BREV FRÅN MARCEL PROUST
MARCEL PROUST skrev... och skriver in sig i mig... likt ett brev. Jag önskar att det inleddes med -
Kära Fröken Anne-Marie,
>>>><<<<
Jag tror att livet plötsligt skulle framstå som underbart om vi ställdes inför hotet att dö som ni beskriver. Tänk bara hur många projekt, resor, kärleksförhållanden och studieuppgifter det - vårt liv - döljer för oss, osynliggjorda av vår lättja som, säker på en framtid, fördröjer dem i all oändlighet. Men hur underbart skulle inte allt detta framstå inför hotet att det skulle vara omöjligt för all framtid! AH, om bara katastrofen inte inträffar den här gången kommer vi inte att gräma oss över att vi inte besökte Louvrens nyöppnade salar, att vi inte kastade oss för fötterna på fröken X, att vi inte reste till Indien.
Katastrofen inträffar inte, vi gör inget av det vi föresatt oss att göra därför att vi finner oss återbörde till
vårt normala liv, där försumligheten dämpar våra önskningar. Och ändå skulle vi inte ha behövt katastrofen
för att kunna leva i nuet. Det hade varit tillräckligt att minnas att vi är människor och att döden kan hälsa på
redan i kväll.
>>>><<<<
och att det avslutades med,
Din förtrogne Marcel!
Nuets brist på klocka. Varför är vi aldrig riktigt där. Vi tittar bakåt... och vi längtar framåt. Samtidigt har vi just nu en möjlighet att ansvara för framtiden, lära av dåtiden och göra något alldeles, alldeles precis nu.
Anne-Marie
Källa;
Alain De Button: LÅT PROUST FÖRÄNDRA DITT LIV. Brombergs Förlag 2007
Kommentarer
Postat av: Jesús J.
Kära fröken Anne-Marie,
Vackert med Proust! Utsökt.
Viktigt detta med att "...vi inte ha behövt katastrofen för att kunna leva i nuet."
Din förtrogne Jesús
Trackback