SKOLTANKAR



Jag tänker på skolan. Jag tycker om att arbeta i en klass, i ett klassrum, tillsammans med lärarkollegor, i en skola. Jag tycker om mitt arbete. Men jag märker att jag vänder mig ifrån skoldebatten, skoltråkningarna och bristsynsblickandet över skolan. Jag blir dyster.


Jag orkar inte att vara politisk korrekt, jag förstår inte alla undersökningar, jag hör siffror och läser om lärarhögskolans oförmåga ... och skolan tycks mig vara ett sjunkande skepp. Jag brukar vara en oförtruten optimist då det gäller skolan...  en stilla röst om att skolan kan vara en plats som gör skillnad och utvecklar skillnader och dessa ska upplevas och införlivas hos eleven.

Optimist då det gäller skolan? Det är nästan naivt att tänka gott om skolan. Som om jag vore en avvikare. Men jag är optimist, om än ganska trött, skolan är den plats där vi har alla våra barn, alla barn från 6 till 16 år, och därmed en verksamhet som faktiskt möter alla barn, med alla problem, glädjeämne, sorger, funderingar, sorger och de är där för att utvecklas i ett socialt samspel med andra, lära sig för framtiden och få utmaningar och tilltro till den egna förmågan...

Jo, jag är ju mitt i den. Jag undrar vad som skulle hända om jag slutade hoppas om mitt yrke, om jag slutade orka då det gällde mina elever och skolans uppdrag, om jag gav upp då det gällde att få mina elever att bli läsare, räknare och aktiva aktörer i klassrummet. Jag gör det inte. För jag är närmare mina elever än jag är närmare någonting annat. Verkligheten är den att jag värnar mitt hopp om lärandet, om eleverna och elevens rätt att utvecklas trots en massa hinder. Jag måste för elevernas skull. Vara en slags ställföreträdande hopp om ...

Det är väldigt snålblåsigt kring skolan. Det börjar bli dags att värna elevernas rättigheter... jag anar att gamla uppfostringsmetoder kommer dyka upp, lura i vassen, kläs i nya kläder... och jag räds den utvecklingen...

Anne-Marie,
som funderar en aning ostrukturerat, men jag finner det svårt att formulera mig... jag skulle vilja skrika - Se utanför lådan, se utanför ramarna, skapa något nytt... klä inte in gamla saker i nya former... våga pröva något nytt.. ge inte upp....

Kommentarer
Postat av: Kersti

Hm jag känner så inför min värld också. Just nu lite trött. Kanske brist på ljus och sovmornar.

Du, fyratusen blogginlägg det är svårslaget. Du är fantastisk och jag måste vässa pennan och skriva mer.

Postat av: Marie

Jag ger inte upp!! Jag är också en optimist som försöker hitta nya infallsvinklar på lärandet. Ibland blir det bra, ibland lite mindre bra, men jag tänker och funderar och utvecklar mig och mina elevers lärande. VI FÅR ABSOLUT INTE GE UPP OCH VI VET ATT SKOLAN INTE ÄR SÅ DYSTER SOM MÅNGA UNDERSÖKNINGAR VILL PÅVISA. DET ÄR JU VI SOM ÄR EN DEL AV SKOLAN, TILLSAMMANS MED VÅRA ELEVER. Det är inte politiker och människor i maktens korridorer som vet hur skolvardagen är. Trevlig lucia, nu ska jag åka till jobbet.

2008-12-12 @ 07:23:56
URL: http://www.opedagogen.blogspot.com
Postat av: LenaA

Man får vara ostrukturerad, det är helt okej. :)



När jag frågar föräldrar vad som är dåligt med skolan, när jag ber dem specificera det, så blir det svårt för dem har jag märkt. Det är mediebilden av skolan, att det är dåligt, som de påverkas av. Tror jag. De som har haft förmåga att sätta ord på det dåliga, har sagt att barnen inte tycker att lärare lyssnar när de har konflikter på raster. Det är viktigt nog. Men är det hela bilden eller bara en del?

Det är ju inte direkt detta Björklund kritiserar när det gäller skolan, att eleverna känner sig "osedda". Jag vet inte VAD han kritiserar egentligen. "Vi har bra lärare". "Skolan är inte bra". " Vi har en bra skola". (läste allt detta igår)

Jag vet inte jag. Klart att skolan måste utvärderas, men jag hoppas att man gör det på varje skola kontinuerligt.



Jag förstår att du inte orkar ta kampen, men fy vad jag tror att det skulle kunna finnas en "Anne-Marie" för att nyansera skoldebatten lite.



Ja, inte heller mina ord var särskilt strukturerade idag. Hej/ LenaA

2008-12-12 @ 09:59:09
Postat av: Maria LD

Det är bara att inte sluta hoppas.

Gör inte det.

2008-12-12 @ 15:52:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback