EN STOL FÖR ENSAMHET
EN STOL FÖR ENSAMHET
En gammal järnstol, ett morgonfuktigt gräs, och skogsljuden alldeles intill. Nakna tår känner av marken. Ett grässtrå kittlar fötterna. Jag rör dem hela tiden. Jag är en barfotamänniska. En myra kryper under fotvalvet. Det är en liten värld. Jag kan sitta i min stol för ensamhet och vifta med tårna. Här på denna stol är ensamheten en del av alltet.
Anne-Marie
En gammal järnstol, ett morgonfuktigt gräs, och skogsljuden alldeles intill. Nakna tår känner av marken. Ett grässtrå kittlar fötterna. Jag rör dem hela tiden. Jag är en barfotamänniska. En myra kryper under fotvalvet. Det är en liten värld. Jag kan sitta i min stol för ensamhet och vifta med tårna. Här på denna stol är ensamheten en del av alltet.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Lena
Är du barfota nu på vintern också? Här hemma i Sverige?
Postat av: thord wiman
Det är att äga ett himmelrike
att kunna vara ensam.
Postat av: Anonym
Lena - det är förvårdag...sommargräset vilar under fötterna, kittlar hela fotens yta i sin iver att få komma upp, växa... Anne-Marie
Trackback