ANNO 1895 FOLKSKOLESTADGAN M. M
Jag läser Folkskolestadgan från 1895. I själva verket lyder titeln:
Titeln är FOLKSKOLESTADGAN M.M vilket roar mig en aning. Nåväl ... jag har bläddrat i den sedan igårkväll då bloggaren från Svenska Panoptikon lade den framför mina ögon. Det finns ett och annat att hämta ur den. Stadgan kom fem år innan Ellen Key skrev Barnets Århundrade och influenserna från det vi idag kallar teoretiker började skriva om skolan. Men det är många saker i den här jag tycker om, annat jag måste sätta in i en absolut kontext för att förstå. Min pappa kom att gå i skolan under denna folkskolestadga. De små lärljungarna, vilket eleverna kallas här, började i folkskolan då de var sju år och avslutade den då de var 14.
Jag kommer citera en aning ur den här boken:
Kyrkans inflytande syns tydligt genom hela folkskolestadgan - här i ordet lärljunge, som idag kanske skulle översättas till LÄR-UNGE! Nåväl, plikten att gå i skolan syns också tydligt. Denna plikt är nog mer riktad mot de som har barnen, skolplikten är en garanti för barnet att gå i skolan, och inte arbeta hemma på gården. Jag tror att det är viktigt att vi tänker på varför orden en gång uppstod. Plikten att gå i skolan är inte elevens, utan en anmaning till föräldrar och arbetsgivare. Barn hade också då en rätt. Plikten att gå i skolan handlar också om samhällsuppbyggnad. Men pliktordet har numera överförts till eleven tänker jag. Vi talar om skolplikt men behöver inte ordet egentligen. Skolpliktsord ska signaleras då barn hindras från att gå i skolan.
Lärljungarna skulle ha en dokumentation över sitt lärande - dokumentationen skulle innehålla sågäl vitsord (ganska roliga sådana) och en dokumentation över lärljungarnas insikter och färdigheter, flit och uppförande som uppgifter om deras skolgång. Hur läraren kunde synliggöra elevernas insikter om ämnen är svårt att säga, då lärarrollen var en aning annorlunda. Men det måste ha funnit en interaktion mellan lärare och elever, nja läljungar då, för några år senare kräver Sveriges lärarkår att något görs kring utgivning av barnböcker - SAGAbiblioteket tillkommer och det under folkskolelärarnas påtryckningar. Läskunnigheten och lusten att läsa var en uppgift för läraren och därmed signalerade dessa (säkert de som ville förändra och hade elevernas bästa för ögonen) att bättre utgivning måste till. Ett steg bort från katekesens läsning.
Jag återkommer!
Anne-Marie
Titeln är FOLKSKOLESTADGAN M.M vilket roar mig en aning. Nåväl ... jag har bläddrat i den sedan igårkväll då bloggaren från Svenska Panoptikon lade den framför mina ögon. Det finns ett och annat att hämta ur den. Stadgan kom fem år innan Ellen Key skrev Barnets Århundrade och influenserna från det vi idag kallar teoretiker började skriva om skolan. Men det är många saker i den här jag tycker om, annat jag måste sätta in i en absolut kontext för att förstå. Min pappa kom att gå i skolan under denna folkskolestadga. De små lärljungarna, vilket eleverna kallas här, började i folkskolan då de var sju år och avslutade den då de var 14.
Jag kommer citera en aning ur den här boken:
Kyrkans inflytande syns tydligt genom hela folkskolestadgan - här i ordet lärljunge, som idag kanske skulle översättas till LÄR-UNGE! Nåväl, plikten att gå i skolan syns också tydligt. Denna plikt är nog mer riktad mot de som har barnen, skolplikten är en garanti för barnet att gå i skolan, och inte arbeta hemma på gården. Jag tror att det är viktigt att vi tänker på varför orden en gång uppstod. Plikten att gå i skolan är inte elevens, utan en anmaning till föräldrar och arbetsgivare. Barn hade också då en rätt. Plikten att gå i skolan handlar också om samhällsuppbyggnad. Men pliktordet har numera överförts till eleven tänker jag. Vi talar om skolplikt men behöver inte ordet egentligen. Skolpliktsord ska signaleras då barn hindras från att gå i skolan.
Lärljungarna skulle ha en dokumentation över sitt lärande - dokumentationen skulle innehålla sågäl vitsord (ganska roliga sådana) och en dokumentation över lärljungarnas insikter och färdigheter, flit och uppförande som uppgifter om deras skolgång. Hur läraren kunde synliggöra elevernas insikter om ämnen är svårt att säga, då lärarrollen var en aning annorlunda. Men det måste ha funnit en interaktion mellan lärare och elever, nja läljungar då, för några år senare kräver Sveriges lärarkår att något görs kring utgivning av barnböcker - SAGAbiblioteket tillkommer och det under folkskolelärarnas påtryckningar. Läskunnigheten och lusten att läsa var en uppgift för läraren och därmed signalerade dessa (säkert de som ville förändra och hade elevernas bästa för ögonen) att bättre utgivning måste till. Ett steg bort från katekesens läsning.
Jag återkommer!
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: A
Skolplikt...vi kanske borde tala om den obligatoriska skolförmånen i stället, och hoppas att ordets positiva klang bäddar för kunskapstörst.
Postat av: Mats
spännande fråga vad som händer för de barn som uppnått målen fär skolår 9. Vad ska de göra i skolan som har uppfyllt sina skyldigheter?
Det är en väldigt provocerande tanke att barnen skulle klara sig bra utanför skolan och därför också kunna välja i vilken mån de ska gå till skolan.
Fast i en skola som är besatt av sin egen betydelse går det alltid att hitta aktiviteter som kanske är en del av det där livslånga lärandet.
tack för historielektionen - det är lätt att glömma sina rötter!
Trackback