OBAMA ÅR
Det kan bli en aning hoppfullt nästa år - Obama tillträder ett världsämbete - vi andra kan bara hoppas. Det gör tidningen TIME! De har utsett Obama till Person of the year och skriver om Obama:
His genome is global.
His mind is innovative,
His world is networked,
and his spirit is
democratic.
Orden skapar en dikt. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar dikten.
Anne-Marie
His genome is global.
His mind is innovative,
His world is networked,
and his spirit is
democratic.
Orden skapar en dikt. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar dikten.
Anne-Marie
MIN FARFARS SÅNG
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1376992&BroadcastDate=&IsBlock=
Här hörs jag sjunga och berätta om min farfar Felix Körling. Det är historia men sångerna kommer säkerligen några av er fortfarande ihåg - Nej se det snöar, Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång, Tomtegubben som hade snuva... Mina barn var små och jag sjöng jämt för dem ... jag sjunger nästan alltid då jag är glad...
Anne-Marie
TACK MINA LÄSARE!
TIll alla er som läst här under året 2008 vill jag rikta ett stort tack. För övrigt lovar jag ingenting för nästa år. Jag kan gissa, tro och fantisera om framtiden, men lova något det kan jag inte göra. Jag går in i framtiden med öppna ögon, idla öron och nyfiket sinne. Det önskar jag er också. Hatten tar dockan inte av sig - det gör däremot jag - hatten av för dig min läsare!
Anne-Marie
LÅNTA FJÄDRAR
Det är helt i sin ordning att låna kläder. Men däremot ska man inte låna fjädrar. Då lånar man nämligen något annat. Man stoltserar med något man själv ej har gjort sig förtjänt utav. En lånad klänning kan man ha förtjänat att ha på sig.
Anne-Marie
Anne-Marie
TIMMARNA
Jag går i timmar i boklådor. Om jag besöker ett annat land är det en trygg plats att befinna sig i. Boklådan tvingar bort alla gränser av suveränitet, men skapar en suverän plats där man får vara sin absolut egen. Jag söker mig till dessa oaser. Läser av boktitlar, pedagogisk litteratur, barnböckerna (här är jag oftast väldigt länge) för att se vad barnbokstendensen är och hur samtiden illustreras för barn och ungdomar. För ingenstans syns det så tydligt som i barnboksutgivningen hur vindarna blåser. Ungdomsboken allra helst. Det borde vara obligatorisk läsning för lärare - en ungdomsbok varje höst och vår, en barnbok eller två oftare än så.
Anne-Marie
Anne-Marie
BEKYMRINGSSAMTAL
Nyorden visar på behov. Något ord som täcker ett fenomen. Kanske detta ord gör det - ett samtal kring något som är bekymmersamt för någon - polisens samtal innan det går alltför mycket fel i en ung människas liv. Ordet skrämmer mig. Inte för att polisen behöver det utan för att det just behövs. Vi bekymrar oss.
BEKYMRINGSSAMTAL
Men ordet behöver ett motsatsord - vilket det nu skulle vara. Ett ord som visar på just det motsatta. Vi sätter oftast negativa ord på unga människor. Vi begränsar dem med nejord, negativa dra-ned-ord, utvecklingssamtal kan utvecklas till utvärderingssamtal kring vad som är brist hos den unge. Ibland funderar jag över varför bristorden är de förklaringsmodeller vi använder oss av då vi ser på barn. Jag undrar rent allmänt. Ordet bekymringssamtal är nog en följd av indicier polisen har fått, och att de agerar innan någon allvarligare händer vilket leder till ett större ingripande i individens liv och för andra människors liv. Vilket är helt i sin ordning.
Jag minns en mamma och en son.
Jag tyckte om hennes son. Han hade visat mycket omtänksamhet om mina barn. Jag berättade detta för mamman då jag mötte henne i en affär. Hon tittade på mig som om jag talade om något hon absolut inte kände till.
- Talar du om min son? frågade hon. Hon namngav honom.
- Ja, nickade jag om och om igen, jo din son.
Hon skakade på huvudet. Nej, hon hade aldrig hört något gott om honom. Skolan pekade på hans brister.
- Han har många brister min son, sade mamman.
- Vad är hans styrkor då? frågade jag henne. Om hans styrkor hade hon inga svar. Jag förstod inte. Nu var det jag som grubblade - talade vi om samme son. Jo det gjorde vi. Vi talade om hennes son.
- Aldrig att de sagt något bra om honom, sa hon om och om igen. Skolan pekade bara på alla fel. Jag lärde mig att se dem. Försökte reparera dem hemma. Det var svårt, sa mamman.
- Men det goda, det fina då, det där andra han kunde, vem berättar det?
- Tja du, svarade hon, men vet du, jag tror dig inte riktigt. Nu har han gjort inbrott, han struntar i sitt liv, och jag orkar inte längre. Hemma var han inte ett problem. Men han blev ett.
Anne-Marie
som tänker sig detta som ett bekymringssamtal. Men var ansvaret ligger vet jag inte. Utanför alltsammans tror jag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=868666
BEKYMRINGSSAMTAL
Men ordet behöver ett motsatsord - vilket det nu skulle vara. Ett ord som visar på just det motsatta. Vi sätter oftast negativa ord på unga människor. Vi begränsar dem med nejord, negativa dra-ned-ord, utvecklingssamtal kan utvecklas till utvärderingssamtal kring vad som är brist hos den unge. Ibland funderar jag över varför bristorden är de förklaringsmodeller vi använder oss av då vi ser på barn. Jag undrar rent allmänt. Ordet bekymringssamtal är nog en följd av indicier polisen har fått, och att de agerar innan någon allvarligare händer vilket leder till ett större ingripande i individens liv och för andra människors liv. Vilket är helt i sin ordning.
Jag minns en mamma och en son.
Jag tyckte om hennes son. Han hade visat mycket omtänksamhet om mina barn. Jag berättade detta för mamman då jag mötte henne i en affär. Hon tittade på mig som om jag talade om något hon absolut inte kände till.
- Talar du om min son? frågade hon. Hon namngav honom.
- Ja, nickade jag om och om igen, jo din son.
Hon skakade på huvudet. Nej, hon hade aldrig hört något gott om honom. Skolan pekade på hans brister.
- Han har många brister min son, sade mamman.
- Vad är hans styrkor då? frågade jag henne. Om hans styrkor hade hon inga svar. Jag förstod inte. Nu var det jag som grubblade - talade vi om samme son. Jo det gjorde vi. Vi talade om hennes son.
- Aldrig att de sagt något bra om honom, sa hon om och om igen. Skolan pekade bara på alla fel. Jag lärde mig att se dem. Försökte reparera dem hemma. Det var svårt, sa mamman.
- Men det goda, det fina då, det där andra han kunde, vem berättar det?
- Tja du, svarade hon, men vet du, jag tror dig inte riktigt. Nu har han gjort inbrott, han struntar i sitt liv, och jag orkar inte längre. Hemma var han inte ett problem. Men han blev ett.
Anne-Marie
som tänker sig detta som ett bekymringssamtal. Men var ansvaret ligger vet jag inte. Utanför alltsammans tror jag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=868666
NYÅRSLÖFTET (N)
Det vackraste nyårslöfte jag vet är mer en förhoppning om framtiden.
LÅT OSS SKRATTA TILLSAMMANS VID DENNA TIDPUNKT NÄSTA ÅR ...
Jag tycker så mycket om den meningen, den framtiden, det hoppet och kanske också förvaltandet. Skrattet symboliserar glädjen, glädjen över så mycket, tillsammansvarandet, men också tillbakablickandet - kom du ihåg hur vi skrattade ihop precis vid samma tidpunkt förra året. Så tänker jag mig mitt framtidstänk - som ett nyårshopp snarare än ett löfte. Ett slags förhållningssätt. Till min nästa och till några andra som finns runtintill, ja, alla omkring mig. En ynnest.
Anne-Marie
LÅT OSS SKRATTA TILLSAMMANS VID DENNA TIDPUNKT NÄSTA ÅR ...
Jag tycker så mycket om den meningen, den framtiden, det hoppet och kanske också förvaltandet. Skrattet symboliserar glädjen, glädjen över så mycket, tillsammansvarandet, men också tillbakablickandet - kom du ihåg hur vi skrattade ihop precis vid samma tidpunkt förra året. Så tänker jag mig mitt framtidstänk - som ett nyårshopp snarare än ett löfte. Ett slags förhållningssätt. Till min nästa och till några andra som finns runtintill, ja, alla omkring mig. En ynnest.
Anne-Marie
PARISERHJULET
Det är jul i Edinburgh. Lite festligheter av tivoliart. Jag tycker det räcker med det tivoli som syns av människor. Människoropen hörs över huvuden. Det ilar i magar där uppe. Jag ser mest konstrasterna. Bakom det vackra pariserhjulet tornar en medeltida byggnad upp. Det är egentligen lika hissnande det. Att de finns kvar, de där gamla byggnaderna. Och att generationer av generationer gått in och ut ur huskropparna. Idag går de flesta förbi, skyndar sig till det nymodiga, som faktiskt också har några år på nacken. Pariserhjulet!
Anne-MarieMORGONLJUS
Det är hoppfullt att se ljuset på morgonen. Jag har sovit i ett hotellrum med totalt mörker. När alla draperier dragits ned och för är rummet kolsvart. Så mörkt att det nästan inte är möjligt att få i en stad i Sverige. De skottska gardinerna är tjocka för att hålla kylan borta. Fönstren i enkelglas. Innanför glaset syns mötet mellan värme och kyla. Fönstren vattniga, isiga. Draperier, gardiner, persienner dras upp och ljuset syns. Klara himlen lockar ut. En lång promenad under det blåa kallar. Så är det när man drar upp en gardin, som om det där utanför överraskar.
Anne-Marie
Anne-Marie
TAFATT - TVÅ BETYDELSER
Körling funderar över ett ord - T A F A T T
Den första betydelsen av ordet TAFATT liknar det då man inte får grepp om det man vill få grepp om. Man blir ta-fatt. Fumlar, tappar greppet; synonymordbokens ord gör mig förlägen. Tafatt har synonymerna; fumlig, avig, valen, obenägen, förlägen, generad, enkel, stel, blyg, våpig, tepig (?), tåpig (?), flepig (?), formlös, vimsig - herregud nu räcker det!
Det andra betydelsen är den då man får fatt i något man önskar ta fatt i - då har man fångat in något - ta-fatt-at själva saken eller någon av alla de andra som just nu har beslutat att just den personen som har den är tafatten! Hur kul är det på en skala - att vara den som ska tafatt alla andra på något fumligt och klumpigt sätt. Det är kul. Men särskilt fumlig och klumpig kan man inte vara för denna lek. Snabb, skicklig och listig måste man vara.
I själva verket är det väl märkligt att ett ord kan illustrera så totalt skilda handlingar.
Jo - jag vet vad tafatt betyder - man blir liksom nästan handlingsförlamad också - vilket man blir när allting försvinner en ur händerna. Men riktigt handlingsförlamad blir man inte då man leker tafatt. Då har man ganska roligt. Springer omkring och är utan något som man måste ta fast - men man är ju knappast tafattig - utan mer handlingsrik - man leker ju - och leken handlar om att ta fatt i någon. Det är väl ganska kul om man tänker efter.
Anne-Marie
TWISTED AROUND
Jag påstår inte att jag kan hantverket fotografi - men jag kan se vad jag vill fotografera. Det är inte riktigt samma sak. Håll till godo med dessa två - twisted around a little bit.
Anne-Marie
HÖGTRAVANDE ORD
Högt i tak... tror mins tre meter där jag sitter nu...
Höga luften... det är väldigt klar luft och blå, blå himmel... utanför mitt fönster.
Höga himlen... den är väl alltid hög, det är bara molnen som hindrar utsikten!
Högar av sånt jag inte vill ha .... jag längtar efter att få kasta bort...
högar i hörnen . . . damm kallas det visst
högsommar... tja - vore inte så dumt...
högtidligt ... kan man välja själv när det är...
Jag började med ordet hög.... tänkte först på en igelkott som boat in sig i en hög med löv.... sen lekte jag lite för det får man göra. Leka!
Höga luften... det är väldigt klar luft och blå, blå himmel... utanför mitt fönster.
Höga himlen... den är väl alltid hög, det är bara molnen som hindrar utsikten!
Högar av sånt jag inte vill ha .... jag längtar efter att få kasta bort...
högar i hörnen . . . damm kallas det visst
högsommar... tja - vore inte så dumt...
högtidligt ... kan man välja själv när det är...
Jag började med ordet hög.... tänkte först på en igelkott som boat in sig i en hög med löv.... sen lekte jag lite för det får man göra. Leka!
Anne-Marie
TECKNING FRÅN MITT BARN
En gång för länge sedan fick jag denna teckning av ett av mina barn. Teckningen värmer fortfarande.
Anne-Marie
TID OCH RUM
Det slår mig att vi alldeles för sällan är just närvarande i den tid vi är i. Vi är oftast i samma rum som tiden men knappast närvarande i ett just här och nu. Här och då, eller, här och sen, skulle man kunna kalla det.
Anne-Marie,
som gladeligen grubblar vidare några dagar efter jul.
Anne-Marie,
som gladeligen grubblar vidare några dagar efter jul.
I VERKLIGHETEN
Idag har jag gått omkring och funderat.
Så väldigt ensamt och tomt det är i alla affärer. Folk handlar och handlar, drar i tröjor, har med sig barn som gråter efter mammor och pappor - jag blev sorgsen mitt i allt sammans. En del är också så ensamma där de går. Jag vet att jag är en känslig person - kan ömma om det mesta. Men när ensamheten lyser i människors ansikten och kassaapparaterna plingar in sina summor - och den där nya tröjan genast är gammal - då blir jag ledsen. Jag skyndar mig ut ur affärerna men hinner säga HELLO till en av de där kämpande tanterna som inte ser ut att ha så mycket att röra sig med eller rörlighet över huvudtaget.
Jag slog mig ned med en kopp kaffe i ett av de där trängselfiken. Beställde det jag skulle ha - cafe tall - då kassörskan plötsligt bryter sedvanlighetens artighet med:
- Hur är din dag idag - jag menar hur är det i verkligheten?
Anne-Marie
Så väldigt ensamt och tomt det är i alla affärer. Folk handlar och handlar, drar i tröjor, har med sig barn som gråter efter mammor och pappor - jag blev sorgsen mitt i allt sammans. En del är också så ensamma där de går. Jag vet att jag är en känslig person - kan ömma om det mesta. Men när ensamheten lyser i människors ansikten och kassaapparaterna plingar in sina summor - och den där nya tröjan genast är gammal - då blir jag ledsen. Jag skyndar mig ut ur affärerna men hinner säga HELLO till en av de där kämpande tanterna som inte ser ut att ha så mycket att röra sig med eller rörlighet över huvudtaget.
Jag slog mig ned med en kopp kaffe i ett av de där trängselfiken. Beställde det jag skulle ha - cafe tall - då kassörskan plötsligt bryter sedvanlighetens artighet med:
- Hur är din dag idag - jag menar hur är det i verkligheten?
Anne-Marie
SKRIVA UTAN PRICKAR
Det blir i stort sett knepigt att skriva ord utan prickar ...
en aning kreativt att leta efter synonymer till de ord jag vill skriva.
Bara vid dessa rader har jag bytt ut flera ord innan jag kunde skriva alls...
a, a och o med prickarna skapar andra ord.
Skriv en mening utan dessa tre... jag avkodar dem gladeligen!
Anne-Marie
Rundabordsamtal
Rundabordssamtal är ofta runt bord som inte är runda. Oftast är de fyrkantiga.
Max Entin ritade bilden där jag deltar i ett rundabordssamtal med nyss nämnda person, samt några andra onämnda personer. Svenklärarredaktionen ritar och skissar nästa tidningsnummer.
Anne-Marie,
som för övrigt går runt en hel del - rundastadenpromenad - kallar jag det för.
Max Entin ritade bilden där jag deltar i ett rundabordssamtal med nyss nämnda person, samt några andra onämnda personer. Svenklärarredaktionen ritar och skissar nästa tidningsnummer.
Anne-Marie,
som för övrigt går runt en hel del - rundastadenpromenad - kallar jag det för.
UTAN HELT ALFABET
Finns inte ett helt alfabet
... jag kommer snart tillbaka...
klarar mig inte utan mitt alfabet.
Anne-Marie
UTTRYCK
Vi omges av tysta uttryck. Det är lite tyst om dem bara. Men de följer oss överallt. Påverkar säkert utan att vara medvetna om det. Skyltdockornas uttryck intresserar mig.
Anne-Marie
Anne-Marie
KUNGENS HOPP
Att inte ha ord, förlora sina ord, inte kunna säga, inte få fram ett ord - en elev tecknar ordlösheten.
KUNGENS HOPP
Mina barn var små då Estonia sjönk. TV spred sina orecencerade nyheter ut till mina barn, till mig. Jag klarade mig inte utan nyheterna, det var min källa till förståelse och kunskap den gången. Mina barn behövde inte nyheterna, det var knepiga ord och allvarsröster, fotografier och filmer de behövde få tolkade och översatta för att förstå. Men aldrig tidigare hade nyheter varit så angeläget berörande, som om dessa nyheter för första gången verkligen handlade om något för oss framför TV-apparaten. Nyheterna hamnar aldrig i rummet. De stannar kvar i TV-apparaten. Som om ... men då vid Estonias förlisning var det som om nyhetsförmedlaren talade till just oss. Mormor var borta. Mamma död!
Alla är små då något allvarligt drabbar. Till en början små. Mina barn var små med tvingades bli stora snabbt. För förlisningen fick vår familj att gå över styr. Det är sådant som händer. Saker går över styr. Människan är liten. Orkar inte.
Min son satt vid TV´n och försökte förstå vad Estonia handlade om. Han var alldeles för liten för det. Jag förmådde inte förklara. Så kom kungen och talade till människorna, om förlisningen, om allvaret, om trösten. Som bomull för en stund runt ett litet barns hjärta och oro kom orden in till min son.
- Mamma! Kungen har berättat för mig! sa min son. Kungen sa att jag fick vara ledsen. Kungen ...
Då Tsunamin ödelade livsdrömmar tog jag initiativet till en film - BARNS SORG ÄR RANDIG - och på mycket kort tid, nästan fem dagar, spelade vi in en film som sändes gratis till varenda grundskola i Sverige - idag förstår jag nästan inte hur vi lyckades. Samlade krafter är samlade krafter. Jag ringde kungahuset - min sons ord om hur kungen tröstat honom ringde i mina öron - vi blev mottagna. På mycket kort varsel fick vi komma med vår kamera, våra frågor, för ett stillsamt samtal kring barns sorg och verklighetens påtaglighet. Jag glömmer aldrig det. Mitt i det svåra.
Hopp behövs alltid. Vi måste se till att värna om hopp. Det är nästan en vuxen skyldighet. Nästan en rättighet för barn. Någon som tror på möjligheter, tror på framtid och ibland - ställföreträdande hopp om barnet självt!
Anne-Marie,
som högtidligar en del saker och vädjar om det naiva hopp som ibland måste trotsa den faktiska verkligheten.
KLAMPAR IN...
- Jag kanske klampar in, frågade en som omtänkte om mig och de mina.
- Du klampar inte in, svarade jag, kanske är det jag som klampar ut.
Anne-Marie
- Du klampar inte in, svarade jag, kanske är det jag som klampar ut.
Anne-Marie
ORONS VÄRD
- Jag är orolig, sa jag till en god vän, en nära är väldigt sjuk.
- Då ska du bejaka din oro för en stund, sa en väldigt nära vän till mig då jag ringde och oroade mig.
- Puh! svarade jag, och frossade i min oro och ordade om den.
- Hmmm, mumlade lyssnaren på andra sidan, Hmmmmmm!
- Nu är jag färdigoroad, sa jag efter en harang av orimligheter och orosord.
- Ja! bekräftade lyssnaren.
- Tusen tack för att jag fick! tackade jag.
- Ingen fara! Ring igen om du behöver.
Anne-Marie
EFTERTÄNKSAMHET
Min juldag har varit min alldeles egna. Så som jag vill ha den. Det betyder inomhusvarande. Det betyder vanlig mat utan julkrussiduller. Det betyder tända ljus och långläsning i deckarboken på engelska. Det betyder vila och sofflocket. Det betyder en slags närhet till det viktiga i mitt liv. Långt därutanför går tunnelbanetågen och bilarna färdas hit och dit. Jag färdas bara här där jag är.
Anne-Marie
Anne-Marie
FRÅGAN ÄR ...
Frågan är - hur är det om det bara är öppet? Eller om det är pyttelite öppet? Eller om det är jättestängt.... Affären som berättar att de har jätteöppet... vad är det som är så stort? Att de har öppet? Vad händer med hela affären om de bara har öppet? Jag kan grubbla en aning på vad som sägs.
Anne-Marie
Anne-Marie
AUTOGRAFERNA
Julafton med många men också med Runan, Runström, forne anfallsspelaren i Hammarby. Fixade några autografer till min klass. Får nog fixa några fler framöver. Runan skrev fina saker till mina elever. Så om mina elever har Runan som framtidsvision - Jag ska bli som Runan - så är modellen värd att ta efter, följa och härma - för att sedan göra något eget av.
YOUTUBE - HYLLNING TILL RUNSTRÖM
Anne-Marie
som minns en gång då jag satt bredvid Runan och såg en videoupptagning av en fotbollsmatch. Runan var på väg mot mål, snygg fotdans med boll, koncentrerad, snygg och fantastiskt ... jag tyckte folk pratade för mycket runt mig. Det här var ju för spännande. Jag bad Runan knipa, sluta prata, slog honom på knäet och sa - kan du sluta snacka, ser du inte hur spännande det är - varpå filmspelande Runa gjorde mål och jag skrek i högan sky, vände mig mot Runan och sa - Snyggt jobbat! Vilket mål,.,, och så var jag tillbaka i verkligheten. Med fotbollsmänniskor runt omkring har jag lärt mig att älska fotboll.
YOUTUBE - HYLLNING TILL RUNSTRÖM
Anne-Marie
som minns en gång då jag satt bredvid Runan och såg en videoupptagning av en fotbollsmatch. Runan var på väg mot mål, snygg fotdans med boll, koncentrerad, snygg och fantastiskt ... jag tyckte folk pratade för mycket runt mig. Det här var ju för spännande. Jag bad Runan knipa, sluta prata, slog honom på knäet och sa - kan du sluta snacka, ser du inte hur spännande det är - varpå filmspelande Runa gjorde mål och jag skrek i högan sky, vände mig mot Runan och sa - Snyggt jobbat! Vilket mål,.,, och så var jag tillbaka i verkligheten. Med fotbollsmänniskor runt omkring har jag lärt mig att älska fotboll.
BARNET och MYRRAN
Mot alla tiders krubba vandrar man med gåvan som kan kallas Myrra. En riktning mot barnet. Idag är gåvan myrra något annat. Idag är det en leksakssminkväska, rouge, läppstift, penslar och nagelfil.
Anne-Marie
DEN OBJUDNA ENSAMHETEN
Julen är gemensamhetens stora helg. Om då ensamheten tränger sig på - blir den för stor. Jag delar den med er alla, den där ensamheten. Jag har varit ensam några julaftnar. Tvingats ta emot den där gästen. Den överger mig inte, den trognaste av dem alla, ensamheten. Det var farliga ensamheter några gånger, jag motade ut gästen strax jag hörde knackningen på andra sidan min dörr.
Till slut gav jag upp - bjöd in den med hull och hår. Dukade fram en extra tallrik, satte på en portion julgröt - sa att det var jag som hittade nöten i gröten... och fann mig i det hela. Men det tog tid. Jag övade mig några julaftnar. Nu är det inget jag våndas över ... vill bara skapa lite gemenskap med era andra som upplever samma sak.
Kanske är det så att man famnar sina minnen av det som varit, julaftnar med barn och familjer, barndomsjular... och man famlar efter nya traditioner, nya konstellationer ... och minnena hindrar nytänkandet. Julen är tradition. vana, samma sak, om och om igen. Det är nästan omöjligt att själv bryta mönster. Man minns och man vill återminnas. Det kan kanske försvåra det hela, tänker jag, som ser mycket ljust på denna dag. Julafton!
Anne-Marie,
jag tänker och det är värt allt att göra det.
Till slut gav jag upp - bjöd in den med hull och hår. Dukade fram en extra tallrik, satte på en portion julgröt - sa att det var jag som hittade nöten i gröten... och fann mig i det hela. Men det tog tid. Jag övade mig några julaftnar. Nu är det inget jag våndas över ... vill bara skapa lite gemenskap med era andra som upplever samma sak.
Kanske är det så att man famnar sina minnen av det som varit, julaftnar med barn och familjer, barndomsjular... och man famlar efter nya traditioner, nya konstellationer ... och minnena hindrar nytänkandet. Julen är tradition. vana, samma sak, om och om igen. Det är nästan omöjligt att själv bryta mönster. Man minns och man vill återminnas. Det kan kanske försvåra det hela, tänker jag, som ser mycket ljust på denna dag. Julafton!
Anne-Marie,
jag tänker och det är värt allt att göra det.
KÖRLING blandar ord med RYDBERG
Midvinternattens köld är BORTA,
stjärnorna INNANFÖR FÖNSTREN TINDRA och glimma.
Alla sova I FÖRORTER OCH STÄDER, EN OCH ANNAN PÅ LANDSBYGDEN DEN GLESA
SOMNAT FRAMFÖR TVN under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban - VAR ÄR MÅNEN?
snön lyser MED SIN FRÅNVARO på fur (VAD ÄR DET FÖR NÅGOT) och PLASTgran,
ELBELYSNINGEN lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken OCH NÅGRA ANDRA SOM INTE KAN SOVA.
mest på kul! Jag återkommer med fler inlägg under dagen. Så här långt - God Jul!
TANKAR ur MIG
Tankar ur mig...
Det är julnatt - snart julafton. Värna minuterna, trotsa klocktiden. Tänk gemenskap i ordet "tillsammans". Spill inte bort tid på ovidkommande saker. Försiktiga er om varandra. Ansvara en aning bättre för varje möte med en annan människa. Skänk tid. . . tänker jag.
Anne-Marie
Det är julnatt - snart julafton. Värna minuterna, trotsa klocktiden. Tänk gemenskap i ordet "tillsammans". Spill inte bort tid på ovidkommande saker. Försiktiga er om varandra. Ansvara en aning bättre för varje möte med en annan människa. Skänk tid. . . tänker jag.
Anne-Marie
HANDLA MED DOTTERN
- Välj ett tema!
- Rött, nej, blått! Kanske grönt.
- Vi tar blått.
Det var startskottet för vår inköpande. Temat skulle gå i blått. Blåa saker. Allt av blått höll vi i våra händer. Vi handlade alltid i dagligvaruhandeln. Det blev burkar av konstiga saker vi inte förstod oss på, Det enda som allt hade gemensamt var att det var blått. Det kunde vara små vaktelägg i blå glasburk, blåa godisar av kemikaliesort, kesoask... lite för mycket vitt i, blå lättmjölk... blåa druvor... blå tandkräm, tandborste... blåa krokusar...
En annan gång var temat gult ... eller vilket tema vi nu bestämde oss för. Det blev tokiga presenter. BLÅTT ETT TEMA sa vi två. Men vad presenten aldrig avslöjade - det var hur kul vi två hade haft det. Vi talade om allt vi höll i våra händer.
Anne-Marie
- Rött, nej, blått! Kanske grönt.
- Vi tar blått.
Det var startskottet för vår inköpande. Temat skulle gå i blått. Blåa saker. Allt av blått höll vi i våra händer. Vi handlade alltid i dagligvaruhandeln. Det blev burkar av konstiga saker vi inte förstod oss på, Det enda som allt hade gemensamt var att det var blått. Det kunde vara små vaktelägg i blå glasburk, blåa godisar av kemikaliesort, kesoask... lite för mycket vitt i, blå lättmjölk... blåa druvor... blå tandkräm, tandborste... blåa krokusar...
En annan gång var temat gult ... eller vilket tema vi nu bestämde oss för. Det blev tokiga presenter. BLÅTT ETT TEMA sa vi två. Men vad presenten aldrig avslöjade - det var hur kul vi två hade haft det. Vi talade om allt vi höll i våra händer.
Anne-Marie
HISTORISKT I MIN LILLA VÄRLD
För några dagar sedan talade vi om andra världskriget.
Jag är född ungefär 13 år efter andra världskrigets slut.
Då jag var liten talade väldigt få om andra världskriget.
Det var långt borta historiskt sett - och fredsuppbyggelse och framtid omslöt mitt lilla liv. Samhällen byggdes upp. Förorterna, tunnelbanan, centrum, dagis - ja allt detta lovade en ny framtid. Jag var barn under denna tid. Centrum var en tummelplats för handel med en ring av bostäder, en ny bebyggelse med barnrikegårdar att leka på. Kriget ett mörker, framtiden ett ljus.
Det är så här i efterhand som jag förstår hur erfaret detta andra världskrig var av alla vuxna i mitt eget liv. Men ingen av de vuxna runt omkring mig talade andra världskriget. Mormor gjorde det ibland, hon var av den där sparsamma sortens mormödrar, hon vek stillsamt ihop alla papperspåsar, sparade burkar och återanvände det mesta. Hon släckte envist ned alla lampor i de rum hon inte var i. I rummet där hennes sysslolöshetsstol fanns lyste bara läslampan.
Man sparade inte, man varsammade mest.
Det var inte att slösa på tillgångar det var att förvalta det man hade. Men då skolan började ta upp saken frågade jag de mina. Men munnarna slöt sig om hemligheten. Det var ingen som riktigt ville berätta. Det var som om andra världskriget inte hade hunnit bli tillräckligt avlägset, historien låg lite för nära för att kallas historia. Mormor berättade att man alltid var försiktig med papper därför att papper kunde man knöla ihop hårt, hårt, hårt till små bollar. Detta hårda papper gav längre värme i den öppna spisen, brann längre och kunde därmed skapa värme i huset, sa mormor. Vi prövade - jag och min kusin - vi gjorde hårda pappersbollar och fick elda upp dem i pannan i källan, en slags nymodighet i huset.
Idag tycker jag det är oändligt lång tid och en mäktig historia mellan världsfreden (?) och dagens datum. Men jag undrar hur alla gjorde för att klara sig - vad krävdes av ett hem under kriget (även om vi inte var riktigt i det utan mer påverkade av dess konsekvenser)?
Om jag tänker tillbaka 13 år i mitt liv idag - kan jag nästan levandegöra händelserna. Det måste min omvärld ha kunnat då jag var barn. Kanhända orkade de inte utan ville se framåt.
Anne-Marie,
som inte vet riktigt varför jag skriver det här mitt i brinnande juletid!
TYSTA ANSIKTEN
Aktionshandlande människor överallt, i köliknande formationer, blickar med realisationsbegär - denna julköparskara. Man kan höra en begynnande förtvivlan över att storlekarna tryter och se att humören försvinner ur tomteröda kinder. Jag fotograferade smyckade dockors tysta ansikten. Julhandeln är något väldigt speciellt.
Anne-Marie
Anne-Marie
SEPARATIONSÅNGEST
Jag lämnade min kamera bakom mig igår. Jag skyddade min kamera från middagsmat och drycker, småbarnsspring och risken att ta fotografier av gäster utan gester... så jag lade min kamera på en liten hylla. Där ligger den nu. Min kamera är en del av mig. Jag känner mig fattig då jag inte har den. Dessutom ser jag så många möjligheter att fotografera då jag INTE har den med. Därför är jag beredd att genast väcka upp hela huset, banka på dörren ... säga
- HO HO - det är jag - min kamera ringde nyss och sa att den led av seperationsångest. Jag är bara här för att rädda den ifrån den känslan, förlåt att klockan är alldeles för tidigt. Bjuder ni på en morgonfika?
Att jag skulle låta som Tomten tänker jag kan verka tvingande ... vem bryr sig om vilken tid tomten kommer ...
Anne-Marie
LJUS I MÖRKER
Morgonnyheterna berättar att Stockholms Stad ska spara 50 miljoner på belysning och uppvärmning. Det är en så stor summa att den är omöjlig att fantisera om - men sparförslaget gör mig nyfiken. Jag tänker barndom... det var inte upplyst i skyltfönstren då jag var liten - nej man tände då affären var öppen... och överallt på alla vägar var det inte upplyst, skogsvägarna hade inga ledljus.
Det mest spännande med detta förslag var att en skola redan börjat - skola i framkant - släckt ned, bytt ut lampor till lågenergi - och faktiskt slagit några fler flugor i en smäll än bara spara - en är väl att vara ledande och detta utan att stöta sig med någon annan (måste leka med elektricitetsorden). Skolan ska verka för framtiden. Vara modell för ansvarstagande och gemensamhetstänkande. Jag tyckte det syntes ett litet ljus i mörkret här!
Anne-Marie
Det mest spännande med detta förslag var att en skola redan börjat - skola i framkant - släckt ned, bytt ut lampor till lågenergi - och faktiskt slagit några fler flugor i en smäll än bara spara - en är väl att vara ledande och detta utan att stöta sig med någon annan (måste leka med elektricitetsorden). Skolan ska verka för framtiden. Vara modell för ansvarstagande och gemensamhetstänkande. Jag tyckte det syntes ett litet ljus i mörkret här!
Anne-Marie
BARA SHOPPA!
Jag var inte på någon julklappsjakt idag - snarare letade jag udda motiv att fotografera, speciellt julfirandet och hur att skylta upp för julenhandeln. Jag mötte massor av människor under min stadsvandring - hamnade på fik med en och annan - och fick inköparrabatt av någon annan. Jag har pratat mer än jag har fotograferat:
- Får jag fotografera här?
- Nej, du får bara shoppa här!
Eftersom man inte får fotografera som man vill så gör inte jag det. Jag hänger min kamera lydigt runt halsen, fingrar nervöst på avtryckarknappen... ifall att. Jag såg mycket jag VILLE fotografera, men lite jag kunde göra åt den saken. Summan av kardemumman jag köpte absolut ingenting. Får inte jag, så får inte dom, Vilken hemsk människa jag är!
Anne-Marie
- Får jag fotografera här?
- Nej, du får bara shoppa här!
Eftersom man inte får fotografera som man vill så gör inte jag det. Jag hänger min kamera lydigt runt halsen, fingrar nervöst på avtryckarknappen... ifall att. Jag såg mycket jag VILLE fotografera, men lite jag kunde göra åt den saken. Summan av kardemumman jag köpte absolut ingenting. Får inte jag, så får inte dom, Vilken hemsk människa jag är!
Anne-Marie
FRÅGOR OCH SVAR
Jag ber att få TIDNINGEN. Jag vill läsa om Horace Engdahl och tänka kring vad Horace Engdahl själv tänker och tycker. Det är en underbar profil som tecknas i den lilla spalt som utgör en del av fotografiet av den skrattande Horace. Jag uppskattar humorn i svaret:
Om du mötte dig själv på en fest?
Skulle jag gå hem.
Då prövar jag att ställa den frågan till mig själv.
Det är svårt att svara på den.
Försök ni som läser här.
Att ställa frågor, skapa svar, helst spontana och snabba är knepigt. Peter Englunds fantastiska intervju med sig själv är ett konststycke jag önskar härma och pröva emot. Svårt så det förslår men FANTASTISK INTERVJU MED PETER ENGLUND.
Anne-Marie
som läst Jenny Leonardz intervju med Horace Engdahl, SvD Söndagsintervju, 21 december 2008.
PÅSLAG INSLAG UPPSLAG
Det är spännande med paket. Böcker kan man se att det är innan man har öppnat paketet. Men trots att man har öppnat paket, slitit av pappret, så avslöjar sig boken inte ändå. Inte ens då man ser vilken bok man har fått har man grepp om innehållet. Så boken är en slags gåva till sista sidan. Då först kanske man har fått gåvan i sin helhet. Nja, jag ställer mig tveksam till det. En bok lever vidare som tankar och skapar ringar på tankevattnet... kanske är det så att en bok aldrig blir färdigmottagen.
Anne-Marie
Anne-Marie
HORACE ENGDAHL
Jag tillhör de som uppskattar Horace Engdahl. Jag hade förmånen att ställa fem frågor till Ständige sekreterare Horace Engdahl för tidningen Svenskläraren (senaste numret). Jag uppskattar Horace generositet och underfundiga svar. Jag hoppas få möjlighet att fråga PETER ENGLUND, trots att han gör det arbetet synnerligen väl alldeles på egen hand - och med all rätt. Ser fram emot att höra Peter Englund berätta om nästa års nobelpristagare i litteratur, när klockan slår ett och den magiska dörren öppnas...
Anne-Marie
Anne-Marie
MIN GPS
Jag hittar aldrig riktigt någonstans. Jag hittar ungefär. De flesta som känner mig vet att jag hittar nästan. De vet också att jag så småningom hittar precis rätt.
* Jag har kört till Västerås, förbi Västerås, tillbaka till Västerås, förbi Västerås igen... för att slutligen hamna rätt och mitt i Västerås.
* Jag har cirkulerat kring i Eskilstuna en så där ... ett par timmar... livligt lotsad av min uppdragsgivare... men jag KOM fram.
* Jag börjar alltid gå rakt fram utan att tänka mig för vad rakt fram kan betyda för min slutliga destination.
* Ibland när jag är på något ödsligt ställe slår det mig hur märkligt det är att jag är just där...utan att veta att jag är just där jag är.
* Jag fick en GPS av någon som känner mig väl. Den GPS för jag ibland livliga diskussioner med. Jag tycker ibland att min GPS är tjatig - Gör om rutt! - tycker jag nästan är en förolämpning. Men då har jag inte lyssnat klart till instruktionerna. Jag kan ibland höra hur förtvivlad min GPS blir... och hur den automatiska rösten är i färd med att säga upp avtalet med just min mottagarGPS.
* Idag skulle jag resa till andra sidan av staden, vad jag nu skulle göra där? För jag reste omkring och hittade allt längre bort än resmålet. Jag vände helt enkelt om, reste tillbaka till min sida av staden...och då... på vägen hem hittade jag av en slump helt rätt. Jag hade helt kaxigt bestämt mig för att jag klarar minsann av att hitta utan GPS. Vilket jag inte riktigt gjorde.
Vad vill jag säga med allt det här. Jo, att GPSen har förändrat mitt liv. Mer än en aning.
Anne-Marie
* Jag har kört till Västerås, förbi Västerås, tillbaka till Västerås, förbi Västerås igen... för att slutligen hamna rätt och mitt i Västerås.
* Jag har cirkulerat kring i Eskilstuna en så där ... ett par timmar... livligt lotsad av min uppdragsgivare... men jag KOM fram.
* Jag börjar alltid gå rakt fram utan att tänka mig för vad rakt fram kan betyda för min slutliga destination.
* Ibland när jag är på något ödsligt ställe slår det mig hur märkligt det är att jag är just där...utan att veta att jag är just där jag är.
* Jag fick en GPS av någon som känner mig väl. Den GPS för jag ibland livliga diskussioner med. Jag tycker ibland att min GPS är tjatig - Gör om rutt! - tycker jag nästan är en förolämpning. Men då har jag inte lyssnat klart till instruktionerna. Jag kan ibland höra hur förtvivlad min GPS blir... och hur den automatiska rösten är i färd med att säga upp avtalet med just min mottagarGPS.
* Idag skulle jag resa till andra sidan av staden, vad jag nu skulle göra där? För jag reste omkring och hittade allt längre bort än resmålet. Jag vände helt enkelt om, reste tillbaka till min sida av staden...och då... på vägen hem hittade jag av en slump helt rätt. Jag hade helt kaxigt bestämt mig för att jag klarar minsann av att hitta utan GPS. Vilket jag inte riktigt gjorde.
Vad vill jag säga med allt det här. Jo, att GPSen har förändrat mitt liv. Mer än en aning.
Anne-Marie
LÄRORIKA BÄST FÖRE DATUM
Det finns inte så mycket svenskt i denna lilla tillsända gåva - jag fick den med postverket. Det är från annat land och annat alfabet. Så vad Ä gör på denna lilla godisbit funderar jag över, och gåvosändaren också. Att ge mig något av detta slaget - en liten sak med mycket tanke i - det är vackert. Jag kommer aldrig äta upp innehållet. LÄRABAR är nyttigt och konserverat till den tredje mars nästa år. Annan kunskap har ingen bästföredatum.
Anne-Marie
Anne-Marie
FRÖKENTACK!
Det sista vi gjorde för termin handlade om att måla kaffekoppar, rita pennor mot ett pappersark. Eleverna får titta och härma så mycket de vill. Men någon hjälp att göra sin egen kaffekopp, eller sin egna penna, sitt egna skrivande får de inte. De får pröva hur mycket de vill. Vi övar oss i att göra, tänka och utveckla i skolan. Så kommer det tillbaka. Elevernas gensvar på undervisningen. Här är kaffekoppen ritat igen... och det vackra brevet tar jag till mitt hjärta. Från hjärta till hjärta.
Fröken tackar tillbaka och håller mina elevers gensvar alldeles intill mitt lärarhjärta.
Anne-Marie
Ordbokspromenad - FRAMGÅNG
ATT GÅNGA FRAM är en slags framgång. På vägen man går fram så blir man rikare på allt möjligt. Framgångsrik. Det handlar inte om ting. Det handlar om att gå. Ständigt röra sig framåt.
Anne-Marie
Anne-Marie
ORDBOKSPROMENAD: URKUND
Ordbokspromenad och ett tack till JENNY MORELLI och den vackraste bild man kan hitta av en mamma!
Urkund är inte något som en person går omkring och är, men märkligt nog känner jag mig som en originell urkund, då jag besöker mina dagligvaruhandlare, boklådor och försöker att inte begå misstaget att spontanköpa den där klänningen eller de där skorna, varför inte den där vackra kaffekoppen... då är jag en ur-kund. För att inte tala om vad jag är då jag är i en ur-affär. Då är jag farligt nära att vara för bokstavlig. Ur-Kund.
Anne-Marie
som genast ordbokspromenerar i ordet URKUND:
Urkundssynonymerna äro dessa: källskrift, skriftlig källa, tidebok, original, diplomatarium, arkiv. Av dessa sköna ord fastnade jag genast för ordet tidebok. Tidebok är något så fantastiskt som en slag krönikeartad historisk framställning av viktigare inträffade händelser (hi hi hi - min dagbok kanhända). Men så till ordet urkund; ursprungligt dokument som har värde som kunskapskälla eller bevis.
FRAMTRÄDANDE
Framträdande är framträdande. Storslagna är de som står på scen. Storslaget är det att vara åskådare och faktiskt aktiv publik vid min skolas elevframträdanden. Många elever engagerar sig i julfirande, Luciafirande och vid andra firanden. Rektorn vid vår skola missade något detta år, han försov sig, i stället kom den lokala tomten, men paket och julnissor och julnissar. Tomten talade om dagens nymodigheter - mobiltelefonen - och hur enkelt det är att sms:a önskelista till tomten. Men där är jag nog gammeldags. Brev till tomten ska sändas via Tomteboda!
- Ho Ho Ho, skrattade Tomten.
Märkligt nog var rektorn tillbaka på sin rektorsexpedition ungefär samtidigt som Tomten försvann till sina sysslor. Ja, ja... det är magiskt kring jul.
Anne-Marie,
som ett, tu, tre är helt med på noterna!
- Ho Ho Ho, skrattade Tomten.
Märkligt nog var rektorn tillbaka på sin rektorsexpedition ungefär samtidigt som Tomten försvann till sina sysslor. Ja, ja... det är magiskt kring jul.
Anne-Marie,
som ett, tu, tre är helt med på noterna!
SVÅRA MATEMATIKEN
Från min mailbox till min bloggpost:
Fick en länk av en vän.. en länk till din blogg.
Läser just nu sista terminen innan examensarbetet på XXX högskola. Kursen handlar om matematik och den är obligatorisk. Jag har en gång lärt att jag inte kan räkna … det sitter i, fast jag är av äldre modell. Dina ”matematikinlägg” blev ett lyft och inspiration för mig… matte blev plötsligt språk och språk…det är ju min grej.. versaler eller ej!
Tack!
Jag lyfter fram det mailet in i min blogg - jag måste ha dit hit - därför att jag var lika rädd för matematiken då jag gick i skolan. Jag förstår inte att jag har det betyg jag har. Jag gick till och med naturvetenskaplig linje, tja, jag bytte på grund av matematiken, som jag trots allt hade trea i på denna svåra matematiklinje. Jag grät mig igenom matematiklektionerna... fanns det visade jag inte. Jag hade tusen andra strategier att dölja min oförmåga med:
1) Läraren var dum i huvudet
2) Läraren var insnöad på matematik därför kunde han inte lära ut.
3) Jag kunde massa andra saker.
4) Jag tänkte aldrig fråga min lärare... aldrig ens komma i närheten av att blotta att jag inte kunde.
5) Är han inte dum i huvudet....läraren? Jo det är han...
6) Satte mig längst bak i klassrummet.
7) Satte mig med en kompis som kunde förklara så jag förstod.
8) Jag sa att jag hade ont i huvudet och inte riktigt kunde vara med på lektionen.
9) Jag glömde matematikböckerna.
10) Jag klagade hos rektorn och sa att läraren inte kunde undervisa...
11....
Jag var 12-13-14-15 år.
Jag insåg att jag behövde tycka illa om min matematiklärare för att klara mig. Jag orkade inte berätta att jag inte kunde ens de simplaste saker, utan fick hjärtklappning värre än en förälskelse om någon frågade mig om jag kunde räkna ut ditten och datten...
Jag föreläste om strategier för att undvika då jag studerade matematik vid Lärarhögskolan. Det var angeläget. De som läser matematik är ju redan de som kan. Jag gick där och var den enda som inte kunde. När vi skulle tänka matematik var det som om något bara slutade fungera i huvudet på mig. Så är det inte längre. Jag har min utbildning och mina lärare i matematik att tacka för det. Jag är nu en hejdundrande undersökande matematiklärare. Det är jag en aningens stolt över. Så ni som tror att ni inte kan - ni har bara fått fel utbildning från början - börja om från det ni kan - och börja äventyret matematik. Det är ett väldigt kreativt ämne...och finns överallt.
Anne-Marie
LEDIGHETSNÄRING
Det är på en hårsmån.
Jag är trött. Nu sitter tröttheten på axeln och knackar mot Anne-Maries huvud.
- Du är trött säger tröttheten.
- Nja, säger jag... och viftar bort det hela.
Man kan nära sig med c-vitamin och långa promenader.
Det tänker jag göra.
Anne-Marie
FRÖKEN TVÄRTOM
Jag vaknade med tvärtomkänslor.
Det är bra. Lite av trots.
Trots allt.
Anne-Marie,
och mina elever som längtar efter att jag spelar upp Elaka Fröken.
Jag dramatiserar något varje dag. Elakafröken är en favorit, Blygafröken också,
Hiphopfröken har ett speciellt gung i klassrummet ...
Det är bra. Lite av trots.
Trots allt.
Anne-Marie,
och mina elever som längtar efter att jag spelar upp Elaka Fröken.
Jag dramatiserar något varje dag. Elakafröken är en favorit, Blygafröken också,
Hiphopfröken har ett speciellt gung i klassrummet ...
ORDFRIERI
Det är ett ganska gulligt ord - O R D F R I E R I .
Jag vaknade med ordet på mina läppar.
Jag vet att ordet har en negativ underton.
Men det struntar jag i.
Det är ett gulligt ord.
Anne-Marie,
man får tänka tvärtom. Man får det.
Jag vaknade med ordet på mina läppar.
Jag vet att ordet har en negativ underton.
Men det struntar jag i.
Det är ett gulligt ord.
Anne-Marie,
man får tänka tvärtom. Man får det.
SUMMERA NUMERA
Summera är en handling som manar till reflektion. Summering är en tillbakablick. Summering av gårdagen. Summera är att berätta historien om det som varit. Men jag tänker summera framtiden. Man kan vända och vrida på allting. Det är roligt att göra det. För att summera framtiden måste jag tänka att det har gått några år. Att jag är i framtiden.
Anne-Marie
ORD JAG SPRINGER OMKRING MED
Ur Kiwiboken... Anne-Marie
MINNS EN LEKTION... om skrivande
Min första klass...
vi prövade till allas förvåning (vad händer i det där klassrummet), förtvivlan (allt nytt är farligt) men envist i framkanten (man kan ramla över kanten) och aldrig frånvarande (märker ni inte att jag bara leker med ord) ... nåväl. Vi döpte vår klass till 5c LITTERÄRA SÄLLSKAP AB och vår copyrightnotis i samtliga utgivningar och publikationer i klassrummet hade elevernas författarnamn och år för utgivning.
Tryckeriet... ja... man tager vad man haver:
vi prövade till allas förvåning (vad händer i det där klassrummet), förtvivlan (allt nytt är farligt) men envist i framkanten (man kan ramla över kanten) och aldrig frånvarande (märker ni inte att jag bara leker med ord) ... nåväl. Vi döpte vår klass till 5c LITTERÄRA SÄLLSKAP AB och vår copyrightnotis i samtliga utgivningar och publikationer i klassrummet hade elevernas författarnamn och år för utgivning.
Tryckeriet... ja... man tager vad man haver:
elevskriver år fem
Anne-Marie,
minns mina gamla undervisningar.
JAG GRÅTER ... och jag kan!
I ett bloggsvar fick jag detta, och jag måste lyfta fram det här
Hej a-m !
hej anne-marie vi saknar dig och tackar dig för den tid du hade med oss.du lärde oss så mycket bra saker och du ville det verkligen!
mvh din förra klass,6c
att få gensvar är det vackraste man kan få. Speciellt när det har gått en tid.
Ni anar inte - min gamla klass - hur ni alltid kommer vara nya för mig.
Jag minns - och det gör jag varje dag. När jag skriver nu - så gråter - jag. Då kommer en av mina nya fina elever in - och säger:
- Gråter du?
- Ja, men det är inte sorgetårar, utan minnestårar och glädjetårar.
- Ja, jag vet att det finns såna tårar som heter så, då är allt bra...
- Ja!
Anne-Marie,
som vinkar ut härifrån till er allesammans.
Just idag, just idag, behövde jag just era ord.
SÅNGLEKTIONER - en trudilutt i vardagen
I min första klass sjöng vi ofta. Någon sång varje dag. Det kom att betyda att de lärde sig en del av de fick en viktig del av kulturarvet... sångarvet. I den klassen sjöng vi Bellman, Taube, Hambe, gamla vaggsånger, en och annan psalm, och flera barnvisor. Jag ville att mina elever skulle kunna åtminstone 4 stycken Taubemelodier utantill. Jag ville att min elever skulle kunna åtminstone 4 Bellmanmeloder utantill. Jag ville - och eftersom jag ville - så gjorde jag.
Det var bra att sjunga. Sång gör att man blir glad. Det är lätt att lära sig svåra ord när man sjunger orden. Vi lyssnade ofta på Beatles - I want to drive your car - och valde ut vilka ord vi skulle räkna till. "The looooooooooooooooooooooong and winding road... och så lyssnade vi efter ett speciellt ord... och så sjöng vi låten.
Det är mycket musik i sång. Det är mycket ord i musik. Därför är det viktigt att sjunga med sina elever. Sångröst? Behövs inte. Det räcker med en röst som vill sjunga. Då blir det sång av.
Anne-Marie
Det var bra att sjunga. Sång gör att man blir glad. Det är lätt att lära sig svåra ord när man sjunger orden. Vi lyssnade ofta på Beatles - I want to drive your car - och valde ut vilka ord vi skulle räkna till. "The looooooooooooooooooooooong and winding road... och så lyssnade vi efter ett speciellt ord... och så sjöng vi låten.
Det är mycket musik i sång. Det är mycket ord i musik. Därför är det viktigt att sjunga med sina elever. Sångröst? Behövs inte. Det räcker med en röst som vill sjunga. Då blir det sång av.
Anne-Marie
STRATEGIER FÖR MATEMATIKEN
Detta är ett sätt att åskådliggöra, tillåta och utveckla flera sätt att lösa matematiken på. Det finns flera sätt att tänka. Genom att åskådliggöra blir det tydligt och begripligt. Så här tänker jag - och så tänker du. Hur kan vi tänka ihop?
Anne-Marie
Anne-Marie
MATEMATIK - FLERA FLUGOR I EN SMÄLL
Det här är en lektion som aldrig någonsin tog slut. Då jag klurade ut hur vi kunde lära oss att slå i telefonkataloger så kändes det så där lagom kul att bara lära sig slå i en telefonkatalog. Ja, det här var på den tiden (inte så länge sedan) då människor behövde kunna slå i en telefonkatalog. Nåväl, jag och min dåvarande lilla trea (om 27 elever) satt bänkade med telefonkataloger och slog, letade, tittade, pratade, samtalade och diskuterade. Det är mycket språk i en telefonkatalog. Några ville leta upp specialsaker, som bilar till exempel, och då fick de NATURLIGTVIS göra det. Jag tyckte att de kunde göra något med telefonnumren också... leta tiokamrater. Ja, så var den lektionen igång, blev fler och fler lektioner... för det var så roligt. Dessutom lärde vi oss ett och annat yrke i bara farten. Det finns en hel del saker att hämta ur en telefonkatalog. Inte bara ett nummer att ringa...
Anne-Marie
Anne-Marie
SKOLLEDARKLOK
ENGELSKA - dagens engelska ord
Det är i årskurs fyra. Vilka härliga ord att lära sig. Köttätare... vi går i fyran. Dessa ord lärde sig denna elev denna dag. Anne-Marie
Matematik - RITA TRE ÅTTONDELAR
I min gamla trea gav jag mina elever uppgiften att rita tre åttondelar. Det arbetet tog aldrig slut. Detta är två sidor av tänket och mångfalden lösningar. Eleverna tog med sig uppgiften in i årskurs fyra, ifall att vi kommer på fler, sa de, Det intressanta är att när tanken är väckt som lever den längre än vad själva görandet gör. Görandet krävs för att tänkandet ska sätta fart, när själva görandet blir tänk, så kan processen fortsätta inne i huvudet.
Detta arbete skapade sedan tankar om hur man organiserar och systematiserar så att man inte gör om samma sak två gånger. Vi diskuterade också om det gör något om man gör om samma sak två gånger. Det tyckte en del elever att man inte skulle göra medan andra tyckte att det händer ibland att man gör det för att man inte går tillbaka och letar efter det mönster man gjort tidigare. Man måste få upprepa sig. Man måste få göra fel. Så är det.
Anne-Marie,
som i detta arbete ser
- att uppgiften intresserar eleven
- att eleven antagit utmaningen
- att eleven är uthållig och kreativ
- att eleven vill
- att eleven är intresserad och engagerad
- att eleven har erövrat en modell att göra
- att eleven systematiserar och organiserar
- att...
Jag brukar skriva ned vad jag ser... det kallas att undersöka det lärande eleven är i färd med att erövra.
LÄRARPROFESSION och MATTEBOK
Jag är vän av matteböcker.
Jag är inte vän av tvånget att arbeta under matteböcker.
Det är inte så att matteboken i sin absoluta ensamhet förklarar vad elever kan i matematik.
Om man har nått kapitel fyra i matteboken, och min klass inte har gjort det betyder det inte att vi inte har haft matematik.
Vi har massor av matematik, nästan hela tiden, och med bekräftande inslag ur matteboken.
Jag undervisar i matematik. Allt språkligt har anslag av matematik. Matematiken vävs in i allt som vi gör. Där vi kan problematisera matematik så gör vi det. Jag har kursplan och läroplan. Dessa följer jag. Det är jag anställd för att göra, däri ligger mina uppdrag. Jag vet vad jag ska göra och vad eleverna ska lära sig.
Jag är vän av matteböcker.
Men jag använder dem som jag vill och så att de passar det jag undervisar kring.
Så använder jag matteböcker.
De matematikböcker jag använder är jag mycket nöjd med.
Anne-Marie
Jag är inte vän av tvånget att arbeta under matteböcker.
Det är inte så att matteboken i sin absoluta ensamhet förklarar vad elever kan i matematik.
Om man har nått kapitel fyra i matteboken, och min klass inte har gjort det betyder det inte att vi inte har haft matematik.
Vi har massor av matematik, nästan hela tiden, och med bekräftande inslag ur matteboken.
Jag undervisar i matematik. Allt språkligt har anslag av matematik. Matematiken vävs in i allt som vi gör. Där vi kan problematisera matematik så gör vi det. Jag har kursplan och läroplan. Dessa följer jag. Det är jag anställd för att göra, däri ligger mina uppdrag. Jag vet vad jag ska göra och vad eleverna ska lära sig.
Jag är vän av matteböcker.
Men jag använder dem som jag vill och så att de passar det jag undervisar kring.
Så använder jag matteböcker.
De matematikböcker jag använder är jag mycket nöjd med.
Anne-Marie
LANDET LAGOM
Landet Lagom säger man på morgonnyheterna. Det är i Sverige Lagom finns. Inte någon annanstans finns det som är lagom. Horisonten ute i Stockholms Skärgård kan väl aldrig beskrivas som lagom vacker. I min värld är den vackrast. Komparationer driver lagom på flykten. Jag funderar över ordet lagom:
Tänk om vi tänkte lagom då det gällde undervisning. Eleverna får tänka lagom mycket. De ska intressera sig lagom i en undervisning som är lagom. Nej, Jag är ingen vän av lagom annat än att det räcker att vara lagom bra som förälder, lärare och elev. Men lagom är inte ett ord som beskriver någonting tycker jag. Jag är mer för det engelska good enought. Att vara Good enough är ett mänskligt och ödmjukt förhållningssätt, till sig själv och till andra. Vi är tillräckligt bra, med våra fel och våra brister, våra förmågor och våra tillkortakommanden, vi är good enough parents, teachers and pupils. Men då är vi inte lagom. För lagom det är något helt annat.
Lagom är en märklig norm, osynlig och otydlig. Utanför ordet lagom .... ja... vad händer där? Tänka och fundera ... vad gör våra ord med våra tankar?
Anne-Marie
Tänk om vi tänkte lagom då det gällde undervisning. Eleverna får tänka lagom mycket. De ska intressera sig lagom i en undervisning som är lagom. Nej, Jag är ingen vän av lagom annat än att det räcker att vara lagom bra som förälder, lärare och elev. Men lagom är inte ett ord som beskriver någonting tycker jag. Jag är mer för det engelska good enought. Att vara Good enough är ett mänskligt och ödmjukt förhållningssätt, till sig själv och till andra. Vi är tillräckligt bra, med våra fel och våra brister, våra förmågor och våra tillkortakommanden, vi är good enough parents, teachers and pupils. Men då är vi inte lagom. För lagom det är något helt annat.
Lagom är en märklig norm, osynlig och otydlig. Utanför ordet lagom .... ja... vad händer där? Tänka och fundera ... vad gör våra ord med våra tankar?
Anne-Marie
Hi hi hi - adventskalender
Min vän på Svenska Panoptikon sände mig en liten länk till en slags adventskalender.
Här kan ni bland annat höra Mark Levengood:
ADVENTSKALENDER
Ja, det är kanske reklam, men det struntar jag i.
Det går inte att vara politiskt korrekt, aldrig sälja in någonting eller att inte få medståndare eller motståndare. Det är nästan omöjligt.
Anne-Marie
Här kan ni bland annat höra Mark Levengood:
ADVENTSKALENDER
Ja, det är kanske reklam, men det struntar jag i.
Det går inte att vara politiskt korrekt, aldrig sälja in någonting eller att inte få medståndare eller motståndare. Det är nästan omöjligt.
Anne-Marie
FRÅN GÖRA TILL TÄNKA
Hur förstår du?
Hur gör du?
Hur tänker du?
Hur ser du på det här problemet i matematiken?
Hur löser du din läsning?
Jag har mängder med frågor kring elevernas tänkande och lärande. Det är många år av arbete som resulterar i att eleverna börjar tänka och reflektera självständigt. Här är en elev i årskurs fem som funderar över hur han förstår ord i engelska texter. Jag har envist talat om att man inte behöver kunna, och man behöver inte kunna allt, det viktigaste är att man prövar, vågar pröva och utvärderar sitt lärande och hur man gjorde. Att utveckla sitt tänk handlar om att lyfta in görandet och reflektera över det. Görandet blir tänkandet. Denna process tar längre tid än själva görandet. Tänkandet utvecklas inte i samma takt som görandet. Tänkandet behöver mycket, mycket näring, mycket, mycket görande för att kunna generaliseras och utvecklas till ett inre tänk.
Hur gör du?
Hur tänker du?
Hur ser du på det här problemet i matematiken?
Hur löser du din läsning?
Jag har mängder med frågor kring elevernas tänkande och lärande. Det är många år av arbete som resulterar i att eleverna börjar tänka och reflektera självständigt. Här är en elev i årskurs fem som funderar över hur han förstår ord i engelska texter. Jag har envist talat om att man inte behöver kunna, och man behöver inte kunna allt, det viktigaste är att man prövar, vågar pröva och utvärderar sitt lärande och hur man gjorde. Att utveckla sitt tänk handlar om att lyfta in görandet och reflektera över det. Görandet blir tänkandet. Denna process tar längre tid än själva görandet. Tänkandet utvecklas inte i samma takt som görandet. Tänkandet behöver mycket, mycket näring, mycket, mycket görande för att kunna generaliseras och utvecklas till ett inre tänk.
Denna elev tänker kring sin engelska läsning (år fem). Läsningen är självständig. Det betyder att eleven har valt att läsa en engelsk bok. Detta val handlar om att jag som lärare har utmanat, undersökt och följt elevens kunskapsutveckling i engelska. Jag kan genom att jag vet något om eleven utmana och bidra till lärandet. Eleven visar också att han förstår orden spell och spelling, då dessa hör samman med det barnet gjort i texten, stavat fel: cat och kat. Jag ser alltså större kunskaper då eleven får tala och skriva om sina tankegångar. Det är de där sista orden som jag fäster mig vid - att eleven skriver att eleven inte upplever sig rädd för engelska ord - man förstår av sammanhanget. Det är nog det allra viktigaste jag har att förmedla mina elever. Våga, pröva och tänk! Ja: eleven säger det bättre själv - Mitt tips! Detta är också viktigt - eleverna bidrar till lärandet i ett klassrum. Mitt tips - betyder också att texten har en läsare. Eleven vet det. Jag läser allt mina elever skriver.
Anne-Marie,
som ser tillbaka på några lärarår - vad har jag lärt mig som lärare - det blir nästa blogginlägg - eller en fantastisk skrivuppgift under jul. Kanske ett romanblogginlägg... vem vet?
Anne-Marie,
som ser tillbaka på några lärarår - vad har jag lärt mig som lärare - det blir nästa blogginlägg - eller en fantastisk skrivuppgift under jul. Kanske ett romanblogginlägg... vem vet?
BOK-STAV-LIGT
Suttit med en penna och ett papper hela dagen. Det blir ungefär så här. Ord till denna bild blir kanske:
* Bokstavligt talat.
* Huvudet är som en bok.
* Människan har fler sidor.
* Å ena sidan tänkte han.
* Klok som en bok.
Ni får gärna hjälpa till? Vad kan man säga till denna bild?
Anne-Marie
* Bokstavligt talat.
* Huvudet är som en bok.
* Människan har fler sidor.
* Å ena sidan tänkte han.
* Klok som en bok.
Ni får gärna hjälpa till? Vad kan man säga till denna bild?
Anne-Marie
"DET SVÅRA YRKET"
DET SVÅRA YRKET - ELLER ATT CYKLA UTAN STYRE
Min bror vikarierade för mig i tre dagar.
Han hoppade in i min ganska självgående klass ...
- Ingen fara, sa han, jag fixar det här!
Han gick in i mitt klassrum med sina "kort i ärmen", tog dem en efter en, satte igång eleverna. De "älskade" honom. Jag fick gärna vara sjuk en aning längre än tre dagar sa eleverna då min bror var där dag 1. Jag frös av välbehag i min sjuksäng. Febern tilltog då jag i lugn och ro fick ligga och ha min lunginflammation.
Men dag 2 ringde min bror:
- Du, vilket svårt jobb du har? Hur gör man? Nu är allt mitt kuliga slut. Du har alltid en plan? Eller hur?
Jag minns min bror fråga som om han ställde den idag. Det är synbart enkelt att vara lärare: "Det kan vem som helst vara" och "Man har väl själv gått i skolan!"
Men så kommer det där stunderna av utplaning, det man själv kan tar slut och det man själv minns som lätta uppgifter sätter man i händerna på eleverna och märker att man förlorar greppet, eleverna gör motstånd, de uppför sig inte som man vill att de ska uppföra sig, de undrar och ifrågasätter... det är svårt... sa min bror. Du har väl ett mål av något slag? Det måste man nästan ha. Det har inte jag.
Till saken hör att min bror med lätthet kan föra en grupp, gammal erfaren seglarledare och igångsättare, mångårig erfarenhet att instruera barn.
Det var med en viss tillfredsställelse jag kände att - det är mitt yrke du prövar på. Det är inte lätt att vara lärare. Det är svårt. Det är att ständigt ha koll på kunskapsutveckling, utmana och faktiskt vara väldigt medveten om att man har ett mål och en tanke med ALLT det man gör i skolan och i klassrummet.
Då jag annonserade för min bror att jag nog är tillbaka dag 3 så pustade han ut:
- Skönt, syrran, Skönt! Svårt jobb du har. Fasiken vad svårt det är att vara lärare. Fattar inte hur man klarar det.
Därför ger jag en liten överskådlig bild över mitt tänk kring mitt yrke:
Detta är min skiss över det jag tänker om lärandets gemenskap i klassrummet. Den ena halvan handlar om läraryrket - den andra halvan om eleven i aktion. Det är en generell tanke. Jag tänker i en slags formativ modell som mynnar ut i en summativ bedömning. Alltså processen i centrum, och utvärdering, bedömning och gensvar som det summativa och tillbakablickandet.
Anne-Marie
EN LEKTION FÖR LÄNGE SEDAN
Det var under den första stora Harry Potter eran. Den första Harry Potterboken hade kommit. De elever som kunde läste Harry Potter på rasterna, de stannade inne på lektionerna, de ville bara läsa. Så fanns det de elever som inte kunde läsa. Detta tillstånd av utanförskap - att inte kunna läsa då alla andra kan. Nu blev det obehagligt tydligt vilka som kom att vänta på filmen - för den var eleverna säkra på att den absolut skulle göra. Tills dess var det bara väntan. Men en bok som träder in i barnens egna världar synliggjorde något för mig. Alla kunde inte ta sig igenom denna ganska krångliga och omfattande text. Jag prövade att läsa högt, och jag kunde det inte göra det riktigt bra. Min läsning var inte god skulle jag själv säga. Men jag ville och därför gjorde jag det. Högläste. På detta vis blev alla elever lyssnande till Harry Potter. Jag märkte att läsningen var svår och jag behövde läsa om vissa rader om och om igen. Men eleverna lyssnade. En del var frustrerade över att de inte hade förmågan att läsa den själva. De såg hur de läsande eleverna knappt släppte taget om sina böcker. Frustrationen var att inte kunna. Jag erövrade tanken. Kopierade upp lite text ur någon sida. Inga fullständiga meningar. Inget dolt krav på läsning. På A3 ark, tjockare ritpapper, lät jag kopiera upp några textrader i boken. Därefter fick mina elever rita över texten, krågla sig ur sin läsförmåga genom att skapa bilder på texten. Då hörde jag att eleverna diskuterade ord ur den text de fick rita över. Bilderna eleverna målade. De var alla av det slag du ser härovan. Motivet varierade men kvaliteten i utförandet var hög.
Anne-Marie
SÖNDAGEN och morgondagen
Det är över en kopp kaffe jag tänker. Ungefär samtidigt som kaffedoften når min näsa vaknar jag till liv. Det går att väcka mig med kaffedoft. Men jag är klarvaken. Jag har suttit och ritat hela morgonen. För att tänka med pennan utan att tänka riktigt. Då jag ritat klart ser jag att jag avslutar alltsammans med en kaffekopp. Jag leker med Decartes ord - Jag dricker kaffe alltså finns jag. Det är gott att vara. Så ungefär.
Anne-Marie,
som inte kommit åt bloggen denna morgon.
Det är vackra tredje advent idag. Ta hand om er!
Anne-Marie,
som inte kommit åt bloggen denna morgon.
Det är vackra tredje advent idag. Ta hand om er!
EN STOL FÖR ENSAMHET
EN STOL FÖR ENSAMHET
En gammal järnstol, ett morgonfuktigt gräs, och skogsljuden alldeles intill. Nakna tår känner av marken. Ett grässtrå kittlar fötterna. Jag rör dem hela tiden. Jag är en barfotamänniska. En myra kryper under fotvalvet. Det är en liten värld. Jag kan sitta i min stol för ensamhet och vifta med tårna. Här på denna stol är ensamheten en del av alltet.
Anne-Marie
En gammal järnstol, ett morgonfuktigt gräs, och skogsljuden alldeles intill. Nakna tår känner av marken. Ett grässtrå kittlar fötterna. Jag rör dem hela tiden. Jag är en barfotamänniska. En myra kryper under fotvalvet. Det är en liten värld. Jag kan sitta i min stol för ensamhet och vifta med tårna. Här på denna stol är ensamheten en del av alltet.
Anne-Marie
MEDSTÅNDARE
Körling funderar:
Motståndare behöver ett motsatts ord - ja en medståndare.
Medståndare ska inte uppfattas som medlöpare, inte heller en medspelare, utan snarare som en ståuppare för någon eller något. Vid googlesökning på ordet medståndare så blev det 112 träffar. Antagligen är alla för något eller någon tänker jag.
Anne-Marie
Medståndare ska inte uppfattas som medlöpare, inte heller en medspelare, utan snarare som en ståuppare för någon eller något. Vid googlesökning på ordet medståndare så blev det 112 träffar. Antagligen är alla för något eller någon tänker jag.
Anne-Marie
MATEMATIKEN i våra 600 MÅL
600 mål
Jag läser artiklarna om de försämrade matematikresultaten i svensk skola - och det som sägs och tycks. Jag funderar förstås också.
Engagemanget i matematiken utvecklas då vi gör den gemensam, muntlig och tillgänglig för eleverna. Det är inte och får inte vara ett ämne där man arbetar ensam i en mattebok. Språk utvecklas alltid i gemenskap med andra.
Matematik är ett av våra språk. Vi ska lära oss att integrera matematiken i det vardagliga, göra det begripligt genom att omsätta det i praktiska och verkliga situationer. Personligen tycker jag att matematiken kan vara långt mer muntlig. Jag har utvecklat en slags högläsning där eleverna görs delaktiga via dramatiseringar och ordförståelseerövringar. Detta är ett mycket viktigt moment i min undervisning. Vi arbetar då med olika böcker, skönlitterära, kartboken eller matematikboken.
Lite körlingtänk:
Svara på frågan!
Att medvetandegöra vad en fråga är och hur den besvaras är mycket viktigt. Det är inte ett självklart medvetet svar om man inte noga beaktar vad man svarar på. Jag har därför börjat i den skönlitterära texten. Eleverna får lyfta fram en fråga ur sin bok. Den frågan ska besvaras av några i klassen. Frågans ord ska finnas med i svaret. Om frågan lyder:
-Kommer du till fotbollsplanen imorgon? ska eleverna lära sig att ta med sig så många ord från frågan in i sitt svar. Det blir en slags muntligt skrivande. Svaret lyder då: Ja, jag kommer till fotbollsplanen imorgon. Det ska bli kul att spela med dig. Detta har vi arbetat med under hela denna termin. Vi har också tagit matematikböckernas frågor och gjort samma sak med dem. En matematiktext innehåller en mängd begrepp: dl, meter, avstånd, vinklar, multiplikation, subtraktion vilka givetvis också kommer synas i de frågor som ska skapa ett svar. Mina elever svarar då fritt på dessa frågor och ska ha med sig så många ord som möjligt ur matematikfrågan. Därmed har vi muntligen tagit begrepp och ord i våra munnar (baseras på Vygotskijs teorier). Det är också i dessa sammanhang jag mycket enkelt kan höra hur de förstår de begrepp som de använder sig av. Att konstruera ett muntligt och ett självständigt svar gör det möjligt för mig att höra hur eleverna förstår och tänker. Jag hör också om de inte förstår alls.
En rektor som lyssnade på mina elever bekräftade undervisningen med orden - Det är väldigt mycket matematik i såväl skönlitterära texter som i matematiktexter. Så mycket matematik ni levandegör!
Levandegör!
Då texter, vilka som helst, anger mått eller andra matematiska ord får mina elever göra sig en bild av det faktiska begreppet. Ungefär hur stor är sköldpaddan? När författaren skriver mellan tummen och pekfingret, vad menar författaren då? Det står att han tog en decimeterstor glassbit - hur stor är den glassbiten?
Genom att läraren är medveten om att begreppen ska förankras så skapar varje text en möjlighet för detta. Ord dyker upp i många sammanhang, ser inte ut som matematik utan som språk mellan människor, varför läraren kan utveckla språket genom att vara medveten om att man ska göra det.
Engagemanget i matematiken utvecklas då vi gör den gemensam, muntlig och tillgänglig för eleverna. Det är inte och får inte vara ett ämne där man arbetar ensam i en mattebok. Språk utvecklas alltid i gemenskap med andra.
Matematik är ett av våra språk. Vi ska lära oss att integrera matematiken i det vardagliga, göra det begripligt genom att omsätta det i praktiska och verkliga situationer. Personligen tycker jag att matematiken kan vara långt mer muntlig. Jag har utvecklat en slags högläsning där eleverna görs delaktiga via dramatiseringar och ordförståelseerövringar. Detta är ett mycket viktigt moment i min undervisning. Vi arbetar då med olika böcker, skönlitterära, kartboken eller matematikboken.
Lite körlingtänk:
Svara på frågan!
Att medvetandegöra vad en fråga är och hur den besvaras är mycket viktigt. Det är inte ett självklart medvetet svar om man inte noga beaktar vad man svarar på. Jag har därför börjat i den skönlitterära texten. Eleverna får lyfta fram en fråga ur sin bok. Den frågan ska besvaras av några i klassen. Frågans ord ska finnas med i svaret. Om frågan lyder:
-Kommer du till fotbollsplanen imorgon? ska eleverna lära sig att ta med sig så många ord från frågan in i sitt svar. Det blir en slags muntligt skrivande. Svaret lyder då: Ja, jag kommer till fotbollsplanen imorgon. Det ska bli kul att spela med dig. Detta har vi arbetat med under hela denna termin. Vi har också tagit matematikböckernas frågor och gjort samma sak med dem. En matematiktext innehåller en mängd begrepp: dl, meter, avstånd, vinklar, multiplikation, subtraktion vilka givetvis också kommer synas i de frågor som ska skapa ett svar. Mina elever svarar då fritt på dessa frågor och ska ha med sig så många ord som möjligt ur matematikfrågan. Därmed har vi muntligen tagit begrepp och ord i våra munnar (baseras på Vygotskijs teorier). Det är också i dessa sammanhang jag mycket enkelt kan höra hur de förstår de begrepp som de använder sig av. Att konstruera ett muntligt och ett självständigt svar gör det möjligt för mig att höra hur eleverna förstår och tänker. Jag hör också om de inte förstår alls.
En rektor som lyssnade på mina elever bekräftade undervisningen med orden - Det är väldigt mycket matematik i såväl skönlitterära texter som i matematiktexter. Så mycket matematik ni levandegör!
Levandegör!
Då texter, vilka som helst, anger mått eller andra matematiska ord får mina elever göra sig en bild av det faktiska begreppet. Ungefär hur stor är sköldpaddan? När författaren skriver mellan tummen och pekfingret, vad menar författaren då? Det står att han tog en decimeterstor glassbit - hur stor är den glassbiten?
Genom att läraren är medveten om att begreppen ska förankras så skapar varje text en möjlighet för detta. Ord dyker upp i många sammanhang, ser inte ut som matematik utan som språk mellan människor, varför läraren kan utveckla språket genom att vara medveten om att man ska göra det.
Rita matematik!
Jag fann själv att jag utvecklade mitt kreativa tänk hur att lösa problem i matematiken om jag fick rita uppgifterna. Många elever gör allt i huvudet och lämnar ett mycket kort skrivet svar. Ofta bara i siffror. Detta gör det svårt då själva tänkandet hålls dolt för både elev och lärare. Då mina elever ritar sina uppgifter ser jag hur de förstår. En elev läste i en Sunebok (Olsson/Jacobsson) hur Sune "svalde 70% av sin tunga" för att hindra sig själv från att säga något dumt. Eleven ritade upp en tunga och visade hur mycket som Sune hade svalt, vilket inte gåååååååååååår fatta-ru-veel, och i teckningen syntes hur eleven förstått procentsatsen utifrån tungan som en helhet. De återstående 30% var också tydligt markerade som "en osvald tunga".
Lärarens kompetens inom ämnet!
Här måste jag sända ros till min lärarhögskola. Den matematikundervisning, didaktik, tänk och teorier jag fick där är något av det bästa jag erfarit ämnesmässigt. Jag var själv en mycket rädd RÄDD matematikuträknare, skrämd sedan skoltiden, och fick börja om från början, lära mig på nytt, och jag kom att finna ett ämne outtömligt spännande. Jag kan bara tacka för den upplevelsen och den känslan av att få lära och lära om. Min rädsla för ämnet var genom skolåren nästan fysisk. Jag hade hjärtklappning under hela lektionerna. Rädslan slog till nästan omedelbart. Det blev inte bättre av att jag satt tyst och inte fick fråga. Jag förväntades kunna. Och jag kunde inte. Trots min okunskap fick jag såväl treor och fyror i ämnet. Jag klarade av att göra, aldrig omsätta till något verkligt utanför ämnet, och skulle jag få en fördjupande fråga skulle all min okunskap blivit synlig. Därför tystnade jag. Jag var en av de lärarkandidater som talade om matematikrädslan, och att jag behövde en aning mer tid för att genomföra uppgifterna som samtliga mina medstuderande redan löst.
600 mål?!
Vi har 600 mål att uppnå, sträva mot och utveckla under skoltiden. Bara denna siffra - 600 - skapar funderingar och frågor. Jag ser en bild med faktiska siffror:
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,21,22,23,24,25,26,27,28,29,30,31,32,33,34,35,36,37,38,39,40,41,42,43,44,45,46,47,48,49,50 ... 589, 590, 591,592, 593, 594, 595, 596, 597, 598, 599... och 600,
600 blir något annat för mig då jag börjar peta i talet.
Vägar mot mål ska samverka tänker jag.
Anne-Marie,
matematik från årskurs fem och sex
LUCIATÅGET och att tända ljus
Det är ett mäktigt luciatåg som träder in och bryter mörkret i vår nedsläckta gymnastiksal. Av skolans cirka 800 elever deltar 200 elever i skolans Luciatåg. Bakom ett så mäktigt luciatåg finns en musiklärare, bakom musikläraren finns vaktmästare, bakom dessa finns andra som hjälper till, andra lärare som organiserar, tar ledarordet ... det är inget vips eller magiskt bakom ett jättestor Luciatåg av detta slag. Men det är arbete, organisation, tradition och elever som vill och gör. Jag ser musikläraren i mörkret. Hon har ett svagt ljus över sitt instrument. Hennes händer rörs sig nästan självständigt över tangenterna - men hennes ögon de ser ut över det mäktiga sånginstrument hon har framför sig. Jag ser hennes huvud nicka i takt, jag ser hennes bejakande bekräftande rörelser och då den sista tomten lämnar musiksalen, innan ljuset tänds för dagens arbete, ser jag att hon är nöjd och glad. Med all rätt.
Anne-Marie
Anne-Marie
SYTRÅD OCH TOMTEPINGLA
Smått road inser jag att jag är inte, INTE, en pysselperson.
Klistret letar sig in i huden, jag fastnar i allt och alla, bjällror som ska sitta fastsydda med vacker sirlig tråd tråklar jag ihop med en redig knut, änglavingar klipper jag av något som inte alls är änglalikt, tomteluvor kommer på sniskan... och jag säger gång på gång ...
- Ni kan det här bättre än jag... fråga någon som kan ...
Denna dag en pysseldag. Jag är inte bekväm då vi har pysseldagar ... jag tror att det handlar om att jag aldrig har kunnat göra något likadant. Får jag en tomtebeskrivning slutar det med att jag sitter och gör en dinosaurie...
Dagen är slut! Veckan är över!
Jag har köpt glögg.
Ska smaska i mig en pepparkaka.
Allt av jul idag med andra ord.
Anne-Marie
UTVÄRDERING, alltid!
Detta med utvärdering. Jag vill att mina elever lär sig att utvärdera. Här är en utvärdering från årskurs fem. Vi började redan i årskurs två. Ständigt utvärderingar. Till en början tycker eleverna inte att detta är roligt men upptäcker snart att det är en viktig del av lärandet. Det är kanske själva lärandet - detta att fundera över hur arbetet har fungerat och vad det har givit eleven. Då eleverna utvecklat utvärderingarna blir de mycket lästa och samtalade om. Utvärderingarna går också att relatera till och ta avstamp ur. Utvärderingarna ingår i arbetet men innebär inte att formen styr, eleven ansvarar för den form som eleven vill presentera sin utvärdering i.
Anne-Marie,
utvärdering HT årskurs fem.
Anne-Marie,
utvärdering HT årskurs fem.
MÅLFÖRSKJUTNING
Det går inte att efterkonstruera ett mål.
Det är heller inte värdigt att förändra ett mål då det är i färd med att uppnås.
Däremot är det helt korrekt att skapa ett nytt mål då ett mål är uppnått.
Anne-Marie
Det är heller inte värdigt att förändra ett mål då det är i färd med att uppnås.
Däremot är det helt korrekt att skapa ett nytt mål då ett mål är uppnått.
Anne-Marie
HJÄLTEN
Det är den där lilla pojken. Den där lilla killen som plötsligt blir Batman, Riddare och Pirat. Jag har sett dem genom åren. Jag tror de går igenom något viktigt. Det är något viktigt som jag inte förstår. Astrid Lindgren förstod sig på detta behov. Hon gav sin Emil en bysse och en mysse och garanterade genom alla sina ord att Emil var en god liten människa som en dag skulle göra något fint och stort ...
Denna vackra lilla riddargestalt ligger mig varmt om hjärtat.
Anne-Marie
Denna vackra lilla riddargestalt ligger mig varmt om hjärtat.
Anne-Marie
SKOLTANKAR
Jag tänker på skolan. Jag tycker om att arbeta i en klass, i ett klassrum, tillsammans med lärarkollegor, i en skola. Jag tycker om mitt arbete. Men jag märker att jag vänder mig ifrån skoldebatten, skoltråkningarna och bristsynsblickandet över skolan. Jag blir dyster.
Jag orkar inte att vara politisk korrekt, jag förstår inte alla undersökningar, jag hör siffror och läser om lärarhögskolans oförmåga ... och skolan tycks mig vara ett sjunkande skepp. Jag brukar vara en oförtruten optimist då det gäller skolan... en stilla röst om att skolan kan vara en plats som gör skillnad och utvecklar skillnader och dessa ska upplevas och införlivas hos eleven.
Optimist då det gäller skolan? Det är nästan naivt att tänka gott om skolan. Som om jag vore en avvikare. Men jag är optimist, om än ganska trött, skolan är den plats där vi har alla våra barn, alla barn från 6 till 16 år, och därmed en verksamhet som faktiskt möter alla barn, med alla problem, glädjeämne, sorger, funderingar, sorger och de är där för att utvecklas i ett socialt samspel med andra, lära sig för framtiden och få utmaningar och tilltro till den egna förmågan...
Jo, jag är ju mitt i den. Jag undrar vad som skulle hända om jag slutade hoppas om mitt yrke, om jag slutade orka då det gällde mina elever och skolans uppdrag, om jag gav upp då det gällde att få mina elever att bli läsare, räknare och aktiva aktörer i klassrummet. Jag gör det inte. För jag är närmare mina elever än jag är närmare någonting annat. Verkligheten är den att jag värnar mitt hopp om lärandet, om eleverna och elevens rätt att utvecklas trots en massa hinder. Jag måste för elevernas skull. Vara en slags ställföreträdande hopp om ...
Det är väldigt snålblåsigt kring skolan. Det börjar bli dags att värna elevernas rättigheter... jag anar att gamla uppfostringsmetoder kommer dyka upp, lura i vassen, kläs i nya kläder... och jag räds den utvecklingen...
Anne-Marie,
som funderar en aning ostrukturerat, men jag finner det svårt att formulera mig... jag skulle vilja skrika - Se utanför lådan, se utanför ramarna, skapa något nytt... klä inte in gamla saker i nya former... våga pröva något nytt.. ge inte upp....
LITEN ÄR
Liten är jag.
Liten härmar det liten ser.
Liten ser Pappan spela piano.
Liten gör precis samma sak.
Liten spelar en trudilutt.
Liten är van vid farfars sånger.
Trudilutt...trudilutt... la la la la
Anne-Marie
Liten härmar det liten ser.
Liten ser Pappan spela piano.
Liten gör precis samma sak.
Liten spelar en trudilutt.
Liten är van vid farfars sånger.
Trudilutt...trudilutt... la la la la
Anne-Marie
FRAMTIDSTÅGET
Det är en aning dramatiskt att betrakta gamla fotografier. Jag ser med nya ögon i mina barndoms fotografialbum. Jag är nyförälskad i det gamla. Här är ett framtidståg.
Anne-Marie
LÄRARGENSVAR
Det är väldigt speciellt att få sin text läst, uppläst av någon. Ibland då jag skriver, märkligt nog, så kan jag känna mig totalt utlämnad i mina skrivna ord. Det är en aning känsligt att skriva. Man sänder eller ger iväg sina ord till en läsare. Jag tänker så då mina elever tillåter mig läsa sina texter... Anne-Marie
ÄCKLIGA SIDOR
Idag skulle vi ut och söka på Etna och vulkanutbrott. Jag trodde att vi kunde söka på Youtube, men det gick inte. Jag kom inte ut på nätet. Flera elever stod runt omkring och undrade.
- Vi kanske kommer ut på sexsidor, berättade någon, kanske därför det är spärrat.
- Jag kom ut på jätte äckliga sidor när jag sökte på Bamse och lille Skutt, berättade en annan.
- Jag tycker det är jättekonstigt att man kommer ut på jätte äckliga sidor när man söker på något som inte är jätte äckligt berättade den tredje. Det händer jätteofta. Jag kom ut på snuskiga sidor då jag sökte på Pirater.
Anne-Marie
SLÄNG SKOLMATEN
Det slängs otroligt mycket mat i skolmatsalen.
Jag tror så mycket som 1/3 slängs bort.
Det är alldeles för mycket.
Anne-Marie
I GRÅTON
Idag har jag sprungit omkring och letat efter humöret som jag förlade någonstans mellan några böcker i någon boktravar. Jag har haft möten som jag förlade mellan någonting annat. När jag sedan for in och iväg till min Stockholmsstad trodde jag den vara belägrad. Det gråa regnet fick mig att tro att det hela var av allvarligt slag. Jag vevade ned bilrutan och vinkade åt mig en polis:
- Vad har hänt? Allvarligt? frågade jag väl framme vid Stockholms central. Statshuset tornade upp sig alldeles intill.
- Hänt? sa polismannen. Hänt? Det är nobelpris i hela staden!
- Åhå ... sa jag och vaknade upp till verkligheten och körde vidare. Svensklärarredaktionen väntade på en restaurang jag svårligen kan uttala namnet på. Årsmöte och avslutning!
- Vad har hänt? Allvarligt? frågade jag väl framme vid Stockholms central. Statshuset tornade upp sig alldeles intill.
- Hänt? sa polismannen. Hänt? Det är nobelpris i hela staden!
- Åhå ... sa jag och vaknade upp till verkligheten och körde vidare. Svensklärarredaktionen väntade på en restaurang jag svårligen kan uttala namnet på. Årsmöte och avslutning!
Anne-Marie
TEXTEN I ALLT
En av mina elever fann det knepigt att lösa detta matematikproblem. Kan ni klura ut varför? Jag uppmanar mina elever att gå i diskussion med samtliga texter de möter i skolan, och att de får göra det. Jag går därmed en mängd kunskap om hur elever förstår saker och ting, och vad som ställer till det för dem, samtidigt som eleverna lär sig att formulera sina tankar och våga ställa sig över bokens text utan att för den skulll känna sig dum eller misslyckad. Elevens gensvar på detta problem kommer att finnas i boken VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN. Gensvaret eleven ger fyller en hel A4. Då har eleven inte löst problemet utan diskuterat hur texten är uppbyggd och hur eleven förstår innebörden.
Anne-Marie
Anne-Marie
ÖKÄNDA
Öar jag känner till är ökända av mig.
Anne-Marie
Anne-Marie
OANADE TALANGER
Man säger alldeles för ofta:
Dold talang eller oanad talang.
Sicken dumhet att dölja sin talang.
Fram med talangen tänker jag.
Jag vill inte att talanger ska vara dolda.
Det är mer spännande om talangerna är tillgängliga.
Jag undrar vad Jante har för dold talang.
Anne-Marie
PANK och PANIK
PANK och PANIK.
Det är bara ett I som ställer till skillnaden.
Anne-Marie,
SAMLING
Jag romantiserar ibland gamla tider.
Om jag var där de här är skulle jag vara kvinnan längst ned vid bordet, hon med mörka håret, stora leendet, och om jag vore hon skulle jag inflika:
- Vem hade fikat idag?
Nämen oj. Förlåt. Det lät mer som en fras av idag. Om jag tidsanpassar mig en aning skulle jag nog uttrycka mig med orden:
- Serveras det kaffe här?
Då skulle det fantastiska hända att någon av de unga herrarna vid bordet genast skulle resa sig upp, ta saken i egna händer, springa ned till närmaste konditori och köpa bakelser, dagsfärska, till damerna och herrarna runt bordet. Jag tror mannen med flugan skulle ta på sig det uppdraget. Jag är nästan säker på att han skulle göra det.
Anne-Marie
som inte är hon längst ned till höger. I övrigt har jag inget mer att tillägga.Om jag var där de här är skulle jag vara kvinnan längst ned vid bordet, hon med mörka håret, stora leendet, och om jag vore hon skulle jag inflika:
- Vem hade fikat idag?
Nämen oj. Förlåt. Det lät mer som en fras av idag. Om jag tidsanpassar mig en aning skulle jag nog uttrycka mig med orden:
- Serveras det kaffe här?
Då skulle det fantastiska hända att någon av de unga herrarna vid bordet genast skulle resa sig upp, ta saken i egna händer, springa ned till närmaste konditori och köpa bakelser, dagsfärska, till damerna och herrarna runt bordet. Jag tror mannen med flugan skulle ta på sig det uppdraget. Jag är nästan säker på att han skulle göra det.
Anne-Marie
Jo - jag älskar bakelser med choklad ifall någon får för sig att bjuda på en fika.
UTAN LUFT
Eleverna kroknade... jag kroknade... blommorna kroknade...
Mitt kära besök; den beslutande och bestämmande kommunalordförande i grundskolenämnden kom med det lysande förslaget till förbättring:
- Det kanske räcker med att släppa in lite frisk luft. Vädra!
Anne-Marie
KOMMUNORDFÖRANDE
Idag följer kommunordförande i min skolkommun undervisningen i min klass. Jag menar - kommunordförande får delta i undervisningen. Det är en annan sak att följa och att delta. Igår deltog Rossana Dinamarca från riksdagen undervisningen i klassrummet.
Anne-Marie
Anne-Marie
elevgensvar - UTVÄRDERINGAR
Jag har alltid varit mycket noga med att mina elever utvärderar sitt lärande och skriver om sitt samarbete. Här syns två samarbeten - ett från årskurs två och ett från årskurs fyra.
Anne-Marie
SÖK och FINN
Om man söker på dessa ord kommer man på något vis in på min blogg. Jag har inte listat antal sökningar men det är många som söker på mitt namn. Då är det med spänning jag läser de spännande och kreativa stavningsförslag jag ser hur mina namn stavas. Oavsett så är jag glad över vägarna hit. Här är några sökord:
vintersömn
ord
anne-marie
kärleksdikt
inspiration
skriftliga omdömen
nyfödd
kiwimetoden
körling
Jag inspirerades av MATS
Hi hi hi,
fnittrar jag förtjust,
Anne-Marie
KUNSKAPSTÄNK i kortform
I början av lärandet bör uppgifter och samtal vara bekräftande och bekanta.
Då man börjar begripa och tycker sig kunna det nya bör uppgifterna vara utmanande och utvecklande.
Då man kan och inte längre utvecklar något lärande bör uppgifterna avslutas.
Anne-Marie
IDAG - MAGISKA KVADRATER
Först läste vi in oss på vad sköldpaddan bar fram för information till den kinesiske tänkaren - därefter prövade vi själva att göra sköldpaddans meddelande. Vi har arbetat med magiska kvadrater. Vi har gjort alldeles egna. Då man lär sig något börjar man med något som känns bekvämt, bekant och bekräftande. Då man tycker sig kunna antar man utmaningarna och utvecklar, utmanar och utsätter sig för lite mer tänk. Så är det också denna gång:
För många elever var detta en mycket rolig uppgift. Så de avslutade aldrig arbetet utan tog det med sig hem. Svårighetsgraderna steg ju duktigare eleverna blev på att konstruera magiska kvadratet. Nästa lektion handlar om att ha några tomma rutor i färdiga kvadrater. Men jag tycker mycket av magin ligger i att konstruera saker och ting själv. Inte utsättas för frågorna från någon annan konstruktör. Imorgon får eleverna utvärdera sina arbeten.
Anne-Marie,
som själv gjorde ett par stycken för att det var roligt och lärorikt.
För många elever var detta en mycket rolig uppgift. Så de avslutade aldrig arbetet utan tog det med sig hem. Svårighetsgraderna steg ju duktigare eleverna blev på att konstruera magiska kvadratet. Nästa lektion handlar om att ha några tomma rutor i färdiga kvadrater. Men jag tycker mycket av magin ligger i att konstruera saker och ting själv. Inte utsättas för frågorna från någon annan konstruktör. Imorgon får eleverna utvärdera sina arbeten.
Anne-Marie,
som själv gjorde ett par stycken för att det var roligt och lärorikt.
STÄLLA SIG FRÅGANDE
Det är nog lärandets bästa ställning - den att ställa sig frågande. Nu är det läraren som kan modella hur frågande man kan ställa sig. Jag står själv som ständigt frågande i mitt klassrum. Om jag ställer frågor till mig själv gör jag det så eleverna får höra hur jag gör. Det kallar jag att medvetet ställa mig frågande så att eleverna kan få en modell hur att tänka om man ställer sig frågande. Frågan är mer intressant än själva svaret tänker jag. Elever som frågar är elever som lär sig att ställa sig frågande.
Frågande, undrande och undersökande - Einsteins IQ, och hur eleven hamnande i den frågan är jag på något vis involverad i. Årskurs 4.
Anne-Marie,
SKOLA
Idag skola jag...
då skola också eleverna ...
Vi skolar ihop!
Anne-Marie
då skola också eleverna ...
Vi skolar ihop!
Anne-Marie
FLER PORTRÄTTHALVOR
Det blir roliga bildlektioner. Det är andaktsfullt när man samlar ihop eleverna och låter dem i tystnad betrakta sina verk. Blyertspenna, inget sudd, bara mod att pröva att skapa utifrån den andra halvans modell.
Anne-Marie
RICKARD PALM bara bäst!
Jag gick med i Facebooks - rädda nyhetsankaret Rickard Palm.
Jag har alltid tyckt om honom och här är han bara obetalbar...
EARTCAKE
Anne-Marie
Jag har alltid tyckt om honom och här är han bara obetalbar...
EARTCAKE
Anne-Marie
ATT KLÄTTRA I TRÄD
Att klättra i träd?
Skillnaden mellan en rot, stam och krona är hela världar.
GIANT TREES
Anne-Marie
Som barn klättrade jag i träd. Träd nästan kräver att man klättrar i dem tycktes det oss barn. Vi klättrade högt upp i träd för att plocka ned äpplen eller päron. Människan är den enda (ap)arten som är rädd för höjder. De andra av vårt slag är inte rädda för höjder utan beger sig gladeligen upp i träd. När jag hör på denna TEDtalk blir jag nyfiken på att klättra i träd. Jag känner ett barnsligt drag av att borra in mina händer i barken, känna trädgrenens vilja att bära mig, men också vad ett träd är för något. Ni får lyssna till de fantastiska träden i Redwood Coast. Fundera över längden, bredden, tiden och vad människans existens är i förhållande till ett träd.
Skillnaden mellan en rot, stam och krona är hela världar.
GIANT TREES
Anne-Marie
INLEDNINGEN på BAKSIDAN
Baksidestexten till Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius får mig att ... vilja kasta mig över innehållet. Vilket jag redan har gjort. Varför har man kategorier barnbok - varför - inte bara bok? Detta är en bok oavsett vilken ålder man än är i.
Anne-Marie
Anne-Marie
Högläsningsboken LEGENDEN OM SALLY JONES
BOKEN om gorillan Sally Jones är min högläsningsbok förra veckan och kommande vecka. Det är med frosseri i ord och bild jag kastar mig in i Jakob Wegelius rika text och bildvärld. Det är en fantastisk bok. Illustrationerna lockar till muntlighet, texten frossar i goda ord att säga och pröva att tala och härma. Då jag fick den i min hand - en elev rekommenderade den - föll jag pladask. Därför förvånades jag inte det minsta då författaren fick AUGUSTPRISET för sin bok.
Jag har tänkt att vi ska lustresa med gorillan Sally Jones. Tillsammans med en elev i klassen har vi börjat kartlägga alla de platser, städer, länder, vattendrag, hav som syns i texten. Det är så mumsigt och smaskigt att ta alla härliga namn i munnen:
ISTANBUL
LEOPOLDVILLE
GULDKUSTEN
BORNEO
SYDOSTASIEN
för att nämna några. Jag läser medvetet in en nyfikenhet i , städer, orter, länder och vattendrag. Pröva att läsa dessa fyra ord med lite platsnärvaro och inlevelse. De smakar gott i munnen.
Vi har arbetat oss igenom halva boken - nästan som en kartläsare - och har listat över 30 namn. Samtliga namn har vi sedan uttalat gemensamt i klassen. Jag har en mängd idéer om arbetet med boken ... varför jag hoppas på en återkomst i processen och utvecklandet av detta tänk.
1) Det geografiska tänket
2) Det historiska tänket
3) Det språkligt uppbyggande tänket
4) Det bildrika tänket
5) Det berättande tänket
6) Det rika språkliga tänket
för att nämna några aspeketer som jag tänker försöka mig på.
Anne-Marie
som gratulerar författaren och illustratörern Jakob Wegelius till Augustpriset! Förlaget är Bonnier Carlsen.
Lektionsförslag: PORTRÄTTHALVOR
Eleverna klipper ut en halva och ritar till den andra halvan. Detta är en övning i porträttmålning. Vi lade upp samtliga alster till beskådan då lektionen var över. Det var nästan andaktsfullt då eleverna betraktade mångfalden i uttrycken. Nästa uppgift blir att ...
Anne-Marie,
Bild för årskurs 4 och fem
Anne-Marie,
Bild för årskurs 4 och fem
ANTECKNINGAR AV NÅGOT TIDIGARE
Så här kan mina anteckningar se ut. Jag jämförde med August Strindbergs anteckningar. Vi hade inte mycket gemensamt. Men jag har alltid en tuschpenna, som jag ritar med, en färgad penna som jag målar lite med, och absolut inte en blyerts för jag kan inte skriva med en blyertspenna ... bläck tycker jag inte heller om. Det är känsligt med vilken penna jag skriver. August Strindberg skrev nog med fjäderbläckdopparpenna ... även där försvann likheterna med honom. På det hela taget kan man undra varför jag jämför med August Strindberg.
Anne-Marie
som ser att jag funderat på Homo Sapiens och tänkt Homo Sappiens - den sappande människan
Anne-Marie
som ser att jag funderat på Homo Sapiens och tänkt Homo Sappiens - den sappande människan
PIFF PAFF PUFF
Piff - rouge, läppstift ...
Paff - klänning, vackra skor ...
Puff - iväg ... och det i all hast ...
Fest på gamla skolan!
Anne-Marie
TIPP-TAPP orden är tillbaka
... med ens kom orden tillbaka ... de hade bara gömt sig en aning ... nu tittar de fram ur alla skrymslen och vrår ...
Anne-Marie
ETT LÄRARLIV - DENNA VECKA
Lärarliv denna vecka.
1) Fortbildning med långsiktighet som ledstjärna - Rektorsutbildning
2) Ordens Magi - språket, skrivandet och läsningen - det bästa av utbildningar och inspiration
3) Längta till jobbet - och är där på onsdag - sedan till UR- I Love Språk- inspelning. WOW-känsla.
4) Torsdag i skolan - full rulle ... och jag inser att jag har mina elever att tacka för inspiration och lust. Vikarien hade lovordat dem. Det är ett vacker ord - LOV-ORDA! Det kan man trudilutta till - då - LOV-SJUNGER man... och det är sådana tider snart. Vi har lov inom några få veckor. Jag har också haft förmånen att möta mina elevers föräldrar under några timmar av utvecklingssamtal - men i övrigt ägnar vi all tid åt utveckling här i klassen. Och samtalar ständigt om den.
5) Fredag är jag ungefär lite fundersam själv. Har lite oro för saker och ting. Men väl i mitt klassrum så möts jag återigen av mina elever, och en förälder som slank med av bara farten. Samt en liten bebis som lade sig i det mesta och med all rätt.
6) Det finaste med veckans läsupplevelser är den bok vi just nu läser i klassrummet. Den har jag all anledning att tala mer om. Den LOV-SJUNG-LÄSER jag högt och dramatiserar .... och geografiserar.
Vilken bok... jo jo ... ni får fråga?
Anne-Marie
JUST NU
Orden fattas mig idag.
Anne-Marie
JAG
Jag är jag.
Jag är den jag är.
Jag är ingen annan än den jag är.
Jag påverkas av andra.
Andra betyder något för mig.
Du betyder något för att jag ska vara.
Jag är du.
Du är jag.
Så tänkte jag.
Anne-Marie
Jag är den jag är.
Jag är ingen annan än den jag är.
Jag påverkas av andra.
Andra betyder något för mig.
Du betyder något för att jag ska vara.
Jag är du.
Du är jag.
Så tänkte jag.
Anne-Marie
NÅGOT LITET i det STORA HELA
Jag har inte haft med mig kameran på några dagar. Det är som att förlora en del av själva seendet. Det är som att förlora själva skrivandet. Jag ser i bilder. Mina ord är bilder. Mina tankar har en upprinnelse ur något jag sett. En liten detalj. Jag är mer förtjust i det lilla än i det stora. De små åtbörderna, den lilla gesten, den lilla inbjudan, den lilla ... och det lilla. Nu är jag en aning fattig idag. Jag har förlorat något stort. Då famlar man omkring bland resterna. Då märker man hur det lilla kan hjälpa i det stora. Jag minns något litet som inte var så betydelsefullt i sammanhanget. Det lilla blir med ens något stort.
Anne-Marie,
som känner sig som Tove Jansson lilla Knytt ...
" vad gör man med en kappsäck om man ej får visa den..."
Anne-Marie,
som känner sig som Tove Jansson lilla Knytt ...
" vad gör man med en kappsäck om man ej får visa den..."
DELAR OCH HELHET
I det stora hela är det bättre att se till helheten än till delarna. Jag går genom ett regntungt Stockholm. Jag har huvudet nedböjt och regnet gråter över mig. Jag är en del av något. De andra delarna i helheten är jag i färd med att söka förstå. Så är det att promenera genom ett Stockholm, en kväll, i ett regn, för sig själv. Jag tänker:
Vattnet tvekade en liten, liten stund och trotsade all logik. Vattnet slöt sig inte genast över avtrycket, slöt sig inte över tomrummet utan höll ett litet, litet fönster öppet. Som om vattnet kunde, tänkte jag och skakade av mig regn och oväder som om jag kunde också det.
Anne-Marie,
som bär en del tankar med mig från Humanisternas samtal mellan Sturmark och Harris. Detta med dimensioner i tillvaron. Och människan som bärare av dem.
Vattnet tvekade en liten, liten stund och trotsade all logik. Vattnet slöt sig inte genast över avtrycket, slöt sig inte över tomrummet utan höll ett litet, litet fönster öppet. Som om vattnet kunde, tänkte jag och skakade av mig regn och oväder som om jag kunde också det.
Anne-Marie,
som bär en del tankar med mig från Humanisternas samtal mellan Sturmark och Harris. Detta med dimensioner i tillvaron. Och människan som bärare av dem.
Elevgensvar på en PARKERINGSBILJETT
Jag är förtjust i det lilla. Det lilla som utgångspunkt. Detta är arbetet med parkeringsbiljetten. Det fina är att eleverna i min lilla fyra nu berättar att de ser mer av de biljetter de hittar slängda överallt. En flicka tog med sig en biljett och berättade vad hon kunde läsa ut av den. Jag tycker om sådant. Idag berättade en elev att han tyckte så mycket om hur vi arbetade med kartan i klassrummet att han under helgen slagit upp Tyskland och klurat ut hur mycket han kunde få ut av att bara titta i kartboken. Det gillar jag också. Det där lärandet som fortsätter utanför klassrummet. Att idén och tanken inte stannar i klassrummet utan letar sig ut utanför klassrummets gränser. Det är ju där den ska verka tänker jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
BJÖRN RANELIDS ORD
Björn Ranelids ord. Dem läser jag.
Jag läser inte Björn Ranelid. Det är hans ord jag läser.
Björn Ranelid mötte jag vid Sandhammarens lilla skogsgränsmark mellan väg och havsstrand en gång för många, många år sedan. Det var Björn Ranelid som hälsade först. Han var glad. Pojkaktig. Såg lycklig ut då han gick där han gick mig och mitt sällskap till mötes och möta upp med sin hälsning och ta skogsstigen åt annat håll.
Nu kringelkrokar jag i Björn Ranelids meningsskogar och ordgläntor. Jag söker inte Björn Ranelid. Jag söker orden Björn Ranelid använder för att berätta sin berättelse. Jag finner den. Och hamnar längre och längre in i en människas öde.
Anne-Marie
Jag läser inte Björn Ranelid. Det är hans ord jag läser.
Björn Ranelid mötte jag vid Sandhammarens lilla skogsgränsmark mellan väg och havsstrand en gång för många, många år sedan. Det var Björn Ranelid som hälsade först. Han var glad. Pojkaktig. Såg lycklig ut då han gick där han gick mig och mitt sällskap till mötes och möta upp med sin hälsning och ta skogsstigen åt annat håll.
Nu kringelkrokar jag i Björn Ranelids meningsskogar och ordgläntor. Jag söker inte Björn Ranelid. Jag söker orden Björn Ranelid använder för att berätta sin berättelse. Jag finner den. Och hamnar längre och längre in i en människas öde.
Anne-Marie
I LOVE SPRÅK idag
Det var en fin liten inspelning idag. UR´s "I love språk" intervjuade mig och en annan lärarkollega om hur man bäst startar upp en lektion. Men det där som sker innan man står eller sitter i rampljuset med kameraögon riktade mot sig och mikrofoner som insuper minsta andetag - att få känna sig lite ompysslad i en loge, tillfixad av en sminkös, omskött med en varm kopp kaffe och en kaka med chokladsmet - är behövligt. Man behöver omsorgen innan man tryggt kan släppa ut sina idéer i det fria. Det lyckades UR med. Ni får se resultatet den 12 april 2009.
Anne-Marie
ORDET SOM RADERAR
- Du gör det här bra (lyssnaren får höra något bra om sig själv och känner en inneboende glädje men också en misstänksamhet...för kanske kommer det där andra ordet som raderar det som alldeles nyss sades) men (Där kom det. Ordet men fungerar som ett suddigum för det som tidigare sades och uttrycker oftast något negativt. Det sänker personen och blir den information som stannar kvar) du kunde göra det här på ett annat sätt.
Det spelar inte så stor roll vad som sägs efter det där ordet MEN. För det som kommer efter ett MEN uppfattas som kritik. Detta kan nu enkelt undvikas genom att ersätta ordet MEN med ordet OCH.
Då lyder meningen så här. Om ni vill känna eller smaka på skillnaden så är det bara att uttala meningarna och lyssna hur ni själva uppfattar dem:
- Du gör det här bra OCH du kunde göra det här på ett annat sätt.
Anne-Marie
som hör de som vill inflika - Men, men, men, men ,,, och då tror jag att den som börjar så vill inflika en annan åsikt. Och det är en helt annan sak.
Det spelar inte så stor roll vad som sägs efter det där ordet MEN. För det som kommer efter ett MEN uppfattas som kritik. Detta kan nu enkelt undvikas genom att ersätta ordet MEN med ordet OCH.
Då lyder meningen så här. Om ni vill känna eller smaka på skillnaden så är det bara att uttala meningarna och lyssna hur ni själva uppfattar dem:
- Du gör det här bra OCH du kunde göra det här på ett annat sätt.
Anne-Marie
som hör de som vill inflika - Men, men, men, men ,,, och då tror jag att den som börjar så vill inflika en annan åsikt. Och det är en helt annan sak.
INAKTIV FORM
Aktiv form:
Jag förstörde datorn.
Inaktiv form:
Datorn förstördes (av mig).
Om man ändrar form från aktiv till inaktiv kan man faktiskt utesluta vissa fakta. Den viktigaste informationen kommer först i den inaktiva formen. Datorn förstördes. Det är den informationen som är huvudinformationen. Jag är mindre intressant i sammanhanget. Imorgon tänker jag undervisa om inaktiviteten i språket.
Anne-Marie
Jag förstörde datorn.
Inaktiv form:
Datorn förstördes (av mig).
Om man ändrar form från aktiv till inaktiv kan man faktiskt utesluta vissa fakta. Den viktigaste informationen kommer först i den inaktiva formen. Datorn förstördes. Det är den informationen som är huvudinformationen. Jag är mindre intressant i sammanhanget. Imorgon tänker jag undervisa om inaktiviteten i språket.
Anne-Marie
ORDENS MAGI 2008
Hela denna dag - ORDENS MAGI 2008 - i arrangemang av Föreningen Svenska Läromedel, Posten AB, Framtidskonferenser, Kairos Future AB, Språktidningen och Norstedts Akademiska Förlag.
Temat för detta år - DET SKRIVNA SPRÅKET. Det var en angenäm och angelägen dag. Det är mycket med det skrivna språket, arenorna för det skrivna språket och det framtida kravet på skrivförmåga och naturligtvis medvetenhet om vilka mottagarna är för det skrivna ordet.
Bland talarna och språktänkarna fanns Göran Hägg, Katerina Janouch, Anna-Malin Karlsson, Tomas Lidman, Lars Wirén, Lars-Gunnar Andersson, Lotten Bergman, Viveka Bergstedt Sten, Mustafa Can, Jan Mårtenson, Herik Lundström, David Batra, Gunilla Hammar Säfström, Ingvar Lundberg, Håkan Palm, Monica Reichenberg, Einar Korpus, Maria Abramhamsson, Marie Carlsson, Mikael von Ekensteen, Erik Ericson, Maja Hagerman och Erix Blix.
Jag har mycket tanker efter denna dag. Det är mycket tal om bloggare, och mycket tankar kring vad bloggare är hör jag genom alla som talar. Okunskapen om vad en blogg kan vara är stor. Jag har all anledning att återkomma. För många, många saker måste vi ta upp då det gäller skrivandet och undervisningen.
Med alla goda pennkrafter och tangentbordsdanser,
Anne-Marie
MIN SKOLCHEF...
Detta är skolchefen i Huddinge Kommun. Han bjöd idag in till föreläsning för sina rektorer. En sal som fylldes till brädden av hopp, glädje och skratt. Jag gick hem med framtidssteg. Marken som var grå, blev ljus, himlen som var mördande grå hade plötsligt inslag av klar blå himmel. Mörkret tycktes upplysa sig själv. Föreläsningen var fylld av glädje. Fylld av visioner. Fylld av framtidsvilja. Föreläsaren kom från vardskapet.se och här är föreläsaren på bild Janne Blohm.
Och jag tror på det enkla i ordet välkommen. Det är ett ord som ska betyda innebörden. Skolan ska välkomna om och om igen. Det räcker inte bara med att öppna klassrumsdörren, man måste inbjuda och välkomna in i undervisning, välkomna in i böcker, välkomna in i det personliga och man ska öva sig att välkomna också det som till en början inte känns så bekvämt att säga välkommen till. Jag är sprudlande glad. Det är jag så tacksam över att få känna. För en sådan kraft som skratt, glädje och lycka är att det har en förmåga att sprida sig.
Anne-Marie
BESÖKARANTAL
Det är inte avgörande, men roligt.
Jag firar nu 100 000 besökare.
I min räknare på bloggen står 60 000 men jag installerade den sent i mitt bloggande.
Jag vill att ni som är här och läser, kommenterar ska veta att ni allesammans betyder mycket för mig.
Jag tackar ödmjukast för ert intresse...
Anne-Marie
BESTÄLL FÖRELÄSNING!
Jag måste göra reklam. Jag var inbjuden av min skolchef i Huddinge Kommun att delta bland kommunens alla rektorer - i en föreläsning som jag sent kommer att glömma. Dels var föreläsningen nödvändig, dagsaktuell, ledarskapsutvecklande i alla ledarskapshierarkier, utförarvänlig, genomförandemöjlig, dels riktade den oss skolledare in i verkligheten och framtiden. Ett nog så viktigt anslag. Jag tackar för att jag fick ingå i sammanhanget och axlar mina uppdrag med värdskapstankar.
SÄNDER ER RAKT IN I VÄRDSKAPETS BLOGG
Anne-Marie
SÄNDER ER RAKT IN I VÄRDSKAPETS BLOGG
Anne-Marie
ANNO 1895 FOLKSKOLESTADGAN M. M
Jag läser Folkskolestadgan från 1895. I själva verket lyder titeln:
Titeln är FOLKSKOLESTADGAN M.M vilket roar mig en aning. Nåväl ... jag har bläddrat i den sedan igårkväll då bloggaren från Svenska Panoptikon lade den framför mina ögon. Det finns ett och annat att hämta ur den. Stadgan kom fem år innan Ellen Key skrev Barnets Århundrade och influenserna från det vi idag kallar teoretiker började skriva om skolan. Men det är många saker i den här jag tycker om, annat jag måste sätta in i en absolut kontext för att förstå. Min pappa kom att gå i skolan under denna folkskolestadga. De små lärljungarna, vilket eleverna kallas här, började i folkskolan då de var sju år och avslutade den då de var 14.
Jag kommer citera en aning ur den här boken:
Kyrkans inflytande syns tydligt genom hela folkskolestadgan - här i ordet lärljunge, som idag kanske skulle översättas till LÄR-UNGE! Nåväl, plikten att gå i skolan syns också tydligt. Denna plikt är nog mer riktad mot de som har barnen, skolplikten är en garanti för barnet att gå i skolan, och inte arbeta hemma på gården. Jag tror att det är viktigt att vi tänker på varför orden en gång uppstod. Plikten att gå i skolan är inte elevens, utan en anmaning till föräldrar och arbetsgivare. Barn hade också då en rätt. Plikten att gå i skolan handlar också om samhällsuppbyggnad. Men pliktordet har numera överförts till eleven tänker jag. Vi talar om skolplikt men behöver inte ordet egentligen. Skolpliktsord ska signaleras då barn hindras från att gå i skolan.
Lärljungarna skulle ha en dokumentation över sitt lärande - dokumentationen skulle innehålla sågäl vitsord (ganska roliga sådana) och en dokumentation över lärljungarnas insikter och färdigheter, flit och uppförande som uppgifter om deras skolgång. Hur läraren kunde synliggöra elevernas insikter om ämnen är svårt att säga, då lärarrollen var en aning annorlunda. Men det måste ha funnit en interaktion mellan lärare och elever, nja läljungar då, för några år senare kräver Sveriges lärarkår att något görs kring utgivning av barnböcker - SAGAbiblioteket tillkommer och det under folkskolelärarnas påtryckningar. Läskunnigheten och lusten att läsa var en uppgift för läraren och därmed signalerade dessa (säkert de som ville förändra och hade elevernas bästa för ögonen) att bättre utgivning måste till. Ett steg bort från katekesens läsning.
Jag återkommer!
Anne-Marie
Titeln är FOLKSKOLESTADGAN M.M vilket roar mig en aning. Nåväl ... jag har bläddrat i den sedan igårkväll då bloggaren från Svenska Panoptikon lade den framför mina ögon. Det finns ett och annat att hämta ur den. Stadgan kom fem år innan Ellen Key skrev Barnets Århundrade och influenserna från det vi idag kallar teoretiker började skriva om skolan. Men det är många saker i den här jag tycker om, annat jag måste sätta in i en absolut kontext för att förstå. Min pappa kom att gå i skolan under denna folkskolestadga. De små lärljungarna, vilket eleverna kallas här, började i folkskolan då de var sju år och avslutade den då de var 14.
Jag kommer citera en aning ur den här boken:
Kyrkans inflytande syns tydligt genom hela folkskolestadgan - här i ordet lärljunge, som idag kanske skulle översättas till LÄR-UNGE! Nåväl, plikten att gå i skolan syns också tydligt. Denna plikt är nog mer riktad mot de som har barnen, skolplikten är en garanti för barnet att gå i skolan, och inte arbeta hemma på gården. Jag tror att det är viktigt att vi tänker på varför orden en gång uppstod. Plikten att gå i skolan är inte elevens, utan en anmaning till föräldrar och arbetsgivare. Barn hade också då en rätt. Plikten att gå i skolan handlar också om samhällsuppbyggnad. Men pliktordet har numera överförts till eleven tänker jag. Vi talar om skolplikt men behöver inte ordet egentligen. Skolpliktsord ska signaleras då barn hindras från att gå i skolan.
Lärljungarna skulle ha en dokumentation över sitt lärande - dokumentationen skulle innehålla sågäl vitsord (ganska roliga sådana) och en dokumentation över lärljungarnas insikter och färdigheter, flit och uppförande som uppgifter om deras skolgång. Hur läraren kunde synliggöra elevernas insikter om ämnen är svårt att säga, då lärarrollen var en aning annorlunda. Men det måste ha funnit en interaktion mellan lärare och elever, nja läljungar då, för några år senare kräver Sveriges lärarkår att något görs kring utgivning av barnböcker - SAGAbiblioteket tillkommer och det under folkskolelärarnas påtryckningar. Läskunnigheten och lusten att läsa var en uppgift för läraren och därmed signalerade dessa (säkert de som ville förändra och hade elevernas bästa för ögonen) att bättre utgivning måste till. Ett steg bort från katekesens läsning.
Jag återkommer!
Anne-Marie