Anne-Marie Körling Blogg

"DET SVÅRA YRKET"

DET SVÅRA YRKET - ELLER ATT CYKLA UTAN STYRE

Min bror vikarierade för mig i tre dagar.
Han hoppade in i min ganska självgående klass ...

- Ingen fara, sa han, jag fixar det här!

Han gick in i mitt klassrum med sina "kort i ärmen", tog dem en efter en, satte igång eleverna. De "älskade" honom. Jag fick gärna vara sjuk en aning längre än tre dagar sa eleverna då min bror var där dag 1. Jag frös av välbehag i min sjuksäng. Febern tilltog då jag i lugn och ro fick ligga och ha min lunginflammation.

Men dag 2 ringde min bror:

- Du, vilket svårt jobb du har? Hur gör man? Nu är allt mitt kuliga slut. Du har alltid en plan? Eller hur?

Jag minns min bror fråga som om han ställde den idag. Det är synbart enkelt att vara lärare: "Det kan vem som helst vara" och "Man har väl själv gått i skolan!"
Men så kommer det där stunderna av utplaning, det man själv kan tar slut  och det man själv minns som lätta uppgifter sätter man i händerna på eleverna och märker att man förlorar greppet, eleverna gör motstånd, de uppför sig inte som man vill att de ska uppföra sig, de undrar och ifrågasätter... det är svårt... sa min bror. Du har väl ett mål av något slag? Det måste man nästan ha. Det har inte jag.

Till saken hör att min bror med lätthet kan föra en grupp, gammal erfaren seglarledare och igångsättare, mångårig erfarenhet att instruera barn.

Det var med en viss tillfredsställelse jag kände att - det är mitt yrke du prövar på. Det är inte lätt att vara lärare. Det är svårt. Det är att ständigt ha koll på kunskapsutveckling, utmana och faktiskt vara väldigt medveten om att man har ett mål och en tanke med ALLT det man gör i skolan och i klassrummet.

Då jag annonserade för min bror att jag nog är tillbaka dag 3 så pustade han ut:

- Skönt, syrran, Skönt! Svårt jobb du har. Fasiken vad svårt det är att vara lärare. Fattar inte hur man klarar det.

Därför ger jag en liten överskådlig bild över mitt tänk kring mitt yrke:



Detta är min skiss över det jag tänker om lärandets gemenskap i klassrummet. Den ena halvan handlar om läraryrket - den andra halvan om eleven i aktion. Det är en generell tanke. Jag tänker i en slags formativ modell som mynnar ut i en summativ bedömning. Alltså processen i centrum, och utvärdering, bedömning och gensvar som det summativa och tillbakablickandet.


Anne-Marie

Det förstod jag att du skulle tycka om. Det är viktigt med vilka ord vi använder. Jag hittade detta ord i min egen lärande gemenskap med mina elever. Må gott Marie, glad att du uppmuntrar mig så mycket. Anne-Marie