det är sålunda en magisk bulle. Av den finare sorten. Inte det bästa är gott nog - det ska vara bättre än bäst.
- Får man bara en? suckar den hungrigaste tån. Den var god. Men det var för lite. Om vi ropar tror du författaren kommer då? Om vi ropar
- MERA BULLAR! kommer hon då?
Anne-Marie tänker:
Kära vittnen - ni som av händelse följer den här märkliga berättelsen. Ni såg att jag tidigare skrev ett inlägg om att jag var uppe och bakade... Ni ser klockslag för denna min bakning. Det är iallafall söndag och jag kan sova ut. Men Icke sa Nicke, uppe med tuppen för att baka lite bröd. Nu har jag ju också makten att formulera mig i sagan, så ni kan säkerligen följa mina intentioner att göra mig själv så snäll och omtänksam som helst. Jag trycker på orden HEMBAKADE... BELGISK CHOKLAD... för att inte tala om hur fantastiskt värmetäckande mitt täcke var. Och den varma ljuset som jag tände och ställde ut i snön.
... och nu sitter jag här... och hör hur de ropar på mig...
- MERA BULLAR! MERA BULLAR! MERA BULLAR!
Jag är lite trött detta fjäskande... men nu har jag givit mig in i leken...
- MERA BULLAR ? JAG KOMMER!
Anne-Marie
SÖNDAG snart ARBETSMÅNDAG
Ledighetens sista dag. Jag vill börja jobba. Bland människor. Jag har levt bland ord, texter och bilder och mindre bland människor, berättelser och händelser. Nu sätter det igång igen. Skolan väntar, eleverna är där och då är jag mitt i den verksamhet jag tycker allra mest om - att vara där barnen är.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA NR 6
A-M TÄNKER:
Jag vill inte att de ska flytta ifrån mig.
Jag är uppe och bakar bullar... ska gå ut med en bricka med nybakade bullar och varm choklad.
Jag vet att jag fjäskar.
Men jag har faktiskt ett stort hjärta i kroppen.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 5
Det var en gång en tåfamilj...
- Det är bra att sova på saker och ting sa den stora tån.
- Inga kuddar! skrek de alla unisont. D....a författare!
- Svär inte ungar... sov nu... så får vi se imorgon.
- Jag ska läsa en liten saga för er... om den lilla flickan med svavelstickorna.. Det var en gång...
En hel familj sover djupt. Ingen har hitills svarat på deras vädjan om att få ingå i en ny saga. De somnade i den kalla snön.
Anne-Marie tänker:
Jag borde inte bry mig.
Men jag letade fram ett varmt duntäcke.
Jag har gjort en notering i sagan.
Duntäcke har jag skrivit.
Det är författarens anmärkning.
Den behövs.
Jag vill gärna ha ett ord med i laget.
Men om de läser HC Andersens tragiska saga... så kanske de kommer på andra tankar.
Det var min genialiska idé.
Anne-Marie
HUFFA HUFFA
- Huffa huffa
det är något att säga sig själv - HUFFA, HUFFA..
Då - precis då - man behöver lite uppbackning.
Stöd. Mod. Lite omtanke om sig själv.
Jag har mitt
- HUFFA HUFFA
när det är lite besvärligt.
Då HUFFAR jag upp mig.
Det brukar göra skillnad.
Jag viskar det i mina barns öron
- Huffa, huffa
så sent som idag.
Mina elevers också.
Det är ingen magi... bara ord.
Det är inte så bara.
Inte alls.
Ord gör skillnad.
HUFFA, HUFFA!
Anne-Marie
det är något att säga sig själv - HUFFA, HUFFA..
Då - precis då - man behöver lite uppbackning.
Stöd. Mod. Lite omtanke om sig själv.
Jag har mitt
- HUFFA HUFFA
när det är lite besvärligt.
Då HUFFAR jag upp mig.
Det brukar göra skillnad.
Jag viskar det i mina barns öron
- Huffa, huffa
så sent som idag.
Mina elevers också.
Det är ingen magi... bara ord.
Det är inte så bara.
Inte alls.
Ord gör skillnad.
HUFFA, HUFFA!
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA nr 4
Det var en gång en liten tåfamilj...
- vi säger ingenting... nu håller vi tyst viskade den ena tån till den andra. Det mumlades bland tårna.
- vi kanske får tag i någon annan författare... en snällare... gulligare...rarare... mer omtänksam... rarare penna liksom.
- jag har gjort en liten skylt... men schhhh... jag tror hon är här i närheten... tysta... sa den lilla lilltån.
Anne-Marie tänker...
Det här är ju helt otroligt.
Jag skapade de här tårna.
'Tja helt min egen ide tycks det nu inte vara.
Jag hade några litterära förebilder.
Men nu lever de här gestalterna sina egna liv.
Jag blir lite trött.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA 3
Det var en gång en liten tåfamilj...
- Hihi vi vann sa den yttersta tån. Författaren satte på oss mössor. Nu slipper vi frysa.
- Ti tihi... jag var den enda som fick ett hjärta på min mössa. Jag tror att hon som skriver gillar mig mest! sa den näst yttersta tån.
- Varför skrev hon AIK på min mössa? Är inte det att sticka ut? Och utan att fråga?
- Jag ville ha något modernt, inte en gammal avlagd sjal... den hittade hon säkert på någon vind.
- Mig gillar hon mest, mig gillar hon mest, mig gillar hon mest... sjöng den näst sista tån.
- Tror du att författaren hade dåligt samvete och tyckte lite synd om oss? undrade den lilla tån..
- Nej, nej, nej ... så här gjorde hon bara för att vi längtade till någon annan författare och hans sagor. Det är inte alls för att vara snäll...
Anne-Marie tänker.
Men snälla rara!
Här klär jag dom efter årstid och de bara klagar. Inget blir rätt. De har mage att klaga.
Mössan med hjärtat lånade jag faktiskt av en annan författare som nu låter sina små sagofigurer frysa ihjäl...
Så lita inte på andra författares välvilja. Det säger jag bara. Makten sitter i pennan på den som skriver.
Anne-Marie
SLAS DÖD och CITAT SLAS
"När man är liten är man inte stor,
och det är tur det för när man väl är stor och vuxen
får man ibland bekymmer, man bekymrar sig för nåt
som står i tidningen till exempel.
Då sitter man där med sin tidning och sina bekymmer
och önskar att man vore liten igen."
ur SAGOR för BARN och VUXNA av Stig Claesson, 1982
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=730134
Tidningen ger ut nyheten, SLAS är död, och visst rämnar världen en liten evighetens stund,
något försvinner bort, pennspetsen är för evigt avbruten. Att läsa SLAS var en slags långsamhetens resa in i det bekanta. Väl där var det inte längre så bekant.
Anne-Marie
och det är tur det för när man väl är stor och vuxen
får man ibland bekymmer, man bekymrar sig för nåt
som står i tidningen till exempel.
Då sitter man där med sin tidning och sina bekymmer
och önskar att man vore liten igen."
ur SAGOR för BARN och VUXNA av Stig Claesson, 1982
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=730134
Tidningen ger ut nyheten, SLAS är död, och visst rämnar världen en liten evighetens stund,
något försvinner bort, pennspetsen är för evigt avbruten. Att läsa SLAS var en slags långsamhetens resa in i det bekanta. Väl där var det inte längre så bekant.
Anne-Marie
SLAS DÖD
Det gör ont när de går bort, De som alltid funnits.
Orden finns kvar. Teckningarna, böckerna, fotografierna, målningarna finns kvar.
På min vägg härhemma hänger en skiss av en naken läsande kvinna signerad SLAS.
Den fick jag i en förtidig födelsedagspresent av min SLASälskande Mamma.
- Du ska ha en SLAS... sa hon.
- Jo du, svarade jag.
- Jag åker hem och hämtar min födelsedagspresent till dig sa min mamma. Och försvann.
Jag fick en skiss av SLAS, överlämnad i den sena augustisommaren.
Förtidiga födelsedagspresent.
Månaden senare försvann min mamma i Estonia.
Jag firade min födelsedag i februari.
SLAS har gått ur tiden. Men bara hans fysiska person. Allt det andra kan inte tiden ta ifrån oss.
Vi minns.
Anne-Marie
Orden finns kvar. Teckningarna, böckerna, fotografierna, målningarna finns kvar.
På min vägg härhemma hänger en skiss av en naken läsande kvinna signerad SLAS.
Den fick jag i en förtidig födelsedagspresent av min SLASälskande Mamma.
- Du ska ha en SLAS... sa hon.
- Jo du, svarade jag.
- Jag åker hem och hämtar min födelsedagspresent till dig sa min mamma. Och försvann.
Jag fick en skiss av SLAS, överlämnad i den sena augustisommaren.
Förtidiga födelsedagspresent.
Månaden senare försvann min mamma i Estonia.
Jag firade min födelsedag i februari.
SLAS har gått ur tiden. Men bara hans fysiska person. Allt det andra kan inte tiden ta ifrån oss.
Vi minns.
Anne-Marie
SHOPPINGRUS
Jag vände mig om, hukade mig för eventualiteter, höll upp och fram armbågarna... skylten varnade för rearusning. Skyltförhoppning om mera shopping! Men från min skyddade utsiktsplats (jag var livrädd för att hamna mitt i rusningen) tittade mig nogsamt omkring. Det var lugna gatan. Så jag strosade vidare.
Anne-Marie
KÖRLINGS TÅSAGA del 2
Det var en gång en liten tåfamilj.
- Jag tycker vi sprider ut oss ... söker våra egna vägar, sa den minsta lilla tån.
- Du är rolig du, sa den mittersta tån.
- Lilla vän, svarade stortån, Här håller vi ihop i vått och torrt.
- Kan vi inte byta plats åtminstone... undrade den lilla tån...
- Du har din plats, svarade alla unisont. Hur skulle det se ut?
Anne-Marie tänker:
En liten tå på vift.
En bra början på sagan.
Jag tycker de andra tårna har så tråkig attityd.
Positionerna är så låsta.
Jag ger upp... glädjedödare där!
Anne-Marie
INBYGGD SERVICE
Underbara panel. I bokstävernas oändliga kombinationrikedom väntar ord. Siffrornas möjlighet att skapa tal. Graden av orden och talen kan vi välja själva. Högt, lågt och medelmåttigt. Det finns mycket att göra och utveckla, använda och förändra i denna panel. Jag prisar servicen. Kan bara fantisera vad som händer då jag trycker på den knappen. Oemotståndlig lust att pröva!
Anne-Marie
OPPochNEDvändaVÄRLDEN
OppOCHnedVÄNDAvärlden.
Det är inte stort fel i det.
Perspektivförändring.
Nyttigt.
Anne-Marie
ÖPPÄT!
Öppet på matställen borde heta ÖPPÄT!
Jag stod och väntade på att de skulle öppna.
När de väl öppnar - tänkte jag hungrigt - här inne ska jag äta upp.
Anne-Marie
BONNIER CARLSEN FÖRLAG FRÅGAR
(Bravorättighet!) Nappade åt mig Bonnier Carlsens bokkatalog utgivning år 2007. Katalogen innehåller, förutom en gedigen utgivning, författare och illustratörer. Dessa får olika frågor. Jag skrev av några och tänkte... så här svarar jag...
Gör jag som pensionär - FORTSÄTTER FRAMÅT
Om jag skrev en självbiografi skulle den heta - VEM SKREV DET HÄR?
Det bästa jag har gjort - ÄR INTE RIKTIGT KLART ÄNNU
Drömmer jag om - VÄRLDSFÖRBÄTTRING
En plats jag skulle vilja vara på - INTILL
Favoritutsikt - FRÅN PLATSEN DÄR JAG STÅR
Insikt - MAN KAN ALLTID KAN SE LITE MER SÅVÄL DÅ DET GÄLLER UTSIKT SOM INSIKT
Dold talang - KAN VARA TYST
Tänker jag ofta på - TÄNK ATT JAG KAN TÄNKA
Om jag dansar? - JA TACK!
Tjohej!
Anne-Marie
TA FASTA PÅ SEMMELTIDEN
Här skyltas med en julpepparkaka i bagarfönstret, och innanför syns semlorna...
Nu är det jul igen och däremellan kommer fasta... trudiluttt, trudilutt, trudilutt...
VI är för glupska för fasta. Såna är våra tider.
Anne-Marie
ÅH... VAD JAG TYCKER OM ...
... mitt förlag, så är det bara, jag är hemma där!
Långt möte, sprudlande lust, handfasta redskap, visioner, framtid.
Det gillar jag.
En litterär kaka fick jag med mig hem.
Så är det.
Förlag ger ut.
Jag tar in.
Anne-Marie
Långt möte, sprudlande lust, handfasta redskap, visioner, framtid.
Det gillar jag.
En litterär kaka fick jag med mig hem.
Så är det.
Förlag ger ut.
Jag tar in.
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD - citat
Inte jämföra - bättre samföra och tillföra!
tänkte Anne-Marie!
Helt ärligt!
Jag skriver på en uppsats till Universitetet.
Barnkonventionen !
Det är lätt att skriva.
Viktigt också.
Men så damp det ned en uppsats från
en som satt bredvid mig i kurslokalen.
Uppsatsen var bra. Den var så lärorik.
Då jämförde jag min uppsats med hennes.
Det var inte så bra.
Jag ratade min.
Ville sudda bort.
Göra om.
Skicka den i graven.
Så nu sitter jag här och försöker
HUFFA UPP MIG!
Det går inte bra.
Då tänkte jag:
Inte jämföra bättre samföra!
Då tillför man.
Vilket nog är en svår konst.
HUFFA, HUFFA
HUFFA UPP
MIG SJÄLV!
Kaffet är uppdrucket.
Alltid något.
Jag ska till min redaktör på Bonnier Utbildning idag.
Det brukar alltid hjälpa.
Där får jag
hundra procent huffahjälp.
Anne-Marie
KAFFE OCH PENNA
Kaffe!
Penna!
Redo!
Anne-Marie
SANDBERG SKREV TUMMESAGOR
KÖRLING SKREV TÅSAGOR... tja... lekte att jag skrev tåsagor... principen lånade jag av Sandberg.
Det var en gång... en liten familj.
och de var inte riktigt klädda för det kalla vädret. Det blåste iskalla vindar. Snön föll.
- Varför ritade någon oss så här... sa den minsta lilla tån. Vad tänkte författaren på...
- Ingen aning, sa den stora tån. Det blir så här om någon får för sig att ta av sig sin strumpa och sätta ut ett fotavtryck i snön... fotografera det hela. Det bara blir så...
- Jag förstår inte, sa den mellersta tån, kunde författaren inte klä på oss något. Jag fryser...
- Jag längtar efter... finns det inte någon som skriver sagor om någon strumpa... Syster Yster... så varmt det skulle vara.... Strumpan!
- Jo jag vet, säger den näst yttersta tån, från höger sett, så synd att vi inte hamnade i den sagan.
Då hade vi sluppit att frysa.
A-M tänker...
Så otacksamma dom är.
Jag tänker inte skriva en rad till.
Vara i en annan saga... nu ger jag upp!
Anne-Marie
Det var en gång... en liten familj.
och de var inte riktigt klädda för det kalla vädret. Det blåste iskalla vindar. Snön föll.
- Varför ritade någon oss så här... sa den minsta lilla tån. Vad tänkte författaren på...
- Ingen aning, sa den stora tån. Det blir så här om någon får för sig att ta av sig sin strumpa och sätta ut ett fotavtryck i snön... fotografera det hela. Det bara blir så...
- Jag förstår inte, sa den mellersta tån, kunde författaren inte klä på oss något. Jag fryser...
- Jag längtar efter... finns det inte någon som skriver sagor om någon strumpa... Syster Yster... så varmt det skulle vara.... Strumpan!
- Jo jag vet, säger den näst yttersta tån, från höger sett, så synd att vi inte hamnade i den sagan.
Då hade vi sluppit att frysa.
A-M tänker...
Så otacksamma dom är.
Jag tänker inte skriva en rad till.
Vara i en annan saga... nu ger jag upp!
Anne-Marie
DISKUSSION OM FOTSPÅR
Jos - Vilken fin tålinje du har!
A-M - Men du har justare akilleshäl!
Anne-Marie
MÄNSKLIGA FOTSPÅR
Jag tog ett steg utanför.
Min dotter tog ett steg utanför.
Vi hamnade intill varandra.
Gränsen var nådd.
Hit men inte längre.
Sen gick vi in.
Anne-Marie
LYCKAS MED 2008
Fick ett mail från DN med tips om hur jag ska lyckas med detta år - 2008.
Det har gått två hela dagar, och en halv... och jag måste erkänna att det är just detta jag behöver just nu.
Få veta hur jag ska lyckas med resten av året.
Jag undrar så hur det ska gå?
Anne-Marie
Det har gått två hela dagar, och en halv... och jag måste erkänna att det är just detta jag behöver just nu.
Få veta hur jag ska lyckas med resten av året.
Jag undrar så hur det ska gå?
Anne-Marie
LOKAL KÄNNEDOM
Lokal kännedom är att förstå någonting som är i närheten av det större. Det är en avgränsning, en del av något annat. Lokal kännedom kan vara att förstå något rumsligt. Det lokala har aktörer.
I lokaler finns lokala förmågor.
Mitt klassrum är en lokal.
Där gäller det att ha lokal kännedom.
Anne-Marie
TALA OM MAT
Återigen,
Äter igen!
Alldeles nyss kunde jag inte äta oliver.
Nu kan jag äta oliver.
Varför?
Några berättande kunniga talade om oliven med sådan respekt för oliven, odlingen, träden, marken och levandegjort händerna som varsamt plockat oliverna... att jag utan att ha smakat oliven smakat av den med orden.
Ord med arom.
Nu äter jag oliver.
Anne-Marie
INSNÖAD
Jag behöver hjälp.
Jag är så insnöad att jag vill och tänker - Det vore trevligt att bli insnöad igen. Ordentligt insnöad vill jag bli. Så där så att driverna av det där vita ligger i högar utanför min dörr. Det där vita som skapar så mycket tystnad. Bilarna blir hemtrevligare när de letar sig upp för backen, brummande och inte så där högljudda som de är i vanliga dystra vattenplaskiga fall.
Insnöad? Jotack! Gärna.
Gatan utanför fönstret där jag fotograferar har ingen snö alls. Nu menar bokhandeln som annorserar inte riktigt den där fysiska snön... utan det är den där psykiska torkan de syftar till ... när man "fått förbindelserna med yttervärlden avskuren" eller i modernt tal "Har en trång eller gammalmodig föreställningsvärld" (det är min ordbok som beskriver det så). Jag inser då med ens - jag är insnöad i dubbel bemärkelse - jag vill vara insnöad rent fysiskt, och är insnöad då jag längtar efter det där gammelmodiga jag minns - vilket numera är i min föreställningsvärld - SNÖ!
Anne-Marie
STORA SAKER
Detta med detaljer. De säger alltid någonting om det som är större. En detalj ingår i ett sammanhang. Annars är det inte en detalj. Detta lilla påverkar helheten, just det där lilla kan stjälpa det stora. En liten tuva stjälper stora saker. En liten förändring i färdriktningen gör att vi missar målet helt och hållet, men vi kommer till en annan plats. Det betyder att varje jag gör skillnad på det stora taget. Miljömässigt är den tanken stor.
Anne-Marie
BOKEN I ÖRAT
Små,små ord alldeles intill.
De söker öronsnäckan.
Så vackert tänker jag.
Högläsning!
Anne-Marie
FORTSÄTTNINGEN
>>>><<<<
Vi måste genast sätta i gång med fortsättningen.
>>>><<<<
Solja Krapu - DET BÖRJADE SÅ OSKYLDIGT MED DISKBÄNKEN - Alfabeta Bokförlag 2006
Vi måste genast sätta i gång med fortsättningen.
>>>><<<<
Solja Krapu - DET BÖRJADE SÅ OSKYLDIGT MED DISKBÄNKEN - Alfabeta Bokförlag 2006
FRAMTIDSFUNDERINGAR
Framtiden kan sätta krokben på oss.
Om vi gör den för framtida.
Alldeles i närheten av den tid vi lever syns framtiden i lagoma proportioner.
Framtiden som sträcker sig ut liknar nästan evigheten.
Trots avståndet är vi ansvariga för framtidens möjligheter här och nu.
Allt har sin tid. Somligt försvinner bort och blir för all tid dåtid.
Något lever vidare och blir för en tid ett minne och ett minnesmärke.
Jag har min tid. Jag har tänkt förvalta den. Här och nu.
Så ser min framtid ut.
Anne-Marie
TILLBAKABLICK 2007
Ett år har gått.
Hur kan ett år gå?
Jag undrar åt vilket håll det gick?
Hur ska det gå med nästa år?
Vilken väg tänker detta år ta?
Tänk om jag har lust att gå åt andra hållet?
Tiden går, tiden står stilla!
Jag står aldrig stilla.
Det finns frusna ögonblick.
Men då är inte jag med i bilden.
Anne-Marie