MATEMATIKEN i våra 600 MÅL
600 mål
Jag läser artiklarna om de försämrade matematikresultaten i svensk skola - och det som sägs och tycks. Jag funderar förstås också.
Engagemanget i matematiken utvecklas då vi gör den gemensam, muntlig och tillgänglig för eleverna. Det är inte och får inte vara ett ämne där man arbetar ensam i en mattebok. Språk utvecklas alltid i gemenskap med andra.
Matematik är ett av våra språk. Vi ska lära oss att integrera matematiken i det vardagliga, göra det begripligt genom att omsätta det i praktiska och verkliga situationer. Personligen tycker jag att matematiken kan vara långt mer muntlig. Jag har utvecklat en slags högläsning där eleverna görs delaktiga via dramatiseringar och ordförståelseerövringar. Detta är ett mycket viktigt moment i min undervisning. Vi arbetar då med olika böcker, skönlitterära, kartboken eller matematikboken.
Lite körlingtänk:
Svara på frågan!
Att medvetandegöra vad en fråga är och hur den besvaras är mycket viktigt. Det är inte ett självklart medvetet svar om man inte noga beaktar vad man svarar på. Jag har därför börjat i den skönlitterära texten. Eleverna får lyfta fram en fråga ur sin bok. Den frågan ska besvaras av några i klassen. Frågans ord ska finnas med i svaret. Om frågan lyder:
-Kommer du till fotbollsplanen imorgon? ska eleverna lära sig att ta med sig så många ord från frågan in i sitt svar. Det blir en slags muntligt skrivande. Svaret lyder då: Ja, jag kommer till fotbollsplanen imorgon. Det ska bli kul att spela med dig. Detta har vi arbetat med under hela denna termin. Vi har också tagit matematikböckernas frågor och gjort samma sak med dem. En matematiktext innehåller en mängd begrepp: dl, meter, avstånd, vinklar, multiplikation, subtraktion vilka givetvis också kommer synas i de frågor som ska skapa ett svar. Mina elever svarar då fritt på dessa frågor och ska ha med sig så många ord som möjligt ur matematikfrågan. Därmed har vi muntligen tagit begrepp och ord i våra munnar (baseras på Vygotskijs teorier). Det är också i dessa sammanhang jag mycket enkelt kan höra hur de förstår de begrepp som de använder sig av. Att konstruera ett muntligt och ett självständigt svar gör det möjligt för mig att höra hur eleverna förstår och tänker. Jag hör också om de inte förstår alls.
En rektor som lyssnade på mina elever bekräftade undervisningen med orden - Det är väldigt mycket matematik i såväl skönlitterära texter som i matematiktexter. Så mycket matematik ni levandegör!
Levandegör!
Då texter, vilka som helst, anger mått eller andra matematiska ord får mina elever göra sig en bild av det faktiska begreppet. Ungefär hur stor är sköldpaddan? När författaren skriver mellan tummen och pekfingret, vad menar författaren då? Det står att han tog en decimeterstor glassbit - hur stor är den glassbiten?
Genom att läraren är medveten om att begreppen ska förankras så skapar varje text en möjlighet för detta. Ord dyker upp i många sammanhang, ser inte ut som matematik utan som språk mellan människor, varför läraren kan utveckla språket genom att vara medveten om att man ska göra det.
Engagemanget i matematiken utvecklas då vi gör den gemensam, muntlig och tillgänglig för eleverna. Det är inte och får inte vara ett ämne där man arbetar ensam i en mattebok. Språk utvecklas alltid i gemenskap med andra.
Matematik är ett av våra språk. Vi ska lära oss att integrera matematiken i det vardagliga, göra det begripligt genom att omsätta det i praktiska och verkliga situationer. Personligen tycker jag att matematiken kan vara långt mer muntlig. Jag har utvecklat en slags högläsning där eleverna görs delaktiga via dramatiseringar och ordförståelseerövringar. Detta är ett mycket viktigt moment i min undervisning. Vi arbetar då med olika böcker, skönlitterära, kartboken eller matematikboken.
Lite körlingtänk:
Svara på frågan!
Att medvetandegöra vad en fråga är och hur den besvaras är mycket viktigt. Det är inte ett självklart medvetet svar om man inte noga beaktar vad man svarar på. Jag har därför börjat i den skönlitterära texten. Eleverna får lyfta fram en fråga ur sin bok. Den frågan ska besvaras av några i klassen. Frågans ord ska finnas med i svaret. Om frågan lyder:
-Kommer du till fotbollsplanen imorgon? ska eleverna lära sig att ta med sig så många ord från frågan in i sitt svar. Det blir en slags muntligt skrivande. Svaret lyder då: Ja, jag kommer till fotbollsplanen imorgon. Det ska bli kul att spela med dig. Detta har vi arbetat med under hela denna termin. Vi har också tagit matematikböckernas frågor och gjort samma sak med dem. En matematiktext innehåller en mängd begrepp: dl, meter, avstånd, vinklar, multiplikation, subtraktion vilka givetvis också kommer synas i de frågor som ska skapa ett svar. Mina elever svarar då fritt på dessa frågor och ska ha med sig så många ord som möjligt ur matematikfrågan. Därmed har vi muntligen tagit begrepp och ord i våra munnar (baseras på Vygotskijs teorier). Det är också i dessa sammanhang jag mycket enkelt kan höra hur de förstår de begrepp som de använder sig av. Att konstruera ett muntligt och ett självständigt svar gör det möjligt för mig att höra hur eleverna förstår och tänker. Jag hör också om de inte förstår alls.
En rektor som lyssnade på mina elever bekräftade undervisningen med orden - Det är väldigt mycket matematik i såväl skönlitterära texter som i matematiktexter. Så mycket matematik ni levandegör!
Levandegör!
Då texter, vilka som helst, anger mått eller andra matematiska ord får mina elever göra sig en bild av det faktiska begreppet. Ungefär hur stor är sköldpaddan? När författaren skriver mellan tummen och pekfingret, vad menar författaren då? Det står att han tog en decimeterstor glassbit - hur stor är den glassbiten?
Genom att läraren är medveten om att begreppen ska förankras så skapar varje text en möjlighet för detta. Ord dyker upp i många sammanhang, ser inte ut som matematik utan som språk mellan människor, varför läraren kan utveckla språket genom att vara medveten om att man ska göra det.
Rita matematik!
Jag fann själv att jag utvecklade mitt kreativa tänk hur att lösa problem i matematiken om jag fick rita uppgifterna. Många elever gör allt i huvudet och lämnar ett mycket kort skrivet svar. Ofta bara i siffror. Detta gör det svårt då själva tänkandet hålls dolt för både elev och lärare. Då mina elever ritar sina uppgifter ser jag hur de förstår. En elev läste i en Sunebok (Olsson/Jacobsson) hur Sune "svalde 70% av sin tunga" för att hindra sig själv från att säga något dumt. Eleven ritade upp en tunga och visade hur mycket som Sune hade svalt, vilket inte gåååååååååååår fatta-ru-veel, och i teckningen syntes hur eleven förstått procentsatsen utifrån tungan som en helhet. De återstående 30% var också tydligt markerade som "en osvald tunga".
Lärarens kompetens inom ämnet!
Här måste jag sända ros till min lärarhögskola. Den matematikundervisning, didaktik, tänk och teorier jag fick där är något av det bästa jag erfarit ämnesmässigt. Jag var själv en mycket rädd RÄDD matematikuträknare, skrämd sedan skoltiden, och fick börja om från början, lära mig på nytt, och jag kom att finna ett ämne outtömligt spännande. Jag kan bara tacka för den upplevelsen och den känslan av att få lära och lära om. Min rädsla för ämnet var genom skolåren nästan fysisk. Jag hade hjärtklappning under hela lektionerna. Rädslan slog till nästan omedelbart. Det blev inte bättre av att jag satt tyst och inte fick fråga. Jag förväntades kunna. Och jag kunde inte. Trots min okunskap fick jag såväl treor och fyror i ämnet. Jag klarade av att göra, aldrig omsätta till något verkligt utanför ämnet, och skulle jag få en fördjupande fråga skulle all min okunskap blivit synlig. Därför tystnade jag. Jag var en av de lärarkandidater som talade om matematikrädslan, och att jag behövde en aning mer tid för att genomföra uppgifterna som samtliga mina medstuderande redan löst.
600 mål?!
Vi har 600 mål att uppnå, sträva mot och utveckla under skoltiden. Bara denna siffra - 600 - skapar funderingar och frågor. Jag ser en bild med faktiska siffror:
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,21,22,23,24,25,26,27,28,29,30,31,32,33,34,35,36,37,38,39,40,41,42,43,44,45,46,47,48,49,50 ... 589, 590, 591,592, 593, 594, 595, 596, 597, 598, 599... och 600,
600 blir något annat för mig då jag börjar peta i talet.
Vägar mot mål ska samverka tänker jag.
Anne-Marie,
matematik från årskurs fem och sex
Kommentarer
Postat av: Lena
Vilka elevtankar och beräkningar om stora tal! En ska är klar -du skapar inga matterädda elever! Oh vad jag längtar till ditt klassrum - att få prata tal och mattebegrepp med dina elever!
Trackback