TID OCH RUM



Det slår mig att vi alldeles för sällan är just närvarande i den tid vi är i. Vi är oftast i samma rum som tiden men knappast närvarande i ett just här och nu. Här och då, eller, här och sen, skulle man kunna kalla det.

Anne-Marie,
som gladeligen grubblar vidare några dagar efter jul.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hur är det där, i den andra tiden. Nu när du är i den, är det lättare att vara där än här och är tiden långsammare eller kanske kvickare. Här är det sakta på väg mot kväll.

2008-12-28 @ 15:36:12
Postat av: Kersti

Jag undrar varför min förinställda identitet faller bort hela tiden så att jag blir anonym. Det är inte alls tanken. Jag vill synas:), faktiskt.

Postat av: Carolina

Jag satte mig vid datorn för att googla efter något att bota tristessen med (jag googlade "roligt")och hamnade på din blogg. Måste bara lämna lite avtryck och säga att jag tror att du är en person som hamnat på precis rätt planet, en sån som bara fastnar i hjärtat hos människor bara sådär, bara för den du är. Om inte annat så fick du mig att le.

2008-12-29 @ 01:04:58
Postat av: Anonym

Hi hi - Kersti - jag hann undra vem den anonyme var - och du som sökte på roligt - kul att du fann mig och tack för vackra ord - npgon googlade nyss på lyssna och samtala - och hamnade här ocskå. Jag tror jag skrivit så mycket att jag snart täcker in de stora känslorna... Du är varmt välkommen till min blogg!

Anne-marie

2008-12-29 @ 13:28:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback