DEN OBJUDNA ENSAMHETEN
Till slut gav jag upp - bjöd in den med hull och hår. Dukade fram en extra tallrik, satte på en portion julgröt - sa att det var jag som hittade nöten i gröten... och fann mig i det hela. Men det tog tid. Jag övade mig några julaftnar. Nu är det inget jag våndas över ... vill bara skapa lite gemenskap med era andra som upplever samma sak.
Kanske är det så att man famnar sina minnen av det som varit, julaftnar med barn och familjer, barndomsjular... och man famlar efter nya traditioner, nya konstellationer ... och minnena hindrar nytänkandet. Julen är tradition. vana, samma sak, om och om igen. Det är nästan omöjligt att själv bryta mönster. Man minns och man vill återminnas. Det kan kanske försvåra det hela, tänker jag, som ser mycket ljust på denna dag. Julafton!
Anne-Marie,
jag tänker och det är värt allt att göra det.
En riktigt God Jul till dig och tack för din underbara blogg, du är en stor inspiration :)
God jul på dig - och man kan känna sig rätt ensam mitt ibland en massa folk också... Just idag är jag ensam i familjen om att gå och ladda och läsa på och nynna för mig själv... laddar inför ett solo på midnattsmässan. Inte nervös så där riktigt, men jag vet ju att kyrkan är full då... så liiiite pirrigt med nästan en hel egen minut...
Ensamhet är inte att vara ensam, ensamhet är att inte ha någon att längta efter.
God Jul Anne-Marie och tack för att du finns!
God Jul och Gott Nytt Ar! Min vän. Tack för all inspiration. Hoppas att det finns många klappar i tomtens säck till dig.
En GOD och FRIDFULL jul önskar jag Dig av hela mitt hjärta. Tänker ofta på dig och gläds att du finns.
Jag avslutar min julafton med att läsa dina tankar. Det har kommit att bli en vana. Tack!
God Jul!
Man kan vara ensam mitt bland en stor samling människor - ensamheten kan ha många olika ansikten ...