SLAS DÖD och CITAT SLAS
och det är tur det för när man väl är stor och vuxen
får man ibland bekymmer, man bekymrar sig för nåt
som står i tidningen till exempel.
Då sitter man där med sin tidning och sina bekymmer
och önskar att man vore liten igen."
ur SAGOR för BARN och VUXNA av Stig Claesson, 1982
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=730134
Tidningen ger ut nyheten, SLAS är död, och visst rämnar världen en liten evighetens stund,
något försvinner bort, pennspetsen är för evigt avbruten. Att läsa SLAS var en slags långsamhetens resa in i det bekanta. Väl där var det inte längre så bekant.
Anne-Marie
Ett långsamhetens lov... Han tog ett långsamt farväl redan 2oo6. Det är något extra särkilt med avslut. Nära magi.
Jag plockar fram "Vad man ser och hedrar" ur bokhyllan och bestämmer mig för att läsa om den, långsamt, under året - varje kapitel är en veckas vardagsreflektioner och berättelser om vänner, boken en tanke- och memoarbok. Alldeles underbar och fylld av Slas fantastiska iakttagande, hans formuleringar och humor.
Läser vecka för vecka under årets veckor, och följer på så sätt året med Slas.
I vecka ett citerar han Johannes Edfelt, men: "Jag är inte säker på att jag unnar några begravningsgäster en dikt av Johannes Edelfelt" ...:
Ett långt liv når sitt slut. Snart är det färdigt,
snart upphävs allt som heter rum och tid.
Allt som var skönt, allt som var vedervärdigt
förintas. Kvar står evighetens frid.