HISTORISKT I MIN LILLA VÄRLD
För några dagar sedan talade vi om andra världskriget.
Jag är född ungefär 13 år efter andra världskrigets slut.
Då jag var liten talade väldigt få om andra världskriget.
Det var långt borta historiskt sett - och fredsuppbyggelse och framtid omslöt mitt lilla liv. Samhällen byggdes upp. Förorterna, tunnelbanan, centrum, dagis - ja allt detta lovade en ny framtid. Jag var barn under denna tid. Centrum var en tummelplats för handel med en ring av bostäder, en ny bebyggelse med barnrikegårdar att leka på. Kriget ett mörker, framtiden ett ljus.
Det är så här i efterhand som jag förstår hur erfaret detta andra världskrig var av alla vuxna i mitt eget liv. Men ingen av de vuxna runt omkring mig talade andra världskriget. Mormor gjorde det ibland, hon var av den där sparsamma sortens mormödrar, hon vek stillsamt ihop alla papperspåsar, sparade burkar och återanvände det mesta. Hon släckte envist ned alla lampor i de rum hon inte var i. I rummet där hennes sysslolöshetsstol fanns lyste bara läslampan.
Man sparade inte, man varsammade mest.
Det var inte att slösa på tillgångar det var att förvalta det man hade. Men då skolan började ta upp saken frågade jag de mina. Men munnarna slöt sig om hemligheten. Det var ingen som riktigt ville berätta. Det var som om andra världskriget inte hade hunnit bli tillräckligt avlägset, historien låg lite för nära för att kallas historia. Mormor berättade att man alltid var försiktig med papper därför att papper kunde man knöla ihop hårt, hårt, hårt till små bollar. Detta hårda papper gav längre värme i den öppna spisen, brann längre och kunde därmed skapa värme i huset, sa mormor. Vi prövade - jag och min kusin - vi gjorde hårda pappersbollar och fick elda upp dem i pannan i källan, en slags nymodighet i huset.
Idag tycker jag det är oändligt lång tid och en mäktig historia mellan världsfreden (?) och dagens datum. Men jag undrar hur alla gjorde för att klara sig - vad krävdes av ett hem under kriget (även om vi inte var riktigt i det utan mer påverkade av dess konsekvenser)?
Om jag tänker tillbaka 13 år i mitt liv idag - kan jag nästan levandegöra händelserna. Det måste min omvärld ha kunnat då jag var barn. Kanhända orkade de inte utan ville se framåt.
Anne-Marie,
som inte vet riktigt varför jag skriver det här mitt i brinnande juletid!
Kommentarer
Trackback