FRAMTIDA KUNSKAPEN
Körlings Ord: Att framtida kunskapen!
Det är väl hela meningen!
Det är en slags rörelse.
Anne-Marie
Det är väl hela meningen!
Det är en slags rörelse.
Anne-Marie
FRAMTIDEN NUFÖRTIDEN
Jag vägde en ny mobiltelefon i mina händer. I den andra höll jag en tre år gammal mobil. Den äldre mobilen föreföll antik, gammal och mycket tung. Dessa tre år. Det är inte någon lång tid. Men en oändlig tid då det gäller teknisk utveckling. Vi människor är mitt i vår tid. Men om tre år? Fem år? och kanske så långt fram i tiden... om 10 år?
Jag genomförde ett föräldramöte en gång för länge sedan. Då tänkte jag att vi lämnar nutiden och ger oss av in i framtiden. Det är ett av mina bästa föräldramöten någonsin. Den aktiviteten som då uppstod handlade om såväl dåtid, nutid och framtid. Det är ibland nödvändigt att titta framåt...och tänka som om vi vore där. Vi har ingen aning. Men framtiden nuförtiden den är ganska så komplicerad, och väldigt snart är den här, våra barn är mitt i den och vi vuxna är precis i samma situation. Frågor som globalisering, ekonomi, ekologi, klimat, demokrati och resurser kommer i allt högre grad utvecklas till allvarliga områden där allt lärande och alla innovationer är behövliga. Men hur gör vi?
Frågeställningar eleverna?
Vad tror du att du behöver lära dig inför framtiden?
Vad vill du ägna dig åt när du är vuxen?
Hur ser du på ditt liv om tre år?
Frågeställningar föräldramötet:
Vad har vi för barn om tre år?
Vad behöver de då?
Vad kommer att krävas av våra elever om tre år?
Vilken är tekniken om tre år?
Frågeställningar pedagogiska samtal?
Vad har vi för elever om tre år?
Hur kan skolpolitiken se ut om tre år?
Vem värnar barnets rätt om tre år?
Hur ser världen ut om tre år?
Vad behöver vi för kunskaper om tre år?
Vad behöver barnen för kunskaper om tre år?
Varför tror vi så?
Vilka elever kommer till skolan som sexåringar?
Vilka framtidsvisioner har vi om lärandet i ett framtidsperspektiv?
Hur rustar andra skolor/världen/ för framtidens lärande?
Hur och var lär sig barn om tre år?
Hur ser läraryrket ut om tre år?
Hur ser tekniken ut i skolan om tre år?
Hur mår våra elever om tre år?
Hur mycket rör vi oss alla om tre år?
Frågeställningar rektorer
Vad är det för skola du är rektor i om tre år?
Hur samspelar skolan med omvärlden om tre år?
Jag tänker framåt. Jag frågar mina elever vad de tror. De har en bestämd uppfattning om vad de nödvändigtvis behöver kunna: De behöver lära sig engelska och de behöver kunna göra hemsidor (årskurs fyra). Det är en början. En lärare jag talade med hade tidigare varit chef för det ekonomiska i ett stort företag. Han ansåg att ungar måste få en gedigen utbildning i hur att handskas med sina pengar, kritiskt tänkande kring vad att köpa, hur att handla och hur att spara till något som man önskar, behöver eller vill ha. Det gäller att framtida kunskapen. Det är viktigt att tänka framåt. För då kan vi ta avstamp redan nu.
Anne-Marie
Jag genomförde ett föräldramöte en gång för länge sedan. Då tänkte jag att vi lämnar nutiden och ger oss av in i framtiden. Det är ett av mina bästa föräldramöten någonsin. Den aktiviteten som då uppstod handlade om såväl dåtid, nutid och framtid. Det är ibland nödvändigt att titta framåt...och tänka som om vi vore där. Vi har ingen aning. Men framtiden nuförtiden den är ganska så komplicerad, och väldigt snart är den här, våra barn är mitt i den och vi vuxna är precis i samma situation. Frågor som globalisering, ekonomi, ekologi, klimat, demokrati och resurser kommer i allt högre grad utvecklas till allvarliga områden där allt lärande och alla innovationer är behövliga. Men hur gör vi?
Frågeställningar eleverna?
Vad tror du att du behöver lära dig inför framtiden?
Vad vill du ägna dig åt när du är vuxen?
Hur ser du på ditt liv om tre år?
Frågeställningar föräldramötet:
Vad har vi för barn om tre år?
Vad behöver de då?
Vad kommer att krävas av våra elever om tre år?
Vilken är tekniken om tre år?
Frågeställningar pedagogiska samtal?
Vad har vi för elever om tre år?
Hur kan skolpolitiken se ut om tre år?
Vem värnar barnets rätt om tre år?
Hur ser världen ut om tre år?
Vad behöver vi för kunskaper om tre år?
Vad behöver barnen för kunskaper om tre år?
Varför tror vi så?
Vilka elever kommer till skolan som sexåringar?
Vilka framtidsvisioner har vi om lärandet i ett framtidsperspektiv?
Hur rustar andra skolor/världen/ för framtidens lärande?
Hur och var lär sig barn om tre år?
Hur ser läraryrket ut om tre år?
Hur ser tekniken ut i skolan om tre år?
Hur mår våra elever om tre år?
Hur mycket rör vi oss alla om tre år?
Frågeställningar rektorer
Vad är det för skola du är rektor i om tre år?
Hur samspelar skolan med omvärlden om tre år?
Jag tänker framåt. Jag frågar mina elever vad de tror. De har en bestämd uppfattning om vad de nödvändigtvis behöver kunna: De behöver lära sig engelska och de behöver kunna göra hemsidor (årskurs fyra). Det är en början. En lärare jag talade med hade tidigare varit chef för det ekonomiska i ett stort företag. Han ansåg att ungar måste få en gedigen utbildning i hur att handskas med sina pengar, kritiskt tänkande kring vad att köpa, hur att handla och hur att spara till något som man önskar, behöver eller vill ha. Det gäller att framtida kunskapen. Det är viktigt att tänka framåt. För då kan vi ta avstamp redan nu.
Anne-Marie
TIDStidningsOMSLAG
Detta omslag från 1956 får mig att tänka på återuppbyggnad. Familjen är samlad. Äppelpajerna bakade. TIll och med fyra stycken. Alla är med. Det är folkhemstanken i en veckotidning. Man anar att kvinnan bär en liten i sin mage. Den rödklädda flickan är glad och äppelkindad, pojken har hjälpt till med sin lilla paj, hängselbyxor och utblicksögon. Det har som tur är alla på det kolorerade fotografiet. Alla tittar ut mot oss läsare. Det är familjekänsla, trygghetsskapande, där pappan utgör den centrala punkten, han är i centrum, Man anar en begynnande jämställdhet mellan könen. Den rödklädda flickan har ställt sig med ryggen mot alltsammans. Hon har en underfundig blick, och hennes min är lite full i sjutton. Alla är välmående, alla har något matnyttigt att servera... Jämför detta folkhemstidningsomslag med det som samma tidning ger ut under andra världskriget...
Här är ett omslag från 1938. Flitens lampa lyser. Kvinnan, modern, vänder ryggen mot läsaren, den lilla flickan är bildens centrum. Här arbetas det. Bordet är tomt på mat, det syns blommor på bordet, tulpaner. Flickan stoppar strumpor. Jag känner igen strumpsstoppskulan som man stoppar in i strumpan så att man kan laga den utan att det blir knölar och knutar under fötterna. Männen saknas. Det är krigstider.
Så tänker jag...
Anne-Marie
GENSVAR PÅ FÖRELÄSNING
Hej Anne-Marie
Tack för en mycket inspirerande föreläsning.
Jag tycker att det i min roll som rektor var mycket spännande att höra dina tips till oss.
Jag har mer på fötterna inför olika diskussioner med både lärare, föräldrar och elever.
Bifogar bilden. Hade tyvärr inte tillgång till någon bättre kamera.
Det är gott att få gensvar. Det behöver alla människor. Jag behöver det. Du behöver det. Barn behöver det. Ungdomar behöver det. Det kan vara värt att tänka på. Jag bugar och bockar, skrattar och gläds åt denna rektors ord. Ticketack för förtroendet!
Anne-Marie
Tack för en mycket inspirerande föreläsning.
Jag tycker att det i min roll som rektor var mycket spännande att höra dina tips till oss.
Jag har mer på fötterna inför olika diskussioner med både lärare, föräldrar och elever.
Bifogar bilden. Hade tyvärr inte tillgång till någon bättre kamera.
Det är gott att få gensvar. Det behöver alla människor. Jag behöver det. Du behöver det. Barn behöver det. Ungdomar behöver det. Det kan vara värt att tänka på. Jag bugar och bockar, skrattar och gläds åt denna rektors ord. Ticketack för förtroendet!
Anne-Marie
UPPGIFTER
Jag hittar på uppgifter till mina elever.
Jag vill själv göra de uppgifter jag ger mina elever.
Jag gör de uppgifter jag ger mina elever.
Teaching by doing, det är min parafras på John Dewey, Learning by doing.
Anne-Marie
LITEN ÄR I VÄRLDEN
Liten åker buss. Liten upptäcker andra. Liten tittar på andra. Liten ler mot tanten. Liten ger iväg små ljud till tanten med hatten. Liten ser sig omkring i världen. Liten sätter igång rörelser inne i bussen. Så är det med små. Det borde vara oftare att Liten syns aktiv, nyfiken och glad i samspel med människor. Liten tankar ögonkontakt med Mamma när Liten vill förstå. Jag tittar på Litens mamma. Hon ser så glad ut. Det är klart Liten också är glad och trygg då. Utifrån en mammas famn och genom Mammans bekräftande återseende blick tittar Liten ut i världen... det är nästan straffbart att inte le tillbaka.
Anne-Marie
Anne-Marie
SÄLLSKAPSSPEL
Sällskapsspel... vilket konstigt namn. Känns gammalt. Lite synd. Jag är uppväxt med sällskapsspel. Vi var en storspelande släkt, kortspel, bridge, schack, klotspel., mah jong. När man spelar spel så för man små fina samtal. De flesta samtal har ett fokus vilka alla delar. Man talar om det man gör. Gammal och ung talar om samma sak. Jag minns spelbordet med tanter, farbröder, kusiner.. vi kunde vara upp till 15 stycken kring kortbordet. Det var allvarsamma spel. Det var ibland på blodigt allvar. Jag lärde mig mycket. Jag lärde mig att förlora, vinna och samspela. Jag lärde mig turtagning, minspel och hur att tänka i flera led framåt. Jag lärde mig att memorera.
Vilka spel spelas idag?
Med vem spelar man?
Vilka spel spelas idag?
Med vem spelar man?
Anne-Marie
BOKOMSLAGSVISNING
- Trallalallla, sjöng jag och hivade fram omslaget till min kommande bok för mina elever.
- Va, kan du inte skriva en läskig bok? sa mina elever besvikna då de läste titeln.
- Du kunde väl ha skrivit en actionbok? suckade någon annan.
Anne-Marie
- Va, kan du inte skriva en läskig bok? sa mina elever besvikna då de läste titeln.
- Du kunde väl ha skrivit en actionbok? suckade någon annan.
Anne-Marie
KLASS och SKILLNAD
Klasskillnaderna är uppenbara. Klasstillhörigheten synlig. Skolan är olika för alla. Den ser olika ut på olika platser. Här är ett fotografi av jämngamla pojkar. Det är uppenbart att de går vid olika skolor. Det är uppenbart att de ser olika på framtiden. Jag gillar min klass. Det är en årskurs fyra.
Anne-Marie
ATT SÄTTA ORD PÅ
Dessa dockor fann jag på Bokmässan. Det är inget fel på dockorna. De är söta, fina och säkert empatiska. Men genom denna beteckning av dockorna undrar jag vad de andra dockorna har för egenskaper. För dessa dockor är just de dockor som främjar empati. Vad gör de andra dockorna?
Anne-Marie
BARNS RÄTT ATT LÄRA
Barn har rättigheter. De är inskrivna i Barnkonventionen. Barn har rätt att lära. Skolan är barnens absoluta möjlighet för ett framtida liv där konkurrensen är hård, framtiden full av utmaningar (både skrämmande och lovande), där språkligheten blir avgörande för mottagandet i arbetsliv och i det sociala livet, framtidens kompetens handlar om att begripa sig på, ingå i, och utvecklas i den stora kommunicerande världen. Nätet och dess möjligheter och faror har inga landsgränser. Allt är möjligt, Men inte för alla. Det krävs mycket av våra barn när framtiden är här. De ska få uppleva att skolan bidragit till utvecklingen. Skolan ska betyda skillnad för var och en av eleverna som är där. Skolans uppdrag är stort och framtidsriktande. Det råder också skolplikt. Elever måste gå i skolan. Plikt! Ja, jag funderar på ordet skolplikt då jag läser Ann-Marie Beglers programförklaring i DN debatt 28 september 2008 med anledning av hennes tjänst och tillträde som skolinspektionens generaldirektör.
Skolplikt.
Skyldigheten att vara i skolan. Den har eleverna.
Lärare är anställda i skolan. De är inte där av plikt.
Pliktskyldiga? blir mitt nästa ord. Pliktskyldiga gör något för att de måste. Inte för att de vill. Jag vill ändra på ordet skolplikt till skolrättighet. Det är ett annat ord.
Det är en rättighet att få gå i skolan. Det är en rättighet att få lära sig, utveckla sina kompetenser, utvecklas att möta framtiden. Det är en rättighet. Den rättigheten förvaltas av lärare, rektorer och skolpolitiker. Väl förvaltad blir den erövrad att förvaltas av eleven. Hur den förvaltas är och får inspektionen sätta ord på. Jag önskar bara att Ann-Marie Beglers ord om likvärdighet får luft under vingarna och att "Det handlar om var och ens rätt till utbildning och utveckling utifrån sina förutsättningar och behov. Men det handlar också om att skapa en utbildningsnivå som främjar en hållbar utveckling och ekonomiska framsteg i en värld där Sveriges välstånd en gång för alla inte är givet:"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=833243
Jag skulle gärna ha pedagogiska samtal kring DN´s debattartikel signerad Ann-Marie Begler:
Beglers ord:
/.../ undervisningens kvalitet. Vi ska tränga oss bakom den enkla beskrivningen för att på så sätt få ett bättre grepp om kvaliteten i det som skolan ger eleverna.
Körlings tankar;
Detta betyder att mer tid ska avsättas för pedagogiska diskussioner vid skolorna. Lärarna ska utvecklas i sitt pedagogiska språk, medvetandegöra sitt uppdrag och låta detta genomsyra klassrumsarbetet så att eleverna vet, förstår och inser hur arbetet utvecklas. Eleven ska få möjligheter att sätta ord på vad som händer med lärandet och vilken skillnad det utgör för eleven. Elevens rättigheter är att få tillgång till mål, undervisningens fokus, lärarens bedömningar och själv utgöra en demokratisk röst i hela processen.
Beglers ord:
Fokus i alla inspektioner ska vara barns, elevers och studerandes rätt till en god utbildning i en trygg miljö /.../ En naturlig följd av det är också att det blir själva lärandet, och förutsättningarna för utveckling och lärande, som kommer i centrum.
Körlings tankar;
Själva lärandet står i centrum för skolans verksamhet idag. Men skolan är i allt mindre grad den främsta lärande platsen för eleverna. Därför är det viktigt att skolan verkar för ett framtidstänkande som inkluderar eleverna i vad som kan anses värdefull kunskap i framtiden. Det handlar också om att förstå hur barn och unga lär sig utanför skolan. Vad behöver en lärande om, låt säga, tre år, fem år, tio år, 15 år? Här har skolan en utvecklingstanke.
Beglers ord:
Vår gemensamma strävan ska vara en bättre skola för eleverna.
Körlings tankar:
Skolan är en plats för eleverna. De är skolpliktade dit. Nu tycker jag inte om ordet skolplikt utan skulle gärna se ett mer positivt ord - Elever har skolrättigheter. Vi lärare har en läroplan som tydligt uttrycker lärarens uppdrag; Läraren skall. Detta betyder att läraren har ett uppdrag av nationell art, makroperspektivet på lärarens uppdrag, samt mikroperspektivet - läraren har ett uppdrag av eleven - lär mig, inkludera mig, utvecklas tillsammans med mig, se vad jag kan och utmana mig att utvecklas ytterligare.
Beglers ord:
.../ sätta elevens kunskaper och resultat i fokus. Elevens kunskap kommer att vara vår ledstjärna och vi kommer i våra inspektioner i högre grad att lyssna till och ta hänsyn till elevernas och föräldrarnas synpunkter.
Körlings tankar:
Att eleven ska få röstutrymme tycker jag är en självklarhet. Föräldrarna likaså. Men innanförarbetet kan ibland synas svårt att ha en överblick över. Jag önskar att lärarna fick en röst också.
Beglers ord:
Vi vet att lärarna är skolans viktigaste resurs för elevernas studieresultat.
Körlings tankar:
Bra. Lärarens roll är mycket viktig. Antalet vuxna kring våra barn är inte längre så stort. Därför behövs läraren få fortbildning, vidareutbildning och samtalsämnen med tydligt fokus. Jag möter engagerade lärare där jag är, i de skolor jag besöker... och jag vill värna lärarens röst. Jag tror på yrket, på skolan och på den förändring skolan måste genomgå. Framtiden är inte så långt borta som vi vill att den ska vara. Det är för den vi ska rikta oss.
Beglers ord:
Att hälften av dem som hoppat av gymnasieskolan ångrar sitt beslut...
Körlings tankar:
Vägledande samtal under hela skollärandets tid skulle eventuellt ha kunnat motverka avhoppet från gymnasieskolan. De kallas utvecklingssamtal. Periodvis ska dessa vara fler och verka stöttande för framtiden. Så tänker jag. En organisation av klassrummet kan verka till att personliga och individuella samtal kan genomföras under hela studietiden. Det här är något jag funderar mycket på, hur man i befintlig miljö kan ha individuell undervisning, gruppundervisning, halvklassgenomgångar och helklassamlingar. I mina klasser har jag genomfört detta fullt ut. Utvecklande och utmanande. Men eleven hamnar i centrum för sitt lärande. Vilket är mitt mål.
Jag vill gå i dialog med. Det kan vi alla göra. Vi ska tänka och utveckla, förstå och inbegripa, beslutsfatta och visionsverka. Tack för läsningen!
Anne-Marie
som länkar till ett av mina tidigare inlägg
http://annemariekorling.blogg.se/2008/september/atgardsprogram-utan-elev.html
och till den betydligt skarpare FREON http://www.freonfilm.com/blog/2008/09/ordlista-for-inspektorer/
Skolplikt.
Skyldigheten att vara i skolan. Den har eleverna.
Lärare är anställda i skolan. De är inte där av plikt.
Pliktskyldiga? blir mitt nästa ord. Pliktskyldiga gör något för att de måste. Inte för att de vill. Jag vill ändra på ordet skolplikt till skolrättighet. Det är ett annat ord.
Det är en rättighet att få gå i skolan. Det är en rättighet att få lära sig, utveckla sina kompetenser, utvecklas att möta framtiden. Det är en rättighet. Den rättigheten förvaltas av lärare, rektorer och skolpolitiker. Väl förvaltad blir den erövrad att förvaltas av eleven. Hur den förvaltas är och får inspektionen sätta ord på. Jag önskar bara att Ann-Marie Beglers ord om likvärdighet får luft under vingarna och att "Det handlar om var och ens rätt till utbildning och utveckling utifrån sina förutsättningar och behov. Men det handlar också om att skapa en utbildningsnivå som främjar en hållbar utveckling och ekonomiska framsteg i en värld där Sveriges välstånd en gång för alla inte är givet:"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=833243
Jag skulle gärna ha pedagogiska samtal kring DN´s debattartikel signerad Ann-Marie Begler:
Beglers ord:
/.../ undervisningens kvalitet. Vi ska tränga oss bakom den enkla beskrivningen för att på så sätt få ett bättre grepp om kvaliteten i det som skolan ger eleverna.
Körlings tankar;
Detta betyder att mer tid ska avsättas för pedagogiska diskussioner vid skolorna. Lärarna ska utvecklas i sitt pedagogiska språk, medvetandegöra sitt uppdrag och låta detta genomsyra klassrumsarbetet så att eleverna vet, förstår och inser hur arbetet utvecklas. Eleven ska få möjligheter att sätta ord på vad som händer med lärandet och vilken skillnad det utgör för eleven. Elevens rättigheter är att få tillgång till mål, undervisningens fokus, lärarens bedömningar och själv utgöra en demokratisk röst i hela processen.
Beglers ord:
Fokus i alla inspektioner ska vara barns, elevers och studerandes rätt till en god utbildning i en trygg miljö /.../ En naturlig följd av det är också att det blir själva lärandet, och förutsättningarna för utveckling och lärande, som kommer i centrum.
Körlings tankar;
Själva lärandet står i centrum för skolans verksamhet idag. Men skolan är i allt mindre grad den främsta lärande platsen för eleverna. Därför är det viktigt att skolan verkar för ett framtidstänkande som inkluderar eleverna i vad som kan anses värdefull kunskap i framtiden. Det handlar också om att förstå hur barn och unga lär sig utanför skolan. Vad behöver en lärande om, låt säga, tre år, fem år, tio år, 15 år? Här har skolan en utvecklingstanke.
Beglers ord:
Vår gemensamma strävan ska vara en bättre skola för eleverna.
Körlings tankar:
Skolan är en plats för eleverna. De är skolpliktade dit. Nu tycker jag inte om ordet skolplikt utan skulle gärna se ett mer positivt ord - Elever har skolrättigheter. Vi lärare har en läroplan som tydligt uttrycker lärarens uppdrag; Läraren skall. Detta betyder att läraren har ett uppdrag av nationell art, makroperspektivet på lärarens uppdrag, samt mikroperspektivet - läraren har ett uppdrag av eleven - lär mig, inkludera mig, utvecklas tillsammans med mig, se vad jag kan och utmana mig att utvecklas ytterligare.
Beglers ord:
.../ sätta elevens kunskaper och resultat i fokus. Elevens kunskap kommer att vara vår ledstjärna och vi kommer i våra inspektioner i högre grad att lyssna till och ta hänsyn till elevernas och föräldrarnas synpunkter.
Körlings tankar:
Att eleven ska få röstutrymme tycker jag är en självklarhet. Föräldrarna likaså. Men innanförarbetet kan ibland synas svårt att ha en överblick över. Jag önskar att lärarna fick en röst också.
Beglers ord:
Vi vet att lärarna är skolans viktigaste resurs för elevernas studieresultat.
Körlings tankar:
Bra. Lärarens roll är mycket viktig. Antalet vuxna kring våra barn är inte längre så stort. Därför behövs läraren få fortbildning, vidareutbildning och samtalsämnen med tydligt fokus. Jag möter engagerade lärare där jag är, i de skolor jag besöker... och jag vill värna lärarens röst. Jag tror på yrket, på skolan och på den förändring skolan måste genomgå. Framtiden är inte så långt borta som vi vill att den ska vara. Det är för den vi ska rikta oss.
Beglers ord:
Att hälften av dem som hoppat av gymnasieskolan ångrar sitt beslut...
Körlings tankar:
Vägledande samtal under hela skollärandets tid skulle eventuellt ha kunnat motverka avhoppet från gymnasieskolan. De kallas utvecklingssamtal. Periodvis ska dessa vara fler och verka stöttande för framtiden. Så tänker jag. En organisation av klassrummet kan verka till att personliga och individuella samtal kan genomföras under hela studietiden. Det här är något jag funderar mycket på, hur man i befintlig miljö kan ha individuell undervisning, gruppundervisning, halvklassgenomgångar och helklassamlingar. I mina klasser har jag genomfört detta fullt ut. Utvecklande och utmanande. Men eleven hamnar i centrum för sitt lärande. Vilket är mitt mål.
Jag vill gå i dialog med. Det kan vi alla göra. Vi ska tänka och utveckla, förstå och inbegripa, beslutsfatta och visionsverka. Tack för läsningen!
Anne-Marie
som länkar till ett av mina tidigare inlägg
http://annemariekorling.blogg.se/2008/september/atgardsprogram-utan-elev.html
och till den betydligt skarpare FREON http://www.freonfilm.com/blog/2008/09/ordlista-for-inspektorer/
TRANSTRÖMER GER ORDET
Jag sökte mig till Tomas Tranströmers ord då mina dagar, nätter och evigheter saknade egna. Jag sökte mig till Tomas Tranströmers ordfamn likt en naken som behövde kläder. Jag tog, jag lånade, jag fick, jag åt, jag bar, jag läste, jag krävde!
Lyfter upp mina tummade böcker av Tomas Tranströmer. Kastar mig över de oceaner av bilder författaren målar upp. Jag behöver ord. Jag vill ha ett läkande recept med ord jag kan förkroppsliga.
Stackars Tomas Tranströmer. Jag kräver något han aldrig lovade mig. Inte har han lovat mig tröst. Aldrig har han begärt mina giriga ögon. Aldrig någonsin har han skrivit för att läka mig. Hur kan jag begära en författares ord?
Men jag gör det!
Denna morgon läser jag som en hungrig. I morgon läser jag som en mätt. Men alltid, alltid finner jag orden jag behöver. Om än så lånade:
Någonting vill bli sagt men orden går inte med på det.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974.
Vågorna är aktuella.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Och den där känslan av "just här är vi" som måste hållas kvar, som när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Bara därinnanför finns frid, i krukans vatten som ingen ser, men på ytterväggarna rasar kampen.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Det finns dagar då Östersjön är ett stilla oändligt tak.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Anne-Marie,
som med respekt och ödmjukhet tackar författaren.
Tomas Tranströmer: Samlade Dikter 1954-1996, Albert Bonniers Förlag
MIN MAMMA HETER INTE ESTONIA
Det är min mammas dag idag.
Nej det är det inte.
Det var min mammas sista dag idag.
Det är hemskt att förknippa en människas liv med ett haveri.
Min mamma är i Estonia.
Därför blir denna dag en dag jag måste trampa mig igenom,
För många människor betyder denna dag att deras inre bogvisir är vidöppna.
Omslut dem.
Anne-Marie
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=833616&rss=2216
UTSIKT
Söndagstankar!
Det är vilsamt att bara... låta blicken vandra ut och tankarna vandra in.
Det är vilsamt att bara...vara! Så tänker jag när jag ser det vackra fönstret i det gamla huset. Den vita välstrukna gardinen bäddar in alltsammans med varsamma händer. Jag kan slå mig ned och titta på nästan ingenting och se nästan allt.
Utsikt nummer två är hämtad från Göteborg.
Från hotellets räkmackeavdelning blickade jag ut mot vägarna, människorna och rörelsen. Det kan vara lika vilsamt det. Uppifrån får allt en annan ordning. Världen syns medvetet skapad. Människorna rör sig till och från. Jag brukar följa någon med blicken. Inom synfältet. Därefter har jag ingen aning. Det slår mig att jag alltid tittar efter något litet. En liten detalj. Jag tror jag behöver det lilla. Därför följer jag nog det lilla med blicken. Även om det ser stort ut från början. Man kan välja tänker jag.
Men det här med utsikter... det är inte så märkligt svårt att skaffa sig. Det handlar mest om att se. En ynnest för övrigt. Men det här med insikter... det här en helt annan sak.
Jag siktar mot båda. Utsikt och insikt.
Anne-Marie
SÄR-SKOLA
Jag reagerar för ord.
Sär-skola?
Vad är det för beteckning på en skola för alla?
Vad är det för ord i en skola som arbetar med likabehandlingsplaner?
Jag gör en orbokspromenad:
SÄR betyder säregen.
SÄREGEN förklaras i ordboken - något som är beskaffad på ett avvikande eller karakteristiskt sätt med positiv eller negativ bibetydelse.
Ordet SÄRKLASS hittar jag en stycke längre ned i ordboken - kvalitativt överlägsen klass jämfört med andra företeelser av samma typ. Ordet särklass kan användas så här; Hon bakade världens i särklass bästa kryddskorpor (inte mitt påhitt utan ordbokens, fniss).
Vi möter sedan ordet SÄRLING - vilket betyder att en person är avvikande och går för sig själv.
SÄRSKOLA förklarar ordboken med en skola för utvecklingsstörda barn.
Orden smakar inte bra i min skolmun.
Inte heller med de skoltankar jag har.
Vi kan välja våra ord.
Anne-Marie
Sär-skola?
Vad är det för beteckning på en skola för alla?
Vad är det för ord i en skola som arbetar med likabehandlingsplaner?
Jag gör en orbokspromenad:
SÄR betyder säregen.
SÄREGEN förklaras i ordboken - något som är beskaffad på ett avvikande eller karakteristiskt sätt med positiv eller negativ bibetydelse.
Ordet SÄRKLASS hittar jag en stycke längre ned i ordboken - kvalitativt överlägsen klass jämfört med andra företeelser av samma typ. Ordet särklass kan användas så här; Hon bakade världens i särklass bästa kryddskorpor (inte mitt påhitt utan ordbokens, fniss).
Vi möter sedan ordet SÄRLING - vilket betyder att en person är avvikande och går för sig själv.
SÄRSKOLA förklarar ordboken med en skola för utvecklingsstörda barn.
Orden smakar inte bra i min skolmun.
Inte heller med de skoltankar jag har.
Vi kan välja våra ord.
Anne-Marie
BOKOMSLAG
Bok-om-slags-möte på Bok & Biblioteksmässan. För några förtrogna rullar jag ut min boks tilltänkta bokomslag. Det skedde under yttersta hemlighet vid ett av de många fikaborden på mässan. Sedan rullade jag snabbt ihop det igen.
Anne-Marie
SELMA LAGERLÖF på Bok & Biblioteksmässan
Selma Lagerlöf satt och tronade på Bok & Biblioteksmässan. Jag samtalade lite med henne. Frågade om hennes tankar kring barnen hon skrev för, om muntligheten i de värmländska skogarna, om Mårbacka... om... men hon svarade väldigt försiktigt...
- Du får söka svaren i mina böcker.
Anne-Marie
STIKKAN ANDERSON på BOK & BIBLIOTEK
Marie Ledin har skrivit och berättat om sin pappa Stikkan Anderson.
Jag arbetade hos Stikkan Anderson under några år av mitt liv.
Att höra Marie tala om Stikkan väckte minnen.
Det var en rolig tid. Dynamiskt.
hittade denna bild av mig och Tomas Ledin hos IT-Mamman. http://itmamman.se/wordpress/?p=102Anne-Marie
BOK & BIBLIOTEK Författaren träder fram
Bokmässan betyder att böckerna får tillbaka sina författare.
Bakom bokryggarna kommer de fram, skriver sig tillbaka in i sina böcker.
Sätter muntliga ord på nedskrivna.
Anne-Marie,
som fick en pratstund med Lennart Hellsing. Det var krakelspektakeltokigt. Och roligt. Och ordigt.
ÅTGÄRDSPROGRAM UTAN ELEV
Jag funderar över ordet, akten, felbäraren och det dokument som skrivs runt och kring en elev i svårigheter.
Det är ofta eleven som slutligen får ett papper. Ett åtgärdsprogram. Det är eleven som får bära problemet. Det är inte riktigt avsikten men eleven blir problembäraren. Jag har ofta funderat över hur det skulle vara om undervisningen fick åtgärdsprogram.
Jag blev glad då jag hörde en speciallärare omsluta elevens hela situation och dokumentera lärarnas förändrade arbetssätt och attityd till eleven. Allt för att göra förändring och åtgärda utan att stigmatisera eleven. Det fördes noggranna analyser av lärarnas arbete och utvärderingar. Det är åtgärdsprogram som jag gärna skulle sätta mitt namn på. Ingen gång syntes elevens eller föräldrarnas åtgärder. Det var och är en skolsak.
Anne-Marie
BOK&BIBLIOTEKSMÄSSAN
Taxichauffören som kör mig till hotellet talar läsning.
Han är stolt över alla bokmänniskor som besöker hans stad.
Göteborg är en bokstad för några dagar.
Taxichauffören talar om hur han kommer hem från arbetet.
Tar ett kallt glas mjölk, en hårdmacka med ost så slår han sig ned i fotöljen.
Läser en timme eller två.
Det är gött att höra!
Anne-Marie
MÅL FÖR MIN KOMMUN
Handlingskraft är ledordet i min skolkommun.
Ansvaret handlar om rörelsen och riktningen som frigör handlingskraft.
Det betyder att allt av ansvarstagande, nytänkande, erfarenhetsutbytande och visionerande ska tillåtas blomma och utvecklas. Det är ord för såväl personal som för elever. Kort och gott - ett förhållningssätt.
Anne-Marie
Min lilla klass och jag
Jag har en underbar liten klass.
Det handlar om mitt ledarskap om mina elever kan blomma fullt ut.
Det ansvaret och den utmaningen är jag beredd att ta.
Det är mitt ansvar.
Anne-Marie
Det handlar om mitt ledarskap om mina elever kan blomma fullt ut.
Det ansvaret och den utmaningen är jag beredd att ta.
Det är mitt ansvar.
Anne-Marie
FÅNGA UPP TIDIGT
Jag är överens om att vi tidigt ska stötta, hjälpa och inkludera elever som inte klarar av att läsa och förstå de texter som krävs av skolan. Jag har fått ta emot alldeles för många elever som sent i sin skolgång får åtgärdsprogram där läsningen och textförståelse är det stora problemet.
Skolan är textburen. Alla ämnen omsluts av skrivna ord. Det är en uppmaning och en utmaning att som lärare ge orden kött och blod, skapa läsning i ett kollektivt sammanhang, högläsa så många texter som möjligt, i alla ämnen. Vi är skyldiga våra elever att ha kunskap om hur deras läsning utvecklas och vilka svårigheter de kan befinna sig i. Jag vill inte att eleven blir bärare av sitt problem utan att skolan ska verka för möjligheten. Inte stigmat. Skolan är en plats som ska omsluta eleven. Det betyder att undervisningen ska ha många infallsvinklar och verka för att vidga möjligheterna för eleven att lyckas.
Jag har också den erfarenheten att då eleverna får uttrycka vad de vill lära sig - så uttrycker de oftast - att kunna läsa, att kunna läsa bättre. Där är vårt uppdrag. Möta upp elevens vilja att lära. Det är inte värdigt att gå i skolan och uppleva sig utesluten ur den.
Här är textprov ur en matematikbok i årskurs nio.
Anne-Marie
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=830927
Repris - MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER i dikt
Jag har rätt till mitt skratt och min lycka,
du har ingen rätt att göra den mindre, trampa på, förminska, förstöra eller förgöra den.
Jag har rätt till mitt skratt och min lycka.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar att den får utrymme.
Jag har rätt tlll mina ord och mina tankar,
du har ingen rätt att göra dem till fel eller rätt, fördöma eller fantasitömma dem.
Jag har rätt till mina ord och mina tankar.
Du har ingen rätt till dem.
Du förvaltar att de får uttryckas.
Jag har rätt till mitt utrymme
Du har ingen rätt att knuffa mig från den faktiska plats jag naturligt upptar där jag är,
Jag har rätt till mitt utrymme.
Du har ingen rätt att ta min plats.
Du förvaltar att jag står stadigt.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt att dämpa, ifrågasätta eller tygla den.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar mötet med dess uttryck.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt att ogiltigförklara den jag är, göra mig större eller mindre, ändra eller fostra.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt alls.
Du verkar för att jag kan vara den jag är.
Rätt förvaltat
så delar jag plats, mig själv, mina tankar, mina berättelser, min yta och min glädje och skratt
med dig.
Jag delar samma förvaltningsuppdrag som Du!
Anne-Marie
fotograferade och skrev.
Idag kände jag ett enormt behov av den här dikten. Därför repriserar jag den.
Jag gör det för mig själv. Behöver styrkan.
du har ingen rätt att göra den mindre, trampa på, förminska, förstöra eller förgöra den.
Jag har rätt till mitt skratt och min lycka.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar att den får utrymme.
Jag har rätt tlll mina ord och mina tankar,
du har ingen rätt att göra dem till fel eller rätt, fördöma eller fantasitömma dem.
Jag har rätt till mina ord och mina tankar.
Du har ingen rätt till dem.
Du förvaltar att de får uttryckas.
Jag har rätt till mitt utrymme
Du har ingen rätt att knuffa mig från den faktiska plats jag naturligt upptar där jag är,
Jag har rätt till mitt utrymme.
Du har ingen rätt att ta min plats.
Du förvaltar att jag står stadigt.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt att dämpa, ifrågasätta eller tygla den.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar mötet med dess uttryck.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt att ogiltigförklara den jag är, göra mig större eller mindre, ändra eller fostra.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt alls.
Du verkar för att jag kan vara den jag är.
Rätt förvaltat
så delar jag plats, mig själv, mina tankar, mina berättelser, min yta och min glädje och skratt
med dig.
Jag delar samma förvaltningsuppdrag som Du!
Anne-Marie
fotograferade och skrev.
Idag kände jag ett enormt behov av den här dikten. Därför repriserar jag den.
Jag gör det för mig själv. Behöver styrkan.
GÄSTSKRIVARE - ELEVEN år 4
Anne-Marie har läst flera högläsnings böcker för oss. böckerna har mest handlat om vänner;bus och kärlek. böckerna som hon har läst heter:min vän persys magiska gymnastikskor,trollets hjärta,stackars mig och guldhjärtat. men vi har börjat på en bok som heter Eddie och Maxon jaxon. vi har läst en bok som Anne-Marie har gjort.den boken heter: Den döda lilla musen
vi har läst engelska böcker som heter: Big bad barney bear,What does greddy cat like och I´m the king of the mountain. Välldigt många elever tycker att det är JÄTTE KUL när Anne-Marie läser för oss. Anne-Marie har innlevelse när hon läser högt. från den pipiga rösten i boken till den mörka rösten i boken.
och vi håller välldigt mycket på med matte. nästan alla blir besvikna när vi ska plocka unndan. många vill fortsätta med matten. och det är roligare nu för vi har inte kvar matteboken Flex. vi har en annan som heter: matte derekt borgen 4a. men vi får inte skriva i boken. vi får en liten annan bok på sidan om. i den ska vi skriva svaren.
men det är mycket roligare med en ny mattebok.
sen har vi välldigt mycket tyst läsning. och det är många som önskar att få läsa tyst läsning.det är välldigt lungt offtas när det är tyst läsning. men det är välldigt sällan det störs av att det är någon som blir störda.
vi skriver välldigt mycket. vi skriver utverderingar på näsan alla arbeten som vi jobbar med.det är kul att skriva utverderingar. Anne-Marie får se vad vi har lärt oss och det är kul för att vi elever får också lära oss att skriva små förklaringar om vi tycker att det är svårt, lätt eller mittimellan. så det är bra för både Anne-Marie och oss elever.
vi har tittat på en film som någon Anne-Marie känner har gjort. filmen heter: rena rama forntiden. Anne-Marie berättar nästan varje dag innan vi slutar i sammlingen något som är roligt så varje dag så är många på välldigt bra humör. några sjunger några skrattar.
Jag vilar lite Anne-Marie läser en äklig bok hon ska läsa en kort historia.
En elev......
INDIVIDUELLA FRAMTIDSORD
Individuella utvecklingsplaner är just vad orden anger.
Individuella - vilket betyder att de är unika och omsluter en individ.
Utveckling - handlar inte om vad som har hänt en gång i tiden utan vad som kan tänkas hända i framtiden.
Individuella utvecklingsplaner är individuella framtidsord.
När det gäller dokumentation och omsorg om lärande utveckling hos barn ska de individuella utvecklingsplanerna verka för framtiden och visa på styrkor och förmågor hos barnet och vilket lärande som barnet är i färd med att erövra. De individuella utvecklingsplanerna ska inte innehålla subjektiva tyckanden. Ett barn, en framtida elev, ska ha värdiga dokument som pekar mot framitda utveckling. Jag vill inte ärva en annan lärares subjektiva tankar om ett barn. Allt nedskrivet blir kungsord och finns arkiverade för mycket lång tid framöver.
Det sorgliga i berättelsen är att lärare och nedtecknare av skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner inte har fått en gedigen utbildning i vad detta innebär. Skriftliga saker är korresponderande akter, de är ord som läses av andra på andra platser och i andra sammanhang, vilket gör att barnets rätt och skydd ska värnas. Vad som skrivs ned i ett dokument ska verka för framtiden, och i den. Lev Vygoskijs ord kan vara ledord - Inte se gårdagen i barnets utveckling utan framtiden i den.
En mycket enkel reflektion då läraren läser igenom vad som sägs och uttrycks i ett skriftligt omdöme är att tänka - vill jag läsa det här som förälder, ska detta följa mitt barn, vad tänker mitt barn om det som är nedskrivet, samstämmer det med mitt barns uppfattning, hur gagnar det här barnet?
Anne-Marie
http://aftonbladet.se/nyheter/article3342984.abIndividuella - vilket betyder att de är unika och omsluter en individ.
Utveckling - handlar inte om vad som har hänt en gång i tiden utan vad som kan tänkas hända i framtiden.
Individuella utvecklingsplaner är individuella framtidsord.
När det gäller dokumentation och omsorg om lärande utveckling hos barn ska de individuella utvecklingsplanerna verka för framtiden och visa på styrkor och förmågor hos barnet och vilket lärande som barnet är i färd med att erövra. De individuella utvecklingsplanerna ska inte innehålla subjektiva tyckanden. Ett barn, en framtida elev, ska ha värdiga dokument som pekar mot framitda utveckling. Jag vill inte ärva en annan lärares subjektiva tankar om ett barn. Allt nedskrivet blir kungsord och finns arkiverade för mycket lång tid framöver.
Det sorgliga i berättelsen är att lärare och nedtecknare av skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner inte har fått en gedigen utbildning i vad detta innebär. Skriftliga saker är korresponderande akter, de är ord som läses av andra på andra platser och i andra sammanhang, vilket gör att barnets rätt och skydd ska värnas. Vad som skrivs ned i ett dokument ska verka för framtiden, och i den. Lev Vygoskijs ord kan vara ledord - Inte se gårdagen i barnets utveckling utan framtiden i den.
En mycket enkel reflektion då läraren läser igenom vad som sägs och uttrycks i ett skriftligt omdöme är att tänka - vill jag läsa det här som förälder, ska detta följa mitt barn, vad tänker mitt barn om det som är nedskrivet, samstämmer det med mitt barns uppfattning, hur gagnar det här barnet?
Anne-Marie
samt till TYSTA TANKAR http://lumaol.wordpress.com/2008/09/23/iup-och-offentlighetsprincipen/#comment-2068
FRAMTIDSTÄNK
Ledarbloggen... gå dit och läs om framtidens tänkande. Hälsa från mig. Anne-Marie
http://ulftornberg.blogg.se/2008/september/utkast-med-tva.html?_tmp=4e134db3dd572b24b41725e9a5551a343263dfb9
It-mamman ... om bedömningar. Hipp Hurra!
http://itmamman.se/wordpress/?p=84
SKRIFTLIGA omdömen kapitel 11
Jag gör många läsanalyser av mina elevers läsförmåga. Jag dokumenterar vilka utmaningar eleverna kan tänkas ta, jag dokumenterar vilka lässtrategier eleverna har, kort sagt, jag dokumenterar allt. Matematiktextläsning, skönlitterära texter, geografibokens text, men jag gör det så att eleverna ser och vet vad det är jag undersöker. Min bedömning är synbar. Det gör att eleven själv kan bedöma läsanalysen. Jag är i färd med att genomföra bedömningar av elevernas läsning i min lilla nya fyra. Så fort jag kan låter jag eleverna själva läsa för varandra. Då gör de analyser tillsammans. Idag hörde jag två flickor berömma läsningen - du läser väldigt vacker, sa en flicka till sin kompis. Jag tycker om att lyssna till dig.
Jag tycker det är märkligt att man inte låter eleverna pröva och öva sig i att bedöma. Det är svårt. Det är ansvarsfullt. Jag har låtit mina elever göra detta i alla min klasser. Om jag gör bedömningar ovärdigt kommer jag att höra det i elevernas gensvar gentimot varandra.
Anne-Marie
som också läser något fint hos It-mamman
http://itmamman.se/wordpress/?p=84
Jag tycker det är märkligt att man inte låter eleverna pröva och öva sig i att bedöma. Det är svårt. Det är ansvarsfullt. Jag har låtit mina elever göra detta i alla min klasser. Om jag gör bedömningar ovärdigt kommer jag att höra det i elevernas gensvar gentimot varandra.
Anne-Marie
som också läser något fint hos It-mamman
http://itmamman.se/wordpress/?p=84
DET BÄRANDE INNEHÅLLET
Jag gav mina fyror en ganska knepig engelsk text. Jag menar, jag gav mina fyror en engelsk text med ett större ordförråd och mer komplicerade textuppbyggnad än vad de brukar få. Jag sa inte - Lär er nu alla ord. Jag sa: Berätta för mig vad texten vill lära oss. Resultatet förvånade mig. Orden kunde de inte men sammanhanget där orden ingick förstod de väl. Och vips berättade de vad texten ruvade på för hemligheter. När jag frågade: - Hur gick det med engelskan, svarade eleverna: Va, jag tänkte inte på vad det var för språk, jag tänkte mest på att det handlade om ...
Och ja... naturligtvis fick mina elever samarbeta.
Anne-Marie
MIN FARBROR FOTOGRAFEN
Min farbror var fotograf. Verksam i USA. Först fotograferade han mest industriuppbyggnaden och industrins framväxt, Spanska Inbördeskriget och slutade sin fotografiska verksamhet som kartläggare av blommor i Amerika. Jag hittade det här fotografiet och det tyckte jag om.
Anne-Marie
UPPROP - MÅL I SIKTE - PISA 2009
Skolan är mål- och resultatstyrd.
Jag tänkte - varför inte sträva mot målet att skapa ett bättre resultat i nästa PISA 2009? Att göra PISA till ett mål i sig?
Vi kunde börja imorgon:
1) Varje lärare högläser och levandegör dagligen texter för eleverna. Tänk att diskutera texten i matematiken, inte lösa uppgiften, bara läsa den. Naturvetenskapliga texter sammanlänkas med skönlitterära.
UR MATEMATIK ÅRSKURS NIO - BONNIER UTBILDNING
2) Eleverna får noggranna läsanalyser utförda av sin lärare som noggrant undersöker varje elevs läsförmåga och hur att utveckla lässtrategier, genreförståelse och skapa lärande utmaningar inom varje elevs utvecklingszon. Detta gäller för samtliga ämnen i skolan.
3) Varje elev får kontinuerliga individuella samtal kring läsförmåga och vad att utveckla vid nästa textläsning.
4) Eleverna får dagligen läsa skönlitteratur.
5) Varje ämne är textburet. Varje undervisning ska därför handla om hur vi förstår språket. Varje ämne har en språklig genomgång. Hur förstår vi matematiktalet? Hur läser vi tal och årtal? Hur läser elever naturvetendkapliga texter?
6) Språket är hela skolans angelägenhet och samtliga inom skolans värld är medvetna om sitt ansvar som språklig modell och verkar för medvetna språkliga möten med elever.
7) Äldre elever ansvarar för språkbruk gentimot de yngre eleverna.
8) Lärarna får tid att samtala och diskutera pedagogik och läsfrämjande insatser.
9) Elever och föräldrar delges mål att sträva mot - exempelvis - att samtliga skolor kämpar för att nationellt förändra vår läsposition i PISA.
10) Elevernas läsförmåga undersöks och dokumenteras i samtliga ämnen.
11) Alla som arbetar inom skolan synliggör sitt egna läsande och visar nyfikenhet för elevernas läsning och för de textmöten eleverna gör.
12) Resursfördelning riktas mot de som behöver stöd.
13) Böcker ska synas och finnas tillgängliga för alla elever.
14) Skolan stöttar föräldrarna att samtala mer, läsa mer själva, högläsa oftare för sina barn och tonåringar.
15) Texter appliceras på samtliga väggar, toaletter kläs med texter, överallt där man kan läsa ska en berättelse sättas upp.
16) Läsning är roligt och den bästa läsupplevelsen är den kollektiva gemensamma. Så läsningen ska omslutas med muntlighet och berättande.
17) Lärarna utvecklar ett positivt förhållningssätt till litteratur i undervisningen.
18) Dokumentering och uppföljning. På alla plan.
Det var bara en tanke. Jag tror mina elever. Vi kommer ta oss hur långt som helst.
Anne-Marie,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=830536
Jag tänkte - varför inte sträva mot målet att skapa ett bättre resultat i nästa PISA 2009? Att göra PISA till ett mål i sig?
Vi kunde börja imorgon:
1) Varje lärare högläser och levandegör dagligen texter för eleverna. Tänk att diskutera texten i matematiken, inte lösa uppgiften, bara läsa den. Naturvetenskapliga texter sammanlänkas med skönlitterära.
UR MATEMATIK ÅRSKURS NIO - BONNIER UTBILDNING
2) Eleverna får noggranna läsanalyser utförda av sin lärare som noggrant undersöker varje elevs läsförmåga och hur att utveckla lässtrategier, genreförståelse och skapa lärande utmaningar inom varje elevs utvecklingszon. Detta gäller för samtliga ämnen i skolan.
3) Varje elev får kontinuerliga individuella samtal kring läsförmåga och vad att utveckla vid nästa textläsning.
4) Eleverna får dagligen läsa skönlitteratur.
5) Varje ämne är textburet. Varje undervisning ska därför handla om hur vi förstår språket. Varje ämne har en språklig genomgång. Hur förstår vi matematiktalet? Hur läser vi tal och årtal? Hur läser elever naturvetendkapliga texter?
6) Språket är hela skolans angelägenhet och samtliga inom skolans värld är medvetna om sitt ansvar som språklig modell och verkar för medvetna språkliga möten med elever.
7) Äldre elever ansvarar för språkbruk gentimot de yngre eleverna.
8) Lärarna får tid att samtala och diskutera pedagogik och läsfrämjande insatser.
9) Elever och föräldrar delges mål att sträva mot - exempelvis - att samtliga skolor kämpar för att nationellt förändra vår läsposition i PISA.
10) Elevernas läsförmåga undersöks och dokumenteras i samtliga ämnen.
11) Alla som arbetar inom skolan synliggör sitt egna läsande och visar nyfikenhet för elevernas läsning och för de textmöten eleverna gör.
12) Resursfördelning riktas mot de som behöver stöd.
13) Böcker ska synas och finnas tillgängliga för alla elever.
14) Skolan stöttar föräldrarna att samtala mer, läsa mer själva, högläsa oftare för sina barn och tonåringar.
15) Texter appliceras på samtliga väggar, toaletter kläs med texter, överallt där man kan läsa ska en berättelse sättas upp.
16) Läsning är roligt och den bästa läsupplevelsen är den kollektiva gemensamma. Så läsningen ska omslutas med muntlighet och berättande.
17) Lärarna utvecklar ett positivt förhållningssätt till litteratur i undervisningen.
18) Dokumentering och uppföljning. På alla plan.
Det var bara en tanke. Jag tror mina elever. Vi kommer ta oss hur långt som helst.
Anne-Marie,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=830536
LISA - SVENSKA SOM ANDRASPRÅK
Det här är viktigt. http://www.lisa-riks.se/index.php?page=home
Jag föreslår att vi lägger till i våra länklistor.
Anne-Marie
Jag föreslår att vi lägger till i våra länklistor.
Anne-Marie
ORD MED EN TVÅochHALVTÅRING
- Är du glad eller arg, frågar jag.
- Gla...
- Är du liten eller stor, frågar jag.
- Stooooor.
- Är det hemma eller borta, frågar jag.
- Borrrrta!
- Är du trött eller pigg, frågar jag.
- Musse Pigg.
End of discussion.
Fnitter och skratt återigen.
Anne-Marie
GRÄNSEN - en kärleksmarkering
Många barn letar efter gränser.
De letar och letar.
De kan göra allt för att hitta en gräns.
De kan skrika, de kan tjata, de kan uppföra sig illa, de kan rymma hemifrån, de kan börja röka, de kan...
Jag har en berättelse som skakade om mig oändligt. Det är en upplevelse för länge sedan, så nu är den en berättelse. Nu är det en försiktig erfarenhet.
Jag var en bullbakande fritidsledare under några år då jag studerade. Jag bakade bullar, stekte pannkakor och var allmänt mammig och stod mitt bland en drös med ganska besvärliga tonåringar. Nu var det ju ingen som tyckte att ungdomarna var besvärliga där jag var, vi tyckte att de hade det besvärligt. Därför ordnade vi en slags obesvärlig situation kring dem. Så att livet skulle bli mindre besvärligt.
Jag bakade, jag älskar att baka, stora, stora bullar, matbröd och chokladkakor. Jag var känd för mitt bakande. Och in i smeten kom ungdomarna och ville prata. De ställde sig intill och pratade, pratade, pratade. Jag fann att görandet och min koncentration på något annat erbjöd unga människor en liten frimöjlighet. De fick inte genast de där vuxna ögonen på sig, de fick vara med om något jag gjorde, de bakade ofta själva. Jag behövde deras hjälp: - Sätt på ugnen på 225 grader är du snäll. Intill bullarnas jäsning på plåtarna hörde jag massor av inkapslade berättelser. Jag bakade på, kastade dit en degklump som fick kramas i arga tonårshänder, bli en sprängfylld bulle med jättemycket socker på. Det var mycket som sades under ett bullbak.
Det var den där tjejen. Hon ställde sig alltid nära intill mig varje gång jag bakade. Hon berättade och berättade. Jag lyssnade och lyssnade. - Ta fram smöret är du snäll, sa jag och drog in henne i chokladsmet och pensling av färdigjästa bullar. Det var många samtal. Men en dag kastade hon allt ifrån sig. En chokladsmetssked slängdes i väggen och hon skrek:
- Jag skriker på hjälp och du hör inte! Du är så jävla döv! Fattar du inte att jag tar tabletter... jag är för faen en knarkare? Varför ser du inte det?
Hon sprang gråtande ut ur lokalen. Jag släppte allt för händer och sprang efter. Jag har aldrig sprungit så fort någonsin. Jag sprang för livet efter livet självt. Jag hade missat att höra rätt. Jag sprang ifatt henne. Höll hårt om henne. Hon slogs och skrek:
- Ingen, ingen bryr sig.
Och så kanske det var. Ingen brydde sig. Men hennes berättelse därefter handlade bara om en längtan. Den , om det mycket enkla, att föräldrarna skulle ge henne en hemtid.
- Fattar inte dom som har föräldrar som säger när dom ska komma hem att det, det... det är ju rena lyxen ju. Jag längtar efter att någon blir arg på mig för att jag kommer en kvart för sent. Men ingen blir arg på mig, och jag har prövat hur länge jag kan vara ute på kvällarna, en gång var jag ute till klockan fyra. Men ingen verkade sakna mig. Ingen. När jag är borta från skolan så frågar ingen var jag är. Allt det här har jag försökt säga till dig. Men du har inte hört vad jag har sagt. Du bara lyssnar och säger inte strängt att jag ska sköta mig, eller gå till skolan, eller att du vill att jag ska komma imorgon exakt klockan halv åtta. Och du, du tar bara tar emot mig. Du tycker inte heller om mig.
Jag höll henne i mina armar. Jag vet att jag fick henne att berätta. Att hon behövde hoppet från någon annan vuxen. Hela hennes historia blev blottlagd i mina armar. Och jag skakade, skakar än idag, av medkänsla. Det här med gränssättning är också kärlek. Det är alldeles för få som tänker på gränsen som en kärlekshandling. Den gräns som visar att man - förlåt jag - bryr mig om!
Anne-Marie
De letar och letar.
De kan göra allt för att hitta en gräns.
De kan skrika, de kan tjata, de kan uppföra sig illa, de kan rymma hemifrån, de kan börja röka, de kan...
Jag har en berättelse som skakade om mig oändligt. Det är en upplevelse för länge sedan, så nu är den en berättelse. Nu är det en försiktig erfarenhet.
Jag var en bullbakande fritidsledare under några år då jag studerade. Jag bakade bullar, stekte pannkakor och var allmänt mammig och stod mitt bland en drös med ganska besvärliga tonåringar. Nu var det ju ingen som tyckte att ungdomarna var besvärliga där jag var, vi tyckte att de hade det besvärligt. Därför ordnade vi en slags obesvärlig situation kring dem. Så att livet skulle bli mindre besvärligt.
Jag bakade, jag älskar att baka, stora, stora bullar, matbröd och chokladkakor. Jag var känd för mitt bakande. Och in i smeten kom ungdomarna och ville prata. De ställde sig intill och pratade, pratade, pratade. Jag fann att görandet och min koncentration på något annat erbjöd unga människor en liten frimöjlighet. De fick inte genast de där vuxna ögonen på sig, de fick vara med om något jag gjorde, de bakade ofta själva. Jag behövde deras hjälp: - Sätt på ugnen på 225 grader är du snäll. Intill bullarnas jäsning på plåtarna hörde jag massor av inkapslade berättelser. Jag bakade på, kastade dit en degklump som fick kramas i arga tonårshänder, bli en sprängfylld bulle med jättemycket socker på. Det var mycket som sades under ett bullbak.
Det var den där tjejen. Hon ställde sig alltid nära intill mig varje gång jag bakade. Hon berättade och berättade. Jag lyssnade och lyssnade. - Ta fram smöret är du snäll, sa jag och drog in henne i chokladsmet och pensling av färdigjästa bullar. Det var många samtal. Men en dag kastade hon allt ifrån sig. En chokladsmetssked slängdes i väggen och hon skrek:
- Jag skriker på hjälp och du hör inte! Du är så jävla döv! Fattar du inte att jag tar tabletter... jag är för faen en knarkare? Varför ser du inte det?
Hon sprang gråtande ut ur lokalen. Jag släppte allt för händer och sprang efter. Jag har aldrig sprungit så fort någonsin. Jag sprang för livet efter livet självt. Jag hade missat att höra rätt. Jag sprang ifatt henne. Höll hårt om henne. Hon slogs och skrek:
- Ingen, ingen bryr sig.
Och så kanske det var. Ingen brydde sig. Men hennes berättelse därefter handlade bara om en längtan. Den , om det mycket enkla, att föräldrarna skulle ge henne en hemtid.
- Fattar inte dom som har föräldrar som säger när dom ska komma hem att det, det... det är ju rena lyxen ju. Jag längtar efter att någon blir arg på mig för att jag kommer en kvart för sent. Men ingen blir arg på mig, och jag har prövat hur länge jag kan vara ute på kvällarna, en gång var jag ute till klockan fyra. Men ingen verkade sakna mig. Ingen. När jag är borta från skolan så frågar ingen var jag är. Allt det här har jag försökt säga till dig. Men du har inte hört vad jag har sagt. Du bara lyssnar och säger inte strängt att jag ska sköta mig, eller gå till skolan, eller att du vill att jag ska komma imorgon exakt klockan halv åtta. Och du, du tar bara tar emot mig. Du tycker inte heller om mig.
Jag höll henne i mina armar. Jag vet att jag fick henne att berätta. Att hon behövde hoppet från någon annan vuxen. Hela hennes historia blev blottlagd i mina armar. Och jag skakade, skakar än idag, av medkänsla. Det här med gränssättning är också kärlek. Det är alldeles för få som tänker på gränsen som en kärlekshandling. Den gräns som visar att man - förlåt jag - bryr mig om!
Anne-Marie
BE OM NÅGOT
En god vän sände mig detta fotografi. Jag tackar och bugar.
Budskapet har gått fram. Nu är det också publicerat här. Fnitter och skratt.
Jag funderar genast på vad jag ska fråga efter?
Vad är det jag rakt inte behöver?
Jag skulle så gärna vilja ställa frågan och få det spännande svaret:
- Men bäste du, det där... det behöver du då rakt inte.
Anne-Marie
ZOEGA!
Det är så vilsamt med lördagar.
Tidningen ligger framför mig som ett oändligt äventyr.
Och - jovisst - hett svart kaffe.
Zoega! Ett vackert ord hemma hos mig.
Anne-Marie
KICK-OFF
Ordbokspromenad i bara farten - Kickoff.
Kickoff används när man ska börja något, sätta fart. Ordet kommer ursprungligen från de begrepp som omsluter fotbollen. Det ger mig en tanke. Fotboll handlar om att göra mål. Det är själva grejen med spelet. Att man tar sig förbi sina motståndare, dribblar med en boll, som vanligtvis uttrycks som - bollen är rund - och sätter den i krysset.
Då vi använder oss av ordet kick-off i skolans värld - ja, då har vi faktiskt börjat ett arbete som ska leda till ett mål. Det är fiffigt. Vi hade kick-off i skolstarten. Vi är en mål- och resultatstyrd skola. Jag har börjat min dribblande väg... tänker sätta bollen i krysset. Snyggt och elegant. Som lagledare alltså. Det blir mina elever som får spela spelet. Jag tänker heja på, utveckla strategier, höja lagandan, peppa i största allmänhet, plåstra om och trösta. Medvetet och målmedvetet.
Anne-Marie
POJKSPOLING...
Flickspoling... det säger man aldrig.
Men igår hörde jag en lycklig 18-åring säga - jag är en flickspoling.
Jag undrar över ordets ursprung.
Spoling.
Spole kan jag tänka mig... något man spinner vidare på.
Vilket jag genast behöver göra. Spinna vidare.
Jag måste göra en ordbokspromenad i ordet pojkspoling.
P O J K S P O L I N G
Pojkspoling förklaras i min ordbok som en besvärlig pojke.
Vilket ordet Spoling också beskriver - Spoling är en oerfaren ung man som anses ouppfostrad.
Pojke förklaras som ej fullvuxen av manligt kön ofta med tonvikt på egenskaper som käckhet, oräddhet, bråkighet... varpå min ordbok hänvisar till det lite, vad jag trodde, vänligare ordet gosse, vilket inte alls betyder samma sak som pojke. Där förklaras ordet med ung pojke med tonvikt på barnslighet och bortskämdhet.
Pojkspoling är således två ord som sammanfattningsvis betyder samma sak. När man säger pojkspoling har man i ett enda svep sagt vad man tänker dubbelt upp.
Men jag blir lite lycklig över det mer neutrala ordet kille. Kille är en pojke men används också om en vuxen man. Och ordet har inga andra hänvisningar, men lämnar istället en användarförklaring - Hon ska träffa sin kille ikväll.
Anne-Marie
FÅR JAG...?
Får jag jobba med kartboken..?
Får jag komma in i klassrummet innan rasten är slut?
Får jag ta hem mina papper och skriva hemma?
Får jag...
Finns bara ett svar på frågorna!
Japp!
Anne-Marie
som tänker tillbaka på arbetsveckan i min lilla fyra.
REDAKTIONSMÖTET om bedömningar kap. 8
Redaktionsmötet på mitt förlag handlar inte längre om processen utan om resultatet av den. Det betyder att det processade materialet snart är summerat och publicerat.
Så kan man tänka då det gäller elevernas arbeten också.
Vi ska ägna stor omsorg om processen. När vi har gjort det kan vi publicera vårt arbete.
Men det är en del turer i processen innan vi kan skapa ett resultat.
Om jag rättar, ändrar, lägger till och drar ifrån i mina texter hos förlaget så betyder det att vi är inne i en process kring innehållet. Men målet är att det ska bli en bok. Det vore hemskt om mitt manus genast skulle bedömas som färdigt. Jag tycker att vi alltför ofta ber eleverna skriva något, och vi kräver av en process att det genast ska bli ett resultat.
Jag skiljer på processarbeten och publicerade arbeten.
Anne-Marie
GLADA TILLROP
Det känns nästan tråkigt att det är fredag. Skolveckan har varit så rolig. Längtar genast till måndag.
Får det vara så? Japp!
Anne-Marie
AVNAVLING
Jag är med i en berättelse, jag är med i en berättelse, jag är med i en berättelse. Och min GPS är med där också.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/09/tv-quijotska-pikaresker-och-en.html
Anne-Marie
Du har klippt navelsträngen, säger min mamma således skrattande till vår uniformerade byråkrat. Och med den positiva och barnsliga energi med vilket hon mottar också de mest negativa nyheter, räcker hon över handen till polisen och skakar den varmt, nåväl, det här måste firas! För sedan gravitationen fallit på plats, och mitt ansikte fotograferats av maskinen till höger om oss, i vilken min namnteckning också matats in, och på vars lilla skärm jag kan se mitt liv summerat, är allt i min mammas ögon en ursäkt för en fest.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/09/tv-quijotska-pikaresker-och-en.html
Anne-Marie
ELEVEN RÄTTAR SIG SJÄLV
Då det gäller stavning brukar jag vägleda eleverna så här.
1) Skriv på varannan rad då du skriver
2) De ändringar du vill införa kan du göra på den tomma raden över eller under.
3) Då du skrivit färdigt - läs igenom din text HÖGT för dig själv
4) Ringa in de ord du vill undersöka hur de stavas, eller du tycker ser konstiga ut
5) Stryk över det ord du vill ändra och skriv det nya ordet ovanför det gamla
6) Var stolt över de stavfel du hittar, de ändringar du gör i texten
Detta elevexempel är från en elev som fått strategin att läsa igenom sitt arbete självständigt eller tillsammans med sin lärare. Läraren avvaktar och undersöker vad eleven själv upptäcker. Då det gäller stavning så är det första steget att eleven själv uppfattar att det skrivna inte överensstämmer med den inre bild de har av ordet. Jag har arbetat så här i många år, och jag finner att eleverna medvetet stannar upp där de själva undrar. Då de har arbetat på detta vis under en längre tid blir stavfelen allt färre. Eleven kan dokumentera sin förmåga att stava rätt genom att gå tillbaka och se utvecklingen. Jag är noga med att alla arbeten dateras.
Detta arbete är flera år gammalt.
Årskurs fyra.
Detta arbete är flera år gammalt.
Årskurs fyra.
Anne-Marie,
funderar ständigt hur att hjälpa eleverna att bli medvetna om hur att stava. Jag har tusen idéer kring stavning. Några finns i boken om Kiwimetoden.
TYSTNADEN EFTER ARBETSDAGEN
Det är stillsamt tyst i mina rum.
Jag hör en aning av utanförljuden i hisskorgens klättrande i sin trumma.
Jag behöver tystnaden en stund.
Mycket tystnad.
Jag sitter här vid min dator.
Summerar dagen över en kopp kaffe.
Jag är trött.
Det är ok.
Jag har givit allt jag har idag.
Nu måste jag få något tillbaka.
Det får jag när det är tyst.
Så väcks en fråga - vad är det tystaste ljud jag kan höra härinne?
Så är jag igång igen.
Anne-Marie
Jag hör en aning av utanförljuden i hisskorgens klättrande i sin trumma.
Jag behöver tystnaden en stund.
Mycket tystnad.
Jag sitter här vid min dator.
Summerar dagen över en kopp kaffe.
Jag är trött.
Det är ok.
Jag har givit allt jag har idag.
Nu måste jag få något tillbaka.
Det får jag när det är tyst.
Så väcks en fråga - vad är det tystaste ljud jag kan höra härinne?
Så är jag igång igen.
Anne-Marie
ATT FÅ ARBETA MED KARTAN
På förra veckans utvärderingar - under önskemål - hade eleverna önskat sig att få arbeta med kartboken. Det är en enkel sak att säga ja till. Det svåra är att göra det begripligt. Idag har många av mina elever lärt sig att slå upp i kartboken, söka genom registret och ... oändligt mycket mer. Jag ska skriva en liten lektionsidé hur vi arbetade...samt ge elevens lärande i uttryckt form. Det blir först imorgon. Vem som har lärt sig mest idag - kanske är det fröken. Hon ville i allafall skrika glädjeord i alla dess former över de upptäckter eleverna självständigt gjort i hennes närhet. Åh så roligt det är att vara lärare. Synd om er andra som inte är där jag är.
Anne-Marie,
som älskar skönlitterära böcker med städer, länder och hav, floder och oceaner i. Som törstar efter en interaktiv whiteboard med dagsaktuella kartor... och touchmöjligheter för närmare överblickar och inblickar. Var är tekniken?
Anne-Marie,
som älskar skönlitterära böcker med städer, länder och hav, floder och oceaner i. Som törstar efter en interaktiv whiteboard med dagsaktuella kartor... och touchmöjligheter för närmare överblickar och inblickar. Var är tekniken?
LIKHETER
Märkligt så lika vi är. Så tänker jag ofta. Det är mer spännande med likheterna. För de är fler än olikheterna.
Anne-Marie
ORGANISATION
Organisationen ska främja utveckling. Jag tänker på lärarens organisation av lärandet i klassrummet. Lärandet i rummet ska vara synligt, transparent, tydligt och åtkomligt. Så ser jag på det hela. Frågan är om mina elever ser det jag försöker åskådliggöra. Det är en fråga jag alltid ställer mig.
Anne-Marie
Anne-Marie
FINGERTOPPSKUNSKAP
Kunskapen sitter numera i fingertopparna - Youtube och Google.
Anne-Marie
VRIDA OCH VÄNDA
Man kan vända och vrida på alltsammans. Där man går in kan man också gå ut.
Anne-Marie
GÄSTBESÖK I MIN KLASS och i min blogg
Tjingeling!
Vi är två lärarstuderande som har fått förmånen att besöka Anne-Maries klass i två dagar. Vi har precis påbörjat vårt examensarbete om läs-och skrivinlärning utifrån Kiwimetoden och det är anledningen till att vi är här. Här har vi sett mycket. Vi fascineras av elevernas arbetsvilja, vetgirighet och lust att lära. Det är inte bara en gång vi har hört elever fråga när rasten är slut, för att de bara vill tillbaka och arbeta igen. När de kommer tillbaka bubblar de av önskemål att få fortsätta arbeta med något de höll på med som hade fångat deras intresse. Skönt att få komma till ett klassrum där eleverna får utgå från sin egen nyfikenhet och intresse för att lära sig. Vi tror att alla elever vill och har en inbyggd lust att lära. Det gäller bara för oss lärare att ta vara på deras nyfikenhet och lust genom att jobba med det som intresserar dom istället för vad vi intresserar oss för.
Under denna korta tid har vi helt klart fått många funderingar, tankar och intryck som har fått igång vår hjärnverksamhet. Anne-Marie har lyckats att utmana vårt tänk och rört om i grytan lite. Vi är mycket glada över att ha varit här. Nu är det dags för oss att åka hemåt igen och försöka smälta allt vi har fått vara med om under dessa två dagar.
Tack Anne-Marie!
Kram Malin o SofiaVi är två lärarstuderande som har fått förmånen att besöka Anne-Maries klass i två dagar. Vi har precis påbörjat vårt examensarbete om läs-och skrivinlärning utifrån Kiwimetoden och det är anledningen till att vi är här. Här har vi sett mycket. Vi fascineras av elevernas arbetsvilja, vetgirighet och lust att lära. Det är inte bara en gång vi har hört elever fråga när rasten är slut, för att de bara vill tillbaka och arbeta igen. När de kommer tillbaka bubblar de av önskemål att få fortsätta arbeta med något de höll på med som hade fångat deras intresse. Skönt att få komma till ett klassrum där eleverna får utgå från sin egen nyfikenhet och intresse för att lära sig. Vi tror att alla elever vill och har en inbyggd lust att lära. Det gäller bara för oss lärare att ta vara på deras nyfikenhet och lust genom att jobba med det som intresserar dom istället för vad vi intresserar oss för.
Under denna korta tid har vi helt klart fått många funderingar, tankar och intryck som har fått igång vår hjärnverksamhet. Anne-Marie har lyckats att utmana vårt tänk och rört om i grytan lite. Vi är mycket glada över att ha varit här. Nu är det dags för oss att åka hemåt igen och försöka smälta allt vi har fått vara med om under dessa två dagar.
Tack Anne-Marie!
LÄRARENS NYFIKENHET
Jag är nyfiken. När jag är nyfiken så blir eleverna också nyfikna,
Det sambandet intresserar mig,
Just nu är jag väldigt intresserad av kartboken.
Det är eleverna också.
Anne-Marie
VÄLJA SINA ORD i klassrummet
Jag talar ofta om lärande utmaningar.
Jag frågar nästan jämt;
- Vill du ha en utmaning?
Det vill eleverna ofta ha.
Jag tror att man ska välja sina ord i klassrummet.
Anne-Marie
TRÅKIGT UTANFÖR UTVECKLINGSZONEN
Utvecklingszonen kortfattat
Utanför den är det antingen för lätt, något man redan kan, för mycket repitition eller så är det för svårt, obekant och alldeles för lite repetition. När man befinner sig utanför utvecklinszonen är det helt enkelt tråkigt. Jag tror många elever har det tråkigt i skolan. De repeterande inslagen är för många. Det räknas i matteböcker utan att räkningen utmanar. Det sker ingen utveckling genom att ge mer av samma. Det är heller ingen utveckling att uppleva att saker och ting är för svårt. Det är viktigt att leta efter varje elevs motivation. Då man hittar den är man inne i den elevens utvecklingszon och påverkar. Då utgår man från det eleven kan och vad man som lärare kan påverka.
Anne-Marie
Utanför den är det antingen för lätt, något man redan kan, för mycket repitition eller så är det för svårt, obekant och alldeles för lite repetition. När man befinner sig utanför utvecklinszonen är det helt enkelt tråkigt. Jag tror många elever har det tråkigt i skolan. De repeterande inslagen är för många. Det räknas i matteböcker utan att räkningen utmanar. Det sker ingen utveckling genom att ge mer av samma. Det är heller ingen utveckling att uppleva att saker och ting är för svårt. Det är viktigt att leta efter varje elevs motivation. Då man hittar den är man inne i den elevens utvecklingszon och påverkar. Då utgår man från det eleven kan och vad man som lärare kan påverka.
Anne-Marie
NYTT ALLDELES NYTT
Jag har mött något väldigt stort.
En ny liten världsmedborgare.
Ansvarstyngden vilar i mina händer.
Jag blickar in i en möjlighet.
En liten människa.
Jag tappar orden.
Sitter tyst över ett nyfött ansikte.
Blickar ned i en outgrundlig mänsklig kedja.
Så ser jag ut över världen när jag lämnar den nyfödda familjen bakom mig.
Varje steg blir nytt. Varje andetag en aning framtidsdrucken. Jag vill göra något.
Jag vill dansa och sjunga.
En liten liten hand sträcker sig ut mot världen.
Alla är ansvariga för välkomnandet och fortsättningen.
Anne-Marie
VERKLIGHETENS SCHEMA
Det är nog så viktigt att veta om vad eleverna gör när de inte är i skolan. Det kan vara väldigt mycket saker de gör då. Livets schema är kanske mer intressant att ha överblick över... det ger ett hum om hur eleven upplever stress och hur att hinna med.
Anne-Marie
JAG ÄR SANCHO PANZA
Jag är en figur i ett litterärt drama. En vapendragare. Det var och är dramatiskt.
Jag är med i en modern Don Quixote-berättelse.
Jag trivs som Sancho Panza.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/09/tv-quixotska-pikaresker-och-en.html
Anne-Marie,
Cervantes fantastiska berättelse om Don Quijote
VÄLKOMST
Något så litet som ett människobarn räckte ut sina armar mot omvärlden. Något så litet kom ut för att se sig omkring. Vi härutanför är ansvariga för välkomsten. Välkommen du lilla, världen är stor. Vi är många. Men du tar redan plats.
Anne-Marie
LÄRARE SOM MÅL
Jag måste träna mina elever att inte sig som målet för deras arbeten och strävan. Jag är medlet. Ibland tror jag att vi lärare skymmer målet. Då hör vi våra elever säga - räcker det så här? - Är det bra? Då hjälper jag gärna till med att relatera till vilket mål vi hade för uppgiften. Men jag agerar inte värdemätare och bedömare utan att visa vad jag själv utgår ifrån. Målet gäller lika mycket mig som det gäller eleverna. Därför är det viktigt att visa hur elevens resultat samspelar med målet.
Anne-Marie
Anne-Marie
VETA NÅGOT OM MIG
Jag ställde en fråga:
- Vad vill du att jag ska veta om dig?
- Att jag gillar gelehjärtan, svarade en liten unge då.
Det betyder nog att jag köper med mig några stycken imorgon.
Bara för att.
Anne-Marie
- Vad vill du att jag ska veta om dig?
- Att jag gillar gelehjärtan, svarade en liten unge då.
Det betyder nog att jag köper med mig några stycken imorgon.
Bara för att.
Anne-Marie
MÖTEN IDAG
Min agenda är fulltecknad idag.
Många möten.
Dagen börjar med sammanträde.
Sedan följer flera utvecklingssamtal.
Anne-Marie
Många möten.
Dagen börjar med sammanträde.
Sedan följer flera utvecklingssamtal.
Anne-Marie
NU SÅ!
Manuset är klart. Bilderna också. Har ritat, fixat och snyggat till det som en dag kommer att bli en bok. Nu tar jag luntan och går en eriksgata i mitt eget rike. Lämnar allt till min gode redaktör. Vad jag skrivit om? Det förtäljer inte historien. Men så snart jag får omslag och klartecken så synliggör jag alltsammans på min blogg.
Jag tycker inte om varförfrågor, och ställer dem sällan till mina elever. I all hast gjorde jag det i fredags. Jag hade en elev som var så försjunken i sitt skrivande. Så inne i sitt skapande. Jag kände igen mig. Så jag frågade helt enkelt:
Jag delar hans behov.
Anne-Marie,
Jag tycker inte om varförfrågor, och ställer dem sällan till mina elever. I all hast gjorde jag det i fredags. Jag hade en elev som var så försjunken i sitt skrivande. Så inne i sitt skapande. Jag kände igen mig. Så jag frågade helt enkelt:
Jag delar hans behov.
Anne-Marie,
som lånar inspiration av min nya klass, här en elev i min lilla fyra.
Jag värms av svaret och önskar att denna elev får fortsätta att släppa ut... så ska det växelspela mellan att ständigt sitta och ta in.
Jag värms av svaret och önskar att denna elev får fortsätta att släppa ut... så ska det växelspela mellan att ständigt sitta och ta in.
BEHÖVER TRANSTRÖMER
Morgonen kräver dikten. Jag törstar inte efter det svarta kaffet. Jag törstar efter orden. Tranströmers dikter serverar jag på min frukostbricka. Slår på måfå i min vältummade bok.
r e d u c e r a
Ordet slår mot mig som en bitande höstvind, kyler mina kinder röda och gör mig plötsligt uppvaknad. Trots sin innebörd syns ordet stort. Kanske gör vi världen för stor? Minskar vårt personliga ansvar i försvarspositionerna att vi inte kan för allt är för stort. Reducera är en möjlighet att få grepp om något. När vi tänker för stort och krångligt kan vi minska ned det hela till något vi kan handskas med. Reducera.
Mitt i Tranströmers dikt - En konstnär i norr - river sig ordet loss. Reducera. Det springer mig till mötes. Jag tror jag förstår det med ens. Jag skriver min bok. Lägger ständigt till men jag måste dra ifrån. Det är det som är konsten.
Anne-Marie
SÖNDAG och IMORGON
Det är söndagmorgon. Det är en aning kallt därute. Jag är inne hos mig själv. Sorterar pappershögar. Ordnar mina skor. Plockar ur något för att plocka in något annat. Detta fysiska görande. Jag vet att det beror på att jag tänker så det knakar. Jag tänker och funderar, jag plockar och sorterar. Jag tycker så mycket om det där görandet, det där promenerandet, de där tankarna... Det är söndagmorgon. Ännu stilla. Jag rör mig in mot mitt skrivande. Jag tänker mig in i framtiden.
Anne-Marie
Anne-Marie
AFTERNOOOON TEA här på min blogg
Jag har dukat upp för en gammeldags afternoon tea här på bloggen. Det är porslinskoppar med sirliga mönster, det är kakfat i tre olika nivåer, det är små smörgåsar med pickles i, det är nybakade och fortfarande varma scones, med nykokt marmelad och en bit ost, det blir en liten söt kaka på engelskt vis. Te´t drar i en gammal vacker tekanna, grädden syns i en liten tillbringare, mjölk finns och socker får man ta med den lilla sockertången... och det är lite begynnande mörkt utanför. Det är varm och gott, tet kan snart hällas upp... du är inbjuden. Det är afternoon tea på min blogg.
Vem är du som slår dig ned vid det vackra bordet?
Anne-Marie
KAFFE i KLASSRUMMET
Igår hade jag och min lilla fyra ett föräldrabesök. En mamma följde med in i klassrummet och deltog i undervisningen. Efter en kort genomgång med eleverna var de i full gång. Då eleverna är i full gång är det mycket som händer. Mina elever är 28 stycken. Det är 28 elever med full fart, massor av fantasi och massor av idéer. Strukturen bär jag både inom mig och utanför mig. Jag organiserar för deras lärande. Men detta arbete handlar om uppbyggnad, långsiktighet och genomtänkta pedagogiska utmaningar. I praktiken blir det emellanåt väldigt kaotiskt. Det är bra och absolut inte något farligt, snarare tvärtom, detta kaos är bara kaos för läraren, absolut inte för eleverna. Kaoset är lärarens. Då kontrollen av processerna försvinner, så upplever läraren ofta kaos. Det är då man som lärare ska överblicka det hela. Inte alls bli rädd för den kontrollförlust man upplever. 28 elever som arbetar är 28 elever som arbetar.
Nåväl, processen i min lilla fyra har gått väldigt snabbt. Eleverna begär undervisning, vill ha mer... måste jag tjata... jag vill ha engelska.... jag måste skriva hela huvudet är fullt av fantasi som måste ut.... och där är jag. Mitt i är jag. Jag får under arbetets gång omdirigera uppgifterna... då jag samspelar med elevernas idéer så betyder det ibland omdirigeringar. Jag märker också att jag själv försvinner in i samma processer som eleverna,,, och ser andra och nya möjligheter för undervisning än jag först trodde. Det lärande samspelet mellan alla aktörer föder alltid något nytt.
Så igår... tre gånger förändrade jag uppgiften. Och eleverna var med på noterna. Nja, inte alla. Den mamma som besökte klassen noterade att två elever lämnat klassrummet. - Bara så att du vet, sa hon. Jag visste inte det. Men när de två kom tillbaka gick de genast och satte sig vid sina arbeten. Fortsatte. Jag gick fram till dem. - Var ni borta en stund, undrade jag.
- Vi var på väg till personalrummet, sa de beslutsamt. För att fixa kaffe. Du verkar ju helt förvirrad. Och det vet vi att du blir om du inte har druckit kaffe. Så därför gick vi till personalrummet för att fixa kaffe till dig. För så här vill vi inte ha det.
Med ett oändligt stort hjärta tog jag denna information tilll mig. De hade kommit tillbaka utan kaffe, då kaffet inte var klart. Jag gav dem nycklarna till alla rum i skolan - Gå ni och slutför ert mycket kloka uppdrag, sa jag.
De försvann igen, och efter ett tag kom de stolta tillbaka med en rykande varm kopp svart kaffe. De var mäkta stolta över sitt handlande... och efter två ordentliga kaffeklunkar... så kunde jag med gott samvete säga att den medicinen hjälpte mig stort. Inte kan en lärare ändra målen för uppgiften om och om igen. Det är att ställa till det ordentligt för eleverna.
Det jag fick ta del av - detta handlande, denna omsorgstanke och faktiska protest mot vad som hände i klassrummet, det är viktiga saker det. Jag vill ha mer sådant. Mycket mer.
Anne-Marie,
som gärna är en aning förvirrad, inte vet, inte kan, inte förstår... för då händer det mycket, mycket saker hos eleverna. Och det vill jag.
Nåväl, processen i min lilla fyra har gått väldigt snabbt. Eleverna begär undervisning, vill ha mer... måste jag tjata... jag vill ha engelska.... jag måste skriva hela huvudet är fullt av fantasi som måste ut.... och där är jag. Mitt i är jag. Jag får under arbetets gång omdirigera uppgifterna... då jag samspelar med elevernas idéer så betyder det ibland omdirigeringar. Jag märker också att jag själv försvinner in i samma processer som eleverna,,, och ser andra och nya möjligheter för undervisning än jag först trodde. Det lärande samspelet mellan alla aktörer föder alltid något nytt.
Så igår... tre gånger förändrade jag uppgiften. Och eleverna var med på noterna. Nja, inte alla. Den mamma som besökte klassen noterade att två elever lämnat klassrummet. - Bara så att du vet, sa hon. Jag visste inte det. Men när de två kom tillbaka gick de genast och satte sig vid sina arbeten. Fortsatte. Jag gick fram till dem. - Var ni borta en stund, undrade jag.
- Vi var på väg till personalrummet, sa de beslutsamt. För att fixa kaffe. Du verkar ju helt förvirrad. Och det vet vi att du blir om du inte har druckit kaffe. Så därför gick vi till personalrummet för att fixa kaffe till dig. För så här vill vi inte ha det.
Med ett oändligt stort hjärta tog jag denna information tilll mig. De hade kommit tillbaka utan kaffe, då kaffet inte var klart. Jag gav dem nycklarna till alla rum i skolan - Gå ni och slutför ert mycket kloka uppdrag, sa jag.
De försvann igen, och efter ett tag kom de stolta tillbaka med en rykande varm kopp svart kaffe. De var mäkta stolta över sitt handlande... och efter två ordentliga kaffeklunkar... så kunde jag med gott samvete säga att den medicinen hjälpte mig stort. Inte kan en lärare ändra målen för uppgiften om och om igen. Det är att ställa till det ordentligt för eleverna.
Det jag fick ta del av - detta handlande, denna omsorgstanke och faktiska protest mot vad som hände i klassrummet, det är viktiga saker det. Jag vill ha mer sådant. Mycket mer.
Anne-Marie,
som gärna är en aning förvirrad, inte vet, inte kan, inte förstår... för då händer det mycket, mycket saker hos eleverna. Och det vill jag.
ELEV i min blogg
Hej jag är en elev i Ann-Maries klass
Det här har vi gjort i veckan. Vi har fått våra matte böker. Dom är jätte roliga. Vi har skrivit ,ritat och läst.
Ann-Marie har läst en jätte rolig och bra bok för oss. Den heter Min vän Percys magiska gymnastikskor.
Jag har lärt mig väldigt mycket dom här veckorna.
Idag har jag lärt mig att jag kan byta ord när jag läser.Jag har också lärt mig att skriva bra utvarderingar efter jag har arbetat.Men jag har lärt mig mycket mer.
Ann-Marie är så himlans bra på att förklara.
Jag älskar när hon läser högt för oss!
elev
Det här har vi gjort i veckan. Vi har fått våra matte böker. Dom är jätte roliga. Vi har skrivit ,ritat och läst.
Ann-Marie har läst en jätte rolig och bra bok för oss. Den heter Min vän Percys magiska gymnastikskor.
Jag har lärt mig väldigt mycket dom här veckorna.
Idag har jag lärt mig att jag kan byta ord när jag läser.Jag har också lärt mig att skriva bra utvarderingar efter jag har arbetat.Men jag har lärt mig mycket mer.
Ann-Marie är så himlans bra på att förklara.
Jag älskar när hon läser högt för oss!
elev
INTRESSANT
Intressant blir det först när det är relevant!
tänkte jag under det att jag sprang från lektionen till matsalen.
Anne-Marie
tänkte jag under det att jag sprang från lektionen till matsalen.
Anne-Marie
ETT SLAGS HEMBREV
Så här skriver jag hem denna vecka:
Jag vill bara skriva att klassen är rolig och trevlig... och att eleverna är vetgiriga, nyfikna och fullkomligt underbara att vara tillsammans med.
Anne-Marie,
ordar om sin lilla fyra
VUXNA FÅR
Vuxna får
* köpa husdjur
* göra nästan vad de vill
* får ha bankomatkort
* får dricka öl och sprit....och vin
* får shoppa
* får vara uppe sent
* får titta på barnförbjudna filmer och hyra skräckfilmer
* får köpa tobak
* får tillstånd att ha vapen
* får köra bil
* måste betala skatt
* kan köpa lägenhet
* får vara förälder
* får jobba
* får ta hand om sig själva tills de är pensionärer
* får cykla utan cykelhjälm
Så ungefär!
Dagens diskussion i min lilla fyra,
Anne-Marie
* köpa husdjur
* göra nästan vad de vill
* får ha bankomatkort
* får dricka öl och sprit....och vin
* får shoppa
* får vara uppe sent
* får titta på barnförbjudna filmer och hyra skräckfilmer
* får köpa tobak
* får tillstånd att ha vapen
* får köra bil
* måste betala skatt
* kan köpa lägenhet
* får vara förälder
* får jobba
* får ta hand om sig själva tills de är pensionärer
* får cykla utan cykelhjälm
Så ungefär!
Dagens diskussion i min lilla fyra,
Anne-Marie
YRKESGLÄDJE
Jag tycker om mitt yrke. Jag känner yrkesglädje!
Det kan vara nog så viktigt att berätta.
Anne-Marie
Det kan vara nog så viktigt att berätta.
Anne-Marie
VILJA
Det är något med den mänskliga viljan. Den är överställd modet.
Den driver på fantasin. Den där viljan.
När elever frågar:
- Får jag?
Så är det den egna viljan de försiktigt berättar om.
Därför ska vi lyhört lyssna in...
Jag har bara ett svar på den frågan...
- Självklart!
Snart säger mina elever - Jag vill.
Ibland säger de också - Jag vill inte.
Det är samma sak med att inte vilja.
Det är inte illvilja att inte vilja.
Det är inte kritik mot undervisningen.
Det betyder ofta att de vill något annat.
Det är bara att ta reda på vad detta andra kan vara.
- Vad vill du lära dig, frågar jag.
- Engelska, svarar en elev, behöver jag tjata!
Anne-Marie,
som lånade bilden från http://hypergrafi.blogspot.com/
SKOLPIGG
Skoltrött pratar man ofta om. Alla de där negativa orden som omsluter skolan. Varför säger vi aldrig att någon är skolpigg?
undrar Anne-Marie,
undrar Anne-Marie,
UPPFOSTRINGUNDERLAG
Det smärtar mig djupt när skolk och frånvaro görs till individproblem.
Det kan vara många orsaker som gör att en elev skolkar. Ströfrånvaro är inte accepterat. Jag är ingen vän av insläntrande elever, några minuter för sena, jag blir inte glad åt försenade ankomster, men det kan finnas bakomliggande saker kring varför det blir så.
En skolkande elev är något helt annat än en frånvarande elev. Frånvaro är inte detsamma sak som skolk trots att båda begreppen anger just frånvaro. Det är inte så enkelt att komma tillrätta med problem som eleven är i, och tro att medicinen är strängare uppfostran och straff. Bättre är att undersöka vad och varför som detta uppkommer.
Nu ska dessa frånvarotimmar också synas i de skriftliga dokumenten. Jag tänker på då Estonia sjönk, och då jag, några timmar innan, varit den där bullbakande mamman, som var hemma och tog emot mina barn efter skolan. Jag tänker på den förändring som Estonia innebar för mina barn. De fick ett hem i sorg. I hemmet var de fantastiskt ansvarstagande, hjälpte och stöttade, så små de var, men i skolan var det inte lika bra. Sorgen därhemma fick utlopp i skolan. Protesten över alltsammans syntes ibland som skolk och frånvaro. Jag är glad att vi bara får bära den här upplevelsen inom oss, och inte har papper på hur det blev runtomkring oss, för inte skulle någon i min familj må bra av att stämplas mer än så. Jag tar detta som ett exempel, men jag kan lika gärna berätta om den och den
och den...
som har så mycket mer att bära än bara skolböcker och läxor. Det är inte lätt att vara ung idag. Det är absolut inte bra med frånvaro.... men innan den registreras som ett individproblem... hoppas jag innerligt att lärarna blir vid sin läst, och stannar närmast barnen. Det finns kanske en och annan anledning, i skolan, i hemmet och i andra omständigheter vilka ställer till det för eleven.
Skolk är ett allvarligt symptom på något. Det är en signal snarare än ett uppförande. Det är något som inte går att sägas, men måste uttryckas. Vem värnar eleven idag, vem är vår nästa Ellen Key... vem kan skriva om barns rättigheter för detta århundrade...
Anne-Marie
I BELIEVE IN YOU...
Trallallalllalll ... I belieeeeeeeeeeeeeve in youuuuuuuuuuuuuuuuuuuuooouuuuuuuu! Tralllallallla mmmlalalala!
Det är en liten enkel lärarhållning... jag tror på dig... och jag tror du lyckas... jag har tänkt sjunga den imorgon.
Men gå absolut genast in till denna bloggare och klicka genast på youtube filmen. Det räcker så. Men läs inte vidare här. Lyssna där. Lämna sedan en kommentar. Jag tycker den bloggaren är värd det. Hälsa från mig.
http://ikt-pedagog.blogspot.com/2008/09/tnkvrt-om-att-vara-lrare.html
Anne-Marie
Det är en liten enkel lärarhållning... jag tror på dig... och jag tror du lyckas... jag har tänkt sjunga den imorgon.
Men gå absolut genast in till denna bloggare och klicka genast på youtube filmen. Det räcker så. Men läs inte vidare här. Lyssna där. Lämna sedan en kommentar. Jag tycker den bloggaren är värd det. Hälsa från mig.
http://ikt-pedagog.blogspot.com/2008/09/tnkvrt-om-att-vara-lrare.html
Anne-Marie
ENGELSKAN i klassrummet
Det är roligt med språk. Och viktigt. Varje dag något nytt. Språk är nyttiigt med andra ord. Man kan faktisk känna sig välklädd i sitt språk. En slags språkdräkt.
Anne-Marie
SKOLK
Skolk.
Det är inte ett roligt ord. Men vad som gömmer sig bakom ordet kan vidga betydelsen ytterligare. Det är en signal. Hur vi handskas med signalen handlar om ansvar.
Skolkare jag träffat har undrat över om de överhuvudtaget märks.
Skolkare jag träffat har det mycket knepigt och behöver mer av stöd och hjälp i sitt sociala liv.
Skolkare jag har träffat har inga strategier för att själva bryta sitt skolk.
Skolkare jag har träffat tycks ha tappat hoppet och ser ingen framtid.
Skolkare jag har träffat har känt sig värdelösa och dåliga, som om de inte kan något alls.
Skolkare jag har träffat försöker säga oss vuxna någonting... men vet inte hur de ska uttrycka sig.
Skolkare jag har träffat ... har försökt ta sig tillbaka till skolan... och blivit bemötta som om de gästade skolan för en dag eller två.
Det är inte acceptabelt med skolk. Men det är anledningen till skolket som ska åtgärdas. Det är inte eleven som ska bära problemet. Det är svåra saker det här... men skolk är ett slags självstraff... Jag tror på den omsorg skolan bör visa en skolkare. Vi har inte råd att låta dem vara borta. Inte i ekonomiska termer utan i rent mänskliga. De skolor som visar att de saknar skolkaren, går hem och hämtar, har samtal med och lärare som tjänstgör ställföreträdare för vuxenvärld och framtidens möjligheter kan utgöra en skillnad.
Skolan är en social plats, en lärande plats och en plats med skolplikt.
Anne-Marie,
http://www.svd.se/ego/mainColumn1_s185/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1701029.svd
SKRIVBORDET I KLASSRUMMET
- Det är så fint stökigt hos oss, sa en elev och blickade ut över det långa, långa skrivbordet.
- Mmmm, svarade jag.
- Får min mamma komma och titta, frågade min elev,
- Självklart! svarade jag.
Det är oordning i klassrummet. När vi jobbar är det som ett stort kreativt skrivbord, man får lyfta på papper och pennor, man blir klar i olika takter, man pratar över bordet... engelska ord flyger hit och dit i klassrummet ... forest, maze - är dagens ord som lindats in i behagliga meningar. Det är stökigt att lära. Men å så kreativt.
Anne-Marie
DENNA DAG ETT LIV
ETT - JAG FÖRSOV MIG!
TVÅ - SOPBILEN I MITTEN AV GATAN BIDROG TILL ETT OVANLIGT TILLSTÅND AV STRESS OCH TUMMANDE PÅ RATTEN - TILLS JAG TÄNKTE... AHA... SKRIVER OM DET HÄR PÅ BLOGGEN.
TRE - VÄL I SKOLAN... DÅ BÖRJADE DET VERKLIGA LIVET. DÅ DET ÄR SOM BÄST. JAG RUSADE IN TILL MINA NYA FYROR - OCH DÄR SATT DE OCH ARBETADE I LUGN OCH RO... TILLS EN YRVAKEN FRÖKEN STÄLLDE TILL ETT HIMLA HALLÅ...
Anne-Marie
TVÅ - SOPBILEN I MITTEN AV GATAN BIDROG TILL ETT OVANLIGT TILLSTÅND AV STRESS OCH TUMMANDE PÅ RATTEN - TILLS JAG TÄNKTE... AHA... SKRIVER OM DET HÄR PÅ BLOGGEN.
TRE - VÄL I SKOLAN... DÅ BÖRJADE DET VERKLIGA LIVET. DÅ DET ÄR SOM BÄST. JAG RUSADE IN TILL MINA NYA FYROR - OCH DÄR SATT DE OCH ARBETADE I LUGN OCH RO... TILLS EN YRVAKEN FRÖKEN STÄLLDE TILL ETT HIMLA HALLÅ...
Anne-Marie
BÄSTE HERR BJÖRKLUND
Vi känner inte igen oss i din beskrivning av skolan.
Men vi vet vårt uppdrag i den.
Vi känner inte igen oss i din svartmålning.
Men vi vet att nyanserna finns i färgskalan.
Vi känner inte igen oss i den oordning du beskriver.
Men vi vet att en del elever skriker efter fler vuxna att stångas mot, följa intill och lära utav.
Vi känner inte igen oss i vandaliseringen när vi är i skolan,
men vet att den förekommer då vi inte är där.
Vi känner inte igen oss ... utan tror att det är skolan intill som har problem...
Därför Herr Björklund så protesterar lärare.
Anne-Marie Körling
Men vi vet vårt uppdrag i den.
Vi känner inte igen oss i din svartmålning.
Men vi vet att nyanserna finns i färgskalan.
Vi känner inte igen oss i den oordning du beskriver.
Men vi vet att en del elever skriker efter fler vuxna att stångas mot, följa intill och lära utav.
Vi känner inte igen oss i vandaliseringen när vi är i skolan,
men vet att den förekommer då vi inte är där.
Vi känner inte igen oss ... utan tror att det är skolan intill som har problem...
Därför Herr Björklund så protesterar lärare.
Anne-Marie Körling
FRÅGAN ÄR SVARET
Vad kom först frågan eller svaret?
Anne-Marie
PEDAGOGISKA SAMTAL
De flesta längre och djupgående pedagogiska samtal har jag med mitt förlag, ja... inte förlaget direkt, mer med dem som arbetar i det, min förläggare är en lysande framtidsutsiktare, min redaktör mycket värnande om nytänkande och skrattet hos marknadsavdelningens representant är gott .. Då jag lämnar Bonniers regnar det... och min bil är felparkerad utanför Bonniers dörrar. Jag har aldrig fått parkeringsböter där... det är märklig men så är det. Kan bero på att jag parkerat mer än min bil hos dem... jag har parkerat mina idéer och mina ord.
Anne-Marie
DEBUTANTEN MIKAEL FANT
Åh så vackert skrivet om en lärare. Läs debutanten Mikael Fants ord. Ord som kan få vilken lärare som helst att må bra.
Skynda vidare till
http://www.svb.se/Debutanter/154481/Debutanter_Hostens_Bocker_2008/156838
Anne-marie,
som samtidigt tackar Svenska Panoptikon för fantastiskt spännande artiklar
http://svenskapanoptikon.wordpress.com/2008/08/23/farval-till-gamla-stockholm/
Skynda vidare till
http://www.svb.se/Debutanter/154481/Debutanter_Hostens_Bocker_2008/156838
Anne-marie,
som samtidigt tackar Svenska Panoptikon för fantastiskt spännande artiklar
http://svenskapanoptikon.wordpress.com/2008/08/23/farval-till-gamla-stockholm/
RYGGRADSKUNSKAPER
Jag talar mål med en del av mina kollegor. Vid kopieringsapparaten, vid datorerna.. och får frågor. En av mina kollegor är alldeles nyexaminerad.
- Ni erfarna lärare har allt i ryggraden, säger hon.
Då är det viktigt att bjuda in de som är under ryggradsutbildning och sätta ord på ryggradskunskaper.
Anne-Marie
- Ni erfarna lärare har allt i ryggraden, säger hon.
Då är det viktigt att bjuda in de som är under ryggradsutbildning och sätta ord på ryggradskunskaper.
Anne-Marie
THE
Ljudet i detta ord är knepigt att läsa sig till. När eleverna läser ordet i en text blir det krångligt till en början. TIll och med svårt. När mina elever härmar mig och inte ser ordet blir det lite lättare. Det får mig att fundera: uttalar jag detta ord rätt? Det är nog så viktigt att tänka.
Anne-Marie
Anne-Marie
LÄRAREN
Skådespelaren bakom masken måste vara sin gestalt, men ska låta dockpersonlighet finnas i dockan. Det här är svåra saker. Dockan fångar hela uppmärksamheten trots att rösten kommer från skådespelaren därbakom. Det är något med detta samspel som fångar mitt intresse. Inte någon gång överger skådespelaren sin karaktär och sitt fokus. Det är ett skådespel, jovisst, men förmågan att skapa och gestalta syns i aktören. Jag tycker så mycket om blicken i dockföraren. Han är totalt fokuserad vid sin docka. Så vill jag se läraryrkeet... vill se... så ser jag på läraryrket.
Anne-Marie
Anne-Marie
FRAMTIDENS ELEV
foto M. RunströmDet är nog bara så det är! I framtiden kommer denna lilla unge till skolan. Vad behöver hon lära sig där? Hur ser världen omkring henne ut? Jag kan tänka mig att hon behöver världskunskap... i ett vidgat perspektiv.... funderar över en slags världsläroplan... vilket var en fråga jag ställde till Bill Gates...Jag är också intresserad av en skolkonvention... det är mina små tankar kring skolans utveckling och människans som en global citizien.
Anne-Marie
Anne-Marie
GULLIGA PINGVINER
Ja, det är nog reklam det här. Men jag vill ha en sån här liten pingvin. Ibland blir jag hopplöst förälskad i ting. Oftast är det skor. Men ibland är det saker, som de här små pingvinerna.
Anne-Marie
SMS-meningar
Inkomna SMS under helgen...
SMS 1 - Gillade din artikel i Lärarnas tidning...växte själv upp med betyg... / /
SMS 2 - Får jag ringa dig?
SMS 3 - Orkar du mötas idag?
SMS 4 - Menar du stora grindar?
SMS 5 - NP... Ha det! Kram
SMS 6 - Tack snälla du. Det var jätteroligt... / /
SMS 7 - Är du där igen?
SMS 8 - Vill du gå imorgon?
SMS 9 - Om du har vaknat så tar jag gärna tekoppen med mig upp i hissen.../ /
SMS 10 - Ska bara stänga igen Lars Norén. Svårt.
Men om man läser en av texterna så undrar man vad som förekommit svaret - menar du stora grindar?
Vilket genast får mig att fundera över vad det var för något jag skrev till den jag skrev. Kanske skrev jag - Köp något stort, gärna grindar! Det är lite spännande att leka med svaren här. Det här är för övrigt en undervisningstanke jag har. Fundera över svar och frågor, skriv en liten berättelse... och vips... nja... snarare... tänk, tänk... så har eleverna gjort det.
Anne-Marie
BLOGGPROMENADER
Det här är en liten trevlig blogg att besöka. Den tycker jag om. Den gör mig glad. Bra bildval också. Denna blogg har valt Boteros konst till header.
http://somgjorda.blogspot.com/2008/09/tonringen-i-mig-gr-uppror.html
Här är en annan blogg - Finbars Allehanda - den är ny - men personen som skriver är en gammal vän som precis börjat blogga. Jag tror hon kommer riva och klösas en aning. När hon blivit varm i kläderna. Hon har valt konstnären Rothko till sin header.
http://www.finbarsallehanda.blogspot.com
Så här kan man också presentera sina bloggvänner. Jag ska leta upp några nya.
Anne-Marie
GÅ I SKOLAN
Märkliga uttryck.
G Å I S K O L A N
Jag ska till jobbet säger jag om någon frågar. Vilket det är mycket få som gör då man träffas runt klockan sju, halv åtta. Men eleverna de går i skolan. Vilket är en total osanning. De går till skolan. Vilket också är en total felsägning, många, alldeles för många åker bil till skolan. Men ok, att gå i skolan är definitivt en gammal mening från tiden då man, likt Astrid Lindgrens Bullerbybarn, hade en skolväg som var fylld med lärande och upptäckande, lekar och dikeshoppande, det var att gå i skolan. I verklighetens skola. Och till den husbyggda skolan. Men uttrycket att gå i skolan är så felaktigt, så felaktigt, för elever går inte i skolan. I skolan sitter eleverna. Och det är, om något är fundamentalt fel så är det just det, att de sitter där. Vad värre är, och definitivt farligare, det är om de sitter av sin tid i skolan, Då gäller det att sätta fart i uttrycket - att gå i skolan! Och det är en av skolans viktiga uppgifter. Att skapa motivation. Och motivation det är svåra saker det!
Anne-Marie
UPPMÄRKSAMHET
Jo, det syns när hundar är uppmärksamma. Jag tror också att det går att lära gamla hundar att sitta. Om de är tillräckligt trötta blir de tvungna. Om man säger "sitt" precis samtidigt som man ser en hund som är i färd att sätta sig ned, då kan man låtsas att man har lärt hunden att sitta. Men så enkelt är det inte. Då måste man vara väldigt uppmärksam på hunden. Ja, jag menar om den ska sätta sig eller inte.
Det där med uppmärksamhet - jag tror att vi ska bekräfta uppmärksamheten när den infinner sig. Det är något plötsligt givande och tagande. Tänk så många som tävlar om vår uppmärksamhet. Det är något att vara väldigt uppmärksam på. För de som vill ha vår uppmärksamhet vill vara lite försiktiga med att synliggöra varför.
Anne-Marie
Det där med uppmärksamhet - jag tror att vi ska bekräfta uppmärksamheten när den infinner sig. Det är något plötsligt givande och tagande. Tänk så många som tävlar om vår uppmärksamhet. Det är något att vara väldigt uppmärksam på. För de som vill ha vår uppmärksamhet vill vara lite försiktiga med att synliggöra varför.
Anne-Marie
SPINDLAR ... TJA
Då var det dags igen tyckte Bosse på SkansenAkvariet. Anne-Marie ska bli kvitt sin spindelrädsla. Det är väldigt lätt att bli av med den där spindelrädslan om man får ta det i sin egen takt. Så är det nog med allt man ska lära sig. Man måste få ta det i sin egen takt. Annars blir det otakt.
Ja...så var det klart med det... nästa gång så har jag ingen spindelrädsla alls. Då tror jag att jag ska pussa spindeln, och vips kanske det blir en spindelman... för någon groda tänker jag då rakt inte hålla i.... (fnitter och skratt).
Sen är det det där med ormar...
Ja...så var det klart med det... nästa gång så har jag ingen spindelrädsla alls. Då tror jag att jag ska pussa spindeln, och vips kanske det blir en spindelman... för någon groda tänker jag då rakt inte hålla i.... (fnitter och skratt).
Sen är det det där med ormar...
Någon måtta får det väl ändå vara. Som tur är är jag vän med själva djurskötaren på Skansen. Annars tror jag det hade gått väldigt illa. Jag var stel som en pinne. Och ganska svettig. Och ganska hjärtdunkande.... det är inte mina favoritdjur något av dem. Mina ungar hade en orm. Den försvann en gång när de hade glömt att stänga terrariumet. En dag senare stoppade jag en fot i min sko... och där ...
End of story... Anne-MarieSTATIONÄR
Det finns något besynnerligt i att genomföra sina mest privata affärer så publikt. Och samtidigt ironiskt nog bibehåller telefonautomated en integritet som mobilen annars utplånat ur den mänskliga kommunikationen. Medan vi gråter ut våra affärer i mobiler på bussar, supermarkets och parkbänkar med självklarhet, som om skammen ligger hos lyssnaren snarare än hos aktören är rollerna ombytta i telefonautomaten. skriver Hypergraphia.
Jag är inte överens med min mobil. Det slår mig nu. Rent privat är den ett gissel. Som om tillgängligheten ständigt återger frånvaron. Jag finns bara om min mobil säger så, vilket är en villfarelse och kanhända en farlig sådan. Jag är nog inte så mobil som jag tror mig vara. Jag behärskar inte den tekniken. Jag är en närvarande person som man ska träffa i verkliga livet.
Det var något underbart med det där stationära.
Jag minns när telefonen var stationär i mormors och morfars hem. När det ringde stannade tiden en stund. Någon ringer? tycktes alla tänka. Och då mormor tog telefonluren i sin hand då stod jag intill och lyssnade. Mormor nickade med sitt ondulerade hår då hon lyfte luren. Som om det vore något mycket viktigt. Hon svarade med sitt telefonnummer och namn (det fanns kurser i det) och hon avslutade med orden; Tack för samtalet! Då hon lade på den svarta luren reste hon sig upp ur telefonstolen, rätade på sin hållning, rättade till sina kläder och gick in i köket. Då samlades alla runt henne. - Vem var det som ringde? och så berättade mormor. På så vis fick vi alla veta det vi behövde veta. Och återgick till vårt.
Idag är allt offentligt. Jag skäms då jag sitter på tunnelbanan och lyssnar till bråk mellan makar, festkvällar som blottläggs av en okänd men också det där personliga som ska serveras till middag - Jo jag köper hem torsk, så får du sätta på ugnen... vill du ha tomater? Jasså, inte... ok... men då sticker jag till systemet och köper en flaska... ja, till imorgon, då vi ska hem till .... näe, sluta nu, du måste ju hänga med, fattaru... djävla skit... du måste... åhh, så trött jag blir... där sitter man framför en människa som förvandlas från en glad middagsinköpare till en förbannad och sur.
Jag vill inte höra. Men jag kan inte stänga av. Jag tittar åt något annat håll.
Det är också märkligt att vi ständigt ställer frågan
- Var är du? Istället för den mycket viktigare frågan - Hur mår du där du är?
Jag är ingen telefonpratare heller. Jag tror jag ska lämna min mobil mer ofta. Den får bli stationär lite då och då. På det där gamla viset. Jag längtar efter ett brev. På posten. Med hjärtan på. Och tydlig avsändare. Vilken lyx.
Anne-Marie,
som inser och ser.
DEN TALANDE TEXTEN
Hi hi. Jag älskar den här bilden. Och jag tror att teknik och samtal är svåra saker.
Jag vet bara ett - det är att jag tror mig sända iväg meddelanden som tas emot på samma sätt som jag sänder iväg dem. Jag talar mina meddelanden, mina blogginlägg, mina texter. Ibland då jag skriver på min arbetsplats så frågar mina kollegor
- Vem pratar du med? undrar någon...
varpå jag förvånat tittar upp...
- Jag skriver! Jag talar in med skrivande...
- Så fint det låter, säger någon snäll intill.
- Hmmmm, ja, kanske det, svarar jag och fortsätter mitt samtalstextande...
Det är så det är. Jag talar med en öm röst oftast, en varm röst men den hörs aldrig i det tonläge som läsaren får det. Läsaren hör inte rösten. Läsaren har bara sin resonsbotten. Så ni som läser här, jag har talat in texten. Det vet inte ni. Det hör bara jag.
Jag har huvudvärk idag. Jag tror en del av den beror på bristande kommunikation. Och viljan att nå fram. Nu är huvudet fullt av samtal. Och det ställer till det oändligt. Men jag har så nära till skratt.
Jag skrattar åt bilden. Den är underbar. Mitt skratt det hör ni inte heller.
Anne-Marie
Jag hänvisar till den blogg som ligger mig väldigt nära vars bilder, illustrationer och fotografier alltid är väl utvalda.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/09/telefonautomat.html
SKRIFTLIGA OMDÖMEN kap 6
De skriftliga omdömen vi har att göra, utföra och skriva är ett korresponderande dokument.
Det korresponderar med:
1) eleven
2) föräldrarna
3) vid övergångar mellan stadier
4) andra skolor
5) uppdragsgivare
6) Det korresponderar också läraryrket och professionen
Oavsett hur vi tänker kring det här uppdraget så är vi utförare. Jag funderar därför på det uppdrag man lägger på en rektor. Det är rektor vid varje skola som tar fram ett underlag för de skriftliga omdömen skolan ska lämna. Faran är att detta underlag kommer att se olika ut vid olika skolor.
Om det nu är så att lärarna ska ge ett skriftlig omdöme är det nog av vikt att vi får möjlighet att göra detta på rätt sätt. Det behövs därför en god diskussion i skolorna kring det här uppdraget och en slags gemensamhetssyn på hur vi ska korrespondera vad eleven kan. Jag ser gärna att det blir ett dokument som gensvarar på de uppställda målen och inget annat. Jag är mycket rädd för de subjektiva värderingarna som bedömningarna kan komma att innehålla. Det betyder att jag personligen har mycket svårt för att ge skriftliga omdömen om elevens sociala förmågor. Jag vill hålla mig till vad eleven kan.
Jag önskar att man givit ett nationellt dokument. Så att lärare, elever och rektorer fick ett gemensamt underlag att utgå ifrån. Jag är rädd för att skolor kommer att få konkurrera om hur väl man skriver ett omdöme. Om det blir så ser vi i framtiden. Men det är min farhåga. De skolor som bäst formulerar vad varje individ kan blir den skola som lyckas.
Det korresponderar med:
1) eleven
2) föräldrarna
3) vid övergångar mellan stadier
4) andra skolor
5) uppdragsgivare
6) Det korresponderar också läraryrket och professionen
Oavsett hur vi tänker kring det här uppdraget så är vi utförare. Jag funderar därför på det uppdrag man lägger på en rektor. Det är rektor vid varje skola som tar fram ett underlag för de skriftliga omdömen skolan ska lämna. Faran är att detta underlag kommer att se olika ut vid olika skolor.
Om det nu är så att lärarna ska ge ett skriftlig omdöme är det nog av vikt att vi får möjlighet att göra detta på rätt sätt. Det behövs därför en god diskussion i skolorna kring det här uppdraget och en slags gemensamhetssyn på hur vi ska korrespondera vad eleven kan. Jag ser gärna att det blir ett dokument som gensvarar på de uppställda målen och inget annat. Jag är mycket rädd för de subjektiva värderingarna som bedömningarna kan komma att innehålla. Det betyder att jag personligen har mycket svårt för att ge skriftliga omdömen om elevens sociala förmågor. Jag vill hålla mig till vad eleven kan.
Jag önskar att man givit ett nationellt dokument. Så att lärare, elever och rektorer fick ett gemensamt underlag att utgå ifrån. Jag är rädd för att skolor kommer att få konkurrera om hur väl man skriver ett omdöme. Om det blir så ser vi i framtiden. Men det är min farhåga. De skolor som bäst formulerar vad varje individ kan blir den skola som lyckas.
Anne-Marie
FRÅNVARO
Idag är det fröken som är frånvarande. Hemmavarande. Det är inget jag vill vara. Jag vill vara där eleverna är. Men huvudvärken är tvingande. Jag mår helt enkelt inte bra. Måste tänka på mig själv. Men alltid gnager känslan av att man borde vara just där man vill vara. Hos sina elever. En känsla av att man sviker. Men det är nästan värre att vara där man vill vara och kämpa med en ilsken huvudvärk och inte orka vara närvarande när eleverna behöver sin lärare.
Anne-Marie
MUSIK SOM LÄKER
Mats! Tack för att du letade upp det här lilla underverket. Det är nästan otänkbart länge sedan.
http://lumaol.wordpress.com/2008/09/03/bara-oemotstandligt/
Jag letar i Bob Dylans texter... och det är så många jag tycker om. Speciellt de med kärleken i.
Själv läser jag musiken som lyriken:
Bob Dylan får sjunga denna text för mig idag:
Tell me that you love me only
And say you'll always let it be me
Jag tycker den är så rakt på sak. Det är inga krussiduller. Så är det! Det tycker jag om. Jag vrålsjöng den i morse. Nu har jag mest huvudvärk.
Anne-Marie
http://lumaol.wordpress.com/2008/09/03/bara-oemotstandligt/
Jag letar i Bob Dylans texter... och det är så många jag tycker om. Speciellt de med kärleken i.
Själv läser jag musiken som lyriken:
Bob Dylan får sjunga denna text för mig idag:
Let It Be Me
I bless the day I found you
I want my arms around you
And so I beg you: Let it be me.
Don't take this heaven from one
If you must cling someone
Now and forever, let it be me.
Each time we meet, love
I find complete love
Without your sweet love,
what would life be ?
Tell me that you love me only
And say you'll always let it be me
Jag tycker den är så rakt på sak. Det är inga krussiduller. Så är det! Det tycker jag om. Jag vrålsjöng den i morse. Nu har jag mest huvudvärk.
Anne-Marie
HUVUDVÄRK
Jag har huvudvärk och det är inte barnens fel. Men det gör att jag inte riktigt passar in i klassrummet. Anne-Marie
MIN GRANNLÄRARE
Alldeles intill mig finns det en lärare och en annan liten klass.
Idag går läraren intill lyckligt omkring med en mycket vacker blombukett.
Den är så vacker. Jag trodde att hon fått den av sin man. Men nej då -
hon hade fått den av några föräldrar som bara tyckte att hon var värd det!
Ja, nog är det så. Jag ser så många som skulle belönas med en daglig bukett.
Av de vackraste, vackraste blommor.
Anne-Marie,
observera; Detta är inte reklam för blomsteraffärer, snarare reklam för läraryrket.
MINIUNDERSÖKNING FRAMTIDEN
Min lilla fyra och jag hade några funderingar ihop.
Det kom sig av att några absolut ville lära sig göra hemsidor i skolan.
De ville ha det som ett ämne.
Så ett framtida ämne på schemat skulle kunna vara - Hemsidor
Då frågade jag runt i klassen, en slags miniundersökning:
Hur många tror att ni kommer att arbeta med datorer i framtiden? Det trodde 19 av 28.
Hur många tror att ni kommer att göra hemsidor i framtiden? Det trodde 20 av 28.
Hur många tror att ni behöver kunna engelska för era framtida arbeten? Det trodde alla i klassen.
Jag tror att det ligger någonting i detta som eleverna uttrycker.
Anne-Marie
LÄRANDE NÄRHET
Jag funderar ständigt över hur min egen lärandeprocess ser ut.
Om man är nära det man ska lära så lär man sig bättre. Närhet genererar också ansvar. Det betyder att man på något vis måste skapa närhet till det abstrakta vi ska lära. Här är jag i Skansenakvariet. Varje gång jag ser något om de här små aporna blir jag numera nyfiken. Jag vill lära mig mer. På fredag ska jag besöka dem igen. Det är något av det roligaste jag vet. De här aporna är långsinta. Därför måste man vara mycket försiktig med hur man är därinne. Om man skrämmer dem så försvinner de blixtsnabbt, men också, de kommer inte fram på mycket länge. är man inte snäll och behandlar dem väl, kan de hålla sig borta i flera år. De här små aporna berättar också om detta för alla andra djur de delar husrum med. Så sengångaren försvinner in i sitt hörn. Och stannar där. Märkliga lilla värld tänker jag då. Så spännande är att få lära sig. Bosse, som ansvarar för mycket på Skansenakvariet, är en god berättare vilket gör att man kopplat till det verkliga också förstår det som man inte först ser eller känner till. Jag utbrister ofta:
- Är det sant?
och vet därmed att allt jag föreställt mig är ställt på ända. Så försätts jag i lärande. Dessutom skrattar jag en hel del under det att jag förstår saker och ting. Och är berättaren god, så springer jag efter och vill veta mer. Och det jag inte förstår mig på - exempelvis det här med spindlar - måste jag ha mycket tillit till den som ska lära mig att röra vid de där krypen, och förstå samma saker som jag med lätthet begriper då jag är hos aporna.
Jag försöker med små medel få eleverna i närheten av det de själva förstår, alltså deras förförståelse, för att skapa något intresse för det som de behöver förstå för framtiden. Lärandeprocessen är sådan. Om vi skrattar under tiden så är det helt ok.
Anne-Marie,
som har anmält mig till en liten kurs i HAIKU-skrivande,
samt en liten kurs i Italiensk matlagning, och har tittat nyfiket på de öppna sessionerna i Kroki.
- Är det sant?
och vet därmed att allt jag föreställt mig är ställt på ända. Så försätts jag i lärande. Dessutom skrattar jag en hel del under det att jag förstår saker och ting. Och är berättaren god, så springer jag efter och vill veta mer. Och det jag inte förstår mig på - exempelvis det här med spindlar - måste jag ha mycket tillit till den som ska lära mig att röra vid de där krypen, och förstå samma saker som jag med lätthet begriper då jag är hos aporna.
Jag försöker med små medel få eleverna i närheten av det de själva förstår, alltså deras förförståelse, för att skapa något intresse för det som de behöver förstå för framtiden. Lärandeprocessen är sådan. Om vi skrattar under tiden så är det helt ok.
Anne-Marie,
som har anmält mig till en liten kurs i HAIKU-skrivande,
samt en liten kurs i Italiensk matlagning, och har tittat nyfiket på de öppna sessionerna i Kroki.
ENSAM, TVÅSAM, FLERSAM
Den här loggan ritade jag för många år sedan. Den var logga för Estoniaanhöriga.
Det går inte att vara ensam då man går igenom något svårt. Så tänkte jag då. Men
det märkliga är att då man går igenom något svårt så blir det väldigt ensamt. Tills
man hittar hem till någon som förstår och är beredd att möta det som är besvärligt.
Jag tycker om den här lilla loggan. Jag tycker om det där med att man är fler än en.
Anne-Marie
GENOMGÅNG
Jag är noga med genomgångarna. Jag gör det eleverna ska göra. Så kan de sedan ha en modell för hur att göra. Nu har jag nya elever så de lär sig detta, men det tar ett tag. Jag har fyror. De är både stora och små. Men arbetet är i full gång. Jag har redan haft individuell undervisning, vägledd undervisning och helklassundervisning. Men mitt under en genomgång avbryter en elev - med en ivrig hand i luften - jag frågar... - kan det vänta ett tag? Men det kan det inte. Nej, ruskar eleven på huvudet. Då får eleven säga sitt:
- I love you! Det vara bara det.
Bara det? Det fick det att snurra runt ett varv i mitt huvud. Tänk vilka generösa ungar. Så återgick vi till genomgången. Jag var en aning berörd. Så där som man blir när någon betydelsefull liten varelse säger något så fint.
Anne-Marie
- I love you! Det vara bara det.
Bara det? Det fick det att snurra runt ett varv i mitt huvud. Tänk vilka generösa ungar. Så återgick vi till genomgången. Jag var en aning berörd. Så där som man blir när någon betydelsefull liten varelse säger något så fint.
Anne-Marie
I KLASSRUMMET
Det rör på sig i klassrummet, I kroppar och huvuden.
- Det är mycket man kan fast man inte vet om att man kan! sa en elev efter att jag utmanat med en mycket svår engelsk text.
- Jag kan mer än jag själv tror, sa en annan.
Japp, så är det.
Anne-Marie
FRAMTIDSLÄRANDET
Under mina dagar i Redmond, USA, bland alla andra lärare från världens olika hörn, diskuterade vi ämnen för framtiden. Jag tänker mycket på de ämnen vi diskuterade. De omsluter verkligheten.
Vi talade ständigt om den globala medborgaren, den gränsöverskridande lärande människan. Vi talade om de som inte hade möjligheter att ingå, som av ekonomiska skäl hölls utanför den digitala världen, de fattiga men också de omotiverade. Men de ämnen vi förde fram för den framtida timplanen... såg ut så här:
* literacy - förmågan att läsa, tolka och förstå information, på sitt moderspråk men inriktat mot flera språk
* klimatförändringar och dess konsekvenser
* ekonomi - grundläggande ekonomiskt lärande redan vid tidig ålder
* biodiversity - mångfalden och ansvaret om arter och förutsättningar
* resurser och förvaltning - jordklotet är vårt gemensamma - och framtida kunskaper om hur att nära sig och återskapa
* Jordens resuser och ansvaret om dessa
* demokratiska principer
* samspelet mellan människor
* förmågan att handskas med förändringar, från stort till smått
* hur skapa nytt - inovationer - och hur uppmuntra och tillåta dessa i skolan
* digital kompetens - förmåga, kunskap och ansvar i en digital värld
Så diskuterade vi... Det är stora områden. Men väldigt viktiga.
Anne-Marie
SKOLPOLITIKEN vs SKOLMÄNNISKAN
Jag tycker det är svårt med skolpolitik. Jag tycker om det som verkar gott för oss som är där i skolan. Jag tummar inte på mina elevers rättigheter att få utveckla sina kunskaper, bli sedda och lära sig att en människa intill har känslor, funderingar och tankar som kan skilja sig helt från det man själv tycker. Jag är noggrann med att följa mina elevers lärande utveckling och vill att de själva ska se den. Jag funderar mycket på hur vi i skolan ska handskas med elevers behov, de djupt grundläggande behov som handlar om att bli sedd, om att få uppleva vuxenvärlden i oss vuxna och att få utbilda sig för de krav som framtiden ställer på dem, ja oss, och det redan idag.
Jag är ingen politisk person, jag är en skolmänniska mitt i skolan, bland elever och kollegor, jag lyssnar och tänker, ser och förvaltar. De flesta år i skolan har handlat om, för min del, att försvara skolan. Jag har upplevt att jag har behövt försvara den.
Jag är visionär. Det gör mig till en toka ibland, en klok person andra gånger, en försvarare och en stigfinnare. Ibland en vilsepromenerare. Jag har rätt ibland, fel andra gånger, men jag vill pröva för att hitta nya vägar och kanske andra vägar. Jag vill utveckla mitt ledarskap, min lärarroll och jag vill pröva hur långt jag kan utveckla undervisning och utmana mina elever i lärande. Jag vill framja samspel, samspel mellan elever och mellan lärare. Jag ser lärande i det globala sammanhanget och för den framtiden som inte alls är så framtida.
Det var nog först då jag besökte skolorna i Nya Zeeland som jag förstod var läraryrket innebar. Där talar man om lärarens rätt att undervisa - och elevens rätt att lära. En fråga som dagligen diskuterades på den skola jag fick min utbildning. Det är kring den frågan skolan diskuteras. Lärarens måste förvalta sitt ledarskap, ett tydligt sådant, läraren ska modella sin undervisning, och eleverna ska få lära sig utifrån en tydlig modell, där läraren åskådliggör mål och vägar att gå för att nå mål, strategier för lärande, och har ett tydligt fokus för undervisningen, men där elevens lärande rättigheter handlar om att få pröva och samspela med stoff, klasskamrater och lärare. Lärande är mångfaldigt i ett klassrum. Jag vill gärna fortsätta att tänka i form av rättigheter i skolan, lärarens rätt och elevens rätt. Arbetet i varje klassrum ska verka för ömsesidigheten så att rdessa ättigheter kan kan bli just rättigheter, med ansvar och skyldigheter ... jag vill undervisa, och mina elever är där för att lära sig, få uppleva skillnader. Det är inte något gammeldags ledarskap jag beskriver utan ett nytt, en mer medveten lärarrolll. Det är att utveckla lärarens roll som modell, undervisningens innehåll, och elevernas prövande och lärande.
Det handlar om den lärande omsorg om vilken varje individ, elev, ska omslutas i skolan. Skolan ska betyda skillnad.
Det är barnet, ungdomen och individens utveckling det handlar om, för att läraren ska förvalta sin rätt måste läraren också utveckla sin undervisning och anpassa den till de föränderliga kravsom ställs i förväntade framtida kunskaper och kompetenser. Den största faran är den som Bill Gates talade om i Seattle, den om elevens motivation eller bristande motivation. Vi måste få med oss alla elever. Vi har ett gigantiskt arbete att göra inom skolan. Det är i sig en utmaning. De elever som går i skolan har bara en enda chans i sin skolvärld. Den chansen ska ingen behöva förlora. Skolan är i sig en utvecklingsplats, och som den, en utmaning att verka i.
Så ser jag det.
Anne-Marie,
som minns att jag under min lärarutbildning fick skriva mitt första arbete kring lärarrollen, och hur jag trodde och tänkte om den innan jag klev ut i mitt framtida yrke... jag skrev då - att jag vill alltid vara mitt i... där eleverna är. Ord som fortfarande är giltiga i mitt fall.
Det kanske är värdefullt att skriva ett litet CV till sig själv då och då, för att få skapa kontur kring professionen.
Jag är ingen politisk person, jag är en skolmänniska mitt i skolan, bland elever och kollegor, jag lyssnar och tänker, ser och förvaltar. De flesta år i skolan har handlat om, för min del, att försvara skolan. Jag har upplevt att jag har behövt försvara den.
Jag är visionär. Det gör mig till en toka ibland, en klok person andra gånger, en försvarare och en stigfinnare. Ibland en vilsepromenerare. Jag har rätt ibland, fel andra gånger, men jag vill pröva för att hitta nya vägar och kanske andra vägar. Jag vill utveckla mitt ledarskap, min lärarroll och jag vill pröva hur långt jag kan utveckla undervisning och utmana mina elever i lärande. Jag vill framja samspel, samspel mellan elever och mellan lärare. Jag ser lärande i det globala sammanhanget och för den framtiden som inte alls är så framtida.
Det var nog först då jag besökte skolorna i Nya Zeeland som jag förstod var läraryrket innebar. Där talar man om lärarens rätt att undervisa - och elevens rätt att lära. En fråga som dagligen diskuterades på den skola jag fick min utbildning. Det är kring den frågan skolan diskuteras. Lärarens måste förvalta sitt ledarskap, ett tydligt sådant, läraren ska modella sin undervisning, och eleverna ska få lära sig utifrån en tydlig modell, där läraren åskådliggör mål och vägar att gå för att nå mål, strategier för lärande, och har ett tydligt fokus för undervisningen, men där elevens lärande rättigheter handlar om att få pröva och samspela med stoff, klasskamrater och lärare. Lärande är mångfaldigt i ett klassrum. Jag vill gärna fortsätta att tänka i form av rättigheter i skolan, lärarens rätt och elevens rätt. Arbetet i varje klassrum ska verka för ömsesidigheten så att rdessa ättigheter kan kan bli just rättigheter, med ansvar och skyldigheter ... jag vill undervisa, och mina elever är där för att lära sig, få uppleva skillnader. Det är inte något gammeldags ledarskap jag beskriver utan ett nytt, en mer medveten lärarrolll. Det är att utveckla lärarens roll som modell, undervisningens innehåll, och elevernas prövande och lärande.
Det handlar om den lärande omsorg om vilken varje individ, elev, ska omslutas i skolan. Skolan ska betyda skillnad.
Det är barnet, ungdomen och individens utveckling det handlar om, för att läraren ska förvalta sin rätt måste läraren också utveckla sin undervisning och anpassa den till de föränderliga kravsom ställs i förväntade framtida kunskaper och kompetenser. Den största faran är den som Bill Gates talade om i Seattle, den om elevens motivation eller bristande motivation. Vi måste få med oss alla elever. Vi har ett gigantiskt arbete att göra inom skolan. Det är i sig en utmaning. De elever som går i skolan har bara en enda chans i sin skolvärld. Den chansen ska ingen behöva förlora. Skolan är i sig en utvecklingsplats, och som den, en utmaning att verka i.
Så ser jag det.
Anne-Marie,
som minns att jag under min lärarutbildning fick skriva mitt första arbete kring lärarrollen, och hur jag trodde och tänkte om den innan jag klev ut i mitt framtida yrke... jag skrev då - att jag vill alltid vara mitt i... där eleverna är. Ord som fortfarande är giltiga i mitt fall.
Det kanske är värdefullt att skriva ett litet CV till sig själv då och då, för att få skapa kontur kring professionen.
KAMERAÖGAT och DETALJSEENDET
Jag ser medvetet noga. Jag tror kameran har givit mig detta seende. Jag ser, ser, ser och så tänker jag.
Men när jag flyger iväg så är jag i en riktning, Den är bestämd av någon annan. Jag följer bara med. Resenär kallas jag då. Ibland reser jag ifrån men till något annat. Ibland tänker jag på det som jag lämnar, mina vänner, min lägenhet, en bok som jag har glömt därhemma, och kanske längtar jag inte alls bort utan hem. Då ser jag pilen som visar min tankeriktning. Vad pilen gör på vingen har jag ingen aning. Men jag fnittrar lite förtjust. Alla dessa rikningar, dessa pilar som visar hit och dit... det viktigaste trots allt ... att jag själv vet vart jag är på väg.
Anne-Marie
Men när jag flyger iväg så är jag i en riktning, Den är bestämd av någon annan. Jag följer bara med. Resenär kallas jag då. Ibland reser jag ifrån men till något annat. Ibland tänker jag på det som jag lämnar, mina vänner, min lägenhet, en bok som jag har glömt därhemma, och kanske längtar jag inte alls bort utan hem. Då ser jag pilen som visar min tankeriktning. Vad pilen gör på vingen har jag ingen aning. Men jag fnittrar lite förtjust. Alla dessa rikningar, dessa pilar som visar hit och dit... det viktigaste trots allt ... att jag själv vet vart jag är på väg.
Anne-Marie
SMS-SPRÅK
Det är svårt att förstå ett sms.
Det vet jag. Jag är totalt oförstående till vissa sms. Jag kan därför inte begära att mina sms blir förstådda som de ord jag tror mig sända iväg. Det är märkligt.... när jag skriver här så talar jag samtidigt, då jag skriver sms så talar jag också samtidigt. Som om jag talade in stämma, puls, värme och liv i de nakna ord som blir produkten av det jag skriver. Mina sms hamnar ibland på avvägar och missförstås.
Det beror kanske på själva bristen av kontexten... inget gemensamt sammanhang, inget gemensamt alls, från en tunnelbanetur och ett stressigt hit och dit ... skickas ord ... som hamnar hos en som sitter i en livlig diskussion om ... och plipp, plipp... så kommer det ord... som man inte förstår riktigt, riktigt. Jag sänder sms som inte blir mottagna som jag tror att de ska bli mottagna. Jag missförstår de sms som sänds till mig. Jag har inte redskapen att förstå dem. Jag behöver kontexten, sammanhangen, värmen, närheten... den mänskliga rösten.
Ändå är det just sms-språket som förmedlas i mängder.
I Sverige sänds oändligt många sms. Igår satt jag på tunnelbanan bredvid en tjugoåring vars fingrar i en enorm hastighet skrev meddelanden efter meddelande. Hennes fingerfärdighet var snabb. Men jag undrade så överi innehållet. Vad skriver hon? Varför skriver hon? TIll vem?
Hur förstår människor det som sänds mellan dem?
Jag förstår alldeles för få sms.
SMS - disconnecting people messages - sade någon till mig då jag var i Amerika. Disconnecting... nej... nej... det är ju det sista jag vill, tänker jag alltid. Jag vill alltid det motsatta. Connect!
- Är du sur på mig! frågar en väldigt god vän, och jag förstår ingenting. - Jaha, men jag läste ditt svar... och du svarade så kort...
Problemet är nog detta att utan kontext, utan kött och blod, utan plats och rum, så kan smsspråket bli förrädiskt kallt och ruggigt. En vän sände mig ett kortfattat sms... och jag var tvungen att ringa och höra om hon var arg.
Vilket hon aldrig varit. Min sons sms för några dagar sedan, ömt och lättbegripligt för en mamma som skickat med en kartong köttbullar till en hungrig son. Vi delar varje ord i en verklig händelse. Därför förstår jag, därför vet han också att jag förstår... jag återsvarar... Kram min son!
Samma son sa en gång... du skriver ju hela romaner när du svarar. Man ska svara kort. Inte mycket, utan lite!
Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig mer sända sms med annat än klockslag och plats i. Ett sådant sms handlar om att ge en mötesplats.... och där kan man sedan knyta samman saker och ting. Connecta... som någon sa.
Nu var det sagt.
Hur förstår ni sms-meddelanden?
Anne-Marie
BERÖRA MED RÖSTEN - Högläsa!
Alltid högläsning i klassen.
Utmärkta högläsningsböcker är de böcker läraren kan, tycker om och gärna vill ge till en lyssnare.
Min lilla fyra och jag har hitills läst
Gunilla Borén Trollets hjärta, en konstsaga som fungerar som högläsning upp till årskurs nio
Jaenson; Stackars mig, en underbar saga om en flicka som ska fixa till det så att två vuxna som inte känner varandra ska bli kära och adoptera ett barn, berättaren själv...
Ulf Stark; Percys Magiska Gympadojjor, som har ett underbart inledande kapitel... Nakna bröst.... som får vilken lyssnare som helst att spetsa öronen...
Vidare har jag läst inledningsböckerna av
Ottesen; Drakherren
Ottesen; Sagan om Sigurd - vars böcker därefter inte går att ta ifrån eleverna, oavsett åldrarna så läser de som aldrig förr.
Jag läser också engelska barnsagor... men det är ett annat kapitel.
LÄS HÖGT FÖR ALLA!
Det är ett givande!
Anne-Marie
Utmärkta högläsningsböcker är de böcker läraren kan, tycker om och gärna vill ge till en lyssnare.
Min lilla fyra och jag har hitills läst
Gunilla Borén Trollets hjärta, en konstsaga som fungerar som högläsning upp till årskurs nio
Jaenson; Stackars mig, en underbar saga om en flicka som ska fixa till det så att två vuxna som inte känner varandra ska bli kära och adoptera ett barn, berättaren själv...
Ulf Stark; Percys Magiska Gympadojjor, som har ett underbart inledande kapitel... Nakna bröst.... som får vilken lyssnare som helst att spetsa öronen...
Vidare har jag läst inledningsböckerna av
Ottesen; Drakherren
Ottesen; Sagan om Sigurd - vars böcker därefter inte går att ta ifrån eleverna, oavsett åldrarna så läser de som aldrig förr.
Jag läser också engelska barnsagor... men det är ett annat kapitel.
LÄS HÖGT FÖR ALLA!
Det är ett givande!
Anne-Marie
GPS - om mål och riktning
Jag tänker... om mål och riktning mot mål...
Här är jag i klassrummet - om jag vet mål och riktning, och medvetet visar vägen, ger utmaningarna - så kommer eleverna inte ställa sig frågande till arbetet - min lilla fyra och jag är på väg - jag som GPS, de som resenärer. Som alla resenärer har de olika infallsvinklar, behöver rasta på olika ställen, och någonstans på vägen tar vi en ordentlig matrast, medan kartritaren funderar över vilka hinder som gruppen måste ta sig över på nästa resa....
Where to? Follow me!
Anne-Marie
Här är jag i klassrummet - om jag vet mål och riktning, och medvetet visar vägen, ger utmaningarna - så kommer eleverna inte ställa sig frågande till arbetet - min lilla fyra och jag är på väg - jag som GPS, de som resenärer. Som alla resenärer har de olika infallsvinklar, behöver rasta på olika ställen, och någonstans på vägen tar vi en ordentlig matrast, medan kartritaren funderar över vilka hinder som gruppen måste ta sig över på nästa resa....
Where to? Follow me!
Anne-Marie
OBLIGATORISKT BESÖK
Detta måste ni se:
Skriv gärna kommentarer.
Men titta på detta
http://www.ted.com/index.php/talks/sugata_mitra_shows_how_kids_teach_themselves.html
Anne-Marie
Skriv gärna kommentarer.
Men titta på detta
http://www.ted.com/index.php/talks/sugata_mitra_shows_how_kids_teach_themselves.html
Anne-Marie
ORD PÅ VÄGGEN är ord på vägen
Mitt emot mitt hemma rivs det ned. Det rivs för det nya. Det gamla industriområdet ska bli bostadsområde med utsikt över vattnet. Det nedrivna området är en tummelplats för väggmålningar. Orden klistras fast i betongen. De lyser emot mig. Kär lek... kärlek står det där jag vandrar förbi. Det är ett vackert ord. Mitt i det nedrivna kan något byggas upp.
Men bland det nedrivna finns små saker att ta hand om. I mitt kvarter finns det en liten vintageaffär för blommor som kommit på avvägar och behöver andras omvårdnad, och eventuellt en ny bostad. Denna lilla kaktus är en kärleksgåva från Karelen. Så spännande tänker jag. Kärleksgåva från Karelen! Det är nästan en egen liten berättelse. Jag tänker - så många små spår människan lämnar efter sig.
Anne-Marie
Anne-Marie
ELÄNDE!
Jag är besviken.
Det är allt jag kan säga.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1643869.svd
Och är inte ett dugg förvånad då jag läser detta:
http://www.mah.se/templates/Page____4700.aspx
Anne-Marie,
men i övrigt undrar jag - hur mår eleverna när de får sin skolgång så underkänd?
Det är allt jag kan säga.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1643869.svd
Och är inte ett dugg förvånad då jag läser detta:
http://www.mah.se/templates/Page____4700.aspx
Anne-Marie,
men i övrigt undrar jag - hur mår eleverna när de får sin skolgång så underkänd?
UNDER RASTEN
Ingen lärare sitter egentligen ned många minuter. De flesta minuter springer lärare omkring, hämtar böcker, kopierar, funderar och ja... kastar ned några ord i en blogg i all hast. Så ser verkligheten ut. Men det är mycket skratt mellan springandet... och mycket utbyte av erfarenheter vid kopiatorn. Ungefär så är det!
Anne-Marie
som länkar till ett underbart litet inlägg om helgen och måndagen: http://somgjorda.blogspot.com/2008/09/ett-steg-fram-tv-steg-tillbaka.html
UPPRIVEN!
Det man river ned måste man bygga upp. Kanske vi har nått botten i skoldebatten nu. Det inre arbetet i skolan fortsätter precis som jag antar att arkitektkontoret här i mitt fotografi har en del att göra. Detta bygge kräver en hel del insatser men betyder också nya möjligheter, nya planlösningar och nya idéer. Jag väljer envist att se möjligheterna. Riv för ljus skrev Strindberg. Det är också en inre sak. Om man river ned föreställningar så kommer andra saker upp i ljuset. Jag är trött på den ensidighet med vilken skolan förklaras, de brister den har. Jag är en envis och troviss då det gäller skolan. Jag anser att vi måste vara det. För hur ska annars skola, kunskap och framtid förvaltas och begripas av de som går där, ja, jag menar våra elever.
Perspektivet skolbygge - visionen att varje dag ska betyda en skillnad för eleverna. Det är dem skolan handlar om och de är de verkliga uppdragsgivarna. Det blir allt mer tydligt då jag inser att de som beslutar inte lever upp till de kvaliteter jag förväntar mig.
Anne-Marie
som väldigt gärna länkar vidare till det uppbyggliga
http://lumaol.wordpress.com/2008/08/31/tuff-och-tydlig/
Perspektivet skolbygge - visionen att varje dag ska betyda en skillnad för eleverna. Det är dem skolan handlar om och de är de verkliga uppdragsgivarna. Det blir allt mer tydligt då jag inser att de som beslutar inte lever upp till de kvaliteter jag förväntar mig.
Anne-Marie
som väldigt gärna länkar vidare till det uppbyggliga
http://lumaol.wordpress.com/2008/08/31/tuff-och-tydlig/